Våra universella värderingar

Hej!

Som engagerad samhällsmedborgare är det nära nog oundvikligt för mig att inte skriva något om den tragedi som inträffade i Paris fredagen den 13 november 2015.

På lunchen denna dag stod jag som president för Hässleholm Västra Rotaryklubb inför mina kamrater och talade om fredagen den 13:e och upprinnelsen till att detta datum uppfattas som olycksdrabbat. Mina referenser, hämtade från Wikipedia, var kristna. Jesus + tolv lärljungar, Judas Iskariot som förrådde Jesus var den trettonde i gruppen, osv. Föga visste jag då vad dagen skulle bära med sig. Jag såg fram emot kvällens Galakväll i Kulturhuset i Hässleholm och lördagens resa till Stockholm och en konsert med Madonna som jag skulle uppleva tillsammans med min fru och två av mina barn.

Mot slutet av kvällen började nyheterna om skjutningar och bomber i Paris centrala delar och vid fotbollsstadion i norra delarna av staden att dyka upp i telefonen.

Tour Eiffel

Tour Eiffel

Efterhand började omfattningen av detta att klarna. Reaktioner och nya uppgifter fortsatte att komma in under natten och nästföljande dag.
Ett uttalande kom från USA:s president Obama. Det syntes på flera platser i sociala medier.

”Once again we’ve seen an outrageous attempt to terrorize innocent civilians. This is an attack not just on Paris, it is an attack not just on the people of France, but this is an attack on all of humanity and the universal values we share.”

Och vi är många, nästan alla kan tyckas som håller med till sista bokstaven. Men är det sant? Är det så att vi alla delar de universella värderingar som USA:s president talar om? Attentatsmännen i Paris gör det uppenbarligen inte, inte heller de som utförde attentatet i Beirut och inte heller de som reser från vårt och andra europeiska länder för att kriga för Daesh. Säkert inte heller av många andra mindre radikala människor runt om i vår värld.
Vi som delar dessa i stora stycken västerländska värden tycker precis som president Obama. Det är ju vi som är vinnarna. Det stämmer med våra värderingar och det är vi som får fördelarna. Och alla som är beredda att dela dessa värderingar kallar vi för integrerade. Samtidigt släpper vi in alla i vår västerländska värld – även de som inte tycker som vi. De ser på när vi utövar vår livsstil och uppenbarligen tycker de inte om vad de ser.
Utifrån våra värderingar vill vi se enighet, öppenhet, samförstånd, tolerans och förståelse. Men vill alla människor det. Det finns gott om rasister och/eller främlingsfientliga bland vita västerlänningar men också bland de svarta i USA, bland bekännare av andra trosuppfattningar och livsfilosofier än den kristna likväl som kristna själva, agnostiker och andra. Hur ska vi kunna skapa samförstånd och tolerans mellan alla dessa olika uppfattningar och hur ska vi kunna minska och ta bort allt det hat som visar sitt fula tryne överallt runtom i vår numera ”universella” och globala värld? Är det så att vi faktiskt har olika platser på vårt klot där vi hör hemma och att alla samhällen inte kan integreras med varandra hur global vår värld än blir. Mår världen och människorna bättre av segregation? Ska vi ha olika geografiska områden där vi tillåts leva utifrån de värderingar vi delar och sedan låta andra områden och folkgrupper leva utifrån sina värderingar. Eller är det så att vi västerlänningar sitter på facit och att det är vår skyldighet att införa våra värderingar på hela klotet?
Det lär finnas andra grupper som har liknande ambitioner och vill inrätta ett världsomfattande kalifat som inkluderar Europa och nya värderingar för oss lever här. Jag tar inte Daesh gärningar i försvar – absolut inte. Men jag frågar mig om vi förstått vad det är som pågår och vilka sanningar som finns. Jag delar president Obamas värderingar i mångt och mycket men jag tror inte att de nödvändigtvis är universella och där finns kanske svaret till att konflikterna tycks bli allt fler och allt mer dramatiska runtom på vår vackra planet. Vi sitter inte på facit och vi är inte heller Guds gåva till hela världen.
Sedan är det bara att erkänna att jag inte kan acceptera den människosyn som finns i vissa delar av världen. Jag kan inte acceptera att kvinnor behandlas sämre än män. Jag kan inte acceptera att HBTQ personer inte har samma rättigheter och behandlas med samma respekt som hetronormativa människor. Jag kan inte acceptera att olika hudfärg har olika respekt, osv, osv. Jag har säkert glömt någon utsatt grupp men jag vill inkludera dessa också. Denna inkluderande inställning innebär dock inte att jag tänker böja mig och låta mig tvingas till underkastelse avseende min tro, min sexualitet, min livsstil och rätten till mitt land. Så till terrorister och förtryckare, oavsett vad ni bekänner er till vill jag säga att jag är beredd att bekämpa er med alla till buds stående medel för att försvara min och alla andras rätt till att få leva fritt och efter våra värderingar. I mitt fall är de värderingarna just precis västerländska.

I den här texten har jag använt beteckningen Daesh för det som i allmänt tal och i många medier kallas för IS – Islamiska staten. Men det är denna grupps ledare som valt att kalla sitt mördargäng för IS. Det är ingen stat och det är heller ingen grupp som står upp för muslimska värderingar i allmänhet. Därför är Daesh en bättre beteckning. Erkänn inte en stat som inte finns.

Paris

Profilbild på Facebook

Många, nästan alla har lagt en fransk flagga över sin profilbild på Facebook. Det tycker jag är helt ok. Jag har inte gjort det utan har istället fällt in en svensk och en fransk flagga i min bild . Med det vill jag visa att det handlar inte bara om Paris och Frankrike utan om just våra värderingar och hela västerlandet. Det sker terrordåd runtom i vår värld och vi måste försvara oss. Dock ska vi akta oss för att kollektivt lägga skulden på alla som inte ser ut som vi själva eller passar in till 100 % i vår livsstil.

För rätten till vår livsstil! Vive ´la France, Vive ´la Liberté – ”För Sverige i tiden!”

Bosse

Annons

Round Table – vänner för livet!

Hej!

I slutet på 80-talet blev jag medlem i Round Table, avd 25, dvs Hässleholm. Vi var ett gäng grabbar som träffades varannan vecka och hade ett program och en middag hemma hos varandra. Round Table eller RT som det ofta kallas finns över hela världen och en övergripande regel är att man ska vara mellan tjugotvå och fyrtio år gammal och man (det finns en motsvarighet för kvinnor som heter Ladies Circle).

Kompissnack på X2000

Kompissnack på X2000

Uppenbarligen uppfyller man inte alla kraven längre med 40-årsstrecket passerat med god marginal. Man gäller väl fortfarande även om en del kanske kallar det gubbe. Numera träffas vi som fallit för åldersstrecket i en ny konstellation som kallas PM, Past Member. Vårt PM-gäng består numer av åtta kamrater. Vi ses en gång i månaden på liknande sätt som under RT-tiden, ofta med medbjudna gäster från andra PM-klubbar eller den aktiva RT-klubben och ibland andra som inte har koppling till RT. Att ha någon form av programpunkt gör våra möten extra spännande.

PM-gänget på Stockholmsturné

I januari i år var det dags för årets första möte, denna gång förlagt till Stockholm där kamraten Rolf numera har en del av sin gärning på Svenskt Näringsliv. Vi var sju av åtta PM-bröder som kunde delta och begav oss med X2000 på onsdagen mot huvudstaden. Vår värd, Rolf hade planerat allt väl och vi försågs redan på tåget med frukost och allehanda tillbehör därtill. Tåget kom dessutom i tid till Centralstationen i Stockholm.

Själv träffade jag en ”gammal tågbekant” ombord, nämligen välrenommerade Bertil Vallien, en våra främsta glaskonstnärer. Vi sågs första gången för ett par år sedan på en resa från Stockholm och söderut. Nu återsågs vi på tåget i motsatt riktning och till min förvåning hade Bertil vårt förra samtal kvar i minnet.

Stockholm i januari är lika med slaskiga trottoarer så vi valde tunnelbana mot hotellet på Östermalm. Hotell Riddargatan ligger helt logiskt på Riddargatan,

Lunch på Tudor Arms, jag själv och Ulf.Foto: Kenneth

Lunch på Tudor Arms, jag själv och Ulf.
Foto: Kenneth

en tvärgata till Nybrogatan mellan Östermalmstorg och Nybroplan. Har aldrig bott här tidigare men mitt intryck är att det är ett litet fräscht hotell med en mycket bra frukost, saknade dock tomatjuicen. Rummet var trevligt, ljust och välstädat. Litet badrum med badkar. Jag hade föredragit dusch. Tyvärr var det ganska lyhört och jag undrade om det var balettskola i våningen ovanför eller möjligen en elefant som flyttat in.
Jag bodde en natt, onsdag till torsdag och dunkande trummor hördes långt efter midnatt. Var detta kom ifrån vet jag inte. Senare fram på småtimmarna hördes prat och stoj från gatan ganska tydligt när några sena nattvandrare hade sammanträde utanför hotellet. Sammantaget dock ett bra hotell som alternativ till de större hotellkedjorna.

Vår onsdag i Stockholm inleddes med lunch på Tudor Arms, en engelsk pub på Grevgatan (Östermalm) i hörnet av Storgatan. Inredningen är typisk engelsk landsortspub – här är inget ”fancy”. Nej, faktiskt inget men ölen är god och fish & chips smakar bra så här strax innan två på eftermiddagen. Trångt och mycket folk tyder på att Tudor Arms håller vad dom lovar – engelsk pub helt enkelt!
Vi dricker kaffe hemma hos Rolf som huserar i en övernattningslägenhet lite längre ner på Grevgatan. Avec finns för de som så önskar.

Fria aktiviteter några timmar innan det är dags för kvällens middag. Tillsammans med vännen Kenneth gör jag några besök i diverse butiker. Det ska inhandlas en bättre flaska rom på Systembolaget, kakel eller om det var klinker ska undersökas och en liten spaning på kläder i Hugo Boss butik på Biblioteksgatan hinns med innan vi stöter på resten av gänget på Zink på samma gata. Vätskebrist är så klart inte bra för gentlemän i vår ålder.

Restaurang Prinsen – kungligt gott

Vi fortsätter kvällen på den anrika krogen Prinsen på Mäster Samuelsgatan. Här intog framlidne prins Bertil, motorprinsen ofta sin lunch när det begav sig men han är långt ifrån den ende kända personen som haft Prinsen som favorit. Kan inte påstå att jag ser några kändisar denna kväll men å andra sidan letade jag inte efter några heller.

En klassiker, Biff Rydberg som serveras med rå äggula, pepparrot och Dijon senapsmuosse

En klassiker, Biff Rydberg som serveras med rå äggula, pepparrot och Dijon senapsmuosse

På matsedeln hittar man idel klassiker med Toast Skagen, löjrom från Kalix, kroppkakor och smörrebröd. Bland huvudrätterna känner vi igen Kalvlever Anglais, Wallenbergare och Biff Rydberg. Givetvis kan man få ostron och skaldjursplateau med hummer, räkor, havskräfta och ostron. Ett utbud av fisk finns naturligtvis också för fiskälskaren. Denna kväll är ”grabbagänget” dock samstämmiga och vi bestämmer oss för löjrom från Kalix och Biff Rydberg. Ett klassiskt val. Vi blir inte missnöjda!

Mätta och nöjda lämnar vi Prinsen och går mot Birger Jarlsgatan och vidare upp på Grev Turegatan. Vi slinker in på ännu ett säkert kort i Stockholms krogutbud, Grodan. Här avslutar vi kvällen med Cremé Brulée och en kopp gott kaffe.
Man kan tycka att det borde varit omvänd ordning på våra krogbesök – grodan som förvandlas till en prins. Men i detta fall är bägge etablissemangen kunglig spis för både kungar och ofrälse.

En härlig dag med härliga kompisar i härliga Stockholm! Tack till Rolf som arrangerat hela trippen!

Mer om dag 2 i nästa blogg.

Bosse

After Dark – inte så ljusskyggt.

Hej!

Besökte Stockholm häromveckan. Ett av syftena var att gå på anrika Hamburger Börs och se After Dark. Det är inte första gången man ser dom, transorna från 70-talet. Ja, det är väl bara Christer Lindarw som övervintrat från 70-talet. Resten av ensemblen har föryngrats genom åren. Men shownumren känns som favoriter i repris i stora stycken.
Hamburger Börs på Jacobs gata alldeles intill Operan i Stockholm har varit på dekis en längre tid enligt Lindarw men nu är det minsann ordning på torpet igen när After Dark återtagit scenen, tycker rikstransan.

Vi var slarviga när vi bokade detta, 595:- kostade biljetterna, per person. Inget ingick insåg vi sedan och krognotan belöper sig på ungefär 3.000:- för två personer. Då får vi lite sill till förrätt, en snaps och en öl. Berit valde torskrygg till varmrätt men jag kände mig manlig och valde helstekt ryggbiff. In på tallriken kommer en två centimeter tjock skiva av något material. Bästa användningssätt: gör tre hål på lämplig plats och ta en salladslök eller liknande så har du en utmärkt flip-flopsandal. Ganska exklusiv – 1.500 spänn! Desserten har jag redan glömt, inget att skriva om med andra ord. Nej, man besöker inte Hamburger Börs för matens skull. Men showen då?

Ja, den har sina ljusglimtar men däremellan är känns det mest som gammal skåpmat för beundrare av Christer Lindarw. Numret ”This is my life”, ett statement från en transvestit är väl inget som undgått någon under de dryga fyrtio år som dragshow har varit mer eller mindre rumsrent i Sverige. Ett slag för de homosexuellas rättigheter är inte heller det så showmässigt, hur angeläget det än må vara.
Ett burlesknummer lyser upp i ”the darkness” annars är det relativt tunt. Årets nytillskott, bimbon Babsan, går runt bland borden och gör sig lustig på publikens bekostnad. Publiken består av busslaster från landsbygden som i sina rutiga skjortor står i bjärt kontrast till artisternas paljetter. Babsan passar på att likna en av herrarna i storrutig skjorta vid en Hästensäng. Förvisso fanns det en point i det men den utsatte såg måttligt förtjust ut över uppmärksamheten.

Efter showen vandrar vi hemåt mot vårt hotell fyratusen kronor fattigare men knappast rikare på upplevelser. Sammantaget betyg blir en begagnad nätstrumpa, något bedagad och med en maska.

Bättre då att se Allt eller inget på Hässleholm Kulturhus.

Bosse

Tyvärr inga bilder till denna blogg!

En Stockholmsresa

Hej!

Stockholm är en trevlig stad! Vi åker gärna dit och flera gånger varje år har vi anledning att ta oss dit. Det kan vara i jobbet men också för nöjes skull. Att resa till Stockholm från Hässleholm är enkelt. Fem minuters promenad från vårt hus ligger Resecentrum. Sedan är det tre timmar och fyrtio minuters tågresa till huvudstaden. Att ta flyg från Sturup tycker vi inte är något alternativ. Man kan anföra SJ:s dåliga tidhållning, slitna tågset och annat men faktum kvarstår. Det är bekvämare än flyget i alla fall. Tidsåtgången blir mindre och man slipper allt stök med säkerhetskontroller och annat på flygplatsen.
Just vid denna resa gick färden från Skåne till Stockholm smärtfritt och enligt tidtabell. Vid hemresan däremot var det värre. Ett X2000-tåg passade på att fatta eld på Stockholms Centralstation varvid alla perronger utrymdes medan tåget brann upp. En timme försenade anträdde vi resan mot Hässleholm. Det var ju inte så farligt.
Vad som är svårare att förstå är SJ:s prispolitik. Biljetten från Stockholm till Hässleholm kostade 363 kronor inkl en utomordentligt god räkmacka. Tänkte dock fortsätta till Malmö för att hämta hem hunden – och min lilla sportbil som jag lånat ut till dottern. Tilläggsbiljett från Hässleholm till Malmö kostar 425 kronor – häpp!!
Innan denna hemresa hade dock helgen spenderats i huvudstaden med syfte att bl a besöka Hamburger Börs och se en show med After Dark. Mer om denna föreställning i kommande blogg.
Vi startade vår Stockholmsvistelse med det obligatoriska besöket på Karen Millen, hustruns favorit av namnkunniga kläddesigners. Det finns en butik på Biblioteksgatan och en i NK-varuhuset på Hamngatan. Det betyder att det hinner bli tre besök hos Karen Millen denna dag, ett på NK och två på Biblioteksgatan. Att beskriva vilka kreationer som testades blir en alltför svår uppgift. Om du är kvinna – kolla hemsidan så ser du vad det handlar om. Om du är man – bestäm själv om du gillar att gå på shopping i dambutiker och är du något mitt emellan så ska du kanske kolla för säkerhets skull 😉

Det lider mot kväll på fredagen och vi bestämmer, efter överläggning med äldste sonen, att ses på restaurang på Söder. Nicklas stannar helst i denna stadsdel om han får bestämma själv. Vi hamnar på Bara Bistro Bar. Dottern kommenterar på Facebook med: ”Finns det bara en restaurang i Stockholm?” Man kan skylla på trötthet men det kändes som ett säkert kort denna kväll. Bara Bistro Bar är en en liten, intim, restaurang i hörnet av Folkkungagatan och Östgötagatan på Söder. Avstigning vid Medborgarplatsenom du åker T-bana (uppgång Folkkungagatan).

Bloody Mary på Anglais – det hade inte gått lika bra med bara selleri!

Servitrisen är andra dagen på på sitt nya jobb och är smart nog att berätta det. Restaurangen är fullsatt, det är trångt och varmt. Vi tycker dock att hon sköter sig bra och maten är god. Ok, vinet kom efter maten men bara någon minut. Lycka till med nya jobbet!

Nicklas käkar fisk, en röding som faller honom på läppen skulle man kunna säga. Berit har valt en lägg av lamm med vitlök och det märks, inte minst morgonen efter. Själv har jag beställt en skomakarelåda, en mör och fin bit oxfilé med gratinerad potatismos och en mustig sås till. Desserten blir lite hopblandad. Man kan välja ett urval av godsaker som presenteras på en långsmal tallrik, tre olika desserter av sex möjliga. Berits tre val blandas med mina tre val så det blir inte riktigt som vi tänkt oss. Men man kan ju alltid äta på varandras tallrikar. Nicklas kör slanka linjen och tar en Fireball* till.
Notan är inte någon chockartad upplevelse, tre varmrätter, två desserter, en öl, en flaska vin för en och en halv tusenlapp. Dessutom petade vi oss ett par Fireball :-), som sagt.
Bara Bistro Bar är trevligt och prisvärt, vi återvänder gärna.

Varsågod, ett utdrag ur menyn:

GRILLAD RÖDINGFILE 205:-
Serveras med hummer & krabb hollandaise, smörslungad potatis samt souterade sockerärtor och röd lök
BRÄSSERAT LAMMLÄGG 189:-
Rödvins marinerat lamm ovanlår som sedan långkokas i ugn. Till detta serveras lingon, portvinssås samt rotfruktsgratäng
BARAS SKOMAKARLÅDA 195:-
En saftig grillad hängmörad oxfilémedaljong som på klassiskt vis serveras i låda med en bädd av gratinerad hemlagad duchessepotatis. Till detta serveras knaperstekt bacon, saltgurka och en smakrik rödvinssås
 

Vi tar en kvällspromenad från krogen via Mosebacke till Hotel Anglais där vi ska sova under våra två nätter i Stockholm. Innan vi gav oss iväg tidigare på kvällen lyckades vi slå oss fram till bardisken på alltid lika välbesökta Anglais. After Work-folket flockas här. Berits Mojito består till största delen av is, undrar om den kvinnliga bartendern glömde en del av ingredienserna – spriten t ex? En Bloody Mary måste väl ändå vara hälsosam, tomater ska ju vara nyttigt? Wow! Den var det drag i – här snålas det inte med pepparn. Fast det gillar jag, så jag är nöjd.
Vi bor i rum 205, ett standardrum med utsikt mot Humlegården och Kungliga Biblioteket. Rummet fyller sin funktion men det är ju värst vad det är mörkt. Ett fåtal ljuskällor utrustade med energisparlampor som tycks stamma från den första generationen orkar inte lysa upp den mörka inredningen mer än till svag mysbelysning. Ljudet av luftkonditioneringen förmår nästan att överrösta TV-ljudet från den ålderstigna apparaten. Men annars är det OK. Tre urtvättade frottéhanddukar av fem möjliga för Scandic Hotel Anglais.

Mer om showen på Hamburger Börs inom kort.

Fireball eller glögg – det är frågan?

Bosse

* Fireball, enligt uppgift senaste innedrycken i Stockholm. Smakar av ingefära och kanel och ”biter till” efter en stund. Ca 30 % alkoholhalt.

”Hemliga berget” vinna eller försvinna?

Insigna of the Swedish Air Force, Flygvapnet.

Insigna of the Swedish Air Force, Flygvapnet. (Photo credit: Wikipedia)

Häromveckan hade jag glädjen att återse min gamla arbetsplats, ”Berget”. Kobran Kamratförening arrangerade vårkaffe som brukligt varje maj.
”Berget” är en luftförsvarscentral i närheten av Hässleholm. Ja, de flesta vet var den ligger fast det är en sk. hemlig anläggning men jag tänker ändå inte skriva ut något exakt läge här. Jag började min tjänstgöring som sk. strilofficer där 1973 efter utbildning på F5, Ljungbyhed och F2 Hägernäs. STRIL står för stridsledning- och luftbevakning.

I det dåvarande befälssystemet var vi en kull unga män som började vår tjänstgöring som överfurirer, fyra smala pinnar på axelklaffarna. Den första befattningen man fick bestrida var sk. Måled – målföljningsledare. Det innebar att man blev ansvarig för upptäckt av mål (flygplan) på radarskärmen. Dessa mål skulle sedan följas av en värnpliktig målobservatör. Allt i akt och mening att bevaka det svenska luftrummet i den verksamhet som kallas incidentberedskap. Incidentberedskapen har sin upprinnelse i nedskjutningen av DC-3:an och Catalina-affären i början på 50-talet och än i dag fortgår bevakningen av svenskt luftrum och omkringliggande områden dygnet runt 365 dagar om året. Svenskt jaktflyg står redo att ingripa om obehöriga luftfartyg kränker svenskt territorium.

Operatörsplats i STRIL 60-systemet

Jag var i högsta grad en del av den verksamheten under mina nästan 30 år i Flygvapnet. Nitton år tjänstgjorde jag i ”Berget” innan jag fortsatte mitt jobb på bl a Södra Flygkommandot i Ängelholm där jag fortsatte att jobba med strilfrågor. I december 2000 lämnade jag Flygvapnet på egen begäran. Dags att göra något annat i livet innan det var för sent. Men med en så lång tid som officer i det svenska Flygvapnet finns så klart alltid en liten del av mitt hjärta där. Intresset för verksamheten i Försvarsmakten och för säkerhetspolitiska frågor finns kvar. Därför är det alltid lika roligt att träffa gamla kamrater och att få lite information vad som är aktuellt i Försvarsmakten i allmänhet och i Flygvapnet i synnerhet. Jag är tacksam att jag kan besöka min gamla arbetsplats och har förtroendet att få komma in i anläggningen som är ett skyddsobjekt och i princip stängd för alla som inte har ett tjänsteärende dit.

Vid årets vårkaffe var vädergudarna inte på vår sida och därför hade arrangemanget flyttats ner i matsalen. Gamla kamrater, som liksom jag själv lämnat Flygvapnet fanns på plats tillsammans med de som fortfarande är i tjänst. Ett kärt återseende för oss alla. Efter kaffe och våffla begav vi oss till ordersalen där man så många gånger suttit på morgongenomgång inför kommande arbetspass. Nuvarande platschefen och fd kollegan Torgny Persson informerade om vad som pågår och förväntas hända.

Redan i slutet på 90-talet när jag fortfarande var i tjänst hade förvirringen börjat sprida sig i Försvaret. Den klassiska hotbilden, invasionen från öster var inte längre aktuell och nu startade omstrukturering efter omstrukturering av den militära verksamheten i Sverige. Men vad var uppgiften? Vilket hot stod vi inför? Vad skulle vi skydda oss mot? Politikerna vädrade morgonluft. Här skulle sparas.

Idag står vi med en yrkesarmé, värnplikten är avskaffad. Sveriges försvar ska kunna mönstra 55.000 man (och kvinnor). Dessa ska vara redo att sättas in i strid på 7 dygn.
Vilket hot man står inför tycks fortfarande oklart. Det finns en plan fram till 2014 men efter det finns ingen plan alls tydligen. Den militära styrkan ska kunna användas för att försvara svenskt territorium men också för utlandsoperationer.
Försvarsfrågan har under en rad år varit politiskt död. Ingen hotbild har gjort frågan ointressant. Nu är det ändå så att det rustas runt omkring oss. Ryssland använder fyra gånger så mycket av sin BNP som Sverige till militär rustning. Nu har ÖB börjat slå på trumman och kräva mer resurser för att hålla en godtagbar nivå på det svenska försvaret, annars kommer man inte att kunna lösa tilldelade uppgifter hävdar han.
Känns det igen? Först rustar man upp för dyra pengar, sedan rustar man ner och förlorar kompetens för att ganska snart tvingas rusta upp för mångfalt högre kostnader och med tidsförluster när kompetens ska återtas – om den ens finns att tillgå.

Försvarsmakten kostar lika mycket idag som för 15 år sedan, ca 40 miljarder kronor per år. Numerären är betydligt lägre. Nu måste vi satsa ytterligare pengar för att bibehålla nuvarande styrka. Ja, ett antal officerare ska faktiskt avvecklas. Det hindrar inte att man ännu en gång ska införa ett nytt befälssystem med två kategorier av officerare; specialistofficerare och taktiskt operativa officerare. En anpassning till internationell standard (läs NATO). Detta innebär att en del av de officerare som finns idag ska få en annan grad. Något som dessa blivande specialistofficerare betraktar som en degradering. En major kan som specialistofficer tydligen bli fanjunkare. Hur många miljoner detta kostar och hur många som tappar gnistan vet jag inget om. Risken finns ju att man dränerar arbetsplatsen på kompetens som inte vill bli ”degraderad”.

Nedläggningshot

Det sk. Berget utanför Hässleholm hotades för bara något år sedan av nedläggning. Det var Högkvarteret som ville lägga ner anläggningen till förmån för utökad drift vid systeranläggningen utanför Stockholm. Detta väckte protester på en rad håll, inte minst från kommunledningen i Hässleholm och till sist hamnade frågan hos regering och riksdag. Försvarsmakten fick nya direktiv och anläggningen var räddad. En av anledningarna till att behålla luftförsvarsanläggningen är att det ska finnas vad man i försvaret brukar kalla redundans, dvs reservkapacitet.

Genom kontakt med personer som står Försvarsmakten nära eller tjänstgör i Försvarsmakten har jag emellertid fått indikationer på att det inom försvarsledningen finns krafter som likafullt vill underminera verksamheten i Berget och urholka organisationen på ett sådant sätt att nedläggning tvingas fram av organisatoriska skäl. Genom att urvattna organisationen i anläggningen här nere i södra Sverige i den organisationsöversyn som ska gälla fr o m 1 januari 2013  (Org 13) kommer personalförsörjningen att försvåras och därmed kan driften inte fortsätta på sikt. Det förslag som ska klubbas utgår inte från de principer som skulle gälla i den nya organisationen, dvs att kompetens skulle styra och inte geografisk ort. Så som jag förstått situationen är det krafter i Mälardalen som ligger bakom och för mig är det inte bara omoraliskt utan också att begå våld mot demokratiska principer. Därtill kan sägas att gjorda investeringar i anläggningen går till spillo – alltså ännu en gång slöseri med skattebetalarnas medel. Tyvärr alltför ofta förekommande i samband med nedläggningar av förband i Försvarsmakten. Den uteblivna försvarsförmågan (förmågan att leda luftförsvar) kan också ifrågasättas.

Bosse