NATO:s tid är nu

Säkerhetsläget i Europa är sämre än på mycket länge. Ryssland mobiliserar på gränsen mot Ukraina och ställer orimliga krav mot västvärlden. I Sverige har Försvarsmakten förstärkt sin närvaro på Gotland och på andra platser i landet på samma gång som Ryssland seglat in med tre tunga landstigningsfartyg i Östersjön. Sannolikt har man nu hela åtta liknande enheter i det som en gång benämndes ”Fredens hav”. Vilka avsikter Ryssland har med dessa enheter vet vi dagsläget inte.
Sammantaget vill Ryssland begränsa NATO:s rörelsefrihet och destabilisera den europeiska säkerhetsordningen, bl a vill man förbjuda Sverige och Finland att söka medlemskap i NATO.

I det avseendet kan Putins Ryssland vara lugnt. Sveriges socialdemokratiska regering har inte för avsikt att söka medlemskap i NATO. Man vill i dagsläget inte ens rösta för en sk NATO-option vilket Finland däremot gjort. Socialdemokraterna med Peter Hultqvist (försvarsminister) anser att genom att avstå från medlemskap i NATO bidrar Sverige till stabilitet i området. Det hävdas från vissa håll t o m att ett NATO-medlemskap skulle innebära att Sverige fick ta den första smällen i en väpnad konflikt mellan Ryssland och NATO.

Den stabilitet som regeringen pekar på existerar inte i dagsläget när Ryssland ensidigt har skruvat upp tonläget till något som kan liknas vid ett crescendo. Att vi skulle undvika att ta första smällen vid en väpnad konflikt stämmer heller inte då Sveriges strategiska läge innebär att en invasion av Gotland effektivt skulle trycka tillbaka NATO västerut och minimera militäralliansens möjlighet att försvara Baltikum. Genom att besätta Gotland får Ryssland full kontroll över Östersjön såväl till havs som i luften. Det är möjligt genom att gruppera långräckviddiga luftvärns- och sjömålsbekämpningssystem på ön. Därmed kan Ryssland skaffa sig förutsättningar för att utöva påtryckningar mot de baltiska staterna. I detta läge har man alltså inte inlett någon väpnad konflikt med något annat NATO-land. Sverige blir ett verktyg för diplomatiska påtryckningar mot de tre baltiska länderna.
Innan ett sådant anfall mot Gotland genomförs kan man anta att avledande operationer genomförs i andra områden för att flytta fokus från det egentliga målet.

Ett tänkbart scenario i Europa om det skulle komma till det värsta skulle därför kunna bli ett inledande anfall mot Gotland redan innan något ytterligare händer militärt i Ukraina. På så vis vingklipper man NATO på ett betydande sätt.
Då är det också försent för Hultqvist att komma springande till Jens Stoltenberg med ansökningshandlingarna. Skulle Sverige beviljas medlemskap i NATO när ryssen redan satt sin fot på svensk mark är det ju detsamma som att NATO befinner sig i ett fullskaligt krig med Ryssland redan innan bläcket hunnit torka.

Min teori är därför att om vi nu skyndsamt ansöker om medlemskap kan enligt Stoltenberg en sådan ansökan snabbt beviljas. Väljer Ryssland trots detta att anfalla Gotland är det inte Sverige som anfalls utan hela NATO (30+ länder). Detta torde vara en högre tröskel att kliva över för Putin och hans generaler och dessutom en garanti för Sverige om hjälp utifrån. Tyvärr är min förhoppning att Hultqvist och den svenska regeringen ska ta sitt förnuft till fånga obefintlig. Den saktfärdighet och oförmåga som vår regering uppvisar i denna som i så många andra frågor tyder inte på något annat.

Värna Sveriges suveränitet.

/Bosse

Bilden är som alla säkert förstår betydligt mer komplex än det som redovisas i min korta text. Jag har dock valt att hålla texten kort väl medveten om att de flesta inte vill läsa långa inlagor med komplicerade orsakssammanhang.
Den som ändå är intresserad kan med fördel ta del av omfattande material på bl a Kungl Krigsvetenskapsakademiens hemsida, https://kkrva.se/ samt på olika mediesidor.

Galen energi- och miljöpolitik

Det är väl ingen som missat att vi i Sverige just nu har galet högt pris på el och historiskt höga drivmedelspriser. Vi har också en energiminister i den nyligen bildade regeringen under ledning av Magdalena Andersson. Den nya energiministern, Khashayar Farmanbar sitter trots den minst sagt besvärliga situationen för landets elkonsumenter och de som är beroende av den egna bilen lugnt och stillas i båten. Inte heller situationen för företagen och deras produktionsförutsättningar lockar ministern till att röra sig. Att lantbrukarna får ökade kostnader som i förlängningen kommer att chockhöja matpriserna ser ministern mer som en viktig signal till att vi ska ställa om samhället enligt en agenda framtvingad av ett parti som har runt 4 % av väljarnas stöd, Miljöpartiet som inte längre ens finns kvar i regeringen.

De pengar som nu måste läggas på orimliga el- och drivmedelspriser försvinner från övrig konsumtion. De minskar företagens intäkter och leder till ökad arbetslöshet. När företagen går sämre påverkar det i sin tur börsen och tvingar också företagen till prishöjningar. Hänger ni med? Just det, det betyder inflation och då stiger räntorna som ger hushållen sämre köpkraft vilket minskar konsumtionen och då går företagen sämre och då… Ja, ni ser hela bilden. Ja, dessutom innebär inflationen att kronan förlorar i värde, utländska varor blir dyrare. Dessutom minskar ju nu också skatteintäkterna pga minskad konsumtion. Så den hutlöst höga skatten på el och drivmedel som staten tjänar grova pengar på förlorar de på minskad övrig konsumtion.

Energiminister Khashayar Farmanbar har inte förmågan att se hela bilden av de olika faktorer som påverkar såväl den enskildes ekonomi som samhällsekonomin i sin helhet. Därför sitter han still och avvaktar kraftfullt.

Det är i och för sig anmärkningsvärt att energiministern inte ser ”the whole picture” men det som är ännu värre är att statsministern inte heller tycks fatta orsakssammanhangen. Att hon tillsatt Farmanbar som energiminister visar i sig på ett osedvanligt dåligt omdöme. Att hon inte heller nu när krisen är ett fullbordat faktum ingriper och styr in energiministern på rätt kurs är ännu märkligare. Tänker hon verkligen stillatigande låta det gå käpprätt åt skogen?

Nu är ju inte det svenska folket känt för att upphäva sin stämma och gå ut på gator och torg för att protestera (om det inte är för någon sak i fjärran land, t ex BLM och liknande). Vi knyter hellre näven i byxfickan, gnäller vid fikabordet på jobbet och vid köksbordet och sedan går hälften av oss till valurnorna och röstar på samma gamla socialistpartier och samma politik som ger högre och högre skatter och mindre och mindre per skattekrona. Sedan är vi några få som skriver insändare, bloggar och skriker lite högre. Vi blir oftast stämplade som alarmistiska. ”Inte kan det väl bli så j-kligt? Nu tog du väl i.”
Gjorde jag verkligen det? Jag är inte så säker. Med nuvarande politik och sättet som vårt land leds på är jag rädd att hela samhällsbygget undermineras och vi drivs in fattigdom med otillräcklig samhällsservice. Men statsministern, energiministern och deras regeringskollegor sitter lugnt i båten. Det drabbar ju som bekant sällan de som ställt till med eländet.

Stackars Sverige och svenskarna.

/Bosse

Sverige och NATO

Det har de senaste dagarna börjat dyka upp enstaka inslag i nyhetssändningarna och några notiser i tidningarna om det försämrade säkerhetsläget i Europa. Bakgrunden är Rysslands agerande gentemot Ukraina och Putins krav på NATO som främst framförts till USA. Putin kräver i princip en helt ny säkerhetsordning i Europa där enskilda staters suveränitet helt kringskärs.
Detta är naturligtvis helt oacceptabelt av alla berörda parter och det vet såklart Putin också. Statsministern och försvarsministern har också i olika uttalanden klargjort att det också är Sveriges ståndpunkt i frågan. Man har också sagt sig vilja ha ett fördjupat samarbete med NATO där vi ju redan idag har ett nära samarbete. Men av någon anledning vill man inte löpa linan ut och ansöka om medlemskap i den västliga försvarsalliansen. Det tycks finnas en hårdnackad kärna i det socialdemokratiska partiet som motsätter sig medlemskap på för mig okända grunder. Är det en rädsla att stöta sig med Kreml som ligger bakom eller är det en kvarleva från den tid då Sverige hävdade neutralitet? Dagar som söker sig bakåt till Andra världskriget. Jag blir svaret skyldig.

Från vänsterhåll tonas gärna hotet från öst ner. Man hävdar att Putin inte har något intresse i Sverige men den senaste tidens retorik från rysk sida borde väl ändå tydligt visa att så visst är fallet. Putin har ju klart och tydligt uttryckt att Sverige såväl som Finland inte ska tillåtas att ansluta sig till NATO.

En medvetenhet har trots allt infunnit sig hos regeringen sedan en tid tillbaka och det militära försvaret har fått ökade resurser. Regementen har återupprättats och flygflottiljen F16 i Uppsala har också återtagits. Den här återuppbyggnaden av det militära försvaret är nödvändig för att säkerställa Sveriges suveränitet och avhållande effekt mot en militär intervention från främmande makt. Dock är det en såväl praktisk som ekonomisk omöjlighet för ett litet land som Sverige med 11 miljoner invånare att hålla en militär styrka som ensam kan stå emot en stormakt som Ryssland. Därför ska vi naturligtvis se till att säkra vårt land genom ett nära samarbete med demokratiska krafter i vår omvärld, i klartext den västliga försvarsalliansen NATO.

Den svenska befolkningen är generellt ointresserad av försvarsfrågor. Sverige har inte befunnit sig i krig på tvåhundrafemtio år, inte sedan 1809 då ryssarna härjade i de norra delarna av landet. Därtill är kunskapen om det politiska stormaktsspelet dålig precis som kännedomen om militärstrategiska samband. Det gör försvarsfrågan sval för att inte säga iskall i politiska sammanhang. I sin tur innebär det svag mediabevakning vilket ju inte ökar intresset hos folket.
Det politiska röstfisket agnas istället med välfärdens hjärtefrågor, äldreomsorg, barnomsorg, skola och en del annat. Alls inte oviktiga frågor, tvärtom. Men hela vår välfärd vilar på grunden av ett fritt och demokratiskt samhälle och det kräver att vi kan hävda vår frihet och suveränitet gentemot yttre hot. När Putin står med ena foten på Gotland är det för sent att skicka en ansökan till NATO-högkvarteret i Bryssel. Det bör göras nu, det är redan i elfte timmen och femtionionde minuten.

Den svenska saktfärdigheten kan kosta mer än den smakar.

/Bosse

Tjugotjugo1

Har de´vatt nå´t?

Sista dagen 2021 och det är på sin plats att sammanfatta. Har det varit ett bra år? Ömsom vin, ömsom vatten som man brukar säga. Visst finns det ljuspunkter, flera stycken faktiskt men över alltihop lägger den ihärdiga pandemin sin våta filt.

Precis som alla andra har jag kunnat bocka av ännu ett år i livets kalender. Alla vill bli gamla men ingen vill bli äldre. Men äldre blir man och alternativet är som bekant värre. Så nu kan jag se bakåt på sextioåtta levnadsår. Nu är jag inte så bra på att titta bakåt vilket ju innebär att skriva en krönika om året som varit brukar innebära ett visst huvudbry. Vad är det egentligen för viktiga händelser, i stort som i smått som utspelat sig under detta år – 2021?

Min gamla dator kändes under året mer trött än tidigare. Orsaken är förmodligen mer användarens begränsade kunskaper om hur en dator egentligen fungerar. Till slut tröttnade jag och begav mig till Apple-butiken. Jo, det är Mac som gäller för mig.
Redan i somras köpte jag ny telefon då den gamla började trilskas med laddningen. Ett hål i plånboken uppstod och en Iphone 12 Pro slank ner i fickan. Den fungerar precis lika bra som den förra innan den satte sig på tvären. I övrigt allt annat lika. Ja, kameran är väl lite bättre med fler inställningsmöjligheter. I november blev det så dags för ny dator. Nytt ännu större hål i plånboken. Allt annat lika. Ja, lite snabbare än den förra när den var nya men i övrigt… Jo, det är något med tangentbordet. Jag landar fel på tangenterna oftare, dubbeltryck. F-bannat irriterande. Jag skriver med den välkända traditionella pekfingervalsen och undan går det. Då blir man ju minst sagt irriterad när man måste gå tillbaka och rätta.

En av de absolut viktigaste och roligaste händelserna 2021 var att USA öppnade sina gränser för resande från Schengenområdet. Den 8 november gick det att resa in i USA från Europa utan karantän. Ett negativt coronatest (PCR eller anti-gen) samt vaccinationsbevis krävs.
Jag landade på Newark International Airport den 17 november och tog en bil till Green Point i Brooklyn, New York. Där kunde jag efter femton månader äntligen krama om vår dotter. En månad och några dagar senare var jag tillbaka tillsammans med min fru som också hon kunde krama om vår dotter. Det har varit en lång väntan. Nu blev det en vecka i New York med julfirande och en del annat innan vi återvände hem till Sverige. Håller tummarna för att världen inte behöver stänga igen utan att vi kan resa och träffa våra nära och kära såväl inom landet som utomlands.
En sådan här ofrivillig separation är inte bara oönskad den är också en livserfarenhet som är ny för oss i den sk fria världen. Som svensk är jag van att kunna resa vart jag vill i hela världen även om vissa platser är mer otillgängliga än andra. Nu har jag i praktiken varit utestängd från t ex USA sedan mars 2020. Det ger en fingervisning om hur människor har det i länder som är mindre fria och demokratiska än vi är i vårt land.

Äntligen gick det att besöka nära och kära på andra sidan Atlanten. Foto: Robert Peng

Om man ska försöka se pandemin ur en positiv synvinkel kan det för min del vara att vi förlagt semester och fritid inom landet. Vi har innan USA-resorna i slutet på detta år inte varit utomlands sedan februari 2020 om man bortser från någon endagstur till Köpenhamn.
Däremot har vi gjort besök i Karlskrona, på Gotland, på Öland, på Ven, på Eriksberg och två besök i Stockholm.

Vaccinationerna mot den förhatliga Coronan har också trillat in. Först en, sedan två och faktiskt också den tredje. Ungefär 80 % av landets befolkning har fått vaccin i olika omfattning. Arbetet med att vaccinera fortgår med målet att begränsa spridning och sjukdom. Jag avstår från att recensera hur detta fungerar, har helt enkelt inte tillräcklig kunskap. Däremot tror jag att det är viktigt att just vaccinera sig för att livet på sikt ska kunna bli lite mer normalt. Men som bekant finns det de som är motståndare till vaccinet och tror att det gör mer skada än nytta. Vem som har rätt och vem som har fel får framtiden utvisa.

På tal om framtiden. Hur blir det med 2022? Får vi bukt med pandemin? Invaderar Ryssland Ukraina? Blir det regeringsskifte i Sverige? Hur blir sommaren? Går börsen upp eller ner? Ska elpriset fortsätta och slå nya rekord? Det finns många frågor medan svaren är få. Den som lever får se. Framtiden ser mer oförutsägbar ut än någon gång tidigare tycks det.
En förhoppning inför 2022 är ändå att det ska bli lite bättre med allt. Den förhoppningen har såklart alla andra också. Vem önskar sig sämre tider? Det är väl bara vad som är bättre som skiljer sig från en individ till en annan. Så när jag önskar ny regering, lägre drivmedelspriser och en rimligare skattepolitik tycker andra att skatterna ska höjas så att pengarna kan gå till annat än vad jag tänkt mig. Det enda jag kan göra åt det är att lägga min röst i september så får demokratin förhoppningsvis sköta resten. Dock är det viktigt att komma ihåg att demokrati inte är någon självklarhet, inte ens i vårt land så var rädd om den. En uppmaning till våra politiker som ibland tycks vara villiga att skruva lite för mycket på en del kranar.

Till sist – måtte det bli en fin sommar, lagom varmt, soligt, väldigt lite corona och sköna grillkvällar.

Hursomhelst med allt detta. Jag hoppas att alla och envar får ett GOTT NYTT ÅR!

/Bosse

En liten tur till New York

Besöker med jämna mellanrum New York, städernas stad, staden som aldrig sover, the Big Apple. Denna mytomspunna plats har många namn. Förmodar att många som tänker på New York förknippar staden med Manhattan med dess avenyer där 5th Avenue är den mest kända. En paradgata som delar Manhattan i East och West.
Men New York består av flera områden. Förutom Manhattan består staden av Bronx, Queens, Brooklyn och Staten Island. Dessa områden är i sin tur uppdelade i olika områden. Att som turist på besök några dagar i New York tro att man ska kunna ta in hela New York är som synes en omöjlighet. Bara Manhattan har så mycket att erbjuda att det kräver många besök eller en långvarig vistelse. Sanningen är väl att även om man skulle bo i staden under flera år så finns det alltid något nytt att upptäcka om man söker nya upplevelser.

Vid mitt senaste besök var Brooklyn i fokus eller rättare sagt ett par delar av detta stora område. Min dotter bor sedan en tid vid McCarren Park i Green Point. I området hittar man flera trevliga vattenhål på gångavstånd från McCarren Park. Det finns gott om småbutiker i området och flera andra parker.
I en smal remsa utmed East River hittar du Domino Park. Du kommer in i parkens norra del mellan North 1st Street och South 1st Street. Här finns solbäddar och bänkar att njuta av vackert väder i när sådant bjuds. I hela parken har du alltid utsikt över East River, Williamsburg Bridge och Manhattan Skyline. Passa på att ta bilder över One Word Trade Center, Empire State Building och Chrysler Building.
Parken är byggd på det område som tidigare var Domino Sugar Refinery, en sockerfabrik som dominerade sockerproduktionen i USA på sin tid och den industriella känslan finns i någon mån kvar. Fabriken stängde 2004. Det här är ett koncept som känns igen från the High Line på Manhattans västra sida där den gamla upphöjda järnvägen för köttransporter i Meatpacking District gjorts om till ett populärt promenadstråk med växtlighet och konstinstallationer. Vid den södra trappan till the High Line finns Whitney Museum of American Art.

När du är färdig med Domino Park kan du vandra söderut, lämna Williamsburg och gå vidare (det är en bra bit att gå) in i området som kallas DUMBO (Down Under Manhattan Bridge Overpass). Här på Washington Street samlas turister med sina mobilkameror tillsammans med proffsfotografer för att ta den klassiska bilden med Empire State Building inramad av brons pelare.
Ytterligare en bit söderöver tornar den kanske mest kända bron upp sig, nämligen Brooklyn Bridge. Den ska man ju ha promenerat över antingen från Manhattan till Brooklyn eller tvärtom. I skuggan av bron hittar du en klassisk restaurang, The River Café, en stjärna i guide Michelin. En romantisk middag här bjuder inte bara gastronomisk njutning utan också på en magnifik utsikt över Manhattan skyline i kvällsljus.

Washington Street med Empire State Building i bakgrunden.

Krogar finns det gott om i New York såklart. Här kommer några tips.
Five Leaves ligger i Green Point (Brooklyn). Startades av skådespelaren Heath Ledger och är ett populärt brunchställe. Räkna med att stå i kö för ett bord.
Pastis i Meatpacking District (Manhattan), fransk bistro fast stort och ganska stojigt. Här hittar du fransk löksoppa, Moules Frites, Boef Bourguignon och andra franska klassiker i amerikansk storlek. Krogen var stängd i flera år av okänd anledning men har nu öppnat igen och är sig lik från tidigare.
Vad är det första man tänker på när man tänker på amerikansk mat? Ja det självklara svaret är väl steak, en rejäl bit rött kött. Hatad av vissa men älskad av långt många fler. Är du sugen på steak finns det flera ställen du kan söka sig till. Ett säkert kötttempel är Peter Luger (178 Broadway, Brooklyn). Krogen stoltserar med en stjärna i Guide Michelin och du kan välja steak för en, två eller tre personer. Om du sedan är själv på portionen eller delar med flera är din sak. I USA kan man alltid välja ”to share”. OBS! På Peter Luger kan du inte betala med ditt kreditkort. Här accepteras endast kontanter eller amerikanskt debit card. Så ta med en rejäl sedelbunt. Priserna är inte att betrakta som lågpris. Prisex. Steak för 2 personer kostar $129,90, tillbehör som pommes frites, lökringar etc tillkommer. Men du går garanterat inte hungrig härifrån.
Le Crocodile (80 Wythe Ave, Brooklyn) är en trevlig restaurang för såväl kvällsevenemang som brunch. Fräscht med goda drinkar och trevlig meny.

Egg Benedict, Bellini och Cappucino, en bra start på dagen på Le Crocodile.

New York har ett utbyggt tunnelbanesystem, Subway och du kan också ta dig från Brooklyn över East River in till Manhattan med färja som har flera angöringspunkter på båda sidor om floden. För att resa kollektivt måste du använda munskydd. Annars är det enkelt. Har du t ex Apple Wallet kan du koppla ett kreditkort till expresstrafik och bara köpa din biljett genom att hålla din telefon intill spärren. Från Brooklyn in till Manhattan kostar det ungefär 25 kronor beroende på var du ska.

New York City – The Empire State. En stad du aldrig tröttnar på.

/Bosse

En titt i kristallkulan

För en vecka sedan idag bockade jag av min 68:e födelsedag. Sextioåtta år är ur en människas perspektiv en förhållandevis lång tid men sett genom historiens förstoringsglas endast en blinkning. Ändå kan jag se tillbaka på ett händelserikt liv där samhällsutvecklingen verkligen tagit gigantiska kliv dock inte alla gånger i en positiv riktning. Snarare har det vinglats både hit och dit och allt emellanåt också bakåt. Men visst har det blivit mycket bättre på de allra flesta sätt även om sådan mogna människor som jag själv, inte minst män ofta hävdar att det var bättre förr. Fast sammantaget var det nog inte det. Människan har ju faktiskt förmågan att söka bättre lösningar på det mesta. Vår nyfikenhet har lett fram till många för vår egen del gynnsamma upptäckter även om kostnaden ibland kan tyckas hög.

Hur ter sig då vår framtid? Hur blir resten av en sextioåttaårings liv i det lilla och mänsklighetens i det större perspektivet? Ja, den första frågan kan jag ju spekulera i och ge uttryck för egna önskningar om medan det andra ledet i frågan väl vore förmätet att tro sig kunna sia om. Men även i detta avseende kan ju önskningar och förhoppningar sättas på pränt.

Snart har vi levt två år i skuggan av COVID-19. Det har satt en stor prägel på allt vi gör och upplever så det är omöjligt att inte utgår från det faktum att en pandemi håller ett stadigt grepp om våra liv oavsett vilken inställning vi har till detta gäckande virus. Själv fick jag dos 3 i vänster axel häromdagen. Det resulterade i en viss ömhet på stickstället men i övrigt har jag inte fått några märkbara biverkningar. Sedan födsel har jag fått otaliga vaccinationer mot alla möjliga sjukdomar och tillhör den grupp som tror att det har varit till gagn för min hälsa. Sett ur det globala perspektivet har dessa mänskliga uppfinningar räddat miljoner liv och besparat ännu fler människor lidande. Exempelvis har smittkoppor nära nog utrotats och polio är på god väg att gå samma öde till mötes.
Så det var verkligen inte bättre förr när människor dog i smittkoppor, influensor och andra sjukdomar som idag betraktas som nära nog ofarliga – rätt hanterade.

Första kramen på femton månader

För en dryg vecka sedan kunde jag sätta mig på ett flygplan på Kastrups flygplats och låta mig flygas till New York. USA har sedan den 8:e november öppnat sina gränser för resenärer från EU (egentligen Schengen). För inresa krävdes full vaccination (2 doser) och ett PCR-test inte äldre än 72 timmar. Jag uppfyllde kraven och hade därtill på sedvanligt sätt fyllt i och fått godkänt en ESTA-ansökan som alltid krävs för resa till USA.
Resan tar åtta timmar och var ungefär lika upphetsande som vanligt. Kontrollen i U.S Border & Customs Protection gick smidigt och ovanligt snabbt och med bagaget i hand gick jag ut till en väntande bil. Trafiken inne på Manhattan var minst sagt tung och resan från Newark på Jersey-sidan via Manhattan till Green Point i Brooklyn tog två timmar mot normala en. När jag kom fram kunde jag efter femton månader äntligen krama vår dotter som numera bor på andra sidan Atlanten.

Är detta en av framtidsutsikterna 68-åringen har framför sig? Långa tider av stängda gränser och komplicerade och dyrbara procedurer för att kunna träffa nära och kära som bor i andra delar av världen. Jag vill gärna hoppas att vi får bukt med COVID-19 och att världen kan återgå till ett mera normalt tillstånd men fruktar att det kan ta ansenlig tid, kanske tiotals år eller mer. Vaccin i all ära men långt ifrån alla får tillgång till det, andra vill inte ta det av olika skäl. Det är min tro att vaccintäckningen måste bli betydligt större innan vi vågar blåsa faran över.

Nu håller jag tummarna för att den senaste mutationen, Omicron som upptäckts i Sydafrika kan begränsas i omfattning och därmed inte sätta käppar i hjulen för stundande familjehelger. Men f-n tro’t som man säger.

Fortsätt kämpa med handsprit, avstånd och ta din spruta!

/Bosse

Gängkriminalitet

Gängkriminalitet är ett ämne som diskuteras flitigt i Sverige numera. Senast i raden att ta upp ämnet är Magdalena Anderson (S), vår nuvarande finansminister som i helgen valdes till ny partiledare i Socialdemokraterna. Innevarande vecka hoppas hon bli Sveriges första kvinna på statsministerposten, dvs om Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet kan få igenom en del av sina krav och släpper fram Magdalena Andersson. Hursomhelst med det på något sätt blir säkert Magdalena Andersson statsminister innan veckan är slut.

Sverige har ett enormt problem med gängkriminalitet, värst i Europa påstås det på många håll i såväl svensk som utländsk media och så kan det nog vara. Var och varannan dag rapporteras om skjutningar och sprängningar runtom i vårt land. Underliggande kriminalitet kan man läsa om i mera finstilta notiser.
Alla politiker med självaktning fördömer i olika starka ordalag gängkriminaliteten så fort en mikrofon sticks upp deras ansikte men därifrån till att få bukt med eländet tycks det vara långt för att inte säga oändligt. Finns det överhuvudtaget någon möjlighet att komma tillrätta med problemet? Hur har det kunnat bli så här? Vad ska vi göra för att få stopp på våldet?

Frågorna är många men något Columbi ägg står knappast att finna. Snarare är det en rad åtgärder på ett flertal olika områden och nivåer som krävs för att vända trenden. Och det kommer att ta tid, lång tid.
Att det kommer att ta tid om det nu är möjligt tror jag att de flesta är eniga om. Vad som ska göras råder däremot ingen enighet om hos de politiska partierna, inte heller vad orsaken till problemen är. Vissa fakta är också känsliga att säga högt, beröringsskräcken är utbredd. Några olika förslag är fler poliser, hårdare straff och så bättre integration av utrikes födda såklart. Minskad invandring hörs också från vissa håll. Personligen tror jag att de är alla dessa exempel i olika grad och en del annat som krävs. Sannolikt en del annat också som jag inte kommit på. Hoppas någon annan gör det och gör det snart.

Häromveckan föreslog Kristdemokraterna att en lag som skrotades 1976 skulle väckas till liv igen. Det handlar om missfirmelse av tjänsteman (17 kap 5§ i Brottsbalken) som syftade till att ge straffrättsligt skydd till olika ämbetsmän. Man ska inte kunna förolämpa t ex poliser med nedsättande tillmälen.
Olika debattörer (bl a Leif GW Persson) tyckte dock att det var ett nära nog löjligt förslag av ringa eller ingen betydelse för polisens tjänsteutövning. Jag är inte beredd att hålla med. Såklart är det som enskild åtgärd ingen lösning på gängkriminalitet eller blåljussabotage men som en del i ett ökat rättsmedvetande kan det utgöra en byggsten. Respekten för polisen likväl som andra ämbetsgrenar i samhället behöver återupprättas. Det skulle helt enkelt öka polisens effektivitet.

Istället för att angripa gängkriminalitet enbart uppifrån kan man faktiskt undergräva genom att sätta stopp också för det som kommit att kallas bagatellbrott. Det är faktiskt inte okänt att dessa sk enklare brott är inkörsporten till grövre brottslighet. Det som börjar med snatteri eskalerar inte sällan till cykelstölder, olovlig körning, bilstöld, narkotikabrott, personrån, misshandel och i värsta fall till mord. Får man härja fritt kan det snabbt gå utför för mycket unga människor som hamnar i livslång kriminalitet i vad som dessutom kan bli väldigt korta liv.

Med andra ord tror jag att man ska inte bara hyvla på toppen utan också krympa basen så mycket som möjligt med tydliga gränsdragningar och skarpa sanktioner. Det kan man göra genom att sänka toleranströskeln. Säg nej medan det finns någon som lyssnar. Som det är nu tycks en del grupper helt strunta i polisens auktoritet och dessutom komma undan med det.

Som medborgare måste vi stå upp för det samhälle vi vill ha.

/Bo

Huka er för nu laddar…

När drygt halva året har gått kan vi räkna in runt tvåhundra skjutningar i vårt land. Det är en osannolik siffra. Landet är översvämmat med illegala vapen som allt från yngre tonåringar till grovt kriminella vuxna springer runt med på gator och torg. Det skjuts hej vilt i vårt land numera och skyttarna är därtill oskickliga i sin hantering av de vapen de bär runt på. Vem som helt kan komma i skottlinjen och det är precis vad som händer alltför ofta. Småbarn, tonåringar, pensionärer och alla däremellan är utsatta.

Sverige sticker ut i statistiken. Enligt en rapport från BRÅ (Brottsförebyggande rådet) 2021:8 är det dödliga våldet i Sverige i genomsnitt 4 avlidna per miljon invånare medan genomsnittet för övriga Europa är 1,6 avlidna per miljon invånare.
I vårt land har gängkriminalitet tillåtits ta över på många platser i landet, främst i storstäderna men efterhand som dessa gäng når framgång utökar de sina territorier med revirkonflikter som följd. Oskyldiga medborgare hamnar allt oftare i korselden.

Regeringen tycks helt handlingsförlamad. Vår lagstiftning är otillräcklig och de förslag de sent omsider lägger fram är lama. Agerandet är saktfärdigt och består oftast i förslag på nya utredningar med långa ledtider. Det senaste i raden kom i samband med skjutningarna i Kristianstad och handlar om lagring av datatrafik som ska utredas till 2023. Under tiden skjuts det ostört varje dag i landet.
Vad regeringen inte förstår eller inte vill hantera är att det krävs ett omfattande lagstiftningsarbete – och det är bråttom. De förslag som läggs fram på riksdagens bord är otillräckliga och kommer försent. Vidare måste rättsväsendet ges nya möjligheter att utdöma effektiva straff och hanteringen av dömda måste bli relevant. Det är inte särskilt smart att släppa ut dömda grova brottslingar på gatan i väntan på att de ska inställa sig i fängelset.
Också polisen saknar resurser. Vi har den lägsta polistätheten i Europa men vi har långt i från den lägsta brottsligheten.

Jag är fullt medveten om att det inte är politiskt korrekt att koppla samman brottsligheten i Sverige med invandring men likafullt är det hög tid att se sanningen i vitögat. Det finns en överrepresentation av utlandsfödda eller personer med utlandsfödda föräldrar när det kommer till brottslighet generellt. Sexualbrott är ett exempel där det är särskilt utmärkande. Det finns också en tydlig skillnad avseende män från mellanöstern till denna grupps nackdel.
Detta faktum har man inte haft viljan att ta hänsyn till förmodligen på grund av risken att bli utpekade som rasister. Här har media en stor skuld att stå till svars för.
I sin iver att vara den humanitära stormakten har Sverige tagit på sig en större börda i migrationspolitiken än vad landet har förmåga att bära. Det blir inte bra för någon. Inte för den inhemska befolkningen som dignar under skatter och försämrad välfärd men inte heller för de som kommit till vårt land i hopp om en bättre framtid. Vi har i stora stycken gjort dem en björntjänst.
Här excellerar regeringen återigen i handlingsförlamning och oförmåga att se realiteter och därefter vidta adekvata åtgärder.

Slutsatsen blir att sittande regering är svag, okunnig och inkompetent, dvs oförmögen att lösa uppgiften. I lite hårdare ordalag kan de betecknas som kretiner (dumhuvuden).
Vi kan därför förvänta oss att skjutandet fortsätter eftersom inga fungerande åtgärder sätts in. Gängens ställning i samhället kommer att bli starkare eftersom staten låter dem ta till sig allt större makt. Likaså kommer gängkriminaliteten att breda ut sig rent geografiskt. Allt fler områden tas över och allt fler vanliga medborgare kommer på olika sätt att påverkas i sitt dagliga liv av gängen. Några kommer att skadas och dödas medan det stora flertalet av oss kommer att få begränsad rörelsefrihet och minskad trygghet.

Det är en sorglig utveckling att se ett av världens absolut bästa länder på kort tid förvandlas till det sämre och befinna sig i en lodrät dödsspiral.

Huka er, det viner om öronen.

/Bo

Äta bör man annars…

I Sverige ges det ut en kokbok om dagen sägs det och allt som oftast ser man glättiga bilder på fantastiska kök med nära nog ett restaurangköks standard. Men lagas det någon mat i de svenska hemmen? Jag blir svaret skyldig för det vet jag ärligt talat inte. Det talas dock om att livsmedelshandeln slår nya rekord i pandemitider. Krogarna stänger ju strax efter åtta på kvällen då det inte längre får serveras alkohol och redan klockan tre på eftermiddagen skramlas det i pannor och kastruller när krögarna protesterar mot regeringens hantering av stödpaket och restriktioner.

Själv har jag med mig lite matintresse från min uppväxt. Mamma var kallskänka under sin yrkesverksamma tid så någon känsla för mat och matlagning har jag väl fått med mig från modersmjölken kan man anta. Nu i mogen ålder går matlagningsintresset i perioder får väl erkännas. Ibland finns inspirationen medan det emellanåt inte är lika fascinerande. Med COVID-19 hängande över sig är alternativen dock inte så många utan de flesta måltider äts i hemmets trygga vrå. Då gäller det att hitta den där inspirationen och att få till variationen också.
I matbutiken kan man hitta en uppsjö av färdiga eller halvfärdiga maträtter som kan ligga på tallriken på några få minuter efter en sväng i mikrovågsugnen. Men som jag antydde tidigare tillhör jag numera en mogen generation och halvfabrikat är inte lika med snabbt, gott och enkelt för min del. Tvärtom tycker jag det är tråkigt, trist och inte särskilt gott. Jag föredrar genuina råvaror och att någorlunda från grunden tillreda en måltid. Okej, vissa genvägar tillåts det måste jag erkänna men i stort undviker jag halvfabrikat.

Fisksoppa från Bretagne

Så häromdagen tog jag mig för att laga en fisksoppa. Det är enkelt och går dessutom snabbt. Jag har gjort den här varianten ett antal gånger vid det här laget. Och jag fuskar lite också. Tar några genvägar från det recept jag utgår ifrån. Alltså struntar jag i att skålla tomaterna och skala dem. Jag drar locket av en burk Mutti krossade tomater från Italien helt enkelt. De har garanterat god smak medan färska tomater kan vara helt smaklösa om det är fel säsong. Jag köper också lax- och torsktärningar. Lagom stora bitar bara att hälla i på slutet av koket. Sedan brukar jag förstärka med räkor också. De ska i allra sist så de inte blir sega. Receptet ser ni nedan. Men kom ihåg att recept är bara till för att få lite inspiration, det kan alltid modifieras efter tycke och smak.

Till soppan är det gott med aioli eller créme fraiche och nybakat bröd. Man kan ju baka själv eller så kan man köpa nybakat i butiken.
Man ska ju dricka något till också och det är såklart individuellt vad man föredrar. Jag tycker att ett ganska smakrikt vitt vin passar fint till men en god öl kan ju också vara gott. Ett annat alternativ som aldrig kan vara fel är vårt fina svenska vatten.
Just vid det här tillfället valde vi ett vitt vin från Frankrike, nämligen Sancerre Domaine de la Villaudière, 2019. Helflaska 750 ml nr 5338 på Systembolaget. Flaskan kostar 179 kronor. Satt som en smäck som man brukar säga.
Jag slängde fram grytan på bordet direkt från spisen som synes på bilden. Det går såklart att lägga upp i tallrikar eller servera i en vacker skål och det hade jag ju gjort om jag tänkt mig att skriva en blogg om soppan. Men när detta begav sig var vi mest hungriga.

Receptet – fisksoppa från Bretagne, (4 port)

600 gr fisk, jag brukar ta lax och torsk i färdiga tärningar men det går med annan fast fisk också.
1 burk Mutti krossade tomater
1 liten gul lök eller 2 scharlottenlökar (banan)
1/4 purjolök med fördel den gröna delen
1/2 fänkålsstånd (eller lite mer efter smak)
2 msk olivolja
1 pkt saffran
1 vitlöksklyfta
1 dl torr vermouth (vill man kan slå en skvätt i ett glas med lite gin så har man en Dry Martini också)
2 dl fiskbuljong (gör du egen blir det bäst men det funkar med tärning, motsv)
2 dl vispgrädde
1 tsk salt
1 krm cayennepeppar (ta mer eller mindre beroende på hur mycket sting du önskar)
Hackade örter, t ex persilja, gräslök eller basilika

Så här gör du:

Hacka löken fint, strimla purjolök och fänkål.
Fräs lök, purjo och fänkål i oljan till de får lite färg. Tillsätt saffran och hackad eller pressad vitlök. Häll i vermouth och späd med fiskbuljong och grädde. Salta och peppra. Sjud till en jämn sås.
Lägg i fisken (2 – 3 cm stora bitar, jag fuskar ju med färdiga tärningar). Låt sjuda i ca 3 minuter. Häll därefter i tomaterna och låt gå med till de är varma. Lägg därefter i räkorna, om du väljer att ha sådana med. Låt inte räkorna koka, då blir de sega och tråkiga. Till sist toppar man med örter.
Servera omgående.

Originalreceptet har jag hämtat från Bonniers kokbok ISBN 978-91-7424-138-9

Det tar alltså bara någon halvtimme att fixa denna goda fisksoppa som ursprungligen kommer från Bretagne men i denna fuskvariant stammar den alltså från Hässleholm. Lite mer fisk än originalet, köpt i färdiga tärningar. Två förpackningar på ICA. Inget jobb med att skålla och skala tomater.
Köper man färdigt bröd så är det här en god måltid man kan svänga ihop en söndag eftermiddag efter en dag i naturen, efter hundpromenaden eller vad man nu tar sig för på söndagar. Enkelt och snabbt.

Lycka till!

/Bosse

På liv och död

Det talas mycket om död i dessa tider men för att citera en seriestrip med Snobben och Charlie Brown. ”En dag ska vi dö”, säger Charlie Brown med hängande huvud. ”Jo”, svarar Snobben. ”Men alla andra dagar lever vi.”
Dagligdags får vi rapporter om antalet döda i COVID-19. Det kan få vem som helst att hänga med huvudet, inte bara Charlie Brown. Och faktum kvarstår, en dag ska vi alla dö. Som tur är vet de flesta av oss inte vilken dag det ska hända och de allra flesta av oss längtar heller inte dit.
I människans natur tycks det dock ligga att längta till morgondagen, till det där man vill ska hända, till resan, till festen, till något som ska förverkligas. Och ändå vill vi inte dö men för varje dag vi lever ökar sannolikheten för att vi nått dagen då vi de facto lämnar detta jordeliv.

I olika sammanhang ställs då och då frågan till allt från kändisar till vem som helst av oss vilken dag som är den bästa dagen i vårt liv. Svaren varierar med alltifrån utförda idrottsprestationer, mellovinster, barnafödande och bröllop till lotterivinster och allt däremellan. Speciella händelser i våra liv.
Mitt svar är alltid detsamma. Den bästa dagen i mitt liv är idag. Igår är ett minne och imorgon kan jag vara död.
Har då inget fantastiskt hänt i mitt liv som överskuggar den grå vardagen. Självklart men det är som sagt minnen. Och många fina minnen har det hunnit bli. Tiden för mig obevekligt mot min sextioåttonde födelsedag. Det finns alltså all anledning för mig att leva idag och att njuta av dagen, att njuta idag – i det lilla och det stora. Kanske lättare sagt än gjort i dessa pandemitider att njuta av dagen men det är ändå värt ett försök tycker jag. För vi ska ju en dag dö och då gäller det att leva alla andra dagar. Han är klok den där Snobben.

Hurra för livet!

/Bosse