Skånsk vinter

Häromveckan föll det plötsligt ner mer snö här i norra Skåne än vi sett på flera år. Idag faller istället regn och snövallarna smälter sakta ner till en smutsig sörja.
Jag har satt mig i en bekväm fåtölj för att låta matsmältningen efter lunchen ha sin gång under några minuter innan dagens värv ska återupptas. Jag läser några rader i en bok jag fick i present för ganska länge sedan nu men som blivit stående i bokhyllan – oöppnad. Men ganska snart tar magens mödor med omhändertagande av min spis all energi och ingen kraft finns kvar att hålla ögonlocken i uppfällt läge. Jag nickar till, boken faller ner i knät och tankarna förvandlas till drömmar i min lätta slummer.

Böcker kan bli suddiga ibland.

Ordningen är återställd. Landskapet förvandlas så sakteliga till en grå massa. Mörkret lutar sig på något sätt in över en. Det har åter blivit skånsk vinter.

…och julen varar än till påska.

Sitter på mitt hemmakontor, för övrigt det enda kontor jag har nuförtiden och ser stora lappvantar falla över Hässleholm. Efter att ha firat en grön jul är nu också Skåne vitt av snö sedan några dagar och just idag är snöfallet särskilt ymnigt, åtminstone här i norra Skåne.
Jag är inte någon vintermänniska och så här års brukar en resa till varmare breddgrader vara i antågande. Men så blir det ju inte i år som väl är allom bekant. I år ska vi genomlida hela den skånska vintern utan avbrott. Nu gäller det att inte gå bananas, få en vinterdepression och tappa modet helt. Då inställer sig frågan hur länge vintern tänker stanna här i de sydligaste delarna av landet? Det är frågan som ingen, absolut ingen kan ge svar på. Kanske är det över redan i mars eller så är det långkalsonger på till långt fram i maj. Sanningen ligger förmodligen någonstans mitt emellan.

I år infaller påsken första veckan i april. De flesta av oss har sedan länge kastat ut julen vid det laget men vintern kan fortfarande vara närvarande till och med här i Skåne. Och att julen skulle vara fram till påsk dementeras redan i visan ”för där emellan kommer fastan”. I många länder städas julen ut redan trettondedag jul medan vi här i Sverige väntar till tjugonde dag jul som bekant. Men vi gör ju inte som andra i det här landet. Det har vi lärt oss, om inte förr så i år.

Det finns ett talesätt som säger att man inte ska önska livet ur sig när man vill att tiden ska gå fort fram till en viss händelse och det är en klokskap som blir allt mer påtaglig ju äldre man blir. Tiden går som många av oss vet fortare ju äldre man blir. Det som var en evighet när man var barn är blott en blinkning när man blivit gammal. Likafullt är det svårt för en sådan som jag, en icke vintermänniska att inte längta till våren. På samma gång vill jag inte att tiden ska rusa. Ännu en paradox i livet.

I denna tid blir därför vintern lite extra lång misstänker jag. Få sociala kontakter, inga kulturevenemang att förgylla tillvaron med och emellanåt grått och rått väder. Kanske är snön då ändå en välsignelse. Landskapet blir lite ljusare. Kylan inte lika inträngande och vill solen bara visa sig också så kan utomhusvistelse vara en av livets njutningar i denna annars så mörka tid.

I skrivande stund är det vecka 1 2021. Återstår några veckor ännu i mörker. När vecka 8 , sista veckan i februari är här har ljuset återvänt någorlunda i de södra delarna av landet och man kan skönja en stundande vår. Och med ljuset väcks livsandarna och energin flödar in i den vintertrötta kroppen. Någon gång i mars brukar det dyka upp någon solig dag och vi kan dricka den första koppen kaffe på altanen. Nu kommer den tid då man kan njuta av naturens uppvaknande, knoppar som snart ska brista, snödroppar som tittar upp ur jorden och fågelsången som åter ljuder runtom i trädgården. Det finns med andra ord hopp, hopp om ännu en vår och burken med D-vitaminer kan ställas undan och ersättas med solljus.

Håll ut!

/Bosse

Höstreflektioner

Hej!

Dags för lite höstfunderingar så här de allra sista dagarna i oktober. Löven har gulnat på träden och efter några dagars blåsande har många löv också fallit av och samlats på marken. Vi går mot vinter.
En del ser fram emot vintern med gnistrande snö, skidåkning och barnens lek i snön. Själv kan jag utan att blinka avstå. Bor man som jag i Skåne är det ju inte sällan snöfritt större delen av vinterhalvåret och i stället regn, grått och blåsigt. Inomhusväder helt enkelt. Jag får erkänna att jag redan nu längtar till våren men det är i sig samtidigt motsägelsefullt.

Sista koppen kaffe på köksaltanen för denna säsong.

Sista koppen kaffe på köksaltanen för denna säsong.

Med mer än sextio års perspektiv på livet finns det ingen anledning att skynda mot nästa dag. Det innebär ju en dag mindre att njuta av. Dödsångest? Nej, det vill jag inte kalla det men så länge livet är härligt att leva vill man ju inte skynda mot det oundvikliga slutet. Dock är man numera tydligt medveten om att det inte bara är årstiden som stavas höst utan faktiskt livet självt. Man är på ålderns höst som det så vackert heter. Fast nuförtiden är vi ju mycket yngre när vi blir äldre så att säga. För hundra år sedan eller så var det ju dags att ”lämna in” vid det här laget men nu ägnar vi oss i stället åt att förverkliga oss själva på alla upptänkliga sätt. Vi reser, vi springer maraton, åker Vasaloppet och gifter om oss för att sedan skaffa ett sladdbarn. Vi kör en omgång vår till skulle man kunna säga.
När våra föräldrar växte upp gick den manliga delen av befolkningen direkt från puberteten till ”gubbe i hatt” medan kvinnorna gick från flickor till tanter i en handvändning. Några gubbar i den tidens bemärkelse är det inte lätt att hitta idag. Tanter är också lätträknade. Nej, nuförtiden är vi mer coola snubbar och raffiga brudar ända fram till ”the bitter end”.

Snåla vindar en oktoberdag vid Hanöbukten. Sommarens badgäster är långt borta.

Snåla vindar en oktoberdag vid Hanöbukten. Sommarens badgäster är långt borta.

Så utan att i och för sig ha några garantier för antalet återstående vårar är det ändå dessa jag ser fram emot nu när hösten nalkas sitt slut och vintern står för dörren. Den lätta sommarsalladen lockar mig mer än höstens och vinterns mustiga grytor kan man också uttrycka det som.
När adventsljusen brunnit ut och nyårsnattens fyrverkerier falnat och bara lämnar sorgsna pappersflagor på marken återstår endast mörker i väntan på de första fågelkvittret, den första solstrålen som letar sig in i sängkammaren innan man hunnit stiga upp och snödropparna som trotsar nattkylan. Då vill jag fly. Fly från mörker, snö och kyla och inte komma åter förrän våren återger hoppet. Hoppet om liv, om värme, om skratt, om barnens lek, grillkvällar och varma vindar i ansiktet.

Jag längtar till våren fast jag vill inte ge bort en enda dag på vägen dit.

/Bosse

Julen står för dörren.

Nu står julen för dörren – för 58:e gången. Årets jul tycks bli grön här i Skåne. Efter två snörika vintrar tycks ordningen vara återställd och skånsk vinter råder.
Julstämningen är begränsad när vitsippor blommar och regnet är närvarande så gott som varje dag.
Det tycks vara många som minskar på julen i år. Julhandeln har varit ovanligt dålig i år och handlarna suckar.
Vi väljer att fly den skånska vintern och julen för första gången. Det är bröllop i Thailand och efter det ska vi fira julafton på stranden.

God Jul & Gott Nytt År!

/Bosse