Vad hittar vi i det blå skåpet?

Sverige står inte högt i kurs just nu. I alla fall inte i muslimska länder. Det är lite motsägelsefullt kan man tycka. Vi är ett av världens mest toleranta länder i de flesta för att inte säga alla avseenden. Dock tolereras detta inte av de som vi är toleranta emot.

Vi har sedan ett par år tillbaka utsatts för en förtalskampanj mot vår socialtjänst där det hävdas att svenska myndigheter kidnappar barn från muslimska familjer.
Sanningen är såklart att sociala myndigheter ingriper mot familjer där barn vanvårdas enligt de lagar som gäller i vårt land. Om man anser att de lagarna är bra eller dåliga är en sak men det är likafullt de som gäller och det handlar därmed inte om några kidnappningar.

Nu har den muslimska världen, anförd av Turkiets president hittat en ny företeelse, laglig i Sverige att rasa över. Någon har hängt upp en docka som ska föreställa president Erdoğan vid Stockholms stadshus. Det sägs vara Rojavakommittéerna* som ligger bakom. De är öppet fientliga till Erdoğan.
Som inte det räckte för att uppröra den turkiske presidenten och delar av den muslimska världen tog den dansk/svenska provokatören Paludan sig för att bränna en Koran utanför den turkiska ambassaden i Stockholm. Då tog det riktigt hus i helvete för att tala klarspråk. Hela den muslimska världen satte bokstavligt talat eld på relationen med Sverige. Här fanns inget utrymme för tolerans. Svenska flaggor brändes båda här och där. Någonstans (tror det var i Afghanistan) var man så upprörd så man i hastigheten brände en schweizisk flagga också. Ja, ja, det är inte så lätt det där med Sverige och Schweiz, det har vi ju sett på annat håll också. Man har dock inte nöjt sig med flaggbränning utan en bojkott mot Sverige har också utlysts av det främsta sunnimuslimska lärosätet, al-Azhar-universitetet i Kairo.

Vi befinner oss med andra ord i en ”shit-storm” eller vi har ”skitit i det blå skåpet” som det brukar heta. Ni får ursäkta språket!
Statsministern manar till lugn och menar att vi måste ”kyla ner” situationen. En faktor är som var och en förstår vår NATO-ansökning som ju stoppas av Turkiet (och än så länge av Ungern) med hänvisning till vår brist på respekt för muslimska värderingar. Erdoğan kräver nu att Sverige ska ändra i vår lag om yttrandefrihet och förbjuda bränning av Koranen. Om inte det sker blir det inget godkännande av vår ansökan till NATO.
En annan faktor är det allmänna säkerhetsläget och den förtalskampanj som jag nämner ovan.

Vår tolerans för andra religioner än den som traditionellt finns i Sverige, för sexuell hemvist, kön, yttrandefrihet etc tolereras alltså inte av vissa grupper såväl inom som utanför landet och heller inte av vissa länder.
Hur blev det så? Inte helt enkelt att svara på men en tanke är att vi som ett mycket litet land väldigt ofta försöker göra oss själva och våra värderingar tongivande i delar av världen som vi anser borde tycka och göra som vi. Som vi tycker ska vara lika toleranta som vi, lika goda, lika välkomnande som vi. Det ses sannolikt inte alla gånger med så blida ögon på annat håll.

Att t ex låta miljoner muslimer bosätta sig i vårt sekulariserade land och tro att de ska anamma svenska värderingar mer eller mindre över en natt är inget annat än naivt eller kanske rättare sagt okunnigt. Att förändra grundläggande värderingar tar oftast flera generationer. Den insikten har varken politiker eller den stora majoriteten av det svenska folket haft, förblindade av sin iver att vara bäst i klassen på godhet och tolerans. Nu har vi bundit ris åt egen rygg och faktiskt i många fall också åt de som sökt sig hit. Vi har skitit i det blå skåpet helt enkelt. Nu är dörren vidöppen och stanken sprider sig.
Sverige ses nu av stora delar av den muslimska världen som ett islamfientligt land när vi i själva verket under lång tid visat stor tolerans för andra trosuppfattningar. För tyvärr kan varken vissa ledare i andra länder och definitivt inte den stora massan se skillnaden på enskilda aktörer och staten Sverige. Räkna inte med att den här stormen mojnar inom kort.

Missförstå mig nu inte. Naturligtvis ska vi stå upp för våra svenska värderingar och inte minst för vår svenska yttrandefrihet men vi ska kanske vara mindre snabba med att ställa oss i främsta ledet när det gäller att omvända andra länder. Inte heller behöver vi vara bäst i klassen på invandring. Låt oss först hantera den segregation vi i oförstånd skapat i vårt toleranta land som börjar bli allt mer intolerant.

Stäng dörren till det blå skåpet!

/Bosse

*Rojavakommittéerna är ett nätverk för solidaritet och utbyte med den revolutionära rörelsen i Kurdistan

Svensk undfallenhet är pinsam

Vår svenska statsminister fördömer den dansk/svenska provokatören Paludans koranbränning utanför turkiska ambassaden i Stockholm. I Turkiet rasar den despotiske presidenten Erdoğan och möten med svenska ministrar ställs in på löpande band i den fortsatta förhalningen av Finlands och Sveriges anslutning till NATO.
Paludan är i mitt tycke en fjant som använder svensk lagstiftning avseende yttrandefrihet för att provocera och sabotera. Av statsmän borde hans agerande mötas med en axelryckning för att han är just en fjant.

Erdoğan å andra sidan är en skrupelfri narcissist som använder hela NATO-organisationen för egna inrikespolitiska syften.
Tror att de flesta vanliga västerländska människor är överens om de två herrarnas ynklighet. Jag är osäker på om lika många håller med mig om den svenska regeringens (och den tidigare) pinsamma undfallenhet mot Turkiet. När den svenska flaggan bränns och en för mig okänd turk talar om bristande mänskliga rättigheter och yttrandefrihet i Sverige har statsministern inget att säga. Han lägger huvudet på sned, bugar och bockar för Erdoğan i ivern att bli godkänd för medlemskap i NATO.

Jag är förvisso helt för att Sverige ska ingå i NATO. 28 länder har ratificerat vårt medlemskap. Ungern och Turkiet återstår. Ungern säger sig godkänna oss om någon månad men Erdoğan fortsätter obstruera och försöker pressa ut mesta möjliga inrikespolitiska fördelar. Han må tycka vad han vill om svensk politik men hans krav har inget med NATO och vår medlemsprocess att göra. Därför är det förvånande att han får hållas. Att en gubbe i ett land kan hålla hela NATO gisslan är ett svaghetstecken för organisationen.

Det är min uppfattning att Sverige nu ska byta taktik i relationen med Turkiet. Lägg relationen på is. Kanske ska vi ta hem ambassadören eller i alla fall någon högre tjänsteman på ambassaden i Ankara. Ställ in planerade möten på svenskt initiativ och ge Erdoğan och hans land det man brukar kalla tyst behandling tillsvidare.
Nu är det dags för NATO och inte minst USA att agera mot Turkiet och sätta hårt mot hårt. Den undfallande taktiken som precis som i relationer till Ryssland så många gånger har visat sig overksam bör överges och istället ersättas av stenhårda krav och orubblig integritet.

Ett historiskt exempel är John F Kennedys möte med den ryska presidenten Chrusjtjov 1961 i Wien, The Vienna Summit. Här var Kennedy tillmötesgående, rent av undfallande och det resulterade i att Chrusjtjov 1962 tog ytterligare ett steg framåt i sina planer med medeldistansrobotar på Castros Kuba. Kennedy hade dock lärt sig en läxa i Wien och satte ner foten och fick därmed dåvarande Sovjetunionen att backa. Ett tydligt språk har visat sig avgörande i relationen med såväl Ryssland som sannolikt också med Turkiet.

Det är enligt mig nu dags för Sverige att sitta still i båten och inte låta Erdoğan sätta agendan. Vår inbjudan till NATO ligger fast. Den garanterar ökat säkerhetspolitiskt skydd för vårt land. Det ligger lika mycket i NATO:s intresse att Sverige blir fullvärdiga medlemmar som det är viktigt för oss. Erdoğan och hans lättkränkta turkiska folk förtjänar inte mer fjäskande och undfallenhet. Räta på ryggen Kristersson, Pål Jonson och Billström. Det finns ingen anledning att kröka rygg för en despot som Erdoğan.

Den svenska undfallenheten har blivit påfallande pinsam.

/Bosse

2022 – ett år går i graven

Detta är en rysligt lång text – om du skrollar längst ner slipper du läsa allt och kan bara ta till dig av en kort och hurtig nyårshälsning.

Efter att ha kämpat oss igenom två år av pandemi mötte vi 2022 med viss tillförsikt även om en rysk skugga hängde över oss. Och våra värsta farhågor besannades den 24 februari när Ryssland startade ett fullskaligt krig mot Ukraina.

Men livet går som bekant vidare för de av oss som får vara med ännu en tid. Så året som nu är till ända har, som många tidigare år präglats av både toppar och dalar. Sammantaget kommer dock året 2022 gå till historien som ett av de sämre på mycket länge.
Konflikthärdarna hopar sig runtom i världen och tycks krypa allt närmare vårt eget hörn här uppe i Norden. Hemma i Sverige ser det heller inte så ljust ut även om några nära förestående krigshot inte tycks föreligga. Låt oss hoppas det förblir så.

Men vårt svenska samhälle visar upp allt fler sprickor i den tidigare så välputsade fasaden.
Från att ha varit ett tryggt samhälle med hög välfärd på alla plan har Sverige rasat ner i rankingen och nu känns det nästan som fritt fall. Okej allt detta har såklart inte skett under det senaste året. Det handlar snarare om decennier men 2022 har uppvisat många oroande händelser.

Elpriserna är inte bara höga, de är idiotiska utan någon egentlig förankring i vad det kostar att få fram strömmen till två hål i väggen. Matpriserna skenar och folk har inte råd att köra till jobbet för bensin- och dieselpriserna är lika tokiga som elpriset. Nu skenar inflationen och drar räntorna med sig upp, upp, upp. Allt fler politiker skyller alltsammans på Putin och kriget i Ukraina men jag tror sanningen till stor del snarare är usel förvaltning och oskicklig ledning under lång tid här i Sverige men också i andra västeuropeiska länder.

Nu har vi efter åtta års socialistiskt regeringsinnehav fått en borgerlig regering. Den har dock fått en skakig start för att uttrycka det milt. Mitt intryck är att de närmast är lite förvånade över att de lyckades bilda regering och nu famlar i mörkret lite för att se om de någorlunda kan uppfylla alla de löften som avgivits inför valet. De är ju inte så att de fyra partier som är inblandade är överens om hur det hela ska gå till. Inte ens de tre partier som utgör regeringen är samstämmiga och det fjärde partiet, Sverigedemokraterna är därtill de största av de fyra och kräver därför stort inflytande. Ingen enkel ekvation att få ihop.

En ytterligare faktor som gör det hela trögt är det faktum att trots att dessa fyra partier klassas som borgerliga i själva verket är en något mer konservativ version av socialdemokratin som är stadigt förankrad i såväl den svenska politiska själen som i en övervägande delen av den svenska folksjälen. Lite bryskt uttryckt kan man säga att de förändringar som en borgerlig regering vill göra jämfört med en socialistisk är grader i helvetet. Den förvaltningsmodell vi alltjämt driver i Sverige, sprungen ur Axel Oxenstierna lämnar lite utrymme för radikala grepp. Oxenstierna la grunderna för 1634 års svenska regeringsform som till stora delar är styrande än idag. Exempelvis har vi än idag i princip samma länsindelning som vid den tiden. Det ger oss ju också tjugoen regioner med lika många ledningar som t ex ska ge likvärdig vård i hela landet. Det går ju sådär. I Danmark har man en ledning för vården på hälften så många invånare som Sverige. Vi har alltså tjugoen – smaka på den.

Dock kan man konstatera att Oxenstierna redan på sin tid hade insikten om hur det är ställt med statsledning i många fall. Hans mest berömda citat lyder nämligen ”Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs?”
Som lekman och sk vanlig medborgare kan man inte sällan fråga sig just det. Hur lite förstånd finns det hos våra politiska företrädare? Ofta frågar man sig hur svårt det kan vara?
Får ofta känslan att svenska politiker (kanske gäller många västerländska generellt) ofta lever efter principerna jag avvaktar kraftfullt och om jag skiter i det tillräckligt länge så löser det sig självt.

Det är mycket i det svenska samhället som fungerar dåligt eller inte alls. Det är i stort som smått. Förvisso är jag för att individen i allt väsentligt ska styra sitt liv själv men på samma gång lever vi ju tillsammans i just samhällen där sam är den springande punkten. Om man som individ då inte kan samsas med majoriteten blir det problem. Om samhället heller inte kan leverera det som brukar kallas samhällskontraktet, dvs det vi som skattebetalare betalar för blir det också problem. De yttrar sig för eller senare i motsättningar mellan olika grupperingar inom samma begränsade yta, en by, en stad, en kommun, en region, ett land eller en geografiskt avgränsad yta. Oavsett vilken begränsning vi pratar om måste de finnas en kompromissvilja likväl som en viss förmåga till anpassning och hänsynstagande om vi talar om mer än en ensam individ.

Det leder oss in på ett stort misstag vi gjort i Sverige. Vi öppnade vårt lands gränser för en invandring som saknar motstycke i Europa i modern tid. Långt fler människor sökte sig av olika skäl till Sverige under kort tid. Vi klarade helt enkelt inte att integrera många av dessa och brottas nu inte bara med kostnader som per capita är alltför höga utan också parallellsamhällen och en kriminalitet som vi tappat kontrollen över. Inte nog med det för trots bland Europas högsta skatter räcker resurserna inte till för att ge vård, omsorg, skola och trygghet för hela samhället. Vi är helt enkelt för få som bidrar med skatter för att det ska räcka till alla de som ska ta del av den svenska välfärden. Många uppfattar att samhällskontraktet inte uppfylls och vi är alltför många inom en begränsad yta som inte har samsyn om hur vi bör interagera med varandra. Vi har tussat ihop vitt skilda kulturer alltför snabbt och varit okunniga om hur människor i allmänhet är funtade.

Men allt kan såklart inte skyllas på en okontrollerad invandring utan det finns andra förödande misstag som våra politiker begått de senaste decennierna. T ex har vi en dåligt rustad och gles poliskår därtill tyngd av den svenska omfattande byråkratin. I många fall heller inte mentalt beredd på vilken verklighet den enskilde polismannen ställs inför i dagens svenska samhälle. Vi har minst antal poliser men flest antal dödsskjutningar per capita i Europa. Det som förr kallades ”den hederlige tjuven” finns knappast längre. Dagens kriminella är definitivt inte i närheten av hederlighet utan istället kallblodiga mördare i många fall. Polisens våldsmonopol kan man heller inte hävda fullt ut längre. Det saknas helt enkelt rätt utbildat manskap och utrustningen är inte heller tillräcklig.
Organisatoriskt är man också handikappad med mycket administration som tar poliser från gatan till skrivbordet och en del rekryteringar på ledningsnivå som kan ifrågasättas.

Den svenska skolan, inte helt felaktigt ibland kallad flumskolan ger heller inte de resultat man kan önska. Det är gott och väl att ge extra resurser till svaga elever men kravlöshet ger heller inga stjärnor som kan leda och föra framtidens samhällsutveckling i rätt riktning. I en nordskånsk kommun klarade inte hälften av eleverna i sjätte klass godkända betyg. Vad ska det bli av dessa unga människor? Hur ska de bli självförsörjande och kunna bidra till våra gemensamma framtid? Lärarnas auktoritet plockades av dem någon gång på 70-talet för numera vara obefintlig. Vi fick Palmes och Alva Myrdals skola. Det är eleverna och deras ibland föga samarbetsvilliga föräldrar som utgör auktoritet i skolan.

Förvisso hade Sveriges militära försvar åderlåtits ända sedan 70-talet men med början på 90-talet började en mer omfattande skrotning av hela det svenska totalförsvaret. Den eviga freden är här visste politiker i alla läger att basunera ut. Personal avvecklades, förband lades ner, materiel skrotades eller skänktes till mer framsynta länder. Långt ifrån alla bedömare trodde att detta var den rätta vägen och det skulle visa sig ganska snart att det inte var det heller. Det blev pinsamt uppenbart också för den politiska ledningen under pandemin 2020 och 2021 att det hade varit bra med åtminstone en del av de beredskapslager vi skotade under 90- och början på 2000-talet. Nu 2022 har insikten om att även ett militärt försvar är av nöden. Putins anfallskrig i Ukraina har väckt den slumrande politikerkåren först nu trots att de flesta med enkelhet kunnat se vad som skulle komma redan för tio år sedan och definitivt 2014. Efter att förre försvarsministern Hultqvist (S) så sent som hösten 2021 dyrt och heligt lovat att Sverige minsann aldrig skulle gå med i NATO, i alla fall inte på hans vakt så gjorde han tidigt 2022 en politisk helomvändning åt höger kan man kanske säga (alla som gjort lumpen vet att annars görs helomvändningar i exercisen alltid åt vänster). Nu väntar Sverige tillsammans med Finland på att Erdogan i Turkiet ska gå med på att ratificera våra länders ansökningar. Ett politiskt rävspel som ter sig uselt för varje anständig människa.

Ja, så då till sorgebarnet energiförsörjning. Det hänger ju till del ihop med Putins agenda. Han har lyckats binda upp svansen på inte minst Tyskland. Vi å andra sidan har kopplat ihop vårt till för bara några år sedan robusta nära nog helt fossilfria elsystem med resten av Europa och därefter monterat sönder vårt system. Av 12 kärnkraftsreaktorer har vi stängt ner 6 stycken fullt fungerande i förtid och ska istället förlita oss på att det blåser tillräckligt hela tiden. Därtill styrs våra priser inte av produktionskostnader utan av en elbörs som gått bananas när el köps och säljs till dagspriser.
Svenska hushåll och inte minst landets mindre företag går på knäna eller i värsta fall i konkurs. Det innebär att människor mister sina jobb, får gå från hus och hem och investeringar bromsas eller uteblir. Några snabba och effektiva åtgärder från politiskt håll är inte att vänta trots att den nytillträdda regeringen var nära nog övertydlig i sin retorik under valrörelsen. Paradigmskifte utlovades, snabba åtgärder och kraftfulla lösningar fanns runt hörnet. Det som väntar är en avslagen senkommen socialdemokratisk variant. Samla in ännu högre skatter, administrera bort en ansenlig del och dela ut några allmosor till hushållen. Företagen ges möjlighet att skjuta upp skatter och avgifter, dvs bygga upp skulder till staten.
Ett effektivare sätt hade varit att justera skatter på energi. Det hade gett en snabb och direkt inverkan på människors plånbok och företagens kassor. Nu försvarar sig politikerna med att då skulle vi okunniga medborgare direkt börja slösa med el och då kan systemet braka ihop. Nu tror inte jag att folk i allmänhet är så korkade. Men hursomhelst med det så får vi nu i stället räkna med konkurser och hushåll som inte kan betala. I slutänden kommer staten sannolikt att få betala ett högre pris för det än vad sänkta skatter skulle kosta. Hur svårt kan det vara?
Slutsatsen blir att också en borgerlig regering i Sverige för en mer eller mindre socialdemokratisk politik, dvs man håller skattetrycket uppe och begränsar därmed såväl individens som företagens valfrihet. Den svenska folksjälen i allmänhet och politikernas i synnerhet är så kraftigt marinerad i socialdemokrati att det inte finns intellektuellt utrymme för tänkande utanför den socialistiska rågången. Det är förödande för det svenska samhället som ju inte längre står inför efterkrigstidens utmaningar utan helt andra svårigheter. I en globaliserad värld med helt andra synsätt från en inte oansenlig del av befolkningen måste statsledningen kunna släppa sargen, åka fritt eller tänka utanför boxen om ni så vill.

Ytterligare ett sorgebarn är vård och omsorg. Trots att vi som tidigare nämnts har en topplacering i skatteligan så ligger vi långt ner i rankingen på välfärdsligan. Mao får vi mindre per inbetald skattekrona än jämförbara länder inom OECD. Vi placerar oss runt 13 – 15 plats. Det är ett uselt betyg för vår förmåga att förvalta skattemedel. En del kan säkert skyllas på Oxenstierna men mer på dagens politiker som inte kan lyfta blicken och söka moderna lösningar för effektivare användning av våra höga skatter.
Sorgligt blir det ju också för oss medborgare som antingen kunnat få billigare vård och därmed mer pengar i den egna plånboken eller ännu bättre vård, kortare köer, osv för samma pengar. Ja, ni fattar. Smartare utnyttjande kan antingen ge lägre skatter eller högre ”value for money”. Ett annat alternativ är att det blir mer pengar över till annat, t ex polisen, skolan, försvaret, landets infrastruktur, etc. Det senare har jag inte ens nämnt men det är som alla vet ännu ett område som är eftersatt och numera fungerar på gränsen till oanvändbart. Opålitlig tågtrafik och ett eftersatt vägnät.

Finns det då inga förhoppningar inför 2023? Jo, det gör det såklart. Det sista som överger människan är hoppet sägs det ju. Så hoppas kan man ju alltid.
Fred på jorden hoppas man alltid på fast att man vet att det aldrig kommer att hända.
Lite mer sannolikt är att man ska vinna på Lotto eller Triss eller nå´t fast chansen är väl nästan lika liten som den första förhoppningen.
Viktigare då att hoppas på god hälsa för nära och kära likväl som för egen del.
Skickar också en förhoppning och önskan om framgång för såväl vår egen regering som ledare runtom i världen för att de ska fatta kloka beslut för människors bästa och inte bara för eget gynnande. Det finns vissa förutsättningar för att detta ska ske på vissa händer medan det tyvärr är utsiktslöst i andra fall.

Till sist. Ett nytt år medför alltid lite nytändning. Man tar nya tag och ser fram emot ljusare tider såväl fysiskt som mentalt. Det i sig är hoppfullt och kan ibland också bli en självuppfyllande profetia. Låt oss därför hoppas att 2023 innebär mindre lidande för många människor. Större klokskap och medmänsklighet för de som utövar makt och ett bättre liv för oss alla.

Tack för i år och Gott Nytt År!

/Bosse

Yttrandefrihet eller censur.

Sverige har världens äldsta tryckfrihetsförordning. Den infördes den 9 december 1766. Nuvarande lagstiftning som i allt väsentligt bygger på förordningen från 1766 tillkom 1949. Tre dagar efter den 9 december 2022 skrev jag en kommentar på Facebook. Det var ett inlägg från TV4:s Nyhetsmorgon som var upprinnelsen till att jag valde att vädra mina synpunkter i en kommentar.

I korta drag var det jag skrev en synpunkt på att såväl politiker i alla läger liksom ”main stream” media lägger fokus på att vi som elkonsumenter ska spara el i vad jag anser absurdum. Vi rekommenderas att sänka inomhustemperaturen under komfortnivå och klä oss varmt istället med koftor och raggsockor, sova med mössa på, osv. Mitt i natten ska vi gå upp och köra disk- och tvättmaskin. Vi uppmanas att tänka oss för innan vi öppnar kylskåpet eller frysen. Ett bostadsbolag i Skåne skickar ut ett lite timglas som visar fyra minuter. Det är den rekommenderade duschtiden. Allehanda andra mer eller mindre löjliga spartips fyller programtablåerna och tidningarna.
Men trots denna spariver skjuter elräkningarna i höjden och når nya rekordnivåer. Vanligt folk överväger att sälja villan (fast det är det ju inte rätt tid för och vem vill köpa en bostad med horribla uppvärmningskostnader?), vi sitter i våra mörklagda hem och fryser för innetemperaturen är sänkt långt under rimlig nivå.
Kring detta ansåg jag i min text att politikerna grovt misslyckats i sin sätt att driva energipolitik i vårt land. De är förvisso i gott sällskap med andra politiker i Europa men det är i Sverige vi har de mest galna priserna. Att man i Sverige förstört ett till nära 100 % fossilfritt energisystem gör det bara värre.
I min text krävde jag att politikerna nu skyndsamt måste ta krafttag för att rätta till det dysfunktionella sätt so. elpriserna sätts i vårt land. De ska sluta upp med att prata om att och hur vi måste spara, det ger sig självt med den rådande prisbilden. Istället ska de satsa allt på att säkerställa ett stabilt energiförsörjningssystem och inte minst en planbar kostnad för såväl hushåll som för företag. Som tingens ordning är nu är vi på väg att backa in i framtiden.

Det var dessa synpunkter i kortform jag skrev på Facebook. Min kommentar låg uppe i ca 15 minuter gissar jag. Den hann få dryga tiotalet gillamarkeringar och några kommentarer innan den plockades bort. Alla aviseringar på Facebookprofil försvann också. Så jag gissar att min åsikt inte passade Facebooks policy.
Det ska tilläggas att jag inte använde några invektiv, inga enskilda personer pekades ut eller kritiserades på något sätt och svordomar eller andra kränkande uttryck fanns i mitt inlägg.

Hur är det med vår yttrandefrihet? Är den begränsad av multinationella storföretag som åtnjuter enorma skattefördelar i Sverige och är den begränsningen sanktionerad av vår statsledning? Är det en godkänd censur? Jag är starkt kritisk till denna ordning.

Censurerad, arg och inte så lite rädd för denna utveckling!

/Bosse

Nya tider stundar

Vi står inför en ny tid i svensk politik. Kanske borde jag satt ett frågetecken efter den inledande meningen. Det återstår att se. Efter förhandlingar på Tidö Slott utanför Västerås ska en ny regering tillträda om allt går som planerat. Ulf Kristersson ska bli Sveriges nästa statsminister i en regeringskoalition mellan Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Sverigedemokraterna som största parti i den borgerliga gruppen ska ha tjänstemän i regeringskansliet för att tillse att det sk Tidöavtalet hedras. Så är det tänkt. Men blir det så?
Vissa politiker inom Liberalerna har redan börjat obstruera och hota med att rösta emot sina egna, än så länge i enskilda frågor men hur kommer det att gå i statsministeromröstningen? Kommer dessa ”Kakabavehliberaler” sticka kniven i ryggen på sina egna redan från dag 1?

Inför valet den 11 september var det min önskan att Miljöpartiet skulle få respass ut ur riksdagen men för min del hade Liberalerna gärna fått åka samma väg. Bägge mina förhoppningar kom tyvärr på skam och nu står vi där med risk för nya omröstningar med Kakabaveh-effekt. Det är olyckligt oavsett vad vi tycker om den förda politiken. Det ger en handlingssvag regering och det viktiga arbete som förvisso alla regeringar har men inte minst den tillträdande riskerar att bli kringskuret.

Alltfler politiker som fått förtroendet att representera folket tycks så fort de satt sin fot i riksdagshuset glömma att de är just förtroendevalda och vända blicken inåt mot sig själva snarare än att se till landets och befolknings bästa.
Därför har vi nu en dysfunktionell energiförsörjning med orimliga priser för konsumenterna och enorma övervinster för energibolagen.
Vi har under alltför lång tid haft en invandring som vida överstiger landets kapacitet med höga kostnader, segregation och ökad kriminaltet som följd. Därtill befarar jag att att en del av de människor som av olika skäl sökt sig till vårt land hamnat ur askan i elden.
Världens bästa sjukvård är fortfarande väldigt bra – om man kommer fram i kön, om det finns personal och sängar, om läkarna har tid att lämna skrivbordet och träffa patienten.
Bara ett par exempel på sådant som måste förbättras tillsammans med fungerande infrastruktur, en skola som får fram elever med en ärlig chans i samhället och så äldrevården. De som byggt samhället med sitt slit förtjänar en värdig ålderdom och en anständig pension.
Omvärldssituationen som våra politiker från Göran Persson via Reinfeldt till Löfven, Hultqvist och Magdalena Andersson borde kunnat förutse måste också hanteras och vår NATO-ansökan lösas ut.

Högskattelandet Sverige måste leverera mer valuta för skattekronorna och det blir nu den regering som förhoppningsvis tar Rosenbad i besittning om ett par dagar som måste vända skutan Sverige på rätt kurs om vi ska få ett bättre samhälle där våra politiker sätter folket före sig själva.

Håll tummarna!

/Bosse

Nu är det gjort

Sex dagar till valet. Är inte själv hemma på valdagen så idag har jag förtidsröstat. De av er som läst något jag skrivit tidigare vet att jag inte lagt min röst på Miljöpartiet, inte i riksdagsvalet, inte i regionvalet och inte heller i kommunalvalet.
Nej inget parti i vänstergänget har fått min röst som ni säkert räknat ut. Inte för att jag är överdrivet imponerad av oppositionen men av två onda ting som man säger.

För att vara lite slarvig och ovårdad i språkbruket skulle jag vilja säga att våra politiker har ”fucked up” riktigt ordentligt den här gången. Och det började med regeringen Reinfeldt och inte minst med Reinfeldt själv. Hans uttalande ”öppna era hjärtan” sänkte Alliansen och lämnade öppet mål för vänsterblocket. Det följdes upp av Annie Lööf och hennes Centerparti när hon släppte fram regeringen Löfven efter förra valet.
Redan 2014 gjorde Socialdemokraterna upp med med Miljöpartiet. Ja, det vill säga de sålde sin själ för att få sitta vid makten. Kärnkraften skulle straffas ut, det var Mp:s krav och så blev det. Ytterligare fyra reaktorer togs ur drift. Politiska beslut hade gjort dem olönsamma. Regerande statsminister har inga betänkligheter när hon gång efter gång hävdar att nedläggningarna berodde på kommersiella beslut. En ren lögn med stadig blick rakt fram inför det svenska folket. Landets statsminister – man häpnar! Finns ingen moral, ingen etik, ingen heder?

Nu står vi där vi står. Idiotiska elpriser, skenande inflation med allt vad det innebär av stigande räntor och matpriser som skjuter i höjden. Företag lägger ner produktion för elkostnaden är för hög. Svenska tomater kommer inte odlas i vinter pga av detta. Så i sin miljöiver kan nu Miljöpartiet se tomater transporteras på lastbil från Sydeuropa. Miljövänligt eller…? Det är så f-bannat dumt som man finner inte ord.
För att inte tala om det som ofta talas om som ”vanligt folk”. Hur i hela glödheta.. ska de kunna betala elräkningar som är tre eller fyra gånger högre än normalt eller ännu värre?
Fick för övrigt vår elräkning för augusti. Vi hade minskat vår förbrukning med 36,5 % jämfört med förra augusti men kostnaden hade stigit med 60 %. Då hör det till historien att vi investerade i en luftvärmepump till vårt redan erkänt effektiva värmesystem. Den var inte gratis.

Ja och så skjuts det hej vilt som vanligt höll jag på att säga. Men det skjuts faktiskt mer än vanligt och det säger inte lite. Vi toppar statistiken i Europa. Ja, vi ligger trea världen, knappt slagna av Mexico. Ytterligare kommentarer överflödiga.

Nej, våra politiker har i sin kortsiktighet och sin makthunger bara sett till symbolpolitik. De har struntat i att lyssna på de tekniskt kunniga som varnat för konsekvenserna och bara sett sina egna positioner.
Och det är område efter område där de har skitit i det blå skåpet som det så oskönt heter. Det känns som hela vårt fina välfungerande svenska samhälle vacklar på lös grund, regalskeppet driver för lösa boliner och grundet närmar sig obevekligt.
Det sorgliga är att oavsett vem som försöker greppa rodret så har de en näst intill omöjlig uppgift framför sig.

Hoppas på ett gott val men kan inte släppa tanken på att det är ganska kört för moder Svea.

/Bosse

Högspänning i energipolitiken

En kort fundering om energi- och miljöpolitiken i Sverige.

Inte nog med att det i Sverige förväntas rekordhöga priser på el i höst och vinter nu varnas det från olika håll för att elen inte kommer att räcka till i de södra delarna av landet.
Medan övriga delar av världen eldar på för fullt så ska Sverige leda ”den gröna omställningen”. Runtom på haven seglar lyxkryssare med upp till 7.000 passagerare och 2.500 i besättningen. Dessa världshavens nöjespalats bränner hundratusentals liter brännolja per resa. I Qatar lyser gigantiska strålkastare upp luftkonditionerade fotbollsarenor – mitt i öknen. I Kina eldar man kol i femtusen kolkraftverk. Samma sak i Indien. Där lyser städerna av neon och flödande ljus hela nätterna. På populära skidorter lyser gigantiska stråkastare upp pisterna till långt in på natten så att hugade skidåkare kan åka så länge de bara orkar. Därtill produceras konstsnö i aldrig sinande mängd.

Samtidigt i Sverige uppmanas vi att spara på energin. ”Den billigaste kilowatten är den vi inte använder”, säger energiminister Khashayar Farmanbar på det förnumstiga sätt som bara han kan. Här i Sverige uppmanas vi att sänka innetemperaturen i våra bostäder till 18 – 19 grader och ha släckt i alla rum. Ta en extra kofta på. Det händer här i landet med bland de allra högsta skatterna i världen. Med stolthet meddelas att vårt land ska leda den gröna omställningen. Sveriges andel av de globala utsläppen räknas i enstaka promille men här kan vi gott frysa lite. Det är skamligt!

Förbannat snyggt manövrerat regeringen!

/Bosse

Harlem är gospel

Det finns hur många namnkunniga restauranger som helst i New York där man kan äta en fantastisk söndagsbrunch. Den här söndagen har vi sökt oss upp till Harlem på Manhattan för att besöka The Red Rooster. Restaurangen drivs av den välkände svensken Marcus Samuelsson som ju också driver krogen Akvavit i Midtown.
Vi har naturligtvis bokat bord i god tid och restaurangen är redan fullsatt vid vår ankomst. Lite marginaler finns dock och vi kan utan svårighet förhandla oss till ett bättre bord. Högst upp mot taket längs ena väggen hänger en färgglad hattsamling som med lite fantasi kan ses på Marcus huvud.
Menyn känns lite ”caribbean” med bl a crab cake och lobster roll. Maten är god men kanske ändå inte det man värdesätter högst när man besöker Red Rooster. Det är mer själva stället och stämningen. Och gospelkören som bjuder på show. Vilka pipor om uttrycket tillåts!

Lobster Roll på Red Rooster

Dagens kör innehåller en debutant i sammanhanget och hon behöver verkligen inte skämmas för sig, inte ens i jämförelse med en annan körmedlem som 2019 vann amerikanska Idol.
En halvtimme senare tar kören paus och vi börjar avsluta vår måltid. Priserna är på sedvanlig New York-nivå, dvs väl tilltagna. Du får t ex en Lobster Roll för $32 men då ingår sången.

Dagens debutant behöver inte skämmas för sig. Mobilens ljudupptagning ger henne dock inte rättvisa.

Vi kliver ut i solen på Lennox Avenue och promenerar några kvarter bort till ett enkelt café med gott kaffe som vi dricker i skuggan under platanerna innan vi beger oss hemåt Brooklyn igen. Ännu en trevlig brunch i New York kan läggas till minnesvärda upplevelser.

New York – my kind of town!

/Bosse

Integrera mera

Det pratas mycket om gängkriminalitet och det ökande våldet i vårt samhälle. Det är ju förvisso inte så konstigt eftersom Sverige numera toppar statistiken över skjutningar och annan kriminalitet. På den politiska agendan för att komma till bukt med problemen står utökad och förbättrad socialtjänst, skolans ansvar och så fler poliser och längre fängelsestraff förstås. Lagskärpningar och diverse andra förslag, mer eller mindre verklighetsförankrade dyker också upp titt som tätt i debatten.

Något som inte belyses lika ofta om ens alls är de bakomliggande orsakerna till varför det en gång så idylliska svenska samhället har fått den utveckling vi ser idag. Om den svenska debatten har gått från förnekelse av sagda problem till ett mera öppet konstaterande av tingens ordning så har orsaken till att det blivit som det blivit än så länge totalt beröringsförbud tycks det.

Något vetenskapligt underbyggt svar på frågan har jag som vanligt inte. Det här är en text som beskriver mina högst personliga idéer, tankar och teorier om det som sker i vårt samhälle. Inte heller kan jag hävda att jag är någon historisk expert men jag har ändå letat i mitt minne och hur jag än söker kan jag inte hitta något exempel genom historien när en massiv folkvandring skett och då två vitt skilda kulturer plötsligt har befunnit sig inom ett begränsat geografiskt område och i en gemensam samhällsstruktur utan att det inneburit konflikter. Det tycks ligga i människans natur att den egna levnadsstilen och den egna kulturen är inget man lättvindigt vill eller kan ändra på.

Och det är väl just det här som hänt och händer i Sverige. Mer än en miljon människor, fler än 10 % av Sveriges totala befolkning har kommit till vårt land på en förhållandevis kort tid. Vi har därtill i missriktad välvilja ansträngt oss till det yttersta för att stärka de hitkommandes egen kultur och eget språk medan vi ändå upp i den högsta statsledningen förminskat och till och med förnekat den svenska kulturen och livsstilen. Det har skapat parallella samhällen inom landets gränser. Kort sagt har det uppstått en obalans som ger negativa såväl ekonomiska som integrationsmässiga effekter. Vi drar åt helt olika håll fast vi delar gemensamma resurser och gemensamt utrymme.

Hur ska vi då komma tillrätta med detta? Hjälper det med fler poliser? Ska det till tuffare tag i skolan eller ska vi ha längre fängelsestraff? Ja, det måste vi kanske ha men det är i så fall som en konsekvens av hur vårt samhälle ser ut och det kommer inte att vrida kursen rätt. Vilken fortsatt utveckling vårt samhälle kommer ta, hur morgondagens Sverige kommer att se ut kan man bara gissa. Min tro är att det kommer ta generationer innan vi ser en fungerande integration – innan samhället har satt sig i vilken form det än må ta. Men för att det ska ske måste migrationspolitiken i Sverige göra en fundamental helomvändning. Om en fortsatt stor invandring sker så skjuts problemen framför oss och förvärras sannolikt också. Om invandringen minskar kraftigt kan samhället så sakteliga stabiliseras i sin nya form. Det samhälle som vi gamla 50-talister växte upp i är för alltid borta.

I grunden borde EU i nära samarbete med FN varit en aktiv aktör och bidragit till en rimlig fördelning av alla de miljoner som under de senaste decennierna lämnat sina hemländer. Istället har vissa länder fått en oproportionerlig stor andel av inflyttade människor från andra kulturer och med andra religioner. Vissa grupper har haft lättare att integreras i det svenska samhället medan andra grupper haft det svårare eller till och med varit direkt ovilliga att inlemmas i vårt samhälle.
Det hade ju varit trevligt att sjunga mångfaldens lov och det pittoreska i nya sedvänjor som blandas med svensk midsommar och ”Hej Tomtegubbar” men det är väl ändå en lärdom vi dragit att den bilden är en chimär. Människan fungerar inte så och i det fallet är vi alla lika, också vi svenskar som ofta tror oss vara annorlunda än resten av världen.

Integrera mera – om det bara hade gått.

/Bosse

Handlingsförlamad

Läste häromdagen om vandalisering av en ny förskola i Hässleholms kommun. Kommunens företrädare tyckte det var mycket tråkigt och kunde därtill berätta att det är mycket vanligt att kommunens skolor och förskolor utsätts för skadegörelse.
Även polisen som i detta fall kunnat ingripa efter att ett vittne larmat kunde konstatera att skadegörelse på bl a skolor blivit allt vanligare. Det här är förstås inget unikt för Hässleholms kommun utan förekommer såklart i hela landet. Vad som ligger bakom kan man spekulera kring och beklaganden saknas sannerligen inte.

Man kan också fråga sig vad som skulle kunna vara effektiva åtgärder för att om inte helt förhindra så åtminstone begränsa omfattningen av den här typen av förstörelse. Några sådana funderingar redovisades dock inte i den artikel jag läste. Varken ansvarig vid kommunen eller polisens talesperson hade några förslag. I vilket fall hade journalisten inte ställt frågan att döma av texten.

Huruvida det finns planer eller förslag i den kommunala förvaltningen är obekant för mig men egentligen borde det väl vara förhållandevis enkelt att minimera skadorna på våra offentliga inrättningar. Kameraövervakning och tillhörande bevakningsinsats borde kunna förhindra en hel del otyg och i vissa fall också möjliggöra lagföring av de som ägnar sin kreativitet och energi åt dylika tilltag.
Nja, säger du. Man får ju tänka på den personliga integriteten. Vem vill bli filmad var man än befinner sig…? Nej, missgärningspersonerna vill det säkert inte, det vill säga om de inte själva spelar in en liten video och ”marknadsför” sitt tilltag på något socialt media.
Länsstyrelsen brukar inte heller ställa sig positiv till kameraövervakning. Man ser hellre att kriminellas integritet skyddas än att rån- våldtäkts- och misshandelsoffers väl och ve skyddas. Att då döda ting och offentlig egendom skulle skyddas kan man knappast förvänta sig.

Man slås av den handlingsförlamning, handfallenhet och undfallenhet som svenska myndigheter och styrande politiker uppvisar när det gäller att vidta åtgärder och hitta lösningar för att skapa ett tryggare samhälle och förebygga onödiga kostnader i såväl mänskligt lidande som i rent ekonomiska värden.
Vad är det som gör att man inte har förmågan att säkerställa detta för vanligt hederligt folk och för våra gemensamma inrättningar? Jag blir tyvärr svaret skyldig.

Om man skiter i det tillräckligt länge löser det sig självt – inte alltid har det visat sig.

/Bosse