Ett omodernt intresse

Hej!

Kanske är det inget konstigt? När man kommit en bit på vägen i livet så blir man omodern på något sätt. Man blickar bakåt allt oftare även om jag personligen vill hävda att jag ser framtiden an med tillförsikt.
Men allt oftare är det likafullt så att jag ser med saknad på företeelser som försvinner, går ur tiden. I skrivande stund rasar miljödebatten som våldsammast. Klimatkrisen gör sig påmind i alla läger och nu används den till och med i reklamen – för flygresor.

Själv har sedan ett drygt år tillbaka en sk laddhybrid som jag färdas med. En ganska konstig bil egentligen. Det är en Volvo XC60 med modellbeteckningen T8. Den har en bensinmotor med fyra cylindrar som driver på framhjulen och en elmotor som driver på bakhjulen, enkelt förklarat. Batterierna till elmotorn räcker till ca fyra mils körning så är man lätt på gaspedalen kan man ta sig runt i stan på bara el men när man kommer ut på landsvägen eller trampar lite för hårt på gaspedalen i stan går bensinmotorn igång.
Det här är ingen liten långsam bil. Allt som allt genererar motorerna 430 hästkrafter, jag har (föga PK-mässigt) låtit Polestaroptimera bilen. Är den rolig att köra då? Tja, det är en SUV, den är bekväm, säker, lyxig och hyfsat rymlig men rolig? Nej, det kan man nog inte säga. Man kan göra den lite roligare genom att ändra körläge till ”Power”. Då blir den lite råare, bilen sänker sig en aning och gasresponsen är snabbare. Inte så miljövänligt men lite roligare som sagt. Då är det bensin som gäller. Med ovan sagt kan jag tillägga att detta betraktas som en supermiljöbil (skattebefriad i fem år). F-n tro´t!

Ska det vara roligt att köra bil har jag förmånen att kunna välja en annan bil. Den sk ”sommarbilen”, en Mercedes SL63 AMG. Det är en tvåsitsig cabriolet med nedfällbart plåttak. Under den långa motorhuven huserar en bensindriven V8-motor med dubbla turboaggregat (bi-turbo) som ger 537 hästkrafter. Bilen accelererar från 0 – 100 km/tim på dryga 4 sekunder om f-n skulle flyga i en.
De enda elektriska motorer som står att finna är en flock för att öppna och stänga bakluckan, ställa in stolarna, fälla ner och upp taket och så alla andra små motorer som behövs för diverse funktioner men ingen för att driva bilen framåt. Det klarar V8:an utan hjälp.
Den här bilen är så politiskt inkorrekt den kan vara men den är rolig att köra även om det finns värre nördar än jag som hävdar att Mercedes är och förblir en gubbig bil, oavsett modell. Nu betraktar väl den större delen av befolkningen under femtio års ålder mig som ”gubbe” i vilket fall som helst så det må vara hänt, det där med gubbig bil. Jag kan lova att den är mindre gubbig än de allra flesta andra bilar som belackarna åker runt i. Det är faktiskt en av de allra roligaste bilar jag har haft förmånen att äga.

SL63 AMG

Nu återstår då frågan hur länge den överhuvudtaget får användas på svenska vägar? Förvisso ska vi nog ta klimathotet på allvar och med tiden kommer vi såklart att ta oss fram på annat sätt än med bensin- och dieseldrivna bilar. Kanske kan ekvationen elbil komma att fungera om vi kan producera tillräckligt mycket miljövänlig el. Kanske kommer framtidens infrastruktur och transportsystem erbjuda bättre, bekvämare och mer pålitlig kollektivtrafik. Tills dess njuter jag av mitt omoderna intresse för motorstarka bilar. Hoppas jag blir förlåten i himlen och inte hamnar i hel…

Hej vad det går!

Bosse

Annonser

Sverige, Sverige, Sverig, Sver, S, …

Hej!

Om man har levt ett tag i detta land, Sverige så räcker det med halvöppna ögon för att se att det här landet har förändrats i grunden. Vi har gått från landet Lagom till landet Extrem. Och i vissa stycken tvärtom.

På många områden har vi varit extremt bra i vårt land. Det är numera inte ens lagom utan snarare extremt dåligt. Jag ska fundera på vad som egentligen blivit bättre. Det finns säkert något.

  • Svensk sjukvård är numera otillräcklig, lider av överbyråkratisering och extremt långa vårdköer. Så långa i en del fall att människor dör i väntan på behandling som hade kunnat bota.

    Svensk sjukvård går på knäna.

  • Det svenska polisväsendet lider av bristande resurser och är ineffektivt. Polisen finns inte till hands för laglydiga medborgare. ”Skydda och ställa tillrätta” är extremt långt borta.
  • Det svenska försvaret nedrustades till ett minimum (vissa delar utraderades) i början av seklet när våra politiker med hjälp av politiserade generaler gjorde den grova felbedömningen att den eviga freden var här. Hur kan man vara så extremt historielös och naiv?
  • Den svenska skolan har inte kunnat möta nya förutsättningar. Redan på 80- och 90-talet nergraderades lärarnas auktoritet i om möjligt ännu snabbare takt än deras löneutveckling och status halkade efter. Eleverna spelade topp och de värsta busarna fick härja fritt medan lärarkåren och mobbade elever tvingades att backa eller flytta till annan skola. Allt fler lämnade grundskolan utan godkända betyg i basämnena. Situationen och skolresultaten blev snabbt extremt dåliga.
  • Den svenska skattepolitiken bygger på extremt höga skatter överlag. Inte minst skatten på arbete är hög. Momssatser och punktskatter likaså. Det ger låg självbestämmandegrad hos folket och många behöver bidrag. Det ger i sin tur tunga transfereringsapparater där ansenliga mängder av den ursprungliga skatteintäkten förbrukas innan den når slutanvändaren.
  • Sverige är det land i Europa som driver den utan konkurrens mest extrema migrationspolitiken. 2015 hade vi öppna spjäll medan andra länder inom EU satte lapp på luckan utan att ta emot några flyktingar att tala om. Den här välvilligheten kan man tycka är human och berömvärd men i förlängningen kommer konsekvenserna ifatt oss. Det handlar inte bara om pengar utan också om kulturkrockar, utanförskap, radikalisering och omfattande kriminalitet. Många flyktingar hamnar ur askan i elden, inte minst kvinnor. Vi har totalt misslyckats med integrationen av nyanlända och kommer sannolikt framgent fortsätta på den inslagna linjen med extrema följder för hela landet som följd.
  • Den svenska statsapparaten som under efterkrigstiden i stora stycken varit stabil och klok om än något tråkig och trög har nu utvecklats till en samling obetänksamma understundom okunniga och definitivt inkompetenta tjänstemän med naiva generaldirektörer i ledningen. För landet känslig, hemlig information flyter fritt på servrar runtom i världen, inte sällan i länder utan demokratisk politisk ledning. Medvetenheten om hur agendan ser ut i vissa andra länder tycks inte finnas utan man tror att alla, inklusive diktaturer är söndagsskolebarn i sin relation till oss. Extremt naivt.
  • Svenska politiker har historiskt varit ett tjänande släkte. Man har satt landets och folkets bästa i första rummet och sin egen vällevnad i andra hand (undantag finns såklart). Dagens politiker tycks sakna de grundläggande egenskaper man kan kräva av en folkvald. Allt tycks handla om det egna jaget och man är beredd till en hel del kohandel för att få sitta vid hedersbordet. Samtidigt har en total låsning rotat sig när det gäller den beröringsskräck man har gentemot ett parti på högerkanten i samma stund som man gör sig beroende av ett annat parti på yttersta vänsterkanten. Extremt svårt att förstå för en vanlig person som jag själv – en väljare.

Jan Björklund (L)

Annie Lööf (C

 

 

 

 

 

 

 

Listan kan göras längre, mycket längre. Men de flesta av er har säkert redan tröttnat på alla bokstäverna och mitt ”gnäll”. Är det verkligen så illa? Tja, men det kan absolut bli det om det får fortsätta.

Det kan alltid bli värre.

Bosse

Mansdagen – en skitsak

Hej!

Idag är det den internationella mansdagen. Höll först på att skriva firar vi … Men det gör vi ju inte. För övrigt delar vi män denna dag med toalettdagen. Den är pålyst av självaste FN. Om det finns ett samband mellan de två dagarna lämnar jag upp till var och en att avgöra men beröringspunkter kan man iallafall hitta.

Valda delar av befolkningen hävdar med emfas att män bör sitta ner på toaletten, oavsett vilket behov som hanteras. Kanske är det ett budskap som ska tydliggöras för män en dag som denna? Vidare sägs det att män är urusla på att fälla ner locket när de lämnar fekalieplatsen vidare till nästa person. Den enklaste lösningen på det problemet (om det upplevs alltför störande) är att investera i en japansk toalett där allt manövreras med en komplicerad samling av knappar. Detta tekniska fenomen torde locka de flesta män att prova alla funktioner. Resultatet blir förvisso att en större tidsrymd måste användas för varje toalettbesök av den manliga delen av mänskligheten (alla knappar måste ju funktionstestas, gärna ett par gånger). Å andra sidan är det ett steg i rätt riktning i vår strävan mot total jämställdhet. Kvinnor använder ju som bekant en obeskrivligt lång tid för att tömma blåsan. Där har vi män ett handlingsutrymme som vi sällan utnyttjar. Och så länge man inte nyttjar unisextoaletter behöver man inte stirra in i en spegel överhuvudtaget, ännu mindre smeta in ansikte och läppar i diverse kladdiga preparat.

Knappmanövrerad herrvänlig toalettstol

Vänder vi så vårt intresse mot själva mansdagen och lägger toalettvanorna bakom oss kunde jag redan inledningsvis konstatera att denna dag, den 19 november inte är en dag som uppmärksammas i någon större omfattning. Tyckte till och med att jag såg att någon engagerad person ställde frågan på något socialt media om vilka kvinnor vi bör uppmärksamma denna dag.
Vi har ju också en internationell kvinnodag, den 8 mars vill jag minnas att det är. Ett argument mot den dagen har varit att kvinnor bör uppmärksammas varje dag, året runt. Så är det ju naturligtvis. Människor bör respekteras varje dag oavsett vad de identifierar sig som, kvinnor, män och allt däremellan.
Men ska vi ha en kvinnodag så kan vi väl ha en mansdag också. Att dela den senare med toalettdagen är säkert inga svårigheter. Tvärtom, dvs att dela toalettdagen med kvinnodagen hade blivit svårare. Som vi har ordnat det för oss nu kan vi enkelt spola ner alla oönskade män och får man tro kinesisk forskning kan alla vi män snart öppna locket en sista gång och spola ner oss. Damerna får besvära sig med att fälla ner locket efter oss. För att göra en lång historia kort kan man tydligen relativt enkelt manipulera DNA hos kvinnor så att de kan reproducera sig själva. Då behövs inte vi män längre för mänsklighetens fortlevnad. Bye, bye!

Men bäste man! Deppa nu inte ihop fullständigt. Det finns förslag från kloka tänkare på vad vi män ändå eventuellt skulle kunna bidra med. Enklare sysslor som inte kräver för mycket. De fysiska olikheter som trots allt skiljer män från kvinnor kan utnyttjas till kvinnornas fromma. T ex kan mannen, i kraft av större biceps användas till att bära på barnen efter att kvinnan gjort det i nio månader. Vidare har vi män generellt sett en större förmåga att se detaljer vilket skulle göra oss bättre lämpade för städning. Det finns ytterligare manliga egenskaper som kanske kan ge oss ett halmstrå att klamra oss fast vid och ge oss förhoppning om att få leva vidare i skuggan av kvinnorna. Det finns ju dessutom krafter som hävdar att matriarkat vore lösningen på mänsklighetens alla problem, allt från toalettbesök till världsfreden.

Så fram med svabben och skurhinken, ta ett par tag med hantlarna och du ökar dina chanser att få vara med och fira den internationella kvinnodagen i mars nästa år.

Bosse

Adel, borgare och bönder

Hej!

Ja, då var Kristersson (M) nerröstad som statsministerkandidat. Två allianspartier, Centern och Liberalerna röstade emot sina två andra allianskollegor.
Motiveringen är att man vill förhindra att Sverigedemokraterna får något inflytande i svensk politik eller i alla fall så litet inflytande som möjligt.
Var den politiska soppan som kokats sedan valet i september ska smaka till slut är det väl ingen som kan vara helt säker på i dagsläget men det lutar väl åt att vi får en regering med klar vänsterinriktning. Det ska bli intressant att se hur angelägna C och L är att minimera Vänsterpartiets inflytande.

Kristersson och Lööf står inte varandra så nära just nu.

Man kan tycka vad man vill om de val respektive riksdagsparti gjort och kommer att göra i de olika turer som varit hittills och de som följer på dagens omröstning. En fråga som jag ställer mig är vad väljarna tycker? Hur kommer mandatfördelningen att ändras om detta till slut leder till extraval? Både Miljöpartiet och Liberalerna ligger farligt nära riksdagsspärren. Hur många väljare uppfattar C och L som svikare i Allianskonstellationen? Min tro är att bägge dessa partier tappar i opinion och också i röster vid ett extraval. Liberalerna kan ramla ur riksdagen tillsammans med Mp. Det är också min tro att Sverigedemokraterna skulle få ökat väljarstöd vid ett sådant val – precis motsatsen till vad C och L önskar.

Jag grundar denna gissning på att det är skillnad på vad folk i allmänhet tycker om politikers agerande och politikernas egen uppfattning om sitt taktiserande när det gäller att få makt. Känner sig väljarna lurade, förda bakom ljuset eller tycker att politikerna visar inkompetens (oförmåga att fullfölja sitt uppdrag som folkvalda) uppstår ökat missnöje. Och det är som bekant mycket lättare att spela matchen från läktarplats än på planen.
Eftersom både det socialistiska och det borgerliga blocket hållit upp Sverigedemokraterna som ett rött eller kanske rättare sagt brunt skynke och centrerat nära nog alla ställningstaganden kring SD är risken uppenbar att det är just SD som vinner på detta i det långa loppet medan övriga riksdagspartier förlorar på taktiken. Väljare som är insatta i detaljpolitiken och de olika partiernas ideologi kan säkert göra sina val baserat på rationella ställningstaganden medan den stora allmänheten bara har fragment, enskilda frågor som beslutsunderlag. De närmaste veckorna blir spännande att följa.

Bosse

De fulaste städerna i Sverige

Hej!

En sammanslutning som kallar sig Arkitekturupproret har på Facebook utlyst en omröstning. Efter att allmänheten fått rösta på vilka städer de tycker är fulast har Hässleholm placerats som den tredje fulaste staden i Sverige. På sin hemsida skriver Arkitekturupproret att Hässleholm i princip bara består av fyrkantiga lådor och om man söker skönhet bör man genast åka därifrån. Jag ställer mig ytterst tveksam till denna omröstning. Drygt 6.000 personer har röstat. Av dessa har 319 röstat på Hässleholm. Men vilka är det som röstat?  Vilka kvalifikationer har de röstande? Med detta menar jag att för att kunna uttala sig om hur ful (eller för all del vacker) en stad är i förhållande till andra städer i landet måste man rimligtvis ha besökt flertalet städer i Sverige. Om de som röstat gjort det vet vi inget om. Man kan dra slutsatsen att de som röstat i de flesta fall gjort det för att de tycker att staden är ful – men hur ful i förhållande till övriga ”tävlande” vet de sannolikt inget om. Nästa fråga som väcks av denna omröstning är vad som är fulhet? Varför tycker en person att staden är ful? Är det det arkitektoniska (det som omröstningen egentligen handlar om) eller är det andra faktorer som gör att man överhuvudtaget röstar i denna omröstning som får betraktas som högst ovetenskaplig. Risken finns ju att det är andra saker som påverkat när en röst lagts på någon av de städer som nu ska bära det föga smickrande epitetet ”den fulaste stadskärnan”.

Frykholmsgatan i Hässleholm är inte Sveriges fulaste gata.

Överst kom Borlänge som fick flest röster (dryga 1.000) och därmed utsågs till fulast i Sverige följd av Västerås och som sagt med Hässleholm på tredje plats. Min tro är dock att många av de som röstat lagt sin röst pga ett allmänt missnöje med staden, med sin egen livssituation och service och utbud i den stad de röstat på. De olika byggnader som finns i en stad återspeglar olika tidsperioder som staden genomlevt. Även om man kan tycka illa om den rivningshysteri som tid till annan rått hos oss så får tidstypiska byggnader ett historiskt värde – förr eller senare. Till sist är det ju dessutom högst subjektivt vad man tycker är vackert och vad man tycker är fult.

Stadshotellet på Stortorget är vackert såväl på utsidan som på insidan.

Hässleholms ursprungliga struktur har förvisso förändrats genom stadens drygt hundraåriga historia. Det som i centrum från början var raka avenyer med korsande gator, inspirerat av Manhattan i New York har efterhand slagits sönder i ett försök att begränsa biltrafik i centrum. I själva verket har det sannolikt endast medfört ökat sk trafikarbete. Dvs att det körs fler kilometrar för att nå från punkt A till punkt B än vad som gjordes tidigare. Om det gjort centrum attraktivare eller ej tvistas det om. De flesta kan nog däremot vara eniga om att det gjort tillgängligheten sämre vilket på sikt kan innebära minskat flöde av människor och därmed också minskad kommers. I förlängningen innebär detta att verksamheter försvinner och folk söker sig till andra platser där de lättare finner vad de söker. En farlig negativ spiral som drabbar alltfler stadskärnor. Detta är dock något ”off topic” eftersom om staden är ful inte nödvändigtvis styrs av något annat det rent estetiska värden. Däremot blir staden ointressant om den blir folktom och det blir den om det inte finns verksamheter som lockar. Att tro att vackra stenläggningar och utsmyckade byggnader skapar liv och rörelse är naivt. Möjligen kan man få någon nörd från Arkitekturupproret eller någon vilsen turist att lockas till detta.

Skånska Banken-huset på Stortorget, mitt emot Norra Skåne-huset stod färdigt 1961 och är ett resultat av den tidens framåtanda.

Visst finns det fula hus i Hässleholm precis som i de allra flesta andra städer runtom i världen. Men det finns också vackra byggnader, intressanta byggnader och byggnader värda att bevara för eftervärlden. I mitt tycke är Hässleholm inte värre än andra småstäder i Sverige. Så till de 319 som tycker att Hässleholm är fulast i Sverige föreslår jag att ni lämnar stan, låter bli att besöka oss och att ni slår ner era bopålar där ni tycker det är vackrare. Vi kommer inte att sakna er.

Bosse

Parkerat

Hej!

Nu har jag parkerat henne (tror det är en hon fast hon heter Road King). Denna sommar, 2018 har ju haft alla förutsättningar för att köra motorcykel. Jag har däremot inte kört en meter sedan mitten på maj. Har inte känt suget, lusten eller behovet av att sätta mig på hojen.

Osvuret är som bekant alltid bäst men i skrivande stund är jag ganska övertygad om att mina dagar som aktiv motorcyklist är förbi. Maskinen är lika vacker som någonsin, ljudet är underbart att lyssna till och känslan av att glida fram genom landskapet på två hjul, känna motorns vibrationer och uppleva flytet i körningen tröttnar man väl egentligen aldrig på. Åtminstone inte om man en gång fått det i blodet. Trots det känner jag inte att jag behöver uppleva det igen. ”Been there – done that!” Så kan man kanske uttrycka det?

Harley-Davidson Road King

Den slutsatsen är på sitt sätt definierande för hur jag fungerar med många saker i livet jag har provat på eller ägnat mig åt. Man blir färdig med vissa saker.
I motsats till det synsättet finns det ju människor som i unga år engagerar sig i något och brinner för det hela livet ut. Ihärdiga, envisa och med tiden auktoriteter på sitt område. Det är något man understundom kan bli lite avundsjuk på.

Hursomhelst med det, nu tror jag ändå att jag är färdig med motorcykelåkandet. Det får lämna rum för andra engagemang helt enkelt. Vad det är ännu en öppen fråga och möjligen kan jag återkomma till det när saker och ting fallit på plats – om de faller på plats.

Och när ni nu kör vidare – ”Ride Safe”!

Bosse

Om vi väntar tillräckligt länge…

Hej!

Så här i midsommartider och när semestrarna är i full gång funderar jag över varför det blivit som det blivit med så mycket i vårt fina land. Under decennier har vi toppat många listor när det gäller välstånd i alla dess former. Vi har varit bäst på trygghet, skola, sjukvård, jämställdhet, trafiksäkerhet, anställningstrygghet, osv osv. Vi har varit de lyckligaste av folk och kunnat vara ett land som inspirerat andra, visat hur bra man kan ha det med idogt arbete, ärlighet och anständigt uppförande mot sina medmänniskor.
Nu har glorian halkat på sned och vi rasar i rating på område efter område. På något sätt har idogheten och inte minst ärligheten flagnat. Vi har slagit in på en annan linje. Den offentliga förvaltningen som finansieras av de skattepengar vi skickar in har trots att skatteuttaget är bland de allra högsta i världen bytt metodik. Nu verkar allt mer offentlig verksamhet köra efter principen att om jag skiter i något tillräckligt länge löser det sig självt.

Vad jag menar är att man låter sina respektive ansvarsområden förfalla under så lång tid så att när allt fallit samman eller nära nog gjort det så måste man, efter en omfattande utredning göra en gigantisk insats till mångdubbel kostnad för att försöka få rätsida på förfallet. Tyvärr inte alltid med helt lyckat resultat eftersom de resurser som krävs är så stora att de helt enkelt inte finns.
Man jobbar alltså efter de numera ofta använda uttrycket det måste bli sämre innan det blir bättre. Detta är inte minst uppenbart inom sjukvården. Vårdköerna har blivit så långa så folk de facto hinner dö innan de får adekvat behandling, trots att läkarna vet att behandling hade kunnat bota patienten eller i vissa fall åtminstone förlänga liv. Att behandla människor på detta sätt är inte värdigt en sk. välfärdsstat. Och även om patienten till sist får sin behandling och blir frisk så är det inte bara cyniskt utan också samhällsekonomiskt vansinne att låta personer som skulle kunna vara fullt fungerande i stället under månader eller ännu längre tid blir begränsade eller oförmögna att utföra sitt arbete, delta i familjeliv och andra sociala aktiviteter och kanske pga av detta faktiskt blir sämre både fysiskt och psykiskt för kortare eller längre tid, kanske för all framtid.

För att exemplifiera något helt annat men som bygger på samma korkade princip kan vi ta det svenska vägnätet.
Numera finns det få vägsträckor som är någorlunda anständiga att köra på. Det är lappat och lagat i bästa fall. Annars är det enorma potthål som om råkar köra i ett sådant kan bilen helt enkelt slås sönder. Kör man motorcykel kan man i värsta fall slå ihjäl sig. När vägen till slut inte längre är framkomlig måste omfattande åtgärder sättas in och resurser för normalt underhåll finns inte kvar till resten av vägnätet. Och så håller det på. Man har hamnat i ett ohjälpligt efterläge.

Så här verkar det vara i en stor del av den svenska förvaltningen. Man ligger i efterläge. Man har varken ekonomiska, personella eller kunskapsmässiga resurser för att på ett godtagbart sätt lösa sin uppgift.

Polisen kan inte lösa annat än de allra värsta brotten, dvs mord och några andra våldsbrott. Inte ens våldtäkter tycks det finnas resurser till. Otryggheten sprider sig och vissa sk. utanförskapsområden har man helt tvingats släppa. Den tidigare så självklara uppgiften att ”upprätthålla lag och allmän ordning” har polisen inte längre resurser att lösa. Man kan på sin höjd kapa toppar, dvs när någon ”jobbat sig upp” i den kriminella hierakin tillräckligt högt, först då slår lagens långa arm till. Istället borde vi mota Olle i grind och minimera antalet som får chansen att göra karriär inom det kriminella.

Försvaret har vi sedan några decennier skrotat men nu ska det byggas upp igen. Jag är helt för ett starkt försvar och är av den bestämda åsikten att om vi verkligen vill garantera skyddet av svensk territorium, befolkningen och svenska intressen från utländsk (läs: rysk) inblandning så måste vi gå med i NATO.
Väntar vi tillräckligt länge med det kommer det inte att lösa sig av sig självt. Då kommer det vara försent.

Detta var bara några exempel. Det tycks vara något av ett nationaldrag eller i alla fall en förvaltningskultur i Sverige att vänta tillräckligt länge för att det ska vara överspelat. På så sätt behöver man inte ta ställning eller stå för ett beslut. Egentligen är det ju konstigt för när det trots allt görs något och när detta något blir fullständigt galet så finns det ju ändå inga sanktioner.
När en generaldirektör genom oskicklighet t ex lämnar ut hemliga och i vissa fall kvalificerat hemliga handlingar till främmande makt och därmed äventyrar rikets säkerhet och också enskilda svenska medborgares säkerhet flyttas han eller hon bara till Regeringskansliet med bibehållen lön. Detta är ett exempel från såväl Transportstyrelsen som Rikspolisstyrelsen. Skrämmande. I det ena fallet förflyttning till Regeringskansliet i det andra ett nytt statligt toppjobb på MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). I folkmun kallat fallucka i taket.

Nu har våra folkvalda politiker misskött landet så länge och så gravt att allt fler väljare i desperation vänder sina blickar mot mer extrema partier och med en inte alltid så rumsren agenda. SD stiger i opinionsundersökningarna nu när bara några månader återstår till valet. Runt partiet finns ännu mer extrema falanger i Afs (Alternativ för Sverige), NMR (Nordiska motståndsrörelsen) som har antingen nazistiska förtecken eller är rent nazistiska sammanslutningar.
Om inte våra demokratiskt förankrade partier börjar titta upp ur sanden kommer vi se odemokratiska krafter få allt större inflytande och stöd från uppgivna och kränkta svenskar. En utveckling vi alla sannolikt kommer att ångra.

Det är min tro att våra  gamla riksdagspartier måste stå upp för det svenska, för svenska värderingar och svensk livsstil. Det betyder inte rasism eller oacceptans av människor från andra länder och kulturer. Men de är de, om de ska bo och leva i vårt land som till största delen ska anpassa sig till svenska förhållanden och inte tvärtom som det under decennier varit i vårt land. Vi har helt enkelt gjort dem en björntjänst. Den här insikten finns numera i ett sent uppvaknande hos många politiker men nu väntar de på att det ska lösa sig av sig självt medan de tror att fler poliser ska skapa ordning på gator och torg. Men det handlar ju inte om det. Det handlar om att vi alla ska gå mot samma mål – det goda samhället. Det gör vi inte nu, vi går i parallella  eller till och med divergerande spår.

Vi har väntat tillräckligt länge nu – det löser sig inte av sig själv!

Bosse

 

Att skjuta på uppdykande mål

Hej!

Det är valår. Nu gäller det för våra politiska partier att hitta rätt USP (Unique Selling Point), dvs det som ”säljer” bäst, ger flest röster på valdagen. Vilken väljargrupp ska man sikta in sig på? För om man har gjort sin marknadsföringsläxa ordentligt så vet man att man kan inte ”sälja till alla”. Man måste välja sitt marknadssegment. Och när det kommer till politiken gäller det att hitta det segment som ger mest makt efter valdagen eller i vissa fall den position som passar det egna partiet bäst den kommande mandatperioden.

Det observante läsaren har redan reagerat och undrar om jag alls inte funderar över vad som är bäst för landet, för folket, för väljarna?
Min övertygelse säger mig att det är just precis det våra politiker idag INTE gör. De har tvärtemot tagit till sig marknadsekonomiska resonemang kring hur det ska bäst uppnå SINA syften. De är inte längre våra folkvalda tjänare utan helt och fullt inriktade på att bli sin egen lyckas smed.

I dessa valtider kommer det ena politiska utspelet efter det andra. Partierna gör sitt yttersta för att kapa åt sig just din röst. Problemet enligt mig är bara att det handlar numera inte om utveckling och vision utan om att försöka rätta till tidigare begångna misstag. För numera finns det så många dysfunktionella samhällsfunktioner så det tycks inte finnas varken pengar eller tid att driva samhället framåt utan bara möjlighet att med nöd och näppe lappa och laga det värsta galenskaperna. Man skjuter helt enkelt på uppdykande mål.
Det som bestämdes igår, inte sällan stick i stäv mot beprövad erfarenhet måste rättas till idag till flerfaldig kostnad gentemot om gjort rätt från början. Man tycks leva efter det välkända och kvalitetsmisstaget – ”vi har inte tid att göra rätt men vi har tid att göra om”.

Allt som oftast får denna opportunistiska politikerlek direkta negativa ekonomiska konsekvenser för folk i allmänhet, ibland blir konsekvenserna mer indirekta. Men till syvende och sist är det alltid den enskilda människan som får betala. Med hälsan, med pengar, med trygghet (eller snarare brist på), osv ,osv.
Att exempelvis ena dagen uppmana folk att köpa dieselbilar och klassa dessa som miljöbilar för att något år senare straffbeskatta samma biltyp med flera hundra procent högre skatt visar på mer än inkompetens. Det är ren dårskap och borde klassas som bedrägeri.
Att låta okunniga människor få ledande befattningar och förvalta resurser på ett oskickligt sätt så att t ex vårdköerna i sjukvården blir så långa att diagnostiserade patienter hinner dö innan adekvat behandling sätts in är oförlåtligt.
Samma sak kan appliceras på polisväsendet, försvaret, äldreomsorgen, infrastrukturfrågor, etc

Och så då till den stora valfrågan – migrationen. Nu vill ju både sossar och moderater strama åt migrationspolitiken och hitta på diverse konstgrepp för att komma till rätta med alla problem som ingen politiker vill erkänna finns. Ja, SD, KD och Liberalerna vill ju också ha ordning på migration, segregation och utanförskap. Vänstern (kommunisterna), Miljöpartiet och Centern är väl mer inne på att fortsätta på den inslagna vägen med öppna gränser och majoritetens fortsatta anpassning till minoriteten, dvs de sk nysvenskarna.
I decennier har vi gjort allt vi kan för att dessa nya svenskar inte ska bli ens lite svenska. Vi har prioriterat deras sk hemspråk före det språk som talas i det land de ska framleva sina dagar i – svenskan. Vi har också med en dåres envishet mer eller mindre tvingat dem att utöva sina traditioner och levnadssätt från det land de flytt ifrån. Vi har sett till att de lever i väl avskilda grupper i väl avskilda områden från den svenska urbefolkningen. På så sätt har vi varit väldigt framgångsrika i att skapa utanförskapsområden och en grundmurad känsla av ”vi och dom”.
Jag undrar hur våra politiker har tänkt att komma tillrätta med detta? Personligen tror jag det är nära nog omöjligt.

Nu har vi dessutom skapat en folklig uppfattning om att det mesta som inte fungerar i vårt land är invandringens fel. Att kostnaderna för invandringen har orsakat resursbrist på andra områden. Och nog kostar den oproportionerligt stora flyktingmottagningen stora summor men jag tror ändå inte att det är hela förklaringen till att det brister på många områden i Sverige idag. Det är att göra det lite för enkelt för sig.

Att vårdköerna tydligen fördubblats beror till största delen på oskicklig förvaltning och inkompetent ledning. Och det tror jag gäller på många områden.
Hur kan det komma sig att landet med världsrekord i skatter och med en regering som dessutom höjt skatterna med 60 miljarder under en mandatperiod har urusla vägar, icke fungerande tågtrafik. Vi har ett icke fungerande polisväsende, obefintligt militärt och civilt försvar och en dysfunktionell skola. Dessutom ett ökande antal fattigpensionärer och en äldreomsorg som är ovärdig vilket civiliserat samhälle som helst.

”Vad f-n får vi för pengarna”, sa en känd företagsledare och fick svidande kritik för det uttalandet. Som höginkomsttagare ansågs han inte har rätt att säga så. Men jag tycker frågan är befogad oavsett om jag betalar mycket eller lite i skatt.
Med den skattenivå Sverige har borde folk inte dö i väntan på vård. Pensionerna borde inte vara så skamligt låga. Vägarna borde inte vara så bedrövliga, ibland rent ut sagt livsfarliga. Polisen borde finnas till hands när folk behöver hjälp och skydd och gamla människor som jobbat ett helt liv borde behandlas med respekt och få en värdig ålderdom. Och mycket, mycket mer.
Men Sverige fungerar inte på ett bra sätt. Vi har en alltför ineffektiv statsledning, för många vidlyftiga myndigheter som har ett stort inflöde av pengar och ett litet utflöde av effekt. Skattepengar tycks försvinna in i transfereringsystem för att aldrig mer återfinnas. De kommer aldrig skattebetalarna till nytta.

Vad är då lösningen? Någon enkel lösning tror jag inte finns men lite mer pragmatiskt tänkande kan kanske ta oss ett steg framåt. Sunt bondförnuft helt enkelt. Ett rimligt skattetryck skulle också ge den enskilda individen större handlingskraft, tillika köpkraft. Småföretagen skulle med lägre skatter kunna sysselsätta fler, investera mer och utveckla och expandera sina verksamheter. Alltsammans skulle ge en högre total skatteintäkt.
Med en effektivare och skickligare förvaltning som är mer resultatinriktad skulle varje skattekrona ge bättre utfall. Men det skulle innebära att politikerna inte hade detaljkontroll över våra liv, att en och annan t o m skulle bli förmögen på hårt arbete och en maktförskjutning från politiker till allmänhet. Det finns det sannolikt mycket få om ens någon politiker som vill se hända.

Tycker mig trots allt se en del positiva tecken i debatten. Fler och fler vågar ta bladet från munnen och peka på missförhållanden i samhället, även i migrationspolitiken och vår attityd till de nya svenskarna. Men det blir en lång väg att vandra för att få skutan på rätt köl.

Det blir en spännande höst

Bosse

Kan vi hantera EU?

Hej!

EU lägger nytt budgetförslag. Måste erkänna att jag inte sett hur förslaget ser ut i sin helhet men i svensk media rapporteras det att Sverige kan räkna med en höjning av vårt bidrag till unionen med 40 % vilket motsvarar ytterligare 16 miljarder i ökade avgifter om budgeten går igenom.
Min spontana reflektion är att det inte känns som ett rättvist förslag. Sverige är sk. nettobetalare, dvs vi skickar mer pengar till EU än vad vi får tillbaka i form av olika stödpengar. Vissa andra länder får alltså vad vi kan kalla nettobidrag, dvs de får tillbaka mer pengar från EU än de betalar i avgift. Så måste det kanske vara men i vårt fall handlar det inte bara om att vi betalar till andra, vi tar också hand om en hel del annat som borde delats mera rättvist mellan medlemsländerna.

T ex finns det ett antal länder som mer eller mindre helt stängt sina gränser för flyktingar samtidigt som Sverige tagit emot en oproportionerligt hög andel av de flyktingar som sökt sig till Europa. Oftast är det samma länder som också är nettobidragsmottagare.
Till detta kan läggas att vi i Sverige ser oss nödgade att höja pensionsåldern för att klara av pensionsutbetalningarna till våra gamla. Och de pensioner som betalas ut är inget att yvas över. Antalet fattigpensionärer i Sverige stiger i antal trots att vi är bland de högst beskattade folket i världen. Parallellt med detta sänker man pensionsåldern i t ex Polen (en av nettobidragsmottagarna).

Nu vill alltså EU ta in ytterligare pengar från Sverige för att bl a täcka intäktsförlusten i samband med Brexit (Storbritanniens utträde ur EU). I skrivande stund skall dock påpekas att det är högst osäkert om budgetförslaget får gehör.
Oavsett vilket bör Sverige sätta tummen i ögat på EU och kräva att alla medlemmar anstränger sig hårdare och är solidariska i stället för att bara se till sitt eget – då finns ju ingen anledning att ha en union. Vissa länder vill bara ha men inte ge något själva.

Ska EU leva vidare med fri handel, fri rörlighet och strävan efter fred i Europa måste ALLA medlemmarna ställa upp på idén i stället för att bara försöka sko sig själva. Annars kommer unionen ganska snart att lösas upp och risken för konflikter mellan enskilda länder öka.

Olika stjärnor lyser olika klart i EU:s stjärnbanér

Bosse

Den magiska skatten

Hej!

Och glad 1:a maj!
Idag är det traditionellt demonstrerande för den sk arbetarrörelsen. ”Upp till kamp emot kvalen…”
Själv har jag lagt en liten stund på att attestera fakturor och lite annan administration i vårt lilla företag. Känner alls ingen motivation att gå under röda fanor. För mig symboliserar de förtryck, mord och ofrihet för den enskilde.

Människor på vänsterkanten men även andra som befinner sig långt ifrån det privata näringslivet har en tendens att glömma var pengarna kommer ifrån. De tycks tro att pengar växer som svampar i statens kassakista. Men så är det ju inte som väl egentligen alla lätt kan förstå om man bara stannar upp och tänker en liten, liten stund på tingens ordning. Inga pengar kommer till i offentlig sektor. Alla resurser kommer ursprungligen från privat näringsverksamhet. Allt annat är bara transfereringar. Alla offentliganställdas inkomstskatter t ex kommer ju från början från skatter som hämtats från det privata näringslivet. Ändå älskar våra politiker, ibland också borgerliga att rent ut sagt motarbeta företagande, inte minst småföretagen.

Så på denna 1:a maj, liksom på alla tidigare borde kanske plakaten fyllas med slagord för bättre förutsättningar till de som satsar sin tid och sina pengar på att starta företag och skapa arbetstillfällen. De som riskerar många gånger sin egen trygghet för att jobba långt mer än fyrtio timmar per vecka och sedan skicka en ansenlig del av det som de lyckas skrapa ihop i form av pengar till staten och vår gemensamma välfärd. En välfärd de själva inte har samma rättigheter till som deras egna anställda. Jag frågar mig vem det är som ska ta upp kampen mot kvalen?

Njut av våren!

Bosse