New York, New York – vad måste man göra?

Hej!

Aldrig varit i New York? Dags att åka dit? Det finns en del som bara måste upplevas när man besöker New York City för första gången. Vilka de upplevelserna är finns det säkert delade meningar om men några saker ska vi väl kunna enas om i alla fall?

 

I denna korta blogg tänkte jag beskriva en sak som jag kan rekommendera vid besöket i New York. Och det är nämligen Brooklyn Bridge. Denna mytomspunna bro har setts i otaliga filmer. På sin tid var den epokgörande och stod färdig 1883. Då var den världens största hängbro tillverkad i stål. Den tog 16 år att bygga och 20 byggare dog (jfr med Öresundsbron, inga dödsfall) däribland konstruktören själv, John A Roebling.

Jag själv på Brooklyn Bridge med Empire State Building i bakgrunden.

Jag själv på Brooklyn Bridge med Empire State Building i bakgrunden.

Brooklyn Bridge leder från Manhattan till Brooklyn. Det finns en gångbana ca 5 meter över vägbanorna som går nedanför på respektive sida. Och det är här du ska göra en av de ”måsten” som jag tycker finns vid ett första besök i staden. För övrigt kan man upprepa detta varje gång man är på besök, tycker jag. Du ska gå över Brooklyn Bridge. Du kommer att få sällskap av många andra och se upp för cyklarna som kommer i god fart. Trädäcket som man går på är nämligen uppdelat i cyklar på vänstra sidan (från Manhattan sett) och gångtrafikanter på högra.
Utsikten är magnifik. Söderut ser du Frihetsgudinnan och norrut på East River ser du Manhattan Bridge och in över Manhattan med Empire State Building och Fulton Street Market.

Alldeles vid foten av Brooklyn Bridge på Brooklyn-sidan och på kanten till East River finns en restaurang som heter River Café. Väntetiden för att boka bord är veckor, ibland månader lång. Maten är bra, inte fantastisk, priserna i det övre skiktet men inte ohemula medan utsikten en kväll är ”outstanding”.
Från vårt fönsterbord kunde vi blicka ut över the Manhattan Skyline med Empire State Building upplyst. Man får nästan nypa sig i armen – det är lite som film. En härlig inramning på en trevlig supé med någon man tycker om.

Så vid ditt första eller ditt nästa besök i New York City passa på att gå över Brooklyn Bridge och om du får chansen besök the River Café.

I ❤ New York!

Bosse

 

Annons

New York, New York

Hej!

Lovade i början på förra året att fortsätta berätta om New York. Av det blev ju intet – förrän nu. Återvände i oktober efter knappt ett år till denna städernas stad – the Big Apple, the Empire. Det är sannerligen en fantastisk stad, en smältdegel av kulturer, stilar och levnadsöden. ”I just love it!”

Anlände som vanligt till Newarks Internationella flygplats på ”Jersey-sidan”. Kön till Immigration var som vanligt löjligt lång men en timme senare passerade vi Customs utan problem. Väskorna snurrade redan runt på bagagebandet så det var bara att grabba tag i dem och fånga en taxi för transport in mot Manhattan.
Manhattan är väl kanske det man tänker på först när man pratar om New York. Den berömda skyline har avbildats på alla upptänkliga sätt. Men det finns fler stadsdelar (boroughs) som tillhör New York City. Brooklyn, Bronx, Queens och Staten Island ingår också.

Berit i baren på P.J. Clark´s (Iphone-foto)

Berit i baren på P.J. Clark´s (Iphone-foto)

Vi hade dock siktet inställt på Manhattan och vårt hotell i hörnet av Broadway och 47th Street, dvs vid berömda Times Square. En gång i livet bör man fira nyårsafton här sägs det. Återstår att uppleva för min del.
Den här gången kommer vi till Manhattan via Holland Tunnel, en av tunnlarna under Hudson River. Vanligast är väl annars att från Newark åka genom Lincoln Tunnel som ligger längre upp mot Times Sq. Trafiksituationen får avgöra.

Efter incheckning beger vi oss österut på Manhattan. Vi passerar 7:e Avenyn, 6:e och 5:e. Vidare över Madison och Park Avenue och ner mot 3:e. Vi söker P.J. Clark`s på just 3rd Avenue. Om man man inte anger adressen i form av gathörn är det inte lätt att veta var på avenyer eller gator det egentligen är. Principen för gatunätet i New York är att avenyer går från norr till söder och gator från öster till väster. Alltsammans i ett rutnät. Gator anges med tillägg av East eller West där 5th Avenue utgör delningen. Vi har adressen till P.J. Clark`s som 915 3rd Avenue och i vilken ruta på kartan det ligger. Men vilken gata korsar närmast? Bara att utgå från en änden av rutan och promenera längs avenyn med full spaning på båda sidor. Ah, där ligger det ju. Vill minnas att det var i hörnet av 3rd och 55 Street. Men jag lovar inget för jag glömde skriva upp det.
P.J. Clark`e är en bar som funnits sedan slutet på 1800-talet. Den var populär då och den är populär nu. Irländska bartenders serverar öl, drinkar och andra förfriskningar. Du kan äta innanför baren i matsalen eller sitta vid bardisken. Vi väljer det senare. Själv avnjuter jag en utmärkt hamburgare med tillnamnet Caddilac, frasiga pommes frites (french fries) och den obligatoriska saltgurkan. Långt ifrån snabbmatkedjornas torra tråkiga variant. Populärt på många ställen i New York just nu är Blue Moon, en belgisk öl med en touch av apelsin. Den faller min fru Berit i smaken. Själv väljer jag en Brooklyn Lager – inte så originellt, den finns ju här hemma med. Det är gott om folk i baren men med lite god vilja finns det plats till alla.

Times Square (Iphone-foto)

Times Square (Iphone-foto)

Efter besöket på P.J. Clark´s promenerar vi sakta hemåt hotellet på Manhattans gator. Numera är det säkert i de flesta områden på Manhattan även på nattetid. Det finns gott om poliser överallt. Så småningom närmar vi oss vårt hotell och Times Square. Här är det livligt dygnets alla timmar och neonljusen blinkar i kapp i jakt på betraktarens uppmärksamhet för att lämna sitt reklambudskap. Det sker i tävlan med olika figurer i mer eller mindre spektakulära utstyrslar och agitatorer som vill övertyga dig om att just de har sanningens budskap eller vill ha sympati för sin sak.
Gatukonstnärer som spraymålar fram stadssiluetter slåss om kunderna med gatuförsäljare och biljettförmedlare. Hela området är en enda stor cirkus med högt underhållningsvärde.
Efter en lång resdag drar vi oss tillbaka till hotellet. I morgon väntar en ny händelserik dag i städernas stad – the Big Apple – New York City. We just love it!

Bosse

Bilden vecka 6 – ett ounikt objekt

Hej!

Veckans bild visar ett objekt som fotograferats miljoner gånger. Just den här bilden har setts av ännu fler miljoner människor. Ja, inte den bilden jag har tagit men likadana bilder på samma hytt som används av ”lifeguards” på Miami Beach South.
Längs hela stranden finns dom, dessa träbyggnader som bemannas av badvakterna från ”Miami Beach Rescue”. Alla hytterna är olika – unika, i olika färger och olika stil men alla har det gemensamt att det badvakter i dom som blåser i visselpipan om de tycker du beter dig dumdristigt och riskerar att råka illa ut i Atlantens vågor. Naturligtvis är dessa ”lifeguards” också beredda att ryka ut om någon hamnar i havets våld. Inalles finns det tjugofem Lifeguard Towers längs med Miami Beach strand. Alla har byggts upp efter stormen Andrew 1992. Läs mer om tornen och se bilder på Kuriositas.

Ett "lifeguardtorn" i höjd med 14th Street, Miami Beach South.

Ett ”lifeguardtorn” i höjd med 14th Street, Miami Beach South.

Så veckans bild är långt ifrån unik, du kan köpa mängder av varianter av den i souvenirbutiker runt om Miami och på Miami Beach. Men dom är fina – livvakternas utsiktstorn och det känns ju tryggt att någon vakar över en när man njuter Floridas sol och svalkande vågor.

Bilden tagen med Leica D-Lux kompaktkamera.

Ha det skönt – var ni än befinner er i världen!

Bosse

Bilden vecka 5 – Miami Marathon

Hej!

Här kommer veckans bild – så här i elfte timmen och femtionionde minuten. Idag söndag den 2 februari 2014 har det varit Miami där jag befinner mig för tillfället. Mer än 25.000 löpare springer 4,2 mil från Downtown Miami ut till Miami Beach och in på fastlandet igen. Det är en imponerande syn.

Några av de drygt 25.000 löparna.

Några av de drygt 25.000 löparna.

Ännu mer imponerande är att när den sista löparen passerat oss på Ocean Drive på Miami Beach South tar det en knapp halvtimme innan gatan är städad från vattenmuggar och annat skräp och trafiken släpps på igen.

"She is the best looking officer in the hole Miami Police Department", sa en åskådare på Ocean Drive.

”She is the best looking officer in the hole Miami Police Department”, sa en åskådare på Ocean Drive.

Överallt längs vägen finns polis som spärrar tillfartsvägar och svarar för säkerheten. Man får inte fotografera poliser – det är ”policy” men den här söta konstapeln var nog lite fåfäng trots allt och lät mig hållas med kameran.

Bilderna tagna med Nikon D3, Nikkor 24 – 70.

”Keep running!

Bosse

New York – det blir inte bättre.

Hej!

Har haft möjlighet att besöka New York några gånger. Mitt första besök i USA var just i New York på 80-talet. Men New York är ingen bra spegel av USA som land. New York är New York – ”the Big Apple”, staden som aldrig sover.

Den här gången reser jag med min dotter Cassandra. Vi har pratat i flera år om att åka till New York och nu ska det äntligen bli av. Ska försöka vara lite guide på Manhattan för Cassandra som är i NY för första gången. Hennes förväntningar är höga. Vi åker med SAS från Köpenhamn, Kastrup med eftermiddagsflyget och är därmed framme på kvällen på Newark ”on the Jersey side”. Utanför ankomsthallen är det bara att välja hur man vill komma in till sta´n. Det finns tåg, bussar och hur mycket taxibilar och limos som helst.

Empire State Building

Empire State Building

Vi åker med Tony, en svart kille som hinner lämna hur många tips som helst på saker man kan göra på ett par dagar i NY. Det är allt från klubbar, restauranger och sevärdheter till teatrar (the Apollo i Harlem) och outlets. Cassandra antecknar i IPhonen. Vi åker genom Lincoln Tunnel och gläds åt att trafiken är gles. Vidare upp mot Hell´s Kitchen innan vi når 52nd Street och Broadway där vårt hotell ligger.

Vi har två och en halv dag på oss att utforska Manhattan. De mest namnkunniga sevärdheterna ska besökas och undersökas mer eller mindre ingående men framförallt ska vi insupa New Yorks atmosfär.
Vi bor precis vid Times Square, på Broadway. Broadway, den gata på Manhattan som egentligen är den enda gatan som går diagonalt tvärs genom Manhattan från längst ner vid Battery Park och hela vägen upp till Columbus Circle vid Central Parks västra hörn (Central Park South, 59e gatan.). Så Times Square får vi gratis. Här är alltid mycket folk, turister, poliser, vanligt folk och tokstollar lyses upp av all neonreklam. Ja, neonen är väl numera i minoritet i skuggan av gigantiska LED-skärmar som blinkar och skiftar färg och budskap dygnet runt. På Times Square kan du träffa Musse Pigg och Batman men också bli fotograferad med ett muskelknippe i cowboyhatt, stövlar och kalsonger.

Vi startar vår första dag i ”the Big Apple” på en diner en bit upp efter Broadway från vårt hotell. Frukost står på schemat. Amerikanska pannkakor med lönnsirap, omelett, bagel med creme cheese och French toast. Lite färsk frukt, tomatjuice, blaskigt amerikanskt kaffe och en croissant fullbordar menyn. Nej, vi fick inte i oss allt men vi smakade allt som vi längtat efter sedan förra besöket i USA.

De mest namnkunniga sightseeingbussarna är ”Grey Line”. Du hittar deras rödklädda försäljare lite varstans på Manhattan och man kan välja flera olika linjer som tar en runt i olika områden. En biljett till samtliga linjer kostar 59 dollar. Du kliver på vid valfri hållplats efter linjen och hoppar av när du vill, biljetten gäller 48 timmar, sk. Hop On – Hop Off.

En pizza till lunch i Little Italy

En pizza till lunch i Little Italy

Vi tar oss från Broadway i Upper Midtown ner till 34th Street och hoppar av vid Empire State Building, en av New Yorks mer kända byggnader, för att inte säga den mest kända. Därifrån tar vi faktiskt en taxi (Yellow Cab) till Houston Street i SoHo.
En promenad där tar oss så småningom till Little Italy och Mulberry Street. Här ligger de italienska restaurangerna som ett pärlband. Det blir dagens lunchstopp. Solsken och ett ledigt bord på uteserveringen på Italian Food Market.  Pizzorna är goda och varför inte unna sig ett glas vin?

Från Little Italy tar vi oss genom Chinatown (Mott Street) ner i finanskvarteren runt Wall Street och mot Ground Zero. Kön till minnesmonumentet över 9/11 är olidligt lång så vi fortsätter mot Battery Park allra längst ner på Manhattan. Därifrån kan man ta Staten Island Ferry till just Staten Island. Färjan är gratis och passerar Frihetsgudinnan hyfsat nära. Vill man stiga iland på samma ö som det välkända monumentet får man åka till Liberty Island.
Alldeles i närheten av World Trade Center Site ligger Century 21 på Church Street, ett välkänt outlet som den shoppingsugne kan besöka.
Åter tillbaka på Manhattan hoppar vi på the Grey Line och åker via South Sea Port vid Fulton Street vidare upp längs 1st Avenue mot UN Headquarters (FN-högkvarteret). Vänstersväng efter Trump World Tower (inte att förväxla med Trump Tower på 5th Avenue). I bottenvåningen på Trump World Tower ligger den utmärkta japanska restaurangen Megu. Vi åker dock vidare denna gång och hoppar av vid Waldorf Astoria Hotel vid 49th Street.

I vart och vartannat gathörn på Manhattan ser man en eller flera poliser till fots eller i bil. Dessa cops tycks allestädes närvarande vilket bidrar till tryggheten i sta´n. Undrar ni varför dom kallas för cops eller coppers? Det är polisbrickan som gett smeknamnet, den var ursprungligen gjord av koppar – copper. Så var det med det.

Mer om New York senare!

Bosse

Allt blir inte som man tänkt sig

Hej!

Jag gick in i det här året med ambitionen att skriva femtio blogginlägg. Nu har mer än halva året gått och om jag ska leva upp till min ambition så får de skrivas rätt många bloggar resten av året – fyrtioen stycken närmare bestämt. Vem vet kanske kan jag göra det men hittills har det varit skralt med inspirationen.

Just nu tycks semesterförlamningen vila tungt  över både mig och resten av min omgivning. Efter flera veckors torka och värme är det mesta varmt och takten är stilla lunk. Inkorgen är behagligt tom, reklamposten landar snällt i skräppostmappen som enkelt töms. Telefonen ringer också sparsamt så livet är ganska fridfullt så här någon vecka efter att semestern tagit slut.
Jag ägnar delar av dagen till bekämpning av myror, förrådet har fått en välbehövlig städning med tillhörande utrensning av alla de där oumbärliga prylarna som man inte behöver. Det visar sig att många oumbärliga saker är väldigt umbärliga. Saknar inte en enda av de saker som hamnat på återvinningen i Vankiva – än.

Nu väntar jag på att Sverige ska starta igen. En entreprnör skulle ta bort vår stubbe på tomten för tre veckor sedan men nu är han uppslukas av jorden eller av något annat och kan inte nås på något sätt i vårt kommunikativa samhälle. Därför har staketet som vi rev någon gång i maj (tror jag att det var) blivit ersatt av något nytt ännu – frustrerande inte minst för hunden som begränsats till halva vår tomt, nämligen baksidan.

Uteserveringar vid floden Spree i höjd med Friedrichstrasse.

Uteserveringar vid floden Spree i höjd med Friedrichstrasse.

Sommarens utflykter har präglats av Tyskland i år. Vi har hunnit med två turer till detta vårt sydliga grannland. Först ett besök i Berlin, just nu kanske Europas hetaste huvudstad och sedan en snabb tripp till Rügen och badorten Binz.
I Berlin var vädret vackert, ölen kall och förväntningarna på Barack Obamas besök stor. En av kvällarna tog vi en promenad längs med floden Spree som flyter genom staden. Mitt för ”museumön” fast på andra sidan floden hördes salsamusik. Här hade man hällt ut sand, ställt ut solstolar och byggt ett dansgolv. Några trappsteg upp låg ett hus som utgjorde bar där man kunde köpa förfriskningar av allehanda slag inklusive vin, öl och sprit. Hela etablissemanget var utan inhängnad, utan vakter eller annan bevakning. När man druckit sin öl eller sitt vin ställde man tomglas till sidan så ingen gjorde sig illa innan man gick. Vi såg inga slagsmål eller några överförfriskade människor. Varför kan det inte fungera så i Sverige? Här måste finnas dussintals vakter, staket och särskilt tillstånd om man ska få dansa. Vi är sannerligen ett folk av omogna individer utan förmåga att ta ett eget ansvar. Lite patetiskt och inte så lite tråkigt.

Vackert ljus i Kaiser-Wilhelm Gedächtniskirche

Vackert ljus i Kaiser-Wilhelm Gedächtniskirche

Men det finns många andra skäl till att åka till Berlin, Europas till ytan största huvudstad (tror jag). Här finns mycket att se, mängder med restauranger och massor av shopping för den som så önskar. Den forna östtyska delen spirar men även den västra delen runt Kurfürstendamm är full med folk, butiker och restauranger.Missa inte Kaiser- Gedächtniskirche precis intill Kurfürstendamm. Kliv in i den moderna delen och njut av tystnaden och ljuset som silar genom den handknackade glasmosaiken. En stunds kontemplation från stadens brus.

Nu återstår det bara fyrtio bloggar i år – ha en fortsatt skön sommar!

Bosse

Hua, har någon sett Hin?

Hej!

Nej, det är inte lätt att hitta Hin Håle i Hua-Hin! Det står visserligen en djävulsliknande figur på den lilla gatan som går förbi Hilton och visst är trafiken galen, bilar och mopeder överallt men Hua-Hin, liksom övriga Thailand känns ändå som en väldigt vänlig plats. Här visas sällan sura miner. Det ligger i sakens natur att inte visa aggressivitet i detta buddistiska land. Ha alltid ett leende i beredskap oavsett vad ditt budskap är. Då går allt så mycket lättare. Att skälla ut någon är inte att tänka på – det är bad karma!!
Under en dag på stranden möter man hur många strandförsäljare som helst. De allra flesta erbjuder produkter som man inte vill ha, man vill inte ens se på dem. Men med ett vänligt leende på läpparna är det lätt att tacka nej utan att irritationen stiger. Och tänk efter, visst är det skönare att vara artig och vänlig när man avfärdar någon eller något. Stressnivån sjunker och blodtrycket med den. Så med ett leende blir din vistelse i Thailand bättre för alla, inte minst för dig själv.

Hua-Hin är en semesterort ungefär 20 mil söder om Bangkok med ca 85.000 invånare. Staden förknippas gärna med den thailändska kungafamiljen som har ett sommarresidens här. Öster om staden ligger havet och långsträckta stränder med hotellkomplex på rad. Någon paradiskänsla infinner sig knappast i Hua-Hin men väl en puls av restauranger, nattklubbar och nöjesliv. I Hua-Hin hittar du ett rikt urval av restauranger av alla upptänkliga sorter. Thai-mat finns så klart i ett aldrig sinande överflöd. Du får god sådan på stranden för några tior eller på en bakgata längre upp i stan, bara du vet var du ska gå. Men du kan också äta gott på någon italiensk krog eller från det internationella köket. Längs med havet finns ett antal ”bryggor” som bl a serverar goda fisk- och skaldjursrätter.

Små grodorna

Grodor för avsmakning. Vi har just provat när vi får veta att de hoppar!

Grodor för avsmakning. Vi har just provat när vi får veta att de hoppar!

Under två veckor i Hua-Hin i februari i år behövde vi inte spotta ut något – utom grodorna som var fulla med ben. Fast illa smakade dom inte. Grodorna, ett par centimeter långa serverades på en mindre lokal restaurang väster om järnvägen dit min svägerska, Wan tagit oss en kväll för att vi skulle få lite ”riktig” mat. Första anrättningen som kom in var just dessa grodor. Eftersom det kan vara lite svårt för asiater att uttala bokstaven R ibland blev det lite språkförbistring och det som skulle vara frog blev något annat som vi uppfattade som fungh, dvs svamp av något slag. J-vligt benig svamp kan man säga. Grodorna är nämligen hela (utan huvud) och inte helt enkla att identifiera. Efter att vi stoppat in varsin i munnen förklarade Wan med ett leende att ”they jump”. Grodor är alls inte någon dålig föda. Jag har ätit grodlår på anrika Restaurang Grodan i Stockholm vid ett flertal tillfällen så jag hade säkert inte tvekat även om jag hade vetat var det var som låg på fatet framför oss. Men som sagt lite mycket ben.
Inte en västerlänning i sikte på denna restaurang utom vi själva, tre vitingar och vårt sällskap på tre thai. Resten var lokalbefolkning på den välbesatta restaurangen. Efter grodor serverades en fisksoppa, Tom Yum-style. Spicy? frågar vi. NO, säger Wan – SWEET! Huu! eller Hua!, kanske. Ganska starkt faktisk men gott. Första skeden är alltid tuffast. Sedan vänjer man sig och smakerna blommar ut. Fler rätter kommer in, mmm. Allt är fantastisk gott i all sin enkelhet. Vi äter på enkla ljusblå plasttallrikar med enklast tänkbara bestick men det finns omtanke i matlagningen. Servicen är avslappnad och all information utbyts på thai. Vi västerlänningar kan bara tugga och le. Notan såg jag aldrig men jag gissar att det kostade ett par hundringar per person – i bath (100 TBH = ca 21 SKr).

Binta Burger

Den bästa hamburgaren?

Den bästa hamburgaren?

En annan höjdare i Hua-Hin är Binta Burger. På Binta Bahn Road, en tvärgata snett emot Hilton hittar man på kvällarna en kvinna som på sin moped har ett stekbord och en kylbox. Där kan man beställa hamburgare som steks  tillsammans med lök och bacon medan man väntar. På styret har hon en korg med servetter, ketchup och lite annat, ungefär som på McDonalds. Jag rekommenderar att du tar en cheeseburger med lök och bacon. Ta alla såserna med, varför inte? Binta Burger, godare än så blir inte en hamburgare. I Hua-Hin kan du hitta både Mc D och Burger K men det känns helt onödigt när det finns Binta Burger. Binta Burgers slogan är ”Under a million sold!” men det är ju bara en tidsfråga. En Cheeseburger med allt kostar 120 bath, garanterat färsk och nystekt. Gudomligt gott som en ”nattmacka” i tuc-tucen på väg hem efter en kväll på stan.

Bosse

Hur gick det till?

Hej!

Under vår vistelse i Bangkok i slutet av januari besökte vi Jim Thompson House som jag berättat om i förra bloggen. När vi lämnar museet hittar vi en tuc-tuc strax utanför. Efter lite ackorderande kommer vi överens om ett pris och att färden ska gå via ett ”sidenhus”. Det är vanligt att tuc-tuc-förare och taxi vill köra en ”liten omväg” till någon butik eller annan turistfälla för att på så sätt dra dit kunder och få provision. Vi behöver köpa lite thaisiden till en bekant så vi låter oss övertalas.

Hundrafemtio meter nerför gatan ringer tuc-tucförarens telefon och han vänder sitt fordon och kör tillbaka till Jim Thompson House där en vaktmästare står med Berits Iphone. Hur gick detta till? Iphonen har varit i handväskan. Kan den ha ramlat ur handväskan utan att Berit märkt det? Hon får tillbaka telefonen som verkar helt oskadd vilket indikerar att den kanske inte har fallit i marken.
Vi åker vidare med den pratsamma tuc-tucmannen som berättar att upphittaren är hans bror vilket förklarar varför vaktmästaren hade telefonnumret till tuc-tucmannen. Efter besök på sidenhuset, som i själva verket är en skräddarbutik återvänder vi till hotellet och jag betalar den överenskomna summan, tror det var 150 bath. Men med tanke på att telefonen har återbördats är ju lite dricks på sin plats att dela med brodern som hittat den ”tappade telefonen”. Resan slutar med en kostnad på 500 bath vilket är en dryg hundralapp. Mycket för en tuc-tucresa men lite för en återfunnen Iphone.

Nu är frågan: Var det ett bondfångeri? Om så var fallet så var det ett de mer eleganta. Inget krav ställdes på någon ersättning/hittelön så det hela är nära nog oantastligt. En möjlig förklaring är att Berit låste in sin handväska i ett enkelt förvaringsskåp under den guidade turen. Inga väskor fick nämligen medtagas. Kan väskan ha vittjats? Men hur kunde man veta att vi skulle ta just den tuc-tuc som stod utanför?
Att väskan skulle blivit plundrad i samband med att vi steg ombord på tuc-tucen håller jag för osannolikt eftersom Berit klev ombord först och vi andra stod runtomkring – men man vet aldrig.

Kanske är den enkla förklaringen helt enkelt att telefonen faktiskt tappades och blev ärligen återbördad. Det vill jag gärna tro! Min uppfattning är att thailändare generellt är ärliga, vänliga och genuint gästfria människor.

Håll i prylarna!

Bosse

Two nights in Bangkok…

Hej!

Har tagit mig till Bangkok tillsammans med hustru, dotter och äldste sonen. Tio timmar med Thai Air från Köpenhamn till Bangkoks internationella flygplats, Suvarnabhumi Airport. Vi tar en limousine, dvs en Toyota-buss från flygplatsen in till vårt hotell, Courtyard by Marriott.
Courtyard by Marriott är ett trevligt hotell med bra läge i den del av Bangkok som kallas Centrum mellan Silom Road och Ploen Chit Road. Vi har bott på Marriott tidigare och härifrån är det nära till Siam Center Paragon och flera andra affärcentra. Också Jim Thompson House ligger nära.

På hotellet möter vi upp med min bror Gert och hans fru Wan som bilat upp från Hua-Hin där de bor stora delar av året. Vi åter en utomordentlig frukost på hotellet innan vi checkar in och kan ta en uppfriskande dusch efter flygresan. Ombytta och fräscha ger vi oss ut på stan för att bekämpa jetlagen. Några oundgängliga besök på shoppingcenter klaras av innan en eftermiddagstupplur är lämplig. Wan, Berit och Cassandra tar sig dessutom till en bio och ser en 4D-film, en 3D-film kompletterad med rörelser i stolarna, vindpustar och vattenstänk. Å döma av entusiasmen efteråt är det en upplevelse.

Wan, Gert, Nicklas och Cassandra. Jag själv längst till vänster.

Wan, Gert, Nicklas och Cassandra. Jag själv längst till vänster.

Scirocco och OPUS Wine Bar

Vi inleder kvällen på State Tower, 64 våningar över Bangkok. Där finns en bar och restaurang med nära nog 360 graders vy över staden. Här blir det en drink i den svalkande brisen innan det bär av till en italiensk restaurang, Opus Wine Bar på 64 Pan Road i området Silom. Restaurangen ligger en bit in i en gränd och är därmed inte helt enkel att hitta.

Familj och goda vänner på OPUS Wine Bar

Familj och goda vänner på OPUS Wine Bar

Vi hoppar över den inledande drinken, den har vi ju alldeles nyss fått på Sirocco, 64 våningar upp. Opus Wine Bar tillhör en av Bangkoks bättre, högt rankad i TripAdvisor och vi blir inte besvikna. Servicen är god och snabb, maten utomordentlig och vinet vältempererat. Det har vi för övrigt valt ut i etablissemangets ”vinkällare”, ett rum med glasvägg längst in lokalen.
Vi avslutar kvällen på en bar och därefter på nattklubben på Hyatt strax intill vårt hotell. Nu är man i princip anpassad till den nya tidszonen!

Jim Thompson

Nästa morgon inleds med god hotellfrukost i den ganska slamriga frukostmatsalen. Gert och Wan beger sig hemåt till Hua-Hin och vi planerar en dag i Bangkok. Några kompletterande inköp står på tur och Berit lyckas hitta ännu ett par skor, denna gång på SALE – f-n trot?
Efter ett fåfängt försök att hitta Thai-siden på BoBe-market ger vi upp och tar en taxi till Jim Thompson House. Taxicahaufförens engelska är om inte obefintlig så näst intill. Jim Thompsson har han aldrig hört talas om men till slut har vi lyckats få honom förstå vart vi ska åka. han skrattar hela tiden och tror att jag misstar någon lokal politiker för kungen. Det får honom att skratta hejdlöst.

Vi kommer till slut fram till sidenhuset Jim Thompson. Rundturen är om en halvtimme och vi kan se omkring i den obligatoriska shopen. Här finns sidenprodukter av olika slag, dukar, slipsar, blusar och mycket annat.

Berit och Cassandra tillsammans med svårbegriplig guide på Jim T.

Berit och Cassandra tillsammans med svårbegriplig guide på Jim T.

Vi har valt en engelskspråkig guide som ska berätta den spännande historien om Jim Thompson. Rundturen startar och guiden kan nog sitt ämne – men vilket språk talar hon? Jo, det är nog engelska men det kommer ut ur hennes mun som något annat. Brytningen är kraftig för att uttrycka sig försiktigt. Var fjärde eller var femte ord går att identifiera. Det blir svårt att få ett sammanhang, tyvärr. Fotoförbud inne i huset.

Bua thairestaurang

På kvällen besöker vi en restaurang i området Silom, Bua Thaifood. Berit har hittat den i en guidebok. Inredningen är enklast tänkbara men maten är god och vi ger stället godkänt men kanske inget jättespännande. Billig och god mat i ett område med mycket folk och kommers på gatorna runtomkring.

Nästa dag är det dags för resan ner till Hua-Hin.

Bosse

PM-gänget i storstan!

Hej!

Här följer fortsättningen på vår lilla Stockholmstripp.

Ja, rubriken är väl lite missvisande för Stockholm är ju faktiskt inte så stort. Att gå från Söder till Östermalm är faktiskt inte någon större strapats. Det gör Stockholm lättillgängligt och genom att promenera runt i staden får man en bra bild av hur den är uppbyggd och var olika saker ligger. När man har bråttom kan man däremot med fördel använda tunnelbanan.

Hotellet tillhandahåller hantlar i varje rum.

Hotellet tillhandahåller hantlar i varje rum.

PM-gängets andra dag i Stockholm började med en utmärkt frukost på vårt hotell, Hotell Riddargatan. Ganska snart anslöt sig Rolf som ska anföra gruppen mot dagens första mål; Fotografiska på Stadsgårdskajen. Byggnaden som från början var ett tullhus är idag ett modernt museum med ca 5.500 kvadratmeter utställningsyta.
Oenighet råder i gruppen om vi ska tunnelbanan eller promenera till Fotografiska. Promenadförespråkarna vinner med argument om att gårdagens frosseri behöver bearbetas och att den bästa metoden är motion. Vi anträder därför promenaden i lätt snöfall nedefter Nybrogatan, passerar Bukowskis på Blasieholmen och når Kungsträdgården. För att undvika vinden på Skeppsbron viker vi höger vid Kungliga Slottet och går mot Mynttorget innan vi viker in på Västerlånggatan i Gamla Stan. Nu är vi på det riktiga turiststråket. Här kan man köpa genuina svenska souvenirer som vikinghjälmar i plast (made in China?) och fotografier på kronprinsessan med familj. Ja, utbudet är oändligt och svårförståeligt!
Men PM-bröderna har andra planer. Lyckligt omedvetna om statens omsorg kastar sig en broder in på något Tex-Mexställe för att vila sin trötta kropp och fylla på energiförråden.

Vätskekontroll i Gamla Stan

Vätskekontroll i Gamla Stan

-Sju Fernet Branca och låt det gå fort, säger han till den ensamma servitören som precis slagit upp portarna till den minimala restaurangen. Men där tar det stopp när servitören meddelar att något starkt får inte serveras före klockan elva på förmiddagen. Jo, så är det i Sverige bestämmer man inte själv vilken tid på dagen man får börja dricka alkohol. Själv brukar jag inte vara så sugen på sprit tidigt på dagen men frågan är om det avgörandet inte ska ligga på individen.
Vi är några i gruppen som väljer en kopp kaffe i stället och under tiden som det serveras hinner klockan slå elva och våra uttorkade kamrater får sin Fernet Branca, den är ju mer att betrakta som medicin egentligen.

Fotografiska och tågbekanta

Efter att alla fått sitt och vissa gjort sitt fortsätter vi promenaden mot Fotografiska. Lätta snöflingor och en kall vind håller tempot uppe när vi passerar Viking Lines terminal i vår väg mot museet.
Fotografiska är relativt nyöppnat och väldigt fräscht. Vid vårt besök domineras utställningarna av David La Chapelle. Åsikterna om utställningen är blandade och det bästa är väl att var och en skapar sig en egen uppfattning genom ett besök.

Ulf spanar in David LaChapelles verk.

Ulf spanar in David LaChapelles verk.

Efter att ha vandrat runt bland utställningarna hamnar vi till slut på översta våningen där man finner en utomordentlig bistro. Och vem stöter jag på där om inte Bertil Vallien med hustru Ulrika. Ja, världen är liten.
Fotografiska har också en fantastisk shop där man kan köpa bilder, fotoböcker och en hel del annat. Här kan man också fördriva en hel del tid och förbruka en hel del pengar om intresset ligger åt det bildmässiga.
Vi lämnar Fotografiska men jag återkommer vid mitt nästa besök i Stockholm.

Lunch i ett akvarium

I väntans tider på B.A.R

I väntans tider på B.A.R

Nu styr vi kosan tillbaka mot Blasieholmen och Restaurang B.A.R (Blasieholmens Akvarium och Restaurang). Det vankas Wallenbergare till lunch. Bord är beställt men inte mat. Matsedeln är omfattande och det finns ytterligare alternativ att välja på uppskrivet på väggarna. Gå fram till kyldisken framför köket och välj vilken fisk eller köttbit du vill ha på tallriken. Låter ju jättehärligt men denna dag fungerade det inte så bra på B.A.R.
Wallenbergarna var slut så det blev inga sådana. Då upptäckte mina kamrater en piggvar som såg trevlig ut på matsedeln. ”Honom ska vi ha!” Nix, nej, vi har endast tre piggvar kvar. Synd, då tar vi fisksoppan, när kommer ölen som beställde för en kvart sedan förresten?
Att hålla fast vid piggvaren var ett misstag. Vi tre som ”föräras” denna rätt blir besvikna. Det är de tre sämsta bitarna som blivit kvar av dagens fångst och fisksoppan hade varit ett bättre val. Så kan det gå. Piggvaren var hundra kronor dyrare än fisksoppan men soppan var hundra kronor mer värd. Fy skäms B.A.R!

Ute till varje pris

Vi dricker kaffe på Nybrogatan – utomhus. Vad var det för idiot som kom det? Sitta på utomhusservering i fyra minusgrader. Av sex värmelampor fungerar tre, det räcker inte. Kaffet kallnar lika fort som mina knän. En turist från Turkiet stannar och tar en bild med sin Iphone. Något att visa hemma i Turkiet. De tokiga svenskarna sitter ute och huttrar medan de dricker kallt kaffe och äter kakor med handskarna på. Vi ber turisten ta en bild med min kamera också. han är tjänstvillig och välkomnar oss till ett land som lämpar sig bättre för uteserveringar – Turkiet.

Drömmen om solen.

Hela gänget samlat.
Foto: turkisk turist

Jag ger upp först och går iväg den korta biten till hotellet. Kamraterna följer ganska snart efter. En av oss fryser extra mycket och beställer en calvados i baren. Vi sätter oss vid den öppna spisen och slänger in några extra vedträn. Skön värme sprider sig i kroppen.

Nu återstår en kort resa med T-banan till Centralen och SJ mot Malmö. Ska tåget gå i tid? Torsdag eftermiddag och mycket folk på tunnelbanan från Östermalmstorg. Framme på Centralen är det lugnare och X2000 lämnar spår 12 a på minuten. Vi återvänder till Skåne efter ett och ett halvt dygn. Vi är ett friktionsfritt kompisgäng sedan många år tillbaka, ganska olika men ändå väldigt samstämmiga.

Bosse