Fimbulvinter

Hej!

Vintern har slagit till med full kraft. SMHI utfärdar klass 1 och klass 2 varningar om vartannat. SJ* sliter sitt hår kan man förmoda och snöröjarna har bråda dagar. En ändring av bestämmelserna öppnar dessutom upp för längre arbetspass. Är det fimbulvinter som är över oss?

Det här är en en helt ovetenskaplig spekulation om väder. En helt subjektiv fundering kring vädret och hur jag upplever det, måhända med en anstrykning av gnäll och brist på positivt synsätt.
För några år sedan uttryckte min kära hustru farhågor om att det skulle bli sju dåliga somrar. Jag är böjd att ge henne rätt. Tror det var 2006 eller 2007. Jag hoppas det var 06 för då är det bara en dålig sommar kvar, det var nämligen den kommande sommaren som avsågs i hennes  vad man skulle kunna likna vid en förbannelse. Nu har det alltså gått sex av dessa somrar och de har alla varit sisådär, tycker jag. SMHI:s statistik må säga något annat.
Däremot har vi upplevt ett par rejäla vintrar i Skåne där 2010 väl var värst? Snön låg i meterhöga drivor och det ville aldrig ta slut kändes det som. Frågan är alltså om det är fimbulvintern som är över oss? Vad är fimbulvinter kanske ni frågar er? Själva ordet stammar från fornnordiskans fimbulvetr som lär betyda ”den mäktiga eller stora vintern”. Enligt nordisk mytologi är det ett tecken på att Ragnarök är i antågande, en vinter som varade i tre långa år utan någon sommar emellan. Långt mycket lindrigare än min hustrus sju halvtaskiga somrar mao.

Snabb uppröjning av snömassor i Hässleholm.

Snabb uppröjning av snömassor i Hässleholm.

Det man frågar sig nu, i dessa tider av miljödebatt, är om klimatet verkligen har ändrat sig här hos oss eller om det bara är sk naturliga svängningar i vädret? Någonstans läste jag, eller hörde, att vi kan vänta oss mer extremt väder i framtiden eller kanske till och med nu. Kraftigare vindar, mer skyfall, mer snö och rimligen också varmare somrar. Eller blir det kallare somrar? Definitivt regnigare misstänker jag.
Mer snö behöver jag inte och de gör inte de två personer i övre medelåldern jag såg häromdagen kommande stakande i vägkanten i en sisådär tre decimeter snö. När de tog sig upp vägen hade de inga skidor på fötterna, bara stavar i händerna. Dom behövde ingen snö, möjligen var sitt par skidor.

Efter ihärdigt snöande och krafiga vindar är vår uppfart begravd i snö som ligger i drivor. Vår gata plogas av en telefonpratande man i traktor som kör i hög fart. På ena sidan gatan ligger vårt hus tillsammans med grannarnas, på andra sidan parken, dvs en grönyta. Snöröjaren envisas med att lägga så mycket snö som möjligt på den sida där vi har våra uppfarter. Istället för att köra två gånger åt samma håll och därmed förpassa merparten av snön till grönområdet så ska vi istället bära snön från ena sidan till den andra. För några år sedan försökte jag prata med vederbörande och föreslå att han kanske kunde försöka få snön att landa på ”parksidan”. Lönlöst! Enligt snöröjaren skulle det inte vara rättvist mot alla dem som bor på gator med hus på bägge sidor. Häpp! Nej, varför underlätta för någon när man kan göra det svårare. Har man ett serviceyrke så har man och i detta fall gäller det tydligen att ge så dålig service som möjligt när man ”cashar in” kommunala skattepengar. SKITSTÖVEL!!

Men det finns positiva saker i den kommunala snöröjningen också, det förtjänar att påpekas. I år tog det endast ett par dagar innan man börjat röja upp efter helgens hysteriska snöfall. I dag (12-12-12) var det full fart på Stortorget och Första Avenyen med bortforsling av snömassor till fromma för framkomlighet, äldre och handikappade men också för alla och envar.

Motordriven snöröjning underlättar.

Motordriven snöröjning underlättar.

Här hemma ligger dock snö överallt och det fick både hustrun och mig själv att tappa tålamodet. Efter visst sökande på nätet begav vi oss till ”gubbdagis”, dvs Clas Olsson. Inte för att jag behövde passning utan för att vi bestämt oss för att utöka vårt innehav av motordrivna prylar. SNÖSLUNGA! Fattar ni hur slutsålda snöslungor är? På ”Clas i sjön” hittade vi i alla fall en 5,5 hk sk. tvåstegsslunga. Det betyder, fick jag lära mig, att den driver på hjulen och slungar snö. Kan det vara möjligt – och för endast 3.999 svenska pengar. Man är böjd att säga: -Behåll växeln!
Enligt expediten i butiken tar det endast tio minuter att montera den 80 kg tunga pjäsen. Det tog tio minuter att få upp förpackningen men sedan gick det rätt kvickt att skruva ihop slungan faktiskt. Påfyllning av olja och bensin. Två drag i startsnöret och muskedundret går igång. Den fungerar och tuggar i sig snö som den sedan spottar ut i den riktning man önskar. Fyra växlar framåt och två bakåt. Lättkörd som en familjebil 🙂
Nu är det bara ett problem. Förmodligen kommer det inte att snöa en flinga till denna vinter. Fast, å andra sidan vad gör det. Snö har vi så det räcker!

Glöm nu inte skidorna när du ska ut med stavarna!

Bosse

*På tal om SJ; Nu har man beslutat att ställa in hundratals tåg mitt i julrusningen. Nej, SJ är inte dumma i huvudet – dom har bara otur när dom tänker! SUCK!

After Dark – inte så ljusskyggt.

Hej!

Besökte Stockholm häromveckan. Ett av syftena var att gå på anrika Hamburger Börs och se After Dark. Det är inte första gången man ser dom, transorna från 70-talet. Ja, det är väl bara Christer Lindarw som övervintrat från 70-talet. Resten av ensemblen har föryngrats genom åren. Men shownumren känns som favoriter i repris i stora stycken.
Hamburger Börs på Jacobs gata alldeles intill Operan i Stockholm har varit på dekis en längre tid enligt Lindarw men nu är det minsann ordning på torpet igen när After Dark återtagit scenen, tycker rikstransan.

Vi var slarviga när vi bokade detta, 595:- kostade biljetterna, per person. Inget ingick insåg vi sedan och krognotan belöper sig på ungefär 3.000:- för två personer. Då får vi lite sill till förrätt, en snaps och en öl. Berit valde torskrygg till varmrätt men jag kände mig manlig och valde helstekt ryggbiff. In på tallriken kommer en två centimeter tjock skiva av något material. Bästa användningssätt: gör tre hål på lämplig plats och ta en salladslök eller liknande så har du en utmärkt flip-flopsandal. Ganska exklusiv – 1.500 spänn! Desserten har jag redan glömt, inget att skriva om med andra ord. Nej, man besöker inte Hamburger Börs för matens skull. Men showen då?

Ja, den har sina ljusglimtar men däremellan är känns det mest som gammal skåpmat för beundrare av Christer Lindarw. Numret ”This is my life”, ett statement från en transvestit är väl inget som undgått någon under de dryga fyrtio år som dragshow har varit mer eller mindre rumsrent i Sverige. Ett slag för de homosexuellas rättigheter är inte heller det så showmässigt, hur angeläget det än må vara.
Ett burlesknummer lyser upp i ”the darkness” annars är det relativt tunt. Årets nytillskott, bimbon Babsan, går runt bland borden och gör sig lustig på publikens bekostnad. Publiken består av busslaster från landsbygden som i sina rutiga skjortor står i bjärt kontrast till artisternas paljetter. Babsan passar på att likna en av herrarna i storrutig skjorta vid en Hästensäng. Förvisso fanns det en point i det men den utsatte såg måttligt förtjust ut över uppmärksamheten.

Efter showen vandrar vi hemåt mot vårt hotell fyratusen kronor fattigare men knappast rikare på upplevelser. Sammantaget betyg blir en begagnad nätstrumpa, något bedagad och med en maska.

Bättre då att se Allt eller inget på Hässleholm Kulturhus.

Bosse

Tyvärr inga bilder till denna blogg!

En Stockholmsresa

Hej!

Stockholm är en trevlig stad! Vi åker gärna dit och flera gånger varje år har vi anledning att ta oss dit. Det kan vara i jobbet men också för nöjes skull. Att resa till Stockholm från Hässleholm är enkelt. Fem minuters promenad från vårt hus ligger Resecentrum. Sedan är det tre timmar och fyrtio minuters tågresa till huvudstaden. Att ta flyg från Sturup tycker vi inte är något alternativ. Man kan anföra SJ:s dåliga tidhållning, slitna tågset och annat men faktum kvarstår. Det är bekvämare än flyget i alla fall. Tidsåtgången blir mindre och man slipper allt stök med säkerhetskontroller och annat på flygplatsen.
Just vid denna resa gick färden från Skåne till Stockholm smärtfritt och enligt tidtabell. Vid hemresan däremot var det värre. Ett X2000-tåg passade på att fatta eld på Stockholms Centralstation varvid alla perronger utrymdes medan tåget brann upp. En timme försenade anträdde vi resan mot Hässleholm. Det var ju inte så farligt.
Vad som är svårare att förstå är SJ:s prispolitik. Biljetten från Stockholm till Hässleholm kostade 363 kronor inkl en utomordentligt god räkmacka. Tänkte dock fortsätta till Malmö för att hämta hem hunden – och min lilla sportbil som jag lånat ut till dottern. Tilläggsbiljett från Hässleholm till Malmö kostar 425 kronor – häpp!!
Innan denna hemresa hade dock helgen spenderats i huvudstaden med syfte att bl a besöka Hamburger Börs och se en show med After Dark. Mer om denna föreställning i kommande blogg.
Vi startade vår Stockholmsvistelse med det obligatoriska besöket på Karen Millen, hustruns favorit av namnkunniga kläddesigners. Det finns en butik på Biblioteksgatan och en i NK-varuhuset på Hamngatan. Det betyder att det hinner bli tre besök hos Karen Millen denna dag, ett på NK och två på Biblioteksgatan. Att beskriva vilka kreationer som testades blir en alltför svår uppgift. Om du är kvinna – kolla hemsidan så ser du vad det handlar om. Om du är man – bestäm själv om du gillar att gå på shopping i dambutiker och är du något mitt emellan så ska du kanske kolla för säkerhets skull 😉

Det lider mot kväll på fredagen och vi bestämmer, efter överläggning med äldste sonen, att ses på restaurang på Söder. Nicklas stannar helst i denna stadsdel om han får bestämma själv. Vi hamnar på Bara Bistro Bar. Dottern kommenterar på Facebook med: ”Finns det bara en restaurang i Stockholm?” Man kan skylla på trötthet men det kändes som ett säkert kort denna kväll. Bara Bistro Bar är en en liten, intim, restaurang i hörnet av Folkkungagatan och Östgötagatan på Söder. Avstigning vid Medborgarplatsenom du åker T-bana (uppgång Folkkungagatan).

Bloody Mary på Anglais – det hade inte gått lika bra med bara selleri!

Servitrisen är andra dagen på på sitt nya jobb och är smart nog att berätta det. Restaurangen är fullsatt, det är trångt och varmt. Vi tycker dock att hon sköter sig bra och maten är god. Ok, vinet kom efter maten men bara någon minut. Lycka till med nya jobbet!

Nicklas käkar fisk, en röding som faller honom på läppen skulle man kunna säga. Berit har valt en lägg av lamm med vitlök och det märks, inte minst morgonen efter. Själv har jag beställt en skomakarelåda, en mör och fin bit oxfilé med gratinerad potatismos och en mustig sås till. Desserten blir lite hopblandad. Man kan välja ett urval av godsaker som presenteras på en långsmal tallrik, tre olika desserter av sex möjliga. Berits tre val blandas med mina tre val så det blir inte riktigt som vi tänkt oss. Men man kan ju alltid äta på varandras tallrikar. Nicklas kör slanka linjen och tar en Fireball* till.
Notan är inte någon chockartad upplevelse, tre varmrätter, två desserter, en öl, en flaska vin för en och en halv tusenlapp. Dessutom petade vi oss ett par Fireball :-), som sagt.
Bara Bistro Bar är trevligt och prisvärt, vi återvänder gärna.

Varsågod, ett utdrag ur menyn:

GRILLAD RÖDINGFILE 205:-
Serveras med hummer & krabb hollandaise, smörslungad potatis samt souterade sockerärtor och röd lök
BRÄSSERAT LAMMLÄGG 189:-
Rödvins marinerat lamm ovanlår som sedan långkokas i ugn. Till detta serveras lingon, portvinssås samt rotfruktsgratäng
BARAS SKOMAKARLÅDA 195:-
En saftig grillad hängmörad oxfilémedaljong som på klassiskt vis serveras i låda med en bädd av gratinerad hemlagad duchessepotatis. Till detta serveras knaperstekt bacon, saltgurka och en smakrik rödvinssås
 

Vi tar en kvällspromenad från krogen via Mosebacke till Hotel Anglais där vi ska sova under våra två nätter i Stockholm. Innan vi gav oss iväg tidigare på kvällen lyckades vi slå oss fram till bardisken på alltid lika välbesökta Anglais. After Work-folket flockas här. Berits Mojito består till största delen av is, undrar om den kvinnliga bartendern glömde en del av ingredienserna – spriten t ex? En Bloody Mary måste väl ändå vara hälsosam, tomater ska ju vara nyttigt? Wow! Den var det drag i – här snålas det inte med pepparn. Fast det gillar jag, så jag är nöjd.
Vi bor i rum 205, ett standardrum med utsikt mot Humlegården och Kungliga Biblioteket. Rummet fyller sin funktion men det är ju värst vad det är mörkt. Ett fåtal ljuskällor utrustade med energisparlampor som tycks stamma från den första generationen orkar inte lysa upp den mörka inredningen mer än till svag mysbelysning. Ljudet av luftkonditioneringen förmår nästan att överrösta TV-ljudet från den ålderstigna apparaten. Men annars är det OK. Tre urtvättade frottéhanddukar av fem möjliga för Scandic Hotel Anglais.

Mer om showen på Hamburger Börs inom kort.

Fireball eller glögg – det är frågan?

Bosse

* Fireball, enligt uppgift senaste innedrycken i Stockholm. Smakar av ingefära och kanel och ”biter till” efter en stund. Ca 30 % alkoholhalt.

Den har inte allt – men det mesta.

Hej!

Hässleholm får ofta kritik för att ”det händer inget” eller ”här finns inget att göra”. Det är en sanning med modifikation. Förra veckan hände en hel del positivt men så klart också någon minuspost. Det senare får jag återkomma till.

Fish & Chips och en öl på Bishops Arms

I fredags var det dags för snabbyggda Bishops Arms att slå upp portarna för hässleholmarna. Särskilt inbjudna fick se den nybyggda puben på Första Avenyen. Här finns det hundratals ölsorter att välja på och ännu fler whiskysorter. Dock ett mindre utbud av vin men det är väl öl man förväntas dricka på en pub. På Bishops Arms ska man inte ha högljudd musik utan mötet mellan människor ska komma i första hand. Man ska kunna prata med varandra, även om man passerat femtioårsstrecket.

En liten pubmeny finns också så att den hungrige ska kunna stilla sitt sug. På fredagens invigning serverades alla en och samma rätt. Alls inget fel på den. I söndags valde hustrun och jag själv att återvända och inta söndagsmiddag på puben efter ett prövande besök på nya IKEA i Älmhult.
Vi valde varsin Fish & Chips, en engelsk klassiker. Fisk och pommes frites smakade utmärkt. Rätten görs på kolja och serveras i ”tidningspapper”, precis som det ska vara. Själv valde jag en Brooklyn Lager att dricka till medan hustrun fick en Bombardier som måltidsdryck. Tack vare Facebook anslöt ganska snart goda vänner och gjorde oss sällskap.
Intresset från andra gäster var också gott på söndagen. Det kom folk hela tiden och man kan bara hoppas att intresset håller i sig.

Söndagens eskapader hade föregåtts av premiären på Allt eller inget, ”the Full Monty”, en musikal av Terrence McNally och David Yasbeck. Musikalen har visats på scener över hela världen och också gjorts som film.
Storyn handlar om några arbetslösa industriarbetare som kommer på idén att göra en stripshow á la Chippendales och de förvecklingar som de drabbas av på vägen till premiärdagen.
Uppsättningen i Hässleholm, regisserad av Bengt Larsson och Billy Nilsson, är en utmärkt underhållning med överlag goda prestationer av aktörerna. Föreställningen är drygt tre timmar med paus och ska man ha någon kritik så skulle det vara att en begravningsscen skulle kunna tas bort. Personligen tycker jag att den egentligen inte för handlingen framåt utan snarare drar ner tempot något. Men som sagt, en mycket sevärd uppsättning som lockade till många skratt. Tidningen Norra Skåne kallar premiären för en fullträff och ger fem lejon (eller vad det är för figur?) i dagens tidning. Allt är ju relativt och Allt eller inget på Hässleholm Kulturhus är verkligen sevärd men når inte Broadway-klass vilket är lätt att förstå. Så det får bli fyra och halv starka herrkalsonger i omdöme från min sida.

Allt eller inget visas till den 16 december

Uppsättningen har föregåtts av en hätsk debatt bland kultureliten i Hässleholm men bl a uppmaningar att bojkotta musikalen. På lördagens premiär fanns också en och annan tom stol i Röda salongen. Ryktet säger att ca 2.500 biljetter av knappt 10.000 är sålda. Jag hoppas att publiken besinnar sig och tar tillfället i akt att se en utmärkt musikal i Hässleholm. Kultursnobbarna och de som vill göra politik av allt kan ju avstå och kolla något av reklamkanalernas tävlingsprogram istället, gäsp!

Köp en biljett och njut av underbar spelglädje på kulturhuset i Hässleholm!

Bosse

Jag kanske är ute och cyklar?

Hej!

På regeringens uppdrag har en utredare föreslagit nya regler för cyklande. Intressant tycker jag. Vad är det egentligen han, för det är en han, en Kent Johansson har utrett? Hans förslag till regeringen är enligt media att cyklister ska få cykla mot enkelriktat och barn under åtta år ska få cykla på trottoaren samt att cyklister ska ha företräde på sk cykelövergångar. Däremot ska det vara förbjudet att köra mot rött ljus och att inte stanna vid stopplikt.
Hela syftet med förslaget är att fler ska välja cykeln – för miljöns skull och den egna hälsan.

OK??? Jag tycker det är bra att barn under åtta ska få cykla på trottoaren, deras föräldrar gör det redan nu nämligen, tillsammans med pensionärer, finniga ungdomar och ett och annat medelålders kommunalråd.
Att köra mot enkelriktat eller föralldel där fordonstrafik förbjuden råder är inget som bekymrar cyklister i allmänhet. De flesta tycks tro att cykeln inte är ett fordon och därmed inte heller omfattas av dessa regler. Utredarens förslag legaliserar alltså bara allmän praxis
Är det någon som sett en cyklist stanna vid stopplikt och sätta ner foten sedan någon gång på tidigt sextiotal? Rött ljus? Är jag i ”the Red Light District”, bäst att trampa på.

I samma veva som denna bekräftelse på att anarki ska råda i trafiken avseende var cyklar ska finnas och inte finnas föreslår ett statligt verk eller nå´t liknande att åldern för att få körkort ska höjas till tjugofem med hänvisning till att den mänskliga hjärnan inte är färdigutvecklad innan dess. Det finns säkert vetenskapliga bevis för detta. Själv undrar jag om det inte vore enklare att införa importförbud på ett specifikt tyskt bilmärke som stavas med tre bokstäver,

Jag skiter i varmt, jag skiter i kallt, jag skiter ta mig f-n i allt… (efter G. Fröding)

inte sällan utrustade med decimetertjocka avgasrör och en uppsättning fälgar som kostar mer än själva bilen. Fordonet är utrustat med en förare som har bakvänd keps och stelopererat högerben. Dessa fordon tillämpar samma körstil och regler som cyklisterna för övrigt. Skylten fordonstrafik förbjuden uppfattas som en konstinstallation och rött ljus betyder höj farten. Trottoaren kan framgent delas med cyklande åttaåringar. Gågator är särskilt trevliga gator att köra på. Där är biltrafiken oftast mindre och då kan man ju hålla mycket högre fart.
Detta gäller dock inte Vattugatan i Hässleholm, den delen som är gågata. Den är en av stadens mest biltrafikerade gator. Här råder för övrigt fri parkering om du ska satsa pengar på dobbel och spel eller har något annat viktigt ärende. Är det fullt på gatan kan du med fördel parkera på Stortorget – om det inte redan är fullt av rostiga skåpbilar.

Ska du nu ut och cykla i vintermörkret glöm inte att se till att all belysning på cykeln är släckt och att du själv är klädd i svarta kläder. Cykelhjälmar sorteras i deponi eller kan det vara brännbart?

Kör så det ryker!

Bosse

Oktober – jaså.

Hej!

Jaha, nu är det oktober. Just idag mer än 10 plusgrader men häromdagen fick man skrapa rutor på bilen. Oktober – är det verkligen en månad vi behöver? Vad händer i oktober egentligen? Kan faktiskt inte komma på något som känns så där riktigt spännande. Ja, jag vet! Det är snart presidentval i USA och igår var det partiledardebatt i riksdagen. Men ärligt talat, hur spännande är det?

Man skulle ju kunna köra motorcykel förstås. Det kan bli riktigt spännande så här års när det finns löv på vägen och kanske också har regnat lite. En fantastiskt hal gegga helt enkelt mycket spännande. Nej, motorcykel går bort. Mycket skönare när det är tjugo grader ute, helst vindstilla också. Fast vindstilla har det väl inte varit den gångna sommaren, eller…?
Vindrekordet i Sverige är 44 m/s i medelvinden men det var 2011 i mars och en bra bit från Skåne, nämligen i Stekenjokk – var det nu ligger? Frågan är alltså om det blåser mer numera än tidigare? I sommar har jag klagat över att det ”alltid blåser” men är min klagan motiverad eller beror den mer på att jag har blivit en gnällig gubbe?

Löv på trottoaren – spännande?

Tråkigt nog är det nog det senare som är förklaringen till min klagan. Efter en kontroll med SMHI:s hemsida verkar det faktiskt som medelvinden var högre i början på förra seklet än vad den är nu. Det blåser alltså mindre nu än förr, i alla fall mindre kraftigt (medelvindhastigheten har minskat med ca 4 %) om jag förstått det rätt. Det finns lokala variationer över landet och i den rapport jag stödjer mig på kan man inte tydligt säga att det blåser mer eller mindre nu än det gjorde förr. Ett elegant akademiskt konstaterande mao. Det klassiska akademiska svaret: ”Det beror på.”

Ja, det är sådant man kan fundera på i oktober när det ändå inte händer något annat spännande.

Håll i hatten!

Bosse

Pizza i Nizza

Hej!

Häromdagen gjorde vi ett besök i Nice. Nice som är en härlig stad på franska Rivieran hette förr, när allting var bättre, Nizza på svenska. På den tiden fanns det inte heller pizza i Sverige. Det gör det nu kan man säga. Jag tror jag åt min första pizza 1973. I Hässleholm. Kanske var det på Flamingo som sedan blev Tropic Star som numera är en Thai-restaurang. På den tiden smakade pizza i Sverige ungefär som pizza gör i sydfrankrike idag, eller i i Italien. Numera består pizza i Sverige mest av deg och ost. Så är det inte i Frankrike. Där är pizzan tunn, sprödbakad och med smakrika tillbehör. Kapris, tonfisk, sardeller, tomat eller andra godsaker. Inte sällan kan man beställa pizzor helt utan ost – mums! Va, säger ni, utan ost? Det är väl osten som är det goda?
Tjockisar, säger jag. Okultiverade fettolister! Var sak har sin plats och ibland behövs alls ingen ost på pizza.
I Frankrike ställs dessutom ofta en flaska med olja, kryddad med piri-piri och örter på bordet. Då kan man ringla lite olja över pizzan så får den lite mera sting. Rekommenderas!

Olja & öl, beställ det på tyska – om du kan.

Nåja nu satt vi på restaurang i Nice och skulle beställa lunch. Regnet hängde i luften, även denna dag så valet av krog var snarare styrt av väder och tillgång på plats än av etablissemangets kvalité. Man vill dock göra ett gott intryck och beställer såklart alltid på franska – eller snarare vad som kan förefalla vara franska i en tysks öron.
Själv läste jag nämligen inte franska i skolan utan, just tyska – utan större framgång dessutom. Taktiken blir nu att tala dålig tyska med skånsk accent. Så blir det ungefär som franska. Det fungerar på samma sätt som när man som svensk ska tala danska. Det är inte heller svårt utom för folk som kommer från Sveriges enda riktnummerområde med endast två siffror.
Danska talas genom att lägga till en extra vokal hela tiden, prata så grötigt som möjligt samt slänga in ord som mangel, rolig och gott där man tycker att det passar.

Åter till franskan. Principen är den samma. Man flyttar betoningen lite bara och så får man inte glömma att säga sil vous plaît (si voo plää) på samma sätt som man använder please i engelskan. Fast man kan lika gärna säga lätt som en plätt, det bruka funka.
Så här blir det: Uun pizza, lätt som en plätt. Sansa dig med fromagen (Un pizza sil vous plaît, sans fromage). På svenska: En pizza tack! Utan ost.
Nu kommer det svåra, nämligen att beställa en öl. I Tyskland får det ödesdigra konsekvenser om man sticker upp ett finger och säger öl. Särskilt besvärligt blir det om man sticker upp fel finger så att säga. Dels får man förmodligen en fet smäll, dels får man olja.
I Frankrike är det enklare, tror jag? Där behöver man bara säga: Uuuuun bjär lätt som en plätt, uuuun zeezesantsoasantqattre mersii! Enkelt va?

Bonne journee!

Bosse

PS. Det regnade inte i Nizza – det ”pizzade”, dvs det var skyfall!

Regnar det bara i Sverige?

Hej!

Nej, så klart inte är svaret på frågan i rubriken. Men en god vän sa vid ett tillfälle att om man åker till Rivieran så vet man att ”lampan där uppe tänds varje morgon”. Och så upplevde vi nog alla det, alla vi som varje midsommar drog till Antibes på franska Rivieran med familjen och njöt av sol och bad och bruna, friska ungar, god mat, lite vin och härligt umgänge med goda vänner.
Efter några års frånvaro bestämde Berit och jag att vi skulle återvända för att få några dagars avkoppling, lite sol och eftersommarvärme samt fira vår 31:a bröllopsdag i september. Men skulle det regna?

Vielle Antibes i kvällsljus – en klassisk vy.

Antibes – staden mitt emot.

Just det, det är vad namnet betyder. Anti – emot. Antibes mitt emot Nice.
Antibes ligger mitt emellan Nice och Cannes, franska Rivierans kanske mest namnkunniga städer.
Det var här Napoleon landsteg efter sina år på Elba och här började marschen mot Paris. Idag kan man åka samma sträcka – Route Napoleon – en storslagen naturupplevelse med svindlande bergspass på kurviga vägar.

Inte en droppe regn

Hela sommaren har varit torr vid kusten, Côte d´Azur, berättar några bofasta damer vi pratar med på torget i gamla Nice. Vi anländer en söndag med flyg från Köpenhamn och på kvällen njuter vi av de vinkokta musslorna på marknadsplatsen i Vielle Antibes (gamla Antibes). Moules et Frites, ett måste här på Cours Massena. Visserligen är marknadsplatsen under tak men inget regn faller denna ljumma kväll och innan vi tar den korta promenaden hem till vårt lilla hotell på Impasse Jean Mensier köper vi varsin rosenformad glass på Place National.

Det regnar inte – det vräker ner

Mörka moln skymmer himlen när vi på måndagen styr vår hyrda Toyota Aygo längs kusten förbi Cap d´Antibes, Juan-les-Pins och Golfe Juan och in i Cannes. Det är förmiddag och det finns fortfarande parkeringsplatser längs med den prestigefyllda Boulevard de la Croisette, strandpromenaden i Cannes med välkända hotellnamn som Martinez och Carlton. Vi flanerar längs med ”Croisetten” som också hyser flera namnkunniga modebutiker. Efter ett besök hos Jimmy Choo, välkänd skodesigner från London känns regnet närmare än någonsin och mycket riktigt är ett rejält skyfall över oss inom några minuter.

Skyfall på La Croisette

Gatuförsäljarna som alldeles nyss erbjöd solglasögon och strandhattar anpassar snabbt sortimentet och säljer nu paraplyer. €10 för ett stort och €5 för de små hopfällbara är bästa möjliga pris. Vi har tagit skydd i entrén till en mäklarbutik snett emot Palais des Festivals et des Congres. Det är här alla filmkändisar poserar på trappan vid den årliga filmfestivalen i maj.

Vi nöjer oss dock med att stå på steget in till mäklaren och innehavaren manar oss att komma in i butiken när regnet och vinden tilltar och nästan når innanför dörren. Snart är hela entrén full med människor som sökt skydd för det överraskande skyfallet.
Regnet drar emellertid snart över och butiksinnehavaren meddelar att nu tänker han gå till Carlton och inmundiga lunch. Det tycks vara goda affärer i fastighetsbranschen, trots finanskris.

Själva beger vi oss mot rue d´Antibes, en affärsgata som löper parallellt med La Croisette. Men snart är regnet över oss igen och vi hamnar i ”ett hål i väggen” som kallar sig italiensk restaurang. Vi bestämmer oss för inomhuslunch medan ovädret drar förbi. Varsin pasta som inte går till historien som det mest kulinariska vi fått oss till livs blir underhållningen under den timme vi väntar på bättre väder. Kanske borde vi gjort som mäklaren – intagit lunchen på Carlton. Faktum är att även om det kostar några euro mer så är det oftast inte så dyrt som man kanske tror och definitivt prisvärt. Vi har besökt Carlton vid flera tillfällen och aldrig blivit varken ruinerade eller missnöjda. Vid ett tillfälle i slutet på 80-talet satt vi vid bordet bredvid Isabella Rossillini – men hon störde oss inte alls.

Ännu ett hål i väggen

Efter den något påvra lunchen ser vi nu fram emot en roligare middag i gamla Antibes. Rakt innanför torget, Place National ligger restaurangen Le Village på rue James Close. Om man kikar in kan man få lite ”pizzarysningar”, ni vet gipsväggar i vitt. Men ni ska inte låta er nedslås av detta. Kocken är engagerad, någon pizza står inte att finna på menyn, utan här serveras vällagad mat av traditionell typ. Servicen är vänlig och snabb.
Vi avstår förrätten till förmån för en dessert efter huvudrätten. Det finns som bekant botten även i fattigt folk. Berit har valt en utomordentligt god Bouef Tartare och själv ser jag fram emot en kalvsnitzel med svampssås. Bägge valen visar sig lyckade.

Regntunga skyar

Sommaren på Rivieran har varit torr vittnar flera bofasta om. Det är faktiskt just denna vecka som det äntligen har kommit lite regn sägs det. Jaha, kunde det regnet inte kommit förra veckan, eller nästa? Vi är ju här fyra dagar och då måste det väl inte regna.

Det är tisdag och vi har bestämt oss för att tillbringa förmiddagen på stranden i Juan-les-Pins. Solen vill dock inte riktigt tränga igenom molnen som sveper in från havet. Vi börjar med en promenad i välkända kvarter runt strandpromenaden, bestämmer oss för att se om vår gamla traitur, monsiuer Monnet på rue Ste Marguerite fortfarande gör sin uppfriskande goda ”Pamplemousse avec Crevette”, grapefrukthalvor med räkor? Till vår besvikelse är både butiken och madame som alltid stod bakom disken borta och är nu ersatta av Coco Friteria, inget för oss.

Stranden i Juan-les-Pins är välbesökt – när solen skiner.

Efter en kaffe på ett café vid strandpromenaden gör vi ändå ett försök på stranden. Några droppar regn men efter någon halvtimme tittar så äntligen solen fram och vi njuter någon timme av sol och bad innan lunchen hägrar. Årets sista dopp i havet – garanterat. Ska jag vara ärlig är det årets första också för min del.

Bröllopsmiddag på Fersens gata

Idag är också dagen då vi firar bröllopsdag och framåt kvällen letar vi oss in i gränderna i gamla Antibes. Vi är på väg till rue de Fersen och restaurangen La Taille de Guêpe. ”Une cuisine originale aux fleurs, et pleine de saveurs…” står det i reklamen. Blomsterinspirerad kulinarisk mat med fulländad smak kan man översätta till om man vill.

Kycklingfiléer med ris och quinoa i blomstertema.

Vi bjuds både vacker och smakfull mat med just blommor som tema. På tallrikarna finns olika blommor som jag redan glömt namnen på men det är allt från violer i olivröran som serveras som aptitretare till Begonia och andra ätliga blommor som finns på både förrätt, huvudrätt och dessert. Annorlunda smaker gör hela måltiden spännande.

Berit har valt getost i zucciniblommor. Hon är inte glad för getost i vanliga fall men här serveras den som färskost och visar sig vara mild och god. För egen del lockar en gazpacho med en blomsterkryddad grönsakspotpurri. Vi dricker ett glas champagne till. Det är ju ändå bröllopsdag!
Till huvudrätt väljer vi kyckling respektive ankbröst, också här med blomstertema. Avslutningen av menyn blir ananascarpaccio för min del och en paj med fikon till Berit. En kopp kaffe rundar av.

Omdöme ***** och mycket prisvärt, drygt €100 inkl. champagne och en flaska Côtes de Provence.

I nästa blogg avslöjar jag om det regnar när vi besöker Nice.

Hoppas vi får en skön höst och en sen, kort vinter!

Bosse

Blir Hässleholm ett nytt Hallsberg?

Hej!

Hässleholm, Skånes femte största kommun, står inför stora utmaningar på många områden. Här kommer lite funderingar kring rådande situation, vad som kan hända och vad som borde hända – om jag ska tycka något.

Häromveckan kom siffror från Handelns Utredningsinstitut (HUI) kring handels utveckling i landet. Där kan man konstatera att handeln i Sverige tagit en hel del stryk de senaste åren. Om detta kan man kanske tycka att någon gång måste köpfesten väl ändå ta slut. Och så kan det kanske vara med stagnerande för att inte säga krympande ekonomi runt om i Europa.
Siffrorna visar att handeln i Hässleholm har stått stilla från 2010 till 2011 – 0 % i omsättningsökning. Sedan många år visar Hässleholm ett handelsunderskott. 2011 var index för handel i kommunen 87 (Riket = 100). Det betyder att av den totala köpkraften i kommunen är det 13 % som går till andra kommuner. Kommuninvånarna väljer att handla på andra platser, t ex Väla, Malmö och Kristianstad. Det är i realiteten långt mer av kommuninvånarnas köpkraft som läggs utanför kommunen men en del kompenseras av besökare från andra kommuner som gör sina inköp hos oss.
Motsvarande siffror för Kristianstads kommun är 108. Där blir det alltså ett överskott. Naturligtvis handlar Kristianstads befolkning också på andra platser men besökande konsumenter väger upp detta med råge. Det är helt enkelt mer attraktivt att besöka Kristianstad för att handla jämfört med intresset för att besöka Hässleholm.

Hur kommer det då att utvecklas i framtiden? I Kristianstad storsatsar man nu på handel med det nya Östra centrum (nuvarnade Domus). Här ska byggas ett nytt köpcentrum/galleria mitt i de centrala delarna av Kristianstad. Vidare är ytterligare ett externt köpcentrum tänkt öster om centrum i Hammar. Härlöv expanderar just nu väster om staden.
Väla Centrum har under året färdigställt sitt nya bygge – 50 % större golvyta med nya och fräscha butiker. I oktober invigs Emporia i Hyllie söder om Malmö. 220 nya butiker på mindre än en timmes tågresa från Hässleholm.

Vad händer då i Hässleholm? Som ordförande i HessleCity – Hässleholms Handelsförening har jag följande bild av situationen hos oss.
Vi har under vintern/våren jobbat med stadsutvecklingsprojektet där arkitekttävlingen är en del. Arbetet tycks ha avstannat pga politiskt käbbel. Projektledaren, Christina Zoric Persson, har sagt upp sig för att ta ett jobb i Helsingborg.
HessleCity har precis avverkat årets festival och har nu på förslag att organisera om detta arrangemang och ta in fler intressenter. Avsikten är att frigöra kapacitet och resurser för att kunna jobba med utveckling av handeln i Hässleholm. Festivalen är verkligen ett intresse som berör många fler än butikerna i centrum. Precis som Siesta är det ett marknadsföringsarrangemang för Hässleholms kommun. Den reaktion vi fått från våra politiker hittills är att ”då får vi se över bidraget”. Undrar om de tänkt höja det? Som en jämförelse kan jag berätta att i Kristianstad satsar kommunen tre gånger så mycket på sin handelsförening och då ligger eventuella Kristianstadsdagar utanför detta. Nu kommer man under ombyggnaden av staden att skjuta till ytterligare pengar till föreningen för att stärka arbetet med att behålla kunderna i Kristianstad.

Det är trots allt min förhoppning att våra politiker ska komma till sans och inse att om man inte satsar kan man heller inte vinna. Med obefintlig befolkningstillväxt de senaste fyrtio åren är det dags att tänka nytt, tänka större och se var i sammanhanget man finns. Vi kan inte bli ett nytt Malmö, Helsingborg eller ens Kristianstad men vi ska heller inte ta avstamp i bypolitik och tro att järnvägen är liktydligt med att människor åker hit. Lika snabbt som man tar sig till Hässleholm, lika snabbt tar man sig härifrån.

Njut nu av sommarens sista solstrålar och gläds åt att det kommer en ny sommar nästa år!

Bosse

Är sommaren slut…?

Är sommaren slut? Har den kommit än? Jag tillhör dem som tycker att den gångna sommaren varit bedrövlig, minst sagt. Det blev liksom aldrig någon riktig sommar här i norra Skåne. Mycket regn i långa sammanhängande perioder och när väl solen dök upp blev det ändå inte särskilt varmt. Baden i poolen är lätt räknade för min del och den där somriga känslan infann sig aldrig.
Mina ben är fortfarande så vita att jag kvalificerar mig som infödd på engelska sydkusten. Hustrun säger att kortbyxor hade ökat chansen till viss solbränna. -För kallt, replikerar jag.

Street Glide med windsplitter och frustrerad ägare.
Foto: Johan Funke

Påfallande många förknippar mig (och frun) som motorcyklister. Det är lite ”Jesus-känsla” med det; ”Många har hört talas om det men ingen har sett det”. I år är det mer sanning än på länge. Vädret har inte inbjudit till att åka motorcykel – inte i min värld i alla fall. Till detta kan läggas att den f-bannade rutan på min Harley har spökat. Den minnesgode kommer ihåg att den höga fula rutan sprack och jag beställde en ny som skulle vara lägre, snyggare (marginellt skulle det visa sig) och effektivare, en sk ”windsplitter”. Det visade sig att den gav så störande optiska effekter att det blev direkt obehagligt att köra.
Rutan skruvades av och originalet, den superlåga och lika supersnygga rutan kom på igen. Tillbaka på ruta 1 – om vitsen tillåts.

Turbulensen är besvärande och motorcykelåkningen blir oskön. Jag har resignerat och rullat in hojen i garaget, kopplat på underhållningsladdningen, larmat och betraktar säsongen som avslutad. TRIST!

Till saken hör att en ny medlem har fogats till fordonsfamiljen. Hustrun tar sig för pannan. Ännu ett fordon. Denna nya medlem är en MB SL 350. Jaha, kan man ana att det sägs på sina håll. Har dem vunnit på Lotto?
Tyvärr har vi inte det. Denna lyxbil har några år på nacken, närmare bestämt åtta stycken. Den är alltså från 2004 och som alla andra bilar så faller värdet som en sten. Ju dyrare bil ju värre blir fallet. Förhoppningsvis har det värsta redan varit och stenen omvandlats till ett stilla fallande löv, hoppas jag.
I vilket fall som helst är bilen en trevlig bekantskap. Den har ett nerfällbart plåttak som på tjugo sekunder försvinner ner i kofferten och kommer upp lika snabbt igen om regnet hotar.

Mercedes-Benz SL 350 på väg till Öland.

Det har blivit en och annan mil med denna bil i sommar. Ett par besök på Öland har garanterat sol och därmed nedfällt tak. Med sin V6:a på 245 hk glider bilen fram komfortabelt och har härlig kraft när det behövs (en miljon husbilar som ska köras om). En tur till goda vänner på Marstrand har vi också hunnit med.
Vi hoppas på många trevliga resor med denna bil – hur många fler det blir med motorcykel är i skrivande stund osäkert.

Ha en fortsatt trevlig sommar – det ska bli fint väder sägs det!

Bosse