Hej!

Vi är ett gäng gamla Round Table-vänner som träffas ungefär en gång i månaden. Vi har alla sedan länge fallit för åldersstrecket. Hurdå, undrar ni? Jo, Round Table är en organisation som finns på många platser runtom i världen. I Sverige finns ett otal klubbar på lika många orter. Man får vara med om man är mellan 22 och 40 år och är man. Jag tänker inte ens försöka motivera varför det bara är män som får vara med. End of discussion!
Så vid 40 åker man helt enkelt ut – och det är bra. På så sätt föryngras klubben kontinuerligt. Vi ”gamlingar” bildar dock ofta sk. PM-klubbar, dvs Past Member. Ibland kallas det ”Old Tigers” men ”mitt” gäng har valt att kort och gott säga PM. Vi är den fjärde klubben i Hässleholm, fjärde generationen så att säga. Det finns äldre PM-klubbar och det finns yngre.
Vi är åtta gubbar, fast vi säger grabbar. Två kamrater har lämnat detta jordelivet och en har flyttat och ingen av dessa tre är därför inte längre med.

Vi turas om att arrangera våra möten. I sann anda från Round Table-tiden har vi fortsatt med ”hemma-hos-möten”. Det innebär att vi träffas i våra respektive bostäder och äter en god middag. Ofta har värden också ordnat ett program, en föreläsare, ett företagsbesök eller någon annan aktivitet. Vi har bara så trevligt på våra möten och har vid det här laget hängt ihop i trettiotalet år. Det har på senare tid inneburit att den som står för värdskapet har börjat söka nya vägar, var och en på sitt sätt och efter förmåga. Man kan ju förnya sig även om vi blivit för gamla för RT (Round Table).
Så inför förra mötet kom vi överens om att samlas hos kamraten Rolf i Höllviken, ta med våra respektive fordon som kunde vara av intresse. Följaktligen kunde vi till detta möte som ägde rum på Nationaldagen mönstra en Bentley Continental, en Ferrari 430, en Opel GT och min egen Mercedes-Benz SL350. Dessutom två vintage motorcyklar av modell Honda CB750.

PM på biltur. Ferrari 430, Opel GT, Mercedes-Benz SL350

Detta möte startade redan kl 12.00 på dagen då Rolf dukat upp en härlig sillunch. Dock fick vi avstå öl & nubbe till sillen till förmån för vatten. Vi skulle ju ut och köra bil och motorcykel under eftermiddagen.
Så när Kenneth svalt den sista jordgubben på Rolfs altan gav vi oss iväg. Första anhalt var Skanörs hamn dit vi körde i kolonn, allt i akt och mening att dra till oss så mycket uppmärksamhet som möjligt. Efter att ha parkerat på det mest olämpliga stället i hela hamnen kunde ingen undgå oss och därmed kunde vi lämna Skanör nöjda med vår uppvisning. Våra vänner på motorcykel körde naturligtvis vilse (hur man nu kan lyckas med det?) så vi fick vänta in dem på återvägen. Jordgubbsförsäljerskan blev imponerad. Nja, inte av oss, det kan jag väl inte tro men väl av Ferrarin, röd och fin. Jag vill också tro att min egen SL kanske var lite, lite imponerande men den vackert röda Ferrarin var nog ändå det största dragplåstret.

Efter vägen bytte vi bilar och förare om vartannat på vår väg mot första mål Trelleborg och sedermera Abbekås. Från Abbekås mot Skivarp var det min tur att ratta Ferrarin, en F430. En V8 väl synlig genom bakrutan sitter precis bakom ryggen i den tvåsitsiga bilen. Ljudet är underbart. Du sitter i stolar av kevlar och med röda fyrpunktsbälten. Man sitter som i ett skruvstäd för att använda en klysha. Växling sker med paddlar eller helautomatisk – men det senare är ju ingen sport, säger Rolf som äger bilen. Ganska snart hittade jag en liten raksträcka och olydig som jag är stannade jag Ferrarin för sen direkt trampa gasen i botten. Oj, oj vilket acc. Innan man vet ordet av har man gasat bort körkortet om man inte tänker sig för – men det gjorde ju jag så klart. Tänkte mig för alltså, eller… Ganska snart tvingas jag släppa. Vi är ju trots allt inte på någon racerbana och när som helst kan en bilist dyka upp nu när sikten inte längre är helt öppen.
Jag hade ändå förväntat mig att bilen skulle vara mer obekväm. Den är ju trots allt förhållandevis extrem och inställd för att köras betydligt mer aggressivt än jag både kan och vågar. Delar dock Rolfs uppfattning att det är väl inget man åker långresor med. Då är min SL350 betydligt mer komfortabel men så har den heller inte Ferrarins prestanda. Den Mercedes SL350 som syns på bilderna är numera utbytt till en nyare modell med om möjligt ännu högre komfort och faktiskt också lite bättre prestanda. I nuvarande exemplar står en V6:a med 315 hk till förfogande. Det innebär 0 – 100 km/h på strax över 6 sekunder. Ett par sekunder långsammare än den röda skönheten från Modena. Som glidarbil, GT-vagn, cabriolet eller vad ni vill beteckna den som är SL:ens prestanda fullt tillräckliga så jag sitter nöjd – tillvidare.

PM-gängets fordonspark på parad.

Efter rundtur i södra Skåne återvände vi till Höllviken och parkerade bilar och motorcyklar för dagen. Nu följde samling hos Rolf för förfriskningar innan vi fick transport till Skanörs Gästis och en härlig gourmetstund, bildiskussioner och kamratlig samvaro i sann Round table-anda. Ännu ett härligt PM-möte som vi minns och glädjs länge åt.

Njut av livet och allt det har att erbjuda så länge du kan!

Bosse