Hur gick det till?

Hej!

Under vår vistelse i Bangkok i slutet av januari besökte vi Jim Thompson House som jag berättat om i förra bloggen. När vi lämnar museet hittar vi en tuc-tuc strax utanför. Efter lite ackorderande kommer vi överens om ett pris och att färden ska gå via ett ”sidenhus”. Det är vanligt att tuc-tuc-förare och taxi vill köra en ”liten omväg” till någon butik eller annan turistfälla för att på så sätt dra dit kunder och få provision. Vi behöver köpa lite thaisiden till en bekant så vi låter oss övertalas.

Hundrafemtio meter nerför gatan ringer tuc-tucförarens telefon och han vänder sitt fordon och kör tillbaka till Jim Thompson House där en vaktmästare står med Berits Iphone. Hur gick detta till? Iphonen har varit i handväskan. Kan den ha ramlat ur handväskan utan att Berit märkt det? Hon får tillbaka telefonen som verkar helt oskadd vilket indikerar att den kanske inte har fallit i marken.
Vi åker vidare med den pratsamma tuc-tucmannen som berättar att upphittaren är hans bror vilket förklarar varför vaktmästaren hade telefonnumret till tuc-tucmannen. Efter besök på sidenhuset, som i själva verket är en skräddarbutik återvänder vi till hotellet och jag betalar den överenskomna summan, tror det var 150 bath. Men med tanke på att telefonen har återbördats är ju lite dricks på sin plats att dela med brodern som hittat den ”tappade telefonen”. Resan slutar med en kostnad på 500 bath vilket är en dryg hundralapp. Mycket för en tuc-tucresa men lite för en återfunnen Iphone.

Nu är frågan: Var det ett bondfångeri? Om så var fallet så var det ett de mer eleganta. Inget krav ställdes på någon ersättning/hittelön så det hela är nära nog oantastligt. En möjlig förklaring är att Berit låste in sin handväska i ett enkelt förvaringsskåp under den guidade turen. Inga väskor fick nämligen medtagas. Kan väskan ha vittjats? Men hur kunde man veta att vi skulle ta just den tuc-tuc som stod utanför?
Att väskan skulle blivit plundrad i samband med att vi steg ombord på tuc-tucen håller jag för osannolikt eftersom Berit klev ombord först och vi andra stod runtomkring – men man vet aldrig.

Kanske är den enkla förklaringen helt enkelt att telefonen faktiskt tappades och blev ärligen återbördad. Det vill jag gärna tro! Min uppfattning är att thailändare generellt är ärliga, vänliga och genuint gästfria människor.

Håll i prylarna!

Bosse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.