Månad: september 2012

Regnar det bara i Sverige?

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Nej, så klart inte är svaret på frågan i rubriken. Men en god vän sa vid ett tillfälle att om man åker till Rivieran så vet man att ”lampan där uppe tänds varje morgon”. Och så upplevde vi nog alla det, alla vi som varje midsommar drog till Antibes på franska Rivieran med familjen och njöt av sol och bad och bruna, friska ungar, god mat, lite vin och härligt umgänge med goda vänner.
Efter några års frånvaro bestämde Berit och jag att vi skulle återvända för att få några dagars avkoppling, lite sol och eftersommarvärme samt fira vår 31:a bröllopsdag i september. Men skulle det regna?

Vielle Antibes i kvällsljus – en klassisk vy.

Antibes – staden mitt emot.

Just det, det är vad namnet betyder. Anti – emot. Antibes mitt emot Nice.
Antibes ligger mitt emellan Nice och Cannes, franska Rivierans kanske mest namnkunniga städer.
Det var här Napoleon landsteg efter sina år på Elba och här började marschen mot Paris. Idag kan man åka samma sträcka – Route Napoleon – en storslagen naturupplevelse med svindlande bergspass på kurviga vägar.

Inte en droppe regn

Hela sommaren har varit torr vid kusten, Côte d´Azur, berättar några bofasta damer vi pratar med på torget i gamla Nice. Vi anländer en söndag med flyg från Köpenhamn och på kvällen njuter vi av de vinkokta musslorna på marknadsplatsen i Vielle Antibes (gamla Antibes). Moules et Frites, ett måste här på Cours Massena. Visserligen är marknadsplatsen under tak men inget regn faller denna ljumma kväll och innan vi tar den korta promenaden hem till vårt lilla hotell på Impasse Jean Mensier köper vi varsin rosenformad glass på Place National.

Det regnar inte – det vräker ner

Mörka moln skymmer himlen när vi på måndagen styr vår hyrda Toyota Aygo längs kusten förbi Cap d´Antibes, Juan-les-Pins och Golfe Juan och in i Cannes. Det är förmiddag och det finns fortfarande parkeringsplatser längs med den prestigefyllda Boulevard de la Croisette, strandpromenaden i Cannes med välkända hotellnamn som Martinez och Carlton. Vi flanerar längs med ”Croisetten” som också hyser flera namnkunniga modebutiker. Efter ett besök hos Jimmy Choo, välkänd skodesigner från London känns regnet närmare än någonsin och mycket riktigt är ett rejält skyfall över oss inom några minuter.

Skyfall på La Croisette

Gatuförsäljarna som alldeles nyss erbjöd solglasögon och strandhattar anpassar snabbt sortimentet och säljer nu paraplyer. €10 för ett stort och €5 för de små hopfällbara är bästa möjliga pris. Vi har tagit skydd i entrén till en mäklarbutik snett emot Palais des Festivals et des Congres. Det är här alla filmkändisar poserar på trappan vid den årliga filmfestivalen i maj.

Vi nöjer oss dock med att stå på steget in till mäklaren och innehavaren manar oss att komma in i butiken när regnet och vinden tilltar och nästan når innanför dörren. Snart är hela entrén full med människor som sökt skydd för det överraskande skyfallet.
Regnet drar emellertid snart över och butiksinnehavaren meddelar att nu tänker han gå till Carlton och inmundiga lunch. Det tycks vara goda affärer i fastighetsbranschen, trots finanskris.

Själva beger vi oss mot rue d´Antibes, en affärsgata som löper parallellt med La Croisette. Men snart är regnet över oss igen och vi hamnar i ”ett hål i väggen” som kallar sig italiensk restaurang. Vi bestämmer oss för inomhuslunch medan ovädret drar förbi. Varsin pasta som inte går till historien som det mest kulinariska vi fått oss till livs blir underhållningen under den timme vi väntar på bättre väder. Kanske borde vi gjort som mäklaren – intagit lunchen på Carlton. Faktum är att även om det kostar några euro mer så är det oftast inte så dyrt som man kanske tror och definitivt prisvärt. Vi har besökt Carlton vid flera tillfällen och aldrig blivit varken ruinerade eller missnöjda. Vid ett tillfälle i slutet på 80-talet satt vi vid bordet bredvid Isabella Rossillini – men hon störde oss inte alls.

Ännu ett hål i väggen

Efter den något påvra lunchen ser vi nu fram emot en roligare middag i gamla Antibes. Rakt innanför torget, Place National ligger restaurangen Le Village på rue James Close. Om man kikar in kan man få lite ”pizzarysningar”, ni vet gipsväggar i vitt. Men ni ska inte låta er nedslås av detta. Kocken är engagerad, någon pizza står inte att finna på menyn, utan här serveras vällagad mat av traditionell typ. Servicen är vänlig och snabb.
Vi avstår förrätten till förmån för en dessert efter huvudrätten. Det finns som bekant botten även i fattigt folk. Berit har valt en utomordentligt god Bouef Tartare och själv ser jag fram emot en kalvsnitzel med svampssås. Bägge valen visar sig lyckade.

Regntunga skyar

Sommaren på Rivieran har varit torr vittnar flera bofasta om. Det är faktiskt just denna vecka som det äntligen har kommit lite regn sägs det. Jaha, kunde det regnet inte kommit förra veckan, eller nästa? Vi är ju här fyra dagar och då måste det väl inte regna.

Det är tisdag och vi har bestämt oss för att tillbringa förmiddagen på stranden i Juan-les-Pins. Solen vill dock inte riktigt tränga igenom molnen som sveper in från havet. Vi börjar med en promenad i välkända kvarter runt strandpromenaden, bestämmer oss för att se om vår gamla traitur, monsiuer Monnet på rue Ste Marguerite fortfarande gör sin uppfriskande goda ”Pamplemousse avec Crevette”, grapefrukthalvor med räkor? Till vår besvikelse är både butiken och madame som alltid stod bakom disken borta och är nu ersatta av Coco Friteria, inget för oss.

Stranden i Juan-les-Pins är välbesökt – när solen skiner.

Efter en kaffe på ett café vid strandpromenaden gör vi ändå ett försök på stranden. Några droppar regn men efter någon halvtimme tittar så äntligen solen fram och vi njuter någon timme av sol och bad innan lunchen hägrar. Årets sista dopp i havet – garanterat. Ska jag vara ärlig är det årets första också för min del.

Bröllopsmiddag på Fersens gata

Idag är också dagen då vi firar bröllopsdag och framåt kvällen letar vi oss in i gränderna i gamla Antibes. Vi är på väg till rue de Fersen och restaurangen La Taille de Guêpe. ”Une cuisine originale aux fleurs, et pleine de saveurs…” står det i reklamen. Blomsterinspirerad kulinarisk mat med fulländad smak kan man översätta till om man vill.

Kycklingfiléer med ris och quinoa i blomstertema.

Vi bjuds både vacker och smakfull mat med just blommor som tema. På tallrikarna finns olika blommor som jag redan glömt namnen på men det är allt från violer i olivröran som serveras som aptitretare till Begonia och andra ätliga blommor som finns på både förrätt, huvudrätt och dessert. Annorlunda smaker gör hela måltiden spännande.

Berit har valt getost i zucciniblommor. Hon är inte glad för getost i vanliga fall men här serveras den som färskost och visar sig vara mild och god. För egen del lockar en gazpacho med en blomsterkryddad grönsakspotpurri. Vi dricker ett glas champagne till. Det är ju ändå bröllopsdag!
Till huvudrätt väljer vi kyckling respektive ankbröst, också här med blomstertema. Avslutningen av menyn blir ananascarpaccio för min del och en paj med fikon till Berit. En kopp kaffe rundar av.

Omdöme ***** och mycket prisvärt, drygt €100 inkl. champagne och en flaska Côtes de Provence.

I nästa blogg avslöjar jag om det regnar när vi besöker Nice.

Hoppas vi får en skön höst och en sen, kort vinter!

Bosse

Annons

Blir Hässleholm ett nytt Hallsberg?

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Hässleholm, Skånes femte största kommun, står inför stora utmaningar på många områden. Här kommer lite funderingar kring rådande situation, vad som kan hända och vad som borde hända – om jag ska tycka något.

Häromveckan kom siffror från Handelns Utredningsinstitut (HUI) kring handels utveckling i landet. Där kan man konstatera att handeln i Sverige tagit en hel del stryk de senaste åren. Om detta kan man kanske tycka att någon gång måste köpfesten väl ändå ta slut. Och så kan det kanske vara med stagnerande för att inte säga krympande ekonomi runt om i Europa.
Siffrorna visar att handeln i Hässleholm har stått stilla från 2010 till 2011 – 0 % i omsättningsökning. Sedan många år visar Hässleholm ett handelsunderskott. 2011 var index för handel i kommunen 87 (Riket = 100). Det betyder att av den totala köpkraften i kommunen är det 13 % som går till andra kommuner. Kommuninvånarna väljer att handla på andra platser, t ex Väla, Malmö och Kristianstad. Det är i realiteten långt mer av kommuninvånarnas köpkraft som läggs utanför kommunen men en del kompenseras av besökare från andra kommuner som gör sina inköp hos oss.
Motsvarande siffror för Kristianstads kommun är 108. Där blir det alltså ett överskott. Naturligtvis handlar Kristianstads befolkning också på andra platser men besökande konsumenter väger upp detta med råge. Det är helt enkelt mer attraktivt att besöka Kristianstad för att handla jämfört med intresset för att besöka Hässleholm.

Hur kommer det då att utvecklas i framtiden? I Kristianstad storsatsar man nu på handel med det nya Östra centrum (nuvarnade Domus). Här ska byggas ett nytt köpcentrum/galleria mitt i de centrala delarna av Kristianstad. Vidare är ytterligare ett externt köpcentrum tänkt öster om centrum i Hammar. Härlöv expanderar just nu väster om staden.
Väla Centrum har under året färdigställt sitt nya bygge – 50 % större golvyta med nya och fräscha butiker. I oktober invigs Emporia i Hyllie söder om Malmö. 220 nya butiker på mindre än en timmes tågresa från Hässleholm.

Vad händer då i Hässleholm? Som ordförande i HessleCity – Hässleholms Handelsförening har jag följande bild av situationen hos oss.
Vi har under vintern/våren jobbat med stadsutvecklingsprojektet där arkitekttävlingen är en del. Arbetet tycks ha avstannat pga politiskt käbbel. Projektledaren, Christina Zoric Persson, har sagt upp sig för att ta ett jobb i Helsingborg.
HessleCity har precis avverkat årets festival och har nu på förslag att organisera om detta arrangemang och ta in fler intressenter. Avsikten är att frigöra kapacitet och resurser för att kunna jobba med utveckling av handeln i Hässleholm. Festivalen är verkligen ett intresse som berör många fler än butikerna i centrum. Precis som Siesta är det ett marknadsföringsarrangemang för Hässleholms kommun. Den reaktion vi fått från våra politiker hittills är att ”då får vi se över bidraget”. Undrar om de tänkt höja det? Som en jämförelse kan jag berätta att i Kristianstad satsar kommunen tre gånger så mycket på sin handelsförening och då ligger eventuella Kristianstadsdagar utanför detta. Nu kommer man under ombyggnaden av staden att skjuta till ytterligare pengar till föreningen för att stärka arbetet med att behålla kunderna i Kristianstad.

Det är trots allt min förhoppning att våra politiker ska komma till sans och inse att om man inte satsar kan man heller inte vinna. Med obefintlig befolkningstillväxt de senaste fyrtio åren är det dags att tänka nytt, tänka större och se var i sammanhanget man finns. Vi kan inte bli ett nytt Malmö, Helsingborg eller ens Kristianstad men vi ska heller inte ta avstamp i bypolitik och tro att järnvägen är liktydligt med att människor åker hit. Lika snabbt som man tar sig till Hässleholm, lika snabbt tar man sig härifrån.

Njut nu av sommarens sista solstrålar och gläds åt att det kommer en ny sommar nästa år!

Bosse

Är sommaren slut…?

/ Bo J Carlsson / 1 kommentar

Är sommaren slut? Har den kommit än? Jag tillhör dem som tycker att den gångna sommaren varit bedrövlig, minst sagt. Det blev liksom aldrig någon riktig sommar här i norra Skåne. Mycket regn i långa sammanhängande perioder och när väl solen dök upp blev det ändå inte särskilt varmt. Baden i poolen är lätt räknade för min del och den där somriga känslan infann sig aldrig.
Mina ben är fortfarande så vita att jag kvalificerar mig som infödd på engelska sydkusten. Hustrun säger att kortbyxor hade ökat chansen till viss solbränna. -För kallt, replikerar jag.

Street Glide med windsplitter och frustrerad ägare.
Foto: Johan Funke

Påfallande många förknippar mig (och frun) som motorcyklister. Det är lite ”Jesus-känsla” med det; ”Många har hört talas om det men ingen har sett det”. I år är det mer sanning än på länge. Vädret har inte inbjudit till att åka motorcykel – inte i min värld i alla fall. Till detta kan läggas att den f-bannade rutan på min Harley har spökat. Den minnesgode kommer ihåg att den höga fula rutan sprack och jag beställde en ny som skulle vara lägre, snyggare (marginellt skulle det visa sig) och effektivare, en sk ”windsplitter”. Det visade sig att den gav så störande optiska effekter att det blev direkt obehagligt att köra.
Rutan skruvades av och originalet, den superlåga och lika supersnygga rutan kom på igen. Tillbaka på ruta 1 – om vitsen tillåts.

Turbulensen är besvärande och motorcykelåkningen blir oskön. Jag har resignerat och rullat in hojen i garaget, kopplat på underhållningsladdningen, larmat och betraktar säsongen som avslutad. TRIST!

Till saken hör att en ny medlem har fogats till fordonsfamiljen. Hustrun tar sig för pannan. Ännu ett fordon. Denna nya medlem är en MB SL 350. Jaha, kan man ana att det sägs på sina håll. Har dem vunnit på Lotto?
Tyvärr har vi inte det. Denna lyxbil har några år på nacken, närmare bestämt åtta stycken. Den är alltså från 2004 och som alla andra bilar så faller värdet som en sten. Ju dyrare bil ju värre blir fallet. Förhoppningsvis har det värsta redan varit och stenen omvandlats till ett stilla fallande löv, hoppas jag.
I vilket fall som helst är bilen en trevlig bekantskap. Den har ett nerfällbart plåttak som på tjugo sekunder försvinner ner i kofferten och kommer upp lika snabbt igen om regnet hotar.

Mercedes-Benz SL 350 på väg till Öland.

Det har blivit en och annan mil med denna bil i sommar. Ett par besök på Öland har garanterat sol och därmed nedfällt tak. Med sin V6:a på 245 hk glider bilen fram komfortabelt och har härlig kraft när det behövs (en miljon husbilar som ska köras om). En tur till goda vänner på Marstrand har vi också hunnit med.
Vi hoppas på många trevliga resor med denna bil – hur många fler det blir med motorcykel är i skrivande stund osäkert.

Ha en fortsatt trevlig sommar – det ska bli fint väder sägs det!

Bosse