PM-gänget i storstan!

Hej!

Här följer fortsättningen på vår lilla Stockholmstripp.

Ja, rubriken är väl lite missvisande för Stockholm är ju faktiskt inte så stort. Att gå från Söder till Östermalm är faktiskt inte någon större strapats. Det gör Stockholm lättillgängligt och genom att promenera runt i staden får man en bra bild av hur den är uppbyggd och var olika saker ligger. När man har bråttom kan man däremot med fördel använda tunnelbanan.

Hotellet tillhandahåller hantlar i varje rum.

Hotellet tillhandahåller hantlar i varje rum.

PM-gängets andra dag i Stockholm började med en utmärkt frukost på vårt hotell, Hotell Riddargatan. Ganska snart anslöt sig Rolf som ska anföra gruppen mot dagens första mål; Fotografiska på Stadsgårdskajen. Byggnaden som från början var ett tullhus är idag ett modernt museum med ca 5.500 kvadratmeter utställningsyta.
Oenighet råder i gruppen om vi ska tunnelbanan eller promenera till Fotografiska. Promenadförespråkarna vinner med argument om att gårdagens frosseri behöver bearbetas och att den bästa metoden är motion. Vi anträder därför promenaden i lätt snöfall nedefter Nybrogatan, passerar Bukowskis på Blasieholmen och når Kungsträdgården. För att undvika vinden på Skeppsbron viker vi höger vid Kungliga Slottet och går mot Mynttorget innan vi viker in på Västerlånggatan i Gamla Stan. Nu är vi på det riktiga turiststråket. Här kan man köpa genuina svenska souvenirer som vikinghjälmar i plast (made in China?) och fotografier på kronprinsessan med familj. Ja, utbudet är oändligt och svårförståeligt!
Men PM-bröderna har andra planer. Lyckligt omedvetna om statens omsorg kastar sig en broder in på något Tex-Mexställe för att vila sin trötta kropp och fylla på energiförråden.

Vätskekontroll i Gamla Stan

Vätskekontroll i Gamla Stan

-Sju Fernet Branca och låt det gå fort, säger han till den ensamma servitören som precis slagit upp portarna till den minimala restaurangen. Men där tar det stopp när servitören meddelar att något starkt får inte serveras före klockan elva på förmiddagen. Jo, så är det i Sverige bestämmer man inte själv vilken tid på dagen man får börja dricka alkohol. Själv brukar jag inte vara så sugen på sprit tidigt på dagen men frågan är om det avgörandet inte ska ligga på individen.
Vi är några i gruppen som väljer en kopp kaffe i stället och under tiden som det serveras hinner klockan slå elva och våra uttorkade kamrater får sin Fernet Branca, den är ju mer att betrakta som medicin egentligen.

Fotografiska och tågbekanta

Efter att alla fått sitt och vissa gjort sitt fortsätter vi promenaden mot Fotografiska. Lätta snöflingor och en kall vind håller tempot uppe när vi passerar Viking Lines terminal i vår väg mot museet.
Fotografiska är relativt nyöppnat och väldigt fräscht. Vid vårt besök domineras utställningarna av David La Chapelle. Åsikterna om utställningen är blandade och det bästa är väl att var och en skapar sig en egen uppfattning genom ett besök.

Ulf spanar in David LaChapelles verk.

Ulf spanar in David LaChapelles verk.

Efter att ha vandrat runt bland utställningarna hamnar vi till slut på översta våningen där man finner en utomordentlig bistro. Och vem stöter jag på där om inte Bertil Vallien med hustru Ulrika. Ja, världen är liten.
Fotografiska har också en fantastisk shop där man kan köpa bilder, fotoböcker och en hel del annat. Här kan man också fördriva en hel del tid och förbruka en hel del pengar om intresset ligger åt det bildmässiga.
Vi lämnar Fotografiska men jag återkommer vid mitt nästa besök i Stockholm.

Lunch i ett akvarium

I väntans tider på B.A.R

I väntans tider på B.A.R

Nu styr vi kosan tillbaka mot Blasieholmen och Restaurang B.A.R (Blasieholmens Akvarium och Restaurang). Det vankas Wallenbergare till lunch. Bord är beställt men inte mat. Matsedeln är omfattande och det finns ytterligare alternativ att välja på uppskrivet på väggarna. Gå fram till kyldisken framför köket och välj vilken fisk eller köttbit du vill ha på tallriken. Låter ju jättehärligt men denna dag fungerade det inte så bra på B.A.R.
Wallenbergarna var slut så det blev inga sådana. Då upptäckte mina kamrater en piggvar som såg trevlig ut på matsedeln. ”Honom ska vi ha!” Nix, nej, vi har endast tre piggvar kvar. Synd, då tar vi fisksoppan, när kommer ölen som beställde för en kvart sedan förresten?
Att hålla fast vid piggvaren var ett misstag. Vi tre som ”föräras” denna rätt blir besvikna. Det är de tre sämsta bitarna som blivit kvar av dagens fångst och fisksoppan hade varit ett bättre val. Så kan det gå. Piggvaren var hundra kronor dyrare än fisksoppan men soppan var hundra kronor mer värd. Fy skäms B.A.R!

Ute till varje pris

Vi dricker kaffe på Nybrogatan – utomhus. Vad var det för idiot som kom det? Sitta på utomhusservering i fyra minusgrader. Av sex värmelampor fungerar tre, det räcker inte. Kaffet kallnar lika fort som mina knän. En turist från Turkiet stannar och tar en bild med sin Iphone. Något att visa hemma i Turkiet. De tokiga svenskarna sitter ute och huttrar medan de dricker kallt kaffe och äter kakor med handskarna på. Vi ber turisten ta en bild med min kamera också. han är tjänstvillig och välkomnar oss till ett land som lämpar sig bättre för uteserveringar – Turkiet.

Drömmen om solen.

Hela gänget samlat.
Foto: turkisk turist

Jag ger upp först och går iväg den korta biten till hotellet. Kamraterna följer ganska snart efter. En av oss fryser extra mycket och beställer en calvados i baren. Vi sätter oss vid den öppna spisen och slänger in några extra vedträn. Skön värme sprider sig i kroppen.

Nu återstår en kort resa med T-banan till Centralen och SJ mot Malmö. Ska tåget gå i tid? Torsdag eftermiddag och mycket folk på tunnelbanan från Östermalmstorg. Framme på Centralen är det lugnare och X2000 lämnar spår 12 a på minuten. Vi återvänder till Skåne efter ett och ett halvt dygn. Vi är ett friktionsfritt kompisgäng sedan många år tillbaka, ganska olika men ändå väldigt samstämmiga.

Bosse

After Dark – inte så ljusskyggt.

Hej!

Besökte Stockholm häromveckan. Ett av syftena var att gå på anrika Hamburger Börs och se After Dark. Det är inte första gången man ser dom, transorna från 70-talet. Ja, det är väl bara Christer Lindarw som övervintrat från 70-talet. Resten av ensemblen har föryngrats genom åren. Men shownumren känns som favoriter i repris i stora stycken.
Hamburger Börs på Jacobs gata alldeles intill Operan i Stockholm har varit på dekis en längre tid enligt Lindarw men nu är det minsann ordning på torpet igen när After Dark återtagit scenen, tycker rikstransan.

Vi var slarviga när vi bokade detta, 595:- kostade biljetterna, per person. Inget ingick insåg vi sedan och krognotan belöper sig på ungefär 3.000:- för två personer. Då får vi lite sill till förrätt, en snaps och en öl. Berit valde torskrygg till varmrätt men jag kände mig manlig och valde helstekt ryggbiff. In på tallriken kommer en två centimeter tjock skiva av något material. Bästa användningssätt: gör tre hål på lämplig plats och ta en salladslök eller liknande så har du en utmärkt flip-flopsandal. Ganska exklusiv – 1.500 spänn! Desserten har jag redan glömt, inget att skriva om med andra ord. Nej, man besöker inte Hamburger Börs för matens skull. Men showen då?

Ja, den har sina ljusglimtar men däremellan är känns det mest som gammal skåpmat för beundrare av Christer Lindarw. Numret ”This is my life”, ett statement från en transvestit är väl inget som undgått någon under de dryga fyrtio år som dragshow har varit mer eller mindre rumsrent i Sverige. Ett slag för de homosexuellas rättigheter är inte heller det så showmässigt, hur angeläget det än må vara.
Ett burlesknummer lyser upp i ”the darkness” annars är det relativt tunt. Årets nytillskott, bimbon Babsan, går runt bland borden och gör sig lustig på publikens bekostnad. Publiken består av busslaster från landsbygden som i sina rutiga skjortor står i bjärt kontrast till artisternas paljetter. Babsan passar på att likna en av herrarna i storrutig skjorta vid en Hästensäng. Förvisso fanns det en point i det men den utsatte såg måttligt förtjust ut över uppmärksamheten.

Efter showen vandrar vi hemåt mot vårt hotell fyratusen kronor fattigare men knappast rikare på upplevelser. Sammantaget betyg blir en begagnad nätstrumpa, något bedagad och med en maska.

Bättre då att se Allt eller inget på Hässleholm Kulturhus.

Bosse

Tyvärr inga bilder till denna blogg!

En dag med regn och storm.

En hiskelig orkan från Amerika har dragit in över vårt lilla land. Jag pratar inte om ekonomiskt blåsväder – det är vi förvisso också i – nej, nu blåser det så hattarna rullar efter gatorna och regnet kommer på tvären. Igår blåste tuppen ner från taknocken. Han kan väl flyga upp igen, tycker du kanske? Men det kan han inte för tuppen är gjord av trä och ska fungera som vindflöjel. Han har suttit där i mer än tio år då vi fick honom av ett par vänner. Nu, när han ändå är nere får vi väl se över fjäderskruden och så får han väl ha lite hjälp att ”flyga” upp igen.

Vår tupp gal aldrig - det är grannarna glada för.

Blåser gör det som sagt. I vissa fall är det medvind och det känns ju alltid skönt. I andra fall är det motvind och det är ju som bekant inte lika roligt. Ägnade förmiddagen åt näringslivsrådet. En grupp personer från företagsföreningar, intressegrupper och Hässleholms Kommun som diskuterar frågor kring näringslivsutveckling, utbyter information och försöker se möjligheter för Hässleholm med omnejd. Det finns mycket man kan önska sig när det gäller näringsliv och samhällsutveckling. Fler invånare, mer jobb, fler restauranger, roligare butiker, osv. Men det finns annat som måste komma först. Hässleholmare i allmänhet måste vara stolta över sin stad. Tyringebor måste vara stolta över sin kommun och sin stad, dvs Hässleholm och det måste Vittsjöborna, Hästvedaborna och Vinslövsborna också precis som alla andra som bor här i vår kommun. Vi måste vara lojala mot vår egen hembygd och mot varandra. Vi behöver ”vi-anda”. Det känns som det saknas lite av den varan i Hässleholm. En deltagare på dagens möte med näringslivsrådet sa ungefär så här. Hässleholm måste sluta att betrakta allt ur ett småstadsperspektiv och lyfta blicken. Jag delar den uppfattningen.

Håll i hatten!

Bosse

Vi flyr fältet

Vintern håller i sig. Lite nysnö inatt ovanpå den skitiga isen och stenblandade snön som ligger i varje hörna. I går (söndag) gick vi en promenad på Hovdala-fältet. Det var hyfsat framkomligt.
Nu ser vi fram emot en veckas semester med sol och lite mer mänskliga temperaturer. Miami Beach hägrar på fredag. Vi reser tidigt på morgonen och kommer fram på eftermiddagen, lokal tid. Det kan kanske bli en ”paraplydrink” på beachen innan tidsomställningen tar ut sin rätt.
Mer om detta när vi är där.