Hur gick det till?

Hej!

Under vår vistelse i Bangkok i slutet av januari besökte vi Jim Thompson House som jag berättat om i förra bloggen. När vi lämnar museet hittar vi en tuc-tuc strax utanför. Efter lite ackorderande kommer vi överens om ett pris och att färden ska gå via ett ”sidenhus”. Det är vanligt att tuc-tuc-förare och taxi vill köra en ”liten omväg” till någon butik eller annan turistfälla för att på så sätt dra dit kunder och få provision. Vi behöver köpa lite thaisiden till en bekant så vi låter oss övertalas.

Hundrafemtio meter nerför gatan ringer tuc-tucförarens telefon och han vänder sitt fordon och kör tillbaka till Jim Thompson House där en vaktmästare står med Berits Iphone. Hur gick detta till? Iphonen har varit i handväskan. Kan den ha ramlat ur handväskan utan att Berit märkt det? Hon får tillbaka telefonen som verkar helt oskadd vilket indikerar att den kanske inte har fallit i marken.
Vi åker vidare med den pratsamma tuc-tucmannen som berättar att upphittaren är hans bror vilket förklarar varför vaktmästaren hade telefonnumret till tuc-tucmannen. Efter besök på sidenhuset, som i själva verket är en skräddarbutik återvänder vi till hotellet och jag betalar den överenskomna summan, tror det var 150 bath. Men med tanke på att telefonen har återbördats är ju lite dricks på sin plats att dela med brodern som hittat den ”tappade telefonen”. Resan slutar med en kostnad på 500 bath vilket är en dryg hundralapp. Mycket för en tuc-tucresa men lite för en återfunnen Iphone.

Nu är frågan: Var det ett bondfångeri? Om så var fallet så var det ett de mer eleganta. Inget krav ställdes på någon ersättning/hittelön så det hela är nära nog oantastligt. En möjlig förklaring är att Berit låste in sin handväska i ett enkelt förvaringsskåp under den guidade turen. Inga väskor fick nämligen medtagas. Kan väskan ha vittjats? Men hur kunde man veta att vi skulle ta just den tuc-tuc som stod utanför?
Att väskan skulle blivit plundrad i samband med att vi steg ombord på tuc-tucen håller jag för osannolikt eftersom Berit klev ombord först och vi andra stod runtomkring – men man vet aldrig.

Kanske är den enkla förklaringen helt enkelt att telefonen faktiskt tappades och blev ärligen återbördad. Det vill jag gärna tro! Min uppfattning är att thailändare generellt är ärliga, vänliga och genuint gästfria människor.

Håll i prylarna!

Bosse

Two nights in Bangkok…

Hej!

Har tagit mig till Bangkok tillsammans med hustru, dotter och äldste sonen. Tio timmar med Thai Air från Köpenhamn till Bangkoks internationella flygplats, Suvarnabhumi Airport. Vi tar en limousine, dvs en Toyota-buss från flygplatsen in till vårt hotell, Courtyard by Marriott.
Courtyard by Marriott är ett trevligt hotell med bra läge i den del av Bangkok som kallas Centrum mellan Silom Road och Ploen Chit Road. Vi har bott på Marriott tidigare och härifrån är det nära till Siam Center Paragon och flera andra affärcentra. Också Jim Thompson House ligger nära.

På hotellet möter vi upp med min bror Gert och hans fru Wan som bilat upp från Hua-Hin där de bor stora delar av året. Vi åter en utomordentlig frukost på hotellet innan vi checkar in och kan ta en uppfriskande dusch efter flygresan. Ombytta och fräscha ger vi oss ut på stan för att bekämpa jetlagen. Några oundgängliga besök på shoppingcenter klaras av innan en eftermiddagstupplur är lämplig. Wan, Berit och Cassandra tar sig dessutom till en bio och ser en 4D-film, en 3D-film kompletterad med rörelser i stolarna, vindpustar och vattenstänk. Å döma av entusiasmen efteråt är det en upplevelse.

Wan, Gert, Nicklas och Cassandra. Jag själv längst till vänster.

Wan, Gert, Nicklas och Cassandra. Jag själv längst till vänster.

Scirocco och OPUS Wine Bar

Vi inleder kvällen på State Tower, 64 våningar över Bangkok. Där finns en bar och restaurang med nära nog 360 graders vy över staden. Här blir det en drink i den svalkande brisen innan det bär av till en italiensk restaurang, Opus Wine Bar på 64 Pan Road i området Silom. Restaurangen ligger en bit in i en gränd och är därmed inte helt enkel att hitta.

Familj och goda vänner på OPUS Wine Bar

Familj och goda vänner på OPUS Wine Bar

Vi hoppar över den inledande drinken, den har vi ju alldeles nyss fått på Sirocco, 64 våningar upp. Opus Wine Bar tillhör en av Bangkoks bättre, högt rankad i TripAdvisor och vi blir inte besvikna. Servicen är god och snabb, maten utomordentlig och vinet vältempererat. Det har vi för övrigt valt ut i etablissemangets ”vinkällare”, ett rum med glasvägg längst in lokalen.
Vi avslutar kvällen på en bar och därefter på nattklubben på Hyatt strax intill vårt hotell. Nu är man i princip anpassad till den nya tidszonen!

Jim Thompson

Nästa morgon inleds med god hotellfrukost i den ganska slamriga frukostmatsalen. Gert och Wan beger sig hemåt till Hua-Hin och vi planerar en dag i Bangkok. Några kompletterande inköp står på tur och Berit lyckas hitta ännu ett par skor, denna gång på SALE – f-n trot?
Efter ett fåfängt försök att hitta Thai-siden på BoBe-market ger vi upp och tar en taxi till Jim Thompson House. Taxicahaufförens engelska är om inte obefintlig så näst intill. Jim Thompsson har han aldrig hört talas om men till slut har vi lyckats få honom förstå vart vi ska åka. han skrattar hela tiden och tror att jag misstar någon lokal politiker för kungen. Det får honom att skratta hejdlöst.

Vi kommer till slut fram till sidenhuset Jim Thompson. Rundturen är om en halvtimme och vi kan se omkring i den obligatoriska shopen. Här finns sidenprodukter av olika slag, dukar, slipsar, blusar och mycket annat.

Berit och Cassandra tillsammans med svårbegriplig guide på Jim T.

Berit och Cassandra tillsammans med svårbegriplig guide på Jim T.

Vi har valt en engelskspråkig guide som ska berätta den spännande historien om Jim Thompson. Rundturen startar och guiden kan nog sitt ämne – men vilket språk talar hon? Jo, det är nog engelska men det kommer ut ur hennes mun som något annat. Brytningen är kraftig för att uttrycka sig försiktigt. Var fjärde eller var femte ord går att identifiera. Det blir svårt att få ett sammanhang, tyvärr. Fotoförbud inne i huset.

Bua thairestaurang

På kvällen besöker vi en restaurang i området Silom, Bua Thaifood. Berit har hittat den i en guidebok. Inredningen är enklast tänkbara men maten är god och vi ger stället godkänt men kanske inget jättespännande. Billig och god mat i ett område med mycket folk och kommers på gatorna runtomkring.

Nästa dag är det dags för resan ner till Hua-Hin.

Bosse