Enögd hantering

Nu har vi levt i nio månader med Coronapandemin. Nära nog dagligdags får vi olika larmrapporter om dödstal, smittotal och intensivvårdspatienter. Att COVID-19 slår olika mot olika individer gör det hela så mycket mer skrämmande. Ingen går säker, vemsomhelst kan drabbas och drabbas hårt. Människor dör. Det är verkligen ingen sjukdom att bagatellisera eller nonchalera.

Vår regering och Folkhälsomyndigheten (FHM) har under pandemin förmedlat rekommendationer om hur vi som medborgare ska skydda oss mot smitta. Tvätta händerna, använd handsprit och håll avstånd är huvudbudskapet kompletterat, inte minst de senaste veckorna om att avstå från besök i butiker, restauranger, caféer, frisören, massören, gym mfl.

Enligt min uppfattning är det enögda rekommendationer lämnade utan konsekvensanalys. Budskapet har definitivt gått fram och butiker och restauranger gapar tomma. Kommer det att minska smittspridningen? Ja, det är väl troligt att om man inte träffar en levande själ så är väl risken för att bli smittad ganska liten. Men är det här sättet det mesta effektiva? I vissa länder har man ju stängt ner samhället helt och hållet och ändå haft stor smittspridning. Och vilka konsekvenser får FHM:s ”rekommendationer” och de lagliga förbud som regeringen nu inför. Den konsekvensanalysen saknar jag. Man tycks betrakta detta allvarliga problem enögt.

Det finns med största sannolikhet ett liv efter Corona. Kanske blir världen sig inte riktigt lik den värld vi hade innan pandemin men det betyder inte nödvändigtvis är det är en dyster framtid vi går till mötes. Trots allt har vi lärt en hel del nyttiga saker tack vare eller på grund av Corona. Men den kan bli mer eller mindre dyster beroende på hur vi hanterar situationen.

Det jag efterlyser är en mindre enkelriktad hantering av smittspridningen. Med nuvarande hantering kommer många fler företag att gå i konkurs eller i bästa fall tvingas till nedskärningar av såväl personal som investeringar. Att det skulle gå att undvika till 100 % är inte troligt men omfattningen skulle kunna minimeras med en mer pluralistisk syn och stödjande hantering från såväl regeringens som FHM:s sida.
Exempelvis skulle FHM i kombination med restriktioner kunna ge stöd åt t ex konsumentinriktade företag avseende skyddsåtgärder, fungerande rutiner och information syftande till en säker hantering i kontakten med kunder istället för att bara avråda från besök i dessa företag. Det skulle kunna innebära fortsatt drift med liten risk för smittspridning.
Regeringen å sin sida skulle kunna vara betydligt snabbare på bollen när det gäller stödpaket av olika slag. Man behöver röja bort byråkratiskt krångel och verklighetsförankra stödpaketen. Att t ex ge en grundförutsättning för omställningsstöd som innebär att omsättningen ska ha minskat med 40 % i maj och 50 % i efterföljande månader innebär i princip att många företag i så fall, inte minst i tjänstesektorn är konkursmässiga och det får man inte heller vara för att komma i fråga.
Nu kan vi korttidspermittera igen fr o m december men ansökan kan göras först någon gång (oklart ännu när) efter 15:e februari nästa år. När beviljat stöd sedan utbetalas finns ingen information om i dagsläget. Då kan det vara försent. Situationen för många företag svänger betydligt snabbare än så. Vi pratar om från en vecka till nästa på samma sätt som det kommer nya larmrapporter och nya direktiv varje vecka eller ibland flera gånger under en och samma period. Likviditet i mindre företag (större också för den delen) är tillgång på tillgängliga betalningsmedel – det tycks inte regeringens ministrar och handläggare förstått. För övrigt frågar man sig var näringsministern är i dessa dagar? Ibrahim Baylan är fullständigt osynlig. Förmodligen vet inte han heller vad likviditet är.

Återigen upplever man att landets styrande politiker famlar i blindo och ledande företrädare för våra myndigheter har dålig verklighetsförankring. Man vaknar upp först kvart över tolv och då har tåget i många fall gått. Nyans och balans saknas. Man sitter med näsan pekande rakt ner i skrivbordet.

Tvätta händerna, ge f.. i att kramas och handla lokalt.

/Bosse

Jag kunde ju lagt in en bild på statsministern eller någon annan minister eller Tegnell eller grodan Boll men ingetdera hade tillfört något. Det blir därmed den mest rättvisande illustrationen.

Novembermörker

Vi är mitt i november, årets mörkaste månad enligt vissa. Fast egentligen är det väl lika mörkt i december men då tänder vi ju diverse adventsljus som lyser upp tillvaron. Det skingrar den värsta svärtan och förebådar vändningen mot ljusare tider den 21:a. Julen är i antågande med festmåltider och umgänge med nära och kära.

Hur blir det med det i år, 2020? Detta skitår som bara bjuder på elände, isolering och död. Ja, det är ju i december så det hör inte till detta inlägg. Den som lever får se.

Bild: pixabay

Namnet november kommer från latinet och betyder egentligen den nionde månaden så det är ingen ordning med det heller. Det beror på att romarna tidigarelade nyåret redan år 152 före Kristus.
Men en sak vet jag i alla fall. Året 1953 den 20 november gjorde jag själv min entré i denna världen. Minns inte ett dugg från den tilldragelsen men min mor har säkert sagt vilket klockslag det hände. Mödrar brukar komma ihåg sådant men jag gör det alltså inte. Förmodligen var det mörkt, grått och kallt denna dag som så många andra novemberdagar. Jag kan dock glädja mig åt att många dagar efter denna första dag i livet varit ljusa och positiva trots att jag alltså i skrivande stund upplever min sextiosjunde novembermånad.
När jag kollar med Wikipedia kan jag konstatera att jag delar årsdag med den Mexikanska revolutionen som började 1910 och höll på fram till 1916 med efterverkningar till 1920. En ny konstitution antogs 1917. Förmodar att det är en ljus händelse i Mexicos historia för man firar det i vilket fall varje år om allt stämmer som jag läser på Wikipedia. Själv har jag ingen anknytning till Mexico förutom en och annan försvenskad taco jag inmundigat. Ärligt talat inte mycket att skriva om – om sanningen ska fram.

November har inte så mycket annat att bjuda på heller. I Danmark som ju känns mera nära än Mexico i alla avseenden kallades november förr för ”slagtemåned”. Det var förvisso positivt för vissa men dötrist för andra.
I år har november bjudit på en massiv rapportering från det amerikanska presidentvalet som jag nämnde i förra bloggen. Därtill en hel del negativa nyheter om Corona. Positivt dock att ett vaccin tycks vara inom räckhåll framåt årskiftet. Jag håller tummarna och funderar kring hur man gör när man ”knyter tummarna” som en programledare på TV4 uttryckte det en mörk morgon denna november.

Återstår att härda ut, tända ljus och se framtiden an. Och så får man vara glad att det är som det är. Det kan ju som bekant alltid bli värre.
Roligare än så här blir det inte denna gång.

Ta hand om er!

/Bosse

Presidentvalet i Sverige

Nu har vi under snart en vecka följt utvecklingen av presidentvalet i USA. Det har varit rafflande och svensk TV-media har haft bevakning dygnet runt. Vi kan nog alla vara överens om att valet av president i USA påverkar oss alla, inte bara det amerikanska folket utan också inte minst oss som lever i Europa. Så valet är viktigt. I skrivande stund vet vi att det är Joe Biden som vunnit över sittande president Donald Trump. Det är nära nog bombsäkert att Joe Biden installeras i Vita Huset den 20 januari tillsammans med USA:s första kvinna, Kamala Harris som vicepresident.

Joe Biden

Min avsikt med detta inlägg är dock inte att göra någon analys över de olika kandidaterna eller föralldel spå i hur den kommande administrationen kommer att fungera i Vita Huset.
Nej, jag har mer funderingar om hur vi i Sverige har upplevt presidentvalskampanjandet och valet här hemma i Sverige. Bevakningen av och debatten kring valet har lagt en ganska så tät dimma över andra viktiga händelser både här hemma och ute i världen. Och visst är som jag påstod tidigare valet av president i USA viktigt för oss alla. Men det finns trots detta mycket påtagliga problem på hemmaplan som vi behöver hantera skyndsamt.

Vi liksom resten av världen befinner oss i den största krisen på mannaminne – Coronapandemin.
De senaste veckorna har vi också fått uppleva flera grymma islamistiska terrordåd i Europa.
Här i Sverige fortsätter skjutningar och sprängningar i en till synes oförminskad omfattning.
Det här är några exempel på händelser som mera direkt påverkar oss i vår vardag. Utfallet av en ny president i Vita Huset kommer tids nog att visa sig men kanske inte just nu idag eller nästa vecka.

Häromdagen gick Folkhälsomyndigheten (FHM) utan med nya sk rekommendationer som väl av de flesta uppfattas som regelrätta restriktioner. Man avråder för besök i butiker, på gym och hos bl a frisörer. I princip innebär det ett näringsförbud för dessa verksamheter. Det fick också en direkt effekt och flödet av kunder sinade som i en torrlagd brunn.
Det är emellertid något förvånande att en myndighet kan gå ut med sådana direktiv utan att det är samordnat med övriga offentliga verksamheter inklusive regeringen. Ingen konsekvensanalys krävs av FHM. Man ser enögt till smittspridningen av Corona. Men allt annat förväntas fungera som vanligt. Med det menar jag bl a att Skatteverket förväntar sig att få in sina skatter nu den 12 november som vanligt och alla därpå följande månader. Det är ju förutsättningen för att det offentliga ska fungera, det är från näringslivet pengarna kommer.
Personalen ska naturligtvis ha sin lön den 25:e och företagaren kanske också behöver en liten slant till mat och potatis om hon eller han ska jobba sina femtio, sextio timmar i veckan. Fast nu när det inte finns så mycket kunder behöver det väl inte jobbas så mycket tycker kanske du? Jo, nu ska det skickas in redovisningar till höger och vänster och så ska man ju pussla med de återstående resurserna för att minimera skadeverkningarna. Det gäller också att vidta ännu mer skyddsåtgärder (om det finns fler?) för att skydda de få kunder som dyker upp, personalen och sig själv.

Han borde se mer bekymrad ut

Vad gör då regeringen? Stefan Löfven har skickat gratulationstelegram till president-elect JoeBiden. Det är bra. Det är anständigt. Det hade också varit klädsamt om samme Stefan kraftigt hade fördömt illdåden i Paris, Nice och Wien och ännu bättre om han drivit på för effektiv bekämpning av islamism i Sverige. Men i den frågan händer inte ett dyft.
Om man tittar lite längre fram än den kommande månaden hade det varit klokt om regeringen i likhet med andra länders regeringar snabbt kommer fram med nya stödåtgärder för företagen så att sysselsättningen i landet kan räddas. Vi har redan nu i spåren efter den första smittvågen fått en kraftigt ökad arbetslöshet och många konkurser. Nu när den andra vågen är över oss riskerar vi en fördubbling av nuvarande siffror – eller värre. Det är alls inte säkert att de företag som tvingats till konkurs trots en i grunden livskraftig verksamhet orkar komma igen och därmed erbjuda arbetstillfällen när det här eländet är över. Men har vi hört något konkret från regeringen? Nej, egentligen inte en stavelse utom att man i elfte timmen omfattar enskilda näringsidkare i stödpaketen.
Istället ägnar man sig att föreslå en sk familjevecka finansierad med skattepengar. Ha, ha! Är ni helt ute i det blå? Det kommer inte in några skattepengar när företagen går i konkurs i en aldrig skådad takt. Och innan ni ger bort en massa pengar som inte finns kan ni väl ta er en funderare på pensionärerna. Vi har de sämsta pensionerna i Norden.

Nej, istället för att se till Sveriges många problemområden fortsätter man att analysera presidentvalet i USA. Allehanda ministrar och andra politiker i alla läger presenterar den ena mer eller mindre underbyggda analysen efter den andra och media är med på noterna medan man glömmer viktiga frågor här hemma. Ingen president i USA är lösningen på våra egna problem. Sedan spelar det ingen roll vem som sitter i Ovala rummet. Vi behöver kloka och handlingskraftiga ledare i Rosenbad.

Halvlek i mandatperioden, mitt i en katastrofal kris och en regering som tappat verklighetsanknytningen.

/Bosse

Som en gummiboll…

Så studsade den tillbaka som en gummiboll. Med full kraft kom den åter Coronabollen. Det började i Skåne och sprider sig nu över landets olika regioner som en löpeld – smittspridningen. Media rapporterar om kraftigt ökande antal som läggs in för vård. Tegnell på Folkhälsomyndigheten oroar sig för att sjukvården ska nå sin maximala kapacitet om inte kurvan planar ut. Paniken sprider sig bland allmänheten. Ja, fläckvis då förstås. I livsmedelsbutiken och på Systembolaget är det full kommers tycks det men i klädbutiker och på caféer glesar det ut. Ganska folktomt på gator och torg men som sagt svårt att hitta parkeringsplats vid köpcentrum.

Offentliga inrättningar som bibliotek och simhallar stänger liksom fritidsgårdar och museer. Det innebär väl inga egentliga problem utöver att en redan coronatrött allmänhet hittar färre rekreationsmöjligheter. Inrättningarna kommer med största sannolikhet att finnas kvar när vi kommit ut på andra sidan av denna förhatliga pandemi.
Värre då med de mindre företagen, butikerna, caféerna, frisersalongerna och andra mindre privata serviceinrättningar när kunderna inte vågar sig dit. Omsättningen har sedan pandemin slog till i början på mars månad varit avsevärt lägre än ett normalt år. Nu skärps restriktionerna åter och det innebär att många människor då blir ännu mer rädda och isolerar sig igen. Det kommer att innebära fler konkurser, ökad arbetslöshet och i förlängningen minskat utbud i framtiden.

Bild av HenkieTenk från Pixabay

Jag säger inte att man ska negligera COVID-19, tvärtom. Däremot tror jag att man ska lära sig att hantera situationen på ett pragmatiskt sätt med så hög säkerhet som möjligt utan att bli förlamad. De flesta verksamheter har gjort stora anpassningar för att erbjuda en coronasäker miljö. Det desinficeras på alla utsatta ytor, händer spritas och munskydd används tillsammans med andra åtgärder beroende på verksamhetens art.
Om den enskilde också tänker på att hålla avstånd och vara noga med handhygienen så kan vi rimligen ändå bibehålla en någorlunda frihet och samhället kan fortsatt vara öppet. Väljer vi att stänga ner eller om våra kunder väljer att isolera sig så kommer de när de vågar sig ut igen att göra det till ett öde och betydligt fattigare samhälle. Det är en grannlaga balansgång att begränsa smittspridningen och att hålla hjulen snurrande på samma gång men det är en nödvändig balansgång. Det kommer ett liv efter Corona.

En logik jag finner svår att förstå är att man är rädd för den lilla butiken men utan betänkligheter trängs i den stora livsmedelsbutiken och i gigantiska köpcentrum. Det är förmodligen under de omständigheterna man löper störst risk att springa på någon som bär på viruset.
Kanske borde vi förstärka vår kamp mot COVID-19 med munskydd på dessa platser liksom i kollektivtrafiken. Resten av världen gör så. Jag är väl medveten om att effekten är ifrågasatt. Men nu har ju all vårdpersonal i Region Skåne fått besked att bära munskydd vid patientnära kontakter. Då kan det väl ändå inte skada att bära munskydd när man är i butiker och i kollektivtrafiken?

Bild av Mammiya från Pixabay

Nu går vi mot en lång mörk vinter. Det gäller att vi tar tillvara de glädjeämnen som står till buds. Det är inte bara covidinfektion som hotar utan också depressioner och tyvärr för många ekonomisk oro eller värre när arbetslöshet hotar eller blir verklighet.

Så min uppmaning till dig kära läsare är att hålla avstånd, tvätta händerna men tänk också på att handla hos dina lokala butiker, besök dina lokala caféer och restauranger och gå och klipp dig.

/Bosse

Höstmörker

Nu är det över oss – höstmörkret. Vi har ställt om klockorna till vintertid, mörkertid och jag undrar om det inte är mörkare i år än på mycket, mycket länge.
Det är inte bara det fysiska mörkret jag tänker på. Det är mer en bekräftelse på att mörka moln hänger över oss också bildligt. Runt omkring oss pyr oroshärdar och direkt öppna strider eller uppror som det dagligdags rapporteras om. Det finns en diskrepans mellan den breda allmänheten och olika länders ledning men också mellan olika grupper i samhället. Det är en dyster utveckling på många håll.

Det återstår bara dagar till det amerikanska presidentvalet. Utfallet av det kommer påverka också oss i Europa och i Sverige. Hur är det inte lätt att göra en analys av oavsett vem som går segrande ur kampen mellan Trump och Biden. Jag kan bara konstatera att jag finner det något förvånande att ett land som USA inte lyckats vaska fram mer kvalificerade kandidater.

I Sverige böljar det fram och tillbaka i LAS-frågan. Ska det bli regeringskris eller inte? Kommer Jonas Sjöstedt (V) att göra allvar av sitt hot om misstroendeförklaring mot Stefan Löfven och regeringen om statsministern håller fast vid januariöverenskommelsen? Ska jag våga mig på en gissning så viker C och L ner sig om arbetsmarknadens parter inte når en överenskommelse. Och så rullar den handlingsförlamade regeringen vidare.
Det i sin tur betyder att det mest blir lama symbolåtgärder när det gäller gängvåld och annan kriminalitet från denna regering. Och i rättvisans namn får man ju säga att det inte bara är nuvarande regering som bär skuld till det elände vi dragit på oss. Det är ett riktigt mörker faktiskt.

Naturen visar upp en vacker sida inför vintern och vackra färger lyser upp höstmörkret.

Det går knappast att prata om mörker i dessa tider utan att nämna Corona och COVID-19 fast man är så f-bannat trött på denna eländiga pandemi. Det är jag inte ensam om såklart och vissa tycks förtränga det helt. Nu ökar smittan också här i Sverige. Efter att Uppsala har haft en påtaglig ökning är det nu vi i Skåne som har kraftig spridning i hela länet. Det är mest unga sägs det men här i Hässleholm har också ett äldreboende drabbats. Jag vet bara vad jag läst i lokalpressen men det förefaller som man är sen i sina reaktioner och att personalen är dåligt utbildad i kombination med otydliga beslutsvägar. Man kan tycka att vi borde lärt oss under tiden från mars månad och fram till nu.

Finns det då inget ljus i tunneln? Jo, det kommer såklart en tid efter Corona och det är ju hoppingivande. När den tiden kommer är däremot mera osäkert. Det talas om att det redan efter årsskiftet kanske ska finnas ett godkänt vaccin och att vaccinering ska kunna starta. Om så är fallet borde väl ändå pandemin avklinga någorlunda snabbt. Den som lever får se.

Helt vid sidan om Corona så infaller vintersolståndet den 21 december i år. Det är årets kortaste dag, dvs den dag då det är ljust kortats tid på dygnet. Sedan vänder det och dagarna blir längre och längre. Mörkret viker. Det inger hopp på många sätt även om februari är en otroligt lång månad för att vara så kort. I år var den ju dessutom en dag längre eftersom det är skottår i år. Vi hade tack och lov två sköna veckor i Sydafrika – innan ”all hell brooke loose”.
Så blir det inte i år. Allt resande är pausat och med utökade restriktioner för Skåne är frågan om tänkta arrangemang som trots allt så sakteliga har kommit igång ska avbokas och vi återigen ska undvika all mänsklig kontakt utom den allra mest nödvändiga? Det är ett riktigt mörker.

Nu måste man repa mod och försöka vara uthållig till våren gör sin entré. På samma gång som man längtar dit vill man ju samtidigt ta tillvara varje dag och göra den meningsfull. Livet är alltför kort för att slösas bort på längtan till morgondagen.
Så nu under höst- och vintermörkret får man tända ljus, elda i öppna spisen, laga goda maträtter och njuta av umgänge med framförallt sin livspartner. Naturen finns ju också tillgänglig, inte minst om man som vi bor i en mindre ort med bara några minuter till vackra omgivningar. Det är välgörande för både kropp och själ.

Lova att du är rädd om dig själv och om andra!

/Bosse

Förbannad kanske

Frågar mig när svensken ska bli förbannad. Jo, jag vet att svensken är ett lite ospecifikt uttryck. Jag tänker på det som numera kallas etniska svenskar och inflyttade som lever med en svensk livsstil om ni är med på vad jag menar. Jag tänker på alla vi som går till jobbet varje morgon, betalar vår skatt och följer svenska lagar och regler efter bästa förmåga. När ska vi bli tillräckligt förbannade för att ställa oss upp och på allvar kräva förändring i ett land som tycks tappat kontrollen fullständigt?

Förraförra söndagen (11/10) använde jag dryga två timmar till att lyssna på partiledardebatt i SVT. Åtta partiföreträdare för våra riksdagspartier inklusive landets statsminister Stefan Löfven (S) drabbade samman. Tja, drabbade var kanske att ta i. Det var en förhållandevis blek tillställning med luddiga formuleringar. Tror det var Jonas Sjöstedt (V) som kallade det lurvigt. Men jag kallar det luddigt så inte någon radikal vänsterfeminist hoppar på mig för sexism.
Hursomhelst med det så gav debatten inga tydliga besked om någonting.

I detta inlägg kommer jag att koncentrera mig på kriminalitet, gängvåldet och integrationen. Min slutsats av den politiska retoriken är att det inte kommer att bli ett dugg bättre utan snarare värre.
Senast på nyhetshimlen är att gäng i Tensta utfärdar ”utegångsförbud” för de boende i området. Man hotar med våld om de boende går utanför bostaden efter klockan 18 på kvällen. Ursäkta språket men vad f-n är det för något? Tidigare, för ett par veckor sedan fick vi höra att gängkriminella upprättade vägspärrar i en förort till Göteborg. Sanslöst, obegripligt. Är det inbördeskrig eller revolution i vårt land?

Statens främsta uppgift är att skydda sin befolkning och att hävda nationens territorium. Det är så att säga grundfundamentet. Den uppgiften löser den svenska staten i dagsläget inte. Gängen breder ut sig och tar över mer och mer och vi låter det ske mitt framför våra ögon. De som kan drar sig undan och segregationen ökar.
Den här utvecklingen borde politikerna och ansvariga tjänstemän kunnat förutse. Vi vanliga medborgare anade vad som komma skulle även om jag får erkänna att jag inte trodde det skulle bli så illa, så snabbt.

Vad göra åt eländet då? Går det att göra något åt det? Det måste vi väl ändå tro? Men det kräver dådkraft av våra politiker, mod att ta till extraordinära åtgärder för det är en extraordinär situation vårt land är försatt i.
Men när man lyssnar på framförallt regeringens företrädare så är det lama ministrar som med luddiga kommentarer försöker framställa situationen som under kontroll. Men det är den inte och felet är att politikerna inte riktigt prickar problemet. Man fokuserar på politisk strategi för att försöka värva röster för fortsatt maktposition istället för att adressera sakfrågan. Det kommer att öka avståndet mellan folket och politikerna. Beröringsskräcken är påtaglig.

Vad är då den konkreta lösningen på gängvåld och segration? Det vore såklart förmätet av mig att påstå att jag har den ultimata lösningen, Columbi ägg. Men några idéer har jag trots allt.
Något som ofta hörs i debatten är att det behövs fler poliser och det kan säkert stämma men det är inte lösningen på problemet. Man kan inte börja med att lägga takpannor när man ska bygga ett hus. Man måste börja med grunden.
Vi måste börja med att erkänna var problemens orsak är. Min uppfattning är att vi i ivern att hjälpa tagit på oss en alltför stor börda när det gäller invandring parat med en kravlöshet gentemot de människor som vi ger en fristad i vårt land. Vi har heller inte säkerställt att vår lagstiftning följt med utvecklingen i världen och därmed kunnat säkra vårt land, vår befolkning och vår livsstil. Också etniska svenskar är bovar och banditer och ska såklart behandlas som sådana. Här har domstolarna en del att slipa på.

Det blir alltså steg 1. Tillskapa verktyg för att ta kontroll och upprätthålla lag och ordning. Dvs lagstiftning som ger polis och domstolar mandat att agera på ett fungerande sätt både preventivt och ingripande när brott sker samt att domstolarna utnyttjar lagrummet på effektivare sätt utan att tumma på rättssäkerheten.
Steg 2 blir att begränsa invandringen tillsvidare. Lite slarvigt uttryckt kan man säga att vi måste städa inom gränserna innan vi kan ta hand det som finns utanför.
Steg 3 kan lämpligen bli att ta tag i bidragsbrotten. Genomför en folkräkning (som regeringen inte vill av någon outgrundlig anledning) och ta tag i missbruket av samordningsnummer.
Steg 4 innebär tillskott av poliser och fängelseplatser så att dömda låses in och inte går fria på gatorna i väntan på att det ska finnas plats på våra fängelser. Bygg också ut antalet förvarsplatser för de som fått beslut om utvisning. Denna åtgärd kan ev eventuellt kompletteras med att vissa individer förses med fotboja som ett alternativ även om det inte är en idiotsäker metod.
Steg 5 är en följd av steg 4 avseende fängelseplatser. Utvisningsbara personer ska ut ur landet med snabbast möjliga lägenhet. Antalet fängelse- och förvarsplatser är begränsat.

Det här är enklare sagt än gjort. Vi har skrivit på ett antal internationella konventioner som gör det svårt att utvisa till vissa länder pga risken för repressalier. Vissa länder vill heller inte ta emot sina egna medborgare. Här måste EU verkar för att dessa konventioner måste ta hänsyn till det drabbade landet, i vårt fall alltså Sverige. I rimlighetens namn måste man fråga sig vilka som ska lida mest? Förövaren eller offret? För mig är svaret givet.
Vi måste också överväga vår biståndspolitik. De länder som inte samarbetar ska heller inte ha något bistånd. Att vi skickar miljarder till skurk- och terroriststater är för mig obegripligt. Sluta med det omedelbart.

Menar jag då att det är invandrarna som är orsaken till våra problem. Nej, men de utgör en oproportionerligt stor del av kriminaliteten och det i sin tur beror på att vi totalt misslyckats med integrationen av alla de människor som kommit hit. De fortsätter i alltför stor utsträckning att leva på samma sätt som de gjorde i sina hemländer och som de kände att det inte ville stanna kvar i. En logik som är svår att förstå.
Om bara de människor som befinner sig legalt i landet finns här bör det också finnas resurser att dels ta hand om inhemska kriminella, dels skapa förutsättningar för en fungerande integration.

Nu är det väl säkrast att påpeka att det är mina högst egna idéer om hur man ska komma tillrätta med de problem som Sverige otvivelaktigt dragit på sig. Jag tror dock inte att det är lösningen på alla problem. Sannolikt behövs andra åtgärder men mitt tankesätt bottnar i att man måste börja från grunden, inte skrapa på det översta lagret.
Jag tror t ex att den metod man tog till i New York på 90-talet och som brukar refereras till som nolltolerans, dvs kännbara straff även för mindre förseelser skulle kunna vara framgångsrik också hos oss. Det förtjänar att påpekas att man i New York parade detta med mjuka värden som bättre arbetsvillkor och förbättrade karriärmöjligheter bl a. Nu ser ju arbetsvillkor och välfärdssystem annorlunda ut i Sverige jämfört med USA men det finns nog ändå ett och annat man kan skruva på även här.

Att vända utvecklingen som är på väg att gå fullständigt över styr i vårt land är ingen enkel sak och om vi ger oss i kast med det kommer det oavsett hur energiska vi är att ta mycket lång tid. Vi pratar om år, kanske till och med generationer. Så ju förr vi sätter in kraftfulla åtgärder ju bättre. Och det gäller att inte tänka i mandatperioder utan kontinuerlig uthållighet över tiden. För det krävs politiker av en betydligt kraftigare kaliber än de vi såg i den senaste partiledardebatten.

Det är dags att stå upp för Sverige och svensk livsstil.

/Bosse

PS. Tyvärr har jag ingen bra bild för att illustrera texten denna gång. Bilder från t ex partiledardebatten finns på nätet men är upphovsrättsskyddade.

Corona och framtiden

Nu är det snart ett år sedan Corona-viruset visade sitt fula tryne första gången. Medvetenheten hos den svenska befolkningen blev väl egentligen inte riktigt tydlig förrän i början på mars månad när världen runt om oss började stänga ner.
Själv var jag tillsammans med min fru på resa i Sydafrika andra halvan av februari och där märkte vi inte mycket om ens något alls av den stundande pandemin. Om man följde svenska nyheter talades det visst det om Corona men i övrigt inte något speciellt.

Det blev andra tongångar när vi återvänt till Sverige. Då blev det uppenbart att det här inte var en vanlig influensaepidemi utan något som skulle komma att påverka våra liv i flera månader framåt. Ja, precis så gick tankarna, några månader framåt. Nu känns det mer som om denna pandemi kommer påverka oss för all framtid. Världen blir sig aldrig riktigt lik igen.
I vissa avseenden är det negativt, i andra fall kan det sannolikt komma något positivt ur detta. I vilket fall som blir det annorlunda än innan denna farsot drabbade oss. Vi har lärt oss bättre handhygien, det eviga kramandet av okända människor har upphört. Tyvärr blir det ju inte heller något kramande av de människor man verkligen vill krama. Men kanske kan det komma en tid framöver när man kan återuppta den vanan?
Antalet mänskliga kontakter har ju tyvärr minskat överlag. Sociala evenemang av olika slag ställs in och en del vänner och bekanta har försvunnit in i osynlighetens dimma. Det gör livet lite fattigare är jag rädd. Livet levs numera lite mer för dagen eftersom långsiktiga planer i stor utsträckning inte smids. Möjligheten till resor är begränsad men också reslusten är mindre eller obefintlig. På Facebook dyker minnen från tidigare år upp men de kommande åren kommer dessa minnen att vara lokaliserade till hemorten eller den nära omgivningen.

Nu är vi människor i de allra flesta fall ändå väldigt anpassningsbara. Det gäller att göra vardagen till fest som man brukar säga. Livsmedelshandeln har goda dagar när vi anstränger oss extra för att förgylla våra liv. Frågan är hur kommande storhelger kommer att te sig? Kommer julfirandet att ske i mindre enskilda sällskap och årets stora festkväll, nyårsafton? Blir det en liten intim familjetillställning? Det är nog så jag ser nyårsafton 2020 framför mig.
Det behöver i och för sig inte betyda att det blir sämre än andra nyårsaftnar med många vänner samlade och smokingen eller finkostymen avdammad. Men det blir lite annorlunda.

En annan fundering som i stort ligger helt utanför den egna kontrollen är hur det blir med världsekonomin, svensk ekonomi och samhällsutvecklingen i övrigt. Den svenska börsen föll som en sten i mars men har vid det här laget återhämtat sig. Samtidigt vet vi att det för många småföretag är fortsatt tufft. Eventföretag, artister och idrottsklubbar har det besvärligt och logiken i de restriktioner som är påbjudna är svår att förstå.
Privatekonomiskt påverkas vi såklart också. För vissa mer än för andra. Arbetslösheten stiger vilket för den drabbade kan vara en katastrof. Det innebär också en lägre köpkraft vilket i sin tur påverkar företagen, osv, osv. På det individuella planet har många ändrat sina köpvanor. Mer pengar läggs på livsmedel och byggvaru- och trädgårdshandel ser uppgångar medan resebranschen störtdyker liksom i många fall café- och restaurangnäringen.

Så frågan är då hur utvecklingen kommer att se ut när världen någon gång i framtiden blåser faran över? Jag vill tro att vi i någon mån återgår till gamla vanor t ex när det gäller resor. Inte minst det svenska folket vill gärna resa. Till varmare breddgrader för att fly undan den svenska vintern (och ibland den regniga sommaren) och till skidorter för att njuta av vintersport.
Men vi kommer sannolikt att ta med oss en högre grad av medvetenhet om vikten av hygien och kanske också att hålla avstånd till våra medmänniskor i högre grad. Kanske kommer vi att se fler munskydd också i vår del av världen i framtiden.
Våra styrande har i någon mån lärt sig att det måste finnas en beredskap för kriser. Den omedvetenhet som rått under de senaste decennierna har varit direkt skadlig. Frågan är hur länge det nyvaknade intresset för krisberedskap håller i sig? Man kan hoppas att lärdomarna gagnar oss väl för lång tid framöver.
Kanske kan de begränsningar vi alla mer eller mindre tvingats till också ge en del positiva effekter på jordens klimat. Minskad konsumtion och minskat slöseri med resurser ger rimligen klimatvinster. För oavsett vilken klimat- och miljöpolitik man förespråkar är väl de flesta av oss överens om att vi måste värna vår miljö.

Framtiden med Corona. Förhoppningsvis får vi bukt med pandemin inom en inte alltför lång framtid. Jag tror det krävs ett vaccin för att bromsa upp spridningen. Med oss tar vi en större medvetenhet. Inte minst i Sverige har vi insett att vi kan drabbas av kriser av svår art. En bredare krisberedskap gör oss också mera motståndskraftiga i vardagen. Vi har insett vår dödlighet och att vi är sårbara. Det tror jag är en nyttig erfarenhet även om många människor fått sätta livet till och ännu fler har drabbats av stort lidande.

Tvätta händerna, håll avstånd, hosta i armvecket och stanna hemma om du känner dig sjuk.

/Bosse

Vad är ett land?

Vad är det som definierar ett land, en nation? Är det ett geografiskt område? Är det en grupp människor som har samhörighet, dvs har ett gemensamt språk, har en gemensam kultur och delar ett geografiskt område? Är det ett juridiskt sammanhållet territorium?

De flesta av oss ser det väl som en självklarhet. Vi lever i ett land, Sverige. En del av oss, majoriteten är födda och uppvuxna här. Vi har svenskan som modersmål och har traditioner (även om nuvarande statsminister hävdar att det inte finns några svenska traditioner) som vi vårdar och firar i större eller mindre utsträckning. Våra gemensamma värderingar vilar på kristen grund även om Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder.
Ungefär så är det nog för de flesta av oss ”ursvenskar” och för en inte försumbar andel av de som invandrat till vårt land och lever som svenskar i allt väsentligt.

På ett par decennier, inte minst de senaste tiotalet år har ett stort antal människor invandrat från andra länder, främst från Mellanöstern och östra Afrika. Det är människor som lämnat sina länder pga krig, svält, ofrihet eller andra umbäranden. Med sig har de tagit sin kultur, sina sedvänjor och inte minst sin religion.
Det svenska har de i många fall funnit främmande och till och med förkastligt. Man har helt enkelt inte accepterat de värderingar och den livsstil vi har i landet. Istället har de skapat egna enklaver där de egna sedvänjorna och lagarna råder. Man har därtill behållt det egna språket och inte lärt sig svenska vilket ytterligare fjärmat dessa människor från det svenska samhället. Bristen på språk gör också att några få kan behålla en strikt kontroll på övriga individer.

Är detta ett problem? För mig är det självklara svaret JA. Och det är ett ökande problem. Tidigare talades om ”no-go-zoner”, numera pratar man om utanförskapsområden. Det är bl a Järva och Rinkeby i Stockholmsområdet, Vivalla i Örebro, Biskopsgården och Angered i Göteborg och Rosengård och Seved i Malmö. Men det finns små enklaver på många mindre orter också.
Det senaste i sammanhanget är vägspärrar upprättade av klanmedlemmar i Göteborgsområdet. Här kontrolleras vilka som passerar in och ut i området som klanen behärskar, betraktar som sitt territorium. I området är det klanen som styr och klanens lagar som råder. Man kan fråga sig om dessa områden är svenskt territorium? Ja, bidragssystemen når in här och svensk sjukvård är tillgänglig för alla i området. All annan kommunal service likaså men däremot är polisen inte välkommen och ofta inte heller räddningstjänsten. Här tillämpas inte svensk lagstiftning och uppenbarligen kan vi inte hävda denna del av vårt territorium. Det här är Ali Khans land.
En annan makt än Sverige har tagit över detta och flera andra områden i det som varit svenskt territorium.

Foto av Daria Sannikova pu00e5 Pexels.com

Det är från dessa områden gängkriminaliteten emanerar i olika fraktioner som krigar mot varandra. Ibland kommer oskyldiga i vägen för de numera dagliga skottlossningar som inte längre resulterar i annat en liten notis i dagspressen. Ifrån dessa områden utgår ”patruller” av unga män eller snarare pojkar som rånar och förnedrar ”svennar”. Ibland är avsikten att tillskansa sig pengar, mobiltelefoner eller märkeskläder men allt oftare är det förnedringen av offren som är huvudsyftet.

Så kan vi inte ha det tycker säkert de allra flesta. Men vad göra åt saken då? Vår politiker har några olika förslag. En del vill ha en mjukare invandringspolitik. Socialförvaltningarna ska stärkas med större ekonomiska resurser för att kunna förbättra integrationen och göra fler till ”riktiga” svenskar. I min värld ger det ringa eller obefintligt resultat.
Andra politiker och ni vet alla vilka som är vilka vill se fler poliser, hårdare tag och stramare migrationspolitik. Vilka har rätt och vilka har fel?

Bägge sidor har fel om ni frågar mig. Och bägge har också rätt. Men det saknas en del. Vi är ett av de länder som har glesast med poliser per invånare. Det måste vi nog göra något åt. Vi är också ett av de länder i Europa som tar emot flest flyktingar per capita. Det borde vi också göra något åt. Om vi ska vara med i EU ska vi inte bara betala, vi ska kräva gemensamt ansvar inom unionens gränser.

Vi borde nog vara lite tuffare när det gäller att ställa krav på våra invandrare också. Man ska klara en språktest efter viss tid i landet för språket är avgörande. Istället för som vi gjort i decennier uppmuntra till kulturföreningar och hemspråk är invandraren mer betjänt av att lära sig svenska så att vederbörande har ett språk som fungerar på arbetsmarknaden och i kontakt med myndigheter för att inte nämna de sociala sammanhangen.

Vårt rättsväsende är en katastrof som inte alls hängt med i den utveckling världen i allmänhet och Sverige i synnerhet genomgått och fortsatt genomgår. Våra lagar måste anpassas till rådande förhållanden och domstolarna måste ändra sin syn på brottslingar. Straffrabatter måste bort liksom permissioner där den intagne i princip bara kan promenera iväg medan medföljande vårdare tittar på. Kanske ska det inte heta vårdare heller utan hellre väktare eller fångvaktare. Straffmyndighetesåldern måste också sänkas och i de fall det döms till sluten ungdomsvård ska den vara just sluten. hanteringen måste stå i proportion till brottets allvar.


Som antytts ovan måste vi nu begränsa invandringen till Sverige kraftigt. Vi har under ett antal år ”förköpt oss” på invandrare. Nu måste vi ta vara på det överskott vi har. Dessutom måste vi ta krafttag med de utvisningar som är beslutade. Jo, jag vet att vi skrivit på diverse internationella konventioner men frågan är vilket som är överordnat? Ska den egna befolkningen och det egna landet värnas eller är det brottslingar och människor som utgör säkerhetsrisker utan rätt att vistas i landet som ska skyddas?

För att göra det jag föreslår krävs handlingskraftiga och modiga politiker. Några sådana kan jag inte finna i varken regering eller riksdag som det ser ut idag. Den flathet, senfärdighet och obeslutsamhet som präglar svensk politik på alla plan idag driver landet i fördärvet. Någon lösning på det problemet har inte jag. Hur jag än söker kan jag inte finna en enda man eller kvinna som jag tror är vuxen uppgiften. För uppgiften är inte så enkel som att knacka ner några bokstäver med svepande formuleringar om vad som krävs (det är ju just det jag gör här). Motståndet kommer att vara kompakt från de godhetsapostlar som i dagsläget lägger ribban. Och även om majoriteten av folket vill se en förändring i den riktning jag pekar på så råder alltjämt minoritetens tyranni.

Uppgiven oro.

/Bosse

När livet är som bäst

Hej!

Varje dag möts man av nyheter. Ändå är det inga nyheter utan mer en ny variant av det som redan varit. Just denna dag är inte olik alla andra och ändå är det en så behaglig dag. Idag har inga dåliga nyheter kunnat uppröra eller oroa. Allt har varit så harmoniskt, allt från tempo till takt. Idag har himlen varit blå, vackert smyckad av lätta fjädermoln. Idag har solen värmt och luften varit som en smekning mot huden.

Vissa dagar visar sig från den bästa sidan helt enkelt. Allt finner sin plats och livet är lätt att leva. Det är dagar att ta vara på, att bevara och ta fram när det en annan gång känns motigt. Då kan man tänka på att det finns dagar då livet är särskilt skönt att leva. Och om lyckan står oss bi kommer dessa dagar åter om och om igen.

Så med dessa ord önskar jag dig en fortsatt behaglig dag och många dagar framöver som är lätta att leva.

Var rädd om dig och må så gott!

Bosse

Ett skatteparadis

Hej!

Vad tänker du på när du läser ”skatteparadis”? Cayman Island kanske? Men det jag syftar på i rubriken är alls inte någon avlägsen karibisk ö utan tvärtemot så tänker jag på Sverige.
Här är det ett paradis för den som vill inhösta skatter från vanligt folk, medelklassen, vi som förvärvsarbetar eller driver småföretag. Vi har höga skatter på arbete och vi har hög moms på det mesta. Därtill kan vi lägga ett antal punktskatter som dessutom beläggs med moms. Skatt på skatten med andra ord.

Det senaste förslaget i raden av punktskatter är en särskild skatt på plastförpackningar som presenterades av en utredare i dagarna. I redovisningen sägs det att skatten ska tas ut av producenterna men det vet ju alla som har det minsta hum om företagsekonomi att det är ALLTID kunden som betalar. Det ligger i sakens natur annars går ju företaget i konkurs som den yttersta konsekvensen.
Tidigare i år infördes den sk plastpåseskatten. Ärligt talet vet jag inte riktigt hur man tänkt här men inbörden blir som jag förstår det att vi väljer andra typer av påsar för att bära hem våra varor. Det kan ju vid en första anblick verka bra men alternativen har oftast en större negativ miljöpåverkan än plastpåsar som används i Sverige har. Förvisso är världshaven fulla av plast men du hittar nog inte så många plastpåsar från ICA och Coop i Indiska Oceanen. Vi återvinner våra plastpåsar i Sverige. Detsamma gäller nog till stor del plastförpackningar för mat även om en del snabbmatskonsumenter har en tendens att lämna tydliga spår efter sig på gator och torg. Men sammantaget landar det mesta av även detta i fjärrvärmeverken till slut.

Varför är det då så angeläget att beskatta detta och så mycket annat? Det enkla svaret är såklart att statsapparaten vill ha in så mycket pengar som möjligt. Ju högre procentandel av din inkomst eller andra finansiella tillgångar du har som staten kan lägga beslag på ju större kontroll har de på dig. De kan styra dig i den riktning de vill med ekonomiska lämpor helt enkelt. Det är socialismens (och föralldel kommunismens) grundfundament. Därför är vänstern i Sverige nu åter inne på att beskatta arv, gåvor och förmögenhet. Något som bara för ett par decennier sedan togs bort pga av det negativa effekter det gav och där de som hade möjlighet helt enkelt flyttade utomlands med större förluster för vårt land än om man låtit de behålla lite mer av det de lyckats skrapa ihop. Det politiska minnet är uppenbarligen kort och nu vänder man på varje sten för att hitta nya intäktskällor till staten.

I spåren av Coronapandemin och statens mer eller mindre verkningsfulla stödpaket gäller det nu att så snabbt som möjligt få tillbaka pengarna i Magdalena Anderssons lador som väl numera gapar rätt så tomma. Frågan är dock om det är det mest effektiva sättet att skapa välstånd på. Min tro är i vilket fall att med en rimlig nivå på skatter så ökar produktiviteten och investeringarna vilket i förlängningen ger högre skatteintäkter men med nöjdare skattebetalare. Ett alltför högt skattetryck däremot har rakt motsatt effekt. Det kommer såklart inget vänsterfolk att hålla med om. Och eftersom vi numera har inte mindre än fyra partier på vänsterkanten i riksdagen, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Centern är sannolikheten för en fortsatt uttalad socialistisk politik högst trolig. Liberalerna är därtill medlöpare åtminstone fram till 2022 då de väl får lämna riksdagen eftersom ingen egentligen vet vad de står för.

I Sverige låter vi oss också lätt styras av t ex Miljöpartiet i det som ibland kallas ”minoritetens tyranni”. Vi vågar helt enkelt inte gå emot narrativet.

Förbered dig på fortsatt höga skatter och fortsatt mindre för varje skattekrona du betalar.

/Bosse