Vem ska betala?

Hej!

Hela världen kämpar nu med Corona-utbrottet som tycks vara en nära nog övermäktig fiende. Hela länder är lamslagna och skräcken har slagit sina klor i människorna. Det är verkligen en nära nog surrealistisk situation med folktomma metropoler. Gator, restauranger, butiker och kollektiva färdmedel är tomma. Många människor vågar helt enkelt inte gå ut och vill inte ha kontakt med sina medmänniskor.
Det är ärligt talat inte så svårt att förstå. Enligt alla experter som hela tiden uttalar sig i media ska vi hålla social distans för att hindra smittspridning. Tillhör vi en riskgrupp ska vi isolera oss helt i vår bostad och undvika all mänsklig kontakt, ja fysisk då.
Att argumentera emot dessa direktiv låter sig så klart inte göras. Därtill har man inte kunskap.

Vad man däremot kan kosta på sig är att spekulera i konsekvenser av detta vad avser samhällets utveckling på det ekonomiska planet och kanske också lite funderingar kring sociala återverkningar.

Regeringen har enligt egen utsago satt in ”kraftfulla” åtgärdspaket för att rädda företag från konkurs. Det är en rad åtgärder i flera olika paket som knappast har undgått någon gissar jag.
Kommer detta då att rädda några företag? Alldeles säkert. Några kommer med nöd och näppe överleva, andra kommer kanske till och med att tjäna på möjligheten att få sänkta arbetsgivaravgifter och sätta över vinster i periodiseringsfond för framtida kvittning mot förluster t ex.
Men för många företag kommer det inte att räcka. Inte minst i tjänsteproducerande småföretag är det extra tufft. Intäkterna är noll eller nära noll medan fasta kostnader fortsätter att rulla in. Hyror ska betalas, löner likaså och en hel del annat. Även om man korttidspermitterar (kallas numera korttidsarbete) så ska halva lönekostnaden betalas. Och när får företaget tillbaka den del av lönekostnaden som staten erbjudit sig att betala. Hur långa handläggningstider blir det på Tillväxtverket som ska administrera det hela? Risken för likviditetskris är uppenbar.

Magdalena Andersson – finansminister.

Så slutsatsen blir att en hel del företag kommer att tvingas till konkurs eller likvidation. Det här är inte företag med komplicerade ägarkonstruktioner, koncerner, dotterbolag eller annat som kan användas för skatteplanering utan vanliga enkla småbolag och enskilda firmor med några få arbetstillfällen men som varje månad skickar in en stor del av sin omsättning i form av moms, arbetsgivaravgifter och preliminär skatt till Skatteverket – till statskassan. Ägarna har ingen reglerad arbetstid utan har under tio, tjugo eller trettio år jobbat långt mer än fyrtio timmar i veckan för att göra företaget bärkraftigt. Nu tar det slut och det beror inte på att man plötsligt börjat missköta sitt företag eller att de anställda är oskickliga. Kunderna har enkelt låst in sig och köper inget.

Nu till rubrikens fråga. När nu dessa företag har försvunnit och tagit arbetstillfällen med sig vem ska då skicka alla de skattemiljoner de här företagen normalt varje månad levererar? Det enkla svaret är såklart INGEN. Självfallet kommer några att starta om men det kostar som bekant en del att starta upp ett nytt företag så det kan ta tid att få lönsamhet, få råd att anställa, osv.
Jag undrar om regeringen överhuvudtaget gjort någon kalkyl på hur mycket skatteintäkterna de närmaste åren kommer att sjunka? Och med lägre skatteintäkter vad ska strykas i kommande budgetar. I Sverige är vi drygt fem miljoner förvärvsarbetare. Med stigande arbetslöshet blir det ännu färre som ska betala för ännu fler. Redan innan Corona hade vi uppenbarligen svårt att få resurser till bl a vård och omsorg, polis, försvar och skola. Vår civilförsvarsberedskap var nära nog obefintlig efter nedrustning på 1990-och 2000-talet. Det finns ingen överkapacitet.
Nu ska vi med öppna ögon sänka en ansenlig del av de företag som betalar för vår välfärd. Som den humanistiska stormakt vår regering definierar oss som har vi tagit på oss ett stort ansvar för människor som inte kan dra försorg om sig själv, ännu mindre kan bidra till det gemensamma och i många fall aldrig kommer att kunna göra det. Vem ska betala för dem? Och vem ska betala för min familj när företaget inte längre finns? Är det Volvo, Scania, SSAB eller är det Myntverket (finns det numera?)? Kanske kan bankerna ösa in de miljarder som småföretagen gjorde före Corona? Fast de får väl svårt nu med alla som går i personlig konkurs. Det blir många fastigheter på exekutiv auktion och kanske inte så många hugade spekulanter. Och bolånen är ju en kassako för bankerna än så länge men det blir kanske lite magrare framöver med kreditförluster.

De sociala aspekterna på denna värsta kris vi sett i modern tid är heller inte lätta att överblicka. Men jag är ganska säker på att i Coronans spår kommer social utslagning att öka. Brottsligheten kommer också att öka när människor inte längre hittar möjligheter att ens få mat för dagen och hopplösheten sprider sig i samhället. Många människor kommer se sina livsverk slås i spillror och vi vet från tidigare depressioner i historien att självmordstalen stiger. Familjetragedierna kommer att fylla TV-kanalernas livsstilsprogram för lång tid framöver. En föga uppbygglig underhållning.

Undrar om regeringen tänkt i tingens förlängning när man presenterat sina enligt min mening lama åtgärdspaket som riskerar att falla platt till marken inom en snar framtid om Corona fortsätter att hålla mänskligheten i ett fast grepp. Det här är inte en normal avmattning där företag som inte hängt med i utvecklingen, som inte längre är livskraftiga i kapitalismens namn förtjänar att försvinna från marknaden till förmån för nya innovationer, trender och nytänkande företagare. Det här är en händelse utom kontroll som slår lika hårt mot livskraftiga företag som hade levt vidare i högönsklig välmåga om det inte vore för Corona.
Man ska fråga sig om vi vill ha restauranger att besöka efter Corona. Vill vi ha kvar vår frisör och vill vi kunna köpa vårt favoritmärke i vår klädbutik? Om en eller ett par månader kan vi kanske inte det om inte företagen ges en rimlig chans att överleva detta elände vi lever i just nu. Har regeringen tänkt på det? Och har de tänkt på vilka sociala konsekvenser det får?

Gynna dina lokala butiker, restauranger, frisörer och andra småföretag så mycket du bara kan. Det kommer du tjäna på i det långa loppet.

/Bosse

Det går för sakta

Hej!

Hoppas ni alla mår bra och är rädda om er i dessa bistra coronatider.

Hässleholm 2020-03-25

Småföretagen skriker efter åtgärder som kan rädda företagen och arbetstillfällen. Men inget händer. Regeringen har fortfarande inte förstått att det inte handlar om månader, inte ens om veckor utan om dagar – ja, snart om timmar innan det är försent. I vissa fall har den kritiska punkten redan passerats. Ett antal företag har redan gått i konkurs och av dessa kommer vissa aldrig att komma tillbaka.

Vi lever helt enkelt i olika tempon, statsförvaltningen och det offentliga i allmänhet och småföretagen å andra sidan. I det lilla företaget finns inte tidsutrymme för långa omfattande utredningar och beredningar av vad det än handlar om. Man måste som företagsledare fatta omedelbara beslut och det måste bli så rätt det bara går från början. Det finns sällan möjlighet att göra om. Man kan inte kosta på sig att leva efter det gamla talesättet ”vi har inte tid att göra rätt men vi har tid att göra om”. Det skulle vara förödande. I dagsläget finns dock inte något beslutsunderlag, inga besked om eventuella åtgärder som skulle kunna rädda verksamheten. Då hamnar man till slut i ett läge då man måste utgå från ”better safe than sorry”. Dvs avveckla verksamheten innan det blir ännu värre. För det kan ju som bekant alltid bli värre.

Men vår regering tycks i dessa kristider tro att man kan famla sig fram i mörkret fast man borde veta var strömbrytaren till strålkastaren sitter. Personligen tror jag att bägge regeringspartier lever efter en socialdemokratisk dogm om att skatt är det allena saliggörande i varje given situation. Men alltför för tung skattebörda gör handlingsutrymmet för den enskilde snävt. Där är vi idag när många företag upplever vikande eller helt utebliven kundtillströmning. Inflödet av pengar understiger utflödet. Man har fasta kostnader som inte täcks helt enkelt och då står konkursen för dörren. Med de strikta regler för företagande som vi har i Sverige får man verkligen passa sig som småföretagare så man inte råkar riktigt illa ut med personlig konkurs och kanske livslång skuldsättning som följd.

I skrivande stund finns ännu inget konkret från regeringen om ytterligare åtgärder för de minsta företagen, de som inte kan låna pengar för sin överlevnad. Förslag i stil med det som Moderaterna presenterade häromdagen med bl a efterskänkta arbetsgivaravgifter tror jag inte kommer från regeringen till den kategorien av företag. Därvidlag är den socialdemokratiska dogmen om skatteuppbörd alltför djupt rotad.

Var försiktiga därute

/Bosse

COVID-19 en uppdatering

Hej!

(Jag tar inte i hand, det får ni ursäkta!)

När jag slog upp mina ögon denna morgon, den 12 mars 2020 möts jag av nyheten att mr Trump beslutat att stoppa resor från Europa (utom UK?!) till USA i 30 dagar fr o m midnatt på fredag.
Det gör det enkelt för vår del som planerat och bokat resa till New York den 23:e denna månad. Den är ju nu helt enkelt inte genomförbar och får skjutas på framtiden.

President Trump stoppar resor från Europa till USA.

Runt om i världen sprider sig nu paniken och som jag antydde i förra bloggen är frågan om världens ledare och ansvariga myndigheter har förmågan att hitta rätt nivå på de åtgärder som sätts in. Det gäller att ta till ordentligt men samtidigt inte för mycket. Vad händer t ex när skolor och daghem (det heter kanske förskolor) stängs? Vem tar hand om barnen? Ja, det blir ju föräldrarna som får stanna hemma och är det t ex vårdpersonal av olika kategorier så finns det ingen som tar hand om de äldre eller de som behöver sjukhusvård. Även poliser har barn, osv, osv. Det gäller alltså att hitta nivån och att ha förmågan att tänka i flera steg.

Det visar sig ju också att olika länders ledning gör olika bedömning av vilka åtgärder som är effektiva och förmodar jag också vilka olika konsekvenser det kommer att få. Dels kommer vi se direkta konsekvenser som t ex rena förbud men också den psykologi olika åtgärder medför.
Italiens regering har beslutat att stänga ner all butiksverksamhet utom livsmedelsbutiker och apotek. Konsekvensen av det kan man bara ana men det är väl ganska säkert att det kommer att innebära en mängd konkurser och det är framförallt de minsta aktörerna som kommer att drabbas.

Och så är det då frågan om allmänhetens reaktioner. Med all rapportering kring coronasmittan, som i sig är viktig information påverkas människor olika och många kommer att dra sig undan, förändra sitt vanliga livsmönster. Det är förvisso en del av avsikten men som den danska statsministern, Mette Fredriksen säger utan att samhället ”går i stå”.
För om friska människor inte vågar gå ut, gå till jobbet, vara kunder, osv så stannar hela samhället med enorma konsekvenser i en lång kedjereaktion som är nära nog oöverskådlig.

Det finns de som spår att COVID-19 ska klinga av efter ungefär en månad vilket det tycks finns indikationer på i Kina och Sydkorea. Låt oss hoppas att det i vilket fall inte varar längre.

Vad tror du? Rösta här.

Ta hand om er!

/Bosse

Ett mellanstick

Hej!

Sticker emellan med ett inlägg om COVID-19 och lite tankar kring hur vi påverkas som människor av sådan här speciella händelser och svårigheten med att veta vad som är rätt och vad som är fel.

Plötsligt fanns den bara där – paniken. Först var det ju bara ett utbrott i Kina men ganska snart insåg de flesta av oss att det skulle spridas i hela världen. Vi lever ju i en global era. Inte minst vi svenskar reser kors och tvärs på hela klotet. Har man någon gång befunnit sig på en internationell flygplats som Heathrow i London, John F Kennedy eller Newark i New York, Kastrup i Köpenhamn eller Bangkoks Suvarnabhumi International så inser man att mängden och blandningen av människor från världens alla hörn ger goda förutsättningar för exempelvis smittspridning.
Många gånger tvingas man också att ta i olika handtag eller andra ytor som många människor har kontakt med samtidigt som man inte hela tiden kan tvätta händerna. Därtill petar vi oss själva i ansiktet otaliga gånger varje dag. Det ökar risken för att vi ofrivilligt för in bakterier och virus genom t ex ögonen eller näsa och mun.

Slutsatsen borde bli att inte besöka bl a flygplatser den närmaste tiden. Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi sa för någon dag sedan på ett inslag i SVT att man nog inte bör resa utanför Sveriges gränser det närmaste året – åtminstone inte på nöjesresor. Det är måhända ett klokt råd men låter sig förmodligen inte göras. I förlängningen betyder det ju dessutom att ingen bör resa till Sverige heller. Det betyder om världen följer hennes råd att världens hela turistnäring skulle upphöra under minst ett år. Det skulle som var och en förstår få enorma negativa konsekvenser för såväl enskilda som för hela nationer, ja hela världsekonomin.
Å andra sidan om COVID-19 utvecklas till en global pandemi med miljontals sjuka så får ju också det oöverskådliga konsekvenser helt bortsett från mänskligt lidande.

Det krävs alltså fingerspitzengefühl från myndigheter runt om i världen för att minimera effekterna av coronasmittan. Begränsa spridningen maximalt på samma gång som de ekonomiska effekterna minimeras. Alls ingen enkel uppgift med andra ord. Man kan fråga sig om världens ledare och de ansvariga experterna har förmågan eller ens viljan att samordna på det mest effektiva och kloka sättet?
Därtill måste var och en av oss ta ett eget ansvar och för det har vi olika förutsättningar. Vi har inte alla samma information, inte alltid rätt information och i ärlighetens namn inte alla likvärdig omdömesförmåga.

Ett förhållandevis folktomt Kastrup, Copenhagen Airport den 10 mars 2020.

Det vore förmätet av mig att uttrycka någon åsikt om i vilken riktning denna globala kris kommer att utvecklas. För det har jag otillräckliga kunskaper. Jag står själv inför valet att ställa in en resa till New York om någon dryg vecka eller att åka som vi planerat. Ärligt talat är jag villrådig. Jag vill såklart genomföra resan som vi sett fram emot på samma gång som det kanske vore klokare att stanna hemma och inte konfronteras med större anhopningar av människor från världens alla hörn.
Å andra sidan reser människor redan mycket mindre. Halvfulla flygplan och nästan öde flygplatser minskar ju också risken för att frotteras med smittbärare.  T ex har SAS ställt in tvåtusen flygningar den närmaste tiden och Norwegian meddelade igår att man ställer tretusen flygningar under samma period.

Beslut om resa eller inte fattas dagen före avresan och kommer att grundas på hur läget ser ut då och vilka rekommendationer svenska och amerikanska myndigheter lämnar vid tillfället.

Var rädda om er och tvätta händerna noga och ofta!

/Bosse

Höstbilder

Hej!

Här nere i Skåne har sommaren nu definitivt sagt adjö för detta år och hösten har tagit vårt vackra landskap i besittning. Just idag denna söndag den 27/10 visar den sig från sin bättre sida med + 10 grader och sol.
Gräsmattan är nära nog osynlig för all löv som fallit den senaste veckan men än lyser en och annan blomma upp bland vissnande löv och gulnande växter. Vi går mot vinter. Hösten kan när det dyker upp sådan här dagar vara fantastisk vacker och den gjuter någon sorts lugn över tillvaron efter sommarens värme och intensiva uteliv. Samtidigt sänker sig en viss sorg över tankarna i vetskapen om att det kan inte bli längre till nästa sommar än så här.

Än finns tid för ett sista dopp för våra bevingade vänner.

Men snart skingras de dystra tankarna av vetskapen om höstens fröjder. De mustiga grytorna med skogens guld, mysiga kvällar vid brasan och friska morgonpromenader.  Nu nalkas soppornas tid och det dröjer inte länge innan glöggen sprider sin ljuva doft som lovar värme till frusen kropp och själ. Men först ska några löv till räfsas, några krukor till tömmas och trädgården sättas i vinteride innan vi får krypa in i stugvärmen.

Här plockas tröjor, halsdukar och mössor fram från sitt sommarviste. För utevistelse vill inte avstå även om termometern kryper allt längre ner på skalan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommarens sista ros

Till höger – sommarens sista ros. Den brukar påpassligt blomma lagom till vår dotters födelsedag, den 28 oktober. Så också i år.

God höst gott folk – njut av livet!
Hälsningar från ”höstgubben”!

I don´t like Mondays

Hej!

Måndag igen! Minns ni låten ”I don´t like Mondays” som gjordes av The Boomtown Rats 1979? Den var inspirerad av ett uttalande av 16-åriga Brenda Ann Spencer efter att hon skjutit rektor, vaktmästare och åtta elever till döds på sin skola i Cleveland, USA. Hennes förklaring till dådet var just att hon inte tyckte om måndagar med tillägget ”This livens up the day.”

Gissar att de flesta av oss inte minns denna händelse även om många av oss minns låten. 1979 är för fyrtio år sedan i år, en halv livstid. Antalet skolskjutningar har sedan dess varit otaliga, framförallt i USA men även Sverige har drabbats av våldsdåd riktade mot skolor. Vår idyll har blivit naggad i kanten.
Vad det beror på vet jag inte. Globalisering, internet, utanförskap, våldsfilmer. Listan kan göras lång men svaret är inte självklart. En del vill säkert hävda att det är invandringens fel men så enkelt är det inte.

Men vi behöver inte traumatisera måndagar. Det vore att ge just denna terrorist erkännande så för mig är måndagar något helt annat inte alls kopplat till något traumatiskt överhuvudtaget,
Måndagar betyder att en hel arbetsvecka ligger framför oss. Nya möjligheter med andra ord.
Dock finns det människor som stönar på måndagens morgon när de inser att en hel arbetsvecka väntar på ett jobb de inte vill ha men som krävs för det egna uppehället. Andra stönar för att de inte har ett jobb att gå till och därför har svårare att skaffa medel till livets nödtorft.

Så även om vi alla föds lika föds vi inte med samma förutsättningar. Och för var och en av oss kommer livet att utvecklas i olika riktningar, för en del mot ett fantastiskt liv medan andra kommer gå genom livet med svåra vedermödor och så alla vi som lever någonstans mitt emellan.
Och nu när jag ändå levt en ansenlig del av en livstid kan jag bara konstatera att måndagar ändå är mest positiva i mitt liv. Världen vaknar på något sätt upp efter sin söndagslunk. Saker och ting uppdateras (som det ju heter i vår digitala värld numera), post delas ut, i alla fall oftast kan man hoppas och helgens tågstopp med ersättningsbussar upphör – i alla fall

Tomt efter helgen?

ibland. Ja, och så öppnar ju Systemet efter att ha haft stängt en hel dag. Kanske måste man fylla på öl, vin och sprit i förråden? Eller måste man vänta till på fredag? Hur många i min generation tycker det är lite pinsamt att kliva in på Systembolaget klockan 10.00 en måndag?
Måndagar är nog mest bra i alla fall. Då kan man äta likadan mat på lunchrestaurangen som serverades på lördag och söndag men till betydligt lägre pris. Har ni tänkt på det? Och inte är det så många människor på köpcentrat heller. De flesta har skyndat till jobbet för att gneta ihop till det de köpte på kredit på lördagen och söndagen.
Nej, jag tycker tvärtemot Brenda Ann Spencer att måndagar är bra – I like Mondays!

Bäst vore det förstås om det vore lördag hela veckan!

Bosse

Mansdagen – en skitsak

Hej!

Idag är det den internationella mansdagen. Höll först på att skriva firar vi … Men det gör vi ju inte. För övrigt delar vi män denna dag med toalettdagen. Den är pålyst av självaste FN. Om det finns ett samband mellan de två dagarna lämnar jag upp till var och en att avgöra men beröringspunkter kan man iallafall hitta.

Valda delar av befolkningen hävdar med emfas att män bör sitta ner på toaletten, oavsett vilket behov som hanteras. Kanske är det ett budskap som ska tydliggöras för män en dag som denna? Vidare sägs det att män är urusla på att fälla ner locket när de lämnar fekalieplatsen vidare till nästa person. Den enklaste lösningen på det problemet (om det upplevs alltför störande) är att investera i en japansk toalett där allt manövreras med en komplicerad samling av knappar. Detta tekniska fenomen torde locka de flesta män att prova alla funktioner. Resultatet blir förvisso att en större tidsrymd måste användas för varje toalettbesök av den manliga delen av mänskligheten (alla knappar måste ju funktionstestas, gärna ett par gånger). Å andra sidan är det ett steg i rätt riktning i vår strävan mot total jämställdhet. Kvinnor använder ju som bekant en obeskrivligt lång tid för att tömma blåsan. Där har vi män ett handlingsutrymme som vi sällan utnyttjar. Och så länge man inte nyttjar unisextoaletter behöver man inte stirra in i en spegel överhuvudtaget, ännu mindre smeta in ansikte och läppar i diverse kladdiga preparat.

Knappmanövrerad herrvänlig toalettstol

Vänder vi så vårt intresse mot själva mansdagen och lägger toalettvanorna bakom oss kunde jag redan inledningsvis konstatera att denna dag, den 19 november inte är en dag som uppmärksammas i någon större omfattning. Tyckte till och med att jag såg att någon engagerad person ställde frågan på något socialt media om vilka kvinnor vi bör uppmärksamma denna dag.
Vi har ju också en internationell kvinnodag, den 8 mars vill jag minnas att det är. Ett argument mot den dagen har varit att kvinnor bör uppmärksammas varje dag, året runt. Så är det ju naturligtvis. Människor bör respekteras varje dag oavsett vad de identifierar sig som, kvinnor, män och allt däremellan.
Men ska vi ha en kvinnodag så kan vi väl ha en mansdag också. Att dela den senare med toalettdagen är säkert inga svårigheter. Tvärtom, dvs att dela toalettdagen med kvinnodagen hade blivit svårare. Som vi har ordnat det för oss nu kan vi enkelt spola ner alla oönskade män och får man tro kinesisk forskning kan alla vi män snart öppna locket en sista gång och spola ner oss. Damerna får besvära sig med att fälla ner locket efter oss. För att göra en lång historia kort kan man tydligen relativt enkelt manipulera DNA hos kvinnor så att de kan reproducera sig själva. Då behövs inte vi män längre för mänsklighetens fortlevnad. Bye, bye!

Men bäste man! Deppa nu inte ihop fullständigt. Det finns förslag från kloka tänkare på vad vi män ändå eventuellt skulle kunna bidra med. Enklare sysslor som inte kräver för mycket. De fysiska olikheter som trots allt skiljer män från kvinnor kan utnyttjas till kvinnornas fromma. T ex kan mannen, i kraft av större biceps användas till att bära på barnen efter att kvinnan gjort det i nio månader. Vidare har vi män generellt sett en större förmåga att se detaljer vilket skulle göra oss bättre lämpade för städning. Det finns ytterligare manliga egenskaper som kanske kan ge oss ett halmstrå att klamra oss fast vid och ge oss förhoppning om att få leva vidare i skuggan av kvinnorna. Det finns ju dessutom krafter som hävdar att matriarkat vore lösningen på mänsklighetens alla problem, allt från toalettbesök till världsfreden.

Så fram med svabben och skurhinken, ta ett par tag med hantlarna och du ökar dina chanser att få vara med och fira den internationella kvinnodagen i mars nästa år.

Bosse

Det går bra nu – eller…?

Hej!

ETT BLOGGINLÄGG I SERIEN ”GRUMPY OLD MEN” – GRINIGA GAMLA GUBBAR.

Det var ett tag sedan jag skrev något här på bloggen. Det är fortfarande vinter och motorcykeln står på vinterförvaring i Helsingborg. Inte en chans att gå ut och klappa på den mellan regnskurarna och snöbyarna alltså. Därmed inte så mycket inspiration kring motorcykelåkning, modifiering och trimning heller.
Nu skriver jag ju emellanåt om min syn på olika samhällsföreteelser också och det har jag heller inte gjort sedan den trettonde januari. Skälet till det är att det helt enkelt är för tungt att engagera sig i orättvisor, misshandel och allehanda negativa händelser som fullkomligt sköljer över oss hela tiden i dagens mediavärld. Det är för många oroande och mörka händelser som lutar sig in över huvudet på en – måste försöka se ljuspunkterna i livet, för de finns ju trots allt elände runt omkring oss.

Likafullt undrar jag vart vi är på väg? Helt ovetenskapligt påstår jag att det finns fler oroshärdar och krigszoner i världen än på mycket länge, kanske än någonsin. Som vanlig civilperson kan man inte räkna med att detta kommer att undgå just mig. Redan idag måste t ex flygrutter läggas om för att inte riskera att civila passagerarflygplan blir beskjutna.
Det pågår ett ständigt cyberkrig globalt med nationer eller kriminella grupper eller enskilda som krigförande. Nationer, enskilda myndigheter, företag och enskilda personer är utsatta och måste försvara sig.

Samtidigt har vi trots skyhöga skatter (fler skattehöjningar är att vänta) rustat ner vårt svenska samhälle på nära nog alla områden. Hur är det möjligt? Vår sjukvård går på knäna. Vårt polisväsende har allvarliga problem och kan inte upprätthålla lag och allmän ordning. Försvarsmakten är löjligt otillräcklig. På ett drygt decennium har man lyckats rasera en ansenlig del av infrastrukturen och avlöva organisationen på personal. Vidare är svensk skola långt ifrån vad man skulle kunna önska sig. Ta sedan en tur på svenska vägar, ingen rolig upplevelse med dålig beläggning, stora potthål och bitvis underdimensionerade vägar. Järnvägen är ett sorgebarn med förseningar och inställda tåg. Säkerheten kan ifrågasättas pga dåligt underhåll och urmodiga tåg.
Och är man som jag i sk mogen ålder väntar snart pension (förhoppningsvis). Kan räkna in 48 år i arbete så här långt. Wow! Tänk så mycket pension jag samlat till genom höga arbetsavgifter såväl som anställd som egen företagare. Ja, ni vet vart jag är på väg. Så klart får jag ingen imponerande pension jag heller och skulle jag behöva äldrevård, Gud förbjude, så vågar jag inte tänka på hur erbarmligt livet kommer att bli.

Ja, det var en lång klagovisa och det kan lätt bli mycket längre. Vi brottas med hög brottslighet. Var och varannan dag kan vi höra om dödsskjutningar och varje år mördas sjutton kvinnor av en man de har en nära relation till och ett otal fler misshandlas och våldtas i sitt hem av någon de lever med. Barn och tonåringar trakasseras och våldtas på musikfestivaler och på den egna skolan. Inte sällan går förövarna fria eller får väldigt lindriga straff. Offret får dra sig undan, byta skola och vågar kanske inte ens gå ut.
Och det går att fortsätta i all oändlighet tycks det med negativa exempel på allt från sk bagateller till grov kriminalitet, korruption, mm, mm. Tacka f-n för att man blir trött, uppgiven och på gränsen till deprimerad. Hur har vi kunnat låta det gå så fullständigt åt skogen? Eller är det bara så att så mycket mer kommer i dagen nuförtiden? Det fanns väl missförhållanden förr i världen också. Så klart att det fanns men på något sätt känns det som det blivit värre, som att vi är på väg åt fel håll.

Vems är felet då? Först vill jag säga att det ligger inte för mig att söka efter någon eller något att ”spika upp på väggen”. Samtidigt kan man ju söka orsaken för att göra något åt det. Inte bara behandla symptomen, en vanligt förekommande metod i många sammanhang.
Felet är mitt. Jo, det är mitt fel – och ditt och alla andra som någonstans efter vägen inte förstod att vi vara tvungna att växa upp och se oss som en del i ett gemensamt samhälle och att vår uppgift inte uteslutande var att förverkliga oss själva. Vi fick lära oss om Maslows behovshierarki i skolan men förstod uppenbarligen inte innebörden utan hoppade snabbt upp och parkerade oss på toppen. Några av oss och generationen före försökte i ett fåfängt försök att visa humanism att göra alla lika bra i skolan, dvs vi blev alla medelmåttor. På så sätt sitter det i stor utsträckning medelmåttor på ledande positioner i såväl det privata näringslivet som i statsförvaltningen. Resultatet blir medelmåttigt. Inte utan orsak benämner vi ibland Sverige som ”landet mellanmjölk”.

Det sägs ju att ekonomin går bra i alla fall. Själv är jag ändå skeptisk. -Det är du väl alltid, säger du kanske fast det är inte helt rättvist. I förra bloggen skrev jag att Magdalena Andersson, vår finansminister har aviserat att det är slut på skattesänkningar och nu väntar en rad höjningar i stället. Och man kan inte säga annat än att hon levererar. Dock är det inte riktigt så enkelt som finansministern tycks tro.

Bild: Wikipedia

Skatteintäkterna ökar inte automatiskt bara för att man höjer skatt efter skatt. Tvärtom finns det en brytpunkt som innebär att alltför höga skatter är kontraproduktiva och ger lägre skatteintäkter till statskassan enligt den sk lafferkurvan. Vi befinner oss i Sverige idag sannolikt på fel sida (till höger) om lafferkurvans topp vilket innebär sjunkande skatteintäkter till staten.
Men för en socialdemokratisk finansminister, åtminstone inte denna är det kanske inte viktigt att ha ett effektivt skatteuttag utan mer att beskatta hårt så att friheten begränsas för den enskilde. Man undrar ju?

En annan, numera neutraliserad socialdemokrat sa en gång att ”det är häftigt att betala skatt”.

Bosse

Beklagar att jag inte illustrerat med några snygga bilder!

Systemkollaps

Hej!

Ett blogginlägg i serien ”Grumpy Old Men” – griniga gamla gubbar.

På sina håll i vårt samhälle pratas det allt oftare om systemkollaps. Det handlar om polisen, om vården, om skolan och allt möjligt annat. Försvaret är otillräckligt och skatterna gigantiska. Vinster i välfärden är fult och införs det ett tak för detta kommer många företag att lägga ner och då blir valfriheten sämre eller obefintlig.
Ja, åsikterna är många om hur vårt samhälle fungerar och om hur det borde fungera. Det är något vi sannolikt alla kan ställa oss bakom – vi tycker olika. En del av oss tycker dessutom mer än andra som bara ”glider med”.

Nuvarande finansminister, Magdalena Andersson lär ha sagt att vi är inne i en skattehöjningsera, det är slut på skattesänkningar. Hon har också i samband med förslaget om en ny bankskatt sagt att bankerna ska ”ges möjlighet” att bidra lite mer. Synd att hon inte förstår sammanhanget mellan kostnader i ett företag och priset man tar ut av kunderna. I all privat företagsamhet är det ALLTID kunden som betalar ALLA kostnader. Om kunderna betalar mindre än företagets kostnader uppstår något som de flesta känner till – det kallas konkurs. Naturligtvis kommer bankerna att kompensera sig för en eventuell ny skatt genom att ta ut kostnaden av kunderna. Så i slutänden landar skatten på vanligt folk som alltid. Bankdirektörerna kommer inte att lida skada. Men det förstår inte finansministern för hon lever själv de privilegierades liv.

Syftet med höjda skatter är ju att berika statskassan med möjlighet att styra medel till de olika områden som de styrande politikerna vill prioritera. Vissa politiska inriktningar vill styra mer än andra. Det är en klassisk socialistisk gren att vilja bestämma över individen. En följd av detta blir höjda skatter och minskad valfrihet för den enskilde. Det kan finnas en underliggande välvilja i detta, man vill stödja den svage. Men någonstans går gränsen för hur mycket man kan ta ut ur varje skattebetalare, privatperson eller företag. När den gränsen passeras blir uttaget kontraproduktivt och statskassan kommer att få minskade intäkter och ökade utgifter. Jag har känslan av att vi är vid den gränsen idag och i vissa stycken också passerat den.
När den enskilde får mindre pengar över i plånboken minskar naturligtvis köpkraften och då minskar företagens lönsamhet, personalstyrkan måste minskas och hela eller delar av gruppen måste få understöd för att överleva (ökade kostnader för stat och kommun). Samtidigt minskar också skatteintäkten från näringslivet som ju inte tjänar lika mycket pengar. Och nu gäller det att komma ihåg att staten själv genererar inte en enda krona. Fast att alla statsanställda betalar skatt så kommer alla dessa kronor från första början från det privata näringslivet som genererat pengarna i sin verksamhet, betalat skatt (osannolikt höga i vårt land) som sedan använts till bl a löner till offentliganställda.

Magdalena Andersson - skattehöjarminister.

Magdalena Andersson – skattehöjarminister.

Man skulle kunna kalla de höga skatterna som nu kommer slag i slag för den ”socialistiska dödsspiralen”. Finansministern och hennes parti tillsammans med Miljöpartiet och Vänstern har inte riktigt förstått att samhällsstrukturen har förändrats från det att ”upp till kamp” var aktuellt. Det finns inte så många förtryckande brukspatroner kvar utan mer hårt arbetande småföretagare. De flesta av dem har inte en kista med guld att ösa ur utan varje krona ska slitas in. Som en funktion av ovanstående resonemang blir den kronan svårare och svårare att få tag i och mer och mer av kronan ska staten ha. Medan de anställda ha arbetsrätt och kollektivavtal att förlita sig på har den lille företagaren bara att jobba hårdare och till lägre ersättning att se fram emot. Någonstans försvinner motivationen helt och företagaren ger upp. I värsta fall fall jobbar hon eller han ihjäl sig. Fast ur statens synvinkel är det ju i bästa fall. Då behöver man inte betala ut pensionen utan kan använda de pengarna till pensionerade 40-åriga politiker t ex. eller någon annan som vilat sig i form för ett långt och vällustigt liv.

Systemkollaps? Kanske vore det bra? Kanske skulle många av oss vakna och se hur stolligt vi förvaltat vårt fina land. Totalförsvaret är utraderat. Polisen oförmögen att upprätthålla lag och ordning och övriga rättsväsendet verklighetsfrånvänt. Sjukvården går på knäna och kan inte alltid garantera patientsäkerheten. Tusentals människor dör i onödan i vårt land. Våra gamla som kämpat och skickat in skatt hela livet lämnas att dö i ensamhet eller i händerna på inkompetenta sk vårdare. Våra barn utbildas, i bästa fall, till medelmåttor i skolor som var och varannan dag måste stänga för att det är slagsmål, hot och allmän anarki. Samtidigt förfaller vår infrastruktur, tågen står stilla, vägarna är fulla av potthål och trafikplaneringen ger uttryck av galenskap.
En stor grupp av människor som bor i Sverige har inte det minsta med vårt land att göra. De talar inte svenska, de vet inget om vår kultur, de arbetar inte och tycker inte att det svenska är något att ha. De är här för att de inte har någon annanstans att vara. Mao, vi har inte lyckats integrera dem. De får dock en liten skärv av våra skattemedel. Vissa hävdar att de får mer pengar skattefritt än en polis med sju års tjänst får i lön. Jag vet inte om det är så men oavsett vilket vore det bättre om de var en del av vårt samhälle, hade ett arbete, kunde försörja sig själv och inte minst vara lyckliga över att leva och bo här. Det hade vi alla mått bättre av.

Trump - a loose canon.

Trump – a loose canon.

Nu har vår regering sent omsider insett att vår omvärld blivit betydligt farligare än på länge. Försvaret måste rustas upp och inte bara det militära utan också det civila. Själv kan jag inte sluta förvånas över att man fortsätter att hävda att vi är alliansfria när vi alls inte är det. Att man också tänker sig att bygga upp ett ”eget” försvar i stället för att ansluta oss fullt ut till NATO är så urbota dumt så att jag inte finner ord för det. Inte ens när vi hade ett förhållandevis starkt militärt försvar, ett av världens starkaste flygvapen och god civil beredskap och krislager hade vi skuggan av en chans att motstå en krigsmakt av dåvarande Sovjets styrka. Idag har vi inte bråkdel av det försvaret och kan inte möte ett väpnat anfall med någon trovärdighet. Men socialdemokraterna framhärdar i alliansfrihet begravda i gamla dogmer och ivrigt påhejade av Vänsterpartiet och andra rödvinsromantiska socialister och kommunister.

Med Trump i Vita Huset, ett EU i förfall och fler och fler odemokratiska krafter som vädrar morgonluft runtom i världen, inte minst i Europa kan man numera bara vädja till högre makter att det ska gå vägen.

Håll tummarna!

Bosse

 

Höstreflektioner

Hej!

Dags för lite höstfunderingar så här de allra sista dagarna i oktober. Löven har gulnat på träden och efter några dagars blåsande har många löv också fallit av och samlats på marken. Vi går mot vinter.
En del ser fram emot vintern med gnistrande snö, skidåkning och barnens lek i snön. Själv kan jag utan att blinka avstå. Bor man som jag i Skåne är det ju inte sällan snöfritt större delen av vinterhalvåret och i stället regn, grått och blåsigt. Inomhusväder helt enkelt. Jag får erkänna att jag redan nu längtar till våren men det är i sig samtidigt motsägelsefullt.

Sista koppen kaffe på köksaltanen för denna säsong.

Sista koppen kaffe på köksaltanen för denna säsong.

Med mer än sextio års perspektiv på livet finns det ingen anledning att skynda mot nästa dag. Det innebär ju en dag mindre att njuta av. Dödsångest? Nej, det vill jag inte kalla det men så länge livet är härligt att leva vill man ju inte skynda mot det oundvikliga slutet. Dock är man numera tydligt medveten om att det inte bara är årstiden som stavas höst utan faktiskt livet självt. Man är på ålderns höst som det så vackert heter. Fast nuförtiden är vi ju mycket yngre när vi blir äldre så att säga. För hundra år sedan eller så var det ju dags att ”lämna in” vid det här laget men nu ägnar vi oss i stället åt att förverkliga oss själva på alla upptänkliga sätt. Vi reser, vi springer maraton, åker Vasaloppet och gifter om oss för att sedan skaffa ett sladdbarn. Vi kör en omgång vår till skulle man kunna säga.
När våra föräldrar växte upp gick den manliga delen av befolkningen direkt från puberteten till ”gubbe i hatt” medan kvinnorna gick från flickor till tanter i en handvändning. Några gubbar i den tidens bemärkelse är det inte lätt att hitta idag. Tanter är också lätträknade. Nej, nuförtiden är vi mer coola snubbar och raffiga brudar ända fram till ”the bitter end”.

Snåla vindar en oktoberdag vid Hanöbukten. Sommarens badgäster är långt borta.

Snåla vindar en oktoberdag vid Hanöbukten. Sommarens badgäster är långt borta.

Så utan att i och för sig ha några garantier för antalet återstående vårar är det ändå dessa jag ser fram emot nu när hösten nalkas sitt slut och vintern står för dörren. Den lätta sommarsalladen lockar mig mer än höstens och vinterns mustiga grytor kan man också uttrycka det som.
När adventsljusen brunnit ut och nyårsnattens fyrverkerier falnat och bara lämnar sorgsna pappersflagor på marken återstår endast mörker i väntan på de första fågelkvittret, den första solstrålen som letar sig in i sängkammaren innan man hunnit stiga upp och snödropparna som trotsar nattkylan. Då vill jag fly. Fly från mörker, snö och kyla och inte komma åter förrän våren återger hoppet. Hoppet om liv, om värme, om skratt, om barnens lek, grillkvällar och varma vindar i ansiktet.

Jag längtar till våren fast jag vill inte ge bort en enda dag på vägen dit.

/Bosse