Vaknar denna lördag till en strålande dag med 7 minusgrader och strålande sol. Klarblå himmel. De senaste två veckorna har varit fyllda med jobb, posthögarna har aldrig sinat efter en ynka veckas semester. Fast det var det värt.

Den 28 januari reste vi, frun och jag till Miami. Upplägget kunde varit smidigare med flygavgång från Kastrup 06.45.  Vi ”körde ut” dottern från hennes lilla etta vid Triangeln i Malmö och kinesade där för att gå upp i svinottan, släpa våra väskor (som vanligt packade till bristningsgränsen med en massa prylar och kläder som inte skulle komma till någon användning) till den nya stationen i nyinvigda Citytunneln och köpa biljett till flygplatsen på andra sidan sundet.

Efter sedvanlig incheckning där endast två kollin fick checkas in tvingades hustrun flytta diverse undergörande krämer och annat flytande till en av resväskorna för att bära beautyboxen med sig som handbagage. Vid framkomsten till Miami, många timmar senare skulle det visa sig att den manövern var helt överflödig. Då fanns krämerna nämligen utpressade över mina två kavajer. Dessa lämnades till ”the Dry Cleaner” som skulle fixa det till nästa dag. Två dagar innan hemresan, något försenade alltså, hängdes kavajerna in i hotellgarderoben, rena och nypressade. Vid hemresan packades dem ner, fortfarande oanvända och togs upp vid hemkomsten – skrynkliga.

Nåja, vi reste alltså från Kastrup med SAS till München som ligger ganska långt söderut i Tyskland som bekant. Där bytte vi flyg till Lufthansa som flög upp mot Köpenhamn, vek av mot London och fortsatte mot Island för att så småningom, elva timmar senare landa på Miami International Airport.

Efter en timmes kö till Imigration blev vi insläppta i ”det förlovade landet” Eftersom vi inte hade varken frukt, grönsaker eller jordiga skor tilläts vi fortsätta mot utgången. Var var den? Vi gick fram och tillbaka några gånger innan vi hittade en hiss och kunde ta oss ner till väntande taxibilar – gula så klart. En ointresserad färgad ung man körde oss med dödsförakt mot Miami Beach i den gula Forden som tycktes sakna fjädringar. Till vår förvåning anlände vi 42 dollar senare till vårt hotell, The Beachcomber på Collins Avenue, omskakade med helskinnade.

Om hotellet kan man säga att det var snyggare på bild än i verkligheten. Nog om detta. Läget var i alla fall perfekt i hörnet av 14:e gatan. Ut från hotellentrén, tvärs över gatan och ett kvarter bort ligger Ocean Drive och hundrafemtio meter bortanför den finns stranden, bred och lång. Det tar mindre än fem minuter från hotellet till man sitter i solstolen. Längs Ocean Drive ligger hotell, barer och restauranger med en och annan butik emellan som ett pärlband, allt i den välkända Art Deco-stilen. På kvällen upplyst av neon och en aldrig sinande ström av spektakulära lyxbilar och flanerande människor. Vi börjar med en drink på en av restaurangerna, Mojito, för att sedan vandra vidare längs Ocean Drive för att slutligen slå oss ner på Larios, en cubansk restaurang som bl a serverar den välkända rätten Surf & Turf, ett rejält köttstycke med hummer! Very nice! Den anrättningen avsmakades dock senare under vår vistelse. Denna kväll blev det andra skaldjur och avslutning med Cuban Coffee, starkt och jättesött kaffe i en espressokopp. Vår kypare, en välvuxen, tunnhårig man i femtioårsåldern med hästsvans var professionell och ställde, som så många amerikaner gör, frågan: ”Where you guys from? Oh, Sweden, you got some pretty good chefs there. I´ve seen that Marcus from Akvavit in New York on TV. He´s good! Take care guys!

Vi vandrar vidare, mätta och glada. Vi njuter av den behagliga kvällstemperaturen och har redan glömt den tråkiga svenska vintern. Tillbaka på hotellet somnar vi snabbt efter ett ovanligt långt dygn.

Nästa morgon vaknar vi tidigt, så klart. Tidsomställningen har inte justerat in sig i kroppen lika enkelt som i Iphonen som genast anpassat sig till

"Liten frukost" på News Café, Miami Beach.

amerikansk ostkust. Vi ger oss ut i den tidiga morgonen och promenerar ner till stranden. Vi kommer lagom dit för att njuta av soluppgången, ta några bilder och sedan fortsätta ner längs Ocean Drive till det välkända News Café. Här sitter redan många och intar sin frukost. Vi gör det samma. Vi får ett bord och matsedeln som är något större än bordet. Vi har varit i USA förr, flera gånger men minnet är kort. Därför beställer vi en omelett, en skål frukt, French Toast och en bagel. Beställningen avlutas med kaffe och ett glas juice. Vi njuter av den uppgående solen. Vår beställning kommer in. Jag undrar förresten om vi inte beställde en croissant också – vi har ju ändå semester. Tallrikar, glas och koppar får inte plats på bordet. Kyparen trodde förmodligen att det skulle komma fem personer till eller att vi skulle äta oss riktigt feta. Just det, vi är i USA. Där beställer man en rätt – ”to share”. Vi har har varit med om det förr men tycks alltid glömma att det är välgörande både för kropp och plånbok. Frukost för 350 spänn, allt var gott och vi blev mätta.

”More to come and pics too”