Hej!

Det var ett tag sedan jag skrev något på denna sida. Efter Indienresan i januari har inspirationen inte visat sig än i år. Under den gångna helgen har jag dock deltagit i ett årligt event (andra gången vi gör detta så än är det väl inte riktigt en tradition). Och nu har jag återfått lusten att berätta lite igen.

Efter aktiva år i Round Table kommer man obevekligen till den oundvikliga 40-årsdagen vilket är lika med att man inte längre är behörig att vara medlem i detta illustra sällskap. Denna regel innebär att klubben ständigt föryngras och hålls levande. Men kamratskap upphör ju inte bara för att man uppnår en viss ålder. Riktig kamratskap består och tål dessutom en del törnar. Därför är det vanligt för att inte säga regel att Round Table-medlemmar som fallit för åldersstrecket bildar sk. Past Member-klubbar, ofta kallade PM-klubbar.
Just en sådan är jag sedan numera många år tillbaka med i. PM Quattro kallar vi oss för eftersom vi är den fjärde PM-klubben som bildats i Hässleholm. Vi är numera åtta medlemmar och träffas ungefär lika många gånger per år, åtta alltså.

Denna lördag samlades vi i Höllviken med avsikt att inspektera, diskutera, kontrollera och köra med våra bilar. Ja, vi hade inte mönstrat in några familjebilar utan de av oss som har glädjen att äga en lite annorlunda bil, ett fritidsfordon, en sportbil eller liknande stod för fordonsuppställningen. Sålunda kunde vi ställa upp med en Ferrari F430 (Rolf), en Opel GT (Kenneth), en Lotus Super Seven (Krister från PM 3), en Mercedes SLK230 (Per, inbjuden gäst) och så min egen Mercedes SL350.
Det innebar att vi var två personer i varje bil som samtliga är två-sitsiga.

Dagen inleddes hemma hos Rolf i hans sommarhus i Höllviken. Tre mackor, en med ål, en med dansk leverpastej och en med ost förfärdigade på det mest konstfulla sätt bjöds för att energin skulle räcka till för dagens utflykt. Mumsigt värre. Dock finns ingen bild på mästerverken eftersom jag bestämt att inga matpornografiska bilder ska förekomma i denna text.

Efter noggrann inspektion av dagens mest spektakulära fordon, nämligen Lotusen, begav vi oss i karavan mot sydkusten. Första stopp blev Skåre hamn, en liten fiskehamn strax utanför Trelleborg. Denna förmiddag var fortfarande lite grådaskig och på vägen ner från Hässleholm hade det kommit en rejäl regnskur. Nu var det fortfarande blött och en aning svalt. Solen hade ännu inte orkat bryta igenom det gråa molntäcket. Vi dristade oss dock till en kort promenad i hamnen. Med sträckta ben intog vi åter våra bilar. Passagerare och förare bytte plats och/eller fordon och vi begav oss mot nästa mål på resan, Smygehuk.

Dagens absoluta hastighetsrekord slogs av fd. rallyföraren och fartdåren Bojje som trots sitt stora bilintresse rattade en Ferrari för första gången i sitt liv. Min diskretion förbjuder mig att här återge vilken hastighet som uppnåddes på vägen mot Smygehuk men det gick hyfsat fort skulle man kunna säga.
Vi andra något mer måttfulla fartdårar nådde Smygehuk något senare bara för att finna Bojje nonchalant lutat mot Ferrarin med ett belåtet flin på läpparna.

Smygehuk är Sveriges och den skandinaviska halvöns sydligaste udde. Här i hamnen serveras diverse läckerheter från havet och eftersom vädret nu börjat likna sommar igen slog vi oss ner på uteserveringen med våra valda lunchanrättningar. Ål, stekt sill, räkmackor och annat gott från havet intogs av kamraterna och mig själv. Mat varannan timme gäller högt upp i åldrarna och vi är ju för övrigt unga i sinnet. Kamratlig samvaro vidtog innan vi åter begav oss mot nästa etappmål. Återigen med förar- och passagerarbyte.

Via Skateholm tog vi till vänster och körde till Näsbyholmssjön. Man slås av hur vackert Skåne är. Så här års är grönskan prunkande, fälten står rågblonda och sikten över det skånska landskapet är vidunderlig. Sittande i en öppen bil kan man förnimma dofter och upplever naturen på ett närmare sätt.
Näsbyholmsjön har ett rikt fågelliv och återskapades 2004 efter att varit nästan helt torrlagd sedan 1860-talet. Idag mäter sjön ca 45 hektar vilket är en tiondel av dess ursprungliga utbredning. Här blev möjlighet till fotografering och en och annan kamrat tvingades också lätta på trycket vilket dock ej finns förevigat på bild.

Nu gick resan vidare till Brodda stuteri. Här såg en gång i tiden travhästen Chicco Brodde dagens ljus och blev sedermera en kär ägodel till flera av PM-kamraterna. Den gode (eller ska jag säga goda) Chicco gjorde ett par framträdanden på Jägersro och imponerade på – ingen! Om minnet inte sviker mig hade kusen stora svårigheter att ens inordna sig så pass att han kunde springa i rätt riktning. Detta i sin tur skapade total kalabalik och alla inblandade fann för gott att låta Chicco fortsätta sin unga karriär i livsmedelsindustrin. Illvilliga tungor vill hävda att detta var upprinnelsen till hästkött i lasagnen. Själv står jag neutral i frågan.
Numera har dock de fullblod som huserar på den vackra gården mera hyfs än Chicco, salig i åminnelse. Ett flertal framgångsrika travhästar har inneburit att verksamheten numera är framgångsrik och stabil. Vid dagens besök var det dock ingen av PM-bröderna som var villig att öppna plånboken för en ny satsning på travandets äventyr. Börje såg emellertid lite sugen ut.
Efter ny fotografering i denna vackra miljö började det suga i kaffetarmen och efter en kort förflyttning befann vi oss på Svaneholms slott. Parkering skedde på en allmän parkering intill slottet. Inte riktigt vad som anstår en dylik fordonsflotta.
Här tar vi endast en slät kopp kaffe tyckte Rolf men vi var minst tre olydiga typer som helt självsvåldigt snaskade i oss var sin skiva rulltårta. Lite fjolligt tyckte någon.

På slottet var det denna dag ett bröllop i antågande. Brudparet dök upp i en påver Kia på den lika påvra parkeringsplatsen och hade den dåliga smaken att parkera alldeles i närheten av våra vackra bilar. Nåja, brudparet såg ju både eleganta ut och i alla fall hon var ju vacker att skåda. Till yttermera visso visade det sig att brudgummen var en gammal supkompis till Kenneth från Käftis (Tandläkarhögskolan) som skulle gifta sig med tandsköterskan (kärlek på lasarett, typ). Kenneth visste berätta om både det ena och det andra om denna brudgum men inte heller detta låter sig återges i detta forum.

Nu skulle återtåget anträdas. Plötsligt fick nästan alla ”eld i röven” och for iväg som skållade råttor. Förmodar att det var groggarnas glada tid som lockade. Hörde lite surr om Gin & Tonic under kaffestunden på slottet.

Dock kunde jag konstatera att rallykungen Bojje hade uppenbara problem att få på sig selen i Lotusen och kom därmed hopplöst på efterkälken och syntes inte i backspegeln trots min inledande krypkörning. I höjd med Sturup var dock mitt tålamod slut och jag låt min ädla ”springare” lufta sig lite och släppa loss helt andra krafter än den tidigare omtalade Chicco. Min springare hade dessutom den goda uppfostran som gör att den rör sig i den riktning dess förare bestämmer. Även i detta fall är det en väl förborgad hemlighet i vilken fart vi begav mot Höllviken.

Lite bilfakta:

Ferrari F430 Scuderia
Motor: Längsmonterad V8, 510 hk
Acc: 0 – 100, ca 3,6 sek
Toppfart: 320 km/tim
Årsmodell: 2004

Lotus Super Seven
Motor: Trimmad Fordmotor
Årsmodell: 1967
Modellen presenterades första gången 1957 och karakteriseras av låg vikt och god väghållning.

Mercedes SL350
Motor: 3,5 liter V6, 316 hk
Acc: 0 – 100, ca 6,2 sek
Toppfart: 250 km/tim (begr)
Årsmodell: 2009

Mercedes SLK230
Motor: 2,3 liter 4-cyl, 193 hk
Acc: 0 – 100, ca 8,0 sek
Toppfart: 240 km/tim
Årsmodell: 1997

Opel GT
Motor: 2 liter 4-cyl turbo, 264 hk
Acc: 0 – 100, ca 5,7 sek
Toppfart: 229 km/tim
Årsmodell: ?

Ferrarin är en täckt modell som ersatte 360-modellen 2004.
Lotus Super Seven är en klassiker som helt saknar tak.
Mercedes SL har genomgått flera sk. facelift sedan den moderna versionen först kom 2001. Förlagan heter 190SL och den lanserades 1955. Den betraktas numera som en klassiker. Bilen har sk. ”plåtcab”.
Mercedes SLK var först med den sk. ”plåtcabben” (finns någon amerikansk bil från 50-talet som har en plåtkonstruktion som kunde fällas ner i bagaget).
Efter att inte ha tillverkats under trettio år tog Opel åter upp namnet när den nya Opel GT visades. Bilen tillverkas i USA och har tygtak.
Alla bilar i vår lilla uppställning är olika, spännande och roliga att köra. Ferrarin har outstanding prestanda, min Mercedes SL förmodligen den högsta komforten medan Kenneths Opel är en liten tuffing, lite kantig med manuell växellåda och handmanövrerat tygtak. Mercedes SLK är en mindre variant av SL, lite enklare och kanske också lite mer sportig än SL som rimligen betecknas Gran Turismo (GT).

Åter i Höllviken samlas vi åter hos Rolf som bjuder på mousserande vin (nu ska det inte köras mer bil) av märket Ferrari. Det är för övrigt ett vin som kan rekommenderas, mycket prisvärt.
Vi blir därefter hämtade av taxi och körda till Skanörs Gästis där vi avnjuter en delikat middag som inleds med en sallad bestående av gulbeta, rödbeta och polkabeta. I salladen som dessutom innehåller färskost och grönsallad finns också fläsk. Det hela blir en läcker kombination. Förrätten följs av en fjällröding av bästa kvalité som serveras med blomkålskräm. Vi avslutar med en annorlunda marängsviss serverad i syltburk. Rosévin till förrätten, Chablis till huvudrätten och en halvmousserande Asti till desserten. En perfekt middag för motorburen ungdom, jag menar motorburna gentlemen.

Vi återvänder till Ferrari-ägarens boning. Där dricker vi kaffe med tillbehör och avslutar kvällens prat om bilar och livets andra glädjeämnen.

En härlig dag i goda vänners lag. Sista ”motorupplevelsen” denna kväll blir när Kenneth, Per och jag cyklar tillbaka till vårt natthärbärge, jag på elcykel – svisch!

Med bensin i ådrorna!

Bosse