Twizy

Hej!

Hade ärende till Volvo (Göinge Bil i Hässleholm) häromdagen. Utanför entrén stod ett annorlunda fordon, en udda bil. Visst har jag sett den innan men inte intresserat mig närmare för den. Bilen jag pratar om är en Twizy från Renault.
Du kör ca tio mil på en laddning för det här är en elbil som följaktligen drivs av en elmotor och batteriet laddas på tre timmar ungefär. Kostnad ca 8 kr per laddning.
Lite tekniska data: Bilens elmotor har 17 hk, 57 Nm. Twizy är bakhjulsdriven, automatväxlad och har en toppfart på 80 km/tim. Accelerationen är väl inte direkt blixtrande 0 – 45 på 6, 1 sek (enligt Auto Motor & Sport). Pris: ca 75.000 kr med dörrar. Hyra av batteri tillkommer med ca 500 kr per mån. Skatten lär vara 180 kr per år. Försäkring? Kostnad per mil bör bli ungefär 1 kr.

Twizy - en elektrisk upplevelse.

Twizy – en elektrisk upplevelse. Foto: Berit Randahl-Carlsson, Iphone

Den drar blickarna till sig. Parkerad framför entrén till Göinge Bil med ena dörren öppen, ja snarare uppfälld för bilen har nämligen vad jag skulle vilja kalla Lambodörrar – precis som på en Lamborgini. Man fäller upp dörrarna rakt framåt. Och det finns två dörrar trots att man sitter i tandem. Ett litet nödsäte finns bakom föraren.
När jag tar bilen på en provtur ner till Hässleholms centrum blir jag uttittad som aldrig förr. Nog har jag framfört fordon, på både två och fyra hjul, som får folk att vrida på huvudet flera gånger tidigare men i Twizyn tar det priset. Gammal som ung stannar och stirrar oblygt när jag glider fram med ett svagt surr i sakta mak. Vid gaspådrag (eller vad det heter när man ökar effekten på en elbil?) surrar det desto värre. Ett hårt och kraftigt ljud är ingen njutning för en motorälskare (förbränningsmotor). Lite skumpigt är det också. Enligt Göinge Bils säljare är det ”omöjligt” att välta men jag väljer att inte provocera den lilla Twizyn.

Vem ska ha den här bilen då? Ja, den gör sig bäst i stadstrafik förstås. Den begränsade toppfarten och räckvidden gör den ointressant för pendling utanför stadsgränsen. Storhandlar gör du inte heller. Två matkassar är väl ungefär vad som ryms i baksätet, något bagage finns inte. Inte värme heller så det kan bli kyligt på vintern men lite bekvämare än en skoter är den väl så om man behöver förflytta sig korta sträckor med lite eller inget bagage så är den nog inte så dum – och miljövänlig dessutom. Rolig, nja! En kort stund kanske.

Kör försiktigt och se upp för tysta fordon!

Bosse

Annons

Jag kanske är ute och cyklar?

Hej!

På regeringens uppdrag har en utredare föreslagit nya regler för cyklande. Intressant tycker jag. Vad är det egentligen han, för det är en han, en Kent Johansson har utrett? Hans förslag till regeringen är enligt media att cyklister ska få cykla mot enkelriktat och barn under åtta år ska få cykla på trottoaren samt att cyklister ska ha företräde på sk cykelövergångar. Däremot ska det vara förbjudet att köra mot rött ljus och att inte stanna vid stopplikt.
Hela syftet med förslaget är att fler ska välja cykeln – för miljöns skull och den egna hälsan.

OK??? Jag tycker det är bra att barn under åtta ska få cykla på trottoaren, deras föräldrar gör det redan nu nämligen, tillsammans med pensionärer, finniga ungdomar och ett och annat medelålders kommunalråd.
Att köra mot enkelriktat eller föralldel där fordonstrafik förbjuden råder är inget som bekymrar cyklister i allmänhet. De flesta tycks tro att cykeln inte är ett fordon och därmed inte heller omfattas av dessa regler. Utredarens förslag legaliserar alltså bara allmän praxis
Är det någon som sett en cyklist stanna vid stopplikt och sätta ner foten sedan någon gång på tidigt sextiotal? Rött ljus? Är jag i ”the Red Light District”, bäst att trampa på.

I samma veva som denna bekräftelse på att anarki ska råda i trafiken avseende var cyklar ska finnas och inte finnas föreslår ett statligt verk eller nå´t liknande att åldern för att få körkort ska höjas till tjugofem med hänvisning till att den mänskliga hjärnan inte är färdigutvecklad innan dess. Det finns säkert vetenskapliga bevis för detta. Själv undrar jag om det inte vore enklare att införa importförbud på ett specifikt tyskt bilmärke som stavas med tre bokstäver,

Jag skiter i varmt, jag skiter i kallt, jag skiter ta mig f-n i allt… (efter G. Fröding)

inte sällan utrustade med decimetertjocka avgasrör och en uppsättning fälgar som kostar mer än själva bilen. Fordonet är utrustat med en förare som har bakvänd keps och stelopererat högerben. Dessa fordon tillämpar samma körstil och regler som cyklisterna för övrigt. Skylten fordonstrafik förbjuden uppfattas som en konstinstallation och rött ljus betyder höj farten. Trottoaren kan framgent delas med cyklande åttaåringar. Gågator är särskilt trevliga gator att köra på. Där är biltrafiken oftast mindre och då kan man ju hålla mycket högre fart.
Detta gäller dock inte Vattugatan i Hässleholm, den delen som är gågata. Den är en av stadens mest biltrafikerade gator. Här råder för övrigt fri parkering om du ska satsa pengar på dobbel och spel eller har något annat viktigt ärende. Är det fullt på gatan kan du med fördel parkera på Stortorget – om det inte redan är fullt av rostiga skåpbilar.

Ska du nu ut och cykla i vintermörkret glöm inte att se till att all belysning på cykeln är släckt och att du själv är klädd i svarta kläder. Cykelhjälmar sorteras i deponi eller kan det vara brännbart?

Kör så det ryker!

Bosse

Är sommaren slut…?

Är sommaren slut? Har den kommit än? Jag tillhör dem som tycker att den gångna sommaren varit bedrövlig, minst sagt. Det blev liksom aldrig någon riktig sommar här i norra Skåne. Mycket regn i långa sammanhängande perioder och när väl solen dök upp blev det ändå inte särskilt varmt. Baden i poolen är lätt räknade för min del och den där somriga känslan infann sig aldrig.
Mina ben är fortfarande så vita att jag kvalificerar mig som infödd på engelska sydkusten. Hustrun säger att kortbyxor hade ökat chansen till viss solbränna. -För kallt, replikerar jag.

Street Glide med windsplitter och frustrerad ägare.
Foto: Johan Funke

Påfallande många förknippar mig (och frun) som motorcyklister. Det är lite ”Jesus-känsla” med det; ”Många har hört talas om det men ingen har sett det”. I år är det mer sanning än på länge. Vädret har inte inbjudit till att åka motorcykel – inte i min värld i alla fall. Till detta kan läggas att den f-bannade rutan på min Harley har spökat. Den minnesgode kommer ihåg att den höga fula rutan sprack och jag beställde en ny som skulle vara lägre, snyggare (marginellt skulle det visa sig) och effektivare, en sk ”windsplitter”. Det visade sig att den gav så störande optiska effekter att det blev direkt obehagligt att köra.
Rutan skruvades av och originalet, den superlåga och lika supersnygga rutan kom på igen. Tillbaka på ruta 1 – om vitsen tillåts.

Turbulensen är besvärande och motorcykelåkningen blir oskön. Jag har resignerat och rullat in hojen i garaget, kopplat på underhållningsladdningen, larmat och betraktar säsongen som avslutad. TRIST!

Till saken hör att en ny medlem har fogats till fordonsfamiljen. Hustrun tar sig för pannan. Ännu ett fordon. Denna nya medlem är en MB SL 350. Jaha, kan man ana att det sägs på sina håll. Har dem vunnit på Lotto?
Tyvärr har vi inte det. Denna lyxbil har några år på nacken, närmare bestämt åtta stycken. Den är alltså från 2004 och som alla andra bilar så faller värdet som en sten. Ju dyrare bil ju värre blir fallet. Förhoppningsvis har det värsta redan varit och stenen omvandlats till ett stilla fallande löv, hoppas jag.
I vilket fall som helst är bilen en trevlig bekantskap. Den har ett nerfällbart plåttak som på tjugo sekunder försvinner ner i kofferten och kommer upp lika snabbt igen om regnet hotar.

Mercedes-Benz SL 350 på väg till Öland.

Det har blivit en och annan mil med denna bil i sommar. Ett par besök på Öland har garanterat sol och därmed nedfällt tak. Med sin V6:a på 245 hk glider bilen fram komfortabelt och har härlig kraft när det behövs (en miljon husbilar som ska köras om). En tur till goda vänner på Marstrand har vi också hunnit med.
Vi hoppas på många trevliga resor med denna bil – hur många fler det blir med motorcykel är i skrivande stund osäkert.

Ha en fortsatt trevlig sommar – det ska bli fint väder sägs det!

Bosse

Prognosen säger regn – fäll upp taket

Prognosen säger regn. Midsommarafton 2012 blev en regnig tillställning för de flesta i södra Sverige. Efter en solig förmiddag kom regnet efter lunch och vi blev tvingade att äta sill, nypotatis och gräslök inomhus fast att ICA-reklamen säger att vi alltid gör det utomhus på midsommarafton. Ganska kallt var det också.
Midsommardagen präglades av skurar – ganska kraftiga sådana tidvis.

Harleyn har stått stilla sedan den 14 juni då jag körde hem från Probike i Helsingborg med den nya rutan monterad. Det regnade för övrigt denna dag också men byxorna har torkat nu. Jo, jag vet att det finns regntäta kläder så man slipper bli våt när man kör motorcykel men jag har svårt att se charmen med motorcykelåkning och regn. Det ska vara 20 plusgrader, sol och gärna vindstilla. Då är det verkligen mysigt att köra hoj.
I år har det snarare varit 9 plusgrader, regn och halv storm var och varannan dag känns det som. Då är det inte mysigt att köra hoj!

Så nu har jag tröttnat på vädrets förtretligheter och köpt en cabriolet. Nedfällt när det är sol och uppfällt när det regnar. Hyfsat torra brallor för det mesta kan man förmoda? Om det inte är hål i golvet.
Egentligen är jag måttligt intresserad av öppna bilar. Visst de kan vara vackra i linjespelet och se väldigt lyxiga och flärdfulla ut. Men jag föredrar bilar med prestanda och de finns ju sådana i cabrioletutförande också. Fast med nedfällt tak är det i de flesta bilar odrägligt att köra fort – i alla fall i de modeller jag provat. Hur som helst med det – nu har jag i vilket fall köpt en cabriolet för att, så att säga, kunna ”lura” vädergudarna.

GLAD SOMMAR!

Bosse

Nya rutan

Så var den äntligen på plats – den nya rutan som ska hålla vinden borta och samtidigt ge fullgod sikt vid regn. Originalrutan, den låga nästan svarta plexibiten, som sitter på Street Glide är utan konkurrens den allra snyggaste tycker jag. Funktionen är emellertid usel, åtminstone för en förare med min längd. Turbulensen i hjälmen gjorde åkandet outhärdligt. Alltså åkte en högre och betydligt fulare ruta på. Som jag nämnt tidigare här på bloggen så är tillbehörsrutorna betydligt tunnare än de som är originalmonterade. Varför är en obesvarad fråga. Min nya ruta sprack i alla fall ganska snart. Kanske hade jag spänt den för hårt. Själv vill jag tro att jag kört för fort…!

Ny ruta (10 tum) blev i vilket fall beställd och nu är den på plats. Är den bra då? Den fick sitt elddop på resan hem från Probike i Helsingborg. Först lite motorväg i skaplig fart och sedan en rejäl regnskur mellan Klippan och Perstorp.
Turbulensen var inget problem och jag kunde titta över rutan och fick därmed bättre sikt i regnet. I gengäld fick jag mer vatten i ansiktet. Inga problem då, eller…

De optiska effekterna kan skönjas i träpanelen.

Nja, om det vore så väl. Rutan är inte plan utan har diverse böjningar och vecka för att vara aerodynamisk och föra undan vinden. Det fungerar utmärkt som sagt men ger en del optiska effekter, vilket kan anas på bilden här intill. För min del betyder det att jag behöver ”sträcka” på ryggen för att siktlinjen inte ska hamna mitt i böjen överst på rutan. Jag skulle nog behövt vara ett par centimeter längre, i alla fall det sk A-måttet, dvs avståndet mellan studs och toppen på huvudet hade behövt vara längre.
Så hur gör jag nu? Ska köra lite med rutan annars blir det till att byta till den lägre varianten (7 tum). Det här blir dyrt i längden. En ruta kostar ett par tusen och detta är ruta nummer tre.

Vid dagens verkstadsbesök kom också en sk Dashboard på plats. Det är en skinnklädd panel som monteras ovanpå den ganska plastiga instrumentbrädan. Ger lite ”Mercedes-känsla”. Street Glide, som ju tillhör Harley-Davidsons Touring-familj, har samma kåpa och instrumentpanel som Elektra Glide modellerna. Ja, Street Glide är en Elektra Glide som man ”stippat”. Själva instrumentpanelen är, som sagt plastig och innehåller förutom hastighetsmätare och varvräknare också oljetemperatur-, ladd-, bränsle- och yttertemperaturmätare. Den senare graderad i Fahrenheit. Lite nonchalant kan tyckas att leverera en motorcykel till den europeiska marknaden utan att ha en mätare i Celsius. Panelen fullbordas med en stereoanläggning med CD-spelare och radio. Något jag aldrig använder. I motsats till musik i bilen blir det direkt oskönt att spela musik eller lyssna på radio ackompanjerat av vindbrus och motorsång tycker jag. Funkar kanske på en Honda Goldwing?

Bosse

HDCS förbereder Internationella träffen

I augusti (3 – 5) invaderar HDCS (Harley-Davidson Club Sweden) Hässleholmsgården i Hässleholm för årets Internationella träff. Årsmöte ska avhållas, kortege köras och så blir det fest med musik, grill och annat.

På nationaldagen passade ett gäng HDCS:are från distrikt B, dvs Skåne på att inspektera Hässleholmsgården. Korv och andra godsaker grillades och en och annan medlem passade på att se ut den bästa tältplatsen. Sammanlagt var det kanske ett fyrtiotal motorcyklar som kom till Hässleholmsgården. I augusti blir det betydligt fler. Distriktsordförande Dan Holm räknar med upp till tvåtusen deltagare. Blir det fint väder kanske ännu fler.
Kommunstyrelsens ordförande, Urban Widmark, har lovat att anlända på en Harley-Davidson och hälsa välkommen!

Bosse

Den där rutan…

Anledningen till att jag var ute och ”gled” häromdagen, då jag nästan blev överkörd av en butter ung dam i rondellen vis Grönängsplan, var att jag varit på Probike i Helsingborg för att provköra deras Street Glide med en 7″ ruta. Hojen är precis som min fast med den nya 103 cui motorn istället för min ”ynkliga” 96 cui. Mer pulver alltså. Kan inte säga att jag märkte någon större skillnad faktiskt – lite kanske?
Fast sadeln var bättre än min, bekvämare med bättre svankstöd – nice. Kan tänka mig att byta faktiskt. Men först ska ju den spruckna rutan bytas ut.

Sjutumsruta – lätt turbulens!

Som sagt, 7″-rutan provkördes. Från Probike, ut på motorvägen, full rulle mot Hyllinge, runt i rondellen där och så tillbaka. Testade olika hastigheter, 90, 110, 120, 140 och lite till (aja baja). Inte jättemycket turbulens men en del skakningar i hjälmen. Det kan man stå ut med i några få kilometer men ska man åka långt blir det jobbigt.
Bestämde mig för att beställa den högre varianten på samma tema. Den är 10″ och ”tillknycklad” på samma sätt som 7-tummaren. Ska bli spännande att se om det fungerar tillfredsställande eller om man kastat dryga tvåtusen surt förvärvade slantar i sjön?
Återkommer med rapport när den nya rutan är på plats.

Tydingesjön – första sillamackan i år
Tog en tripp till Tydinge-sjön igår kväll tillsammans med hustrun som körde på sin lila (Purple Concord) Harley-Davidson Dyna Super Glide T-Sport, årsmodell 2001. Tror att det är den enda T-sporten i den färgen som finns i Sverige. Totalt lär det ha registrerats 35 st totalt i landet. Riktigt go hoj att köra. Absolut ingen ”damhoj” – vad det nu skulle vara?
Vi kom sent och många var redan på väg hem. Väl där sprang vi på Staffan, som varit mekaniker på Oves Motor och i Helsingborg. Mötte också en gammal medlem i Black Mountains Chapter, saligen avsomnat chapter som jag var med och startade i början av 2000-talet. Denne man (som jag tyvärr tappat bort namnet på) har övergivit Harley till förmån för Victory. Hm, funderar själv på att åka till Bromölla i morgon då det är Victory-dag hos Claessons Motor. Kan ju alltid vara kul att testa…
Trist var en västförsedd uppgörelse där någon fick en smäll och en spark. Har inte sett dylika element vid Tydingesjöns tisdagsträffar tidigare och hoppas att de uteblir i framtiden. Annars dör nog snart en mångårig tradition ut.
Sillmackan var i alla fall god och solen sken på både onda och goda – mest på oss goda 🙂

Hoppas på fint väder i helgen!

Bosse

Man är väl ”cool”!

”Äntligen!”, som Fylking brukar utropa när Svenska Akademien annonserar årets nobelpristagare i litteratur. Ja, det är väl några år sedan han blev portad men det har ändå blivit en klassiker.
Efter ett kallt och regnigt april är det så här på månadens sista dag – Valborgsmässoafton – riktigt skönt ute, soligt, nästan ingen vind och närmare 15 grader när jag på förmiddagen äntrar Street Gliden för en tur. Nu är jag ingen ”runt torget-åkare” utan vill gärna ha något mål. Det ska finnas ett syfte med hojåkning, utöver den härliga känslan.

Jag ställer kosan mot Kristianstad. Frun har ”tjatat” hela året om dahlior. Hon vill ha dahlior i trädgården. Och så har hon nämnt en plantskola som hon tror är välsorterade på just dahlior. Så istället för att åka till närmsta plantskola åker jag till den utpekade dito, ca tre mil från Hässleholm. Väl där parkerar jag motorcykeln bland ”sossecointainrar” och släpvagnar.
En optimistisk herre vill gärna ”hjälpa” mig och erbjuder sin varuvagn i ett fåfängt försök att slippa gå tillbaka med den själv. Jo, det är väl troligt att jag ska fylla vagnen med några påsar jord, en thuja och lite trädgårdskonst i betong. Nej du, gubbe du får allt släpa dig tillbaka till vagnsskjulet själv.

Främmande fågel på plantskolan.

Väl inne på plantskolan frågar jag först en i personalen om dahlior men han verkar inte vara bekant med denna växt. Han rycker på axlarna och jag blir nästan besviken när han inte säger: I´m from Barcelona!
I kassan är man inte heller helt säker på var det kan finnas dahlior så jag ger upp, tar min Harley och åker till en annan plantskola i Kristianstad. Där vet man bättre besked och jag köper några olika sorter. Jag väljer endast efter bilden på påsen med lökarna, eller är det knölar det heter? Betalar i kassan medan övriga kunder tittar på mig som om jag just landat i en farkost från Mars.
Nej, jag vet man ska väl inte köra till plantskolan på en Harley – det är ju så uncool. På en Harley kör man till Systemet, till Gibraltar och dricker en öl innan man kör hem igen eller möjligen till en Harley-träff där man slår sönder en Honda med slägga. Man kör inte till plantskolan och köper dahlior.
Därför glodde alla mina, i ”Foppatofflor” iförda medmänniskor som var kunder på plantskolan denna Valborgsmässoafton på mig som om jag kom från Mars. Det gav jag f-n i. Glo ni så mycket ni vill så köper jag dahlior till min fru och fraktar hem dem på min Harley-Davidson Street Glide. Den är svart som synden och har en dödskalle på tanken. På parkeringen stod det japanska kombibilar i rader, en och annan Volvo och några pösiga tyskar prestigevagnar men bara en Harley-Davidson – skit på er!
OK, jag håller med om att min hoj inte är den mest praktiska shoppingvagn man kan ha men det var den jag hade valt idag och dahliorna fick plats i vänstra sadelväskan. Jag krängde på mig hjälmen satte mig på motorcykeln samtidigt som jag hela tiden försökte se cool ut och sedan körde jag hem. Väl ute på vägen kunde ingen misstänka min ocoola last! Man är cool igen!

Bosse

Open House på HD

Våren tog en paus lagom till det var dags för Open House på Probike i Helsingborg. Efter att veckan inletts med strålande väder och försommarvärme förbyttes helgen till någon enstaka grad och isande vindar. Typiskt när det är provkörningshelg hos Harley-Davidson i Helsingborg!
Jag hade ju tänkt att ta en provtur på en av Probikes provkörningshojar av samma modell som min egen men med den tidigare nämnda rutan (se bild). En titt på termometern avgjorde saken. Jag beslutade att ta bilen till Helsingborg för en titt. ”Provkörning” av rutan får vänta till våren har återvänt.

Vindavisande ruta?

Harley-trucken var på plats och en lång rad motorcyklar stod på linje och väntade på att få bli provkörda. Kön var inte lång! Inne i butiken var det mesta sig likt men med lite mer folk än vanligt. Representanter för HOG (Harley Owners Group) och HDCS (Harley-Davidson Club Sweden) fanns också på plats för att värva medlemmar. Själv är jag med i bägge klubbarna men numera en väldigt passiv medlem. Tidigare har jag varit Editor (informationsansvarig) och sekreterare i HOG Malmoe Chapter. Var också med och startade HOG Black Mountains Chapter och fungerade som Director (ordförande) där tills chaptert flyttades till Växjö. Nu för tiden är jag inte medlem i något chapter men väl sk Life Member i HOG och också, som sagt medlem i HDCS.

Hos Probike i Helsingborg finns en, i mitt tycke, fantastiskt läcker Harley-Davidson CVO Ultra Classic Electra Glide i citrongul (Crystal Citron & Diamond Dust/Big City Lights Graphics) lack. CVO är Harley-Davidsons Custom-program och betyder Custom Vehicle Operation och kom till 1999. Hojarna byggs med omsorg och har all tänkbar utrustning inklusive GPS-navigering. Just det här exemplaret har en 110 cubic inches motor (1802 kubik) och väger 404 kg.

Det finns en hel del andra hojar hos Probike. På andra våningen hittar man begagnade maskiner i långa rader. Det är bara att välja, det finns något för alla smaker. Jag fortsätter dock min rundvandring på nedre plan och spanar in Harleys nykomling Dyna Switch Back, ett försök till kompromiss. Switch Back är byggd på Dyna-chassit och Harley själva säger att du ena dagen kan åka touring och nästa dag åka ”power cruiser”. Väskor och ruta är enkelt avtagbara vilket ska medge att du kan få en ”cleen” hoj när du inte vill ha packning med dig. Utseendemässigt tycker jag dock att den här modellen ser ut som en kompromiss mer än varken en touring- eller customhoj. Tror att väskorna är för små för touring men det är klart att man kan, som alltid med Harley, komplettera med en löstagbar sissy för passageraren och på ryggstödet kan man ju dessutom hänga en extra väska om man kopplat på en pakethållare. Allt finns att köpa till en Harley.

Custom-looken är jag inte heller helt bekväm med. Switch Back har ett kohuvud och djup skärm fram. Det får hojen att se tung ut. Bättre då att köpa två cyklar – en touring och en custom, eller…?

Sportster 72

En annan ny modell för året är Sportster 72. Efter succén med Sportster 48, som för övrigt är en riktig läckerbit och superkul att köra, arbetar Harley vidare på familjen Sportster med denna 70-talsinspirerade motorcykel i tidsenlig flakelack, apehangers och smalt framhjul. Har ingen aning om hur den är att köra men en nostalgikick ger den i alla fall.

Harley-Davidson spottar ut modeller i en takt så de inte ens hinner få med dem i katalogen för 2012. Sportster 72 finns inte med och inte heller Softail Slim, en bobbad Softail. Den har 103 cc (1690 kubik) luftkyld V-twinmotor liksom de flesta av Harleys motorcyklar. Det är Sportster som har andra motorer liksom V-Rod. Den senare har ju vattenkyld motor utvecklad i samarbete med Porsche medan Sportster säljs med 883 kubiksmotor eller 1200 kubik, bägge lyftkylda V-motorer.

Någon provkörning blev det som sagt inte. Vädergudarna ville annat. Nu återstår att vänta in våren, omgång 2.
Då blir det åter dags att rulla ut Street Gliden, fixa rutan, ge sig ut på vägarna och känna vinden i ansiktet.

/Bosse

Premiär

Mina planer på premiärtur i söndags kom på skam. Det blev för många andra åtaganden som skulle uppfyllas. Men igår, måndagen den 26 mars var det dags. Efter att ha suttit en god stund på kontoret och tagit hand om bokföringen, följt av ett besök hos Inger, tandhygienisten beslöt jag att låta resterande bokföring bero och rullade ut Street Gliden från vinteridet.

Underhållsladdaren har visat två gröna lampor hela vintern, jag kollar varje gång jag går förbi. Två tryck på startknappen behövdes och så mullrade motorn igång. Nåja, något riktigt muller är det inte längre. Kraven på ljuddämpning har skärpts så min stora Harley ger bara ifrån sig ett diskret ”bludder”. Ganska konstigt att det är så viktigt att just motorcyklar måste vara tysta när arbetsmaskiner tydligen får låta hur mycket som helst?

Min förra Harley, en Heritage Softail Classic från 1998 röt till ordentligt, strax över 110 db och hade fått bilbesiktningen att se rött om man inte bytt dämpare varje gång det var dags för besiktning. Det blev ett ganska enerverande ljud i längden ärligt talat. Jag som tycker om att köra lite längre sträckor satt ju i det ljudet i timmar emellanåt. Hörselskydd eller inte så blir man ganska trött i skallen efter en dags åkande. Det var skälet till att jag valt ett diskretare ljud idag. Fast det låter lite mesigt det måste jag medge. Trots det undrar jag om det klarar en besiktning. Gränsvärdet är 86 db vid 2625 varv. Ska bli spännande att se vid första besiktningen som väl är nästa år gissar jag.

Det tar en stund att komma iväg på första turen. Först ska termometern kollas, 15,3 grader. Säkrast att ta underställ i alla fall. Mina skinnbyxor har några år på nacken och är inte direkt värmande. Färgen har blekts av sol och vind och frågan är om inte skyddsvärdet sedan länge upphört. Borde förmodligen köpa nya. Stövlar, jag använder ett par gamla flygkängor från min tid i Flygvapnet och som blev kvar i min ägo när jag slutade för mer än tio år sedan – vete f-n hur det gick till. Bekväma är dem i alla fall, går högt upp på benet och med dubbla snörningar är de också ett gott skydd för skenbenen mot humlor modell större. Fångade en Gore-Tex-jacka från Harley-Davidson för två säsonger sedan. Ett riktigt fynd med innerjacka och en mängd fickor anpassade för alla prylar man ska ha med sig. Harleys kläder är dyra men otroligt välsydda. Fungerar väldigt bra. Man kan ju passa på när det är REA.

Efter första turen för säsongen.

Hjälmen är en Davida, öppen hjälm som jag haft några år nu. Dags att byta till en nyare. Hjälmar har som bekant begränsad livslängd och min måste nog tyvärr falla för åldersstrecket nu. Den ser fräsch ut så det är inte det som är problemet. Jag är extremt försiktigt med säkerhetsutrustning – den ska ju skydda mig om något händer. Men hjälmar åldras, materialet försvagas och dess egenskaper förändras med tiden. Dessutom är min hjälm en sk. jethjälm, dvs den är öppen och har inget skydd för hakpartiet. I ärlighetens namn är det smartare att köra med integralhjälm som skyddar ansiktet även om det inte är lika skönt och inte ser lika fräckt ut.

Nu när alla prylar var på plats inkl ett par solglasögon bar det äntligen iväg. Bestämde mig för att köra en enkel runda över Hästveda, vika av mot Glimminge för att fortsätta ner mot Kristianstad. Tog det lugnt och njöt av att sitta i sadeln igen. Allt kändes ok. Började turen med att tanka och kolla ringtryck.

Trafiken var måttlig och jag kunde köra i egen takt utan bilister som ska om eller är bromsklossar. Vägarna var torra och fria från grus på de flesta ställen. Såg inte många potthål heller faktiskt. När jag kom ner till Kristianstad och Härlöv hade det dykt upp två ny köptempel, Media Markt och Jula. Jag tog höger i rondellen och körde på 21:an mot Hässleholm. Körde om ett par bilar innan Önnestad och hamnade i en kö med bilar. Körde om dessa strax innan Vinslöv och sedan var det dags att svänga av mot Hässleholm. Trippmätaren stannade på 8,5 mil när jag gled in på uppfarten. Klockan var knappt sex på kvällen och temperaturen började falla. Perfekt runda. Nu börjar planeringen för sommarens turer. kanske blir det Gotland, kanske blir det Skagen, kanske blir det Rügen?

Om du är bilist; se upp för motorcyklister! Om du är motorcyklist; akta dig för bilar!

Bosse