”Hemliga berget” vinna eller försvinna?

Insigna of the Swedish Air Force, Flygvapnet.

Insigna of the Swedish Air Force, Flygvapnet. (Photo credit: Wikipedia)

Häromveckan hade jag glädjen att återse min gamla arbetsplats, ”Berget”. Kobran Kamratförening arrangerade vårkaffe som brukligt varje maj.
”Berget” är en luftförsvarscentral i närheten av Hässleholm. Ja, de flesta vet var den ligger fast det är en sk. hemlig anläggning men jag tänker ändå inte skriva ut något exakt läge här. Jag började min tjänstgöring som sk. strilofficer där 1973 efter utbildning på F5, Ljungbyhed och F2 Hägernäs. STRIL står för stridsledning- och luftbevakning.

I det dåvarande befälssystemet var vi en kull unga män som började vår tjänstgöring som överfurirer, fyra smala pinnar på axelklaffarna. Den första befattningen man fick bestrida var sk. Måled – målföljningsledare. Det innebar att man blev ansvarig för upptäckt av mål (flygplan) på radarskärmen. Dessa mål skulle sedan följas av en värnpliktig målobservatör. Allt i akt och mening att bevaka det svenska luftrummet i den verksamhet som kallas incidentberedskap. Incidentberedskapen har sin upprinnelse i nedskjutningen av DC-3:an och Catalina-affären i början på 50-talet och än i dag fortgår bevakningen av svenskt luftrum och omkringliggande områden dygnet runt 365 dagar om året. Svenskt jaktflyg står redo att ingripa om obehöriga luftfartyg kränker svenskt territorium.

Operatörsplats i STRIL 60-systemet

Jag var i högsta grad en del av den verksamheten under mina nästan 30 år i Flygvapnet. Nitton år tjänstgjorde jag i ”Berget” innan jag fortsatte mitt jobb på bl a Södra Flygkommandot i Ängelholm där jag fortsatte att jobba med strilfrågor. I december 2000 lämnade jag Flygvapnet på egen begäran. Dags att göra något annat i livet innan det var för sent. Men med en så lång tid som officer i det svenska Flygvapnet finns så klart alltid en liten del av mitt hjärta där. Intresset för verksamheten i Försvarsmakten och för säkerhetspolitiska frågor finns kvar. Därför är det alltid lika roligt att träffa gamla kamrater och att få lite information vad som är aktuellt i Försvarsmakten i allmänhet och i Flygvapnet i synnerhet. Jag är tacksam att jag kan besöka min gamla arbetsplats och har förtroendet att få komma in i anläggningen som är ett skyddsobjekt och i princip stängd för alla som inte har ett tjänsteärende dit.

Vid årets vårkaffe var vädergudarna inte på vår sida och därför hade arrangemanget flyttats ner i matsalen. Gamla kamrater, som liksom jag själv lämnat Flygvapnet fanns på plats tillsammans med de som fortfarande är i tjänst. Ett kärt återseende för oss alla. Efter kaffe och våffla begav vi oss till ordersalen där man så många gånger suttit på morgongenomgång inför kommande arbetspass. Nuvarande platschefen och fd kollegan Torgny Persson informerade om vad som pågår och förväntas hända.

Redan i slutet på 90-talet när jag fortfarande var i tjänst hade förvirringen börjat sprida sig i Försvaret. Den klassiska hotbilden, invasionen från öster var inte längre aktuell och nu startade omstrukturering efter omstrukturering av den militära verksamheten i Sverige. Men vad var uppgiften? Vilket hot stod vi inför? Vad skulle vi skydda oss mot? Politikerna vädrade morgonluft. Här skulle sparas.

Idag står vi med en yrkesarmé, värnplikten är avskaffad. Sveriges försvar ska kunna mönstra 55.000 man (och kvinnor). Dessa ska vara redo att sättas in i strid på 7 dygn.
Vilket hot man står inför tycks fortfarande oklart. Det finns en plan fram till 2014 men efter det finns ingen plan alls tydligen. Den militära styrkan ska kunna användas för att försvara svenskt territorium men också för utlandsoperationer.
Försvarsfrågan har under en rad år varit politiskt död. Ingen hotbild har gjort frågan ointressant. Nu är det ändå så att det rustas runt omkring oss. Ryssland använder fyra gånger så mycket av sin BNP som Sverige till militär rustning. Nu har ÖB börjat slå på trumman och kräva mer resurser för att hålla en godtagbar nivå på det svenska försvaret, annars kommer man inte att kunna lösa tilldelade uppgifter hävdar han.
Känns det igen? Först rustar man upp för dyra pengar, sedan rustar man ner och förlorar kompetens för att ganska snart tvingas rusta upp för mångfalt högre kostnader och med tidsförluster när kompetens ska återtas – om den ens finns att tillgå.

Försvarsmakten kostar lika mycket idag som för 15 år sedan, ca 40 miljarder kronor per år. Numerären är betydligt lägre. Nu måste vi satsa ytterligare pengar för att bibehålla nuvarande styrka. Ja, ett antal officerare ska faktiskt avvecklas. Det hindrar inte att man ännu en gång ska införa ett nytt befälssystem med två kategorier av officerare; specialistofficerare och taktiskt operativa officerare. En anpassning till internationell standard (läs NATO). Detta innebär att en del av de officerare som finns idag ska få en annan grad. Något som dessa blivande specialistofficerare betraktar som en degradering. En major kan som specialistofficer tydligen bli fanjunkare. Hur många miljoner detta kostar och hur många som tappar gnistan vet jag inget om. Risken finns ju att man dränerar arbetsplatsen på kompetens som inte vill bli ”degraderad”.

Nedläggningshot

Det sk. Berget utanför Hässleholm hotades för bara något år sedan av nedläggning. Det var Högkvarteret som ville lägga ner anläggningen till förmån för utökad drift vid systeranläggningen utanför Stockholm. Detta väckte protester på en rad håll, inte minst från kommunledningen i Hässleholm och till sist hamnade frågan hos regering och riksdag. Försvarsmakten fick nya direktiv och anläggningen var räddad. En av anledningarna till att behålla luftförsvarsanläggningen är att det ska finnas vad man i försvaret brukar kalla redundans, dvs reservkapacitet.

Genom kontakt med personer som står Försvarsmakten nära eller tjänstgör i Försvarsmakten har jag emellertid fått indikationer på att det inom försvarsledningen finns krafter som likafullt vill underminera verksamheten i Berget och urholka organisationen på ett sådant sätt att nedläggning tvingas fram av organisatoriska skäl. Genom att urvattna organisationen i anläggningen här nere i södra Sverige i den organisationsöversyn som ska gälla fr o m 1 januari 2013  (Org 13) kommer personalförsörjningen att försvåras och därmed kan driften inte fortsätta på sikt. Det förslag som ska klubbas utgår inte från de principer som skulle gälla i den nya organisationen, dvs att kompetens skulle styra och inte geografisk ort. Så som jag förstått situationen är det krafter i Mälardalen som ligger bakom och för mig är det inte bara omoraliskt utan också att begå våld mot demokratiska principer. Därtill kan sägas att gjorda investeringar i anläggningen går till spillo – alltså ännu en gång slöseri med skattebetalarnas medel. Tyvärr alltför ofta förekommande i samband med nedläggningar av förband i Försvarsmakten. Den uteblivna försvarsförmågan (förmågan att leda luftförsvar) kan också ifrågasättas.

Bosse

Arkitekttävlingen avgjord

I fredags presenterades det vinnande förslaget i den arkitekttävling som utlysts för att omgestalta Hässleholms centrum. Ja, den här tävlingen omfattar bara delar av centrum, nämligen Stortorget, Första Avenyen och Frykholmsgatan, den del som löper mellan Första Avenyen och Tingshusgatan.
Det vinnande förslaget heter ”Hässleholm nästa” och har tagits fram av en arkitektbyrå från Stockholm, Nivå Landskapsarkitektur och bygger på ett koncept som ”lånar in omgivande naturlandskap i staden” och ”förstärker det lokala”.

Arkitekterna bakom det vinnande förslaget (ja, jag vet att det är en urusel bild – sorry!)

Projektet blev omdiskuterat redan innan tävlingen avgjordes. Vilka reaktioner som kommer nu återstår att se. Det finns belackare som menar att de 33 miljoner kronor som projektet med omgestaltning av centrum beräknas kosta kan användas till bättre saker, företrädesvis inom omsorgen. Det har, överhuvudtaget stormat en hel del kring Hässleholms Kommun och dess politiker på sistone. Kommunchefen avgick hastigt och lustigt förra månaden och i veckan lämnade ordföranden och vice ordföranden i omsorgsnämnden sina uppdrag i protest mot kommunledningen. Samma kommunledning har också fått kritik från flera håll angående trygghetsboendet som just nu färdigställs på gamla Ringcentral-tomten. Också kommunens engagemang i höstens kommande musikal, ”Allt eller inget!” har mött massiv kritik.

Det tycks vara så att hässleholmaren i allmänhet tycker att allt ska bestå. Förändringar undanbedes. Åtminstone om det inte gäller idrott. Kanske bör man hålla i  minnet att medel till det allmänna kommer från det privata. Följaktligen är det avgörande för Hässleholms framtid att staden och kommunen är attraktiv för boende, arbete, handel, besöksnäring och givetvis också för service. Men det blir ingen kommunal service om det inte finns några skatteintäkter. Och skatteintäkter kommer som bekant från det privata näringslivet. Att förlita sig i allt för hög omfattning på offentlig verksamhet kommer oundvikligen att sluta i att kronor förvandlas till polletter.
Därför är det inte så enkelt att man kan säga att centrum i Hässleholm fungerar som det är och att det är viktigare att använda pengarna på omsorgen. Om Hässleholm inte står sig i konkurrensen mot kringliggande orter så kommer det förr eller senare att drabba omsorgen i kommunen och inte bara det privata näringslivet. Kritiken blir i själva verket kontraproduktiv.

Sedan mitten på 70-talet har befolkningen i vår kommun vuxit med ungefär 2.000 personer, Kristianstad har vuxit med ca 12.000 personer och Nacka kommun (jämförelsen kanske haltar men ändå…) växer med 2.000 personer – varje år.
Vi kan hoppas på ESS och Maxlab IV, en växande Öresundsregion, mm och att detta ska ”spilla” på Hässleholm men faktum är att om vi inte själva tar ansvar för vår utveckling och är beredda att satsa på vår egen framtid är risken uppenbar att Hässleholm blir en vit fläck på kartan medan vår omgivning blomstrar.
Centrumhandeln i Hässleholm har det redan besvärligt och det kommer inte att bli lättare framöver. Utveckling sker i Kristianstad, i Malmö och Hyllie och i Helsingborg/Väla. Detta måste vi ta hänsyn till för att vår stad inte ska bli en ”död” stad. Vi kommer inte att kunna locka människor att flytta till Hässleholm, att besöka vår stad och att göra vår stad levande med enbart god omsorg. Vi måste kunna erbjuda trevliga restauranger, spännande butiker och trevlig miljö tillsammans med levande kultur också. Annars är vi chanslösa!

Bosse

Arkitekttävling i Hässleholm

Som bekant pågår en arkitekttävling i Hässleholm. Fyra förslag presenteras just nu på biblioteket i vårt vackra kulturhus. Förslagen har fått namnen; Självklart i Hässleholm; Hässleholm nästa; Tillbaka till staden; Live & Direct. Området som berörs är Stortorget, Första Avenyen och Frykholmsgatan mellan Första Avenyen och Tingshusgatan.

Vid ett möte som kommunen kallat till i torsdags den 3:e maj samlades ett 35-tal personer för att lämna synpunkter på förslagen och ställa frågor. Bl a framkom att det i flera förslag förekom trädplanteringar i en omfattning som ifrågasätts. Träd ser vackert ut på bild i samtliga förslag men vilka konsekvenser får det. I något av arkitekternas idéskiss föreslås t ex lindar. Dessa lär droppa större delen av säsongen och lämpar sig därmed inte i anslutning till platser där människor ska befinna sig, uteserveringar, bänkar etc.
Vår stad har en stor population av duvor, kajor och andra fåglar. Dessa kan naturligtvis finna boplatser och skydd i träden men fåglar innebär också nedskräpning och fågelspillning som ju inte är så trevligt på sig själv, på bänkar och bord.
Träd ger också skugga och det kan vara behagligt – några dagar när det är som varmast men allt som oftast är det ändå sol vi nordbor så gärna vill ha. Flera röster hördes som förespråkade lägre planteringar i kombination med högre träd. Utrymme för större uteserveringar efterfrågas också.

I förslaget Live & Direct löper en konstruktion från Resecentrum vidare runt Stortorget, ömsom i marken, ömsom i luften, ömsom som någon form av vattenkonstruktion. Den ska inbjuda till lek, fungera som tak och vara blickfång. Stor del av marken ska täckas av smågatsten vilket förefaller som omodernt och opraktiskt tänkande. Smågatsten är svåra att snöröja effektivt. De är svåra att gå på för äldre, handikappade och även för unga människor, inte minst kvinnor med höga klackar. En del i utgångspunkten har också varit det stundande 100-årsjubiléet 2014. Jag ser hellre till en långsiktig lösning för stadskärnan och tycker att den ska fungera såväl vid 100 som 130.

Blommande träd på Frykholmsgatan

Självklart i Hässleholm utgår från fyra grundvärden. Enhetlighet, från vild till tam, härlighetsvärden och centrum en magnet. Även i detta förslag vill man plantera mycket träd och annan växtlighet längs med Första Avenyen. Här säger arkitekterna att Hässleholm befinner sig i gränslandet mellan det svenska skogsbältet och Skånes öppna landskap vilket man vill återspegla i växtligheten längs med gatan. Ingen ökenvandring alltså utan snarare ”skogsmulles våta dröm”. Jag har svårt att få en bra bild av Stortorgets utformning men någon form av fast scen i det nordvästra hörnet finns inritat och infästningspunkter för paviljonger kan man också se. Möjligen är dessa tänkta för torghandel och annan verksamhet. I det sydöstra hörnet (utanför Statt) är ett sk. klimatlandskap planerat med växter och vatten.

Hässleholm nästa är det förslag som upplevs som allra mest trädrikt, åtminstone på Första Avenyen. Här har man tänkt sig dubbla rader med träd från Resecentrum och hela vägen upp till kyrkan, ja faktiskt ända in på kyrkplatsen. Man säger sig vilja ”låna in omgivande naturlandskap i stadskärnan och förstärka det lokala”.
Stortorget ska göras helt plant med hjälp av en trappa i det nordöstra hörnet som leder ner till en vattenspegel. I den nordvästra delen vill man placera ett glashus, ett orangerie eller ”limoneria” som valt att kalla det. I detta finns citrusträd som man lyfter ut på torget. Så mycket för den lokala förankringen. På torget placeras ett flertal skulpturer i runda former tillverkade av brons. Ur munstycken på flera platser på torget kommer vattenstrålar
Man har tänkt sig en marknadsplats i nuvarande gatukorsning Vattugatan/Första Avenyen.

Tillbaka till staden vill bl a återskapa Berns trädgärd på Stortorget med möjlighet till uteservering och med uppstammade lindar. I det nordöstra hörnet finns en rund vattenspegel. En oregelbunden belysningslinje går från Resecentrum till Östergatan där arkitekternas entusiasm tycks ha avtagit något i detta förslag. Vid den lilla öppna platsen utanför Resecentrum tänker man sig en informationsportal. Det låter som en god idé. Besökare som kommer till Hässleholm möts idag av en total brist på information. Vid kommungränsen sitter föga inbjudande gröna skyltar och vid infarten till staden sitter lika tråkiga skyltar med ett sammelsurium av reklamskyltar.
Även detta förslag har en idé om en aktivitetszon i hörnet Vattugatan/Första Avenyen (jfr Hässleholm nästa). Kanske är det tänkt som en marknadsplats?

I förslagen finns också beskrivet olika typer av belysningar som ska hjälpa till att gestalta stadsrummet. Ljussättning har blivit ett effektivt sätt att skapa rätt känsla i stadsrummet. Vi har ju fått en ljussatt viadukt vid Tredje Avenyen/Kristianstadsvägen. Enligt ryktet till en kostnad av 600.000 kronor. Smakar det så kostar det. Och ibland måste det få kosta. Genomgående finns tankar om vatten och växtlighet. Hässleholm har inget naturligt vatten stadsnära. Det har ju funnits en å längs med Vattugatans sträckning och någon hade en tanke på en ”liten kanal” där men det är kanske att göra det lite svårt för sig.
Alla förslagen innehåller såväl konkreta lösningar som visionära tankar kring stadens utveckling, kultur och handel. Det som är allra viktigast för Hässleholm är kanske inte vilken gatubeläggning vi väljer eller ens trädens placering utan mer hur vi får staden att fungera och attrahera. Hur ska vi få torghandeln att vara attraktiv? Idag fyller vi Stortorget med skrotbilar och fladdrande presenningar. Här saluförs diverse varor, allt från kläder och väskor till CD-skivor och allehanda ”konsthantverk”. En och annan matförsäljare förekommer också utöver de lokala grönsaks- och blomsterhandlarna. Lika viktigt som torgets fysiska utformning är vilka förutsättningar som ges för både den ”bofasta” handeln som för den ambulerande. Det vi söker med stadsutveckling är ju inte bara fysiska förändringar av gator och torg utan också utveckling av handel, restauranger och kultur. Sammantaget är det utveckling av hela kommunen som eftersträvas med förbättrad befolkningstillväxt som ett övergripande mål. Utan tillväxt blir det heller inte resurser till utveckling av något överhuvudtaget.

Jag skulle vilja se en praktisk, funktionell lösning av hur torghandeln ska se ut i framtiden. Var ska nuvarande Pastavagn och Pölsemannen finnas eller deras motsvarigheter? Hur ska nuvarande torghandlare driva sin verksamhet? Vilka aktörer ska finnas på torget?
Ett enkelt förslag är att ha fasta paviljonger som hyrs ut till de aktörer som ska bedriva handel på torget. Hyran ska sättas i relation till övrig hyresnivå för butikerna i staden  på ett sådant sätt att villkoren blir likvärdiga. Paviljongerna kan användas året runt. Vissa aktörer kanske har en fast plats varje dag andra finns i olika paviljonger olika dagar. Till jul kan paviljongerna användas till julmarknad, till påsk, midsommar eller vid andra evenemang kan de anpassas till detta. Torget kan hållas estetiskt tilltalande. Det krävs också att medel avsätts för att hålla paviljongerna fräscha, årligt underhåll krävs och det måste finnas resurser att sanera skadegörelse omedelbart när det inträffar, för det gör det.
Bygg gärna ett glashus med uteservering på Stortorget men välj ett soligt läge, skippa citronerna och ordna något som fungerar året runt. Koppla information och marknadsföring till Hässleholms nya gestaltning. Och varför vänta till 2014? Det går bra att införa många av de mjuka värdena redan idag. Se till att rensa upp i torghandeln, se till att få fram välkomnande och informativa skyltar vid infarterna och gör en marknadsplan för Hässleholm. Hur ska vi marknadsföra oss? Vilka värden ska vi föra fram? Vad ska vi vara stolta över – har vi något att vara stolta över? Om svaret uteblir ska vi kanske se till att skaffa oss det – PDQ!

Bosse

Man är väl ”cool”!

”Äntligen!”, som Fylking brukar utropa när Svenska Akademien annonserar årets nobelpristagare i litteratur. Ja, det är väl några år sedan han blev portad men det har ändå blivit en klassiker.
Efter ett kallt och regnigt april är det så här på månadens sista dag – Valborgsmässoafton – riktigt skönt ute, soligt, nästan ingen vind och närmare 15 grader när jag på förmiddagen äntrar Street Gliden för en tur. Nu är jag ingen ”runt torget-åkare” utan vill gärna ha något mål. Det ska finnas ett syfte med hojåkning, utöver den härliga känslan.

Jag ställer kosan mot Kristianstad. Frun har ”tjatat” hela året om dahlior. Hon vill ha dahlior i trädgården. Och så har hon nämnt en plantskola som hon tror är välsorterade på just dahlior. Så istället för att åka till närmsta plantskola åker jag till den utpekade dito, ca tre mil från Hässleholm. Väl där parkerar jag motorcykeln bland ”sossecointainrar” och släpvagnar.
En optimistisk herre vill gärna ”hjälpa” mig och erbjuder sin varuvagn i ett fåfängt försök att slippa gå tillbaka med den själv. Jo, det är väl troligt att jag ska fylla vagnen med några påsar jord, en thuja och lite trädgårdskonst i betong. Nej du, gubbe du får allt släpa dig tillbaka till vagnsskjulet själv.

Främmande fågel på plantskolan.

Väl inne på plantskolan frågar jag först en i personalen om dahlior men han verkar inte vara bekant med denna växt. Han rycker på axlarna och jag blir nästan besviken när han inte säger: I´m from Barcelona!
I kassan är man inte heller helt säker på var det kan finnas dahlior så jag ger upp, tar min Harley och åker till en annan plantskola i Kristianstad. Där vet man bättre besked och jag köper några olika sorter. Jag väljer endast efter bilden på påsen med lökarna, eller är det knölar det heter? Betalar i kassan medan övriga kunder tittar på mig som om jag just landat i en farkost från Mars.
Nej, jag vet man ska väl inte köra till plantskolan på en Harley – det är ju så uncool. På en Harley kör man till Systemet, till Gibraltar och dricker en öl innan man kör hem igen eller möjligen till en Harley-träff där man slår sönder en Honda med slägga. Man kör inte till plantskolan och köper dahlior.
Därför glodde alla mina, i ”Foppatofflor” iförda medmänniskor som var kunder på plantskolan denna Valborgsmässoafton på mig som om jag kom från Mars. Det gav jag f-n i. Glo ni så mycket ni vill så köper jag dahlior till min fru och fraktar hem dem på min Harley-Davidson Street Glide. Den är svart som synden och har en dödskalle på tanken. På parkeringen stod det japanska kombibilar i rader, en och annan Volvo och några pösiga tyskar prestigevagnar men bara en Harley-Davidson – skit på er!
OK, jag håller med om att min hoj inte är den mest praktiska shoppingvagn man kan ha men det var den jag hade valt idag och dahliorna fick plats i vänstra sadelväskan. Jag krängde på mig hjälmen satte mig på motorcykeln samtidigt som jag hela tiden försökte se cool ut och sedan körde jag hem. Väl ute på vägen kunde ingen misstänka min ocoola last! Man är cool igen!

Bosse

Snyggt eller osnyggt?

Man frågar sig vilket ansvar media har i dessa tider? Det finns ett otal exempel på när pressen är delaktig i att påverka historien. Ministrar tvingas avgå och rättssäkerheten har satts på spel, osv.
Utifrån mitt långt mindre storpolitiska perspektiv ser bilden lite annorlunda ut. Media i Hässleholms kommun uppfattas av näringslivet i kommunen som mer negativ till företagen än hur media uppfattas genomsnittligt i landet. Media i Hässleholm placerar sig faktiskt i det absoluta bottenskiktet. Man kan fråga sig vad det beror på? Ja, var och en får väl döma själv men här är ett exempel.

Redaktionerna på landets tidningar är noga med att framhålla sitt oberoende och vikten av att inte gå företagens ärenden utan att kritiskt granska både myndigheter och företag. Så är även fallet med tidningsaktörerna i vårt område. Inget fel i det. Pressens uppdrag är just detta tillsammans med uppgiften att rapportera om det som är av sk allmänintresse. Det är en viktig del av vår demokrati.
En av de lokala tidningarna här i norra Skåne har en krönikör som sedan en tid valt att framhålla en av bankerna och dess bankdirektör på ett sätt som förvånar. Jag har absolut ingen kritik mot sagde bankdirektör, tvärtom. Inte heller har jag någon anledning att kritisera banken som sådan – inte mer än alla andra banker som numera får ta emot mer eller mindre förtjänt kritik för sin vinsthunger. Det jag ifrågasätter är om en sk oberoende tidning ska låta sig bli ett marknadsföringsverktyg för ett enskilt företag och dess evenemang.
Krönikören i fråga har, enligt mitt förmenande valt att ta ställning mot HessleCity i ett försök att provocera cityledaren och styrelsen att spela på krönikörens villkor. Dvs genom att undanhålla information som uppenbarligen kommit tidningen tillhanda och i stället fokusera på tidigare nämnd bank vill krönikören framställa HessleCity och dess ledning som passiva och inkompetenta.
Vid en citylördag härom månaden redovisade krönikören endast bankens aktiviteter och utelämnade övriga aktiviteter på stan. Det hör till historien att bankens och HessleCitys övriga aktiviteter var samordnade och marknadsfördes i gemensamma annonser.
Det senaste exemplet härör sig från den gångna helgen när HessleCity anordnade ett av de större evenemangen för säsongen, Modegalan. I den krönika som vederbörande skrev på lördagen och som brukar innehålla intressanta händelser i helgen nämndes överhuvudtaget inte Modegalan, denna helgs i särklass största händelse i Hässleholm. I stället valde krönikören att framhålla bankdirektörens referat av en fotbollsmatch. Samma krönikör hade tidigare i veckan när han stött på cityledaren påpekat att han minsann inte skrivit något elakt om HessleCity på två veckor.

Det är min uppfattning att den här typen av agerande är oprofessionellt, omoget och infantilt. Det bidrar till att skapa en negativ bild av Hässleholm som i förlängningen kommer att binda ris åt egen rygg för tidningen ifråga. Det är den här typen av sk journalister som bidrar till att placera Hässleholm i bottenligan när det gäller mediaattityd. I Svenskt Näringslivs attitydundersökning som presenteras idag, den 23 april behåller Hässleholm en fortsatt låg ranking när det gäller företagens uppfattning om medias attityd till företagande.
Om sagda krönikör nu tycker att cityledare och styrelse borde vara flitigare med att ”fjäska” för honom står det honom fritt att säga det. Vill han ha information är ingen av oss svåra att nå och den grundläggande information går oftast ut i form av pressmeddelanden till redaktionen. Men denna person vill ha specialbehandling – som det anstår en diva.
I min bok överväger numera minustecknen. Osnyggt är min åsikt.

Det förtjänar att påpekas att aktuell tidning, genom en artikel av annan journalist, denna vår bevakat Modegalan och rapporterat om den i tidningen på ett vederhäftigt sätt.

Bosse

Stadsutveckling i Hässleholm

Hässleholm står inför en omvandling av centrum. I ett första steg är det Frykholmsgatan, Stortorget och Första Avenyen som ska omgestaltas. Syftet är att skapa ett attraktivt centrum för både hässleholmare och besökare. ”I Hässleholms stadskärna är det enkelt att mötas och härligt att vara” har slagits fast som en programförklaring. Till detta ska läggas ytterligare ett antal punkter som beskriver den vision man har för stadskärnan. Läs mer på kommunens hemsida.

När man betraktar Hässleholm och omvärlden framhålls gärna stadens utomordentliga läge i kanten av en storstadsregion. Till Hässleholm är det lätt att ta sig. Vi har fantastiska kommunikationer – åtminstone med tåg. Fast tågen går ju förstås åt bägge hållen, dvs det är lätt att ta sig ifrån Hässleholm också. Och då ligger Malmö mindre än en timme bort och Köpenhamn når man bara några minuter senare. Den berömda Öresundsregionen finns inom räckhåll. Här finns köpcentra, teatrar, restauranger och ett folkliv som överträffar de vildaste drömmar vi har i Göingebygden.

Man måste följaktligen fråga sig till vad Hässleholms centrum skall utvecklas till? Ska vi skapa ett nytt Lilla Torg (Malmö), ett nytt Emporia (Hyllie) eller ett nytt Ströget (Köpenhamn)? Svaret på frågan är naturligtvis att vi ska skapa ett nytt Hässleholm. Men frågan kvarstår – var finns vi i Öresundsregionen, var finns vi i norra Europa. I en studie som gjorts av Kairos Future fastslår man att sk. kluster uppstår kring människors aktiviteter och inte utifrån geografiska förutsättningar. Med andra ord är det inte självklart att Hässleholm sveps med av Öresundsregionen. ESS-projektet med MaxLab IV nämns ofta som en framgångsfaktor för hela regionen men Region Skåne är som bekant inte en homogen region. Den kantrar kraftigt åt sydväst och väst. Här uppe i det nordöstra hörnet råder, i princip, nolltillväxt. Hässleholms kommun har växt med ca 2.000 människor sedan 1974 (!).
En annan viktig faktor att tänka på för Hässleholm är kommunens struktur. Med det menar jag hur ser kommunen ut demografiskt. Av 50.000 invånare bor ca 30.000 utanför tätorten Hässleholm. I de byar som omger tätorten vill man också ha kommunal service – fullt förståeligt. Det innebär emellertid att de flesta satsningar blir kompromisser. När man ska göra något i Hässleholm har redan en hel del resurser förbrukats på andra, också lite mindre, projekt runt omkring tätorten. Det ska finnas simhallar, fotbollsplaner och annan rekreation i alla byarna. Det blir svårt att kraftsamla och få till något publikdragande.

Med merparten av invånarna utanför tätorten kan man förstå att det är där majoriteten av väljarna finns. Svårt läge för våra politiker. Det kräver stort politiskt mod för att våga stärka Hässleholm ”på bekostnad av”  kransorterna. Å andra sidan kommer nuvarande strategi sannolikt att utarma Hässleholms tätort och då blir följden att byarna runt omkring också går ett dystert öde till mötes, även om vissa byhövdingar skulle vädra morgonluft till en början.

Hässleholm måste hitta sin identitet som gör att det är attraktivt att bo, leva och arbeta här. För det krävs att förutsättningar finns för handel, utbildning, omsorg, arbete, boende, osv. Då duger det inte att kommunala tjänstemän, inte sällan bosatta utanför tätorten, vill starta kommunala inrättningar som inte kan drivas kommersiellt för att hålla en hög service i byn. Det är att göra hela kommunen en björntjänst. För att tala klarspråk; om det inte går att driva ett gym i Bjärnum på kommersiell basis ska det inte finnas något gym i Bjärnum. Gymsugna får helt enkelt åka till Hässleholm. Det är därför vi satsar på Pågatåg Nordost, bl a.
Ökad servicenivå i Hässleholm innebär att det blir mer attraktivt att bo och leva där. Med en ökad befolkning ökar också kundunderlaget vilket ger möjligheter till nya etableringar och expanderande företag vilket ytterligare ökar attraktiviteten. Snart spiller detta på orterna runt omkring Hässleholm och plötsligt finns det underlag för ett gym i Bjärnum – som drivs i privat regi.

En arkitekttävling har pågått under några månader och nu finns fyra förslag på omgestaltning av området kring Stortorget i den första etappen. Förslagen har döpts till Live & Direct, Hässleholm nästa, Tillbaka till staden och Självklart i Hässleholm. Läs mer om vad varje förslag innebär på denna länk. Så frågan är då vad stadsutvecklingen i Hässleholm syftar till och vilket av de fyra alternativ som i skrivande stund finns utställda i Kulturhusets foajé vi ska förorda. Oavsett vad svaret blir krävs det att staden fylls med människor och aktiviteter för att de 33 miljoner som ska satsas ska ge en god utväxling för Hässleholm och dess invånare.

Bosse

Gilla Hässleholm

Enligt en undersökning i SDS som låtit opinionsinstitutet Yougov fråga tusen skåningar om var de kan tänka sig att bo är Lund populärt. De flesta skåningar är positiva till Helsingborg, Ystad och Lund medan merparten av de tillfrågade är tveksamma till Landskrona, Trelleborg och tyvärr också Hässleholm.

Det kommer lite för många negativa signaler om vår kommun och det manar till eftertanke. Först och främst saknas det en positiv grundton i Hässleholm. Allt för ofta hör man negativa uttalanden om vår stad. Det saknas det och detta. Visst kan man önska sig både det ena och det andra men samtidigt måste man koppla dessa önskningar till realistiska förutsättningar.

Vi vill ha fler restauranger, butiker, nöjesställen och mycket annat. Men det måste finnas ett kundunderlag för att restaurangerna ska kunna överleva. Det måste finnas köpare för att det ska finnas butiker. Och trots att vi är Skånes femte största kommun med 50.000 invånare så är Hässleholm ganska litet med färre än 20.000 boende. Det är alltså flertalet som bor i de byar som omgärdar centralorten eller ute på landet. Detta återspeglas i folklivet i centrala Hässleholm. Det innebär också att de relativt starka kransorterna kräver resurser i den kommunala budgeten. Självklart måste alla ha kommunal service och bli föremål för investeringar oavsett var i kommunen man bor. Men faktum kvarstår att det kan vara hämmande för utvecklingen totalt sett. Hade vi kunnat kraftsamla i centralorten hade säkert utvecklingen varit mera gynnsam för kommunen som helhet. Vi har sedan mitten på 70-talet haft en befolkningsutveckling i Hässleholms kommun på ca 2.000 personer. Det är en skrämmande svag utveckling.

Det är avgörande för Hässleholms framtid, både som stad och som kommun att vi får en mer positiv befolkningsutveckling. Men det räcker inte bara med mer människor. Vi måste också hantera demografin, befolkningssammansättningen.
Hässleholm har en sk ålderspuckel, dvs det finns en oproportionerligt hög andel äldre personer i kommunen. Det medför kostnader för äldrevård som ska bäras av en för liten andel yngre.
Hässleholms befolkning har också lägre utbildning än riksgenomsnittet och därmed också lägre inkomst. Det innebär bl a lägre köpkraft.

Det här är några av de utmaningar som vi står inför. Hur ser Hässleholm ut om 20 år? Har Skåne ”urbaniserats” och kantrar i väster, dvs bor alla i Malmö, Lund och Helsingborg? Har Hässleholm utvecklats (eller avvecklats) till en sovstad med begränsad service, slumrande kulturliv och en servicebutik för det nödvändigaste.
Med förbättrade kommunikationstjänster, snabbare och tätare tågförbindelser, ökad näthandel, osv kan man fråga sig om Hässleholm kan hävda sig som handelsplats? Vi omges idag av flera starka handelscentra; Väla, Härlöv/Kristianstad och Malmö. Inom kort är Emporia i Hyllie söder om Malmö färdigt med ca 95.000 kvm handelsyta (Väla har 60.000 kvm). I Kristianstad ligger man i startgroparna för att exploatera Hammar öster om centrum. Till skillnad från Väla och de externa etableringarna i Kristianstad når man Emporia med tåg på under en timme från Hässleholm. Med stigande drivmedelspriser blir alternativa färdmedel mer och mer intressant. Där har Hässleholm idag en konkurrensfördel med centrumbaserad handel. Du tar dig enkelt hit utan bil och når alla butiker.
Men hur blir det i framtiden med utbyggda kommunikationer (som vi ju alla vill ha)? Blir andra, ”häftigare” alternativ intressantare med butiksdöd, försämrad service och en tråkigare miljö som följd? Lika lätt som det är att resa till Hässleholm, lika lätt är det att resa härifrån.

Frågan är hur vi möter dessa utmaningar? Ska vi bara satsa på trygg boendemiljö, god barnomsorg och skola och omvandlas till en kommun för nattboende? Eller ska vi satsa offensivt och försöka utveckla vår bygd med livaktig handel, kultur och nöjesliv?
Jag tror att vi måste utvecklas annars kommer vi att försvinna helt. Receptet heter samarbete mot ett gemensamt mål. Hässleholms alla olika aktörer, såväl politiker, näringsliv och föreningar måste hitta gemensamma beröringspunkter och sedan målmedvetet sträva i den riktningen. Min känsla är att vi idag lägger alltför stor vikt vid särintressen och är mer eller mindre förlamade när det gäller att se oegennyttigt på olika åtgärder som i ett större perspektiv slutligen skulle gynna oss alla. Kortsiktiga vinstintressen råder över långsiktiga lösningar som troligen skulle ge ännu större vinster, osv. Med samverkan kan vi bli starka och konkurrenskraftiga.

Igår träffade jag Peter Lund, nytillträdd koncernchef vid Bergendahls Food, Hässleholms största privata arbetsgivare. Han kunde berätta att Bergendahls kommer att etablera en CityGross-butik i Hässleholm, på gamla Ringcentral-tomten. Det blir också ett utbildningscenter för Bergendahls. Det här är positiva signaler från ett företag som leds av en person som anser att ”inget är omöjligt”. Det är den typen av visionärer som behövs i större utsträckning i vår kommun.

Bosse

Några timmar på motorcykel

Häromdagen fick jag chansen att köra en sväng på min Harley, 2010 års Harley Davidson Street Glide med 96 cubic inches motor. Tyckte det var bäst att passa på nu när sommaren kommit till Skåne i månadsskiftet september/oktober efter regniga juli, augusti och början på september. Turen gick till Helsingborg med första stopp på Harley-Davidson Helsingborg. Resan gick smidigt med gles trafik, solsken och stillsamma bilister. Härligt att sitta på hojen efter flera veckors uppehåll. Funderade på om jag borde trampat trampcykel istället men den fick stå tillbaka denna gång.

I Harley-butiken var det ganska öde. Förberedelser pågick för Open House när 2012 års modeller ska introduceras så mitt besök blev ganska kort. Passade dock på att åka runt till baksidan och verkstadsingången för att kolla trycket i mina bakre stötdämpare som är luftassisterade. Dom var ok så jag fortsatte färden ner till Helsingborgs centrum och hittade en bra p-plats. Mitt mål var Gastronomibutiken på Drottninggatan. Jag brukar slinka in där och köpa delikatesser när jag är i närheten. På ”inköpslistan” stod amerikansk entrecôte. Ja, jag vet att det är vansinne att köpa kött importerat från USA. Idag ska det ju vara närproducerat och ekologiskt. Men det här är ett kött som smakar såååå gott om man tillagar det på rätt sätt. Man kan ju fråga sig varför vi inte kan köpa sådant kött i den lokala butiken? Priset är ungefär det samma men kvalitén skiljer sig märkbart.

Den amerikanska entrecôten var slut – skit också! Men det fanns ryggbiff från samma ställe. Jag köpte en rejäl bit som skulle räcka till fyra. Tänkte helsteka. Först bryner man köttet på stekjärnet och sedan in med det i ugnen. Max 120 grader på ugnen och sedan får köttet stå inne till det når 58 grader inuti. Då blir det perfekt. Med köttbiten, lite gott kryddsmör och en baguette i bagaget äntrade Harleyn igen och gav mig ut i fredagstrafiken. Jag svängde söderut på Drottninggatan, passerade Knutpunkten och tog höger vid brandstationen mot Råå. Så småningom hade jag tagit mig förbi alla trafikljusen vid Allers förlag och fortsatte mot Glumslöv på gamla vägen mellan Helsingborg och Landskrona. Strax efter Glumslöv ligger Glumslövs backar med vidunderlig utsikt över sundet och Danmark i väster. Man kan se Landskrona, Öresundsbron, Ven och Köpenhamn om vädret är klart. Denna dag var det dimma och dis så utsikten gick förlorad.

Efter att ha glidit ner för den sista backen och passerat golfbanan på höger hand och utan att bli träffad av en enda förlupen golfboll svängde jag höger vid stoppet och fortsatte in mot Landskrona. Jo, jag hade gjort ett fullt stopp och förvissat mig om att vägen var fri innan jag drog på in mot stan. Återstod att tråckla sig igenom alla rondellerna på Ringvägen innan jag hade planerat ett stopp på Statoil för bränslepåfyllning. Vid den andra rondellen (jag vet att det egentligen heter cirkulationsplats) höll jag på att bli överkörd av en stadsbuss. Chauffören ville väl spara en sekund eller två för att hålla tidtabellen och tyckte det motiverade honom  att utsätta mig för livsfara. Tvärnit från min sida räddade situationen! Busschauffören åkte med god fart glatt vidare genom rondellen medan jag stod stilla mitt i. Han var kanske yrkesförare men hade knappast någon yrkesstolthet.

Jag åkte vidare genom ytterligare några rondeller, en med en liggande röd jättetulpan i plåt och fortsatte ner mot Statoil. I korsningen när jag skulle svänga vänster håller jag på att bli överkörd nästa gång. En bilist kör ut från utfarten från köpcentrat. Han stannar dock halvvägs ut i vägen och jag kan passera. Tankar fullt på macken och köper en glass. Vem vet – det kanske är årets sista glass? Passar på att beundra en veteranmotorcykel av märket Triumph med danska skyltar.

På hojen igen och full fart mot Hässleholm. Jag har ju färskvaror i sadelväskan och det är varmt ute trots årstiden. Tar vägen mot Svalöv och fastnar direkt bakom en Skoda från Polen som föredrar vänsterfilen och parkerar sig där. Kanske en polack med engelskt påbrå? Kommer förbi till slut och fortsätter förbi Asmundtorp. Efter fartkameran vid vägen till Billeberga svänger jag vänster mot Svalöv. Det är en fin väg att köra, svänger lite och man ser långt. Efter en djup dalgång finns det en rastplats uppe på nästa krön. det står en vit skåpbil där. När jag närmar mig sätter den fart och passerar förbi stoppskylten utan att lätta på gasen. Jag är i kapp den accelererande skåpbilen efter bara 50 meter och kör om. Funderar på att ge något tecken för att visa min irritation över hans bristande respekt och trafikfarliga beteende men inser att han ändå inte kommer att förstå. Det är den tredje incidenten på bara ett fåtal mil.

Åker igenom Svalöv och deras stolthet – rondellen. Den har en beläggning som en tvättbräda och skymd sikt till vänster. Ingen kommer. Fortsätter färden mot Torrlösa. Möter en buss, en gul regionbuss modell större. Bakom den kommer en bil, en Ford tror jag som gör en vänstersväng framför mig in mot Hanksville Farm. Hyfsat långt avstånd men jag kunde inte se bilen bakom bussen. Undrar om bilisten såg mig innan han påbörjade svängen? Färden går genom Torrlösa och ner mot Bialitt. Jag njuter! Det är en särskild känsla att åka Harley. Kan inte beskriva den riktigt – det är bara läckert!

Svänger vänster vid Bialitt. Den som är tillräckligt gammal minns Lasse Holmqvist och svartvita TV-program från Bialitt. Måste varit i slutet på 50-talet eller i början på 60. Jag kör om en BMW och passerar två bilar till vid Emmaus innan jag når Ask. Det är riktig Harleyväg här. Man kan bränna på rätt så bra i långa svaga böjar. Jag har kört vägen tusentals gånger känns det som – både med motorcykel och bil. Strax är jag i Röstånga. Bilverkstaden som en kurskamrat och jag landade i med lånad Amazon vintern 1971/72 ligger kvar men verkar vara avsomnad. Frågan är om den nånsin hämtade sig efter att vi med blankslitna sommardäck missat bensinpumpen med millimeter tillgodo och brakat rakt in i entrédörren. Polispatrullen från Landskrona höll på att köra rakt in i vår bagagelucka på det glashala underlaget. Det blev förmodligen vår räddning tillsammans med våra blåa flygvapenuniformer när poliserna såg mellan fingrarna på vårt vansinnesfärd. Vi hade kört på tid från Landskrona till Herrevadskloster. Och det slutade, som sagt, i Röstånga Bilverkstad. Denna gång klarar jag dock svängen utan problem och åker snart genom det vackra Nackarp med sin boksskog. Så här års är det riktigt mörkt på serpentinvägen genom skogen. På våren när boken slår ut är ljust i den skira grönskan. En fantastiskt vacker väg vid alla årstider.

Motorcyklar kan vara irriterande för bilister...?

Jag är nu i ett område som alltid väcker minnen. Nackarp, Skäralid och sedan Ljungbyhed. För fyrtio år sedan åkte jag här för första gången. På väg till Ljungbyhed och Herrevadskloster. Inryckning för befälselev Carlsson. Början på en nästan trettioårig karriär i Flygvapnet som stridslednings- och luftbevakningsofficer (STRIL). Nu är flygflottiljen F 5, Kungl. Krigsflygskolan nerlagd. Ljudet av flygmaskiner som var ständigt närvarande har tystnat och byn Ljungbyhed är en ganska sorglig plats. Min motorcykelfärd går inte igenom själva byn utan jag passerar utanför och genom det genom Edvard Persson kända Spången – Kalle på Spången. Fortsätter i god fart och når snart riksväg 21. Stannar vid stoppet och tre bilar passerar. Jag svänger höger och fortsätter mot Perstorp.

Kommer strax ifatt de tre bilarna. Längst bak ligger en VW-buss med omfattande rostlagning. Här är 21:an en sk. 2-1 väg. En väh med vajerräcke i mitten och en enfilig körbana – det yttersta fattigdomsbeviset för svensk trafikpolitik. Ligger på behörigt avstånd bakom ”Folkan” i väntan på att vägen ska övergå i två filer. Efter en stund upptäcker föraren i VW-bussen min närvaro och drar sig något till höger i ett försök att signalera att jag kan klämma mig emellan honom och vajerräcket. Det beslutet tänker jag behålla själv. När vi kommer till det tvåfiliga vägavsnittet strax innan Perstorp tycks förarens synbara välvilja ha övergått till ovilja. Direkt när det blir tvåfiligt håller han dikt åt vänster, kör om den första bilen och går därefter in till höger. Själv har jag avvaktat och nu på börjar omkörning av den första bilen för att därefter köra om VW-bussen och till sist en Audi- Men döm om förvåning när jag bara är någon meter bakom VW:n denne plötsligt kastar sig ut i vänster filen, kör om Audin och sedan demonstrativt ligger kvar i vänsterfilen hela vägen till vägen återigen blir enfilig. En  motorcykelhatare? En förare som blev irriterad för att jag inte följde hans uppmaning att köra om när han ville? Jag slår av på farten och låter avståndet till denne märkliga bilförare öka. Noterar registreringsnumret i huvudet och kör igenom rondellen innan Perstorp. Håller behörigt avstånd genom hela byn. Det blir så småningom 70 och sedan 90. Ny 2-1 väg som denna gång inleds med tvåfiligt avsnitt. Jag drar på och nu har VW:n ingen chans att hänga med i accet. Jag kör om och håller rullen för att lägga avstånd mellan mig och den märkliga VW:n, kör om två bilar till och börjar minska på farten inför nästa bil och slutet på den tvåfiliga vägen. Då kommer VW:n som ett skott och klämmer sig emellan mig och framförvarande bil. Idiot! Jag bromsar. Jag hatar människor som utsätter mig för livsfara. Vem tror han att han är? Leker han polis eller tror han att jag är road av att leka med honom – med livet som insats? jag slår av på farten och låter honom fortsätta. Det är relativt långt till bakomvarande bilar så puttrar fram i 80 på sträckan där hastighetsbegränsningen är 100. Jag vill inte ha mer med den här idioten att göra och tänker stanna på nästa P-plats innan jag fortsätter hemåt.

Men precis innan P-platsen svänger VW:n höger in mot Ottvalla och vägen är åter fri för mig. Jag fortsätter mot Hässleholm och ser inte till en enda konstig bilförare till på den återstående sträckan hem. Det var ändå för många som tyckte att de kunde chansa, nonchalera eller provocera på denna motorcykeltur. Alldeles för många som tyckte att dem kunde leka med min säkerhet och utsätta mig för livsfara för att det ska vara acceptabelt. Även om någon eller alla dessa tyckte att det var jag som gjorde fel och även om det var så att gjorde fel så är det ändå inte acceptabelt att utsätta andra för livsfara – bara för att statuera exempel. Det är en en mycket märklig attityd bland allt fler trafikanter. Så till dig i VW:n, jag vet vad du heter, jag vet var du bor, vill jag bara säga – Fuck you!

Fast man ska ju strunta i sånt här – eländigt energisug. Jag överlevde denna gång och nu väntar goda vänner, matlagning och trevlig samvaro. Det har varit en rolig vecka faktiskt. Började med avstämningsmöte om Hässleholms Galakväll på måndagen. Hann vara med en knapp halvtimme innan jag sprang till styrelsemöte med NyföretagarCentrum. Fortsatte på tisdagen med möte med medlemmar i HessleCity. Öppettider, en ständigt återkommande fråga. Många synpunkter men ett steg framåt kom vi känns det som. På onsdagen var det bara vanligt jobb innan torsdagen stod för dörren. Strax efter två på eftermiddagen kliver jag in i Linnéskolans aula. Där har Renata Chlumska haft föreläsning för gymnasieelever. Nu ska jag hämta henne och låna henne mitt kontor några timmar innan vi ska äta middag på Cats tillsammans med några rotarianer. Renata ska sedan ha ännu en föreläsning i Röda Salongen. Det är utsålt. Dagen innan har jag fått veta att jag förväntas presentera kvällens arrangemang på scen och när det hela är över ska jag överräcka blommor och tacka. Ett hedersuppdrag med andra ord. Det ska bli kul.

Renata Chlumska får blommor efter ett spännande föredrag.

Jag inleder kvällen med att presentera syftet, pengar till Rotary Doctor´s, innan jag släpper fram Hans Danielsson som berättar om sina äventyr som läkare åt Rotary i Kenya och Nepal. Därefter kommer Renata. Första svenska kvinna på Mount Everest topp. Hon har också cyklat och paddlat runt hela USA. Mer än 400 dagar tog det. Hon fängslar publiken och bjuder på sig själv. När hennes berättelse är slut får hon blommor, stort tack och varma lyckönskningar för framtiden av mig. Kön är lång för autografer och köp av en dvd som Renata har om sitt äventyr i USA. Renata har gjort en god insats och är en intagande och lättsam person att samarbeta med.

Bosse