Nu är jul och nyår ”avklarade”. Idag åkte julgranen ut genom hustruns försorg och med den en del av ljuset som gör tillvaron uthärdlig så här års. Visserligen är det inte 20:e dag Knut förrän på torsdag men det gäller ju att hinna med allt som ska göras och mitt i en jobbvecka känns det inte som ”julgransplundring” hinns med. Nu är det vecka 8 som blir nästa hålltid för ljusets inträde. Då brukar det vara ljust på morgonen innan jobbet börjar och ljust på kvällen när jobbet slutar.

Julgranen åker ut.

Det finns andra sätt att ljusa upp tillvaron. Häromkvällen när vi tog en kvällspromenad mötte vi tre glada gossar som klev ut på gatan från en villatomt. Jag hade tagit kameran med för någon dag innan hade vi sett rådjur i området. Jag ville vara beredd på att dokumentera om det dök upp nya, hungriga djur. I stället var det alltså tre levnadsglada gossar som med varsin öl i näven och ytterligare ett lager i medhavda kassar var på väg någonstans. Det var kameran de reagerade på D3:an är ju inte direkt någon diskret pjäs och med ett 24 – 70 objektiv och blixt på ser man ut som en fullfjädrad pressfotograf. Och det var just vad dessa, av importerad öl stärkta, gossar antog.

Glada grabbar med öl

-”Är du från Norra Skåne…?” Inte direkt, svarade jag men kanske kan ni komma med på bild i alla fall. Och de ville dem ju – utom en då, kanske som framgår av bilden. Ölen kom från Polen och herrarna från Kristinehem kan man anta. Dem såg i alla fall ljust på tillvaron.

En kamera på magen kan alltså vara en dörröppnare – en ”icebreaker”. Det är inte alla som gömmer sig och inte vill vara med på bild och med dagens flöde av sociala medier blir var och en mer och mer van att synas på bild i olika sammanhang. Jag tänker inte ge mig in i debatten om Facebook och felaktigt utnyttjande av bilden utan konstaterar att bilden är fortsatt viktig och ett spännande dokument över vår samtid.

GOD FORTSÄTTNING!

En röd dag mitt i veckan. Tid till eftertanke och och lite småsaker som annars inte hinns med. Det snöar på förmiddagen så vill man inte göra något annat kan man alltid skotta – ha, ha! Fick 135 bilder gamla bilder av Nicklas, en av två söner, som han skannat in. Jätteroligt att se gamla bilder, många hade jag inte själv. Nicklas tycker att en nackdel med den digitala fotograferingen är att man får alldeles för många bilder och en del därför faller i glömska. Det är roligare att se på bilder i ett album, tycker han.

Nedan en bild som Nicklas tagit med sin kamera 1986 när vi besökte London. På bilden syns lillebror Andreas, Berit och jag själv.