Sverige – röda stugor, gula rapsfält, björkar med musöron, pannkakor med sylt, Volvo och midsommarstång. Det är Sverige eller hur? Nja, det var i alla fall Sverige, landet med den eviga eller åtminstone den flera hundra år långa freden. Här låste man inte ytterdörren på kvällen när man gick och la sig och inte sällan glömde man låsa cykeln också. Den stod ändå kvar nästa morgon. Här kunde man gå ensam hem mitt i natten, kvinna som man.
Sverige var sinnebilden av ett tryggt samhälle där människorna fick lön för mödan om än kanske inte så stor men tillräcklig för ett drägligt liv. Det var livsförutsättningarna för de allra flesta. Visst det fanns fläckar på den vackra bilden men på det hela taget var landet harmoniskt, ja kanske till och med lite slumrande likt en eftermiddag på sensommaren.

För en som levt en stund på jorden och gjort det i Sverige är det sig inte riktigt likt längre. Det känns inte längre så självklart att utvecklingen går framåt i positiv riktning. I alla fall inte på alla plan. Tryggheten är inte lika självklar. Det stabila samhället inte heller. Demokratin som vi så länge tagit för givet är skörare än någonsin. Yttrandefriheten ifrågasätts av en växande grupp invånare som aldrig upplevt 50- och 60-talets Sverige. Vår yttrandefrihet regleras av tryckfrihetsförordningen som i sin nuvarande form tillkom 1949 men Sverige var det första landet i världen som grundlagsfäste tryckfriheten (yttrandefriheten) genom en förordning 1766. Det är principerna som då lades fast som i huvudsak gäller än idag. Med det vill jag ha sagt att svensk yttrandefrihet är inget vi ska tumma på bara för att en grupp, vilken den än må vara får för sig att det inte passar deras syften.

Retoriken i svensk debatt har under senare tid förändrats kraftigt. Från att vara apologetisk till att bli försiktigt ifrågasättande. Det som för bara något eller ett par år sedan var omöjligt att säga offentligt kommer allt oftare fram i olika media.
Idag vågar rikspolitiker och till och med vissa journalister i klartext säga att integrationen misslyckats och utgör ett problem, till och med ett stort problem i vårt land.
Idag vågar man säga att Ryssland utgör ett hot mot säkerheten i Europa och att vi måste göra något åt det även om Socialdemokraterna i skrivande stund ännu inte vågar medge att en del av lösningen är medlemskap i försvarsalliansen NATO för Sveriges del.
Idag vågar man erkänna att gängkriminaliteten är ett samhällsproblem av gigantiska mått, osv.

Sverige blinkar i morgonljuset och tittar yrvaket på landet som inte längre är vad det en gång var. Det idylliska Sverige finns inte längre. Vi är ett land som de flesta andra fast ändå inte i den globaliserade världen. Hur vi ska driva landet vidare, inte tillbaka till men framåt mot ett tryggare mer idylliskt samhälle återstår att komma underfund med. Vi är ännu yrvakna.

Måtte fjällen falla från våra ögon.

/Bosse

Det är intensiva dagar med konstanta nyhetsuppdateringar om världsläget i allmänhet och säkerhetsläget i Europa i synnerhet. Kriget har kommit nära det fredsälskande Sverige. Det ger redan konsekvenser för den enskilde medborgaren här hemma. Må vara att de som flyr krigets Ukraina må tycka det är av underordnad betydelse men likafullt får det konsekvenser för Europas och Sveriges framtid.

Drivmedelspriserna skenar. Problemet har accentuerats ytterligare med anledning av Rysslands aggressionskrig i Ukraina. Men redan innan Rysslands anfall på sitt grannland har vi i Sverige en politik kring detta som i dagsläget ger oss världens högsta drivmedelspriser. Dels är det skatten som ger svensken högt bensin- och dieselpris, dels är det den sk reduktionsplikten där den politiska ledningen bestämt sig för att vara ”världsmästare” med 30 % inblandning av biobränsle medan resten av EU nöjer sig med 7 %. Detta ger konkurrensnackdelar för svenska företag och djupa hål i privatpersoners plånböcker.

Är detta hållbart i det långa loppet? Det tvivlar jag på. Istället innebär den en kraftig tillbakagång i den svenska ekonomin för såväl samhället som för den enskilde. Vad är då sittande regerings medicin för detta? Enligt finansminister Damberg är den svenska statskassan välfylld så det finns ”muskler” att ta till om det skulle krävas. På vanligt icke socialistiskt språk betyder det att man kan dela ut bidrag till verksamheter, grupper eller organisationer efter regeringens godtycke. Alltsammans med ett kraftfullt godhetssignalerande och en väl tilltagen administration omgiven med omfattande regler och undantag. I bästa fall utmynnar alltsammans i ett nollsummespel syftande till att ge det socialdemokratiska partiet fler röster i kommande val. Gå inte på den niten. Inga verkningsfulla åtgärder kommer att vidtas från regeringens sida varken när det gäller drivmedelspriser eller de elpriser vi kommer dras med framöver. Inte heller kommer man att få någon snabb och kraftfull effekt när det gäller det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld. Regeringen tror att genom att avstå NATO-medlemskap för Sverige så bidrar man till ökad eller åtminstone bibehållen stabilitet i Europa. Man vill inte signalera några tvära kast på det säkerhetspolitiska området. Tillåt mig att le (fast jag egentligen vill gråta). Förvisso är det inget tvärt kast Putin ägnat sig åt på senare tid. I alla fall inte för den som haft viljan och förmågan att se vad som varit på gång i Ryssland sedan åtminstone 2008. Det ser dock inte Sveriges regering eller så är de helt enkelt vettskrämda av Putins hot.
Nu är inte tid att vara undfallande utan tvärtom är det viktigt att visa såväl beslutsamhet som mod. Tyvärr visar regeringen inget av detta.

Sveriges regering är vilse i världen.

/Bosse

När drygt halva året har gått kan vi räkna in runt tvåhundra skjutningar i vårt land. Det är en osannolik siffra. Landet är översvämmat med illegala vapen som allt från yngre tonåringar till grovt kriminella vuxna springer runt med på gator och torg. Det skjuts hej vilt i vårt land numera och skyttarna är därtill oskickliga i sin hantering av de vapen de bär runt på. Vem som helt kan komma i skottlinjen och det är precis vad som händer alltför ofta. Småbarn, tonåringar, pensionärer och alla däremellan är utsatta.

Sverige sticker ut i statistiken. Enligt en rapport från BRÅ (Brottsförebyggande rådet) 2021:8 är det dödliga våldet i Sverige i genomsnitt 4 avlidna per miljon invånare medan genomsnittet för övriga Europa är 1,6 avlidna per miljon invånare.
I vårt land har gängkriminalitet tillåtits ta över på många platser i landet, främst i storstäderna men efterhand som dessa gäng når framgång utökar de sina territorier med revirkonflikter som följd. Oskyldiga medborgare hamnar allt oftare i korselden.

Regeringen tycks helt handlingsförlamad. Vår lagstiftning är otillräcklig och de förslag de sent omsider lägger fram är lama. Agerandet är saktfärdigt och består oftast i förslag på nya utredningar med långa ledtider. Det senaste i raden kom i samband med skjutningarna i Kristianstad och handlar om lagring av datatrafik som ska utredas till 2023. Under tiden skjuts det ostört varje dag i landet.
Vad regeringen inte förstår eller inte vill hantera är att det krävs ett omfattande lagstiftningsarbete – och det är bråttom. De förslag som läggs fram på riksdagens bord är otillräckliga och kommer försent. Vidare måste rättsväsendet ges nya möjligheter att utdöma effektiva straff och hanteringen av dömda måste bli relevant. Det är inte särskilt smart att släppa ut dömda grova brottslingar på gatan i väntan på att de ska inställa sig i fängelset.
Också polisen saknar resurser. Vi har den lägsta polistätheten i Europa men vi har långt i från den lägsta brottsligheten.

Jag är fullt medveten om att det inte är politiskt korrekt att koppla samman brottsligheten i Sverige med invandring men likafullt är det hög tid att se sanningen i vitögat. Det finns en överrepresentation av utlandsfödda eller personer med utlandsfödda föräldrar när det kommer till brottslighet generellt. Sexualbrott är ett exempel där det är särskilt utmärkande. Det finns också en tydlig skillnad avseende män från mellanöstern till denna grupps nackdel.
Detta faktum har man inte haft viljan att ta hänsyn till förmodligen på grund av risken att bli utpekade som rasister. Här har media en stor skuld att stå till svars för.
I sin iver att vara den humanitära stormakten har Sverige tagit på sig en större börda i migrationspolitiken än vad landet har förmåga att bära. Det blir inte bra för någon. Inte för den inhemska befolkningen som dignar under skatter och försämrad välfärd men inte heller för de som kommit till vårt land i hopp om en bättre framtid. Vi har i stora stycken gjort dem en björntjänst.
Här excellerar regeringen återigen i handlingsförlamning och oförmåga att se realiteter och därefter vidta adekvata åtgärder.

Slutsatsen blir att sittande regering är svag, okunnig och inkompetent, dvs oförmögen att lösa uppgiften. I lite hårdare ordalag kan de betecknas som kretiner (dumhuvuden).
Vi kan därför förvänta oss att skjutandet fortsätter eftersom inga fungerande åtgärder sätts in. Gängens ställning i samhället kommer att bli starkare eftersom staten låter dem ta till sig allt större makt. Likaså kommer gängkriminaliteten att breda ut sig rent geografiskt. Allt fler områden tas över och allt fler vanliga medborgare kommer på olika sätt att påverkas i sitt dagliga liv av gängen. Några kommer att skadas och dödas medan det stora flertalet av oss kommer att få begränsad rörelsefrihet och minskad trygghet.

Det är en sorglig utveckling att se ett av världens absolut bästa länder på kort tid förvandlas till det sämre och befinna sig i en lodrät dödsspiral.

Huka er, det viner om öronen.

/Bo

Det talas mycket om död i dessa tider men för att citera en seriestrip med Snobben och Charlie Brown. ”En dag ska vi dö”, säger Charlie Brown med hängande huvud. ”Jo”, svarar Snobben. ”Men alla andra dagar lever vi.”
Dagligdags får vi rapporter om antalet döda i COVID-19. Det kan få vem som helst att hänga med huvudet, inte bara Charlie Brown. Och faktum kvarstår, en dag ska vi alla dö. Som tur är vet de flesta av oss inte vilken dag det ska hända och de allra flesta av oss längtar heller inte dit.
I människans natur tycks det dock ligga att längta till morgondagen, till det där man vill ska hända, till resan, till festen, till något som ska förverkligas. Och ändå vill vi inte dö men för varje dag vi lever ökar sannolikheten för att vi nått dagen då vi de facto lämnar detta jordeliv.

I olika sammanhang ställs då och då frågan till allt från kändisar till vem som helst av oss vilken dag som är den bästa dagen i vårt liv. Svaren varierar med alltifrån utförda idrottsprestationer, mellovinster, barnafödande och bröllop till lotterivinster och allt däremellan. Speciella händelser i våra liv.
Mitt svar är alltid detsamma. Den bästa dagen i mitt liv är idag. Igår är ett minne och imorgon kan jag vara död.
Har då inget fantastiskt hänt i mitt liv som överskuggar den grå vardagen. Självklart men det är som sagt minnen. Och många fina minnen har det hunnit bli. Tiden för mig obevekligt mot min sextioåttonde födelsedag. Det finns alltså all anledning för mig att leva idag och att njuta av dagen, att njuta idag – i det lilla och det stora. Kanske lättare sagt än gjort i dessa pandemitider att njuta av dagen men det är ändå värt ett försök tycker jag. För vi ska ju en dag dö och då gäller det att leva alla andra dagar. Han är klok den där Snobben.

Hurra för livet!

/Bosse

Hässleholm är en ung stad. Etthundrasex år sedan staden fick sina stadsprivilegier 1914. Som samhälle något äldre nämligen från 1887 då municipalsamhället bildades för att 1901 istället bli en köping.
Det påstås att Hässleholms stadskarta tog sin ursprungliga form på en servett och efter modell från Manhattan, New York. Därav avenyer och gator i ett symmetriskt rutmönster. Det var också så staden såg ut när jag satte min fot här för första gången 1973. Jag hade förvisso passerat staden då och då ett par år tidigare men då endast sett någon liten del av den genom ett tågfönster och ärligt talat inte lagt någon större vikt vid vad som syntes vara en ovanligt grå och trist ”liten håla”.

Men 1973 klev jag av tåget på Hässleholms station med en blå bag innehållande en k-pist och en del andra militära prylar samt en persedelsäck modell större med blandade civila och militära persedlar. På den tiden kunde man alltså skicka ut den militära personalen med vapen och allt utan några särskilda preludier om säkerhet. Idag gissar jag att det är fullständigt otänkbart.

Att hitta i staden var lika enkelt som att hitta på Manhattan i New York (i alla fall i Mid- och Uptown) fast kortare väg att gå. Avenyerna löpte från väst till öst och gatorna från söder mot norr. Enkelt och lättnavigerat. Lätt att hitta in i staden och lätt att hitta ut.
Så är det inte längre. Efter ett antal omgestaltningar av centrum har Hässleholms stadskärna förvandlats till en labyrint med ologiska trafiklösningar. Jag gissar att syftet varit att försvåra eller förhindra biltrafik i ett missriktat försök att göra centrum attraktivt för gående och cyklister. När man numera angör staden via Stobygatan norrifrån hamnar man i en säck och kommer om man följer gällande trafikregler och skyltning att återkomma till samma punkt som man försökte äntra staden på. Kommer man söderifrån ska man göra en kringgående rörelse för att komma in till centrum norrifrån. Den som kommer första gången till Hässleholm riskerar att hamna i samma säck som den som kom norrifrån i föregående exempel. Förvirrande?

En för Hässleholm ny skylt dök för något halvår sedan upp på ett ställe i staden. Den får utgöra exempel på vad trafiksituationen i Hässleholm kan beskrivas som. Skylten heter enligt Svensk Författningssamling, Vägmärkesförordning 2007:90 Sammanvävning. Den sorterar under rubriken Anvisningsmärken och betyder:
”Denna skylt upplyser om att två körfält eller körbanor löper samman till ett och att förarna skall anpassa sig till de nya förhållandena på platsen enligt bestämmelserna. Använd kugghjulsprincipen med ömsesidigt hänsynstagande.”
I Hässleholm är skylten mest att betrakta som dekoration för de flesta tycks inte ha en aning om vad den betyder. En god vän från Birmingham förklarade en gång den brittiska motsvarigheten på följande sätt:
”Traffic merging – no it doesn´t, it only goes into confusion” Fritt översatt betyder det att trafiken sammanvävs men nej det gör den inte alls, den övergår i förvirring.
Det är en ganska bra beskrivning av trafiksituationen i Hässleholm generellt. Det finns inga logiska vägar mellan punkt A och punkt B. Som bekant är den närmaste vägen mellan två punkter en rak linje. I Hässleholm har den vägen blivit allt krokigare för varje gång stadsplanerare bestämt sig för att göra förändringar i staden. Etthundra meter fågelvägen blir lätt flera kilometer om man förflyttar sig med bil. Det gör staden ogästvänlig med ett utdöende centrum som följd. Att utgå från hur man planerar en större stad och applicera det på den lilla staden har fått förödande följder för bl a Hässleholm som har en liten stadskärna. Tillresande vill inte parkera 500 meter från t ex Stortorget och gå in till butiker, caféer och restauranger. Man vill parkera nära och helst ovan jord för att uträtta sina ärenden och sedan återvända till bilen och kunna köra vidare till de semiexterna områden som man låtit växa upp i alla väderstreck runt stadskärnan. Man vill heller inte köra långa omvägar för att nå sitt mål vilket betyder att man allt oftare möter bilar som kör mot körriktningen, på gågator eller i bussfiler.

Det ska i rättvisans namn sägas att det inte enbart är den labyrint av olika vägval man måste känna till för att hitta in i staden som är boven i dramat med butiksdöden i centrum. Hässleholms butiker drabbas som alla andra städer av e-handel, externa köpcentrum och nu senast av den långdragna pandemin. Men en svårtillgänglig stad underlättar inte.

Nu väntar nya projekt med inhyrda konsulter som ska utforma nya förslag på hur staden ska gestaltas för framtiden. Kanske kan man utlysa ännu en arkitekttävling, vad vet jag? Gissar att konsulterna, oavsett vad de titulerar sig som kommer från Stockholm, Göteborg eller Malmö. Någon av dem har kanske till och med varit i Hässleholm tidigare men mer troligt kommer de hit en första gång för att sedan återvända till skrivbordet i någon av de tidigare nämnda städerna. Det har redan utlovats dialog med allmänheten och företagen. Det känns igen från tidigare projekt. I den mån någon beslutfattare läste utfallet den gången tycks det har utgjort grunden för att göra ganska exakt tvärtemot mot vad folk och företag tyckte och önskade sig.

När du ska besöka Hässleholm rekommenderas en väl uppdaterad GPS. Risken är annars att du inte hittar in till staden – och om du gör det kanske du inte hittar ut igen.

/Bosse