Hej!

Häromdagen gjorde vi ett besök i Nice. Nice som är en härlig stad på franska Rivieran hette förr, när allting var bättre, Nizza på svenska. På den tiden fanns det inte heller pizza i Sverige. Det gör det nu kan man säga. Jag tror jag åt min första pizza 1973. I Hässleholm. Kanske var det på Flamingo som sedan blev Tropic Star som numera är en Thai-restaurang. På den tiden smakade pizza i Sverige ungefär som pizza gör i sydfrankrike idag, eller i i Italien. Numera består pizza i Sverige mest av deg och ost. Så är det inte i Frankrike. Där är pizzan tunn, sprödbakad och med smakrika tillbehör. Kapris, tonfisk, sardeller, tomat eller andra godsaker. Inte sällan kan man beställa pizzor helt utan ost – mums! Va, säger ni, utan ost? Det är väl osten som är det goda?
Tjockisar, säger jag. Okultiverade fettolister! Var sak har sin plats och ibland behövs alls ingen ost på pizza.
I Frankrike ställs dessutom ofta en flaska med olja, kryddad med piri-piri och örter på bordet. Då kan man ringla lite olja över pizzan så får den lite mera sting. Rekommenderas!

Olja & öl, beställ det på tyska – om du kan.

Nåja nu satt vi på restaurang i Nice och skulle beställa lunch. Regnet hängde i luften, även denna dag så valet av krog var snarare styrt av väder och tillgång på plats än av etablissemangets kvalité. Man vill dock göra ett gott intryck och beställer såklart alltid på franska – eller snarare vad som kan förefalla vara franska i en tysks öron.
Själv läste jag nämligen inte franska i skolan utan, just tyska – utan större framgång dessutom. Taktiken blir nu att tala dålig tyska med skånsk accent. Så blir det ungefär som franska. Det fungerar på samma sätt som när man som svensk ska tala danska. Det är inte heller svårt utom för folk som kommer från Sveriges enda riktnummerområde med endast två siffror.
Danska talas genom att lägga till en extra vokal hela tiden, prata så grötigt som möjligt samt slänga in ord som mangel, rolig och gott där man tycker att det passar.

Åter till franskan. Principen är den samma. Man flyttar betoningen lite bara och så får man inte glömma att säga sil vous plaît (si voo plää) på samma sätt som man använder please i engelskan. Fast man kan lika gärna säga lätt som en plätt, det bruka funka.
Så här blir det: Uun pizza, lätt som en plätt. Sansa dig med fromagen (Un pizza sil vous plaît, sans fromage). På svenska: En pizza tack! Utan ost.
Nu kommer det svåra, nämligen att beställa en öl. I Tyskland får det ödesdigra konsekvenser om man sticker upp ett finger och säger öl. Särskilt besvärligt blir det om man sticker upp fel finger så att säga. Dels får man förmodligen en fet smäll, dels får man olja.
I Frankrike är det enklare, tror jag? Där behöver man bara säga: Uuuuun bjär lätt som en plätt, uuuun zeezesantsoasantqattre mersii! Enkelt va?

Bonne journee!

Bosse

PS. Det regnade inte i Nizza – det ”pizzade”, dvs det var skyfall!