Samhälle

Pray for Nice 14 juli 2016

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej bloggläsare!

Det är några timmar efter den illvilliga attacken i Nice. Jag är inte chockad, inte förvånad eller ens förbannad på riktigt. Nej, det är sorg jag känner och samtidigt lättnad. Det är mindre än två veckor sedan vår dotter och flera av hennes kamrater var i just Nice. Jag är så oerhört glad att de inte drabbades av detta.
Nice är en stad som vi besökt så många gånger att jag sedan länge tappat räkningen. Vi har promenerat på Promenade deÁnglais, vi har besökt Negresco, vi har suttit på restaurangerna och shoppat i butikerna. Vi har parkerat bilen vid Cours Saleya, marknadsplatsen i gamla stan, osv, osv. Varje gång vi besöker Nice går vi in i en kyrka i den gamla stadsdelen och tänder ett ljus för vår bortgågne vän Christer som vi spenderade många somrar med på Rivieran och gjorde flera besök i Nice tillsammans med.
Nice känns som ”vår stad”, vi känner oss hemma där, vi känner oss trygga där. Vi var glada när vår dotter återvände dit tillsammans med sina kamrater. Hon kunde visa dem olika platser och vi gladdes åt bilder hon skickade hem under sin resa. Nu är tryggheten förstörd. En av våra favoritplatser är sargad, oskyldiga människor har fått sätta livet till, andra är skadade och vi lider med anhöriga och med Nice invånare, med hela det franska folket.prayfornice3

I denna sorg väcks ändå tankar kring det hat som är så intensivt mot västerlandet, inte minst Frankrike. Man må ha annan syn på livsstil, religion och moral och man må tycka att jordens resurser fördelas orättvist men därifrån till att urskiljningslöst döda oskyldiga människor är det ett oändligt avstånd i min syn på världen och livet. Tankarna kretsar också kring hur man kan komma tillrätta med detta. Att omvända dessa terrorister förefaller utsiktslöst och då återstår ju att utestänga dem från vårt samhälle. Hur det skulle låta sig göras har jag ärligt talat ingen aning om. Att bygga fysiska murar har ju redan visat sig vara verkningslöst. Drabbar sannolikt bara människor utan onda avsikter och skapar förmodligen ännu mer motsättningar. Har inget hopp att hitta lösningen på denna terror. Jag blir svaret skyldig 😦
Någon har i de oändliga rapporterna från Nice sagt att det ”är bara att fortsätta som vanligt och hoppas att man inte är på fel plats vid fel tillfälle”. Och det är nog den bistra sanningen som det ser ut nu. Sorgligt, mycket sorgligt! #PrayForNice

För att travestera på en gammal amerikansk TV-serie, Hill Street Blues:

”Be careful out there!”

Bosse

Underliga tider

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Det är sannerligen underliga tider vi lever i. Världen ”tuffar på” skulle man kunna säga. Det sker utveckling på alla håll och kanter. Många gånger till gagn för människa och miljö men ofta tar vi också sjumilakliv bakåt eller åt sidan.

Nu när vi skriver 2016 pågår det en rad konflikter runtom på vårt numera ganska lilla klot. Med det menar jag att det som händer på andra sidan jordklotet inte sällan påverkar oss också på motsatta sidan. Det behöver inte nödvändigtvis handla om miljöfrågor även om det naturligtvis också är fallet. Det kan lika gärna handla om ekonomi, mänskliga rättigheter eller något annat. För övrigt hänger det mesta ändå ihop i vår moderna globaliserade värld.

Huruvida denna globaliserade värld är logisk är jag dock mera tveksam till. Att världen och livet alltid är orättvist råder däremot inget som helst tvekan om, om du frågar mig. Ett exempel är ju jämställdhetsfrågan. Ingenstans i världen är män och kvinnor jämställda. I vissa delar av vår värld är orättvisorna inte lika många eller lika flagranta men ingenstans är vi jämställda. OBS! Man kan inte vara mer eller mindre jämställd – eller hur?
Man frågar sig då om vi inom överskådlig framtid kommer att bli jämställda och samtidigt vad är definitionen på jämställd?
Svaret på den första frågan har jag såklart inte men jag har en åsikt. Den åsikten är att nej, det tror jag inte. Vi kommer inte att bli jämställda de närmaste tre till fyra generationerna. Det här med kvinnans position i förhållande till mannen är djupt rotade strukturer såväl i vårt västerländska samhälle som i andra kulturer och inte minst i många religoner. Inte ens inom västerlandet är vi lika från land till land eller region till region.

FN - en världsomspännande sammanslutning av 193 stater. Men kan FN göra något?

FN – en världsomspännande sammanslutning av 193 stater. Men kan FN göra något?

Ett fullständigt absurt exempel på hur tokig vår värld ibland kan vara är det faktum att i FN:s råd för mänskliga rättigheter finns en asiatisk grupp representerad av bl a Kina, Iran och Saudi-Arabien. Syrien fick vid senaste valet i september 2015 inte längre vara med. Ingen av de nämnda länderna har ju gjort sig kända för att ta tillvara några mänskliga rättigheter, allra minst kvinnors rättigheter. I min värld placerar det en organisation som FN i hörnet för de mindre trovärdiga och pålitliga organisationerna som finns. Hyckleri är ett ord som ganska väl beskriver vad detta är. Och inte bara det, tilliten till en sådan organisation liksom respekten blir ju obefintlig. FN har ju också visat sig vara ganska tandlös i många avseenden de senaste decennierna.

Kan vi hålla ihop EU?

Kan vi hålla ihop EU?

Här hemma upplever vi i dagarna en ny ordning. Sextio års passunion mellan de nordiska länderna har gått i graven i och med införandet av id-kontroller vid inresa från Danmark till Sverige. Egentligen skulle problemet med en okontrollerad migration eller flyktingvåg aldrig uppstått  om allt skötts rätt från början. FN skulle haft muskler att hantera de konflikter som är den direkta orsaken till den veritabla folkvandring vi nu upplever. FN skulle haft muskler, vilja och mod att ta tillvara mänskliga rättigheter i de värsta områdena på vår jord där människor lider mest.
När det nu inte fungerar, vilket inte är förvånande med ovan sagda, så blir det ju bl a EU och dess medlemsstater som får ”ta smällen”. Hade EU fungerat optimalt hade vi tagit ett gemensamt ansvar för de flyktingar (människor med skyddsbehov) som söker sig till den relativa säkerhet som Europa erbjuder.
När inte heller det fungerar sitter vi samtidigt med en av de svagaste regeringar vi haft i modern tid och som har svårt att tänka efter före och att skapa sig ett mera långsiktigt perspektiv på tingens ordning. För övrigt en sjuka som många politiker lider av. Att tänka i termer av mandatperioder och den egna utsikten för omval är sällan förenligt med det allmännas intresse.
Jag frågar mig hur denna regering skulle klara att hantera ett ytterligare upptrappat läge i vårt närområde? Hur klarar man en konflikt mellan NATO och Ryssland? Relationerna mellan dessa två aktörer är i dagsläget nog så ansträngt. Nu seglar en konflikt mellan Saudi-Arabien och Iran upp och där vill Ryssland medla. Turkiet, som är medlemmar i NATO har redan ett ansträngt läge gentemot Ryssland.
Det har pågått en debatt om Sveriges vara eller inte vara i NATO under många år nu. Regeringen har framhärdat och menar att vår alliansfrihet ”gagnar oss väl” och att vi därför ska stå utanför NATO. Samtidigt ska vi ha ett nära samarbete med organisationen. Jag frågar mig om man tror att det i dagens värld går att spela under täcket på samma sätt som vi gjorde under andra världskriget? Ska vi tillåta ryska överflygningar av vårt territorium samtidigt som NATO-styrkor baserar på svensk mark och hur har man tänkt sig att man ska komma undan med detta?
Hur ska man då hantera frågan framgent. På söndag (10 januari) samlas landets toppfigurer i försvarsfrågan i Sälen för den årliga konferensen Folk & Försvar. Socialdemokratiska Folkbladet skriver inför denna konferens i sitt senaste nummer:

”Mer pengar till försvaret behövs också för att hålla liv i planerna på ett framtida medlemskap i Nato. Inget ont om några tusen värnpliktiga repgubbar/gummor. De behövs och de kommer att göra nytta. Men hur vi än vrider och vänder på saker och ting så är ett Nato-beslut det mest rationella för ett öppet, marknadsekonomiskt, frihandlande och demokratiskt land som Sverige.”

Det kan man tolka som om att det finns NATO-vänliga grupper inom socialdemokratin och inte bara det utan också att man vågar säga det högt. Det bådar gott för framtiden – undrens tid är kanske ändå inte förbi?

Men nog är det underliga tider vi lever i och det är slående hur snabbt saker och ting förändras i vår omvärld. Det är som enskild människa inte alltid lätt att varken hänga med eller veta vad som är det rätta för en själv och ens närmaste.
Efter att ha växt upp i efterkrigstidens 50-och 60-tal med växande välstånd, trygghet och en relativ social rättvisa står vi nu inför större utmaningar än på mycket länge, en hotfullare omvärld och ökade sociala orättvisor. Det känns verkligen underligt och inte så lite oroande.

Jag har sagt det tidigare – det kan alltid bli värre! Låt oss hoppas att det inte blir så.

Bosse

Våra universella värderingar

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Som engagerad samhällsmedborgare är det nära nog oundvikligt för mig att inte skriva något om den tragedi som inträffade i Paris fredagen den 13 november 2015.

På lunchen denna dag stod jag som president för Hässleholm Västra Rotaryklubb inför mina kamrater och talade om fredagen den 13:e och upprinnelsen till att detta datum uppfattas som olycksdrabbat. Mina referenser, hämtade från Wikipedia, var kristna. Jesus + tolv lärljungar, Judas Iskariot som förrådde Jesus var den trettonde i gruppen, osv. Föga visste jag då vad dagen skulle bära med sig. Jag såg fram emot kvällens Galakväll i Kulturhuset i Hässleholm och lördagens resa till Stockholm och en konsert med Madonna som jag skulle uppleva tillsammans med min fru och två av mina barn.

Mot slutet av kvällen började nyheterna om skjutningar och bomber i Paris centrala delar och vid fotbollsstadion i norra delarna av staden att dyka upp i telefonen.

Tour Eiffel

Tour Eiffel

Efterhand började omfattningen av detta att klarna. Reaktioner och nya uppgifter fortsatte att komma in under natten och nästföljande dag.
Ett uttalande kom från USA:s president Obama. Det syntes på flera platser i sociala medier.

”Once again we’ve seen an outrageous attempt to terrorize innocent civilians. This is an attack not just on Paris, it is an attack not just on the people of France, but this is an attack on all of humanity and the universal values we share.”

Och vi är många, nästan alla kan tyckas som håller med till sista bokstaven. Men är det sant? Är det så att vi alla delar de universella värderingar som USA:s president talar om? Attentatsmännen i Paris gör det uppenbarligen inte, inte heller de som utförde attentatet i Beirut och inte heller de som reser från vårt och andra europeiska länder för att kriga för Daesh. Säkert inte heller av många andra mindre radikala människor runt om i vår värld.
Vi som delar dessa i stora stycken västerländska värden tycker precis som president Obama. Det är ju vi som är vinnarna. Det stämmer med våra värderingar och det är vi som får fördelarna. Och alla som är beredda att dela dessa värderingar kallar vi för integrerade. Samtidigt släpper vi in alla i vår västerländska värld – även de som inte tycker som vi. De ser på när vi utövar vår livsstil och uppenbarligen tycker de inte om vad de ser.
Utifrån våra värderingar vill vi se enighet, öppenhet, samförstånd, tolerans och förståelse. Men vill alla människor det. Det finns gott om rasister och/eller främlingsfientliga bland vita västerlänningar men också bland de svarta i USA, bland bekännare av andra trosuppfattningar och livsfilosofier än den kristna likväl som kristna själva, agnostiker och andra. Hur ska vi kunna skapa samförstånd och tolerans mellan alla dessa olika uppfattningar och hur ska vi kunna minska och ta bort allt det hat som visar sitt fula tryne överallt runtom i vår numera ”universella” och globala värld? Är det så att vi faktiskt har olika platser på vårt klot där vi hör hemma och att alla samhällen inte kan integreras med varandra hur global vår värld än blir. Mår världen och människorna bättre av segregation? Ska vi ha olika geografiska områden där vi tillåts leva utifrån de värderingar vi delar och sedan låta andra områden och folkgrupper leva utifrån sina värderingar. Eller är det så att vi västerlänningar sitter på facit och att det är vår skyldighet att införa våra värderingar på hela klotet?
Det lär finnas andra grupper som har liknande ambitioner och vill inrätta ett världsomfattande kalifat som inkluderar Europa och nya värderingar för oss lever här. Jag tar inte Daesh gärningar i försvar – absolut inte. Men jag frågar mig om vi förstått vad det är som pågår och vilka sanningar som finns. Jag delar president Obamas värderingar i mångt och mycket men jag tror inte att de nödvändigtvis är universella och där finns kanske svaret till att konflikterna tycks bli allt fler och allt mer dramatiska runtom på vår vackra planet. Vi sitter inte på facit och vi är inte heller Guds gåva till hela världen.
Sedan är det bara att erkänna att jag inte kan acceptera den människosyn som finns i vissa delar av världen. Jag kan inte acceptera att kvinnor behandlas sämre än män. Jag kan inte acceptera att HBTQ personer inte har samma rättigheter och behandlas med samma respekt som hetronormativa människor. Jag kan inte acceptera att olika hudfärg har olika respekt, osv, osv. Jag har säkert glömt någon utsatt grupp men jag vill inkludera dessa också. Denna inkluderande inställning innebär dock inte att jag tänker böja mig och låta mig tvingas till underkastelse avseende min tro, min sexualitet, min livsstil och rätten till mitt land. Så till terrorister och förtryckare, oavsett vad ni bekänner er till vill jag säga att jag är beredd att bekämpa er med alla till buds stående medel för att försvara min och alla andras rätt till att få leva fritt och efter våra värderingar. I mitt fall är de värderingarna just precis västerländska.

I den här texten har jag använt beteckningen Daesh för det som i allmänt tal och i många medier kallas för IS – Islamiska staten. Men det är denna grupps ledare som valt att kalla sitt mördargäng för IS. Det är ingen stat och det är heller ingen grupp som står upp för muslimska värderingar i allmänhet. Därför är Daesh en bättre beteckning. Erkänn inte en stat som inte finns.

Paris

Profilbild på Facebook

Många, nästan alla har lagt en fransk flagga över sin profilbild på Facebook. Det tycker jag är helt ok. Jag har inte gjort det utan har istället fällt in en svensk och en fransk flagga i min bild . Med det vill jag visa att det handlar inte bara om Paris och Frankrike utan om just våra värderingar och hela västerlandet. Det sker terrordåd runtom i vår värld och vi måste försvara oss. Dock ska vi akta oss för att kollektivt lägga skulden på alla som inte ser ut som vi själva eller passar in till 100 % i vår livsstil.

För rätten till vår livsstil! Vive ´la France, Vive ´la Liberté – ”För Sverige i tiden!”

Bosse

Finns Sverige?

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Förmodligen är du trött på allt tjafs om flyktingar och EU-migranter. Vi möts av det i alla nyhetssändningar, i alla debattprogram, på löpsedlar och nästan överallt. Dessutom sitter en del utanför ICA-butiken medan andra sitter i bussar de vägrar att överge.
Jag kan likafullt inte låta bli att ge luft åt mina funderingar kring detta. Just nu fullkomligt översvämmas vi av detta men egentligen är problemet gammalt. För det är ett problem på många olika sätt.
Låt mig först ännu en gång understryka att det är inte den enskilda flyktingen eller migranten, eller vad ni nu vill kalla vederbörande (invandrare, utlänning, nysvensk, immigrant, etc) som är problemet. Problemet är snarare allas vår förmåga att hantera invandringen till Sverige som skett under de senaste 20 åren eller mer. Det har kommit människor från andra länder hit under många år. De har ”importerats” som arbetskraft och blivit en del av vårt land. Med sig har de haft sin kultur i olika avseenden som i vissa delar har blivit vår kultur. Samtidigt har en del av vår ursprungliga kultur smittat av sig på ”de nya svenskarna”. Sverige har utvecklats till att bli ett av världens bästa länder att leva i. Men de senaste tjugo åren har invandringen inte fungerat på det sätt som beskrivs ovan. Istället har människor kommit, förvisso i behov av skydd i de allra flesta fall, men ändå stannat kvar i den kultur de flytt ifrån. Här i Sverige har de mötts av ett batteri av rättigheter men få skyldigheter om ens några. Många har ändå varit starka och valt att integrera sig med vårt samhälle (jag vill inte utrycka det i termer av ”att integreras” för jag tror att det handlar om att det gjorts med egen kraft till största del) medan andra har valt att leva i utanförskap. Vi har 55 områden i Sverige som kan sägas inte tillhöra vårt land längre. Här talas inte svenska, här lever man efter egna lagar och regler i stor omfattning. Viljan att vara en del av det svenska samhället tycks överhuvudtaget inte finnas.

Vad beror det då på att utvecklingen har tagit denna vändning? Det finns säkert många förklaringar och teorier. Min uppfattning är att vi har en tendens att skylla allt på yttre omständigheter, inget på de som kommit hit och relativt lite på ansvariga myndigheter och ännu mindre på våra politiker. Rejält underblåst av journalistkåren har politikerna valt att stryka alla utifrån kommande medhårs. Konflikträdsla, valfiske och politisk korrekthet tillsammans med oförmåga att lägga örat mot marken har gjort att det finns två sanningar i det svenska samhället. En som råder i riksdagskorridorerna och kommunhusen och en som råder bland vanligt folk (skattebetalare), inte minst småföretagare.
Nu kommer säkert många tycka att jag är en gnällig gammal gubbe – och det kanske jag är? Jag har trots allt levt ett tag och har något som kallas erfarenhet, har gått i livets hårda skola, osv. Det väger lätt idag, jag vet. Idag finns ju Google och annan klokskap, ”hard facts” och ung kreativitet och miljömedveten medmänsklighet.
Jag vill trots det hävda att min generation misslyckats totalt i vår ”fria uppfostran”. Vi har också varit konflikträdda, vi har inte ställt tillräckliga krav och det har inneburit att vårt samhälle, oavsett om det handlar om invandring eller något annat, har förflackats.
Idag cyklar man på trottoaren (bötesbrott á 500 kr) och det är det ingen som beivrar. Idag kör man över på vänster sida av vägen med bilen och parkerar mot körriktningen, man kör mot enkelriktad, osv, osv.
Men vad snackar jag nu om? Har det någon betydelse? Är det en katastrof? Nej, självfallet inte. Det är bagateller. Det är en cykelstöld också eller hur? Ett inbrott? Det drabbar säkert ingen fattig och man är väl försäkrad. Det är i alla fall relativt riskfritt. Mindre än 10 % av alla inbrott klaras upp om jag minns rätt. Den drabbade talas det tyst om och förövaren behöver vård, det är i alla fallsynd om honom (eller henne).
De allt grövre våldsbrott som sker är man bättre på att beivra. Man jobbar från toppen och neråt syns det. Tar det värsta först och sedan får resten bero. Småtjuvar och allmän laglöshet får jobba sig upp i lugn och ro.

Det här kan man så klart inte skylla på invandringen utan just på vår egen oförmåga att ställa krav. Vi har heller inte kunnat förmedla svenska normer och sedvänjor varken till våra egna barn eller till inflyttade från andra kulturer. Det enda vi lyckats förmedla är att ”du är ett offer och därmed får du göra som du vill – om du vill. Vi ställer upp med bostad, med pengar, vad du vill, bara du tycker att Sverige och svenskarna är snälla.” När det gäller våra unga så kan ni vara ganska säkra på att ungefär det samma gäller möjligen med det undantaget att vi dessutom är dumma. Att våra ungdomar däremot ska få en bostad, komma in på bostadsmarknaden är svårare. Priserna skjuter i höjden och lånevillkoren är svåra för en ung att klara.

För mig är det obegripligt att en kontingent med sk EU-migranter kan bosätta sig på en privat tomt, skapa en sanitär olägenhet för sig själv och för omgivningen och sedan hävda att någon annan ska ta ansvar och att man utan egen insats ska få, få, få. Lika obegripligt är det att det finns politiker som stillatigande ser på och ger sitt tysta medgivande. I vissa fall t o m stödjer detta. Skulle jag helt frankt ockupera någon annans mark skulle det garanterat inte ta lång stund (timmar eller enstaka dagar) innan jag blev avhyst och dessutom straffad.  Det är skillnad på skit och pannkaka och det är inte jag som är pannkakan.

Genom vår slapphet har Sverige också lyckats med att toppa statistiken när det gäller skjutningar och dödande med skjutvapen. Övriga nordiska länder kan inte tillsammans nå upp i de dystra siffror som redovisas för Sverige. Vad skyller vi på? En polischef i Västra Götaland vill ge sken av att det beror på de ”socioekonomiska” problemområden som finns i vårt land. Må så vara men i Danmark har betydligt strängare straff för vapenbrott och det tycks ha effekt. Förmodar att vi i Sverige ska ”gulla” bort vapnen från gatorna. Lycka till!

Jag har helt avstått från ekonomiska beräkningar i detta inlägg. Det behövs inte för att man ska förstå det olyckliga i att vi som utgör det etablerade samhället måste stå för kontinuitet, erfarenhet, upprätthållande av rättssamhället och överföring av kultur och normer. Om vi lyckas med det kan vårt samhälle utvecklas i en hanterlig takt och i rätt riktning. Med det avser jag ökat välvärd, humanism, fred och trygghet. Jag tror att det finns en framkomlig väg med fortsatt humanitärt synsätt (inte säker på att det vi håller på med nu är så f-baskat humanitärt mot någon) och det är att ställa krav på ALLA som bor i vårt land, som avser att bosätta sig här eller som är på besök av en eller annan anledning. När du fullgör dina skyldigheter har du också kvalificerat dig för dina rättigheter. Att helt kravlöst ge alla rättigheter utan motprestation är i min värld totalt kontraproduktivt.

Och så vill man ju ha sylt till pannkakan också – och grädde!

/Bosse

Hur gör man rätt i migrationspolitiken?

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Migrationsverkets senaste prognos säger att det kan komma upp till 190.000 asylsökande till Sverige i år. Med tanke på tidigare prognoser kanske det blir ännu fler.

Låt mig först klargöra att jag anser det nödvändigt, anständigt och önskvärt att Sverige hjälper människor på flykt. Däremot är jag tveksam till om vi verkligen gör det på rätt sätt. Har Sverige kapacitet att välkomna flyktingar i den omfattning som vi gör nu. Av alla EU:s medlemsstater tar vi, utan jämförelse emot allra flest flyktingar per capita. Siffror som 15 flyktingar per 1000 invånare har redovisats. Jag har i föregående blogg redovisat detta närmare.
Kostnaderna skenar enligt Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson. Enligt uppgift kostar boendet för en asylsökande 1.900 kr per dag (man skulle kunna tro att de bor på Sheraton men i själva verket bor många på en madrass på golvet i en gammal skola eller industrilokal). 190.000 flyktingar x 1.900 kr = 361 miljoner kronor per dag. Jag är osäker på hur många dagar i snitt flyktingen bor på sådant transitboende men låt oss anta att det är sju dagar. Då kostar bara detta boende 361 miljoner x 7 dagar = 2.527.000.000 kr. Migrationsverket räknar dock med kostnader i storleksordningen dryga 50 miljarder i år, mer än 60 miljarder 2016 och 70 miljarder 2017.
Trycket mot våra myndigheter är dessutom ohållbart stort. Det vittnar både ansvariga chefer om såväl som personalen ”på golvet”. Långsiktiga konsekvenser för vårt samhälle är svåra, för att inte säga omöjliga att överblicka. Våra politiker tycks inte ha någon känsla för vad deras väljare upplever och oroar sig för. Det är ett fatalt misstag tror jag. Att tro sig veta bättre än allmänhetens sunda förnuft är att grovt underskatta valmanskåren.

Det är ju lätt att gnälla men finns det några konkreta förslag på hur man skulle kunna göra? Jo, det finns ju en hel del förslag. Vissa mer galna än andra och de förtjänar inte ens att nämnas.
Jag sällar mig till följande:

  1. Slå näven i EU-bordet och meddela att Sverige nått gränsen för vad vi kan hantera. Det handlar om att värna den egna befolkningen. Det handlar om att motverka segregation och andra motsättningar i samhället. Det handlar om att säkerställa skola, vård och omsorg. Det handlar också om att kunna erbjuda de som ska stanna i Sverige rimliga chanser till ett framtida gott liv enligt de normer vi har i vårt land.
  2. Det finns gott om utrymme i andra EU-länder. Även Tyskland som tar flest flyktingar sett till numerären är inte i närheten av att ta emot lika många flyktingar per capita som vi gör i Sverige.
  3. EU med sina palats i både Bryssel och Strasbourg och alla tjänstemän och politiker som finns där bör mellan kafferasten och lunchen ganska enkelt kunna räkna ut hur mängden flyktingar ska fördelas mellan respektive medlemsland. Beräkningen kan ske grundat på folkmängd och BNP i respektive land. Hänsyn bör tas till vilka konsekvenser man kan räkna med även i kulturellt hänseende. Vi vill alla ha ett så bra liv som möjligt. Vem vill leva i ett segregerat samhälle?

Oavsett vad våra politiska partier (SD exkluderade) nu kommer överens om vid de förhandlingar som pågår så måste något ske omgående. Den systemkollaps som talas om på flera håll är nära förestående om inte politikerna kastar prestigen och tar på sig den pragmatiska hatten. Är det månne ett misstag att exkludera SD? De har trots allt ca 20 % av valmanskåren på sin sida. Genom den utfrysning som övriga partier lagt så stor vikt vid och den oförmåga att diskutera migrationspolitiken de också visat tror i alla fall jag att stödet till SD kommer att öka ytterligare.

Sist men inte minst. Det är tragiska öden som dessa flyktingar möter. Barn lider, kvinnor våldtas och män mördas. Alla går en oviss framtid till mötes när de ger sig på flykt. Men valet finns oftast inte. Att stanna kvar kan ofta betyda en säker död. Naturligtvis finns det en medmänsklig skyldighet att hjälpa. Den vilar på oss alla. Därför måste vi vara stenhårda mot de som inte visar denna medmänsklighet, mot de som inte tar sitt ansvar. Att Sverige ska ta över det ansvaret från samvetslösa stater och enskilda individer gagnar ingen i det långa perspektivet. Vår självpåtagna roll som ”världens samvete” kommer att stå oss dyrt.
Det finns de som hävdar att ”vi har som en av världens rikaste länder råd att ta emot ett par hundratusen flyktingar”. Det är naturligtvis sant. Förmodligen har vi råd att ta emot en miljon människor. Det kommer ändå inte att innebära att vi ramlar ner bland världens fattigaste länder. Men det är väl heller inte det vi strävar efter. De människor som söker sin framtid här ska väl få del av den välfärd vi har i dagsläget, inte ett tynande samhälle såväl ekonomiskt som kulturellt och intellektuellt.
Antalet flyktingar bör enligt min mening alltså stå i proportion till vår befolkning, vår ekonomiska förmåga och vår tänkta framtida utveckling.

Det förtjänar också att påpekas att jag anser det skandalöst att vår statsminister ställer sig på en scen (projektet Sverige tillsammans) där det på väggen i eldskrift står: ”Det finns ingen inhemsk svensk tradition”

Se inte flyktingar – se människan!

Bosse 

Anm. Sverige håller idag en femtonde plats på rankingen över världens rikaste länder.

Hur ska det gå?

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Den helt övergripande rapporteringen i våra media idag handlar om den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. Och att det är den värsta katastrofen behöver vi inte tvivla på. En liten andel av alla dessa flyktingar söker sig till Europa och till Sverige och det finns en stor opinion i Sverige för att ta emot de som kommer och att också ta emot ännu fler.
För mig är det en självklarhet att vi måste hjälpa människor som flyr för sina liv. Men det finns också argument emot och det är inte heller så svårt att förstå. Ett sådant är att det kommer med terrorister och kriminella i floden av flyktingar och att dessa slinker igenom kontrollerna. Så är det kanske men då är det en olägenhet som får passera för att hanteras i ett senare skede.
Jaha, tänker ni. Vad är det du vill säga då? Jo, det jag lite vänder mig emot är ett par saker.

All rapportering handlar om att flyktingmottagning, akuta åtgärder och att vi ska ”öppna våra hjärtan”. Däremot ser man väldigt lite, för att inte säga ingenting om vad som händer sedan? Hur ska vi kunna ta hand om alla dessa flyktingar i det lite längre perspektivet? Hur ska vi kunna ge dem att bra liv här i Sverige och hur ska vi kunna bibehålla det goda livet för oss som redan finns här med den belastning som det trots allt kommer att innebära att dra försorg om alla dessa arma människor?
Enligt vad jag kunnat läsa mig till kommer det i storleksordningen femton flyktingar per tusen invånare i vårt land. En jämförelse med Danmark ger vid handen att där kommer ca 3,5 flyktingar per tusen invånare medan det i Tyskland, som är det land i Europa som tar emot flest flyktingar totalt, kommer det ca 2,5 flyktingar per tusen invånare.
Det säger sig självt att vårt land kommer att se en större påverkan än t ex Danmark och Tyskland. Om inget annat blir det dyrare per invånare för oss än för danskarna eller tyskarna och det kommer såklart att påverka på många olika sätt. Vad ska vi då göra åt detta? Ska vi göra något åt det? Ja, jag anser att vi måste göra något för att inte alla, såväl vi som redan finns här som de som kommer hit ska få ett sämre liv än vad man kan begära.

Först och främst måste det ske en jämnare fördelning mellan länder inom EU. Det är inte säkert att det minskar trycket mot Sverige i någon nämnvärd utsträckning. Det är ju trots allt så att de allra flesta flyktingarna från Syrienkonflikten och från Nordafrika flyr till närliggande länder och aldrig kommer in i EU. Risken finns emellertid att trycket mot EU ökar ytterligare. Då är det viktigt att talet 15 inte ökar ytterligare utan att andra länder tar ett större ansvar.

De som kommer hit måste integreras på ett bättre sätt. Det har förvisso varit ett behov redan tidigare. Det finns redan idag ett stort segregationsproblem i vårt land. Det visar inte minst det opinionssiffror som SD (Sverigedemokraterna) får i mätning efter mätning.
Vi måste förstå att det handlar inte bara om flyktingar eller andra invandrare till vårt land. Det handlar lika mycket om svenskar. Det måste vara tillåtet att vara svensk. Det måste vara tillåtet och rumsrent att ha svenska traditioner, oavsett vilka dessa är, religösa (vi är ett kristet land), hedniska vikingatraditioner eller på något kommersiellt påfund för att det ska köpas mer godis (jag vet att vi äter ohälsosamt mycket godis i Sverige). Vi måste sluta smyga efter husväggarna och försöka gömma den svenska flaggan längst ner i byrålådan.
Självklart ska ingen tvingas till en viss religon eller till att äta kräftor och surströmming. Självklart ska ingen tvingas gå till en svensk kyrka om man inte vill men det ska heller inte vara förbjudet att leva efter svensk tradition, den ska inte gömmas undan av någon sorts missriktad hänsyn mot flyktingar och invandrare.

Däremot tycker jag inte att vi ska acceptera rasistiska eller andra främlingsfientliga yttringar i vårt samhälle. Det tror jag vi motverkar bäst genom att bedriva en stringent och human invandrings- och flyktingpolitik. Vi ska ställa krav på alla invånare som finns i vårt land och vi ska också behandla alla på ett rättvist sätt. Det är inte godkänt att utvisa människor efter åratal i landet. Å andra sidan har man förverkat sin rätt om man begår brott eller åker till andra länder för strida med terrorgrupper.

Den kursändring som jag förordar måste ske skyndsamt. Våra politiker talar (visserligen med väldigt små bokstäver i de flesta fall) om att det är ett krisläge i landet. Det kan man hålla med om. Jag frågar mig hur det ser i Sverige om ett år, om fem år?Hur ser skolan ut för mina barnbarn och deras jämnåriga kamrater? Hur ser sjukvården ut och hur tar vi hand om våra gamla. Redan idag går det lite på lösa boliner. Pengarna räcker inte till. Hur ska vi då ha råd med den ökade belastningen i dessa och alla andra sektorer som påverkas?
Ja, sossarna och deras partners (mp och v) förordar så klart skatter. Vem är det som betalar in dessa skatter? Jo, det privata näringslivet. Alltså beskattar man detta för att få större resurser till det offentliga.
Höjda skatter i näringslivet betyder mindre investeringar, färre anställningar och faktiskt också sänkt ambition – inte minst i de minsta företagen där ökade kostnader betyder lägre inkomst för ägarna. Priserna måste höjas vilket innebär lägre efterfrågan. Lägre produktion som blir följden betyder i förlängningen mindre beskattningsbara intäkter och då måste skatten höjas, osv, osv.
Vi befinner oss redan på ett sluttande plan på väg mot ett systemsammanbrott. Om politiken läggs om, om näringslivet tillåts blomstra, göra vinster och utvecklas blir skatteintäkterna däremot högre (med bibehållna skattesatser från tidigare budget) och utvecklingen för landet kan vändas. Då blir det kanske bättre råd att hjälpa tillströmmande flyktingar och verkligen erbjuda dem ett drägligt liv.

Med nuvarande politik kommer ekonomin för såväl den enskilde som för landet i sin helhet att ta stryk. Motsättningar mellan invandrare/flyktingar (”dom och vi”) kommer att öka ytterligare med katastrofala följder för oss alla. Vi kommer inte längre att bo i välfärdsstaten ”trygga Sverige” längre.

Heja Sverige – bättre kan vi!

Bosse

Det här är i högsta grad ett politiskt färgat inlägg även om jag här inte redovisar någon politisk färg. Sanningen är att jag är betalande medlem i Moderaterna men alls inte längre är säker på att det är min politiska hemvist. Dock vill jag understryka att jag inte kan ställa mig bakom ett parti som SD även om någon åsikt här ovan kan sammanfalla med uttalanden från detta parti

Hatet, hotet och människan

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Det här är inte ett blogginlägg om spännande resor, trerätters gourmetmiddagar eller häftiga motorcyklar. En och annan gång klickar jag i kategorien ”Samhälle” och har synpunkter på just samhället. Oftast handlar det då om Hässleholm och vad som händer eller borde hända här enligt min uppfattning. Väl medveten om att mina blogginlägg läses av relativt få ska det denna gång handla lite om vad jag uppfattar om vårt samhällsskick i allmänhet, inte så mycket om Hässleholm.

För drygt ett och halvt år sedan satt jag och Berit vid frukostbordet en vanlig morgon. Vi hade satt på den lilla TV-apparaten som vi har i köket och försökte dela uppmärksamheten mellan morgontidningen, frukosten, nyhetssändningen och varandra. Då kom ett inslag med Gudrun Schyman. Hon hade tillsammans med en annan kvinna som jag tyvärr inte minns namnet på längre haft en föreläsning om jämställdhet mellan könen på Akademiska Föreningen i Lund. Gudrun berättade i detta sammanhang om vilka tillmälen hon utsätts för, vilket tilltal många använder i brev och mejl som når henne. Vilt främmande personer kallar henne allt mellan himmel och jord och uttrycker hat och hot helt utan återhållsamhet.

Jag blev chockad. Ja, det finns inget annat ord. Jag blev också förbannad, riktigt heligt förbannad! Gudrun Schyman och jag har skilda åsikter i många frågor, inte minst försvarsfrågan men det betyder inte att jag tycker illa om personen Gudrun. Tvärtom har jag den största respekt för den energi och målmedvetenhet hon visar. Hon har också på ett hedervärt sätt hanterat sitt tidigare alkoholmissbruk. Det är beundransvärt. Hade hon varit man hade hon säkert fått betydligt mer ”cred” för det och betydligt mindre hat och trakasserier i allmänhet.

Gudrun Schyman verkar glad. Jag är mest orolig att inte komma med på bilden.

Gudrun Schyman verkar glad. Jag är mest orolig att inte komma med på bilden.

Det jag fick höra vid frukostbordet var mer än jag kunde tåla. Jag skrev helt enkelt ett mejl till Gudrun och beklagade vad hon utsätts för. Dock vägrar jag att ta ett kollektivt ansvar för världens män och de ogärningar som utförs av män. Jag frågade däremot om Gudrun var intresserad av att komma till Hässleholm och hålla en föreläsning om jämställdhet mellan kvinnor och män. Och så blev det. För ganska exakt ett år sedan mötte jag Gudrun på Hässleholms Resecentrum och sedan höll hon sin föreläsning på Restaurang Farozon. Den var utmärkt utan någon politisk propaganda för Fi  eller något annat parti men med massor av information om hur det är ställt och en och annan aha-upplevelse för auditoriet. Jag hoppas att det evenemanget ökade medvetenheten hos åhörarna, att det det gav lite, lite energi till Gudrun att driva sin kamp vidare. För även om hon inte tycker som jag i allt vill jag av hela mitt hjärta att hon ska få kämpa för sin sak (som jag till del håller med om), ha sina åsikter och fritt uttrycka dom utan att bli kallad för diverse könsord och bli hotad med diverse våld och sexuella övergrepp från män (för det är väl män till övervägande del?) som tar sig rätten att föraktfullt vräka av sig vad som helst utan hänsyn till den som utsätts. Fy f-n vad jag tycker illa om sådant!

I veckan som gick blev jag förbannad igen och samtidigt bedrövad. Jag läser på Twitter om Alexandra Pascalidou som under 20 år fått utstå liknande behandling som Gudrun Schyman. Nu var hennes bägare full och hon övervägar att lämna offentligheten för att läka. Hon funderar på att sluta som programledare för sitt radioprogram. OK, jag erkänner gärna att jag inte kan ”min Pascalidou” så väl. Men det är inte det som är det viktiga här. Det viktiga är att det finns alldeles för många som lägger ner alldeles för mycket energi på att försöka tysta andra människor som vill göra sina röster hörda. I stället borde dessa människor vässa sina argument och föra en strukturerad debatt på alla de forum som finns till buds idag. Här får de ge uttryck för sina ståndpunkter under förutsättning att det sker med respekt för andra människor. Men sanningen är väl den att de inte har några vassa argument, inte någon respekt eller förståelse för de som inte tycker som dem själva eller är likadana. Allt de har är fördomar, okunskap och vulgärargument. Då är det inte lätt att få gehör hos någon med ett skarpsinne som Alexandra Pascalidou.

Jag frågar mig var har hänsynen, omtanken och kärleken tagit vägen i vårt vackra land, i världen runt omkring oss, i vår vardag. Allt för ofta tycker jag mig höra uttryck för rasism, fördomar, förtryck och oförståelse för andra människors situation. Och jag hör det där jag minst förväntar mig det. Bland högutbildade, välbeställda och bland människor som har alla möjligheter att visa empati. Hur kan man inte se människan bakom åsikterna? Vad är detta tecken på?

Jag tänker nu göra förfrågningar och undersöka möjligheten att få Alexandra Pascalidou att komma till Hässleholm och föreläsa om vikten av det fria ordet och det destruktiva i att utsätta sina medmänniskor för trakasserier. Om jag lyckas med detta uppsåt återstår att se.
Vi är inne på en farlig väg som inte kan leda till något gott – för någon.

Håll tummarna för mig – och ge ditt stöd till Alexandra!

Bosse

Du kan visa ditt stöd för Alexandra Pascalidou, t ex genom att twittra under hashtaggen #vibackaralexandra

Kapsågsmassakern

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Om du inte tycker det är snyggt – såga ner det!
Vi bor vid den sk Tivoliparken i Hässleholm. Parken, eller snarare grönområdet har en historia som förtäljer om forna tiders tivoli- och festplats i Hässleholm. Här har funnits ett café och ett spettkaksbageri en gång i tiden. Om och när vi gräver i vår trädgård hittar vi inte sällan rester från tiden i form av porslinsskärvor från sönderslagna kaffekoppar och assietter.
Idag är platsen en ekbacke, mer eller mindre vildvuxen. På den södra sidan en parkering och norröver vetter ett grönområde mot Fyrverkaregatan där bl a vi bor. Tivoliparken eller Tivolibacken som den också kallas var ett av skälen till att vi ville bo här. Från vår köksaltan har vi utsikt över backen. På våren ser vi ett hav av vitsippor, senare på sommaren en grön lunga dryga fem minuters promenad från Stortorget. På hösten kan vi njuta av alla vackra färger när löven skiftar. En vacker vinterdag gnistrar de nakna grenarna av rimfrost.

Knappast någon skogsvårdare.

Knappast någon skogsvårdare.

Utöver ekar finns ett stort bestånd av björk och en del andra lövträd också. Någon av de senaste dagarna har dock ett av dessa träd försvunnit. Ja, dvs trädet finns kvar men är numera uppdelat i två delar varav huvudparten ligger på marken. Den andra delen, en dryg meter stam står kvar med ett skarpt snitt lite på sned där någon har tagit sig för att helt enkelt såga av trädet.

Jag har ingen som helst aning om varför. Förstörelselusta? Trädhatare? Det är ju inte så att någon i ett anfall av frustration fått för sig att knäcka ett träd för att få utlopp för sin ångest. Det är ett träd med en dryg decimeter tjock stam. Inget man bara knäcker så där. Nej, här har sågen kommit fram och gjort sitt jobb med obeveklig precision. Vem går omkring med en såg på sig?
Man kan därför anta att tilltaget är planerat. ”Det där j-vla trädet ska jag såga ner. Det har retat mig länge och eftersom jag inte har något bättre för mig så sågar jag ner det. Fram med kapsågen, nu ska det bort.”

Lär dig såga din odåga!

Lär dig såga din odåga!

Är det detta som hänt? Herregud, vart har vårt samhälle utvecklats till. Hur många stollar finns det? Det finns ju inte ett uns humor i detta tilltag. Inte ens det faktum att det är sågat snett och en dryg meter upp på stammen kan få mig att dra på ena mungipan över marodörens oförmåga. Det är bara sorgligt.

Vi människor behöver träden – jordens lungor.

Bosse

Hur går det för EU?

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Allt som ofta beskyller vi oss själva för att vara flata i det här landet. Det må vara sant men frågan är om vi inte delar denna egenskap med vissa av våra övriga EU-kamrater?
Just nu översvämmas Europa av tiggare, företrädesvis från Rumänien.  Att anklaga den enskilda tiggaren ser jag ingen anledning till. Trots rykten om sk ”tiggarligor” framstår det ändå som om de allra flesta av de människor vi ser tigga på gator och torg lever i stor misär. Det undandrar sig min bedömning huruvida det är ”äkta tiggeri” för överlevnad eller kvalificerat bedrägeri.

Tältläger72

Bosättning i Tivolibacken – augusti 2014

Problemet ligger inte hos den enskilda tiggaren utan snarare på regeringsnivå i Rumänien. Rumänien, EU-medlem sedan 1 januari 2007 och med drygt 20 miljoner invånare kan eller vill inte ta ansvar för sin fattiga befolkning. Det har resulterat i att vi överallt i Europa ser tiggare på våra gator och de allra flesta, som sagt, från just Rumänien.
Detta måste få ett slut. Det framstår inte som en utveckling vi vill se i vår tid. Det stämmer inte med vår (svensk) syn på välfärd, humanism och mänskliga rättigheter. I ett första steg måste det vara Rumänien som tar ansvar för sitt eget folk. Den fria rörligheten inom EU gör det ju möjligt att resa fritt. Detta måste hanteras om friheten missbrukas, i detta fall av ett land. EU bör lägga ett ovillkorligt krav på Rumänien att ta hand om sina invånare. Sker inte detta mer eller mindre omedelbart måste kännbara sanktioner sättas in. Skulle inte heller detta ge resultat får man ta nästa steg, begränsa tillträdet till övriga medlemsstater eller helt enkelt stänga gränsen mot övriga EU eller helt enkelt utesluta landet. Just nu skiter Rumänien oss bokstavligt talat på näsan.

De senaste dagarna har en diskussion figurerat på Norra Skånes debattsida. Socialistiska partiet hotar med att göra Hässleholm till ”Tiggarstaden”. Man ska manifestera tiggarnas ”rätt”, bl a genom att översvämma staden med tiggare i samband med främst ”långlördagar”. Detta som en protest mot Sverigedemokraternas motion om att förbjuda tiggeri i Hässleholm.
Jag tänker inte rangordna någondera förslagen på galenskapsskalan. Vad avser Sverigedemokraternas förslag anser jag att den inte hör hemma på kommunal nivå. Det är mer en nationell fråga och framförallt ett problem på EU-nivå. Jag har dock förståelse för frustrationen.

Cecilia Malmström

Cecilia Malmström

Socialistiska partiets hot om att ”förlama” Hässleholm med tiggare, företrädesvis på vad man benämner som ”långlördagar” (det som officiellt heter citylördag) betraktar jag som direkt kontraproduktivt för det syfte man vill uppnå, nämligen att stödja tiggeriet. Om man aktivt minskar attraktiviteten i centrum och försvårar handel och besöksnäring kommer staden att avfolkas, butiker försvinna (fallhöjden är låg för många butiker, caféer, mfl) och samhället avlövas. Det kommer i sin tur att minska ”marknaden” för tiggarna. Det blir mao en ”lose – lose-situation” Alla förlorar. Men det är kanske det som anarkister går igång på? Sverigedemokraterna blir kanske nöjda för tiggarna lär snabbt dra till bättre jaktmarker.

Har jag då lösningen? Columbi ägg i tiggarproblemet? Knappast – tyvärr. Som tidigare sagts tror jag att det krävs stor politisk dådkraft på EU-nivå. Frågan är inte specifikt svensk utan verkligen en övergripande EU-fråga. Vår kommissionär, Cecilia Malmström har redan agerat i frågan men något synbart resultat kan i alla fall jag inte se ännu. Men likafullt tror jag att det är här frågan löses på ett värdigt sätt.
Lyckas inte det i närtid fruktar jag att lösningen eller snarare försök till lösning kan bli betydligt mer extrem. Det finns ett uttalat missnöje med tingens ordning och i skuggorna lurar de som har betydligt mer handfasta sätt att lösa missnöje på. Nuvarande förhållande underblåser mörka krafter och den utveckling som så många av oss fruktar.

Jag är inte nöjd!

Bosse

Tänk vad en vajer kan göra…

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Fick en extra stund över till reflektion häromdagen när jag satt i en bilkö. En bilist hade hamnat i en situation hon (enligt polisen var det en hon) inte kunde reda ut vilket resulterade att hennes bil lämnade vägen, voltade ett varv och nu stod ute på åkern med nosen åt motsatt håll från hennes ursprungliga färdriktning.
Denna, i sig dramatiska händelse inträffade på rv 21 mellan Åstorp och Klippan på ett avsnitt med sk 2-1 väg och på en sträcka med en fil. Själv var jag i bil tre eller fyra efter det inträffade och en ambulans fanns redan på plats. Denna hade kommit från motsatt håll, kört över på ”min” sida och stod ny tvärs över filen med blixtrande blåljus. Ambulansen följdes snabbt av ett antal brandbilar och minst 15 räddningstjänst- och ambulanspersonal. Polisen var inte långt efter. Detta känns ju verkligen betryggande. En snabb insats där stora resurser sätts in för att hjälpa någon eller några som råkat illa ut. Skönt att veta om man själv skulle hamna i en liknade situation någon gång. En av polismännen kom för övrigt bort till min bil mot slutet av räddningsinsatsen för att fotografera olycksplatsen och kunde berätta att ingen var allvarligt skadad såvitt man kunde bedöma på plats. Det var ju tursamt.

rv21ver2

Min reflektion kring detta handlar dock om vårt vägsystem. Sedan ett antal år har vi som bekant dessa sk 2-1 vägar med ett vajerräcke som delar mötande trafik från varandra. Om jag minns rätt har inget dödsfall i form av mötesolycka inträffat på en sådan väg. Det är mycket positivt. Vajerräcket i sig är omdebatterat utifrån perspektivet motorcykel. Som motorcyklist vill man inte uppleva en omkullkörning och glida in i vajern. Följderna vill jag inte ens tänka på. Och det var inte heller det som upptog mina tankar utan snarare hela fenomenet 2-1 väg.
Härifrån blir mitt resonemang ovetenskapligt och baserat på tyckande men också på sk ”bondförnuft” (vill jag tro). Redan utan räddningsinsatsen och bilköer med hundratals stillastående bilar så är dessa vägar inte helt ideala enligt min uppfattning. Jag tror mig veta att de tillkommit som ett billigare alternativ till motorvägar som är snuskigt dyra per löpmeter. Samtidigt frågar jag mig om det totalt sett är billigare för samhället? Om man sätter det i sitt sammanhang – transporttider, miljöpåverkan, framkomlighet, osv. Jag har, som sagt, inte något svar på detta. Men nog kan man bli lite frustrerad ibland när man åker på dessa vägar?
En bekant berättade så sent som häromveckan att hon kört med tillkopplat hästsläp och häst i detsamma på en enfilig sträcka när en ambulans under utryckning dyker upp i backspegeln. En situation som kan ge den lugnaste höjd puls. Vad finns i ambulansen? En patient som svävar mellan liv och död? Ett barn med en svår allergisk reaktion? Omöjligt att veta men ambulanspersonalen har påkallat fri väg och det behöver man som medtrafikant aldrig ifrågasätta. Det är bara att flytta på sig och underlätta ambulansens framkomlighet så mycket man bara kan. Om det bara funnits någonstans att ta vägen!
Jag vet inte mycket om hästar men förstod att man manövrerar inte ett hästsläp med innehållande häst hur som helst. Då kan hästen nämligen ramla och i det aktuella fallet hade det kanske dessutom kunnat resultera i ett haveri och totalstopp i ”vajerfållan” som följd. Min rådiga bekant manövrerade med stor försiktighet så långt ut mot vägrenen som hon vågade (och förmodligen lite längre) och ambulansen kunde köra förbi i den smala passagen och fortsätta sin färd med några sekunder vunna. Kanske avgörande, kanske utan betydelse. Det lär vi aldrig få svaret på.

Frågan kvarstår. Är dessa ”snikvägar” verkligen så smarta som en del hävdar? Jag hävdar att de är ett fattigdomsbevis och ett monument över vår tids oförmåga att hantera vårt samhälle. Ett av många tecken på medelmåttans seger över eliten.
Just nu pågår bygget av 2-1 väg mellan Vinslöv och Önnestad på rv 21. Det kommer med största sannolikhet att ge ökad säkerhet på denna tungt trafikerade väg och det är utomordentligt bra. Men kommer det att ge ökad framkomlighet? Sannolikt inte. Mängder med traktorer (skyll inte på dom) kommer att stoppa upp trafiken. På de tvåfiliga sträckorna kommer accelerationsrekord slås som på alla andra sådana här vägar när stressade bilister ska om den där husvagnen också innan det blir enfiligt igen. Ok, det är inte ett beteende man ska ägna sig åt men faktum kvarstår – det är så verkligheten ser ut. På skrivbordet ser det annorlunda ut men som sagt…
Annars kan man konstatera att på den 4-filiga cykelbanan strax intill 21:an är framkomligheten god.

Kör (inte) så det (körkortet alltså) ryker!

Bosse