Hej!

Nej, så klart inte är svaret på frågan i rubriken. Men en god vän sa vid ett tillfälle att om man åker till Rivieran så vet man att ”lampan där uppe tänds varje morgon”. Och så upplevde vi nog alla det, alla vi som varje midsommar drog till Antibes på franska Rivieran med familjen och njöt av sol och bad och bruna, friska ungar, god mat, lite vin och härligt umgänge med goda vänner.
Efter några års frånvaro bestämde Berit och jag att vi skulle återvända för att få några dagars avkoppling, lite sol och eftersommarvärme samt fira vår 31:a bröllopsdag i september. Men skulle det regna?

Antibes – staden mitt emot.

Just det, det är vad namnet betyder. Anti – emot. Antibes mitt emot Nice.
Antibes ligger mitt emellan Nice och Cannes, franska Rivierans kanske mest namnkunniga städer.
Det var här Napoleon landsteg efter sina år på Elba och här började marschen mot Paris. Idag kan man åka samma sträcka – Route Napoleon – en storslagen naturupplevelse med svindlande bergspass på kurviga vägar.

Inte en droppe regn

Hela sommaren har varit torr vid kusten, Côte d´Azur, berättar några bofasta damer vi pratar med på torget i gamla Nice. Vi anländer en söndag med flyg från Köpenhamn och på kvällen njuter vi av de vinkokta musslorna på marknadsplatsen i Vielle Antibes (gamla Antibes). Moules et Frites, ett måste här på Cours Massena. Visserligen är marknadsplatsen under tak men inget regn faller denna ljumma kväll och innan vi tar den korta promenaden hem till vårt lilla hotell på Impasse Jean Mensier köper vi varsin rosenformad glass på Place National.

Det regnar inte – det vräker ner

Mörka moln skymmer himlen när vi på måndagen styr vår hyrda Toyota Aygo längs kusten förbi Cap d´Antibes, Juan-les-Pins och Golfe Juan och in i Cannes. Det är förmiddag och det finns fortfarande parkeringsplatser längs med den prestigefyllda Boulevard de la Croisette, strandpromenaden i Cannes med välkända hotellnamn som Martinez och Carlton. Vi flanerar längs med ”Croisetten” som också hyser flera namnkunniga modebutiker. Efter ett besök hos Jimmy Choo, välkänd skodesigner från London känns regnet närmare än någonsin och mycket riktigt är ett rejält skyfall över oss inom några minuter.

Gatuförsäljarna som alldeles nyss erbjöd solglasögon och strandhattar anpassar snabbt sortimentet och säljer nu paraplyer. €10 för ett stort och €5 för de små hopfällbara är bästa möjliga pris. Vi har tagit skydd i entrén till en mäklarbutik snett emot Palais des Festivals et des Congres. Det är här alla filmkändisar poserar på trappan vid den årliga filmfestivalen i maj.

Vi nöjer oss dock med att stå på steget in till mäklaren och innehavaren manar oss att komma in i butiken när regnet och vinden tilltar och nästan når innanför dörren. Snart är hela entrén full med människor som sökt skydd för det överraskande skyfallet.
Regnet drar emellertid snart över och butiksinnehavaren meddelar att nu tänker han gå till Carlton och inmundiga lunch. Det tycks vara goda affärer i fastighetsbranschen, trots finanskris.

Själva beger vi oss mot rue d´Antibes, en affärsgata som löper parallellt med La Croisette. Men snart är regnet över oss igen och vi hamnar i ”ett hål i väggen” som kallar sig italiensk restaurang. Vi bestämmer oss för inomhuslunch medan ovädret drar förbi. Varsin pasta som inte går till historien som det mest kulinariska vi fått oss till livs blir underhållningen under den timme vi väntar på bättre väder. Kanske borde vi gjort som mäklaren – intagit lunchen på Carlton. Faktum är att även om det kostar några euro mer så är det oftast inte så dyrt som man kanske tror och definitivt prisvärt. Vi har besökt Carlton vid flera tillfällen och aldrig blivit varken ruinerade eller missnöjda. Vid ett tillfälle i slutet på 80-talet satt vi vid bordet bredvid Isabella Rossillini – men hon störde oss inte alls.

Ännu ett hål i väggen

Efter den något påvra lunchen ser vi nu fram emot en roligare middag i gamla Antibes. Rakt innanför torget, Place National ligger restaurangen Le Village på rue James Close. Om man kikar in kan man få lite ”pizzarysningar”, ni vet gipsväggar i vitt. Men ni ska inte låta er nedslås av detta. Kocken är engagerad, någon pizza står inte att finna på menyn, utan här serveras vällagad mat av traditionell typ. Servicen är vänlig och snabb.
Vi avstår förrätten till förmån för en dessert efter huvudrätten. Det finns som bekant botten även i fattigt folk. Berit har valt en utomordentligt god Bouef Tartare och själv ser jag fram emot en kalvsnitzel med svampssås. Bägge valen visar sig lyckade.

Regntunga skyar

Sommaren på Rivieran har varit torr vittnar flera bofasta om. Det är faktiskt just denna vecka som det äntligen har kommit lite regn sägs det. Jaha, kunde det regnet inte kommit förra veckan, eller nästa? Vi är ju här fyra dagar och då måste det väl inte regna.

Det är tisdag och vi har bestämt oss för att tillbringa förmiddagen på stranden i Juan-les-Pins. Solen vill dock inte riktigt tränga igenom molnen som sveper in från havet. Vi börjar med en promenad i välkända kvarter runt strandpromenaden, bestämmer oss för att se om vår gamla traitur, monsiuer Monnet på rue Ste Marguerite fortfarande gör sin uppfriskande goda ”Pamplemousse avec Crevette”, grapefrukthalvor med räkor? Till vår besvikelse är både butiken och madame som alltid stod bakom disken borta och är nu ersatta av Coco Friteria, inget för oss.

Efter en kaffe på ett café vid strandpromenaden gör vi ändå ett försök på stranden. Några droppar regn men efter någon halvtimme tittar så äntligen solen fram och vi njuter någon timme av sol och bad innan lunchen hägrar. Årets sista dopp i havet – garanterat. Ska jag vara ärlig är det årets första också för min del.

Bröllopsmiddag på Fersens gata

Idag är också dagen då vi firar bröllopsdag och framåt kvällen letar vi oss in i gränderna i gamla Antibes. Vi är på väg till rue de Fersen och restaurangen La Taille de Guêpe. ”Une cuisine originale aux fleurs, et pleine de saveurs…” står det i reklamen. Blomsterinspirerad kulinarisk mat med fulländad smak kan man översätta till om man vill.

Vi bjuds både vacker och smakfull mat med just blommor som tema. På tallrikarna finns olika blommor som jag redan glömt namnen på men det är allt från violer i olivröran som serveras som aptitretare till Begonia och andra ätliga blommor som finns på både förrätt, huvudrätt och dessert. Annorlunda smaker gör hela måltiden spännande.

Berit har valt getost i zucciniblommor. Hon är inte glad för getost i vanliga fall men här serveras den som färskost och visar sig vara mild och god. För egen del lockar en gazpacho med en blomsterkryddad grönsakspotpurri. Vi dricker ett glas champagne till. Det är ju ändå bröllopsdag!
Till huvudrätt väljer vi kyckling respektive ankbröst, också här med blomstertema. Avslutningen av menyn blir ananascarpaccio för min del och en paj med fikon till Berit. En kopp kaffe rundar av.

Omdöme ***** och mycket prisvärt, drygt €100 inkl. champagne och en flaska Côtes de Provence.

I nästa blogg avslöjar jag om det regnar när vi besöker Nice.

Hoppas vi får en skön höst och en sen, kort vinter!

Bosse