Kungen på vägen!

Hej!

Vår monark, Carl IV Gustaf, är ju känd för sitt motorintresse och omskrivs ibland efter någon fartfylld resa med någon av sina bilar. Namn som Ferrari figurerar i pressen då och då i dessa sammanhang. Om majestätet äger någon Harley-Davidson känner jag dock inte till. Skulle i och för sig inte förvåna mig men om det nu skulle vara så har kungen setts köra någon? Om så har varit fallet (är fallet) undrar jag vilken modell det kan vara. Rimligen kan man tycka att det borde vara en Harley-Davidson Road King – vad annars?

Själv har jag haft förmånen att träffa vår kung vid två tillfällen, en gång i tjänsten under min tid i Flygvapnet då vi hade tillfälle att språka om svenskt luftförsvar och sedan många år senare då kungen besökte Hässleholm och jag fick bevista den lunch som kommunen ordnade för kungaparet med entourage. Blev inte så mycket snackat då men maten var god.

Kungen o jag

Kungen och jag själv under en luftförsvarsövning i slutet på 80-talet. Foto: F10

Var vill jag komma med detta då? Jo, nu har jag skaffat en egen vägarnas kung – en Harley-Davidson Road King. Frågan infinner sig då om jag blir en konkurrent till Carl IV? Eller blir det en dörröppnare när (och om) jag ”springer på” vår kung nästa gång? Kanske kan vi ta en pilsner och snacka hojar i allmänhet och Harleys i synnerhet? Kanske kan vi utbyta erfarenheter om Road Kingens för- och nackdelar (om det finns några nackdelar?)? Kanske kan vi köra ikapp? Fast det blir ju orättvist. Skulle vi (Gud förbjude) överskrida hastighetsbestämmelserna och bli påkomna av lagens långa arm så går ju den kungliga högheten fri medan jag, ofrälse som jag är, får stå mitt kast. Jag får dryga böter och indraget körkort om farten blivit alltför hög medan landets statschef får ära och berömmelse i Expressen, Aftonbladet och Svensk Damtidning. Visst är väl det orättvist? Jag får köra väldigt fort, överskrida någon vit linje (hemska tanke) och sannolikt räcka finger till konstapeln i fråga för att ens hamna i Norra Skåne.
Nej, det är nog bäst att köra i ensamt majestät – om uttrycket tillåts! Man vill ju inte dra kungahuset i smutsen och sig själv inför skranket.

En Road King som väntar på våren.

En Road King som väntar på våren.

Nu går vi ju dessutom mot vinter och när snö och halka infinner sig lär ju en tvåhjuling inte vara det bästa fortskaffningsmedlet på isiga vägar. Road King får stå inne i värmen i väntan på våren. Då blir det dags att åter ge sig ut och brottas med halvblinda bilister som far till höger och vänster. Idag säljs ju de flesta bilar med körriktningsvisare och backspeglar som tillbehör – och de flesta tycks inte ha kryssat i de rutorna i utrustningslistan. Det gör motorcykelkörning extra spännande.

Undersåte och ”King of the Road”

Bosse

Biltokiga PM-kamrater

Hej!

Det var ett tag sedan jag skrev något på denna sida. Efter Indienresan i januari har inspirationen inte visat sig än i år. Under den gångna helgen har jag dock deltagit i ett årligt event (andra gången vi gör detta så än är det väl inte riktigt en tradition). Och nu har jag återfått lusten att berätta lite igen.

Efter aktiva år i Round Table kommer man obevekligen till den oundvikliga 40-årsdagen vilket är lika med att man inte längre är behörig att vara medlem i detta illustra sällskap. Denna regel innebär att klubben ständigt föryngras och hålls levande. Men kamratskap upphör ju inte bara för att man uppnår en viss ålder. Riktig kamratskap består och tål dessutom en del törnar. Därför är det vanligt för att inte säga regel att Round Table-medlemmar som fallit för åldersstrecket bildar sk. Past Member-klubbar, ofta kallade PM-klubbar.
Just en sådan är jag sedan numera många år tillbaka med i. PM Quattro kallar vi oss för eftersom vi är den fjärde PM-klubben som bildats i Hässleholm. Vi är numera åtta medlemmar och träffas ungefär lika många gånger per år, åtta alltså.

Lotus Super Seven inspekteras av dagens "petrol heads"

Lotus Super Seven inspekteras av dagens ”petrol heads”

Denna lördag samlades vi i Höllviken med avsikt att inspektera, diskutera, kontrollera och köra med våra bilar. Ja, vi hade inte mönstrat in några familjebilar utan de av oss som har glädjen att äga en lite annorlunda bil, ett fritidsfordon, en sportbil eller liknande stod för fordonsuppställningen. Sålunda kunde vi ställa upp med en Ferrari F430 (Rolf), en Opel GT (Kenneth), en Lotus Super Seven (Krister från PM 3), en Mercedes SLK230 (Per, inbjuden gäst) och så min egen Mercedes SL350.
Det innebar att vi var två personer i varje bil som samtliga är två-sitsiga.

Dagen inleddes hemma hos Rolf i hans sommarhus i Höllviken. Tre mackor, en med ål, en med dansk leverpastej och en med ost förfärdigade på det mest konstfulla sätt bjöds för att energin skulle räcka till för dagens utflykt. Mumsigt värre. Dock finns ingen bild på mästerverken eftersom jag bestämt att inga matpornografiska bilder ska förekomma i denna text.

Erfarenhetsutbyte i Skåre hamn.

Erfarenhetsutbyte i Skåre hamn.

Efter noggrann inspektion av dagens mest spektakulära fordon, nämligen Lotusen, begav vi oss i karavan mot sydkusten. Första stopp blev Skåre hamn, en liten fiskehamn strax utanför Trelleborg. Denna förmiddag var fortfarande lite grådaskig och på vägen ner från Hässleholm hade det kommit en rejäl regnskur. Nu var det fortfarande blött och en aning svalt. Solen hade ännu inte orkat bryta igenom det gråa molntäcket. Vi dristade oss dock till en kort promenad i hamnen. Med sträckta ben intog vi åter våra bilar. Passagerare och förare bytte plats och/eller fordon och vi begav oss mot nästa mål på resan, Smygehuk.

Dagens absoluta hastighetsrekord slogs av fd. rallyföraren och fartdåren Bojje som trots sitt stora bilintresse rattade en Ferrari för första gången i sitt liv. Min diskretion förbjuder mig att här återge vilken hastighet som uppnåddes på vägen mot Smygehuk men det gick hyfsat fort skulle man kunna säga.
Vi andra något mer måttfulla fartdårar nådde Smygehuk något senare bara för att finna Bojje nonchalant lutat mot Ferrarin med ett belåtet flin på läpparna.

Smygehuk är Sveriges och den skandinaviska halvöns sydligaste udde. Här i hamnen serveras diverse läckerheter från havet och eftersom vädret nu börjat likna sommar igen slog vi oss ner på uteserveringen med våra valda lunchanrättningar. Ål, stekt sill, räkmackor och annat gott från havet intogs av kamraterna och mig själv. Mat varannan timme gäller högt upp i åldrarna och vi är ju för övrigt unga i sinnet. Kamratlig samvaro vidtog innan vi åter begav oss mot nästa etappmål. Återigen med förar- och passagerarbyte.

Dagens utflyktsdeltagare (undertecknad saknas) vid Näsbyholmssjön.

Dagens utflyktsdeltagare (undertecknad saknas) vid Näsbyholmssjön.

Via Skateholm tog vi till vänster och körde till Näsbyholmssjön. Man slås av hur vackert Skåne är. Så här års är grönskan prunkande, fälten står rågblonda och sikten över det skånska landskapet är vidunderlig. Sittande i en öppen bil kan man förnimma dofter och upplever naturen på ett närmare sätt.
Näsbyholmsjön har ett rikt fågelliv och återskapades 2004 efter att varit nästan helt torrlagd sedan 1860-talet. Idag mäter sjön ca 45 hektar vilket är en tiondel av dess ursprungliga utbredning. Här blev möjlighet till fotografering och en och annan kamrat tvingades också lätta på trycket vilket dock ej finns förevigat på bild.

Vacker uppställning. Fr vänster Ferrari F430, Mercedes SLK230, Opel GT, Mercedes SL350, Lotus Super Seven. Brodda Stuteri.

Vacker uppställning.
Fr vänster Ferrari F430, Mercedes SLK230, Opel GT, Mercedes SL350, Lotus Super Seven.
Brodda Stuteri.

Nu gick resan vidare till Brodda stuteri. Här såg en gång i tiden travhästen Chicco Brodde dagens ljus och blev sedermera en kär ägodel till flera av PM-kamraterna. Den gode (eller ska jag säga goda) Chicco gjorde ett par framträdanden på Jägersro och imponerade på – ingen! Om minnet inte sviker mig hade kusen stora svårigheter att ens inordna sig så pass att han kunde springa i rätt riktning. Detta i sin tur skapade total kalabalik och alla inblandade fann för gott att låta Chicco fortsätta sin unga karriär i livsmedelsindustrin. Illvilliga tungor vill hävda att detta var upprinnelsen till hästkött i lasagnen. Själv står jag neutral i frågan.
Numera har dock de fullblod som huserar på den vackra gården mera hyfs än Chicco, salig i åminnelse. Ett flertal framgångsrika travhästar har inneburit att verksamheten numera är framgångsrik och stabil. Vid dagens besök var det dock ingen av PM-bröderna som var villig att öppna plånboken för en ny satsning på travandets äventyr. Börje såg emellertid lite sugen ut.
Efter ny fotografering i denna vackra miljö började det suga i kaffetarmen och efter en kort förflyttning befann vi oss på Svaneholms slott. Parkering skedde på en allmän parkering intill slottet. Inte riktigt vad som anstår en dylik fordonsflotta.
Här tar vi endast en slät kopp kaffe tyckte Rolf men vi var minst tre olydiga typer som helt självsvåldigt snaskade i oss var sin skiva rulltårta. Lite fjolligt tyckte någon.

På slottet var det denna dag ett bröllop i antågande. Brudparet dök upp i en påver Kia på den lika påvra parkeringsplatsen och hade den dåliga smaken att parkera alldeles i närheten av våra vackra bilar. Nåja, brudparet såg ju både eleganta ut och i alla fall hon var ju vacker att skåda. Till yttermera visso visade det sig att brudgummen var en gammal supkompis till Kenneth från Käftis (Tandläkarhögskolan) som skulle gifta sig med tandsköterskan (kärlek på lasarett, typ). Kenneth visste berätta om både det ena och det andra om denna brudgum men inte heller detta låter sig återges i detta forum.

Nu skulle återtåget anträdas. Plötsligt fick nästan alla ”eld i röven” och for iväg som skållade råttor. Förmodar att det var groggarnas glada tid som lockade. Hörde lite surr om Gin & Tonic under kaffestunden på slottet.

Lite stökigt blir det i den trånga cockpiten i Lotus Super Seven. Bojje kämpar med säkerhetsbälten - eller är det med magen?

Lite stökigt blir det i den trånga cockpiten i Lotus Super Seven. Bojje kämpar med säkerhetsbälten – eller är det med magen?

Dock kunde jag konstatera att rallykungen Bojje hade uppenbara problem att få på sig selen i Lotusen och kom därmed hopplöst på efterkälken och syntes inte i backspegeln trots min inledande krypkörning. I höjd med Sturup var dock mitt tålamod slut och jag låt min ädla ”springare” lufta sig lite och släppa loss helt andra krafter än den tidigare omtalade Chicco. Min springare hade dessutom den goda uppfostran som gör att den rör sig i den riktning dess förare bestämmer. Även i detta fall är det en väl förborgad hemlighet i vilken fart vi begav mot Höllviken.

Lite bilfakta:

Ferrari F430 Scuderia
Motor: Längsmonterad V8, 510 hk
Acc: 0 – 100, ca 3,6 sek
Toppfart: 320 km/tim
Årsmodell: 2004

Lotus Super Seven
Motor: Trimmad Fordmotor
Årsmodell: 1967
Modellen presenterades första gången 1957 och karakteriseras av låg vikt och god väghållning.

Mercedes SL350
Motor: 3,5 liter V6, 316 hk
Acc: 0 – 100, ca 6,2 sek
Toppfart: 250 km/tim (begr)
Årsmodell: 2009

Mercedes SLK230
Motor: 2,3 liter 4-cyl, 193 hk
Acc: 0 – 100, ca 8,0 sek
Toppfart: 240 km/tim
Årsmodell: 1997

Opel GT
Motor: 2 liter 4-cyl turbo, 264 hk
Acc: 0 – 100, ca 5,7 sek
Toppfart: 229 km/tim
Årsmodell: ?

Ferrarin är en täckt modell som ersatte 360-modellen 2004.
Lotus Super Seven är en klassiker som helt saknar tak.
Mercedes SL har genomgått flera sk. facelift sedan den moderna versionen först kom 2001. Förlagan heter 190SL och den lanserades 1955. Den betraktas numera som en klassiker. Bilen har sk. ”plåtcab”.
Mercedes SLK var först med den sk. ”plåtcabben” (finns någon amerikansk bil från 50-talet som har en plåtkonstruktion som kunde fällas ner i bagaget).
Efter att inte ha tillverkats under trettio år tog Opel åter upp namnet när den nya Opel GT visades. Bilen tillverkas i USA och har tygtak.
Alla bilar i vår lilla uppställning är olika, spännande och roliga att köra. Ferrarin har outstanding prestanda, min Mercedes SL förmodligen den högsta komforten medan Kenneths Opel är en liten tuffing, lite kantig med manuell växellåda och handmanövrerat tygtak. Mercedes SLK är en mindre variant av SL, lite enklare och kanske också lite mer sportig än SL som rimligen betecknas Gran Turismo (GT).

Allt ter sig glasklart framåt kvällen.

Allt ter sig glasklart framåt kvällen.

Åter i Höllviken samlas vi åter hos Rolf som bjuder på mousserande vin (nu ska det inte köras mer bil) av märket Ferrari. Det är för övrigt ett vin som kan rekommenderas, mycket prisvärt.
Vi blir därefter hämtade av taxi och körda till Skanörs Gästis där vi avnjuter en delikat middag som inleds med en sallad bestående av gulbeta, rödbeta och polkabeta. I salladen som dessutom innehåller färskost och grönsallad finns också fläsk. Det hela blir en läcker kombination. Förrätten följs av en fjällröding av bästa kvalité som serveras med blomkålskräm. Vi avslutar med en annorlunda marängsviss serverad i syltburk. Rosévin till förrätten, Chablis till huvudrätten och en halvmousserande Asti till desserten. En perfekt middag för motorburen ungdom, jag menar motorburna gentlemen.

Ett glas Ferrari - vad passar bättre en sådan här dag?

Ett glas Ferrari – vad passar bättre en sådan här dag?

Vi återvänder till Ferrari-ägarens boning. Där dricker vi kaffe med tillbehör och avslutar kvällens prat om bilar och livets andra glädjeämnen.

En härlig dag i goda vänners lag. Sista ”motorupplevelsen” denna kväll blir när Kenneth, Per och jag cyklar tillbaka till vårt natthärbärge, jag på elcykel – svisch!

Med bensin i ådrorna!

Bosse

Fiat, Fiat, Ferrari

Hej!

Vi är ett gäng gamla Round Table-vänner som träffas ungefär en gång i månaden. Vi har alla sedan länge fallit för åldersstrecket. Hurdå, undrar ni? Jo, Round Table är en organisation som finns på många platser runtom i världen. I Sverige finns ett otal klubbar på lika många orter. Man får vara med om man är mellan 22 och 40 år och är man. Jag tänker inte ens försöka motivera varför det bara är män som får vara med. End of discussion!
Så vid 40 åker man helt enkelt ut – och det är bra. På så sätt föryngras klubben kontinuerligt. Vi ”gamlingar” bildar dock ofta sk. PM-klubbar, dvs Past Member. Ibland kallas det ”Old Tigers” men ”mitt” gäng har valt att kort och gott säga PM. Vi är den fjärde klubben i Hässleholm, fjärde generationen så att säga. Det finns äldre PM-klubbar och det finns yngre.
Vi är åtta gubbar, fast vi säger grabbar. Två kamrater har lämnat detta jordelivet och en har flyttat och ingen av dessa tre är därför inte längre med.

Vi turas om att arrangera våra möten. I sann anda från Round Table-tiden har vi fortsatt med ”hemma-hos-möten”. Det innebär att vi träffas i våra respektive bostäder och äter en god middag. Ofta har värden också ordnat ett program, en föreläsare, ett företagsbesök eller någon annan aktivitet. Vi har bara så trevligt på våra möten och har vid det här laget hängt ihop i trettiotalet år. Det har på senare tid inneburit att den som står för värdskapet har börjat söka nya vägar, var och en på sitt sätt och efter förmåga. Man kan ju förnya sig även om vi blivit för gamla för RT (Round Table).
Så inför förra mötet kom vi överens om att samlas hos kamraten Rolf i Höllviken, ta med våra respektive fordon som kunde vara av intresse. Följaktligen kunde vi till detta möte som ägde rum på Nationaldagen mönstra en Bentley Continental, en Ferrari 430, en Opel GT och min egen Mercedes-Benz SL350. Dessutom två vintage motorcyklar av modell Honda CB750.

F430

PM på biltur. Ferrari 430, Opel GT, Mercedes-Benz SL350

Detta möte startade redan kl 12.00 på dagen då Rolf dukat upp en härlig sillunch. Dock fick vi avstå öl & nubbe till sillen till förmån för vatten. Vi skulle ju ut och köra bil och motorcykel under eftermiddagen.
Så när Kenneth svalt den sista jordgubben på Rolfs altan gav vi oss iväg. Första anhalt var Skanörs hamn dit vi körde i kolonn, allt i akt och mening att dra till oss så mycket uppmärksamhet som möjligt. Efter att ha parkerat på det mest olämpliga stället i hela hamnen kunde ingen undgå oss och därmed kunde vi lämna Skanör nöjda med vår uppvisning. Våra vänner på motorcykel körde naturligtvis vilse (hur man nu kan lyckas med det?) så vi fick vänta in dem på återvägen. Jordgubbsförsäljerskan blev imponerad. Nja, inte av oss, det kan jag väl inte tro men väl av Ferrarin, röd och fin. Jag vill också tro att min egen SL kanske var lite, lite imponerande men den vackert röda Ferrarin var nog ändå det största dragplåstret.

Efter vägen bytte vi bilar och förare om vartannat på vår väg mot första mål Trelleborg och sedermera Abbekås. Från Abbekås mot Skivarp var det min tur att ratta Ferrarin, en F430. En V8 väl synlig genom bakrutan sitter precis bakom ryggen i den tvåsitsiga bilen. Ljudet är underbart. Du sitter i stolar av kevlar och med röda fyrpunktsbälten. Man sitter som i ett skruvstäd för att använda en klysha. Växling sker med paddlar eller helautomatisk – men det senare är ju ingen sport, säger Rolf som äger bilen. Ganska snart hittade jag en liten raksträcka och olydig som jag är stannade jag Ferrarin för sen direkt trampa gasen i botten. Oj, oj vilket acc. Innan man vet ordet av har man gasat bort körkortet om man inte tänker sig för – men det gjorde ju jag så klart. Tänkte mig för alltså, eller… Ganska snart tvingas jag släppa. Vi är ju trots allt inte på någon racerbana och när som helst kan en bilist dyka upp nu när sikten inte längre är helt öppen.
Jag hade ändå förväntat mig att bilen skulle vara mer obekväm. Den är ju trots allt förhållandevis extrem och inställd för att köras betydligt mer aggressivt än jag både kan och vågar. Delar dock Rolfs uppfattning att det är väl inget man åker långresor med. Då är min SL350 betydligt mer komfortabel men så har den heller inte Ferrarins prestanda. Den Mercedes SL350 som syns på bilderna är numera utbytt till en nyare modell med om möjligt ännu högre komfort och faktiskt också lite bättre prestanda. I nuvarande exemplar står en V6:a med 315 hk till förfogande. Det innebär 0 – 100 km/h på strax över 6 sekunder. Ett par sekunder långsammare än den röda skönheten från Modena. Som glidarbil, GT-vagn, cabriolet eller vad ni vill beteckna den som är SL:ens prestanda fullt tillräckliga så jag sitter nöjd – tillvidare.

PM_grupp2

PM-gängets fordonspark på parad.

Efter rundtur i södra Skåne återvände vi till Höllviken och parkerade bilar och motorcyklar för dagen. Nu följde samling hos Rolf för förfriskningar innan vi fick transport till Skanörs Gästis och en härlig gourmetstund, bildiskussioner och kamratlig samvaro i sann Round table-anda. Ännu ett härligt PM-möte som vi minns och glädjs länge åt.

Njut av livet och allt det har att erbjuda så länge du kan!

Bosse