Det skräpiga Indien

Hej!

Ännu ett inlägg om Indien. Har du tröttnat på mina intryck från detta land ska du sluta läsa nu för detta handlar bara om just Indien. Denna gång om allt skräp som man inte kan bortse ifrån vid ett besök i världens näst folkrikaste land.
Överallt finns det, högar med skräp, matavfall, plastpåsar, plastflaskor och allt annat mellan himmel och jord. Det är verkligen inte trevligt. Jag är en av många som tycker att Sverige blivit ett betydligt skräpigare land de senaste decenniet. Det kan delvis förklaras med en växande snabbmatskultur. Numera äter och dricker vi överallt, var vi än går och står. Det vi stoppar in i ansiktet är inte sällan förpackat i plast och/eller pappersförpackningar och dessa tycks många utan betänkligheter släppa där de just då råkar befinna sig och innehållet är konsumerat. Vår nedskräpning är dock som en västanvind vid en jämförelse.

 

Mindre trevlig syn och tyvärr inte ovanlig. Neemrana (Nikon D3)

Mindre trevlig syn och tyvärr inte ovanlig.
Neemrana (Nikon D3)

I Indien använde man i svunna tider palmblad som tallrik. När måltiden var avslutad slängdes palmblad rakt ut i naturen. Där tog den naturliga processen hand om både blad och eventuella matrester. Kretslopp mao. Idag tycks traditionen hålla i sig men med den skillnaden att det bara är turister som äter på palmblad medan indierna själva, precis som resten av världen, äter och dricker ur eller på plastförpackningar. När måltiden är avslutad slängs det som finns kvar rakt ut i naturen eller rättare sagt där man sitter eller står.
Resultatet blir att man formligen lever och bor på en soptipp. Det spelar inte så stor roll om du befinner dig mitt i Dehli, en stad med ca 35 miljoner människor (om du räknar förorterna) eller ute på vischan. Överallt ser man dessa skräpsamlingar. Och mitt i alla soporna hittar du också kor, grisar och hundar som söker föda. Det går liksom inte att förneka eller försöka försköna. Det ser för jävligt ut på ren svenska.

Djuren hittar oftast något att äta bland allt skräp. Neemrana (Nikon D3)

Djuren hittar oftast något att äta bland allt skräp.
Neemrana (Nikon D3)

Indierna själva tycks dock inte reagera särskilt mycket på detta. Man kan se ett butiksbiträde riva av en förpackning och helt frankt slänga ut den på gatan utanför butiken. Som om det vore den naturligaste sak i världen – och det är det ju här. Man trampar oberört omkring i skräpet på gatorna (trottoaren tycks vara en obekant företeelse på de flesta ställen) och sedan ställer man skorna vid entrén när man ska gå in i butiken eller huset.

Vid besök på historiska monument, storslagna byggnadsverk och på hotellområden är däremot skräpet obefintligt. Så det finns följaktligen en medvetenhet om skräpets negativa inverkan på miljön och det intryck detta ger. Likafullt finns det överallt med de undantag som jag anger ovan.
Den i övrigt ständiga närvaron av skräp är utan konkurrens den mest negativa och beklämmande upplevelsen av detta land.

Ingen strand du vill sola på. Kochin. (Nikon D3)

Ingen strand du vill sola på.
Kochin. (Nikon D3)

Ja, Indien är verkligen ett motsägesfullt land tycker jag som västerlänning. Ett besök här ger onekligen ett annat perspektiv på tillvaron. Mao kan jag rekommendera var och en att resa hit och se med egna ögon.

Var nu lite ”oindisk” och använd papperskorgen!

Bosse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.