Vem ska betala?

Hej!

Hela världen kämpar nu med Corona-utbrottet som tycks vara en nära nog övermäktig fiende. Hela länder är lamslagna och skräcken har slagit sina klor i människorna. Det är verkligen en nära nog surrealistisk situation med folktomma metropoler. Gator, restauranger, butiker och kollektiva färdmedel är tomma. Många människor vågar helt enkelt inte gå ut och vill inte ha kontakt med sina medmänniskor.
Det är ärligt talat inte så svårt att förstå. Enligt alla experter som hela tiden uttalar sig i media ska vi hålla social distans för att hindra smittspridning. Tillhör vi en riskgrupp ska vi isolera oss helt i vår bostad och undvika all mänsklig kontakt, ja fysisk då.
Att argumentera emot dessa direktiv låter sig så klart inte göras. Därtill har man inte kunskap.

Vad man däremot kan kosta på sig är att spekulera i konsekvenser av detta vad avser samhällets utveckling på det ekonomiska planet och kanske också lite funderingar kring sociala återverkningar.

Regeringen har enligt egen utsago satt in ”kraftfulla” åtgärdspaket för att rädda företag från konkurs. Det är en rad åtgärder i flera olika paket som knappast har undgått någon gissar jag.
Kommer detta då att rädda några företag? Alldeles säkert. Några kommer med nöd och näppe överleva, andra kommer kanske till och med att tjäna på möjligheten att få sänkta arbetsgivaravgifter och sätta över vinster i periodiseringsfond för framtida kvittning mot förluster t ex.
Men för många företag kommer det inte att räcka. Inte minst i tjänsteproducerande småföretag är det extra tufft. Intäkterna är noll eller nära noll medan fasta kostnader fortsätter att rulla in. Hyror ska betalas, löner likaså och en hel del annat. Även om man korttidspermitterar (kallas numera korttidsarbete) så ska halva lönekostnaden betalas. Och när får företaget tillbaka den del av lönekostnaden som staten erbjudit sig att betala. Hur långa handläggningstider blir det på Tillväxtverket som ska administrera det hela? Risken för likviditetskris är uppenbar.

Magdalena Andersson – finansminister.

Så slutsatsen blir att en hel del företag kommer att tvingas till konkurs eller likvidation. Det här är inte företag med komplicerade ägarkonstruktioner, koncerner, dotterbolag eller annat som kan användas för skatteplanering utan vanliga enkla småbolag och enskilda firmor med några få arbetstillfällen men som varje månad skickar in en stor del av sin omsättning i form av moms, arbetsgivaravgifter och preliminär skatt till Skatteverket – till statskassan. Ägarna har ingen reglerad arbetstid utan har under tio, tjugo eller trettio år jobbat långt mer än fyrtio timmar i veckan för att göra företaget bärkraftigt. Nu tar det slut och det beror inte på att man plötsligt börjat missköta sitt företag eller att de anställda är oskickliga. Kunderna har enkelt låst in sig och köper inget.

Nu till rubrikens fråga. När nu dessa företag har försvunnit och tagit arbetstillfällen med sig vem ska då skicka alla de skattemiljoner de här företagen normalt varje månad levererar? Det enkla svaret är såklart INGEN. Självfallet kommer några att starta om men det kostar som bekant en del att starta upp ett nytt företag så det kan ta tid att få lönsamhet, få råd att anställa, osv.
Jag undrar om regeringen överhuvudtaget gjort någon kalkyl på hur mycket skatteintäkterna de närmaste åren kommer att sjunka? Och med lägre skatteintäkter vad ska strykas i kommande budgetar. I Sverige är vi drygt fem miljoner förvärvsarbetare. Med stigande arbetslöshet blir det ännu färre som ska betala för ännu fler. Redan innan Corona hade vi uppenbarligen svårt att få resurser till bl a vård och omsorg, polis, försvar och skola. Vår civilförsvarsberedskap var nära nog obefintlig efter nedrustning på 1990-och 2000-talet. Det finns ingen överkapacitet.
Nu ska vi med öppna ögon sänka en ansenlig del av de företag som betalar för vår välfärd. Som den humanistiska stormakt vår regering definierar oss som har vi tagit på oss ett stort ansvar för människor som inte kan dra försorg om sig själv, ännu mindre kan bidra till det gemensamma och i många fall aldrig kommer att kunna göra det. Vem ska betala för dem? Och vem ska betala för min familj när företaget inte längre finns? Är det Volvo, Scania, SSAB eller är det Myntverket (finns det numera?)? Kanske kan bankerna ösa in de miljarder som småföretagen gjorde före Corona? Fast de får väl svårt nu med alla som går i personlig konkurs. Det blir många fastigheter på exekutiv auktion och kanske inte så många hugade spekulanter. Och bolånen är ju en kassako för bankerna än så länge men det blir kanske lite magrare framöver med kreditförluster.

De sociala aspekterna på denna värsta kris vi sett i modern tid är heller inte lätta att överblicka. Men jag är ganska säker på att i Coronans spår kommer social utslagning att öka. Brottsligheten kommer också att öka när människor inte längre hittar möjligheter att ens få mat för dagen och hopplösheten sprider sig i samhället. Många människor kommer se sina livsverk slås i spillror och vi vet från tidigare depressioner i historien att självmordstalen stiger. Familjetragedierna kommer att fylla TV-kanalernas livsstilsprogram för lång tid framöver. En föga uppbygglig underhållning.

Undrar om regeringen tänkt i tingens förlängning när man presenterat sina enligt min mening lama åtgärdspaket som riskerar att falla platt till marken inom en snar framtid om Corona fortsätter att hålla mänskligheten i ett fast grepp. Det här är inte en normal avmattning där företag som inte hängt med i utvecklingen, som inte längre är livskraftiga i kapitalismens namn förtjänar att försvinna från marknaden till förmån för nya innovationer, trender och nytänkande företagare. Det här är en händelse utom kontroll som slår lika hårt mot livskraftiga företag som hade levt vidare i högönsklig välmåga om det inte vore för Corona.
Man ska fråga sig om vi vill ha restauranger att besöka efter Corona. Vill vi ha kvar vår frisör och vill vi kunna köpa vårt favoritmärke i vår klädbutik? Om en eller ett par månader kan vi kanske inte det om inte företagen ges en rimlig chans att överleva detta elände vi lever i just nu. Har regeringen tänkt på det? Och har de tänkt på vilka sociala konsekvenser det får?

Gynna dina lokala butiker, restauranger, frisörer och andra småföretag så mycket du bara kan. Det kommer du tjäna på i det långa loppet.

/Bosse

Det går för sakta

Hej!

Hoppas ni alla mår bra och är rädda om er i dessa bistra coronatider.

Hässleholm 2020-03-25

Småföretagen skriker efter åtgärder som kan rädda företagen och arbetstillfällen. Men inget händer. Regeringen har fortfarande inte förstått att det inte handlar om månader, inte ens om veckor utan om dagar – ja, snart om timmar innan det är försent. I vissa fall har den kritiska punkten redan passerats. Ett antal företag har redan gått i konkurs och av dessa kommer vissa aldrig att komma tillbaka.

Vi lever helt enkelt i olika tempon, statsförvaltningen och det offentliga i allmänhet och småföretagen å andra sidan. I det lilla företaget finns inte tidsutrymme för långa omfattande utredningar och beredningar av vad det än handlar om. Man måste som företagsledare fatta omedelbara beslut och det måste bli så rätt det bara går från början. Det finns sällan möjlighet att göra om. Man kan inte kosta på sig att leva efter det gamla talesättet ”vi har inte tid att göra rätt men vi har tid att göra om”. Det skulle vara förödande. I dagsläget finns dock inte något beslutsunderlag, inga besked om eventuella åtgärder som skulle kunna rädda verksamheten. Då hamnar man till slut i ett läge då man måste utgå från ”better safe than sorry”. Dvs avveckla verksamheten innan det blir ännu värre. För det kan ju som bekant alltid bli värre.

Men vår regering tycks i dessa kristider tro att man kan famla sig fram i mörkret fast man borde veta var strömbrytaren till strålkastaren sitter. Personligen tror jag att bägge regeringspartier lever efter en socialdemokratisk dogm om att skatt är det allena saliggörande i varje given situation. Men alltför för tung skattebörda gör handlingsutrymmet för den enskilde snävt. Där är vi idag när många företag upplever vikande eller helt utebliven kundtillströmning. Inflödet av pengar understiger utflödet. Man har fasta kostnader som inte täcks helt enkelt och då står konkursen för dörren. Med de strikta regler för företagande som vi har i Sverige får man verkligen passa sig som småföretagare så man inte råkar riktigt illa ut med personlig konkurs och kanske livslång skuldsättning som följd.

I skrivande stund finns ännu inget konkret från regeringen om ytterligare åtgärder för de minsta företagen, de som inte kan låna pengar för sin överlevnad. Förslag i stil med det som Moderaterna presenterade häromdagen med bl a efterskänkta arbetsgivaravgifter tror jag inte kommer från regeringen till den kategorien av företag. Därvidlag är den socialdemokratiska dogmen om skatteuppbörd alltför djupt rotad.

Var försiktiga därute

/Bosse

Den totala oförmågan

Hej!

Det framgår nu med all önskvärd tydlighet att Sveriges regering, svenska myndigheter men också riksmedia inte har förmågan att förstå de konsekvenser som väntar i spåren efter Coronapandemin.

Sveriges hundratusentals småföretag kommer falla som furor i stormen Gudrun med massarbetslöshet och oräkneliga personliga tragedier som resultat. Regering och riksdag förstår inte under vilka betingelser småföretagen existerar. Det gör inte media heller utan beklagar hellre att Eurovision Song Contest och diverse sportevenemang ställs in än ägnar sig åt undersökande journalistik och beskriver vilka konsekvenser som väntar Sveriges småföretagare.
Regeringen slår sig för bröstet och berömmer sig för att ha ett kraftfullt stödprogram till Sveriges företag. Man tror (kan man verkligen göra det?) alltså att ett företag med någon eller några anställda kan låna sig ur krisen och om det gäller regeringens förslag om uppskjuten skatt dessutom till en väl tilltagen ränta.

På någon vecka har det blivit tomt i butiker, restauranger, caféer och frisersalonger. Det landar inga pengar i kassalådan helt enkelt. Däremot finns de fasta kostnaderna kvar, hyror, löner, mm och inte minst skatter.
Då tycker regeringen med stöd av Centerpartiet (som kallar sig företagsvänliga) och Liberalerna att entreprenören ska ansöka om anstånd med skatten hos Skatteverket. Om – om det beviljas efter handläggning kan man få uppskov med tre månaders inbetalningar. Därefter ska återbetalning ske inom tolv månader parallellt med den vanliga skatteuppbörden, dvs femton månaders skatter ska betalas in på tolv jämte ränta vilken kan uppgå till 6,6 %. Vilken planet kommer dessa ministrar, riksdagsledamöter och generaldirektörer ifrån?

Om ett par dagar, någon vecka börjar de första företagen falla för att aldrig mer se dagens ljus.
Ett annat förslag från samma verklighetsfrånvända regering är korttidspermittering. Ansökan ska ske hos Tillväxtverket tillsammans med dokumentation och motivering. Normal handläggningstid ca två veckor. Man kan räkna med lite längre handläggningstid i dessa tider gissningsvis. Innan man skickar in ansökan ska man förhandlat med det lokala facket såklart. Efter någon månad kan det nog vara klart om man inte är bankrutt innan. Herregud hur tänker man? Tänker man överhuvudtaget eller blicken är fast förankrad i mahognyskrivbordets skinnklädda underlägg?

Som företagare i mer än 35 år har vårt företag punktligt varje månad skickat en ansenlig summa pengar till Skatteverket. Det har varit moms, arbetsgivaravgifter, preliminär inkomstskatt och bolagsskatt. Genom åren har det blivit många miljoner, hur många har jag sedan länge tappat räkningen på. Inte en enda gång har inbetalningarna fallerat och vi är i gott sällskap med många andra småföretagare. Nu är det dags för staten att ställa upp och hjälpa till när vi drabbats en helt oförutsedd kris som riskerar att slå ut stora delar av svenskt småföretagare. Det kommer inte bara att drabba företagarna och deras anställda utan också landets skatteintäkter med stora återverkningar på vår gemensamma välfärd.

Sveriges regering – gör om, gör rätt!

/Bosse

Vår beredskap är god – eller…?

Hej!

Efter bara ett par veckor börjar det ropas efter utrustning och materiel till sjukvården med anledning av den rådande krisen med coronasmitta. Sverige har inga beredskapslager utan förlitar sig på import från andra länder – som ju också har kris pga sagda smitta. Vi har uppenbarligen inte ens en beredskap för inhemsk produktion. Från att tidigare haft väl tilltagna lager med drivmedel, sjukvårdsmateriel, livsmedel, osv står vi numera mer eller mindre med byxorna nere i ett krisläge.

Det är egentligen ingen ny företeelse utan något som borde varit känt i decennier vid det här laget. I slutet av 1990-talet hade svenska politiker och en hel del myndighetsledningar fått för sig att den eviga freden inträtt. Det var frukten av Warszawapaktens sammanbrott och Sovjetunionens sönderfall.
Ett intensivt arbete, inte minst inom Försvarsmakten satte igång med avveckling av materiel, förråd, regementen och flottiljer. Också personal avvecklades.

I min glans dagar. Bilden tagen 1972 eller 73.

Vid den tiden var jag själv officer i Flygvapnet sedan 1971 men jag, tillsammans med flera andra kollegor trodde inte att den eviga freden kommit, tyvärr. Det var också en av de avgörande faktorerna för att jag år 2000 sa upp min anställning och lämnade Försvaret den 31 december samma år. Det var inget enkelt beslut, mitt hjärta finns än idag hos Flygvapnet men jag kände inte att jag trodde på den verksamhet man förespeglade.

Avvecklingen fortsatte i Försvarsmakten parad med ett stort mått av förvirring. Men också det civila försvaret, den organisation som ska ta hand om, försörja och skydda civilbefolkningen raderades i princip ut. Mängder av utrustning skrotades eller gavs bort. Något såldes till osannolika underpriser. Det gällde såväl fastigheter och mark såväl som allsköns utrustning. Allt från spadar till sjukvårdsutrustning och fordon.

Sedan en tid tillbaka har omvärldsutvecklingen så sakta givit insikten att vi behöver återta såväl militär förmåga och materiel både för militären och för civilbefolkningen. Coronapandemin är en händelse som visar oss att vi drivit avvecklingen för långt och det kommer kosta oss mångfalt mer än om vi haft en mer sansad syn på vår omvärld och de scenarier vi kan tänkas möta i framtiden. COVID-19 är inte den sista svårigheten vi kommer att drabbas av.

Mikael Odenberg (M), försvarsminister 2006 – 2007.

Mycket kan såklart skyllas på våra politiker som i sitt ivriga röstfiske satt egna intressen framför landets och befolkningens. Men också ansvariga myndighetschefer kan ifrågasättas som inte haft kraft att stå emot galna politiska vägval. En säger en minister tog sitt ansvar. Nämligen dåvarande försvarsministern, Mikael Odenberg (M) som 2007 meddelade sin avgång som statsråd såväl som riksdagsledamot med anledning av den budget som lades fram och där bl a försvaret fick otillräckliga anslag enligt Odenberg.

Nu har vi en brant uppförsbacke framför oss. I det akuta läget med COVID-19 kan det bli riktigt besvärligt och i ett mer långsiktigt perspektiv krävs stora resurser. I vissa avseende blir det sannolikt ekonomiskt omöjligt att nå hela vägen fram.

Sverige och svenskarna är värda att försvara – med alla till buds stående medel.

/Bosse

COVID-19 en uppdatering

Hej!

(Jag tar inte i hand, det får ni ursäkta!)

När jag slog upp mina ögon denna morgon, den 12 mars 2020 möts jag av nyheten att mr Trump beslutat att stoppa resor från Europa (utom UK?!) till USA i 30 dagar fr o m midnatt på fredag.
Det gör det enkelt för vår del som planerat och bokat resa till New York den 23:e denna månad. Den är ju nu helt enkelt inte genomförbar och får skjutas på framtiden.

President Trump stoppar resor från Europa till USA.

Runt om i världen sprider sig nu paniken och som jag antydde i förra bloggen är frågan om världens ledare och ansvariga myndigheter har förmågan att hitta rätt nivå på de åtgärder som sätts in. Det gäller att ta till ordentligt men samtidigt inte för mycket. Vad händer t ex när skolor och daghem (det heter kanske förskolor) stängs? Vem tar hand om barnen? Ja, det blir ju föräldrarna som får stanna hemma och är det t ex vårdpersonal av olika kategorier så finns det ingen som tar hand om de äldre eller de som behöver sjukhusvård. Även poliser har barn, osv, osv. Det gäller alltså att hitta nivån och att ha förmågan att tänka i flera steg.

Det visar sig ju också att olika länders ledning gör olika bedömning av vilka åtgärder som är effektiva och förmodar jag också vilka olika konsekvenser det kommer att få. Dels kommer vi se direkta konsekvenser som t ex rena förbud men också den psykologi olika åtgärder medför.
Italiens regering har beslutat att stänga ner all butiksverksamhet utom livsmedelsbutiker och apotek. Konsekvensen av det kan man bara ana men det är väl ganska säkert att det kommer att innebära en mängd konkurser och det är framförallt de minsta aktörerna som kommer att drabbas.

Och så är det då frågan om allmänhetens reaktioner. Med all rapportering kring coronasmittan, som i sig är viktig information påverkas människor olika och många kommer att dra sig undan, förändra sitt vanliga livsmönster. Det är förvisso en del av avsikten men som den danska statsministern, Mette Fredriksen säger utan att samhället ”går i stå”.
För om friska människor inte vågar gå ut, gå till jobbet, vara kunder, osv så stannar hela samhället med enorma konsekvenser i en lång kedjereaktion som är nära nog oöverskådlig.

Det finns de som spår att COVID-19 ska klinga av efter ungefär en månad vilket det tycks finns indikationer på i Kina och Sydkorea. Låt oss hoppas att det i vilket fall inte varar längre.

Vad tror du? Rösta här.

Ta hand om er!

/Bosse

Ett mellanstick

Hej!

Sticker emellan med ett inlägg om COVID-19 och lite tankar kring hur vi påverkas som människor av sådan här speciella händelser och svårigheten med att veta vad som är rätt och vad som är fel.

Plötsligt fanns den bara där – paniken. Först var det ju bara ett utbrott i Kina men ganska snart insåg de flesta av oss att det skulle spridas i hela världen. Vi lever ju i en global era. Inte minst vi svenskar reser kors och tvärs på hela klotet. Har man någon gång befunnit sig på en internationell flygplats som Heathrow i London, John F Kennedy eller Newark i New York, Kastrup i Köpenhamn eller Bangkoks Suvarnabhumi International så inser man att mängden och blandningen av människor från världens alla hörn ger goda förutsättningar för exempelvis smittspridning.
Många gånger tvingas man också att ta i olika handtag eller andra ytor som många människor har kontakt med samtidigt som man inte hela tiden kan tvätta händerna. Därtill petar vi oss själva i ansiktet otaliga gånger varje dag. Det ökar risken för att vi ofrivilligt för in bakterier och virus genom t ex ögonen eller näsa och mun.

Slutsatsen borde bli att inte besöka bl a flygplatser den närmaste tiden. Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi sa för någon dag sedan på ett inslag i SVT att man nog inte bör resa utanför Sveriges gränser det närmaste året – åtminstone inte på nöjesresor. Det är måhända ett klokt råd men låter sig förmodligen inte göras. I förlängningen betyder det ju dessutom att ingen bör resa till Sverige heller. Det betyder om världen följer hennes råd att världens hela turistnäring skulle upphöra under minst ett år. Det skulle som var och en förstår få enorma negativa konsekvenser för såväl enskilda som för hela nationer, ja hela världsekonomin.
Å andra sidan om COVID-19 utvecklas till en global pandemi med miljontals sjuka så får ju också det oöverskådliga konsekvenser helt bortsett från mänskligt lidande.

Det krävs alltså fingerspitzengefühl från myndigheter runt om i världen för att minimera effekterna av coronasmittan. Begränsa spridningen maximalt på samma gång som de ekonomiska effekterna minimeras. Alls ingen enkel uppgift med andra ord. Man kan fråga sig om världens ledare och de ansvariga experterna har förmågan eller ens viljan att samordna på det mest effektiva och kloka sättet?
Därtill måste var och en av oss ta ett eget ansvar och för det har vi olika förutsättningar. Vi har inte alla samma information, inte alltid rätt information och i ärlighetens namn inte alla likvärdig omdömesförmåga.

Ett förhållandevis folktomt Kastrup, Copenhagen Airport den 10 mars 2020.

Det vore förmätet av mig att uttrycka någon åsikt om i vilken riktning denna globala kris kommer att utvecklas. För det har jag otillräckliga kunskaper. Jag står själv inför valet att ställa in en resa till New York om någon dryg vecka eller att åka som vi planerat. Ärligt talat är jag villrådig. Jag vill såklart genomföra resan som vi sett fram emot på samma gång som det kanske vore klokare att stanna hemma och inte konfronteras med större anhopningar av människor från världens alla hörn.
Å andra sidan reser människor redan mycket mindre. Halvfulla flygplan och nästan öde flygplatser minskar ju också risken för att frotteras med smittbärare.  T ex har SAS ställt in tvåtusen flygningar den närmaste tiden och Norwegian meddelade igår att man ställer tretusen flygningar under samma period.

Beslut om resa eller inte fattas dagen före avresan och kommer att grundas på hur läget ser ut då och vilka rekommendationer svenska och amerikanska myndigheter lämnar vid tillfället.

Var rädda om er och tvätta händerna noga och ofta!

/Bosse

Miljön är global.

Hej!

Miljödebatten går för högvarv i Sverige just nu. Det är drivmedelsskatt, flygskatt och jag vet inte allt. Men miljön ser ju inga nationsgränser. Den är global. Och medan Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centern jagar skattepengar under täckmantel av miljön så spyr andra länder i såväl Europa som resten av världen ut koldioxid och frestar vår miljö på allehanda sätt. Jodå, Socialdemokraterna är inte sena att jaga skattepengar heller med hänvisning till miljön.

Nej, jag förnekar inte att klimatet är utsatt för svåra påfrestningar av oss människor. Frågan är hur vi ska hantera det? Lokalt och internationellt?
Vi svenskar har en relativt stor miljöpåverkan per capita men sett till vår globala miljöpåverkan handlar det om promillen. Så var sätter vi in stöten? I dagsläget satsar vi stort på lokala åtgärder. Vi ska gå före i kampen för klimatet och miljön. Jag kallar det symbolpolitik och är övertygad om att det har liten eller ingen påverkan på vårt framtida klimat.
I stället förespråkar jag internationellt arbete och progressiv forskning för en helhetslösning av det globala klimatet och vår globala miljö. Det innebär rimliga åtgärder lokalt och kreativa insatser på det regionala och globala planet. Som det fungerar nu hämmar överdrivet lokala åtstramningar utveckling och globala lösningar. Vi lurar oss själva om vi tror att lösningen står att finna hos några få miljoner i ett enskilt land.

Elbilen en lyx få kan unna sig.

Men jag tillhör en minoritet. Idag är det populärt, politiskt korrekt, lönsamt i opinionssammanhang osv, osv att spela på klimatångest och miljöargumentet när skatterna i Sverige ska upp för att betala något annat. Också i Europa fick miljörörelsen ett uppsving i EU-valet. Dock fick svenska Miljöpartiet se en minskning med två mandat, en halvering. Det såg man som en seger gentemot den senare tidens opinionsmätningar.
Jag vidhåller att de åtgärder vi vidtar här hemma i Sverige är ett nålstick  för klimatet. Är t ex elbilen verkligen miljövänlig? Laddas den med miljövänlig el? Tillverkas den på ett miljövänligt sätt. Bara ett exempel.
Självklart ska vi sträva efter ett så miljövänligt samhälle som möjligt men är det rätt väg dit vi valt? Med gigantiska skatter har den vanlige medborgaren liten eller ingen chans att göra aktiva val och de allra flesta har ingen möjlighet att köpa t ex en elbil. Pengarna har redan förbrukats på bl a bränsleskatt. En liten Renault Zoe, knappt större än en leksaksbil och knappast något för barnfamiljen kostar mer än 350.000 kr. Ska det vara en större bilmodell närmar vi oss snabbt halvmiljonen. Det har inte den genomsnittlige inkomsttagaren råd med. Sedan kan komma dragande med subventioner halvannat år efter inköpet och skattebefrielse i några år. Det räcker inte. Och som sagt, gör ett studiebesök i Indien, Kina eller USA. Där pratar vi inte nålstick, där snackar vi yxhugg och inte i positiv bemärkelse.

Svensk miljöpolitik är en katastrof och kontraproduktiv inte bara för det egna landet och det egna folket utan också för det globala klimatet.

Beskattad till döds!

Bosse

I don´t like Mondays

Hej!

Måndag igen! Minns ni låten ”I don´t like Mondays” som gjordes av The Boomtown Rats 1979? Den var inspirerad av ett uttalande av 16-åriga Brenda Ann Spencer efter att hon skjutit rektor, vaktmästare och åtta elever till döds på sin skola i Cleveland, USA. Hennes förklaring till dådet var just att hon inte tyckte om måndagar med tillägget ”This livens up the day.”

Gissar att de flesta av oss inte minns denna händelse även om många av oss minns låten. 1979 är för fyrtio år sedan i år, en halv livstid. Antalet skolskjutningar har sedan dess varit otaliga, framförallt i USA men även Sverige har drabbats av våldsdåd riktade mot skolor. Vår idyll har blivit naggad i kanten.
Vad det beror på vet jag inte. Globalisering, internet, utanförskap, våldsfilmer. Listan kan göras lång men svaret är inte självklart. En del vill säkert hävda att det är invandringens fel men så enkelt är det inte.

Men vi behöver inte traumatisera måndagar. Det vore att ge just denna terrorist erkännande så för mig är måndagar något helt annat inte alls kopplat till något traumatiskt överhuvudtaget,
Måndagar betyder att en hel arbetsvecka ligger framför oss. Nya möjligheter med andra ord.
Dock finns det människor som stönar på måndagens morgon när de inser att en hel arbetsvecka väntar på ett jobb de inte vill ha men som krävs för det egna uppehället. Andra stönar för att de inte har ett jobb att gå till och därför har svårare att skaffa medel till livets nödtorft.

Så även om vi alla föds lika föds vi inte med samma förutsättningar. Och för var och en av oss kommer livet att utvecklas i olika riktningar, för en del mot ett fantastiskt liv medan andra kommer gå genom livet med svåra vedermödor och så alla vi som lever någonstans mitt emellan.
Och nu när jag ändå levt en ansenlig del av en livstid kan jag bara konstatera att måndagar ändå är mest positiva i mitt liv. Världen vaknar på något sätt upp efter sin söndagslunk. Saker och ting uppdateras (som det ju heter i vår digitala värld numera), post delas ut, i alla fall oftast kan man hoppas och helgens tågstopp med ersättningsbussar upphör – i alla fall

Tomt efter helgen?

ibland. Ja, och så öppnar ju Systemet efter att ha haft stängt en hel dag. Kanske måste man fylla på öl, vin och sprit i förråden? Eller måste man vänta till på fredag? Hur många i min generation tycker det är lite pinsamt att kliva in på Systembolaget klockan 10.00 en måndag?
Måndagar är nog mest bra i alla fall. Då kan man äta likadan mat på lunchrestaurangen som serverades på lördag och söndag men till betydligt lägre pris. Har ni tänkt på det? Och inte är det så många människor på köpcentrat heller. De flesta har skyndat till jobbet för att gneta ihop till det de köpte på kredit på lördagen och söndagen.
Nej, jag tycker tvärtemot Brenda Ann Spencer att måndagar är bra – I like Mondays!

Bäst vore det förstås om det vore lördag hela veckan!

Bosse

Panik, panik, miljöpanik

Hej!

Svenska folket är numera behäftade med flygskam, klimatpanik, skyhöga drivmedelsskatter och diverse andra dyra eller ångestskapande företeelser.
T ex infördes ju vid förra halvårsskiftet den sk. bonus malus-skatten på nya bilar som registrerades efter den 30:e juni. Samtidigt körde äldre och skitigare bilar vidare med låg skatt. Föregående blogginläggs Mercedes släpper ut 231 g CO2/km och klassas i miljöklass 5. Skatten är 3.000 kr/år.
En modern dieselbil (ex Audi A8 med ett CO2-utsläpp på 157 g/km betalar 8.241 kr i skatt. Förmodar att politikernas tanke med detta är att driva folk till att köpa elbil istället. Eller är man bara ute efter pengarna och struntar i miljön? Jag tänker att en och annan bilköpare avvaktar med bilköpet och ser om politikerna sin vana trogen ändrar förutsättningarna igen beroende på vad som är populärt för tillfället.
Det i sin tur kan ju innebära att färre bilar säljs vilket ger lägre skatteintäkter samtidigt som fler smutsiga bilar rullar vidare.

SAS Airbus 320 kommer med all sannolikhet att flyga många år framöver.

Nog om bilar och dess utsläpp. Min tanke med resonemanget är att det oavsett miljöområde mest handlar om att hämma mer än att utveckla. De åtgärder som våra politiker vill genomdriva är inte alltid de mest effektiva för miljön tror jag.
Det mest tydliga exemplet är kärnkraften. Med dagens kärnkraftsteknik skulle vi kunna producera miljövänlig energi på ett säkert sätt och samtidigt ha i storleksordningen 100.000 år på oss att hitta lösningar för avfallsfrågan med en sannolikt god lösning på det problemet. Istället väljer vi (eg. våra politiker) att köpa smutsig kolkraft och därmed skapa berättigad oro för klimatet.
Och hur effektiv är egentligen vindkraften om vi ser till hela processen från tillverkning, montering, drift, avveckling och skrotning? Jag har inte det korrekta svaret på frågan men genom åren har den totala effektiviteten ifrågasatts.

Våra politiker vill satsa 50 miljoner på nattåg till kontinenten. En våt dröm eller rättare sagt en orealistisk tanke. Svenska tågset fungerar inte på kontinenten. De sov- och liggvagnar som finns används fullt ut i Sverige. Nya skulle behöva byggas mao. På kontinenten inkl Danmark har man lagt ner nattågen. Folk flyger hellre två timmar än åker nattåg i 12 timmar. (källa: Svd, Bertil Hylén).
Återigen ett opportunistiskt utspel av politiker som söker röster av klimatoroliga väljare.

Skapa driftsäkerhet i nuvarande tågsystem innan de storslagna planerna sätts i verket.

Bättre då att satsa på utveckling av renare transportmedel. Om vi ska köra elbil måste elen vi laddar med vara ren.

Det går inte att skriva om miljö och klimat utan att nämna flyget. Det är det transportmedel som får ta emot allra mest negativ kritik för tillfället. Observera att jag skriver för tillfället för just nu är det politiskt gångbart eller politiskt korrekt om ni så önskar att ge sig på flyget. Självklart måste vi flyga när vi ska förflytta oss över längre avstånd eller när det för komplicerat och för tidsödande att att åka tåg eller föralldel båt.
Att ta sig till amerikanska västkusten med båt t ex tar ca 8 dygn och faller därmed på sin egen orimlighet. Därtill är det faktiskt så att de utsläpp ett kryssningsfartyg som Queen Elisabeth ger ifrån sig per passagerare är större än en Atlantflygning i turistklass genererar. Läs mer i denna artikel i SvD.
Att stoppa eller fördröja utveckling är kontraproduktivt och kommer i det långa loppet att innebära försämrat klimat. De fossila bränslen vi använder måste göras renare i kombination med effektivare förbränningsmotorer. Här är utvecklingen i full gång inom bilindustrin.
Sedan är det klokt att inse att Sverige är en relativt liten spelare globalt sett. Visst, vi har stor miljöpåverkan per capita men sammantaget pratar vi om promillen. Att därför satsa på att snabbt bli bäst i världen är mer symbolpolitik än miljöhänsyn. Kan vi istället gå fram med progressiv forskning som kan komma till användning runt om i världen så kan vi göra verklig nytta.

Men våra politiker har nu valt att hänga på Greta Thunberg som med benägen hjälp har skapat en hajp kring klimatfrågan. Media rapporterar gärna i sensationsartiklar. I London limmar aktivister fast sig vid tåg och politikerbostäder och skapar kaos i kollektivtrafiken. Förmodar att Londonborna tar bilen istället. Häpp!
Man kan ju hoppas att Kina, Indien och USA som är stora miljöbovar globalt sett tar intryck och gör något åt den klimatpåverkan dessa länder har. Likaså de som ligger bakom rovdrift på våra regnskogar och andra naturresurser.

I Sverige ägnar vi oss mest åt symbolpolitik som blir nålstick i det globala klimatet och yxhugg i den enskilde medborgarens plånbok.

Vett och sans i miljöpolitiken efterlyses.

Bosse

SAS – i lodrät piké

Hej!

Slänger in en extra blogg nu när SAS och dess piloter har fått tuppjuck eller vad det nu kan kallas.

Efter närmare trettio års tjänst i Flygvapnet har jag lärt känna min beskärda del av piloter. De allra flesta vettiga, pålitliga och duktiga personer.
Med det perspektivet funderar jag på hur SAS piloter tänker när det begär 13 % lönehöjning som ett av sina krav i den rådande konflikten. Arbetsgivaren (SAS) har erbjudit 2,3 %. SAS vd, Rickard Gustafson fick häromåret en lönehöjning på 25 % har idag en årslön på 10,5 miljoner (!). Det är lät att förstå att det sticker i ögonen på många. En SAS-pilot lär tjäna 93.000 i månaden med diverse tillägg enligt arbetsgivaren. Fast det är man inte överens om.

Vad är då problemet? Varken vd eller hans piloter verkar ju vara lågavlönade trots att piloterna tjänar ungefär en tiondedel av vd-lönen. Nja, flyget är som bekant en kraftigt konkurrensutsatt bransch och lönsamheten har historiskt sett inte varit imponerande i SAS. Den breda allmänheten köper flygresor helt och hållet baserat på pris. Själv väljer jag bort vissa flygbolag bl a beroende vilket säkerhetstänk de har, dock inte SAS som jag har fullt förtroende för. Åtminstone än så länge.

SAS Airbus 320 kommer med all sannolikhet att flyga många år framöver.

Min helt ovetenskapliga gissning är att om arbetsgivaren tillmötesgår piloternas krav så går SAS i konkurs, förr eller senare. Därför blir det svårt att förstå att man ställer krav som antingen inte tillmötesgås och företaget går i konkurs pga de förluster strejken ger eller så går man i konkurs pga de ökade lönekostnaderna. Oavsett vilket blir piloterna arbetslösa.
Ovanpå kommer all den badwill SAS får pga strejken med minskande kunder som följd.
Kanske hade det varit smartare att ställa ett mera hemult krav kombinerat med de andra villkor (eller delar av) man ställt angående bl a arbetstid/schemaläggning och därmed kunna nå förhandlingsbordet.
Nu riskerar man att med en dåres envishet framhärda och förlora oavsett om man får igenom sina krav eller inte. Istället för win-win får man loose-loose. Sorgligt och ganska förvånande att piloterna och deras företrädare inte tänker ett varv till. Naturligtvis måste också SAS anstränga sig för att medarbetarna ska trivas.

Men jag kan ju ha helt fel. SAS kanske har råd med månader av strejk och piloternas krav kanske uppfylls till sist och vi kunder glömmer ju så lätt om biljettpriset är lockande.

SAS – Search Alternative Solutions

Bosse