Höstmörker

Nu är det över oss – höstmörkret. Vi har ställt om klockorna till vintertid, mörkertid och jag undrar om det inte är mörkare i år än på mycket, mycket länge.
Det är inte bara det fysiska mörkret jag tänker på. Det är mer en bekräftelse på att mörka moln hänger över oss också bildligt. Runt omkring oss pyr oroshärdar och direkt öppna strider eller uppror som det dagligdags rapporteras om. Det finns en diskrepans mellan den breda allmänheten och olika länders ledning men också mellan olika grupper i samhället. Det är en dyster utveckling på många håll.

Det återstår bara dagar till det amerikanska presidentvalet. Utfallet av det kommer påverka också oss i Europa och i Sverige. Hur är det inte lätt att göra en analys av oavsett vem som går segrande ur kampen mellan Trump och Biden. Jag kan bara konstatera att jag finner det något förvånande att ett land som USA inte lyckats vaska fram mer kvalificerade kandidater.

I Sverige böljar det fram och tillbaka i LAS-frågan. Ska det bli regeringskris eller inte? Kommer Jonas Sjöstedt (V) att göra allvar av sitt hot om misstroendeförklaring mot Stefan Löfven och regeringen om statsministern håller fast vid januariöverenskommelsen? Ska jag våga mig på en gissning så viker C och L ner sig om arbetsmarknadens parter inte når en överenskommelse. Och så rullar den handlingsförlamade regeringen vidare.
Det i sin tur betyder att det mest blir lama symbolåtgärder när det gäller gängvåld och annan kriminalitet från denna regering. Och i rättvisans namn får man ju säga att det inte bara är nuvarande regering som bär skuld till det elände vi dragit på oss. Det är ett riktigt mörker faktiskt.

Naturen visar upp en vacker sida inför vintern och vackra färger lyser upp höstmörkret.

Det går knappast att prata om mörker i dessa tider utan att nämna Corona och COVID-19 fast man är så f-bannat trött på denna eländiga pandemi. Det är jag inte ensam om såklart och vissa tycks förtränga det helt. Nu ökar smittan också här i Sverige. Efter att Uppsala har haft en påtaglig ökning är det nu vi i Skåne som har kraftig spridning i hela länet. Det är mest unga sägs det men här i Hässleholm har också ett äldreboende drabbats. Jag vet bara vad jag läst i lokalpressen men det förefaller som man är sen i sina reaktioner och att personalen är dåligt utbildad i kombination med otydliga beslutsvägar. Man kan tycka att vi borde lärt oss under tiden från mars månad och fram till nu.

Finns det då inget ljus i tunneln? Jo, det kommer såklart en tid efter Corona och det är ju hoppingivande. När den tiden kommer är däremot mera osäkert. Det talas om att det redan efter årsskiftet kanske ska finnas ett godkänt vaccin och att vaccinering ska kunna starta. Om så är fallet borde väl ändå pandemin avklinga någorlunda snabbt. Den som lever får se.

Helt vid sidan om Corona så infaller vintersolståndet den 21 december i år. Det är årets kortaste dag, dvs den dag då det är ljust kortats tid på dygnet. Sedan vänder det och dagarna blir längre och längre. Mörkret viker. Det inger hopp på många sätt även om februari är en otroligt lång månad för att vara så kort. I år var den ju dessutom en dag längre eftersom det är skottår i år. Vi hade tack och lov två sköna veckor i Sydafrika – innan ”all hell brooke loose”.
Så blir det inte i år. Allt resande är pausat och med utökade restriktioner för Skåne är frågan om tänkta arrangemang som trots allt så sakteliga har kommit igång ska avbokas och vi återigen ska undvika all mänsklig kontakt utom den allra mest nödvändiga? Det är ett riktigt mörker.

Nu måste man repa mod och försöka vara uthållig till våren gör sin entré. På samma gång som man längtar dit vill man ju samtidigt ta tillvara varje dag och göra den meningsfull. Livet är alltför kort för att slösas bort på längtan till morgondagen.
Så nu under höst- och vintermörkret får man tända ljus, elda i öppna spisen, laga goda maträtter och njuta av umgänge med framförallt sin livspartner. Naturen finns ju också tillgänglig, inte minst om man som vi bor i en mindre ort med bara några minuter till vackra omgivningar. Det är välgörande för både kropp och själ.

Lova att du är rädd om dig själv och om andra!

/Bosse

Corona och framtiden

Nu är det snart ett år sedan Corona-viruset visade sitt fula tryne första gången. Medvetenheten hos den svenska befolkningen blev väl egentligen inte riktigt tydlig förrän i början på mars månad när världen runt om oss började stänga ner.
Själv var jag tillsammans med min fru på resa i Sydafrika andra halvan av februari och där märkte vi inte mycket om ens något alls av den stundande pandemin. Om man följde svenska nyheter talades det visst det om Corona men i övrigt inte något speciellt.

Det blev andra tongångar när vi återvänt till Sverige. Då blev det uppenbart att det här inte var en vanlig influensaepidemi utan något som skulle komma att påverka våra liv i flera månader framåt. Ja, precis så gick tankarna, några månader framåt. Nu känns det mer som om denna pandemi kommer påverka oss för all framtid. Världen blir sig aldrig riktigt lik igen.
I vissa avseenden är det negativt, i andra fall kan det sannolikt komma något positivt ur detta. I vilket fall som blir det annorlunda än innan denna farsot drabbade oss. Vi har lärt oss bättre handhygien, det eviga kramandet av okända människor har upphört. Tyvärr blir det ju inte heller något kramande av de människor man verkligen vill krama. Men kanske kan det komma en tid framöver när man kan återuppta den vanan?
Antalet mänskliga kontakter har ju tyvärr minskat överlag. Sociala evenemang av olika slag ställs in och en del vänner och bekanta har försvunnit in i osynlighetens dimma. Det gör livet lite fattigare är jag rädd. Livet levs numera lite mer för dagen eftersom långsiktiga planer i stor utsträckning inte smids. Möjligheten till resor är begränsad men också reslusten är mindre eller obefintlig. På Facebook dyker minnen från tidigare år upp men de kommande åren kommer dessa minnen att vara lokaliserade till hemorten eller den nära omgivningen.

Nu är vi människor i de allra flesta fall ändå väldigt anpassningsbara. Det gäller att göra vardagen till fest som man brukar säga. Livsmedelshandeln har goda dagar när vi anstränger oss extra för att förgylla våra liv. Frågan är hur kommande storhelger kommer att te sig? Kommer julfirandet att ske i mindre enskilda sällskap och årets stora festkväll, nyårsafton? Blir det en liten intim familjetillställning? Det är nog så jag ser nyårsafton 2020 framför mig.
Det behöver i och för sig inte betyda att det blir sämre än andra nyårsaftnar med många vänner samlade och smokingen eller finkostymen avdammad. Men det blir lite annorlunda.

En annan fundering som i stort ligger helt utanför den egna kontrollen är hur det blir med världsekonomin, svensk ekonomi och samhällsutvecklingen i övrigt. Den svenska börsen föll som en sten i mars men har vid det här laget återhämtat sig. Samtidigt vet vi att det för många småföretag är fortsatt tufft. Eventföretag, artister och idrottsklubbar har det besvärligt och logiken i de restriktioner som är påbjudna är svår att förstå.
Privatekonomiskt påverkas vi såklart också. För vissa mer än för andra. Arbetslösheten stiger vilket för den drabbade kan vara en katastrof. Det innebär också en lägre köpkraft vilket i sin tur påverkar företagen, osv, osv. På det individuella planet har många ändrat sina köpvanor. Mer pengar läggs på livsmedel och byggvaru- och trädgårdshandel ser uppgångar medan resebranschen störtdyker liksom i många fall café- och restaurangnäringen.

Så frågan är då hur utvecklingen kommer att se ut när världen någon gång i framtiden blåser faran över? Jag vill tro att vi i någon mån återgår till gamla vanor t ex när det gäller resor. Inte minst det svenska folket vill gärna resa. Till varmare breddgrader för att fly undan den svenska vintern (och ibland den regniga sommaren) och till skidorter för att njuta av vintersport.
Men vi kommer sannolikt att ta med oss en högre grad av medvetenhet om vikten av hygien och kanske också att hålla avstånd till våra medmänniskor i högre grad. Kanske kommer vi att se fler munskydd också i vår del av världen i framtiden.
Våra styrande har i någon mån lärt sig att det måste finnas en beredskap för kriser. Den omedvetenhet som rått under de senaste decennierna har varit direkt skadlig. Frågan är hur länge det nyvaknade intresset för krisberedskap håller i sig? Man kan hoppas att lärdomarna gagnar oss väl för lång tid framöver.
Kanske kan de begränsningar vi alla mer eller mindre tvingats till också ge en del positiva effekter på jordens klimat. Minskad konsumtion och minskat slöseri med resurser ger rimligen klimatvinster. För oavsett vilken klimat- och miljöpolitik man förespråkar är väl de flesta av oss överens om att vi måste värna vår miljö.

Framtiden med Corona. Förhoppningsvis får vi bukt med pandemin inom en inte alltför lång framtid. Jag tror det krävs ett vaccin för att bromsa upp spridningen. Med oss tar vi en större medvetenhet. Inte minst i Sverige har vi insett att vi kan drabbas av kriser av svår art. En bredare krisberedskap gör oss också mera motståndskraftiga i vardagen. Vi har insett vår dödlighet och att vi är sårbara. Det tror jag är en nyttig erfarenhet även om många människor fått sätta livet till och ännu fler har drabbats av stort lidande.

Tvätta händerna, håll avstånd, hosta i armvecket och stanna hemma om du känner dig sjuk.

/Bosse

När livet är som bäst

Hej!

Varje dag möts man av nyheter. Ändå är det inga nyheter utan mer en ny variant av det som redan varit. Just denna dag är inte olik alla andra och ändå är det en så behaglig dag. Idag har inga dåliga nyheter kunnat uppröra eller oroa. Allt har varit så harmoniskt, allt från tempo till takt. Idag har himlen varit blå, vackert smyckad av lätta fjädermoln. Idag har solen värmt och luften varit som en smekning mot huden.

Vissa dagar visar sig från den bästa sidan helt enkelt. Allt finner sin plats och livet är lätt att leva. Det är dagar att ta vara på, att bevara och ta fram när det en annan gång känns motigt. Då kan man tänka på att det finns dagar då livet är särskilt skönt att leva. Och om lyckan står oss bi kommer dessa dagar åter om och om igen.

Så med dessa ord önskar jag dig en fortsatt behaglig dag och många dagar framöver som är lätta att leva.

Var rädd om dig och må så gott!

Bosse

Än är det sommar

Hej!

Gissar att vi förbrukat halva sommaren nu så här i andra halvan av juli. Ovanligt kall sommar sägs det och det är det lätt att hålla med om. Nu lär dock lite varmare väder vara på väg och det kan ju behövas detta märkliga år när vi ska stanna hemma och undvika så kallat icke nödvändiga resor.

För en knapp vecka sedan öppnade Danmark sina gränser för bl a skåningar men UD avråder fortfarande för resor dit. Det hindrade inte en strid ström av sörlänningar att genast bege sig över sundet för att njuta av danskt ”hygge” med tillhörande bier och smørrebrød.

Frihet är något vi svenskar är bortskämda med och när den nu varit begränsad och vi har mer eller mindre varit inspärrade i vårt eget land spills ingen tid på väntan när spärrarna rämnar.
Jag tillhör själv kategorien människor som tycker om att resa, se andra delar av världen och möta andra kulturer men i rådande läge har jag tagit ståndpunkten att det är bäst att avvakta till situationen kring Coronans smittspridning är stabil. Inga resor utomlands är alltså planerade inom överskådlig framtid. Någon dagstur inom landet har vi gjort i sommar och någon ytterligare är också planerad. Men den årliga resan till Medelhavet i september/oktober får vänta till nästa år – minst.  Vinterns flykt från regn, snö och kyla lär inte heller bli av om inte något radikalt händer när det gäller Coronan, ett verksamt vaccin t ex. Tror dock att det senare dröjer ytterligare.

Nej, detta märkliga år, 2020 präglas av stillsamt hemmaliv. Vår trädgård är en välsignelse. Här kan vi njuta i såväl vackert som mindre vackert väder. Plötsligt finns tid till små projekt som ytterligare höjer värdet av den lilla täppan. Småreparationer har blivit gjorda. Allt är trimmat till nära nog perfektion. En gammal belysningsanläggning har bytts ut mot nyare och bättre belysning. En del annan utrustning har också införskaffats. Vi har också hunnit med att rensa ut en hel del gammalt skräp som gömt sig i förrådet alldeles för länge. Nu väntar en del målningsarbete, bara det kan bli uppehållsväder. Det som populärt numera kallas hemester är snarare att betrakta som hemmajobb.

Men allt är inte trädgårdsarbete utan det har också funnits tid till ”trädgårdshygge”. Grillen har kommit till användning titt som ofta och vi har hittat ny matinspiration. Nya rätter har provats liksom nya leverantörer av goda råvaror. Nya smakupplevelser har förgyllt den socialt begränsade tillvaron. Det ska dock sägas att vi vid några tillfällen träffat såväl vänner som barn och barnbarn. Med lite sunt förnuft ser vi inga egentliga risker med detta. Det går bra att hålla avstånd och handhygien är ju heller inte svårt när man är i det egna hemmet. Numera har man ju dessutom handsprit i varje hörn, varje ficka och nära nog överallt.
Det mentala välbefinnandet ska inte underskattas och som sociala varelser är vi beroende av mänskliga kontakter. Det finns fler sjukor än COVID-19 man kan drabbas av.

Värre då när man tvingas besöka olika offentliga platser. I matbutiken är det uppenbart att många har svårt med avståndet. Koncentrationen tycks svika hos förvånansvärt många. Det gäller för övrigt inte bara i matbutiken utan överlag ute i samhället. Ett ganska effektivt sätt att påminna är att bära munskydd. Det skickar en tydlig signal till de flesta tycks det. Jag bär inte munskydd generellt men har vid något tillfälle gjort det i en butik och upplevde att folk i allmänhet undvek att komma nära.

I Sverige har ju informationen från myndigheterna när det gäller just munskydd varit tvetydig och oklar. Inledningsvis sa man att munskydd inte gjorde någon nytta. Min teori kring detta är att man visste att det helt enkelt inte fanns munskydd att tillgå för allmänheten, knappt för vårdpersonalen ens än gång. Att då säga att munskydd var ett skydd mot smittan skulle ge ett ramaskri i media såväl som hos allmänheten. Den kritiken ville FHM (Folkhälsomyndigheten) inte ha.

Det finns ett och annat att säga om hur den här pandemin har skötts i både stort och smått. Jag ska lämna det därhän i detta inlägg. Vi får väl se vad den kommission som fått uppdraget att utreda hanteringen av pandemin kommer fram till. Och efter deras betänkande finns det säkert anledning att ifrågasätta och kritisera såväl kommissionens tillsättning, sammansättning som innehållet i betänkandet.

”Coronaskägget” är kvar.

Nu hoppas jag i vilket fall att sommaren ska visa sig från sin bästa sida hela vägen fram till hösten. Det kan vi behöva inför den stundande vintern.

Var rädda om er och tänk på att om myndigheterna säger att det inte finns någon anledning till oro – det är då ni ska börja oroa er.

Bosse

Vem ska betala?

Hej!

Hela världen kämpar nu med Corona-utbrottet som tycks vara en nära nog övermäktig fiende. Hela länder är lamslagna och skräcken har slagit sina klor i människorna. Det är verkligen en nära nog surrealistisk situation med folktomma metropoler. Gator, restauranger, butiker och kollektiva färdmedel är tomma. Många människor vågar helt enkelt inte gå ut och vill inte ha kontakt med sina medmänniskor.
Det är ärligt talat inte så svårt att förstå. Enligt alla experter som hela tiden uttalar sig i media ska vi hålla social distans för att hindra smittspridning. Tillhör vi en riskgrupp ska vi isolera oss helt i vår bostad och undvika all mänsklig kontakt, ja fysisk då.
Att argumentera emot dessa direktiv låter sig så klart inte göras. Därtill har man inte kunskap.

Vad man däremot kan kosta på sig är att spekulera i konsekvenser av detta vad avser samhällets utveckling på det ekonomiska planet och kanske också lite funderingar kring sociala återverkningar.

Regeringen har enligt egen utsago satt in ”kraftfulla” åtgärdspaket för att rädda företag från konkurs. Det är en rad åtgärder i flera olika paket som knappast har undgått någon gissar jag.
Kommer detta då att rädda några företag? Alldeles säkert. Några kommer med nöd och näppe överleva, andra kommer kanske till och med att tjäna på möjligheten att få sänkta arbetsgivaravgifter och sätta över vinster i periodiseringsfond för framtida kvittning mot förluster t ex.
Men för många företag kommer det inte att räcka. Inte minst i tjänsteproducerande småföretag är det extra tufft. Intäkterna är noll eller nära noll medan fasta kostnader fortsätter att rulla in. Hyror ska betalas, löner likaså och en hel del annat. Även om man korttidspermitterar (kallas numera korttidsarbete) så ska halva lönekostnaden betalas. Och när får företaget tillbaka den del av lönekostnaden som staten erbjudit sig att betala. Hur långa handläggningstider blir det på Tillväxtverket som ska administrera det hela? Risken för likviditetskris är uppenbar.

Magdalena Andersson – finansminister.

Så slutsatsen blir att en hel del företag kommer att tvingas till konkurs eller likvidation. Det här är inte företag med komplicerade ägarkonstruktioner, koncerner, dotterbolag eller annat som kan användas för skatteplanering utan vanliga enkla småbolag och enskilda firmor med några få arbetstillfällen men som varje månad skickar in en stor del av sin omsättning i form av moms, arbetsgivaravgifter och preliminär skatt till Skatteverket – till statskassan. Ägarna har ingen reglerad arbetstid utan har under tio, tjugo eller trettio år jobbat långt mer än fyrtio timmar i veckan för att göra företaget bärkraftigt. Nu tar det slut och det beror inte på att man plötsligt börjat missköta sitt företag eller att de anställda är oskickliga. Kunderna har enkelt låst in sig och köper inget.

Nu till rubrikens fråga. När nu dessa företag har försvunnit och tagit arbetstillfällen med sig vem ska då skicka alla de skattemiljoner de här företagen normalt varje månad levererar? Det enkla svaret är såklart INGEN. Självfallet kommer några att starta om men det kostar som bekant en del att starta upp ett nytt företag så det kan ta tid att få lönsamhet, få råd att anställa, osv.
Jag undrar om regeringen överhuvudtaget gjort någon kalkyl på hur mycket skatteintäkterna de närmaste åren kommer att sjunka? Och med lägre skatteintäkter vad ska strykas i kommande budgetar. I Sverige är vi drygt fem miljoner förvärvsarbetare. Med stigande arbetslöshet blir det ännu färre som ska betala för ännu fler. Redan innan Corona hade vi uppenbarligen svårt att få resurser till bl a vård och omsorg, polis, försvar och skola. Vår civilförsvarsberedskap var nära nog obefintlig efter nedrustning på 1990-och 2000-talet. Det finns ingen överkapacitet.
Nu ska vi med öppna ögon sänka en ansenlig del av de företag som betalar för vår välfärd. Som den humanistiska stormakt vår regering definierar oss som har vi tagit på oss ett stort ansvar för människor som inte kan dra försorg om sig själv, ännu mindre kan bidra till det gemensamma och i många fall aldrig kommer att kunna göra det. Vem ska betala för dem? Och vem ska betala för min familj när företaget inte längre finns? Är det Volvo, Scania, SSAB eller är det Myntverket (finns det numera?)? Kanske kan bankerna ösa in de miljarder som småföretagen gjorde före Corona? Fast de får väl svårt nu med alla som går i personlig konkurs. Det blir många fastigheter på exekutiv auktion och kanske inte så många hugade spekulanter. Och bolånen är ju en kassako för bankerna än så länge men det blir kanske lite magrare framöver med kreditförluster.

De sociala aspekterna på denna värsta kris vi sett i modern tid är heller inte lätta att överblicka. Men jag är ganska säker på att i Coronans spår kommer social utslagning att öka. Brottsligheten kommer också att öka när människor inte längre hittar möjligheter att ens få mat för dagen och hopplösheten sprider sig i samhället. Många människor kommer se sina livsverk slås i spillror och vi vet från tidigare depressioner i historien att självmordstalen stiger. Familjetragedierna kommer att fylla TV-kanalernas livsstilsprogram för lång tid framöver. En föga uppbygglig underhållning.

Undrar om regeringen tänkt i tingens förlängning när man presenterat sina enligt min mening lama åtgärdspaket som riskerar att falla platt till marken inom en snar framtid om Corona fortsätter att hålla mänskligheten i ett fast grepp. Det här är inte en normal avmattning där företag som inte hängt med i utvecklingen, som inte längre är livskraftiga i kapitalismens namn förtjänar att försvinna från marknaden till förmån för nya innovationer, trender och nytänkande företagare. Det här är en händelse utom kontroll som slår lika hårt mot livskraftiga företag som hade levt vidare i högönsklig välmåga om det inte vore för Corona.
Man ska fråga sig om vi vill ha restauranger att besöka efter Corona. Vill vi ha kvar vår frisör och vill vi kunna köpa vårt favoritmärke i vår klädbutik? Om en eller ett par månader kan vi kanske inte det om inte företagen ges en rimlig chans att överleva detta elände vi lever i just nu. Har regeringen tänkt på det? Och har de tänkt på vilka sociala konsekvenser det får?

Gynna dina lokala butiker, restauranger, frisörer och andra småföretag så mycket du bara kan. Det kommer du tjäna på i det långa loppet.

/Bosse

Det går för sakta

Hej!

Hoppas ni alla mår bra och är rädda om er i dessa bistra coronatider.

Hässleholm 2020-03-25

Småföretagen skriker efter åtgärder som kan rädda företagen och arbetstillfällen. Men inget händer. Regeringen har fortfarande inte förstått att det inte handlar om månader, inte ens om veckor utan om dagar – ja, snart om timmar innan det är försent. I vissa fall har den kritiska punkten redan passerats. Ett antal företag har redan gått i konkurs och av dessa kommer vissa aldrig att komma tillbaka.

Vi lever helt enkelt i olika tempon, statsförvaltningen och det offentliga i allmänhet och småföretagen å andra sidan. I det lilla företaget finns inte tidsutrymme för långa omfattande utredningar och beredningar av vad det än handlar om. Man måste som företagsledare fatta omedelbara beslut och det måste bli så rätt det bara går från början. Det finns sällan möjlighet att göra om. Man kan inte kosta på sig att leva efter det gamla talesättet ”vi har inte tid att göra rätt men vi har tid att göra om”. Det skulle vara förödande. I dagsläget finns dock inte något beslutsunderlag, inga besked om eventuella åtgärder som skulle kunna rädda verksamheten. Då hamnar man till slut i ett läge då man måste utgå från ”better safe than sorry”. Dvs avveckla verksamheten innan det blir ännu värre. För det kan ju som bekant alltid bli värre.

Men vår regering tycks i dessa kristider tro att man kan famla sig fram i mörkret fast man borde veta var strömbrytaren till strålkastaren sitter. Personligen tror jag att bägge regeringspartier lever efter en socialdemokratisk dogm om att skatt är det allena saliggörande i varje given situation. Men alltför för tung skattebörda gör handlingsutrymmet för den enskilde snävt. Där är vi idag när många företag upplever vikande eller helt utebliven kundtillströmning. Inflödet av pengar understiger utflödet. Man har fasta kostnader som inte täcks helt enkelt och då står konkursen för dörren. Med de strikta regler för företagande som vi har i Sverige får man verkligen passa sig som småföretagare så man inte råkar riktigt illa ut med personlig konkurs och kanske livslång skuldsättning som följd.

I skrivande stund finns ännu inget konkret från regeringen om ytterligare åtgärder för de minsta företagen, de som inte kan låna pengar för sin överlevnad. Förslag i stil med det som Moderaterna presenterade häromdagen med bl a efterskänkta arbetsgivaravgifter tror jag inte kommer från regeringen till den kategorien av företag. Därvidlag är den socialdemokratiska dogmen om skatteuppbörd alltför djupt rotad.

Var försiktiga därute

/Bosse

COVID-19 en uppdatering

Hej!

(Jag tar inte i hand, det får ni ursäkta!)

När jag slog upp mina ögon denna morgon, den 12 mars 2020 möts jag av nyheten att mr Trump beslutat att stoppa resor från Europa (utom UK?!) till USA i 30 dagar fr o m midnatt på fredag.
Det gör det enkelt för vår del som planerat och bokat resa till New York den 23:e denna månad. Den är ju nu helt enkelt inte genomförbar och får skjutas på framtiden.

President Trump stoppar resor från Europa till USA.

Runt om i världen sprider sig nu paniken och som jag antydde i förra bloggen är frågan om världens ledare och ansvariga myndigheter har förmågan att hitta rätt nivå på de åtgärder som sätts in. Det gäller att ta till ordentligt men samtidigt inte för mycket. Vad händer t ex när skolor och daghem (det heter kanske förskolor) stängs? Vem tar hand om barnen? Ja, det blir ju föräldrarna som får stanna hemma och är det t ex vårdpersonal av olika kategorier så finns det ingen som tar hand om de äldre eller de som behöver sjukhusvård. Även poliser har barn, osv, osv. Det gäller alltså att hitta nivån och att ha förmågan att tänka i flera steg.

Det visar sig ju också att olika länders ledning gör olika bedömning av vilka åtgärder som är effektiva och förmodar jag också vilka olika konsekvenser det kommer att få. Dels kommer vi se direkta konsekvenser som t ex rena förbud men också den psykologi olika åtgärder medför.
Italiens regering har beslutat att stänga ner all butiksverksamhet utom livsmedelsbutiker och apotek. Konsekvensen av det kan man bara ana men det är väl ganska säkert att det kommer att innebära en mängd konkurser och det är framförallt de minsta aktörerna som kommer att drabbas.

Och så är det då frågan om allmänhetens reaktioner. Med all rapportering kring coronasmittan, som i sig är viktig information påverkas människor olika och många kommer att dra sig undan, förändra sitt vanliga livsmönster. Det är förvisso en del av avsikten men som den danska statsministern, Mette Fredriksen säger utan att samhället ”går i stå”.
För om friska människor inte vågar gå ut, gå till jobbet, vara kunder, osv så stannar hela samhället med enorma konsekvenser i en lång kedjereaktion som är nära nog oöverskådlig.

Det finns de som spår att COVID-19 ska klinga av efter ungefär en månad vilket det tycks finns indikationer på i Kina och Sydkorea. Låt oss hoppas att det i vilket fall inte varar längre.

Vad tror du? Rösta här.

Ta hand om er!

/Bosse

Ett mellanstick

Hej!

Sticker emellan med ett inlägg om COVID-19 och lite tankar kring hur vi påverkas som människor av sådan här speciella händelser och svårigheten med att veta vad som är rätt och vad som är fel.

Plötsligt fanns den bara där – paniken. Först var det ju bara ett utbrott i Kina men ganska snart insåg de flesta av oss att det skulle spridas i hela världen. Vi lever ju i en global era. Inte minst vi svenskar reser kors och tvärs på hela klotet. Har man någon gång befunnit sig på en internationell flygplats som Heathrow i London, John F Kennedy eller Newark i New York, Kastrup i Köpenhamn eller Bangkoks Suvarnabhumi International så inser man att mängden och blandningen av människor från världens alla hörn ger goda förutsättningar för exempelvis smittspridning.
Många gånger tvingas man också att ta i olika handtag eller andra ytor som många människor har kontakt med samtidigt som man inte hela tiden kan tvätta händerna. Därtill petar vi oss själva i ansiktet otaliga gånger varje dag. Det ökar risken för att vi ofrivilligt för in bakterier och virus genom t ex ögonen eller näsa och mun.

Slutsatsen borde bli att inte besöka bl a flygplatser den närmaste tiden. Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi sa för någon dag sedan på ett inslag i SVT att man nog inte bör resa utanför Sveriges gränser det närmaste året – åtminstone inte på nöjesresor. Det är måhända ett klokt råd men låter sig förmodligen inte göras. I förlängningen betyder det ju dessutom att ingen bör resa till Sverige heller. Det betyder om världen följer hennes råd att världens hela turistnäring skulle upphöra under minst ett år. Det skulle som var och en förstår få enorma negativa konsekvenser för såväl enskilda som för hela nationer, ja hela världsekonomin.
Å andra sidan om COVID-19 utvecklas till en global pandemi med miljontals sjuka så får ju också det oöverskådliga konsekvenser helt bortsett från mänskligt lidande.

Det krävs alltså fingerspitzengefühl från myndigheter runt om i världen för att minimera effekterna av coronasmittan. Begränsa spridningen maximalt på samma gång som de ekonomiska effekterna minimeras. Alls ingen enkel uppgift med andra ord. Man kan fråga sig om världens ledare och de ansvariga experterna har förmågan eller ens viljan att samordna på det mest effektiva och kloka sättet?
Därtill måste var och en av oss ta ett eget ansvar och för det har vi olika förutsättningar. Vi har inte alla samma information, inte alltid rätt information och i ärlighetens namn inte alla likvärdig omdömesförmåga.

Ett förhållandevis folktomt Kastrup, Copenhagen Airport den 10 mars 2020.

Det vore förmätet av mig att uttrycka någon åsikt om i vilken riktning denna globala kris kommer att utvecklas. För det har jag otillräckliga kunskaper. Jag står själv inför valet att ställa in en resa till New York om någon dryg vecka eller att åka som vi planerat. Ärligt talat är jag villrådig. Jag vill såklart genomföra resan som vi sett fram emot på samma gång som det kanske vore klokare att stanna hemma och inte konfronteras med större anhopningar av människor från världens alla hörn.
Å andra sidan reser människor redan mycket mindre. Halvfulla flygplan och nästan öde flygplatser minskar ju också risken för att frotteras med smittbärare.  T ex har SAS ställt in tvåtusen flygningar den närmaste tiden och Norwegian meddelade igår att man ställer tretusen flygningar under samma period.

Beslut om resa eller inte fattas dagen före avresan och kommer att grundas på hur läget ser ut då och vilka rekommendationer svenska och amerikanska myndigheter lämnar vid tillfället.

Var rädda om er och tvätta händerna noga och ofta!

/Bosse

Höstbilder

Hej!

Här nere i Skåne har sommaren nu definitivt sagt adjö för detta år och hösten har tagit vårt vackra landskap i besittning. Just idag denna söndag den 27/10 visar den sig från sin bättre sida med + 10 grader och sol.
Gräsmattan är nära nog osynlig för all löv som fallit den senaste veckan men än lyser en och annan blomma upp bland vissnande löv och gulnande växter. Vi går mot vinter. Hösten kan när det dyker upp sådan här dagar vara fantastisk vacker och den gjuter någon sorts lugn över tillvaron efter sommarens värme och intensiva uteliv. Samtidigt sänker sig en viss sorg över tankarna i vetskapen om att det kan inte bli längre till nästa sommar än så här.

Än finns tid för ett sista dopp för våra bevingade vänner.

Men snart skingras de dystra tankarna av vetskapen om höstens fröjder. De mustiga grytorna med skogens guld, mysiga kvällar vid brasan och friska morgonpromenader.  Nu nalkas soppornas tid och det dröjer inte länge innan glöggen sprider sin ljuva doft som lovar värme till frusen kropp och själ. Men först ska några löv till räfsas, några krukor till tömmas och trädgården sättas i vinteride innan vi får krypa in i stugvärmen.

Här plockas tröjor, halsdukar och mössor fram från sitt sommarviste. För utevistelse vill inte avstå även om termometern kryper allt längre ner på skalan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommarens sista ros

Till höger – sommarens sista ros. Den brukar påpassligt blomma lagom till vår dotters födelsedag, den 28 oktober. Så också i år.

God höst gott folk – njut av livet!
Hälsningar från ”höstgubben”!

I don´t like Mondays

Hej!

Måndag igen! Minns ni låten ”I don´t like Mondays” som gjordes av The Boomtown Rats 1979? Den var inspirerad av ett uttalande av 16-åriga Brenda Ann Spencer efter att hon skjutit rektor, vaktmästare och åtta elever till döds på sin skola i Cleveland, USA. Hennes förklaring till dådet var just att hon inte tyckte om måndagar med tillägget ”This livens up the day.”

Gissar att de flesta av oss inte minns denna händelse även om många av oss minns låten. 1979 är för fyrtio år sedan i år, en halv livstid. Antalet skolskjutningar har sedan dess varit otaliga, framförallt i USA men även Sverige har drabbats av våldsdåd riktade mot skolor. Vår idyll har blivit naggad i kanten.
Vad det beror på vet jag inte. Globalisering, internet, utanförskap, våldsfilmer. Listan kan göras lång men svaret är inte självklart. En del vill säkert hävda att det är invandringens fel men så enkelt är det inte.

Men vi behöver inte traumatisera måndagar. Det vore att ge just denna terrorist erkännande så för mig är måndagar något helt annat inte alls kopplat till något traumatiskt överhuvudtaget,
Måndagar betyder att en hel arbetsvecka ligger framför oss. Nya möjligheter med andra ord.
Dock finns det människor som stönar på måndagens morgon när de inser att en hel arbetsvecka väntar på ett jobb de inte vill ha men som krävs för det egna uppehället. Andra stönar för att de inte har ett jobb att gå till och därför har svårare att skaffa medel till livets nödtorft.

Så även om vi alla föds lika föds vi inte med samma förutsättningar. Och för var och en av oss kommer livet att utvecklas i olika riktningar, för en del mot ett fantastiskt liv medan andra kommer gå genom livet med svåra vedermödor och så alla vi som lever någonstans mitt emellan.
Och nu när jag ändå levt en ansenlig del av en livstid kan jag bara konstatera att måndagar ändå är mest positiva i mitt liv. Världen vaknar på något sätt upp efter sin söndagslunk. Saker och ting uppdateras (som det ju heter i vår digitala värld numera), post delas ut, i alla fall oftast kan man hoppas och helgens tågstopp med ersättningsbussar upphör – i alla fall

Tomt efter helgen?

ibland. Ja, och så öppnar ju Systemet efter att ha haft stängt en hel dag. Kanske måste man fylla på öl, vin och sprit i förråden? Eller måste man vänta till på fredag? Hur många i min generation tycker det är lite pinsamt att kliva in på Systembolaget klockan 10.00 en måndag?
Måndagar är nog mest bra i alla fall. Då kan man äta likadan mat på lunchrestaurangen som serverades på lördag och söndag men till betydligt lägre pris. Har ni tänkt på det? Och inte är det så många människor på köpcentrat heller. De flesta har skyndat till jobbet för att gneta ihop till det de köpte på kredit på lördagen och söndagen.
Nej, jag tycker tvärtemot Brenda Ann Spencer att måndagar är bra – I like Mondays!

Bäst vore det förstås om det vore lördag hela veckan!

Bosse