Det skräpiga Indien

Hej!

Ännu ett inlägg om Indien. Har du tröttnat på mina intryck från detta land ska du sluta läsa nu för detta handlar bara om just Indien. Denna gång om allt skräp som man inte kan bortse ifrån vid ett besök i världens näst folkrikaste land.
Överallt finns det, högar med skräp, matavfall, plastpåsar, plastflaskor och allt annat mellan himmel och jord. Det är verkligen inte trevligt. Jag är en av många som tycker att Sverige blivit ett betydligt skräpigare land de senaste decenniet. Det kan delvis förklaras med en växande snabbmatskultur. Numera äter och dricker vi överallt, var vi än går och står. Det vi stoppar in i ansiktet är inte sällan förpackat i plast och/eller pappersförpackningar och dessa tycks många utan betänkligheter släppa där de just då råkar befinna sig och innehållet är konsumerat. Vår nedskräpning är dock som en västanvind vid en jämförelse.

 

Mindre trevlig syn och tyvärr inte ovanlig. Neemrana (Nikon D3)

Mindre trevlig syn och tyvärr inte ovanlig.
Neemrana (Nikon D3)

I Indien använde man i svunna tider palmblad som tallrik. När måltiden var avslutad slängdes palmblad rakt ut i naturen. Där tog den naturliga processen hand om både blad och eventuella matrester. Kretslopp mao. Idag tycks traditionen hålla i sig men med den skillnaden att det bara är turister som äter på palmblad medan indierna själva, precis som resten av världen, äter och dricker ur eller på plastförpackningar. När måltiden är avslutad slängs det som finns kvar rakt ut i naturen eller rättare sagt där man sitter eller står.
Resultatet blir att man formligen lever och bor på en soptipp. Det spelar inte så stor roll om du befinner dig mitt i Dehli, en stad med ca 35 miljoner människor (om du räknar förorterna) eller ute på vischan. Överallt ser man dessa skräpsamlingar. Och mitt i alla soporna hittar du också kor, grisar och hundar som söker föda. Det går liksom inte att förneka eller försöka försköna. Det ser för jävligt ut på ren svenska.

Djuren hittar oftast något att äta bland allt skräp. Neemrana (Nikon D3)

Djuren hittar oftast något att äta bland allt skräp.
Neemrana (Nikon D3)

Indierna själva tycks dock inte reagera särskilt mycket på detta. Man kan se ett butiksbiträde riva av en förpackning och helt frankt slänga ut den på gatan utanför butiken. Som om det vore den naturligaste sak i världen – och det är det ju här. Man trampar oberört omkring i skräpet på gatorna (trottoaren tycks vara en obekant företeelse på de flesta ställen) och sedan ställer man skorna vid entrén när man ska gå in i butiken eller huset.

Vid besök på historiska monument, storslagna byggnadsverk och på hotellområden är däremot skräpet obefintligt. Så det finns följaktligen en medvetenhet om skräpets negativa inverkan på miljön och det intryck detta ger. Likafullt finns det överallt med de undantag som jag anger ovan.
Den i övrigt ständiga närvaron av skräp är utan konkurrens den mest negativa och beklämmande upplevelsen av detta land.

Ingen strand du vill sola på. Kochin. (Nikon D3)

Ingen strand du vill sola på.
Kochin. (Nikon D3)

Ja, Indien är verkligen ett motsägesfullt land tycker jag som västerlänning. Ett besök här ger onekligen ett annat perspektiv på tillvaron. Mao kan jag rekommendera var och en att resa hit och se med egna ögon.

Var nu lite ”oindisk” och använd papperskorgen!

Bosse

Ett Tuc-tucrally i Jaipur

Hej!

Det går inte riktigt att beskriva hur trafiken i Indien fungerar. Jag har gjort något försök innan men det ger inte riktigt rättvisa åt hur det verkligen är. Det måste upplevas på plats med ljuden, ojämnheterna i gatan eller på vägen och hela omgivningen.
Jag vill ändå göra ett försök till att dela med mig av en sightseeing i centrala Jaipur. Vi åker tuc-tuc eller autoriksha som det heter i Indien. Vi har ett antal rikshor som är inhyrda till vårt förfogande vilket säkert bidrar att förarna hetsar varandra till det ena stordådet efter det andra. Kör så fort som möjligt och så nära framförvarande som man överhuvudtaget kan. Reaktionsförmågan är det i alla fall inget fel på och det är ju tur för marginalerna är minsta möjliga.

Alla finns överallt i rusningstrafiken - Jaipur. (Nikon D3)

Alla finns överallt i rusningstrafiken – Jaipur.
(Nikon D3)

Överallt på gatorna i Jaipur är det massor av människor, djur, bilar, bussar och cyklar. Och hur många tuc-tuc som helst. De är som en getingsvärm och tar sig fram där man tror att inte ens ett oslickat frimärke ska få plats.

Häng med en liten bit i vår autoriksha. Håll i dig!

Videon är ganska lång (4,37) och ger inte riktigt rättvisa åt upplevelsen. Det bästa är att kontakta Jörgen Tjörnvall på Flygmäklarna och boka en Indienresa. Då får du den riktiga upplevelsen.

Lycklig resa!

Bosse

 

Indisk mat och dryck

Hej!

Vi har alla olika preferenser när det gäller mat. Det mesta går att hitta i matbutikens diskar och vi svenskar kan välja att äta nästan vad som helst när som helst och var som helst, dvs hemma, på restaurang eller på gatan.

Jag upplevde det lite annorlunda i Indien. Visst finns McDonalds, KFC och säkert någon annan

Nan-bröd serveras nästan alltid och finns i en mängd varianter.

Nan-bröd serveras nästan alltid och finns i en mängd varianter.

snabbmatskedja också. Men jag har inte sett en enda fransk restaurang, ingen italiensk restaurang, någon tysk ölhall eller ett tex-mexställe. Nej överallt är det indisk mat. Även på de ”lyxhotell” vi bott på så serveras alltid en indisk buffé, mer eller mindre omfattande. Visst finns det ibland en a´la Carte meny med lite annat att välja på men ändå.
Ska man generalisera så är det potatis i norr och ris i söder. 80 % av Indiens befolkning är vegetarianer så utbudet av grönsaker är nära nog oändligt. Min högst personliga uppfattning är att det mesta består av en huvudingrediens, oftast en grönsak då som tillagats i någon röra/sås. Ibland är det starkt, ibland är det milt. Viktiga kryddor är spiskummin och koriander men de är långt ifrån alltid som de är de dominerande smaksättarna. Kyckling, fisk, get och i något fall fläsk förekommer. I enstaka fall också biff eller annat nötkött. Naturligtvis är det avgörande till vilken religion man bekänner sig vilken typ av animaliska produkter som tillåts om ens någon.

Bananer finns i mängder av varianter.

Bananer finns i mängder av varianter.

Ärligt talat så har jag aldrig varit särskilt entusiastisk över indisk mat. Tre veckors diet med indisk smaksättning har inte gjort mig mer såld. Sorry! Alla ni som älskar indisk mat skulle säkert hamnat i paradiset. För mig är det en massa röror som smakar ungefär det samma fast med lite olika sorters parfym tillsatt. Det kan kvitta om det är fisk, kyckling eller kött. Det är kryddorna som avgör vad det smakar, inte råvarorna.
Det bästa är all färsk frukt. Ananasen är underbart söt, melon i alla dess former, alla olika sorters bananer.

Vad kan man dricka?

Nu till drycken. Jag säger bara Kingfisher. Vi har druckit denna indiska öl nästan varje dag. Den håller 5 % normalt men det finns en variant som kallas Extra Strong (6 %) och har lite mer smak, är lite mörkare och har lite mer beska. Den är godare men finns långt ifrån på alla ställen. Överhuvudtaget är indisk spritlagstiftning omöjlig att förstå. Svensk alkoholpolitik förfaller logisk och vettig i jämförelse. I vissa delstater vill man förbjuda bruket och försäljningen av alkohol helt. Många restauranger får inte utskänkningstillstånd men har ändå drinklistor och serverar all slags alkohol. Ölen (den eviga Kingfishern) serveras i kaffemugg, flaskan är insvept i tidningspapper och bärs helst ut så fort ölen är uppslagen.

Röror på ett palmblad. Papadambröd. en grillad fisk skymtar till höger. (Fotograferat med Iphone)

Röror på ett palmblad. Papadambröd. en grillad fisk skymtar till höger. (Fotograferat med Iphone)

Vin är ett sorgligt kapitel och stavas Sula. Det är den största inhemska producenten. Det vita vinet går att dricka väl kylt, det röda är inte bara inhemskt, det är hemskt också. Det finns en rosé som är riktigt hyfsad (iskallt såklart). Såg även en flaska mousserande men det blev aldrig tillfälle att prova.
Det finns andra producenter också som gör viner av varierande kvalité. Vinresor till Indien känns långt borta.
Priset på viner är generellt högt, på importerade viner fullt i klass med svenska priser eller ännu högre. Inköp görs i särskilda butiker som drivs privat. På landsorten är utbudet starkt begränsat. På en krog beställde vi gin & tonic (man vill ju hålla malarian i schack). Det visade det sig att vi fick gin & ginger ale – en ny och helt obehövlig upplevelse. Det ska sägas att designen på Sweppes Ginger Ale och Sweppes Indian Tonic Water var förvillande lika.
Vatten behöver man alltid. Drick bara vatten i flaska. Kontrollera att flaskan inte är öppnad innan du får den. Använd också flaskvatten till tandborstning.

Starksprit finns och dricks av många indier i stora kvantiteter. Inget unikt för detta land. En liten rekommendation är en rom som heter Old Munk. Den finns i flera varianter, ju dyrare ju godare enkelt förklarat. Den får dock inte säljas i alla stater. Svår eller kanske till och med omöjlig att få tag på i de södra delarna av landet.

Det ska dock påpekas att vi inte har lidit av svält eller törst en enda dag under vår tre veckor långa rundresa och visst har vi fått en rad maträtter som varit mycket njutbara – inte minst vid besök hemma hos indiska familjer som med stor gästfrihet bjudit in oss i sina hem.

Vår första kväll hemma i Sverige efter resan, en fredag valde vi att göra potatismos och ugnsbakad falukorv. Mmmmm! Svensk husmanskost slår det mesta!

Bosse

Taj Mahal – mytomspunnet tempel

Hej!

Här kommer ännu ett inlägg om Indien. Denna gång besöker vi Taj Mahal, detta fantastiska monument i marmor byggt över en förlorad kärlek.
Någon som inte hört talas om Taj Mahal? Det är ett av världens mest berömda byggnadsverk. 1631 dog stormogulen Shah Jahans favorithustru och han lät då uppföra detta fantastiska monument över sin älskade. Visst är det både vackert och sorgligt? Här ligger hustrun, Mumtaz Mahal begravd och sedermera placerades också Shah Jahans stoft bredvid henne.
Byggnaden är inte bara en gravkammare utan ett gigantiskt monument med dammar, trädgård, kringliggande byggnader, bl a en moské och så marmormasoleumet med sina perfekta proportioner, sin lökkupol, sina fyra torn och alla de fantastiska marmorinläggningarna. Man kan inte undvika att påverkas av denna skönhet och känna med vilken kärlek detta byggts.

Taj_Mahal

Numera kan man inte komma enda fram till själva kenotafen, dvs det vi skulle kalla kista eller sarkofag. Allt för många besökare har genom åren försökt – och ibland lyckats – plocka åt sig av de intarsiainlägg som finns här. Man får nöja sig med att se men inte röra och det borde ju räcka för oss alla. Vakterna är på tå, fotografering förbjuden och om du inte sköter dig ljuder visselpipan.
För att få tillträde till den del av Taj Mahal som består av marmor får du antingen ta av dig skorna och gå barfota (lågprisvarianten) eller ikläda dig särskilda skoskydd (lyxvarianten för västerlänningar). Oavsett vilken variant man nu än väljer så blev vårt besöket minnesvärt och säkert alla andras också. En höjdpunkt av alla de platser vi besökte under vår Indienresa. Just dagen för vårt besök var det kraftig dimma i Agra. Vi inledde dagen med ett besök på Agrafortet, också det ett imponerande byggnadsverk. Vid klar sikt ska man kunna se Taj Mahal på andra sidan floden Yamuna. Så dock inte denna dag.

Taj Mahal ligger, som sagt i Agra i delstaten Uttar Pradedesh söder om Dehli.

Var ska man pussas om inte vid Taj Mahal?

Var ska man pussas om inte vid Taj Mahal?

Minns ni bilden av prinsessan Diana när hon sitter helt ensam på kanten till den sk Lotusdammen och med marmorbyggnaden i bakgrunden? Den kablades ut över världen och journalisterna spekulerade över vad hon tänkte på, hur olycklig hon såg ut och hur missförstådd hon var. Jag kan förstå att hon befann sig i en speciell sinnesstämning på denna plats, ”Kärlekens tempel”. Jag tror hon tänkte på den eller dem hon älskade, längtade efter och som hon önskade varit med henne på denna plats.
Själv hade jag förmånen att ha min älskade hustru med mig hit och nog kände jag en liten extra värme, höll lite hårdare i handen och skänkte en tacksamhetens tanke över att ha någon att älska och att vara älskad av. Så påverkade Taj Mahal mig.

Det är dock lika viktigt att älska i koja som i tempel.

Bosse

Indien – tut, tut!

Hej!

Indien är världens sjunde största land. Var Sverige finns på den listan vet jag faktiskt inte men längre ner är det i alla fall. Efter Kina är Indien dessutom världens mest folkrika land. Så om vi tycker att det finns många olika sorters människor i vårt land så är det inget mot vad du möter i Indien.
För dig som är intresserad av detta land och kanske funderar på att resa dit kommer jag att berätta lite om våra upplevelser under tre veckor i Indien. Vi är min fru Berit och jag själv. Jag har valt att dela upp berättelsen i flera delar.

flagga

Indiens flagga

 

Vår resa till detta mångfacetterade land börjar i Hässleholm den 8 januari 2015 och första anhalten är Köpenhamn och Kastrup. Som så ofta vid utlandsresor från Skåne är Danmark första anhalten. Denna gång åker vi sedan tillbaka till Sverige, närmare bestämt Stockholm eller Arlanda rättare sagt. Härifrån flyger vi vidare med Qatar Airways till Doha, byter flyg för att slutligen landa i Delhi.

Lite grann om våra förberedelser.
Indien är inget land som man bara ”kvistar över till”. Det krävs en del förberedelser. Vi valde att åka på en organiserad resa för att få så mycket information som möjligt om landet och de platser vi besökte. Detta var vår andra resa med researrangören Flygmäklarna och Jörgen Tjörnvall som är teknisk reseledare, dvs han ser till att allt fungerar som det ska med hotell, transporter, eventuella inträden, restauranger osv. Vår första resa med Flygmäklarna gick till Sydafrika 2008 och vi var mycket nöjda med det arrangemanget.

Ett första intryck
Själva flygresan var, som vanligt är, helt odramatisk. Själv tycker jag bara att det är långtråkigt. Vi landar på Delhis nya internationella flygplats på morgonen indisk tid. Där möts vi av vår svenska guide, Ann-Sofie, Sameer som är vår indiske guide på första delen av vår resa och Jörgen. När vi fått vårt bagage beger vi oss till bussen som ska vara vårt transportmedel de närmaste dagarna.

I bussen får jag mitt första egentliga intryck av Indien. Bussen körs av Rope, vår indiske chaufför. Med ombord finns också Prakash som fungerar som någon sorts bussvärd. Han förser oss med vatten och annan dryck, lastar i och ur väskor eller allt annat vi kan tänkas behöva hjälp med.
Vi tar oss ut från Dehli och anträder resan mot Neemrana Fort som är vårt första övernattningsställe på denna resa. En titt ut genom bussfönstret ger de första synintrycken. Trafiken är intensiv med massor av bilar, lastbilar, bussar, mopeder och motorcyklar på den 5-filiga ”express higway” vi färdas på. Nej, föresten trafiken är inte intensiv, den är galen. Det tutar överallt, bilar och motorcyklar kör om till höger och vänster. Nu möter vi en liten bil som kör mot körriktningen. Det tycks för övrigt bara förvåna oss passagerare i bussen – ingen annan. Oj, där kommer en ko vankande. Tut, tut! Det här är sinnesjukt. Hur kan det fungera så? Och varför kör man på detta vis, finns det inga regler? Det hjälper väl inte att tuta, det blir väl inte bättre plats för det?

Utsikt från ett bussfönster.

Utsikt från ett bussfönster.

Plötsligt stannar vi längst ut till höger (det är vänstertrafik i Indien) på motorvägen. Vid vägkanten, den vänstra ligger en liten byggnad som ser lätt fallfärdig ut. Tax Collection Point står målat på huset. Nu ska Prakash ta sig över fem filer för att betala någon sorts avgift och sedan ta sig tillbaka till bussen igen. Tut, tut! Han klarade den första språngmarschen till huset. Nu ska han bara tillbaka igen. Jag frågar mig varför vi inte stannade längst till vänster i stället? Så, nu ska han tillbaka. En fil avklarad, stanna för lastbilen, en motorcykel rundar honom med någon centimeters marginal. Framåt mellan den lilla bilen och bussen. Nu tillbaka i den relativa säkerheten i bussen. Galet!

Vi åker vidare och galenskapen fortsätter. Plötsligt har vi nått vårt första stopp. Lunchdags. Lunchrestaurangen ligger, naturligtvis på höger sida av motorvägen och för att nå den ska vi alltså korsa motorvägen med mötande trafik. Ingen ”Fly over” här inte. När det blir en liten lucka kan vi svänga höger och blockera ett de mötande körfälten. Bilar bromsar upp, de eviga motorcyklarna byter fil och pilar förbi nosen på oss. Så blir det ett litet, mycket litet uppehåll i trafiken och vår buss spärrar nu hela körbanan och hela trafikflödet bromsas upp med vi tar oss över. Puh! Trodde vi skulle få den där stora, färgglada lastbilen i sidan.

Mitt första intryck: Trafiken i Indien är galen, livsfarlig, kaosartad. Efter en vecka i denna trafik, inte minst inne i städer börjar jag förstå. Där är det dessutom ett myller av människor, kor, hundar, dragkärror, handikappade och cyklar. I Indien bor det drygt 1,2 miljarder människor. Om det skulle bott lika många i Sverige – i förhållande till vår landyta skulle vi varit cirka 150 – 160 miljoner invånare i vårt land. Då hade det inte varit så glest på E 4:an en tisdag förmiddag som det kan vara nu.

Man kan åka cykelriksha också. Här i Jaipur.

Man kan åka cykelriksha också. Här i Jaipur.

I Indien påbörjar man en omkörning på vanlig väg med en fil i var riktning i uppförsbacke, kurva och skymd sikt. Chansen att man får ett möte mitt i omkörningen bedömer jag som en bra bit över 50 %. Blir det en krock då? Nej, oftast inte. Alla inblandade parter samarbetar och så kommer alla fram. Hade det inte varit så utan man kört på ”svenskt” vis är jag övertygad om att hela Indien hade stannat.

Så hjärtat i halsgropen stannar efterhand på sin ordinarie plats – man vänjer sig vid allt.

Tut, tut!

Bosse

New York, New York – vad måste man göra?

Hej!

Aldrig varit i New York? Dags att åka dit? Det finns en del som bara måste upplevas när man besöker New York City för första gången. Vilka de upplevelserna är finns det säkert delade meningar om men några saker ska vi väl kunna enas om i alla fall?

 

I denna korta blogg tänkte jag beskriva en sak som jag kan rekommendera vid besöket i New York. Och det är nämligen Brooklyn Bridge. Denna mytomspunna bro har setts i otaliga filmer. På sin tid var den epokgörande och stod färdig 1883. Då var den världens största hängbro tillverkad i stål. Den tog 16 år att bygga och 20 byggare dog (jfr med Öresundsbron, inga dödsfall) däribland konstruktören själv, John A Roebling.

Jag själv på Brooklyn Bridge med Empire State Building i bakgrunden.

Jag själv på Brooklyn Bridge med Empire State Building i bakgrunden.

Brooklyn Bridge leder från Manhattan till Brooklyn. Det finns en gångbana ca 5 meter över vägbanorna som går nedanför på respektive sida. Och det är här du ska göra en av de ”måsten” som jag tycker finns vid ett första besök i staden. För övrigt kan man upprepa detta varje gång man är på besök, tycker jag. Du ska gå över Brooklyn Bridge. Du kommer att få sällskap av många andra och se upp för cyklarna som kommer i god fart. Trädäcket som man går på är nämligen uppdelat i cyklar på vänstra sidan (från Manhattan sett) och gångtrafikanter på högra.
Utsikten är magnifik. Söderut ser du Frihetsgudinnan och norrut på East River ser du Manhattan Bridge och in över Manhattan med Empire State Building och Fulton Street Market.

Alldeles vid foten av Brooklyn Bridge på Brooklyn-sidan och på kanten till East River finns en restaurang som heter River Café. Väntetiden för att boka bord är veckor, ibland månader lång. Maten är bra, inte fantastisk, priserna i det övre skiktet men inte ohemula medan utsikten en kväll är ”outstanding”.
Från vårt fönsterbord kunde vi blicka ut över the Manhattan Skyline med Empire State Building upplyst. Man får nästan nypa sig i armen – det är lite som film. En härlig inramning på en trevlig supé med någon man tycker om.

Så vid ditt första eller ditt nästa besök i New York City passa på att gå över Brooklyn Bridge och om du får chansen besök the River Café.

I ❤ New York!

Bosse

 

New York, New York

Hej!

Lovade i början på förra året att fortsätta berätta om New York. Av det blev ju intet – förrän nu. Återvände i oktober efter knappt ett år till denna städernas stad – the Big Apple, the Empire. Det är sannerligen en fantastisk stad, en smältdegel av kulturer, stilar och levnadsöden. ”I just love it!”

Anlände som vanligt till Newarks Internationella flygplats på ”Jersey-sidan”. Kön till Immigration var som vanligt löjligt lång men en timme senare passerade vi Customs utan problem. Väskorna snurrade redan runt på bagagebandet så det var bara att grabba tag i dem och fånga en taxi för transport in mot Manhattan.
Manhattan är väl kanske det man tänker på först när man pratar om New York. Den berömda skyline har avbildats på alla upptänkliga sätt. Men det finns fler stadsdelar (boroughs) som tillhör New York City. Brooklyn, Bronx, Queens och Staten Island ingår också.

Berit i baren på P.J. Clark´s (Iphone-foto)

Berit i baren på P.J. Clark´s (Iphone-foto)

Vi hade dock siktet inställt på Manhattan och vårt hotell i hörnet av Broadway och 47th Street, dvs vid berömda Times Square. En gång i livet bör man fira nyårsafton här sägs det. Återstår att uppleva för min del.
Den här gången kommer vi till Manhattan via Holland Tunnel, en av tunnlarna under Hudson River. Vanligast är väl annars att från Newark åka genom Lincoln Tunnel som ligger längre upp mot Times Sq. Trafiksituationen får avgöra.

Efter incheckning beger vi oss österut på Manhattan. Vi passerar 7:e Avenyn, 6:e och 5:e. Vidare över Madison och Park Avenue och ner mot 3:e. Vi söker P.J. Clark`s på just 3rd Avenue. Om man man inte anger adressen i form av gathörn är det inte lätt att veta var på avenyer eller gator det egentligen är. Principen för gatunätet i New York är att avenyer går från norr till söder och gator från öster till väster. Alltsammans i ett rutnät. Gator anges med tillägg av East eller West där 5th Avenue utgör delningen. Vi har adressen till P.J. Clark`s som 915 3rd Avenue och i vilken ruta på kartan det ligger. Men vilken gata korsar närmast? Bara att utgå från en änden av rutan och promenera längs avenyn med full spaning på båda sidor. Ah, där ligger det ju. Vill minnas att det var i hörnet av 3rd och 55 Street. Men jag lovar inget för jag glömde skriva upp det.
P.J. Clark`e är en bar som funnits sedan slutet på 1800-talet. Den var populär då och den är populär nu. Irländska bartenders serverar öl, drinkar och andra förfriskningar. Du kan äta innanför baren i matsalen eller sitta vid bardisken. Vi väljer det senare. Själv avnjuter jag en utmärkt hamburgare med tillnamnet Caddilac, frasiga pommes frites (french fries) och den obligatoriska saltgurkan. Långt ifrån snabbmatkedjornas torra tråkiga variant. Populärt på många ställen i New York just nu är Blue Moon, en belgisk öl med en touch av apelsin. Den faller min fru Berit i smaken. Själv väljer jag en Brooklyn Lager – inte så originellt, den finns ju här hemma med. Det är gott om folk i baren men med lite god vilja finns det plats till alla.

Times Square (Iphone-foto)

Times Square (Iphone-foto)

Efter besöket på P.J. Clark´s promenerar vi sakta hemåt hotellet på Manhattans gator. Numera är det säkert i de flesta områden på Manhattan även på nattetid. Det finns gott om poliser överallt. Så småningom närmar vi oss vårt hotell och Times Square. Här är det livligt dygnets alla timmar och neonljusen blinkar i kapp i jakt på betraktarens uppmärksamhet för att lämna sitt reklambudskap. Det sker i tävlan med olika figurer i mer eller mindre spektakulära utstyrslar och agitatorer som vill övertyga dig om att just de har sanningens budskap eller vill ha sympati för sin sak.
Gatukonstnärer som spraymålar fram stadssiluetter slåss om kunderna med gatuförsäljare och biljettförmedlare. Hela området är en enda stor cirkus med högt underhållningsvärde.
Efter en lång resdag drar vi oss tillbaka till hotellet. I morgon väntar en ny händelserik dag i städernas stad – the Big Apple – New York City. We just love it!

Bosse

Bilden vecka 6 – ett ounikt objekt

Hej!

Veckans bild visar ett objekt som fotograferats miljoner gånger. Just den här bilden har setts av ännu fler miljoner människor. Ja, inte den bilden jag har tagit men likadana bilder på samma hytt som används av ”lifeguards” på Miami Beach South.
Längs hela stranden finns dom, dessa träbyggnader som bemannas av badvakterna från ”Miami Beach Rescue”. Alla hytterna är olika – unika, i olika färger och olika stil men alla har det gemensamt att det badvakter i dom som blåser i visselpipan om de tycker du beter dig dumdristigt och riskerar att råka illa ut i Atlantens vågor. Naturligtvis är dessa ”lifeguards” också beredda att ryka ut om någon hamnar i havets våld. Inalles finns det tjugofem Lifeguard Towers längs med Miami Beach strand. Alla har byggts upp efter stormen Andrew 1992. Läs mer om tornen och se bilder på Kuriositas.

Ett "lifeguardtorn" i höjd med 14th Street, Miami Beach South.

Ett ”lifeguardtorn” i höjd med 14th Street, Miami Beach South.

Så veckans bild är långt ifrån unik, du kan köpa mängder av varianter av den i souvenirbutiker runt om Miami och på Miami Beach. Men dom är fina – livvakternas utsiktstorn och det känns ju tryggt att någon vakar över en när man njuter Floridas sol och svalkande vågor.

Bilden tagen med Leica D-Lux kompaktkamera.

Ha det skönt – var ni än befinner er i världen!

Bosse

Bilden vecka 5 – Miami Marathon

Hej!

Här kommer veckans bild – så här i elfte timmen och femtionionde minuten. Idag söndag den 2 februari 2014 har det varit Miami där jag befinner mig för tillfället. Mer än 25.000 löpare springer 4,2 mil från Downtown Miami ut till Miami Beach och in på fastlandet igen. Det är en imponerande syn.

Några av de drygt 25.000 löparna.

Några av de drygt 25.000 löparna.

Ännu mer imponerande är att när den sista löparen passerat oss på Ocean Drive på Miami Beach South tar det en knapp halvtimme innan gatan är städad från vattenmuggar och annat skräp och trafiken släpps på igen.

"She is the best looking officer in the hole Miami Police Department", sa en åskådare på Ocean Drive.

”She is the best looking officer in the hole Miami Police Department”, sa en åskådare på Ocean Drive.

Överallt längs vägen finns polis som spärrar tillfartsvägar och svarar för säkerheten. Man får inte fotografera poliser – det är ”policy” men den här söta konstapeln var nog lite fåfäng trots allt och lät mig hållas med kameran.

Bilderna tagna med Nikon D3, Nikkor 24 – 70.

”Keep running!

Bosse

New York – det blir inte bättre.

Hej!

Har haft möjlighet att besöka New York några gånger. Mitt första besök i USA var just i New York på 80-talet. Men New York är ingen bra spegel av USA som land. New York är New York – ”the Big Apple”, staden som aldrig sover.

Den här gången reser jag med min dotter Cassandra. Vi har pratat i flera år om att åka till New York och nu ska det äntligen bli av. Ska försöka vara lite guide på Manhattan för Cassandra som är i NY för första gången. Hennes förväntningar är höga. Vi åker med SAS från Köpenhamn, Kastrup med eftermiddagsflyget och är därmed framme på kvällen på Newark ”on the Jersey side”. Utanför ankomsthallen är det bara att välja hur man vill komma in till sta´n. Det finns tåg, bussar och hur mycket taxibilar och limos som helst.

Empire State Building

Empire State Building

Vi åker med Tony, en svart kille som hinner lämna hur många tips som helst på saker man kan göra på ett par dagar i NY. Det är allt från klubbar, restauranger och sevärdheter till teatrar (the Apollo i Harlem) och outlets. Cassandra antecknar i IPhonen. Vi åker genom Lincoln Tunnel och gläds åt att trafiken är gles. Vidare upp mot Hell´s Kitchen innan vi når 52nd Street och Broadway där vårt hotell ligger.

Vi har två och en halv dag på oss att utforska Manhattan. De mest namnkunniga sevärdheterna ska besökas och undersökas mer eller mindre ingående men framförallt ska vi insupa New Yorks atmosfär.
Vi bor precis vid Times Square, på Broadway. Broadway, den gata på Manhattan som egentligen är den enda gatan som går diagonalt tvärs genom Manhattan från längst ner vid Battery Park och hela vägen upp till Columbus Circle vid Central Parks västra hörn (Central Park South, 59e gatan.). Så Times Square får vi gratis. Här är alltid mycket folk, turister, poliser, vanligt folk och tokstollar lyses upp av all neonreklam. Ja, neonen är väl numera i minoritet i skuggan av gigantiska LED-skärmar som blinkar och skiftar färg och budskap dygnet runt. På Times Square kan du träffa Musse Pigg och Batman men också bli fotograferad med ett muskelknippe i cowboyhatt, stövlar och kalsonger.

Vi startar vår första dag i ”the Big Apple” på en diner en bit upp efter Broadway från vårt hotell. Frukost står på schemat. Amerikanska pannkakor med lönnsirap, omelett, bagel med creme cheese och French toast. Lite färsk frukt, tomatjuice, blaskigt amerikanskt kaffe och en croissant fullbordar menyn. Nej, vi fick inte i oss allt men vi smakade allt som vi längtat efter sedan förra besöket i USA.

De mest namnkunniga sightseeingbussarna är ”Grey Line”. Du hittar deras rödklädda försäljare lite varstans på Manhattan och man kan välja flera olika linjer som tar en runt i olika områden. En biljett till samtliga linjer kostar 59 dollar. Du kliver på vid valfri hållplats efter linjen och hoppar av när du vill, biljetten gäller 48 timmar, sk. Hop On – Hop Off.

En pizza till lunch i Little Italy

En pizza till lunch i Little Italy

Vi tar oss från Broadway i Upper Midtown ner till 34th Street och hoppar av vid Empire State Building, en av New Yorks mer kända byggnader, för att inte säga den mest kända. Därifrån tar vi faktiskt en taxi (Yellow Cab) till Houston Street i SoHo.
En promenad där tar oss så småningom till Little Italy och Mulberry Street. Här ligger de italienska restaurangerna som ett pärlband. Det blir dagens lunchstopp. Solsken och ett ledigt bord på uteserveringen på Italian Food Market.  Pizzorna är goda och varför inte unna sig ett glas vin?

Från Little Italy tar vi oss genom Chinatown (Mott Street) ner i finanskvarteren runt Wall Street och mot Ground Zero. Kön till minnesmonumentet över 9/11 är olidligt lång så vi fortsätter mot Battery Park allra längst ner på Manhattan. Därifrån kan man ta Staten Island Ferry till just Staten Island. Färjan är gratis och passerar Frihetsgudinnan hyfsat nära. Vill man stiga iland på samma ö som det välkända monumentet får man åka till Liberty Island.
Alldeles i närheten av World Trade Center Site ligger Century 21 på Church Street, ett välkänt outlet som den shoppingsugne kan besöka.
Åter tillbaka på Manhattan hoppar vi på the Grey Line och åker via South Sea Port vid Fulton Street vidare upp längs 1st Avenue mot UN Headquarters (FN-högkvarteret). Vänstersväng efter Trump World Tower (inte att förväxla med Trump Tower på 5th Avenue). I bottenvåningen på Trump World Tower ligger den utmärkta japanska restaurangen Megu. Vi åker dock vidare denna gång och hoppar av vid Waldorf Astoria Hotel vid 49th Street.

I vart och vartannat gathörn på Manhattan ser man en eller flera poliser till fots eller i bil. Dessa cops tycks allestädes närvarande vilket bidrar till tryggheten i sta´n. Undrar ni varför dom kallas för cops eller coppers? Det är polisbrickan som gett smeknamnet, den var ursprungligen gjord av koppar – copper. Så var det med det.

Mer om New York senare!

Bosse