Sverige – röda stugor, gula rapsfält, björkar med musöron, pannkakor med sylt, Volvo och midsommarstång. Det är Sverige eller hur? Nja, det var i alla fall Sverige, landet med den eviga eller åtminstone den flera hundra år långa freden. Här låste man inte ytterdörren på kvällen när man gick och la sig och inte sällan glömde man låsa cykeln också. Den stod ändå kvar nästa morgon. Här kunde man gå ensam hem mitt i natten, kvinna som man.
Sverige var sinnebilden av ett tryggt samhälle där människorna fick lön för mödan om än kanske inte så stor men tillräcklig för ett drägligt liv. Det var livsförutsättningarna för de allra flesta. Visst det fanns fläckar på den vackra bilden men på det hela taget var landet harmoniskt, ja kanske till och med lite slumrande likt en eftermiddag på sensommaren.

För en som levt en stund på jorden och gjort det i Sverige är det sig inte riktigt likt längre. Det känns inte längre så självklart att utvecklingen går framåt i positiv riktning. I alla fall inte på alla plan. Tryggheten är inte lika självklar. Det stabila samhället inte heller. Demokratin som vi så länge tagit för givet är skörare än någonsin. Yttrandefriheten ifrågasätts av en växande grupp invånare som aldrig upplevt 50- och 60-talets Sverige. Vår yttrandefrihet regleras av tryckfrihetsförordningen som i sin nuvarande form tillkom 1949 men Sverige var det första landet i världen som grundlagsfäste tryckfriheten (yttrandefriheten) genom en förordning 1766. Det är principerna som då lades fast som i huvudsak gäller än idag. Med det vill jag ha sagt att svensk yttrandefrihet är inget vi ska tumma på bara för att en grupp, vilken den än må vara får för sig att det inte passar deras syften.

Retoriken i svensk debatt har under senare tid förändrats kraftigt. Från att vara apologetisk till att bli försiktigt ifrågasättande. Det som för bara något eller ett par år sedan var omöjligt att säga offentligt kommer allt oftare fram i olika media.
Idag vågar rikspolitiker och till och med vissa journalister i klartext säga att integrationen misslyckats och utgör ett problem, till och med ett stort problem i vårt land.
Idag vågar man säga att Ryssland utgör ett hot mot säkerheten i Europa och att vi måste göra något åt det även om Socialdemokraterna i skrivande stund ännu inte vågar medge att en del av lösningen är medlemskap i försvarsalliansen NATO för Sveriges del.
Idag vågar man erkänna att gängkriminaliteten är ett samhällsproblem av gigantiska mått, osv.

Sverige blinkar i morgonljuset och tittar yrvaket på landet som inte längre är vad det en gång var. Det idylliska Sverige finns inte längre. Vi är ett land som de flesta andra fast ändå inte i den globaliserade världen. Hur vi ska driva landet vidare, inte tillbaka till men framåt mot ett tryggare mer idylliskt samhälle återstår att komma underfund med. Vi är ännu yrvakna.

Måtte fjällen falla från våra ögon.

/Bosse