Äta bör man annars…

2021-02-182021-02-18 / Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

I Sverige ges det ut en kokbok om dagen sägs det och allt som oftast ser man glättiga bilder på fantastiska kök med nära nog ett restaurangköks standard. Men lagas det någon mat i de svenska hemmen? Jag blir svaret skyldig för det vet jag ärligt talat inte. Det talas dock om att livsmedelshandeln slår nya rekord i pandemitider. Krogarna stänger ju strax efter åtta på kvällen då det inte längre får serveras alkohol och redan klockan tre på eftermiddagen skramlas det i pannor och kastruller när krögarna protesterar mot regeringens hantering av stödpaket och restriktioner.

Själv har jag med mig lite matintresse från min uppväxt. Mamma var kallskänka under sin yrkesverksamma tid så någon känsla för mat och matlagning har jag väl fått med mig från modersmjölken kan man anta. Nu i mogen ålder går matlagningsintresset i perioder får väl erkännas. Ibland finns inspirationen medan det emellanåt inte är lika fascinerande. Med COVID-19 hängande över sig är alternativen dock inte så många utan de flesta måltider äts i hemmets trygga vrå. Då gäller det att hitta den där inspirationen och att få till variationen också.
I matbutiken kan man hitta en uppsjö av färdiga eller halvfärdiga maträtter som kan ligga på tallriken på några få minuter efter en sväng i mikrovågsugnen. Men som jag antydde tidigare tillhör jag numera en mogen generation och halvfabrikat är inte lika med snabbt, gott och enkelt för min del. Tvärtom tycker jag det är tråkigt, trist och inte särskilt gott. Jag föredrar genuina råvaror och att någorlunda från grunden tillreda en måltid. Okej, vissa genvägar tillåts det måste jag erkänna men i stort undviker jag halvfabrikat.

Så häromdagen tog jag mig för att laga en fisksoppa. Det är enkelt och går dessutom snabbt. Jag har gjort den här varianten ett antal gånger vid det här laget. Och jag fuskar lite också. Tar några genvägar från det recept jag utgår ifrån. Alltså struntar jag i att skålla tomaterna och skala dem. Jag drar locket av en burk Mutti krossade tomater från Italien helt enkelt. De har garanterat god smak medan färska tomater kan vara helt smaklösa om det är fel säsong. Jag köper också lax- och torsktärningar. Lagom stora bitar bara att hälla i på slutet av koket. Sedan brukar jag förstärka med räkor också. De ska i allra sist så de inte blir sega. Receptet ser ni nedan. Men kom ihåg att recept är bara till för att få lite inspiration, det kan alltid modifieras efter tycke och smak.

Till soppan är det gott med aioli eller créme fraiche och nybakat bröd. Man kan ju baka själv eller så kan man köpa nybakat i butiken.
Man ska ju dricka något till också och det är såklart individuellt vad man föredrar. Jag tycker att ett ganska smakrikt vitt vin passar fint till men en god öl kan ju också vara gott. Ett annat alternativ som aldrig kan vara fel är vårt fina svenska vatten.
Just vid det här tillfället valde vi ett vitt vin från Frankrike, nämligen Sancerre Domaine de la Villaudière, 2019. Helflaska 750 ml nr 5338 på Systembolaget. Flaskan kostar 179 kronor. Satt som en smäck som man brukar säga.
Jag slängde fram grytan på bordet direkt från spisen som synes på bilden. Det går såklart att lägga upp i tallrikar eller servera i en vacker skål och det hade jag ju gjort om jag tänkt mig att skriva en blogg om soppan. Men när detta begav sig var vi mest hungriga.

Receptet – fisksoppa från Bretagne, (4 port)

600 gr fisk, jag brukar ta lax och torsk i färdiga tärningar men det går med annan fast fisk också.
1 burk Mutti krossade tomater
1 liten gul lök eller 2 scharlottenlökar (banan)
1/4 purjolök med fördel den gröna delen
1/2 fänkålsstånd (eller lite mer efter smak)
2 msk olivolja
1 pkt saffran
1 vitlöksklyfta
1 dl torr vermouth (vill man kan slå en skvätt i ett glas med lite gin så har man en Dry Martini också)
2 dl fiskbuljong (gör du egen blir det bäst men det funkar med tärning, motsv)
2 dl vispgrädde
1 tsk salt
1 krm cayennepeppar (ta mer eller mindre beroende på hur mycket sting du önskar)
Hackade örter, t ex persilja, gräslök eller basilika

Så här gör du:

Hacka löken fint, strimla purjolök och fänkål.
Fräs lök, purjo och fänkål i oljan till de får lite färg. Tillsätt saffran och hackad eller pressad vitlök. Häll i vermouth och späd med fiskbuljong och grädde. Salta och peppra. Sjud till en jämn sås.
Lägg i fisken (2 – 3 cm stora bitar, jag fuskar ju med färdiga tärningar). Låt sjuda i ca 3 minuter. Häll därefter i tomaterna och låt gå med till de är varma. Lägg därefter i räkorna, om du väljer att ha sådana med. Låt inte räkorna koka, då blir de sega och tråkiga. Till sist toppar man med örter.
Servera omgående.

Originalreceptet har jag hämtat från Bonniers kokbok ISBN 978-91-7424-138-9

Det tar alltså bara någon halvtimme att fixa denna goda fisksoppa som ursprungligen kommer från Bretagne men i denna fuskvariant stammar den alltså från Hässleholm. Lite mer fisk än originalet, köpt i färdiga tärningar. Två förpackningar på ICA. Inget jobb med att skålla och skala tomater.
Köper man färdigt bröd så är det här en god måltid man kan svänga ihop en söndag eftermiddag efter en dag i naturen, efter hundpromenaden eller vad man nu tar sig för på söndagar. Enkelt och snabbt.

Lycka till!

/Bosse

Sydafrika 2020 – matresan

2020-03-092020-03-09 / Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Facebook, Instagram och andra sociala medier är fulla av matbilder av varierande kvalité. Jag är själv skyldig till en hel del – det är bara att erkänna. Matpornografi kallas det ibland. Vår resa till Sydafrika denna gång marknadsfördes som en mat- & vinresa anförd av Tareq Taylor, erkänt skicklig kock och krögare i Malmö med många meriter på sin lista. Och ska sanningen fram så var det väl också hans namn som avgjorde att vi beslutade oss för ett återbesök i Sydafrika. Egentligen hade vi tänkt oss en annan resa. Inte för att vi inte tyckte om landet vid vårt första besök utan för att det finns så många spännande resmål i vår fantastiska värld.
Men det lät spännande att få träffa denna entusiastiska person som alltid är så positiv i de TV-program han figurerar. Framför oss såg vi spännande matupplevelser.

Berit och Tareq diskuterar mat. Kanske är det koktiden på det perfekta ägget?

Och vi blev inte besvikna. Det blev både annorlunda smaker, nya smaker, nya rätter och understundom överdådigt. Det gällde att nöja sig med smakbitar om man skulle hänga med till ”the bitter end” – som alls inte var bitter.
Här blir det en kort sammanfattning med några bilder. Det blir inga recept eller ingående beskrivningar av olika maträtter även om Tareq var frikostig med information om allt som serverades. Vill ni ha mer ingående uppgifter om tillagning och ingredienser får ni ta kontakt med mästerkocken själv.

Redan någon timme efter incheckning på vårt hotell i Kapstaden bjöds vi på vinprovning med några trevliga sydafrikanska viner. Därtill några smakliga tilltugg förfärdigade av sagda mästerkock.
Chardonnay är en stor druva i Sydafrika men Sauvignon Blanc (uttalas blank i landet) och Chenin Blanc är populära druvor. När det gäller rödvin har Sydafrika sin egen druva, nämligen Pinotage men det odlas även Cabernet Sauvignon, Merlot, mfl. Utbudet av bra viner är stort.

En smakfull förrätt på restaurangen Kunjani Wines i Stellenbosch

Tareq gästspelar sedan på olika restauranger i Kapstaden och i Stellenbosch där han tillsammans med ordinarie chefkock komponerar nya och egna rätter utifrån lokala råvaror som vi bjuds på. En av dagarna har Tareq fått ledigt och kan följa med oss på utflykt till Godahoppsudden och Bolders Bay. På kvällen ser vi en lokal show i Kapstaden och bjuds på buffé med lokala specialiteter.

Tareq Taylor är en passionerad matkonstnär som med stor passion ger sig i kast med såväl de lokala råvarorna som landets mattradition. Till detta läggs en genuin kunskap om hur olika råvaror ska hanteras och kan användas, en personlig touch ger nya smaker.
En basföda för många i Sydafrika men också i många andra afrikanska länder är pap, en sorts gröt gjord på majsmjöl. Vi möter den vid flera tillfällen i form av tillbehör till andra maträtter som vi bjuds på vår restaurangodyssé. Ska sanningen fram lämnar pap mig oberörd. En ganska smaklös vit pasta helt enkelt. Sorry!

Anka är inte min favorit men den här var mycket god. Här serverad med bl a pap på restaurang 6 On Spin.

Den ena smakupplevelsen avlöser emellertid den andra. Om pap inte smakar något speciellt så är det annat som smakar desto mer.
Vid ankomsten till Asara bjuds vi på vingårdens egna mousserande vin. Vinet görs med champagnemetoden som i Sydafrika heter MCC.
Asara Wine Estate ligger vackert i ett område som är fullständigt översvämmat av vingårdar och kooperativ. Från vårt rum med en rymlig balkong har vi en bedårande utsikt mot vingårdens odlingar och bergen i bakgrunden.

Vy från en balkong

Dagarna i Stellenbosch fylls med besök på olika vingårdar med lunch i det fria, vinprovningar och möjlighet till inköp av såväl viner som souvenirer. På kvällarna bjuds på storslagna middagar på såväl Asara som på andra restauranger. Vi hinner också med ett besök i Asaras ginbar som har mer än 450 olika sorters gin att välja på kompletterat med ett sortiment av olika tonic som kan kombineras i ett otal drinkar.

Skaka, skaka!

Vår sista kväll på Asara får vi också en lektion i drinkblandning. Shakers finns framställda till oss och efter en instruktion är det en skakande upplevelse med efterföljande provsmakning.

Nu går resan vidare nordost ut. Vi lämnar Asara och Tareq Taylor för att bege oss ut i bushen och jaga vilda djur – med kameran. Från Stellenbosch återvänder vi till Kapstaden och Cape Town International Airport. Härifrån flyger vi till Sydafrikas största flygplats, O.R Tambo i Johannesburg. Detta är Sydafrikas största och mest trafikerade flygplats med drygt 21 miljoner passagerare om året.

Häng med ut i bushen – nästa blogg berättar om det.

/Bosse

Till slut – ett litet bildgalleri.

Den f-bannade senapskålen

2016-08-162019-04-01 / Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Tillhör du dem som älskar ruccola (ska enl Språkrådet stavas rucola)? De senaste decenniet har denna maskrosliknande salladsväxt vunnit mark i vårt land. Växten som på svenska också kan kallas senapskål beskrevs dock redan av Carl von Linné på sin tid. Ursprungligen kommer växten från Sydeuropa. Italien, Spanien och Frankrike är länder den stammar ifrån. Det är ju också där den från början förekommer i diverse maträtter.

Ett par sorgsna ruccolablad sänker denna annars så fräscha croissant.

Som allt annat i vår globaliserade värld har den numera vunnit mark långt utanför sina naturliga områden. Dock reproducerar sig växten inte i Sverige. Däremot finns den i överflöd i våra grönsaksdiskar och på landets krogar. Ett par ruccolablad kan man alltid slänga på en ostmacka eller dränka en pizza med. ”Serveras med ruccolasallad” är en vanligt förekommande text på diverse menykort.
Och det finns en försvarlig andel svenskar som fullkomligt älskar dessa ”maskrosblad”. Beska, inte sällan vissna och inte ens dekorativa hyllas dessa blad som en kulinarisk läckerhet. Jag säger: NEJ TACK!

Ruccola, rucola eller senapskål, vilket ni vill tycker jag är bland det mest trista jag kan stoppa i min mun, möjligen med undantag av snus. Precis som jag hävdar ovan är det en vissen, besk ursäkt för en grönsak som tar plats i stället för en fräsch, krispig sallad sammansatt av goda och vackra grönsaker i sprakande färger.
Så nej, kära ruccolavänner vi delar inte denna passion för senapskål. Ni får min portion också. Jag skänker den med glädje till dig och avstår hellre den delen av tallriksmodellen än förpestar min måltid med ruccola. Det förvånar föga att Italien byter regering varannan vecka eller att maffian kan härja fritt i detta land. Vem orkar ta sig an något väsentligt när sådan grönsak står på menyn.
Spanien har ju heller inte haft det lätt, en ekonomi i nedgång, tjurrusningar och tomatkrig säger det mesta. Min analys är att det är ruccolans fel. Ät tomaterna och kasta ruccola på varandra i stället så kommer allt att ordna sig.
Vet inte om det ens är lönt att nämna Frankrike i detta sammanhang? Personligen tycker jag att ruccola till camembert är ett riktigt bottennapp när man kan äta friterad persilja och hjortronsylt.

En god ostmacka förvandlas till en besk och vissen upplevelse

Och här hemma i Sverige, vem kan tänka sig ruccola till kräftorna? Potatismos, stekt strömming och – ruccola? Nej, skulle inte tro det.
Här i Hässleholm har den viktigaste politiska frågan på länge varit en viss musikpaviljongs vara eller inte vara. Nu vill förespråkarna för detta monument över en svunnen tid starta ett alldeles eget politiskt parti med detta som huvudfråga. Om detta kan man tycka vad man vill men personligen tycker jag frågan om att bannlysa ruccolan känns betydligt mer angelägen. Därför har jag allvarliga planer på att starta partiet BRUD – Bannlys Ruccola Utan Dispens.

Menar jag allvar?

Bosse

Nu är det jul igen! Skål och hjälp vad jag är mätt!

2015-12-272015-12-27 / Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Ja, nu är det jul igen. Det borde ju inte förvåna någon – händer en gång varje år. De flesta av oss blir väl heller inte så förvånade men desto mer stressade. Mycket ska hinnas med. Det finns många måsten.
Innebörden av jul är väldigt olika för olika människor. För många innebär det en ”mathelg”, i alla fall för de av oss som firar en traditionell svensk jul. Det ska ätas julbord i tid och otid. Företagen bjuder kunder och personal på julbord. Inom föreningslivet lever julbordstraditionen i högönsklig välmåga, osv, osv. Skinkan, syltan, sillen och brunkålen ska avsmakas, bedömas och betygsättas. Allt nersköljt med öl eller julmust och en och annan snaps.
Dem av oss som minns Magnus Härenstams ”Verkmästaren i magen” känner igen oss. Kroppen ska hantera en hel del fett men också socker och för vissa också kanske lite väl mycket alkohol.

Sill för inläggning steks

Denna jul har jag själv bara avnjutit ett säger ett julbord förutom julmaten hemma. Fick möjlighet att göra det på Restaurangskolan i Hässleholm i början på december. Det var ett klassiskt julbord som jag minns från den tid när min egen mor jobbade som kallskänka och julborden var att likna med Babylons hängande trädgårdar. Ett överdåd utan dess like och med det garnerade grishuvudet som kronan på verket.
Numera räknar jag mig till kategorien ”krögarens bästa vän”, dvs jag betalar fullt pris men har bara kapacitet för att äta för en bråkdel av det. Redan när några sillsorter är inmundigade börjar det säga stopp. Pliktskyldigast kan jag trycka ner någon köttbulle och kanske lite rödkål. En matsked Jansons frestelse blir slutklämmen och är det som får ”grabbarna i levern att packa ihop, stänga och gå hem”. Jag är proppmätt. Ris a´la Malta eller gröt är inte att tänka på. Redan innan har jag ratat brunkålen, revbenen, syltan och prinskorven. Det kallskurna ligger orört, möjligen har jag fått i mig en liten skiva skinka men inga rökta korvar, leverpastej eller aladåb gör sig besvär. Jag är helt enkelt usel på att äta julbord. Tekniken är säkert dålig den också. Förmodligen äter jag för fort, dricker för lite sprit (alkohol hjälper ju till med matspjälkningen) och tar för mycket av de första rätterna.
Många är de gånger jag fått och faktiskt fortfarande får kommentarer kring min ”ätkapacitet”. Man tittar förundrat på min tallrik och undrar om det är allt jag ska äta, mår jag inte bra, är det inte gott? Jag kan inte äta det berget du lastat upp på din tallrik vill jag replikera men det kan man så klart inte säga till folk utan jag kommer med några halvkvävda ursäkter.
Det är med mat som med sprit. Om du inte äter rejält blir du ifrågasatt. Om du inte tar en sup blir du ifrågasatt.

Jag är intresserad av mat, kanske lite mer än genomsnittet och jag tar gärna en sup när tillfället passar eller ett glas vin om de är en mer lämplig dryck vid det enskilda tillfället. Dock funderar jag emellanåt över varför vi är så oförsonliga med våra medmänniskors mat- och dryckesvanor? Inte mår jag varken bättre eller sämre av vad min bordsgranne äter eller dricker eller hur mycket. Ändå kan jag komma på mig själv med att fråga om varför vederbörande inte vill ha en sup eller smaka på aladåben.
Naturligtvis ligger det i vår kultur, som i så många andra, att man vill att gästen ska tycka om det som bjuds och njuta så mycket som möjligt av läckerheterna men kanske borde vi tänka efter en gång till innan vi trugar för mycket eller för all del kommenterar att tallriken inte är renskrapad – för vi vill väl inte att vårt sällskap ska äta eller dricka så att vederbörande mår dåligt?

Nu när du njutit av julens läckerheter får du ge dig till tåls enda till påsk – eller?

Bosse

Indisk mat och dryck

2015-02-102015-02-05 / Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Vi har alla olika preferenser när det gäller mat. Det mesta går att hitta i matbutikens diskar och vi svenskar kan välja att äta nästan vad som helst när som helst och var som helst, dvs hemma, på restaurang eller på gatan.

Jag upplevde det lite annorlunda i Indien. Visst finns McDonalds, KFC och säkert någon annan

Nan-bröd serveras nästan alltid och finns i en mängd varianter.

snabbmatskedja också. Men jag har inte sett en enda fransk restaurang, ingen italiensk restaurang, någon tysk ölhall eller ett tex-mexställe. Nej överallt är det indisk mat. Även på de ”lyxhotell” vi bott på så serveras alltid en indisk buffé, mer eller mindre omfattande. Visst finns det ibland en a´la Carte meny med lite annat att välja på men ändå.
Ska man generalisera så är det potatis i norr och ris i söder. 80 % av Indiens befolkning är vegetarianer så utbudet av grönsaker är nära nog oändligt. Min högst personliga uppfattning är att det mesta består av en huvudingrediens, oftast en grönsak då som tillagats i någon röra/sås. Ibland är det starkt, ibland är det milt. Viktiga kryddor är spiskummin och koriander men de är långt ifrån alltid som de är de dominerande smaksättarna. Kyckling, fisk, get och i något fall fläsk förekommer. I enstaka fall också biff eller annat nötkött. Naturligtvis är det avgörande till vilken religion man bekänner sig vilken typ av animaliska produkter som tillåts om ens någon.

Bananer finns i mängder av varianter.

Ärligt talat så har jag aldrig varit särskilt entusiastisk över indisk mat. Tre veckors diet med indisk smaksättning har inte gjort mig mer såld. Sorry! Alla ni som älskar indisk mat skulle säkert hamnat i paradiset. För mig är det en massa röror som smakar ungefär det samma fast med lite olika sorters parfym tillsatt. Det kan kvitta om det är fisk, kyckling eller kött. Det är kryddorna som avgör vad det smakar, inte råvarorna.
Det bästa är all färsk frukt. Ananasen är underbart söt, melon i alla dess former, alla olika sorters bananer.

Vad kan man dricka?

Nu till drycken. Jag säger bara Kingfisher. Vi har druckit denna indiska öl nästan varje dag. Den håller 5 % normalt men det finns en variant som kallas Extra Strong (6 %) och har lite mer smak, är lite mörkare och har lite mer beska. Den är godare men finns långt ifrån på alla ställen. Överhuvudtaget är indisk spritlagstiftning omöjlig att förstå. Svensk alkoholpolitik förfaller logisk och vettig i jämförelse. I vissa delstater vill man förbjuda bruket och försäljningen av alkohol helt. Många restauranger får inte utskänkningstillstånd men har ändå drinklistor och serverar all slags alkohol. Ölen (den eviga Kingfishern) serveras i kaffemugg, flaskan är insvept i tidningspapper och bärs helst ut så fort ölen är uppslagen.

Röror på ett palmblad. Papadambröd. en grillad fisk skymtar till höger. (Fotograferat med Iphone)

Vin är ett sorgligt kapitel och stavas Sula. Det är den största inhemska producenten. Det vita vinet går att dricka väl kylt, det röda är inte bara inhemskt, det är hemskt också. Det finns en rosé som är riktigt hyfsad (iskallt såklart). Såg även en flaska mousserande men det blev aldrig tillfälle att prova.
Det finns andra producenter också som gör viner av varierande kvalité. Vinresor till Indien känns långt borta.
Priset på viner är generellt högt, på importerade viner fullt i klass med svenska priser eller ännu högre. Inköp görs i särskilda butiker som drivs privat. På landsorten är utbudet starkt begränsat. På en krog beställde vi gin & tonic (man vill ju hålla malarian i schack). Det visade det sig att vi fick gin & ginger ale – en ny och helt obehövlig upplevelse. Det ska sägas att designen på Sweppes Ginger Ale och Sweppes Indian Tonic Water var förvillande lika.
Vatten behöver man alltid. Drick bara vatten i flaska. Kontrollera att flaskan inte är öppnad innan du får den. Använd också flaskvatten till tandborstning.

Starksprit finns och dricks av många indier i stora kvantiteter. Inget unikt för detta land. En liten rekommendation är en rom som heter Old Munk. Den finns i flera varianter, ju dyrare ju godare enkelt förklarat. Den får dock inte säljas i alla stater. Svår eller kanske till och med omöjlig att få tag på i de södra delarna av landet.

Det ska dock påpekas att vi inte har lidit av svält eller törst en enda dag under vår tre veckor långa rundresa och visst har vi fått en rad maträtter som varit mycket njutbara – inte minst vid besök hemma hos indiska familjer som med stor gästfrihet bjudit in oss i sina hem.

Vår första kväll hemma i Sverige efter resan, en fredag valde vi att göra potatismos och ugnsbakad falukorv. Mmmmm! Svensk husmanskost slår det mesta!

Bosse

Baka en pizza

2014-08-222014-08-20 / Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

I Hässleholm finns det oräkneliga pizzerior men bara en som fick en smiley vid miljökontorets senaste kontroll. En smiley betyder att restaurangen håller en godkänd hygienisk standard, rätt kyla, rätt värme och tillräckligt städat. Det finns godkända faciliteter för personalen att tvätta sig och etablissemanget kan visa på tillräckliga kunskaper om livsmedelshantering och personlig hygien. Och inte minst spårbara råvaror.

EN av alla kontrollerade pizzerior i hela kommunen. Herregud! Varför är det så? Varför ställer inte konsumenten högre krav? Varför nöjer sig hässleholmarna med dålig mat, taskiga pizzor och risken för matförgiftning? Det är en gåta för mig. Vi skriver 2014 och alla läskunniga borde vid det här laget fått i sig tillräcklig information för att kunna göra ett kvalitativt bättre val – men icke!

Arkivbild utan koppling till nämnda företag.

I skrivande stund har jag precis ätit en pizza, hämtad i Helsingborg på en pizzeria där, förbakad på pizzerian och färdigbakad fem minuter i egen ugn vid hemkomsten. Jag har ingen aning om i fall den här restaurangen fått anmärkningar av hälsovårdsmyndigheten i Helsingborg men förbannat god var den, pizzan. Våra pizzor garnerades med garanterat färska råvaror, fräscha och välsmakande. Mozzarella i stället för fettdrypande ost av okänt ursprung. Degen var tunn och spröd inte en seg degklump. En riktig god pizza med andra ord. Vet bara ett ställe runt Hässleholm som kan prestera det – Anna Wemlerths pizzeria Måleböke Restaurang på Skyrups Country Club och just idag var inte den öppen. Så det blev pizza från Helsingborg, drygt åtta mil från Hässleholm. Ruccola i en påse vid sidan om. Det är väl så det ska vara? Fast jag struntar i ruccola – ”overrated”! Det enda jag saknade var olivolja med piri-piri.
Det ska i rättvisans namn sägas att jag inte ätit mig igenom Hässleholms pizzeriautbud men de senaste försöken vi gjort att köpa hem pizza har i samtliga fall slutat i besvikelse. Många vittnesmål från vänner har styrkt mig i uppfattningen att det mesta som erbjuds inte är värt att stoppa i munnen. Har du andra erfarenheter får du gärna berätta det.

Ska man äta en pizza ska den vara god med färska råvaror, bakad av någon som kan och inte nå´t j-vla skit med tvivelaktigt kebabkött, vitlökssås och flottig ost – fy f-n säger jag bara! Sådant kan få mig att ”baka en pizza”!

God pizza till folket!

Bosse

Vi hämtade våra pizzor, sk. gourmetpizzor hos Bonasera Bonasera på Drottninggatan i Helsingborg.

Med passion för mat – bilden vecka 13

2014-03-302014-03-31 / Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Veckans bild blir en ”kändisbild”. Hade förmånen att få träffa Sigrid Bárány denna lördag. Hon är en passionerad matmänniska – kock. 2012 vann hon TV4:s tävling årets mästerkock. Med sin speciella stil och en brinnande entusiasm för mat och matens betydelse i våra liv är det fascinerande att lyssna till Sigrid när hon med hela sin kropp visar på matens sensualitet och den njutning maten kan ge.

Sigrid Bárány på besök i Hässleholm

I sin bok Sigrids kök menar Sigrid att vi idag har full valfrihet i butikshyllorna men att vi ständigt ”tvingas” tänka på vad vi äter, att det ska vara hälsosamt, trendigt eller miljövänligt. Det gör att vi glömmer vad vi vill äta. ”Något som rätt och slätt är gott och passar just oss.”
Maten är en av livets stora upplevelser för många, fortsätter Sigrid. Med passion beskriver hon upplevelsen av raggmunk med lingon och fläsk.

Mat lagad med omsorg och känsla som är en del av personligheten är något hon förespråkar. Trender är något man kan bortse ifrån. Det är känslan, ärligheten och, inte minst, glädjen som ska genomsyra vårt förhållande till mat, menar Sigrid.

Sigrid besökte Hässleholm den 29 mars och berättade om sin mat – ”Med känslan i köket”! Hon bjöd också på plockmat och ”bubbel”. Om du missade det så missade du något.

Ha det så kul i köket!

Bosse

PM-gänget i storstan!

2013-01-25 / Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Här följer fortsättningen på vår lilla Stockholmstripp.

Ja, rubriken är väl lite missvisande för Stockholm är ju faktiskt inte så stort. Att gå från Söder till Östermalm är faktiskt inte någon större strapats. Det gör Stockholm lättillgängligt och genom att promenera runt i staden får man en bra bild av hur den är uppbyggd och var olika saker ligger. När man har bråttom kan man däremot med fördel använda tunnelbanan.

Hotellet tillhandahåller hantlar i varje rum.

PM-gängets andra dag i Stockholm började med en utmärkt frukost på vårt hotell, Hotell Riddargatan. Ganska snart anslöt sig Rolf som ska anföra gruppen mot dagens första mål; Fotografiska på Stadsgårdskajen. Byggnaden som från början var ett tullhus är idag ett modernt museum med ca 5.500 kvadratmeter utställningsyta.
Oenighet råder i gruppen om vi ska tunnelbanan eller promenera till Fotografiska. Promenadförespråkarna vinner med argument om att gårdagens frosseri behöver bearbetas och att den bästa metoden är motion. Vi anträder därför promenaden i lätt snöfall nedefter Nybrogatan, passerar Bukowskis på Blasieholmen och når Kungsträdgården. För att undvika vinden på Skeppsbron viker vi höger vid Kungliga Slottet och går mot Mynttorget innan vi viker in på Västerlånggatan i Gamla Stan. Nu är vi på det riktiga turiststråket. Här kan man köpa genuina svenska souvenirer som vikinghjälmar i plast (made in China?) och fotografier på kronprinsessan med familj. Ja, utbudet är oändligt och svårförståeligt!
Men PM-bröderna har andra planer. Lyckligt omedvetna om statens omsorg kastar sig en broder in på något Tex-Mexställe för att vila sin trötta kropp och fylla på energiförråden.

Vätskekontroll i Gamla Stan

-Sju Fernet Branca och låt det gå fort, säger han till den ensamma servitören som precis slagit upp portarna till den minimala restaurangen. Men där tar det stopp när servitören meddelar att något starkt får inte serveras före klockan elva på förmiddagen. Jo, så är det i Sverige bestämmer man inte själv vilken tid på dagen man får börja dricka alkohol. Själv brukar jag inte vara så sugen på sprit tidigt på dagen men frågan är om det avgörandet inte ska ligga på individen.
Vi är några i gruppen som väljer en kopp kaffe i stället och under tiden som det serveras hinner klockan slå elva och våra uttorkade kamrater får sin Fernet Branca, den är ju mer att betrakta som medicin egentligen.

Fotografiska och tågbekanta

Efter att alla fått sitt och vissa gjort sitt fortsätter vi promenaden mot Fotografiska. Lätta snöflingor och en kall vind håller tempot uppe när vi passerar Viking Lines terminal i vår väg mot museet.
Fotografiska är relativt nyöppnat och väldigt fräscht. Vid vårt besök domineras utställningarna av David La Chapelle. Åsikterna om utställningen är blandade och det bästa är väl att var och en skapar sig en egen uppfattning genom ett besök.

Ulf spanar in David LaChapelles verk.

Efter att ha vandrat runt bland utställningarna hamnar vi till slut på översta våningen där man finner en utomordentlig bistro. Och vem stöter jag på där om inte Bertil Vallien med hustru Ulrika. Ja, världen är liten.
Fotografiska har också en fantastisk shop där man kan köpa bilder, fotoböcker och en hel del annat. Här kan man också fördriva en hel del tid och förbruka en hel del pengar om intresset ligger åt det bildmässiga.
Vi lämnar Fotografiska men jag återkommer vid mitt nästa besök i Stockholm.

Lunch i ett akvarium

I väntans tider på B.A.R

Nu styr vi kosan tillbaka mot Blasieholmen och Restaurang B.A.R (Blasieholmens Akvarium och Restaurang). Det vankas Wallenbergare till lunch. Bord är beställt men inte mat. Matsedeln är omfattande och det finns ytterligare alternativ att välja på uppskrivet på väggarna. Gå fram till kyldisken framför köket och välj vilken fisk eller köttbit du vill ha på tallriken. Låter ju jättehärligt men denna dag fungerade det inte så bra på B.A.R.
Wallenbergarna var slut så det blev inga sådana. Då upptäckte mina kamrater en piggvar som såg trevlig ut på matsedeln. ”Honom ska vi ha!” Nix, nej, vi har endast tre piggvar kvar. Synd, då tar vi fisksoppan, när kommer ölen som beställde för en kvart sedan förresten?
Att hålla fast vid piggvaren var ett misstag. Vi tre som ”föräras” denna rätt blir besvikna. Det är de tre sämsta bitarna som blivit kvar av dagens fångst och fisksoppan hade varit ett bättre val. Så kan det gå. Piggvaren var hundra kronor dyrare än fisksoppan men soppan var hundra kronor mer värd. Fy skäms B.A.R!

Ute till varje pris

Vi dricker kaffe på Nybrogatan – utomhus. Vad var det för idiot som kom det? Sitta på utomhusservering i fyra minusgrader. Av sex värmelampor fungerar tre, det räcker inte. Kaffet kallnar lika fort som mina knän. En turist från Turkiet stannar och tar en bild med sin Iphone. Något att visa hemma i Turkiet. De tokiga svenskarna sitter ute och huttrar medan de dricker kallt kaffe och äter kakor med handskarna på. Vi ber turisten ta en bild med min kamera också. han är tjänstvillig och välkomnar oss till ett land som lämpar sig bättre för uteserveringar – Turkiet.

Hela gänget samlat.
Foto: turkisk turist

Jag ger upp först och går iväg den korta biten till hotellet. Kamraterna följer ganska snart efter. En av oss fryser extra mycket och beställer en calvados i baren. Vi sätter oss vid den öppna spisen och slänger in några extra vedträn. Skön värme sprider sig i kroppen.

Nu återstår en kort resa med T-banan till Centralen och SJ mot Malmö. Ska tåget gå i tid? Torsdag eftermiddag och mycket folk på tunnelbanan från Östermalmstorg. Framme på Centralen är det lugnare och X2000 lämnar spår 12 a på minuten. Vi återvänder till Skåne efter ett och ett halvt dygn. Vi är ett friktionsfritt kompisgäng sedan många år tillbaka, ganska olika men ändå väldigt samstämmiga.

Bosse

Round Table – vänner för livet!

2013-01-202013-01-20 / Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

I slutet på 80-talet blev jag medlem i Round Table, avd 25, dvs Hässleholm. Vi var ett gäng grabbar som träffades varannan vecka och hade ett program och en middag hemma hos varandra. Round Table eller RT som det ofta kallas finns över hela världen och en övergripande regel är att man ska vara mellan tjugotvå och fyrtio år gammal och man (det finns en motsvarighet för kvinnor som heter Ladies Circle).

Kompissnack på X2000

Uppenbarligen uppfyller man inte alla kraven längre med 40-årsstrecket passerat med god marginal. Man gäller väl fortfarande även om en del kanske kallar det gubbe. Numera träffas vi som fallit för åldersstrecket i en ny konstellation som kallas PM, Past Member. Vårt PM-gäng består numer av åtta kamrater. Vi ses en gång i månaden på liknande sätt som under RT-tiden, ofta med medbjudna gäster från andra PM-klubbar eller den aktiva RT-klubben och ibland andra som inte har koppling till RT. Att ha någon form av programpunkt gör våra möten extra spännande.

PM-gänget på Stockholmsturné

I januari i år var det dags för årets första möte, denna gång förlagt till Stockholm där kamraten Rolf numera har en del av sin gärning på Svenskt Näringsliv. Vi var sju av åtta PM-bröder som kunde delta och begav oss med X2000 på onsdagen mot huvudstaden. Vår värd, Rolf hade planerat allt väl och vi försågs redan på tåget med frukost och allehanda tillbehör därtill. Tåget kom dessutom i tid till Centralstationen i Stockholm.

Själv träffade jag en ”gammal tågbekant” ombord, nämligen välrenommerade Bertil Vallien, en våra främsta glaskonstnärer. Vi sågs första gången för ett par år sedan på en resa från Stockholm och söderut. Nu återsågs vi på tåget i motsatt riktning och till min förvåning hade Bertil vårt förra samtal kvar i minnet.

Stockholm i januari är lika med slaskiga trottoarer så vi valde tunnelbana mot hotellet på Östermalm. Hotell Riddargatan ligger helt logiskt på Riddargatan,

Lunch på Tudor Arms, jag själv och Ulf.
Foto: Kenneth

en tvärgata till Nybrogatan mellan Östermalmstorg och Nybroplan. Har aldrig bott här tidigare men mitt intryck är att det är ett litet fräscht hotell med en mycket bra frukost, saknade dock tomatjuicen. Rummet var trevligt, ljust och välstädat. Litet badrum med badkar. Jag hade föredragit dusch. Tyvärr var det ganska lyhört och jag undrade om det var balettskola i våningen ovanför eller möjligen en elefant som flyttat in.
Jag bodde en natt, onsdag till torsdag och dunkande trummor hördes långt efter midnatt. Var detta kom ifrån vet jag inte. Senare fram på småtimmarna hördes prat och stoj från gatan ganska tydligt när några sena nattvandrare hade sammanträde utanför hotellet. Sammantaget dock ett bra hotell som alternativ till de större hotellkedjorna.

Vår onsdag i Stockholm inleddes med lunch på Tudor Arms, en engelsk pub på Grevgatan (Östermalm) i hörnet av Storgatan. Inredningen är typisk engelsk landsortspub – här är inget ”fancy”. Nej, faktiskt inget men ölen är god och fish & chips smakar bra så här strax innan två på eftermiddagen. Trångt och mycket folk tyder på att Tudor Arms håller vad dom lovar – engelsk pub helt enkelt!
Vi dricker kaffe hemma hos Rolf som huserar i en övernattningslägenhet lite längre ner på Grevgatan. Avec finns för de som så önskar.

Fria aktiviteter några timmar innan det är dags för kvällens middag. Tillsammans med vännen Kenneth gör jag några besök i diverse butiker. Det ska inhandlas en bättre flaska rom på Systembolaget, kakel eller om det var klinker ska undersökas och en liten spaning på kläder i Hugo Boss butik på Biblioteksgatan hinns med innan vi stöter på resten av gänget på Zink på samma gata. Vätskebrist är så klart inte bra för gentlemän i vår ålder.

Restaurang Prinsen – kungligt gott

Vi fortsätter kvällen på den anrika krogen Prinsen på Mäster Samuelsgatan. Här intog framlidne prins Bertil, motorprinsen ofta sin lunch när det begav sig men han är långt ifrån den ende kända personen som haft Prinsen som favorit. Kan inte påstå att jag ser några kändisar denna kväll men å andra sidan letade jag inte efter några heller.

En klassiker, Biff Rydberg som serveras med rå äggula, pepparrot och Dijon senapsmuosse

På matsedeln hittar man idel klassiker med Toast Skagen, löjrom från Kalix, kroppkakor och smörrebröd. Bland huvudrätterna känner vi igen Kalvlever Anglais, Wallenbergare och Biff Rydberg. Givetvis kan man få ostron och skaldjursplateau med hummer, räkor, havskräfta och ostron. Ett utbud av fisk finns naturligtvis också för fiskälskaren. Denna kväll är ”grabbagänget” dock samstämmiga och vi bestämmer oss för löjrom från Kalix och Biff Rydberg. Ett klassiskt val. Vi blir inte missnöjda!

Mätta och nöjda lämnar vi Prinsen och går mot Birger Jarlsgatan och vidare upp på Grev Turegatan. Vi slinker in på ännu ett säkert kort i Stockholms krogutbud, Grodan. Här avslutar vi kvällen med Cremé Brulée och en kopp gott kaffe.
Man kan tycka att det borde varit omvänd ordning på våra krogbesök – grodan som förvandlas till en prins. Men i detta fall är bägge etablissemangen kunglig spis för både kungar och ofrälse.

En härlig dag med härliga kompisar i härliga Stockholm! Tack till Rolf som arrangerat hela trippen!

Mer om dag 2 i nästa blogg.

Bosse

En Stockholmsresa

2012-11-192012-11-19 / Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Stockholm är en trevlig stad! Vi åker gärna dit och flera gånger varje år har vi anledning att ta oss dit. Det kan vara i jobbet men också för nöjes skull. Att resa till Stockholm från Hässleholm är enkelt. Fem minuters promenad från vårt hus ligger Resecentrum. Sedan är det tre timmar och fyrtio minuters tågresa till huvudstaden. Att ta flyg från Sturup tycker vi inte är något alternativ. Man kan anföra SJ:s dåliga tidhållning, slitna tågset och annat men faktum kvarstår. Det är bekvämare än flyget i alla fall. Tidsåtgången blir mindre och man slipper allt stök med säkerhetskontroller och annat på flygplatsen.
Just vid denna resa gick färden från Skåne till Stockholm smärtfritt och enligt tidtabell. Vid hemresan däremot var det värre. Ett X2000-tåg passade på att fatta eld på Stockholms Centralstation varvid alla perronger utrymdes medan tåget brann upp. En timme försenade anträdde vi resan mot Hässleholm. Det var ju inte så farligt.
Vad som är svårare att förstå är SJ:s prispolitik. Biljetten från Stockholm till Hässleholm kostade 363 kronor inkl en utomordentligt god räkmacka. Tänkte dock fortsätta till Malmö för att hämta hem hunden – och min lilla sportbil som jag lånat ut till dottern. Tilläggsbiljett från Hässleholm till Malmö kostar 425 kronor – häpp!!
Innan denna hemresa hade dock helgen spenderats i huvudstaden med syfte att bl a besöka Hamburger Börs och se en show med After Dark. Mer om denna föreställning i kommande blogg.
Vi startade vår Stockholmsvistelse med det obligatoriska besöket på Karen Millen, hustruns favorit av namnkunniga kläddesigners. Det finns en butik på Biblioteksgatan och en i NK-varuhuset på Hamngatan. Det betyder att det hinner bli tre besök hos Karen Millen denna dag, ett på NK och två på Biblioteksgatan. Att beskriva vilka kreationer som testades blir en alltför svår uppgift. Om du är kvinna – kolla hemsidan så ser du vad det handlar om. Om du är man – bestäm själv om du gillar att gå på shopping i dambutiker och är du något mitt emellan så ska du kanske kolla för säkerhets skull 😉

Det lider mot kväll på fredagen och vi bestämmer, efter överläggning med äldste sonen, att ses på restaurang på Söder. Nicklas stannar helst i denna stadsdel om han får bestämma själv. Vi hamnar på Bara Bistro Bar. Dottern kommenterar på Facebook med: ”Finns det bara en restaurang i Stockholm?” Man kan skylla på trötthet men det kändes som ett säkert kort denna kväll. Bara Bistro Bar är en en liten, intim, restaurang i hörnet av Folkkungagatan och Östgötagatan på Söder. Avstigning vid Medborgarplatsenom du åker T-bana (uppgång Folkkungagatan).

Bloody Mary på Anglais – det hade inte gått lika bra med bara selleri!

Servitrisen är andra dagen på på sitt nya jobb och är smart nog att berätta det. Restaurangen är fullsatt, det är trångt och varmt. Vi tycker dock att hon sköter sig bra och maten är god. Ok, vinet kom efter maten men bara någon minut. Lycka till med nya jobbet!

Nicklas käkar fisk, en röding som faller honom på läppen skulle man kunna säga. Berit har valt en lägg av lamm med vitlök och det märks, inte minst morgonen efter. Själv har jag beställt en skomakarelåda, en mör och fin bit oxfilé med gratinerad potatismos och en mustig sås till. Desserten blir lite hopblandad. Man kan välja ett urval av godsaker som presenteras på en långsmal tallrik, tre olika desserter av sex möjliga. Berits tre val blandas med mina tre val så det blir inte riktigt som vi tänkt oss. Men man kan ju alltid äta på varandras tallrikar. Nicklas kör slanka linjen och tar en Fireball* till.
Notan är inte någon chockartad upplevelse, tre varmrätter, två desserter, en öl, en flaska vin för en och en halv tusenlapp. Dessutom petade vi oss ett par Fireball :-), som sagt.
Bara Bistro Bar är trevligt och prisvärt, vi återvänder gärna.

Varsågod, ett utdrag ur menyn:

GRILLAD RÖDINGFILE 205:-
Serveras med hummer & krabb hollandaise, smörslungad potatis samt souterade sockerärtor och röd lök

BRÄSSERAT LAMMLÄGG 189:-
Rödvins marinerat lamm ovanlår som sedan långkokas i ugn. Till detta serveras lingon, portvinssås samt rotfruktsgratäng

BARAS SKOMAKARLÅDA 195:-
En saftig grillad hängmörad oxfilémedaljong som på klassiskt vis serveras i låda med en bädd av gratinerad hemlagad duchessepotatis. Till detta serveras knaperstekt bacon, saltgurka och en smakrik rödvinssås

Vi tar en kvällspromenad från krogen via Mosebacke till Hotel Anglais där vi ska sova under våra två nätter i Stockholm. Innan vi gav oss iväg tidigare på kvällen lyckades vi slå oss fram till bardisken på alltid lika välbesökta Anglais. After Work-folket flockas här. Berits Mojito består till största delen av is, undrar om den kvinnliga bartendern glömde en del av ingredienserna – spriten t ex? En Bloody Mary måste väl ändå vara hälsosam, tomater ska ju vara nyttigt? Wow! Den var det drag i – här snålas det inte med pepparn. Fast det gillar jag, så jag är nöjd.
Vi bor i rum 205, ett standardrum med utsikt mot Humlegården och Kungliga Biblioteket. Rummet fyller sin funktion men det är ju värst vad det är mörkt. Ett fåtal ljuskällor utrustade med energisparlampor som tycks stamma från den första generationen orkar inte lysa upp den mörka inredningen mer än till svag mysbelysning. Ljudet av luftkonditioneringen förmår nästan att överrösta TV-ljudet från den ålderstigna apparaten. Men annars är det OK. Tre urtvättade frottéhanddukar av fem möjliga för Scandic Hotel Anglais.

Mer om showen på Hamburger Börs inom kort.

Fireball eller glögg – det är frågan?

Bosse

* Fireball, enligt uppgift senaste innedrycken i Stockholm. Smakar av ingefära och kanel och ”biter till” efter en stund. Ca 30 % alkoholhalt.

bojohnny

Det kan alltid bli värre!

Mat & dryck

Äta bör man annars…

Sydafrika 2020 – matresan