Gör inte som jag gör, gör som jag säger. Känns det igen eller är det möjligen tvärtom? Svenska ministrar excellerar i att uppmana oss medborgare till återhållsamhet och isolering medan de själva gör tvärtom. När det gäller ministrarna själva gäller inte restriktioner och solidaritet för att begränsa smittspridning av COVID-19. De står över oss vanliga. Det är en slående likhet med den forna Sovjetunionens nomenklatura – samhällets elit.
Statsministern själv ansåg sig behöva besöka ett köpcentrum i centrala Stockholm någon dag innan jul. Det tyckte Morgan Johansson, justitieminister också att han behövde och tog en inköpsrunda på köpcentrat Nova Lund. Finansminister Magdalena Andersson drog på skidsemester till Sälen och myndighetschefen för MSB, Dan Eliasson ville ha lite sol i vintermörkret och tog flyget till Kanarieöarna. Också Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni har varit på inköpsrunda i vimlet.
Det blir svårt för Stefan Löfven att hålla några presskonferenser framöver och predika om att ”nu är det slut på festandet, gå inte i butiker och på gym”. Han får väl lägga till att det gäller alla utom nomenklaturan, dvs han själv och hans ministrar och kanske några till få utvalda. Och därmed har han diskvalificerat sig själv och sin regering, hans myndighetschefer åker med i samma svep. Brukar inte ta till svordomar i mina texter men Fck´m! De är inte mina ledare. De har inte mitt förtroende. Jag har aldrig sympatiserat med den socialistiska tanken men har ändå kunnat känna förtroende för regeringsföreträdare som kompetenta, omdömesgilla personer även om vi haft olika politiska synsätt. Men för de här anhanget känner jag bara förakt. De är odugliga, fulla med lögn och saknar såväl kompetens som omdöme. Kretiner rätt och slätt.
Nu lägger vi 2020 bakom oss och går in 2021. Det börjar lika illa som 2020 slutar men jag vill ändå tro att det sakta men säkert kommer att bli bättre under året. Om myndigheterna inte sjabblar bort vaccinationerna kommer vi framåt sensommaren och början på hösten kunna återgå till ett mer normalt liv. Vi kommer dock att vandra på ett slagfält med många offer. Alltför många av dessa offer är sannolikt helt onödiga och det kan vi till stor del tacka ovan nämnda kretiner för. Jag säger det igen – Fck´m!
I skrivande stund återstår det en dag av detta djävulska år. För egen del kommer jag tillsammans med min fru försöka att göra denna sista dag på året till något positivt, en god matbit, ett gott vin och positiva förhoppningar om ett kommande gott år. Önskar er alla allt gott!
Saga eller sanning? Ja, det vet jag och du får gissa. Nu står i vilket fall som julen 2020 för dörren. Det ska firas runtom i världen, i Sverige och i var mans hem. Ja, hos de av oss som firar jul vill säga. Det gör ju inte alla ens i Sverige längre. Men ska jag vara ärlig så struntar jag i det för vi firar jul på vårt sätt. En lätt sekulariserad jul som det med åren blivit i min familj.
Numera är det en jul i miniformat. Föräldrarna har sedan ganska många år flyttat sitt julfirande till högre höjder. Det hoppas jag i alla fall. Hoppas att de sitter på ett moln där den ursprungliga anledningen till vårt julfirande också befinner sig. Fast det kan man ju inte riktigt veta förstås. Kanske bekände de sig i hemlighet till troll och vättar? Som bekant bor vättar under våra hus. De känns lätt igen eftersom de är småväxta och nästan alltid klär sig i grått. Vättar är tjuvaktiga så håll ordning på dina tillhörigheter och pass upp för de kan förvända synen på oss människor. Ett sätt att blidka dessa småfolk är att sätta ut mat, sk vättehögar. Vätten eller hustomten kan också bo under ett träd på tomten, ett vårdträd. Med dagens moderna byggteknik är det inte alltid så lockande att bo under huset.
Våra barn, numera vuxna är utspridda runtom i världen. En i Stockholm, en i Helsingborg och en i Boston. Man kan hoppas på att de svenskbaserade kan pallra sig hit under helgerna tillsammans med de två barnbarn vi begåvats med – så här långt. Fast i skrivande stund är det inte alltför hoppfullt med rådande pandemi och galloperande smittspridning, överfulla SJ-tåg och COVID-19 i skolor och i köpcentrum.
Julen har som sagt blivit allt mindre omfattande, smalare kan man säga. Mindre mat förbereds och dukas upp. Det finns helt enkelt botten också i fattigt folk. På senare år blir i alla fall jag fort mätt. Redan när sillen inmundigats börjar det ta emot. Då återstår det kallskurna och det småvarma innan risgrynsgröten och gottebordet. Det är ju stört omöjligt att få i sig med bibehållet välmående. Inte ens matsmältningssupar hjälper, snarare tvärtom. Juldekorationerna har också blivit färre. Julgardinerna är ett minne blott precis som de virkade tomtarna, julkrubban, kyrkan och julbocken. Nu är det LED-belysningar som skapar stämning, en liten godisskål och julgranen som återstår. Ernst Kirchsteigers olika julprojekt har inte lyckats nästla sig in i det Carlssonska hemmet till dags datum. Någon sillinläggning har dock hustrun gett sig på men jag föredrar Brantevikssill, stekt inlagd strömming, en sardin och currymajonäs efter min salig mors recept. Annars har vi sedan många år en flæskesteg på danskt manér på julafton för att på juldagen hänge oss till ett mera traditionellt svenskt julbord. Så kan det bli när man gift sig med en utlänning.
Årets gran, lite knubbig, lite sned men grön och full med ljus.
Julklapparna är nuförtiden inriktade mot barnbarnen i första hand. Vid pass sextiosju är behovet av prylar för egen del kraftigt begränsat. Det är umgänge, avkoppling och något gott att äta som är det som hägrar. Att julgåvorna kallas för klappar härstammar från den tid då det knackades (klappades) på husets dörr och ett paket kastades in. Det hela började som ett busstreck där ungdomar gick runt och knackade på i stugorna. När dörren öppnades slängdes något in, t ex ett vedträ och med en lapp fäst på. På lappen stod en vers, ofta något elakt eller grovt. Denna sed är förlagan till julrim på klapparna. Numera blir rim allt ovanligare i vårt stressade samhälle. Kanske kan årets begränsade rörelsefrihet innebära en renässans för rimmandet.
På denna lapp får du ett rim om din klapp Paketet döljer vad det är för en sak Ska i alla fall inte användas på din bak Och det går inte heller att lista ut med en app
Det mesta är mindre med julen nuförtiden i vår familj men det finns fortfarande de som går ”all in”. Det görs korv, sillar läggs in, fisk lutas, knäck kokas och hus och hem pyntas med allt ifrån blinkande renar och pingviner till tomtar och änglar. Julsångerna ljuder över nejden så hälften kunde räcka. Nu är den förbannade julen här igen med andra ord. Som svensk tycker man såklart att lagom är bäst och våra jultraditioner är de rätta. Allt annat är överdrivet, för lite eller bara helt enkelt totalt fel.
Och så svenskens förhållande till sprit. En alkoholfri jul rekommenderas – för barnens skull. Under detta år har vi dock lärt oss att svensken bara följer rekommendationer till en viss del och andra rekommendationer gäller ju förstås bara andra och inte mig. Så till julbordet hör såklart en snaps eller två, kanske tre och fyra också innan sången börjar.
Nu är det jul igen och far är full igen och hela granen står i lågor stryk det har du fått och det har gjort dig gott och mera får du innan kvällen Melodi: Nu är det jul igen.
En vacker och stämningsfull julsång som vi brukar sjunga i vår familj – kanske eller vad tror ni? Innan julbordet ska avätas så där strax efter att Kalle Ankas jul på TV har tittats på för femtioelfte gången i ordningen ska det drickas glögg och ätas pepparkakor, ibland med grönmögelost (ett modernt påfund utan någon som helst koppling till genuina jultraditioner). På senare år har utbudet av julglögg antagit enorma proportioner. Annat var det på 50- och 60-talet då det såldes Vinglögg på Systembolaget. Tror det var den enda varianten. Klassificerades som starkvin men det räckte oftast inte utan det tillsattes lämplig mängd Renat (eg. Absolut Renat Brännvin som inte ska förväxlas med dagens Absolut från Åhus). En traditionell svensk sup är 6 centiliter, inte en fyra. Det kan lätt uppfattas som snålt. Danska snapsar däremot är en eller två centiliter vilket innebär att när dansken har dragit i sig tre snapsar har han eller hon fått i sig samma mängd som svensken får på en sup fast under längre tid. Svensken som petat i sig tre ransoner är har vid detta laget tämligen påstruken. Talet blir förvillande likt danskan, lite grötigt, otydligt och med något högre volym. Det finns nu förutsättningar för att en viss irritation infinner sig i det svenska julfirandet. Anledningen till detta är Karl-Bertil Johnsson som varje julafton begår hiskeliga brott i Robin Hoods anda. Denna uppmaning till socialism och moraliskt förfall envisas statstelevisionen med att upprepa i oförminskad styrka varje julafton medan midjemåttet sväller hos svensken.
Nu återstår bara nötterna, Yatzy och någon svartvit film från 1958 innan julafton övergår i juldagen. I år ska vi i alla fall gå på julottan. Vi skulle ju gått på julottan säger vi vid frukostbordet vid kvart över nio, det får bli nästa år.
Ännu en jul har kommit och gått. I år 2020 något rumphuggen av COVID-19. Mindre umgänge, färre julfester, inga alls faktiskt. Inga julbord på krogen. Olyckligt för krogbranschen, bra för kroppsvikten. Men jul blir det ju oavsett pandemier, krig, missväxt eller vilket djävulstyg det än må vara som visar sitt fula tryne. Årets julklapp är inget vedträ utan istället ett stormkök. Kommer ta upp en plats i garderoben eller förrådet för de flesta, användas av betydligt färre och ganska snart glömmas bort av många. Nästa år blir det något annat, kanske en kurs i umgänge för de som legat av sig under pandemin. Kom ihåg var ni läste det först.
I morse den 18/12 stod finansminister Magdalena Andersson i TV och påstod Sveriges ekonomi står stark trots pandemin och att regeringen satt in kraftfulla stödåtgärder för företagen. Några timmar senare håller statsministern och flera andra ministrar tillsammans med olika myndighetsföreträdare presskonferens och lägger fram hårdare restriktioner för att hejda smittspridningen av Coronaviruset.
COVID-19 är en allvarlig sjukdom som man bör känna respekt för. Inte minst i Sverige har många, alltför många drabbats av den yttersta konsekvensen av sjukdomen. Andra har blivit allvarligt sjuka och riskerar lång konvalescens eller t o m livslånga skador. Huruvida den svenska hanteringen av pandemin varit den rätta lämnar jag till var och en att bedöma men att vi gemensamt måste göra vårt yttersta för ta oss igenom denna svåraste kris vi upplevt i modern tid kan vi säkert vara överens om.
Hur ska det gå nu då? Hur ser vårt samhälle ut efter pandemin? Nu har vi ett vaccin på gång. Vaccinationer ska kunna komma igång redan den 27:e december och hela befolkningen (de som vill ta vaccinet) ska vara vaccinerad till sommaren. Jag tror och hoppas innerligt att det får smittspridningen att minska kraftigt och att vi kan börja leva någorlunda normalt igen under det kommande året. Men Coronapandemin kommer att ha konsekvenser under mycket längre tid än 2021. Mängder med företag kommer att gå i konkurs med omfattande arbetslöshet som följd. Även de företag som inte tvingas till konkurs kommer att ha minskade möjligheter till nyanställningar, kompetensutveckling av personalen, investeringar, osv, osv. När finansministern säger att kraftfulla stödåtgärder satts in är det i mina öron politisk retorik gränsande till ren och skär lögn. Att påstå att det är kraftfullt att erbjuda stöd till korttidspermitteringar (eg. korttidsarbete) för december 2020 och fram till den sista juni 2021 låter ju bra. Men en ansökan kan göras någon gång efter den 15 februari 2021, oklart exakt när. När ett eventuellt stöd betalas ut kan ingen veta idag. Företagen ska alltså skicka hem personalen men betala ut i princip samma löner som innan. Det rör sig om en minskning på mellan 2 och 8 %. Särskilt de minsta företagen har sällan sådana reserver att ta till under någon längre tid om ens alls. Det samma gäller omställnings- och omsättningsstöd. För att komma ifråga för sådant stöd ska omsättningen sjunkit minst 50 %. I många fall är företaget då redan i konkurs. Min uppfattning är att regeringens utspel med stödpaket mest är ett spel för gallerierna eller också är det en osedvanlig okunnighet som råder i regeringskansliet.
Nu kommer ytterligare restriktioner och jag kan inte annat än hoppas att de får en positiv effekt på smittspridningen men skulle samtidigt gärna se att restriktionerna kompletterats med effektiva och fungerande stöd för företagen så att arbetstillfällen kan räddas. Politikerna pratar om kickstart av näringslivet efter pandemin men så enkelt är det inte att starta upp igen. Det kommer bli tufft ändå att återta det som förlorats under den här krisen om man lyckas få företaget att överleva överhuvudtaget.
Så med all respekt för COVID-19 och alla de människor som drabbats, för vårdpersonalen som sliter ont så måste livet ändå gå vidare. Det gör det bäst om vår regering kan se ”the hole picture” och bekämpa pandemin parallellt med att man säkerställer ekonomin för företagen och dess anställda. Nu är risken stor att ett eventuellt stöd kommer alldeles försent.
Var rädd om dig, håll avstånd och tvätta händerna. Be till någon högre makt att de som styr det här landet kommer till insikt snarast.
Nu har vi levt i nio månader med Coronapandemin. Nära nog dagligdags får vi olika larmrapporter om dödstal, smittotal och intensivvårdspatienter. Att COVID-19 slår olika mot olika individer gör det hela så mycket mer skrämmande. Ingen går säker, vemsomhelst kan drabbas och drabbas hårt. Människor dör. Det är verkligen ingen sjukdom att bagatellisera eller nonchalera.
Vår regering och Folkhälsomyndigheten (FHM) har under pandemin förmedlat rekommendationer om hur vi som medborgare ska skydda oss mot smitta. Tvätta händerna, använd handsprit och håll avstånd är huvudbudskapet kompletterat, inte minst de senaste veckorna om att avstå från besök i butiker, restauranger, caféer, frisören, massören, gym mfl.
Enligt min uppfattning är det enögda rekommendationer lämnade utan konsekvensanalys. Budskapet har definitivt gått fram och butiker och restauranger gapar tomma. Kommer det att minska smittspridningen? Ja, det är väl troligt att om man inte träffar en levande själ så är väl risken för att bli smittad ganska liten. Men är det här sättet det mesta effektiva? I vissa länder har man ju stängt ner samhället helt och hållet och ändå haft stor smittspridning. Och vilka konsekvenser får FHM:s ”rekommendationer” och de lagliga förbud som regeringen nu inför. Den konsekvensanalysen saknar jag. Man tycks betrakta detta allvarliga problem enögt.
Det finns med största sannolikhet ett liv efter Corona. Kanske blir världen sig inte riktigt lik den värld vi hade innan pandemin men det betyder inte nödvändigtvis är det är en dyster framtid vi går till mötes. Trots allt har vi lärt en hel del nyttiga saker tack vare eller på grund av Corona. Men den kan bli mer eller mindre dyster beroende på hur vi hanterar situationen.
Det jag efterlyser är en mindre enkelriktad hantering av smittspridningen. Med nuvarande hantering kommer många fler företag att gå i konkurs eller i bästa fall tvingas till nedskärningar av såväl personal som investeringar. Att det skulle gå att undvika till 100 % är inte troligt men omfattningen skulle kunna minimeras med en mer pluralistisk syn och stödjande hantering från såväl regeringens som FHM:s sida. Exempelvis skulle FHM i kombination med restriktioner kunna ge stöd åt t ex konsumentinriktade företag avseende skyddsåtgärder, fungerande rutiner och information syftande till en säker hantering i kontakten med kunder istället för att bara avråda från besök i dessa företag. Det skulle kunna innebära fortsatt drift med liten risk för smittspridning. Regeringen å sin sida skulle kunna vara betydligt snabbare på bollen när det gäller stödpaket av olika slag. Man behöver röja bort byråkratiskt krångel och verklighetsförankra stödpaketen. Att t ex ge en grundförutsättning för omställningsstöd som innebär att omsättningen ska ha minskat med 40 % i maj och 50 % i efterföljande månader innebär i princip att många företag i så fall, inte minst i tjänstesektorn är konkursmässiga och det får man inte heller vara för att komma i fråga. Nu kan vi korttidspermittera igen fr o m december men ansökan kan göras först någon gång (oklart ännu när) efter 15:e februari nästa år. När beviljat stöd sedan utbetalas finns ingen information om i dagsläget. Då kan det vara försent. Situationen för många företag svänger betydligt snabbare än så. Vi pratar om från en vecka till nästa på samma sätt som det kommer nya larmrapporter och nya direktiv varje vecka eller ibland flera gånger under en och samma period. Likviditet i mindre företag (större också för den delen) är tillgång på tillgängliga betalningsmedel – det tycks inte regeringens ministrar och handläggare förstått. För övrigt frågar man sig var näringsministern är i dessa dagar? Ibrahim Baylan är fullständigt osynlig. Förmodligen vet inte han heller vad likviditet är.
Återigen upplever man att landets styrande politiker famlar i blindo och ledande företrädare för våra myndigheter har dålig verklighetsförankring. Man vaknar upp först kvart över tolv och då har tåget i många fall gått. Nyans och balans saknas. Man sitter med näsan pekande rakt ner i skrivbordet.
Tvätta händerna, ge f.. i att kramas och handla lokalt.
/Bosse
Jag kunde ju lagt in en bild på statsministern eller någon annan minister eller Tegnell eller grodan Boll men ingetdera hade tillfört något. Det blir därmed den mest rättvisande illustrationen.
bojohnny 