Ett inbrott

Hej!

Häromdagen blev jag väckt strax före halv tre på morgonen av min telefon (eller vad det är för manick?) som låg på sängbordet. Jag insåg redan innan jag svarat att det var ett samtal från larmcentralen och att larmet löst ut på hustruns arbetsplats, frisersalongen HÅROSÅNT.

Väktaren anländer bara någon minut efter att larmet gått och ser någon springa längre ner på gatan men det är försent. Gärningsmannen/männen är borta och det är också två hårfönar av märket ghd, vardera värda 1.600 kr. Också en hårtrimmer får tjuvarna med sig tillsammans med en tomkartong. Glasrutan i entrédörren är krossad och det är ett under att förövarna inte skurit sig på utstickande glasskärvor.

Städning efter inbrottet väntar medan väktarna skriver rapport.

Städning efter inbrottet väntar medan väktarna skriver rapport.

I Norra Skåne stod det att det var en fön som stals och att polis och väktare ryckte ut men det var fel. Ingen polis hade tid med detta vardagsbrott och att det skulle bli uppklarat är utsiktslöst. Resurser saknas fast det brukar stå att ”spaningsuppslag saknas”. Vi vet, vi har en pärm som med åren blivit allt mer välfylld av liknande papper. Ingen har någonsin fått något egentligt straff för de brott som begåtts mot vårt företag. Inget utdömt skadestånd har någonsin betalats utan de kostnader som alla dessa inbrott och skadegörelser orsakat har vi fått stå för själva. Ja, men försäkringen då, undrar ni?
Självrisken för glasförsäkringen är ca 8.500 kr. Det krävs att mer än en ruta stryker med så det brukar inte bli några pengar utan bara en utgift.

Nåja, det kunde ju varit värre. Vi kunde blivit rånade. Det har aldrig hänt och Gud förbjude att det händer framöver heller. Kontanter är en mindre andel av betalningarna på salongen. Det är kort som gäller för de allra flesta och de få kontanter som trots allt ramlar in i kassan finns aldrig kvar över natten, inte ens en liten växelkassa.
Nu kommer vi att fortsätta arbetet med att hålla tjuvar och banditer borta från företaget. Utökad kameraövervakning, fler galler och säkrare förvaring av kontanter under tiden salongen är öppen står på schemat. Säkerheten för personalen har högsta prioritet. Kostnader från detta tas från utvecklings- och servicekontot – tyvärr!

Lev säkert!

Bosse

PM-gänget i storstan!

Hej!

Här följer fortsättningen på vår lilla Stockholmstripp.

Ja, rubriken är väl lite missvisande för Stockholm är ju faktiskt inte så stort. Att gå från Söder till Östermalm är faktiskt inte någon större strapats. Det gör Stockholm lättillgängligt och genom att promenera runt i staden får man en bra bild av hur den är uppbyggd och var olika saker ligger. När man har bråttom kan man däremot med fördel använda tunnelbanan.

Hotellet tillhandahåller hantlar i varje rum.

Hotellet tillhandahåller hantlar i varje rum.

PM-gängets andra dag i Stockholm började med en utmärkt frukost på vårt hotell, Hotell Riddargatan. Ganska snart anslöt sig Rolf som ska anföra gruppen mot dagens första mål; Fotografiska på Stadsgårdskajen. Byggnaden som från början var ett tullhus är idag ett modernt museum med ca 5.500 kvadratmeter utställningsyta.
Oenighet råder i gruppen om vi ska tunnelbanan eller promenera till Fotografiska. Promenadförespråkarna vinner med argument om att gårdagens frosseri behöver bearbetas och att den bästa metoden är motion. Vi anträder därför promenaden i lätt snöfall nedefter Nybrogatan, passerar Bukowskis på Blasieholmen och når Kungsträdgården. För att undvika vinden på Skeppsbron viker vi höger vid Kungliga Slottet och går mot Mynttorget innan vi viker in på Västerlånggatan i Gamla Stan. Nu är vi på det riktiga turiststråket. Här kan man köpa genuina svenska souvenirer som vikinghjälmar i plast (made in China?) och fotografier på kronprinsessan med familj. Ja, utbudet är oändligt och svårförståeligt!
Men PM-bröderna har andra planer. Lyckligt omedvetna om statens omsorg kastar sig en broder in på något Tex-Mexställe för att vila sin trötta kropp och fylla på energiförråden.

Vätskekontroll i Gamla Stan

Vätskekontroll i Gamla Stan

-Sju Fernet Branca och låt det gå fort, säger han till den ensamma servitören som precis slagit upp portarna till den minimala restaurangen. Men där tar det stopp när servitören meddelar att något starkt får inte serveras före klockan elva på förmiddagen. Jo, så är det i Sverige bestämmer man inte själv vilken tid på dagen man får börja dricka alkohol. Själv brukar jag inte vara så sugen på sprit tidigt på dagen men frågan är om det avgörandet inte ska ligga på individen.
Vi är några i gruppen som väljer en kopp kaffe i stället och under tiden som det serveras hinner klockan slå elva och våra uttorkade kamrater får sin Fernet Branca, den är ju mer att betrakta som medicin egentligen.

Fotografiska och tågbekanta

Efter att alla fått sitt och vissa gjort sitt fortsätter vi promenaden mot Fotografiska. Lätta snöflingor och en kall vind håller tempot uppe när vi passerar Viking Lines terminal i vår väg mot museet.
Fotografiska är relativt nyöppnat och väldigt fräscht. Vid vårt besök domineras utställningarna av David La Chapelle. Åsikterna om utställningen är blandade och det bästa är väl att var och en skapar sig en egen uppfattning genom ett besök.

Ulf spanar in David LaChapelles verk.

Ulf spanar in David LaChapelles verk.

Efter att ha vandrat runt bland utställningarna hamnar vi till slut på översta våningen där man finner en utomordentlig bistro. Och vem stöter jag på där om inte Bertil Vallien med hustru Ulrika. Ja, världen är liten.
Fotografiska har också en fantastisk shop där man kan köpa bilder, fotoböcker och en hel del annat. Här kan man också fördriva en hel del tid och förbruka en hel del pengar om intresset ligger åt det bildmässiga.
Vi lämnar Fotografiska men jag återkommer vid mitt nästa besök i Stockholm.

Lunch i ett akvarium

I väntans tider på B.A.R

I väntans tider på B.A.R

Nu styr vi kosan tillbaka mot Blasieholmen och Restaurang B.A.R (Blasieholmens Akvarium och Restaurang). Det vankas Wallenbergare till lunch. Bord är beställt men inte mat. Matsedeln är omfattande och det finns ytterligare alternativ att välja på uppskrivet på väggarna. Gå fram till kyldisken framför köket och välj vilken fisk eller köttbit du vill ha på tallriken. Låter ju jättehärligt men denna dag fungerade det inte så bra på B.A.R.
Wallenbergarna var slut så det blev inga sådana. Då upptäckte mina kamrater en piggvar som såg trevlig ut på matsedeln. ”Honom ska vi ha!” Nix, nej, vi har endast tre piggvar kvar. Synd, då tar vi fisksoppan, när kommer ölen som beställde för en kvart sedan förresten?
Att hålla fast vid piggvaren var ett misstag. Vi tre som ”föräras” denna rätt blir besvikna. Det är de tre sämsta bitarna som blivit kvar av dagens fångst och fisksoppan hade varit ett bättre val. Så kan det gå. Piggvaren var hundra kronor dyrare än fisksoppan men soppan var hundra kronor mer värd. Fy skäms B.A.R!

Ute till varje pris

Vi dricker kaffe på Nybrogatan – utomhus. Vad var det för idiot som kom det? Sitta på utomhusservering i fyra minusgrader. Av sex värmelampor fungerar tre, det räcker inte. Kaffet kallnar lika fort som mina knän. En turist från Turkiet stannar och tar en bild med sin Iphone. Något att visa hemma i Turkiet. De tokiga svenskarna sitter ute och huttrar medan de dricker kallt kaffe och äter kakor med handskarna på. Vi ber turisten ta en bild med min kamera också. han är tjänstvillig och välkomnar oss till ett land som lämpar sig bättre för uteserveringar – Turkiet.

Drömmen om solen.

Hela gänget samlat.
Foto: turkisk turist

Jag ger upp först och går iväg den korta biten till hotellet. Kamraterna följer ganska snart efter. En av oss fryser extra mycket och beställer en calvados i baren. Vi sätter oss vid den öppna spisen och slänger in några extra vedträn. Skön värme sprider sig i kroppen.

Nu återstår en kort resa med T-banan till Centralen och SJ mot Malmö. Ska tåget gå i tid? Torsdag eftermiddag och mycket folk på tunnelbanan från Östermalmstorg. Framme på Centralen är det lugnare och X2000 lämnar spår 12 a på minuten. Vi återvänder till Skåne efter ett och ett halvt dygn. Vi är ett friktionsfritt kompisgäng sedan många år tillbaka, ganska olika men ändå väldigt samstämmiga.

Bosse

Round Table – vänner för livet!

Hej!

I slutet på 80-talet blev jag medlem i Round Table, avd 25, dvs Hässleholm. Vi var ett gäng grabbar som träffades varannan vecka och hade ett program och en middag hemma hos varandra. Round Table eller RT som det ofta kallas finns över hela världen och en övergripande regel är att man ska vara mellan tjugotvå och fyrtio år gammal och man (det finns en motsvarighet för kvinnor som heter Ladies Circle).

Kompissnack på X2000

Kompissnack på X2000

Uppenbarligen uppfyller man inte alla kraven längre med 40-årsstrecket passerat med god marginal. Man gäller väl fortfarande även om en del kanske kallar det gubbe. Numera träffas vi som fallit för åldersstrecket i en ny konstellation som kallas PM, Past Member. Vårt PM-gäng består numer av åtta kamrater. Vi ses en gång i månaden på liknande sätt som under RT-tiden, ofta med medbjudna gäster från andra PM-klubbar eller den aktiva RT-klubben och ibland andra som inte har koppling till RT. Att ha någon form av programpunkt gör våra möten extra spännande.

PM-gänget på Stockholmsturné

I januari i år var det dags för årets första möte, denna gång förlagt till Stockholm där kamraten Rolf numera har en del av sin gärning på Svenskt Näringsliv. Vi var sju av åtta PM-bröder som kunde delta och begav oss med X2000 på onsdagen mot huvudstaden. Vår värd, Rolf hade planerat allt väl och vi försågs redan på tåget med frukost och allehanda tillbehör därtill. Tåget kom dessutom i tid till Centralstationen i Stockholm.

Själv träffade jag en ”gammal tågbekant” ombord, nämligen välrenommerade Bertil Vallien, en våra främsta glaskonstnärer. Vi sågs första gången för ett par år sedan på en resa från Stockholm och söderut. Nu återsågs vi på tåget i motsatt riktning och till min förvåning hade Bertil vårt förra samtal kvar i minnet.

Stockholm i januari är lika med slaskiga trottoarer så vi valde tunnelbana mot hotellet på Östermalm. Hotell Riddargatan ligger helt logiskt på Riddargatan,

Lunch på Tudor Arms, jag själv och Ulf.Foto: Kenneth

Lunch på Tudor Arms, jag själv och Ulf.
Foto: Kenneth

en tvärgata till Nybrogatan mellan Östermalmstorg och Nybroplan. Har aldrig bott här tidigare men mitt intryck är att det är ett litet fräscht hotell med en mycket bra frukost, saknade dock tomatjuicen. Rummet var trevligt, ljust och välstädat. Litet badrum med badkar. Jag hade föredragit dusch. Tyvärr var det ganska lyhört och jag undrade om det var balettskola i våningen ovanför eller möjligen en elefant som flyttat in.
Jag bodde en natt, onsdag till torsdag och dunkande trummor hördes långt efter midnatt. Var detta kom ifrån vet jag inte. Senare fram på småtimmarna hördes prat och stoj från gatan ganska tydligt när några sena nattvandrare hade sammanträde utanför hotellet. Sammantaget dock ett bra hotell som alternativ till de större hotellkedjorna.

Vår onsdag i Stockholm inleddes med lunch på Tudor Arms, en engelsk pub på Grevgatan (Östermalm) i hörnet av Storgatan. Inredningen är typisk engelsk landsortspub – här är inget ”fancy”. Nej, faktiskt inget men ölen är god och fish & chips smakar bra så här strax innan två på eftermiddagen. Trångt och mycket folk tyder på att Tudor Arms håller vad dom lovar – engelsk pub helt enkelt!
Vi dricker kaffe hemma hos Rolf som huserar i en övernattningslägenhet lite längre ner på Grevgatan. Avec finns för de som så önskar.

Fria aktiviteter några timmar innan det är dags för kvällens middag. Tillsammans med vännen Kenneth gör jag några besök i diverse butiker. Det ska inhandlas en bättre flaska rom på Systembolaget, kakel eller om det var klinker ska undersökas och en liten spaning på kläder i Hugo Boss butik på Biblioteksgatan hinns med innan vi stöter på resten av gänget på Zink på samma gata. Vätskebrist är så klart inte bra för gentlemän i vår ålder.

Restaurang Prinsen – kungligt gott

Vi fortsätter kvällen på den anrika krogen Prinsen på Mäster Samuelsgatan. Här intog framlidne prins Bertil, motorprinsen ofta sin lunch när det begav sig men han är långt ifrån den ende kända personen som haft Prinsen som favorit. Kan inte påstå att jag ser några kändisar denna kväll men å andra sidan letade jag inte efter några heller.

En klassiker, Biff Rydberg som serveras med rå äggula, pepparrot och Dijon senapsmuosse

En klassiker, Biff Rydberg som serveras med rå äggula, pepparrot och Dijon senapsmuosse

På matsedeln hittar man idel klassiker med Toast Skagen, löjrom från Kalix, kroppkakor och smörrebröd. Bland huvudrätterna känner vi igen Kalvlever Anglais, Wallenbergare och Biff Rydberg. Givetvis kan man få ostron och skaldjursplateau med hummer, räkor, havskräfta och ostron. Ett utbud av fisk finns naturligtvis också för fiskälskaren. Denna kväll är ”grabbagänget” dock samstämmiga och vi bestämmer oss för löjrom från Kalix och Biff Rydberg. Ett klassiskt val. Vi blir inte missnöjda!

Mätta och nöjda lämnar vi Prinsen och går mot Birger Jarlsgatan och vidare upp på Grev Turegatan. Vi slinker in på ännu ett säkert kort i Stockholms krogutbud, Grodan. Här avslutar vi kvällen med Cremé Brulée och en kopp gott kaffe.
Man kan tycka att det borde varit omvänd ordning på våra krogbesök – grodan som förvandlas till en prins. Men i detta fall är bägge etablissemangen kunglig spis för både kungar och ofrälse.

En härlig dag med härliga kompisar i härliga Stockholm! Tack till Rolf som arrangerat hela trippen!

Mer om dag 2 i nästa blogg.

Bosse

Jag tycker inte om vintern.

Hej!

Jo, så är det det. Jag tycker inte om vintern. Den tillför egentligen inget till mitt liv. Den passar helt enkelt inte in i mina rutiner. Nej, vintern bara kräver. Den kräver mer kläder, tjockare skor och en mössa. Den kräver mer el i ledningarna så man inte fryser ars… av sig. Fast nu när värmen fungerar i huset efter snart tjugofem år så är i alla fall vintern inte fullt så irriterande som den var tidigare när man satt i vardagsrummet och huttrade. Nu fryser jag bara utomhus och sällan i mitt eget hem.
Sedan ska man ju skrapa rutor på bilen och byta till vinterdäck när det blir så dags. Och ska det vara med dubb eller utan? Jag kör dubblöst för miljön och komforten. Har fungerat sedan början på 90-talet. Men bäst är ju barmark och tjugo plusgrader. Numera har ju alla bilar luftkonditionering så man behöver aldrig svettas.

Vintertid innebär mörker. Ju längre norrut ju mörkare. Mörker inbjuder till sömn men det gör inte jobbet. Alltså borde man ha kortare arbetstid på vintern och längre på sommaren, eller…? Nej, det funkar ju inte för då hinner man inte grilla på sommaren.
I den gångna helgen inföll Knuts namnsdag, den dag då julen städas ut. Visst är det skönt att få ut den barrande granen och plocka bort julpyntet? Vi har visserligen ett begränsat lager av tomtar och andra julföremål, mest är det elektriska ljusstakar i våra fönster som ska plockas bort. Det är å andra sidan på gott och ont. Med ljusstakarna försvinner en del ljus och nu återstår att vänta till sportlovet, vecka 8 då ljuset så sakteliga vänder åter. Till dess är det mesta grått.

Vinter i Hässleholm

Vinter i Hässleholm

Nej, vinter är inget för mig. Trots handskar fryser jag om fingrarna och det är lätt att bli sittande inomhus fast man borde vara ute i skidspåret. Fast skidor är inte heller något som tilltalar mig. När man var grabb och fick sina första skidor började det traumat. Bindningar som satt fel, antingen för hårt eller för löst. Pjäxorna fulla med snö. Snön fastnade under brädlapparna och man var före sin tid med extremt långa platåskor. Dubbelt så jobbigt att ta sig fram som om man bara gått med pjäxor.
Jag följde upp mina skiderfarenheter i Ljungbyhed på Krigsflygskolan. Året var 1972. I januari hade vi en rejäl orientering, utan skidor. Ungefär en minusgrad ute och en decimeter snö i skogen. Blött om fötterna när man sprang och fruset i skorna när man gick. Jag kom bland de tio bästa och blev ifrågasatt av gymnastikläraren, var inte känd som någon framgångsrik löpare, men fryser man så…
I april kom så milen på skidor, försvarets ”vita blixten”, i ett par plusgrader och med två centimeter snö i spåret. Valla för gräsföre! Efter en veckas vinterutbildning i Härjedalen året därpå har jag inte klafsat runt på meterlånga platådojor fler gånger. Storlek 43 får räcka för mig – utan platå.

Funderar på om det finns någon fördel med vinter? Jo, det så klart. Det är inte mycket mygg ute som man ju brukar skämta om när kylan biter i som värst. Fast å andra sidan finns det ju myggmedel. Gräset växer ju inte heller så man slipper klippa. I största förtroende kan jag berätta att det faktiskt är min fru som klipper gräset i de allra flesta fall. Jag fixar mat, fika eller gör något annat tjejigt. Det har jag inga problem med. Känner mig hur manlig som helst utan att vara traditionell när det gäller trädgårdsarbete. Så det spelar ingen roll om gräset växer. På sommaren kan man ligga på rygg i gräset. Det kan man ju på vintern också så klart – och göra snöänglar. Det tycker jag är ganska trist och brukar hoppa över det varje vinter.

Nej, jag kommer inte på något. Vinterkräksjuka? Nej, inget positivt med det heller faktiskt. Halt på vägarna? Tycker man om att köra bakom någon nervös bilist i 44 km/tim så är det något positivt. Själv tillhör jag inte den kategorien. Antingen behärskar man bilkörning och då är det mycket sällan man behöver hålla 50 km/tim eller långsammare ute på landsväg eller så behärskar man inte bilkörning och då gör man bäst i att stanna hemma.
Man kan förstås stänga av frysen och förvara matvarorna i en påse på balkongen. Toppen, om det är konstant under 18 grader kallt ute (eller inne) fast så jäkligt är det ju oftast inte.

Snö, snö. snö...

Snö, snö. snö…

Som vän av demokrati anser jag därför att vi borde förbjuda vinter – om majoriteten tycker det vill säga. Annars är det ju inte demokrati. Fast jag kan tänka mig att göra revolution om jag inte får som jag vill. Helst en oblodig, allt annat känns osvenskt. Eller kanske inte, numera är ju de svenskaste svenskarna beväpnade med järnrör, riksdagsgubbar tillika. Eller fd riksdagsgubbar är det väl?
Järnrör kan man för övrigt inte heller använda på vintern. Sätter man tungan på dom så fryser den fast och det gör vantarna också om det vill sig illa. Nej ska man använda järnrör så ska det vara sommar och sol, då är både blattar (eller vad det var dom kallades) och småhoror utomhus. Jag tycker dock att järnrör ska vara kromade och böjda i någon snygg form. Då kan de fungera som styre på en snygg motorcykel, ett fordon som har begränsad användning på vintern. Ytterligare ett skäl till att jag inte tycker om vinter. Nu står hojen i garaget och blir dammigare för var dag. Fast i ärlighetens namn så regnar det ju mest på sommaren och då är det inte heller kul att köra motorcykel. Det är emellertid inget man brukar komma ihåg på vintern.
Om man jämför minnet på vintern och på sommaren så kan man konstatera att minnet är sämre på vintern för på sommaren kommer man alltid ihåg hur jäkligt det var på vintern men på vintern kommer man inte ihåg hur regnigt det är på sommaren. Hängde ni med?
Så jag tycker inte om vintern för jag minns mycket sämre då och just nu har jag glömt vad det var mer jag skulle skriva om vintern.

Bosse