Hej!

Om du inte tycker det är snyggt – såga ner det!
Vi bor vid den sk Tivoliparken i Hässleholm. Parken, eller snarare grönområdet har en historia som förtäljer om forna tiders tivoli- och festplats i Hässleholm. Här har funnits ett café och ett spettkaksbageri en gång i tiden. Om och när vi gräver i vår trädgård hittar vi inte sällan rester från tiden i form av porslinsskärvor från sönderslagna kaffekoppar och assietter.
Idag är platsen en ekbacke, mer eller mindre vildvuxen. På den södra sidan en parkering och norröver vetter ett grönområde mot Fyrverkaregatan där bl a vi bor. Tivoliparken eller Tivolibacken som den också kallas var ett av skälen till att vi ville bo här. Från vår köksaltan har vi utsikt över backen. På våren ser vi ett hav av vitsippor, senare på sommaren en grön lunga dryga fem minuters promenad från Stortorget. På hösten kan vi njuta av alla vackra färger när löven skiftar. En vacker vinterdag gnistrar de nakna grenarna av rimfrost.

Knappast någon skogsvårdare.

Utöver ekar finns ett stort bestånd av björk och en del andra lövträd också. Någon av de senaste dagarna har dock ett av dessa träd försvunnit. Ja, dvs trädet finns kvar men är numera uppdelat i två delar varav huvudparten ligger på marken. Den andra delen, en dryg meter stam står kvar med ett skarpt snitt lite på sned där någon har tagit sig för att helt enkelt såga av trädet.

Jag har ingen som helst aning om varför. Förstörelselusta? Trädhatare? Det är ju inte så att någon i ett anfall av frustration fått för sig att knäcka ett träd för att få utlopp för sin ångest. Det är ett träd med en dryg decimeter tjock stam. Inget man bara knäcker så där. Nej, här har sågen kommit fram och gjort sitt jobb med obeveklig precision. Vem går omkring med en såg på sig?
Man kan därför anta att tilltaget är planerat. ”Det där j-vla trädet ska jag såga ner. Det har retat mig länge och eftersom jag inte har något bättre för mig så sågar jag ner det. Fram med kapsågen, nu ska det bort.”

Lär dig såga din odåga!

Är det detta som hänt? Herregud, vart har vårt samhälle utvecklats till. Hur många stollar finns det? Det finns ju inte ett uns humor i detta tilltag. Inte ens det faktum att det är sågat snett och en dryg meter upp på stammen kan få mig att dra på ena mungipan över marodörens oförmåga. Det är bara sorgligt.

Vi människor behöver träden – jordens lungor.

Bosse