Hej!

Jag gick in i det här året med ambitionen att skriva femtio blogginlägg. Nu har mer än halva året gått och om jag ska leva upp till min ambition så får de skrivas rätt många bloggar resten av året – fyrtioen stycken närmare bestämt. Vem vet kanske kan jag göra det men hittills har det varit skralt med inspirationen.

Just nu tycks semesterförlamningen vila tungt  över både mig och resten av min omgivning. Efter flera veckors torka och värme är det mesta varmt och takten är stilla lunk. Inkorgen är behagligt tom, reklamposten landar snällt i skräppostmappen som enkelt töms. Telefonen ringer också sparsamt så livet är ganska fridfullt så här någon vecka efter att semestern tagit slut.
Jag ägnar delar av dagen till bekämpning av myror, förrådet har fått en välbehövlig städning med tillhörande utrensning av alla de där oumbärliga prylarna som man inte behöver. Det visar sig att många oumbärliga saker är väldigt umbärliga. Saknar inte en enda av de saker som hamnat på återvinningen i Vankiva – än.

Nu väntar jag på att Sverige ska starta igen. En entreprnör skulle ta bort vår stubbe på tomten för tre veckor sedan men nu är han uppslukas av jorden eller av något annat och kan inte nås på något sätt i vårt kommunikativa samhälle. Därför har staketet som vi rev någon gång i maj (tror jag att det var) blivit ersatt av något nytt ännu – frustrerande inte minst för hunden som begränsats till halva vår tomt, nämligen baksidan.

Uteserveringar vid floden Spree i höjd med Friedrichstrasse.

Sommarens utflykter har präglats av Tyskland i år. Vi har hunnit med två turer till detta vårt sydliga grannland. Först ett besök i Berlin, just nu kanske Europas hetaste huvudstad och sedan en snabb tripp till Rügen och badorten Binz.
I Berlin var vädret vackert, ölen kall och förväntningarna på Barack Obamas besök stor. En av kvällarna tog vi en promenad längs med floden Spree som flyter genom staden. Mitt för ”museumön” fast på andra sidan floden hördes salsamusik. Här hade man hällt ut sand, ställt ut solstolar och byggt ett dansgolv. Några trappsteg upp låg ett hus som utgjorde bar där man kunde köpa förfriskningar av allehanda slag inklusive vin, öl och sprit. Hela etablissemanget var utan inhängnad, utan vakter eller annan bevakning. När man druckit sin öl eller sitt vin ställde man tomglas till sidan så ingen gjorde sig illa innan man gick. Vi såg inga slagsmål eller några överförfriskade människor. Varför kan det inte fungera så i Sverige? Här måste finnas dussintals vakter, staket och särskilt tillstånd om man ska få dansa. Vi är sannerligen ett folk av omogna individer utan förmåga att ta ett eget ansvar. Lite patetiskt och inte så lite tråkigt.

Vackert ljus i Kaiser-Wilhelm Gedächtniskirche

Men det finns många andra skäl till att åka till Berlin, Europas till ytan största huvudstad (tror jag). Här finns mycket att se, mängder med restauranger och massor av shopping för den som så önskar. Den forna östtyska delen spirar men även den västra delen runt Kurfürstendamm är full med folk, butiker och restauranger.Missa inte Kaiser- Gedächtniskirche precis intill Kurfürstendamm. Kliv in i den moderna delen och njut av tystnaden och ljuset som silar genom den handknackade glasmosaiken. En stunds kontemplation från stadens brus.

Nu återstår det bara fyrtio bloggar i år – ha en fortsatt skön sommar!

Bosse