Funderar på en ny Harley

Hej!

Sålde som en del av er vet min Harley förra våren. Det var lite oklokt eftersom jag nu saknar en motorcykel. Om jag behållt min första Harley, en Heritage Softail Classic från 1998 så hade det varit det bästa alternativet egentligen. Visst, det har hänt mycket med Harleys maskiner sedan 98. Numera är det bränsleinsprutning, motorerna är större och det finns låsningsfria bromsar. Dessutom är alla chassin förbättrade. Samtidigt har den där känslan som alltid fanns i Heritagen försvunnit. Det är lite bättre, lite mer harmoniskt, lite mer BMW helt enkelt. Inte lika mycket Harley-vibbar längre.

Heritage Softail Classic

HD Heritage Softail Classic årsmodell 1998

Har nyligen provkört några av de nya modellerna. Började med en maskin ur Touring-familjen, nämligen Road Glide i uppdaterad version. Road Glide säljs för första gången i Sverige. En del tycker att den är gräsligt ful med sin chassimonterade jättelika kåpa. Lite ”Gold Wing-varning” faktiskt men jag tycker den är fulsnygg och inte så lite kaxig. Trots sin storlek är den lättkörd, har bra knuff i motorn som är 103 cubic inches (1688 kubik) och sex växlar.
Nästa modell för provkörning blev just en Heritage Softail Classic, en nyare variant av min första Harley-modell. Efter tvåhundra meter kommer jag till en rondell (cirkulationsplats) och svänger vänster i den. Tyckte jag höll låg fart, det är ju en

Harley-Davidson Street Glide årsmodell 2010

Harley-Davidson Street Glide årsmodell 2010

lånemaskin så man tar det försiktigt. Likafullt tar fotplattorna i asfalten. Jag skickar en kaskad av gnistor bakom hojen. I sadeln är det odramatiskt, jag har gjort det hur många gånger som helst så det är bara att räta upp lite och åka ur rondellen. Får ta det lite lugnare. Heritagen har samma motor som Road Glide, 103 cubic inches (1688 kubik). Den gamla 98:an var på 1340 kubik (80 cc).
Min senaste Harley, en Street Glide från 2010 hade i princip samma chassi som Road Gliden och tål mer nerläggning. Heritagen är lägre och svänger sämre. Det gäller uppenbart fortfarande.

16-hd-road-glide_72

Road Glide 2016 års modell (Foto: HD)

Rimligen borde då Road Gliden vara att föredra om ny hoj ska införskaffas, eller en ny Street Glide igen? Ska jag vara helt ärlig kom jag aldrig riktigt överens med Street Glidens ruta. Som jag skrivit om här på bloggen tidigare byttes det till flera olika rutor med tvivelaktigt resultat varje gång. Tror jag spenderade närmare åttatusen kronor innan det blev någorlunda. Så Street Glide går bort. Har ju dessutom haft en redan.
Ok, Road Glide alltså. Nej, tror inte det. På den där jättekåpan sitter en liten ruta, ungefär som på Street Glide. Vid min provkörning blev det samma tokiga turbulens i hjälmen som jag hade på förra hojen så fort jag nådde motorvägsfart (eller strax över!). Alltså ska den rutan också bytas. Dessutom finns det radio, navigator och en hel uppsättning mätare. Jag behöver inget av det. Lyssnade aldrig på Street Glidens radio. Är inte min körstil. Sitter hellre ”inne i min hjälm” med mina egna tankar när jag kör mc.

Tillbaka till Heritage då? Nja, den har sin charm – absolut. Men ”been there, done that” så jag spetsar på en Road King. 2016 års modell finns nu med hårda väskor som det var när modellen först introducerades. Den har Touring-chassit med den körbarhet som det innebär och så har den ingen kåpa utan liknande ruta som Heritage, dessutom numera enkelt avtagbar. De bästa av två världar så att säga. Radio finns inte och man får nöja sig med en hastighetsmätare. Och något annat behövs ju egentligen inte. Bara att åka för allt vad tygen håller.

Road King 2016 års modell

Road King 2016 års modell (Foto: HD)

Jo, det så klart! Man måste byta ljuddämpare och släppa in mer luft och så mappar man om insprutningen så att allt lirar (som Jerry W skulle uttryckt det) ihop. Lägg på tio tusenlappar på prislappen. Det är smällar man får ta! Harley-Davidson ger varje år ut en tillbehörskatalog tjock som en klassisk telefonkatalog (för dem av er som sett en sådan) och ur den kan man göra ett litet urval av tillbehör och vips är ögonstenen en halv gång till så dyr som originalet. Nu är mitt sug inte lika stort som det var för femton år sedan. Jag nöjer mig med ett par bra handtag utöver ”luft & buller” (se ovan) och sedan är jag klar för ”the open road”.

Ride hard!

Bosse

Hur gör man rätt i migrationspolitiken?

Hej!

Migrationsverkets senaste prognos säger att det kan komma upp till 190.000 asylsökande till Sverige i år. Med tanke på tidigare prognoser kanske det blir ännu fler.

Låt mig först klargöra att jag anser det nödvändigt, anständigt och önskvärt att Sverige hjälper människor på flykt. Däremot är jag tveksam till om vi verkligen gör det på rätt sätt. Har Sverige kapacitet att välkomna flyktingar i den omfattning som vi gör nu. Av alla EU:s medlemsstater tar vi, utan jämförelse emot allra flest flyktingar per capita. Siffror som 15 flyktingar per 1000 invånare har redovisats. Jag har i föregående blogg redovisat detta närmare.
Kostnaderna skenar enligt Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson. Enligt uppgift kostar boendet för en asylsökande 1.900 kr per dag (man skulle kunna tro att de bor på Sheraton men i själva verket bor många på en madrass på golvet i en gammal skola eller industrilokal). 190.000 flyktingar x 1.900 kr = 361 miljoner kronor per dag. Jag är osäker på hur många dagar i snitt flyktingen bor på sådant transitboende men låt oss anta att det är sju dagar. Då kostar bara detta boende 361 miljoner x 7 dagar = 2.527.000.000 kr. Migrationsverket räknar dock med kostnader i storleksordningen dryga 50 miljarder i år, mer än 60 miljarder 2016 och 70 miljarder 2017.
Trycket mot våra myndigheter är dessutom ohållbart stort. Det vittnar både ansvariga chefer om såväl som personalen ”på golvet”. Långsiktiga konsekvenser för vårt samhälle är svåra, för att inte säga omöjliga att överblicka. Våra politiker tycks inte ha någon känsla för vad deras väljare upplever och oroar sig för. Det är ett fatalt misstag tror jag. Att tro sig veta bättre än allmänhetens sunda förnuft är att grovt underskatta valmanskåren.

Det är ju lätt att gnälla men finns det några konkreta förslag på hur man skulle kunna göra? Jo, det finns ju en hel del förslag. Vissa mer galna än andra och de förtjänar inte ens att nämnas.
Jag sällar mig till följande:

  1. Slå näven i EU-bordet och meddela att Sverige nått gränsen för vad vi kan hantera. Det handlar om att värna den egna befolkningen. Det handlar om att motverka segregation och andra motsättningar i samhället. Det handlar om att säkerställa skola, vård och omsorg. Det handlar också om att kunna erbjuda de som ska stanna i Sverige rimliga chanser till ett framtida gott liv enligt de normer vi har i vårt land.
  2. Det finns gott om utrymme i andra EU-länder. Även Tyskland som tar flest flyktingar sett till numerären är inte i närheten av att ta emot lika många flyktingar per capita som vi gör i Sverige.
  3. EU med sina palats i både Bryssel och Strasbourg och alla tjänstemän och politiker som finns där bör mellan kafferasten och lunchen ganska enkelt kunna räkna ut hur mängden flyktingar ska fördelas mellan respektive medlemsland. Beräkningen kan ske grundat på folkmängd och BNP i respektive land. Hänsyn bör tas till vilka konsekvenser man kan räkna med även i kulturellt hänseende. Vi vill alla ha ett så bra liv som möjligt. Vem vill leva i ett segregerat samhälle?

Oavsett vad våra politiska partier (SD exkluderade) nu kommer överens om vid de förhandlingar som pågår så måste något ske omgående. Den systemkollaps som talas om på flera håll är nära förestående om inte politikerna kastar prestigen och tar på sig den pragmatiska hatten. Är det månne ett misstag att exkludera SD? De har trots allt ca 20 % av valmanskåren på sin sida. Genom den utfrysning som övriga partier lagt så stor vikt vid och den oförmåga att diskutera migrationspolitiken de också visat tror i alla fall jag att stödet till SD kommer att öka ytterligare.

Sist men inte minst. Det är tragiska öden som dessa flyktingar möter. Barn lider, kvinnor våldtas och män mördas. Alla går en oviss framtid till mötes när de ger sig på flykt. Men valet finns oftast inte. Att stanna kvar kan ofta betyda en säker död. Naturligtvis finns det en medmänsklig skyldighet att hjälpa. Den vilar på oss alla. Därför måste vi vara stenhårda mot de som inte visar denna medmänsklighet, mot de som inte tar sitt ansvar. Att Sverige ska ta över det ansvaret från samvetslösa stater och enskilda individer gagnar ingen i det långa perspektivet. Vår självpåtagna roll som ”världens samvete” kommer att stå oss dyrt.
Det finns de som hävdar att ”vi har som en av världens rikaste länder råd att ta emot ett par hundratusen flyktingar”. Det är naturligtvis sant. Förmodligen har vi råd att ta emot en miljon människor. Det kommer ändå inte att innebära att vi ramlar ner bland världens fattigaste länder. Men det är väl heller inte det vi strävar efter. De människor som söker sin framtid här ska väl få del av den välfärd vi har i dagsläget, inte ett tynande samhälle såväl ekonomiskt som kulturellt och intellektuellt.
Antalet flyktingar bör enligt min mening alltså stå i proportion till vår befolkning, vår ekonomiska förmåga och vår tänkta framtida utveckling.

Det förtjänar också att påpekas att jag anser det skandalöst att vår statsminister ställer sig på en scen (projektet Sverige tillsammans) där det på väggen i eldskrift står: ”Det finns ingen inhemsk svensk tradition”

Se inte flyktingar – se människan!

Bosse 

Anm. Sverige håller idag en femtonde plats på rankingen över världens rikaste länder.

Hur ska det gå?

Hej!

Den helt övergripande rapporteringen i våra media idag handlar om den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. Och att det är den värsta katastrofen behöver vi inte tvivla på. En liten andel av alla dessa flyktingar söker sig till Europa och till Sverige och det finns en stor opinion i Sverige för att ta emot de som kommer och att också ta emot ännu fler.
För mig är det en självklarhet att vi måste hjälpa människor som flyr för sina liv. Men det finns också argument emot och det är inte heller så svårt att förstå. Ett sådant är att det kommer med terrorister och kriminella i floden av flyktingar och att dessa slinker igenom kontrollerna. Så är det kanske men då är det en olägenhet som får passera för att hanteras i ett senare skede.
Jaha, tänker ni. Vad är det du vill säga då? Jo, det jag lite vänder mig emot är ett par saker.

All rapportering handlar om att flyktingmottagning, akuta åtgärder och att vi ska ”öppna våra hjärtan”. Däremot ser man väldigt lite, för att inte säga ingenting om vad som händer sedan? Hur ska vi kunna ta hand om alla dessa flyktingar i det lite längre perspektivet? Hur ska vi kunna ge dem att bra liv här i Sverige och hur ska vi kunna bibehålla det goda livet för oss som redan finns här med den belastning som det trots allt kommer att innebära att dra försorg om alla dessa arma människor?
Enligt vad jag kunnat läsa mig till kommer det i storleksordningen femton flyktingar per tusen invånare i vårt land. En jämförelse med Danmark ger vid handen att där kommer ca 3,5 flyktingar per tusen invånare medan det i Tyskland, som är det land i Europa som tar emot flest flyktingar totalt, kommer det ca 2,5 flyktingar per tusen invånare.
Det säger sig självt att vårt land kommer att se en större påverkan än t ex Danmark och Tyskland. Om inget annat blir det dyrare per invånare för oss än för danskarna eller tyskarna och det kommer såklart att påverka på många olika sätt. Vad ska vi då göra åt detta? Ska vi göra något åt det? Ja, jag anser att vi måste göra något för att inte alla, såväl vi som redan finns här som de som kommer hit ska få ett sämre liv än vad man kan begära.

Först och främst måste det ske en jämnare fördelning mellan länder inom EU. Det är inte säkert att det minskar trycket mot Sverige i någon nämnvärd utsträckning. Det är ju trots allt så att de allra flesta flyktingarna från Syrienkonflikten och från Nordafrika flyr till närliggande länder och aldrig kommer in i EU. Risken finns emellertid att trycket mot EU ökar ytterligare. Då är det viktigt att talet 15 inte ökar ytterligare utan att andra länder tar ett större ansvar.

De som kommer hit måste integreras på ett bättre sätt. Det har förvisso varit ett behov redan tidigare. Det finns redan idag ett stort segregationsproblem i vårt land. Det visar inte minst det opinionssiffror som SD (Sverigedemokraterna) får i mätning efter mätning.
Vi måste förstå att det handlar inte bara om flyktingar eller andra invandrare till vårt land. Det handlar lika mycket om svenskar. Det måste vara tillåtet att vara svensk. Det måste vara tillåtet och rumsrent att ha svenska traditioner, oavsett vilka dessa är, religösa (vi är ett kristet land), hedniska vikingatraditioner eller på något kommersiellt påfund för att det ska köpas mer godis (jag vet att vi äter ohälsosamt mycket godis i Sverige). Vi måste sluta smyga efter husväggarna och försöka gömma den svenska flaggan längst ner i byrålådan.
Självklart ska ingen tvingas till en viss religon eller till att äta kräftor och surströmming. Självklart ska ingen tvingas gå till en svensk kyrka om man inte vill men det ska heller inte vara förbjudet att leva efter svensk tradition, den ska inte gömmas undan av någon sorts missriktad hänsyn mot flyktingar och invandrare.

Däremot tycker jag inte att vi ska acceptera rasistiska eller andra främlingsfientliga yttringar i vårt samhälle. Det tror jag vi motverkar bäst genom att bedriva en stringent och human invandrings- och flyktingpolitik. Vi ska ställa krav på alla invånare som finns i vårt land och vi ska också behandla alla på ett rättvist sätt. Det är inte godkänt att utvisa människor efter åratal i landet. Å andra sidan har man förverkat sin rätt om man begår brott eller åker till andra länder för strida med terrorgrupper.

Den kursändring som jag förordar måste ske skyndsamt. Våra politiker talar (visserligen med väldigt små bokstäver i de flesta fall) om att det är ett krisläge i landet. Det kan man hålla med om. Jag frågar mig hur det ser i Sverige om ett år, om fem år?Hur ser skolan ut för mina barnbarn och deras jämnåriga kamrater? Hur ser sjukvården ut och hur tar vi hand om våra gamla. Redan idag går det lite på lösa boliner. Pengarna räcker inte till. Hur ska vi då ha råd med den ökade belastningen i dessa och alla andra sektorer som påverkas?
Ja, sossarna och deras partners (mp och v) förordar så klart skatter. Vem är det som betalar in dessa skatter? Jo, det privata näringslivet. Alltså beskattar man detta för att få större resurser till det offentliga.
Höjda skatter i näringslivet betyder mindre investeringar, färre anställningar och faktiskt också sänkt ambition – inte minst i de minsta företagen där ökade kostnader betyder lägre inkomst för ägarna. Priserna måste höjas vilket innebär lägre efterfrågan. Lägre produktion som blir följden betyder i förlängningen mindre beskattningsbara intäkter och då måste skatten höjas, osv, osv.
Vi befinner oss redan på ett sluttande plan på väg mot ett systemsammanbrott. Om politiken läggs om, om näringslivet tillåts blomstra, göra vinster och utvecklas blir skatteintäkterna däremot högre (med bibehållna skattesatser från tidigare budget) och utvecklingen för landet kan vändas. Då blir det kanske bättre råd att hjälpa tillströmmande flyktingar och verkligen erbjuda dem ett drägligt liv.

Med nuvarande politik kommer ekonomin för såväl den enskilde som för landet i sin helhet att ta stryk. Motsättningar mellan invandrare/flyktingar (”dom och vi”) kommer att öka ytterligare med katastrofala följder för oss alla. Vi kommer inte längre att bo i välfärdsstaten ”trygga Sverige” längre.

Heja Sverige – bättre kan vi!

Bosse

Det här är i högsta grad ett politiskt färgat inlägg även om jag här inte redovisar någon politisk färg. Sanningen är att jag är betalande medlem i Moderaterna men alls inte längre är säker på att det är min politiska hemvist. Dock vill jag understryka att jag inte kan ställa mig bakom ett parti som SD även om någon åsikt här ovan kan sammanfalla med uttalanden från detta parti