Insigna of the Swedish Air Force, Flygvapnet. (Photo credit: Wikipedia)

Häromveckan hade jag glädjen att återse min gamla arbetsplats, ”Berget”. Kobran Kamratförening arrangerade vårkaffe som brukligt varje maj.
”Berget” är en luftförsvarscentral i närheten av Hässleholm. Ja, de flesta vet var den ligger fast det är en sk. hemlig anläggning men jag tänker ändå inte skriva ut något exakt läge här. Jag började min tjänstgöring som sk. strilofficer där 1973 efter utbildning på F5, Ljungbyhed och F2 Hägernäs. STRIL står för stridsledning- och luftbevakning.

I det dåvarande befälssystemet var vi en kull unga män som började vår tjänstgöring som överfurirer, fyra smala pinnar på axelklaffarna. Den första befattningen man fick bestrida var sk. Måled – målföljningsledare. Det innebar att man blev ansvarig för upptäckt av mål (flygplan) på radarskärmen. Dessa mål skulle sedan följas av en värnpliktig målobservatör. Allt i akt och mening att bevaka det svenska luftrummet i den verksamhet som kallas incidentberedskap. Incidentberedskapen har sin upprinnelse i nedskjutningen av DC-3:an och Catalina-affären i början på 50-talet och än i dag fortgår bevakningen av svenskt luftrum och omkringliggande områden dygnet runt 365 dagar om året. Svenskt jaktflyg står redo att ingripa om obehöriga luftfartyg kränker svenskt territorium.

Operatörsplats i STRIL 60-systemet

Jag var i högsta grad en del av den verksamheten under mina nästan 30 år i Flygvapnet. Nitton år tjänstgjorde jag i ”Berget” innan jag fortsatte mitt jobb på bl a Södra Flygkommandot i Ängelholm där jag fortsatte att jobba med strilfrågor. I december 2000 lämnade jag Flygvapnet på egen begäran. Dags att göra något annat i livet innan det var för sent. Men med en så lång tid som officer i det svenska Flygvapnet finns så klart alltid en liten del av mitt hjärta där. Intresset för verksamheten i Försvarsmakten och för säkerhetspolitiska frågor finns kvar. Därför är det alltid lika roligt att träffa gamla kamrater och att få lite information vad som är aktuellt i Försvarsmakten i allmänhet och i Flygvapnet i synnerhet. Jag är tacksam att jag kan besöka min gamla arbetsplats och har förtroendet att få komma in i anläggningen som är ett skyddsobjekt och i princip stängd för alla som inte har ett tjänsteärende dit.

Vid årets vårkaffe var vädergudarna inte på vår sida och därför hade arrangemanget flyttats ner i matsalen. Gamla kamrater, som liksom jag själv lämnat Flygvapnet fanns på plats tillsammans med de som fortfarande är i tjänst. Ett kärt återseende för oss alla. Efter kaffe och våffla begav vi oss till ordersalen där man så många gånger suttit på morgongenomgång inför kommande arbetspass. Nuvarande platschefen och fd kollegan Torgny Persson informerade om vad som pågår och förväntas hända.

Redan i slutet på 90-talet när jag fortfarande var i tjänst hade förvirringen börjat sprida sig i Försvaret. Den klassiska hotbilden, invasionen från öster var inte längre aktuell och nu startade omstrukturering efter omstrukturering av den militära verksamheten i Sverige. Men vad var uppgiften? Vilket hot stod vi inför? Vad skulle vi skydda oss mot? Politikerna vädrade morgonluft. Här skulle sparas.

Idag står vi med en yrkesarmé, värnplikten är avskaffad. Sveriges försvar ska kunna mönstra 55.000 man (och kvinnor). Dessa ska vara redo att sättas in i strid på 7 dygn.
Vilket hot man står inför tycks fortfarande oklart. Det finns en plan fram till 2014 men efter det finns ingen plan alls tydligen. Den militära styrkan ska kunna användas för att försvara svenskt territorium men också för utlandsoperationer.
Försvarsfrågan har under en rad år varit politiskt död. Ingen hotbild har gjort frågan ointressant. Nu är det ändå så att det rustas runt omkring oss. Ryssland använder fyra gånger så mycket av sin BNP som Sverige till militär rustning. Nu har ÖB börjat slå på trumman och kräva mer resurser för att hålla en godtagbar nivå på det svenska försvaret, annars kommer man inte att kunna lösa tilldelade uppgifter hävdar han.
Känns det igen? Först rustar man upp för dyra pengar, sedan rustar man ner och förlorar kompetens för att ganska snart tvingas rusta upp för mångfalt högre kostnader och med tidsförluster när kompetens ska återtas – om den ens finns att tillgå.

Försvarsmakten kostar lika mycket idag som för 15 år sedan, ca 40 miljarder kronor per år. Numerären är betydligt lägre. Nu måste vi satsa ytterligare pengar för att bibehålla nuvarande styrka. Ja, ett antal officerare ska faktiskt avvecklas. Det hindrar inte att man ännu en gång ska införa ett nytt befälssystem med två kategorier av officerare; specialistofficerare och taktiskt operativa officerare. En anpassning till internationell standard (läs NATO). Detta innebär att en del av de officerare som finns idag ska få en annan grad. Något som dessa blivande specialistofficerare betraktar som en degradering. En major kan som specialistofficer tydligen bli fanjunkare. Hur många miljoner detta kostar och hur många som tappar gnistan vet jag inget om. Risken finns ju att man dränerar arbetsplatsen på kompetens som inte vill bli ”degraderad”.

Nedläggningshot

Det sk. Berget utanför Hässleholm hotades för bara något år sedan av nedläggning. Det var Högkvarteret som ville lägga ner anläggningen till förmån för utökad drift vid systeranläggningen utanför Stockholm. Detta väckte protester på en rad håll, inte minst från kommunledningen i Hässleholm och till sist hamnade frågan hos regering och riksdag. Försvarsmakten fick nya direktiv och anläggningen var räddad. En av anledningarna till att behålla luftförsvarsanläggningen är att det ska finnas vad man i försvaret brukar kalla redundans, dvs reservkapacitet.

Genom kontakt med personer som står Försvarsmakten nära eller tjänstgör i Försvarsmakten har jag emellertid fått indikationer på att det inom försvarsledningen finns krafter som likafullt vill underminera verksamheten i Berget och urholka organisationen på ett sådant sätt att nedläggning tvingas fram av organisatoriska skäl. Genom att urvattna organisationen i anläggningen här nere i södra Sverige i den organisationsöversyn som ska gälla fr o m 1 januari 2013  (Org 13) kommer personalförsörjningen att försvåras och därmed kan driften inte fortsätta på sikt. Det förslag som ska klubbas utgår inte från de principer som skulle gälla i den nya organisationen, dvs att kompetens skulle styra och inte geografisk ort. Så som jag förstått situationen är det krafter i Mälardalen som ligger bakom och för mig är det inte bara omoraliskt utan också att begå våld mot demokratiska principer. Därtill kan sägas att gjorda investeringar i anläggningen går till spillo – alltså ännu en gång slöseri med skattebetalarnas medel. Tyvärr alltför ofta förekommande i samband med nedläggningar av förband i Försvarsmakten. Den uteblivna försvarsförmågan (förmågan att leda luftförsvar) kan också ifrågasättas.

Bosse