Sitter på mitt hemmakontor, för övrigt det enda kontor jag har nuförtiden och ser stora lappvantar falla över Hässleholm. Efter att ha firat en grön jul är nu också Skåne vitt av snö sedan några dagar och just idag är snöfallet särskilt ymnigt, åtminstone här i norra Skåne.
Jag är inte någon vintermänniska och så här års brukar en resa till varmare breddgrader vara i antågande. Men så blir det ju inte i år som väl är allom bekant. I år ska vi genomlida hela den skånska vintern utan avbrott. Nu gäller det att inte gå bananas, få en vinterdepression och tappa modet helt. Då inställer sig frågan hur länge vintern tänker stanna här i de sydligaste delarna av landet? Det är frågan som ingen, absolut ingen kan ge svar på. Kanske är det över redan i mars eller så är det långkalsonger på till långt fram i maj. Sanningen ligger förmodligen någonstans mitt emellan.
I år infaller påsken första veckan i april. De flesta av oss har sedan länge kastat ut julen vid det laget men vintern kan fortfarande vara närvarande till och med här i Skåne. Och att julen skulle vara fram till påsk dementeras redan i visan ”för där emellan kommer fastan”. I många länder städas julen ut redan trettondedag jul medan vi här i Sverige väntar till tjugonde dag jul som bekant. Men vi gör ju inte som andra i det här landet. Det har vi lärt oss, om inte förr så i år.
Det finns ett talesätt som säger att man inte ska önska livet ur sig när man vill att tiden ska gå fort fram till en viss händelse och det är en klokskap som blir allt mer påtaglig ju äldre man blir. Tiden går som många av oss vet fortare ju äldre man blir. Det som var en evighet när man var barn är blott en blinkning när man blivit gammal. Likafullt är det svårt för en sådan som jag, en icke vintermänniska att inte längta till våren. På samma gång vill jag inte att tiden ska rusa. Ännu en paradox i livet.
I denna tid blir därför vintern lite extra lång misstänker jag. Få sociala kontakter, inga kulturevenemang att förgylla tillvaron med och emellanåt grått och rått väder. Kanske är snön då ändå en välsignelse. Landskapet blir lite ljusare. Kylan inte lika inträngande och vill solen bara visa sig också så kan utomhusvistelse vara en av livets njutningar i denna annars så mörka tid.
I skrivande stund är det vecka 1 2021. Återstår några veckor ännu i mörker. När vecka 8 , sista veckan i februari är här har ljuset återvänt någorlunda i de södra delarna av landet och man kan skönja en stundande vår. Och med ljuset väcks livsandarna och energin flödar in i den vintertrötta kroppen. Någon gång i mars brukar det dyka upp någon solig dag och vi kan dricka den första koppen kaffe på altanen. Nu kommer den tid då man kan njuta av naturens uppvaknande, knoppar som snart ska brista, snödroppar som tittar upp ur jorden och fågelsången som åter ljuder runtom i trädgården. Det finns med andra ord hopp, hopp om ännu en vår och burken med D-vitaminer kan ställas undan och ersättas med solljus.
Håll ut!
/Bosse
bojohnny 