After Dark – inte så ljusskyggt.

Hej!

Besökte Stockholm häromveckan. Ett av syftena var att gå på anrika Hamburger Börs och se After Dark. Det är inte första gången man ser dom, transorna från 70-talet. Ja, det är väl bara Christer Lindarw som övervintrat från 70-talet. Resten av ensemblen har föryngrats genom åren. Men shownumren känns som favoriter i repris i stora stycken.
Hamburger Börs på Jacobs gata alldeles intill Operan i Stockholm har varit på dekis en längre tid enligt Lindarw men nu är det minsann ordning på torpet igen när After Dark återtagit scenen, tycker rikstransan.

Vi var slarviga när vi bokade detta, 595:- kostade biljetterna, per person. Inget ingick insåg vi sedan och krognotan belöper sig på ungefär 3.000:- för två personer. Då får vi lite sill till förrätt, en snaps och en öl. Berit valde torskrygg till varmrätt men jag kände mig manlig och valde helstekt ryggbiff. In på tallriken kommer en två centimeter tjock skiva av något material. Bästa användningssätt: gör tre hål på lämplig plats och ta en salladslök eller liknande så har du en utmärkt flip-flopsandal. Ganska exklusiv – 1.500 spänn! Desserten har jag redan glömt, inget att skriva om med andra ord. Nej, man besöker inte Hamburger Börs för matens skull. Men showen då?

Ja, den har sina ljusglimtar men däremellan är känns det mest som gammal skåpmat för beundrare av Christer Lindarw. Numret ”This is my life”, ett statement från en transvestit är väl inget som undgått någon under de dryga fyrtio år som dragshow har varit mer eller mindre rumsrent i Sverige. Ett slag för de homosexuellas rättigheter är inte heller det så showmässigt, hur angeläget det än må vara.
Ett burlesknummer lyser upp i ”the darkness” annars är det relativt tunt. Årets nytillskott, bimbon Babsan, går runt bland borden och gör sig lustig på publikens bekostnad. Publiken består av busslaster från landsbygden som i sina rutiga skjortor står i bjärt kontrast till artisternas paljetter. Babsan passar på att likna en av herrarna i storrutig skjorta vid en Hästensäng. Förvisso fanns det en point i det men den utsatte såg måttligt förtjust ut över uppmärksamheten.

Efter showen vandrar vi hemåt mot vårt hotell fyratusen kronor fattigare men knappast rikare på upplevelser. Sammantaget betyg blir en begagnad nätstrumpa, något bedagad och med en maska.

Bättre då att se Allt eller inget på Hässleholm Kulturhus.

Bosse

Tyvärr inga bilder till denna blogg!

En Stockholmsresa

Hej!

Stockholm är en trevlig stad! Vi åker gärna dit och flera gånger varje år har vi anledning att ta oss dit. Det kan vara i jobbet men också för nöjes skull. Att resa till Stockholm från Hässleholm är enkelt. Fem minuters promenad från vårt hus ligger Resecentrum. Sedan är det tre timmar och fyrtio minuters tågresa till huvudstaden. Att ta flyg från Sturup tycker vi inte är något alternativ. Man kan anföra SJ:s dåliga tidhållning, slitna tågset och annat men faktum kvarstår. Det är bekvämare än flyget i alla fall. Tidsåtgången blir mindre och man slipper allt stök med säkerhetskontroller och annat på flygplatsen.
Just vid denna resa gick färden från Skåne till Stockholm smärtfritt och enligt tidtabell. Vid hemresan däremot var det värre. Ett X2000-tåg passade på att fatta eld på Stockholms Centralstation varvid alla perronger utrymdes medan tåget brann upp. En timme försenade anträdde vi resan mot Hässleholm. Det var ju inte så farligt.
Vad som är svårare att förstå är SJ:s prispolitik. Biljetten från Stockholm till Hässleholm kostade 363 kronor inkl en utomordentligt god räkmacka. Tänkte dock fortsätta till Malmö för att hämta hem hunden – och min lilla sportbil som jag lånat ut till dottern. Tilläggsbiljett från Hässleholm till Malmö kostar 425 kronor – häpp!!
Innan denna hemresa hade dock helgen spenderats i huvudstaden med syfte att bl a besöka Hamburger Börs och se en show med After Dark. Mer om denna föreställning i kommande blogg.
Vi startade vår Stockholmsvistelse med det obligatoriska besöket på Karen Millen, hustruns favorit av namnkunniga kläddesigners. Det finns en butik på Biblioteksgatan och en i NK-varuhuset på Hamngatan. Det betyder att det hinner bli tre besök hos Karen Millen denna dag, ett på NK och två på Biblioteksgatan. Att beskriva vilka kreationer som testades blir en alltför svår uppgift. Om du är kvinna – kolla hemsidan så ser du vad det handlar om. Om du är man – bestäm själv om du gillar att gå på shopping i dambutiker och är du något mitt emellan så ska du kanske kolla för säkerhets skull 😉

Det lider mot kväll på fredagen och vi bestämmer, efter överläggning med äldste sonen, att ses på restaurang på Söder. Nicklas stannar helst i denna stadsdel om han får bestämma själv. Vi hamnar på Bara Bistro Bar. Dottern kommenterar på Facebook med: ”Finns det bara en restaurang i Stockholm?” Man kan skylla på trötthet men det kändes som ett säkert kort denna kväll. Bara Bistro Bar är en en liten, intim, restaurang i hörnet av Folkkungagatan och Östgötagatan på Söder. Avstigning vid Medborgarplatsenom du åker T-bana (uppgång Folkkungagatan).

Bloody Mary på Anglais – det hade inte gått lika bra med bara selleri!

Servitrisen är andra dagen på på sitt nya jobb och är smart nog att berätta det. Restaurangen är fullsatt, det är trångt och varmt. Vi tycker dock att hon sköter sig bra och maten är god. Ok, vinet kom efter maten men bara någon minut. Lycka till med nya jobbet!

Nicklas käkar fisk, en röding som faller honom på läppen skulle man kunna säga. Berit har valt en lägg av lamm med vitlök och det märks, inte minst morgonen efter. Själv har jag beställt en skomakarelåda, en mör och fin bit oxfilé med gratinerad potatismos och en mustig sås till. Desserten blir lite hopblandad. Man kan välja ett urval av godsaker som presenteras på en långsmal tallrik, tre olika desserter av sex möjliga. Berits tre val blandas med mina tre val så det blir inte riktigt som vi tänkt oss. Men man kan ju alltid äta på varandras tallrikar. Nicklas kör slanka linjen och tar en Fireball* till.
Notan är inte någon chockartad upplevelse, tre varmrätter, två desserter, en öl, en flaska vin för en och en halv tusenlapp. Dessutom petade vi oss ett par Fireball :-), som sagt.
Bara Bistro Bar är trevligt och prisvärt, vi återvänder gärna.

Varsågod, ett utdrag ur menyn:

GRILLAD RÖDINGFILE 205:-
Serveras med hummer & krabb hollandaise, smörslungad potatis samt souterade sockerärtor och röd lök
BRÄSSERAT LAMMLÄGG 189:-
Rödvins marinerat lamm ovanlår som sedan långkokas i ugn. Till detta serveras lingon, portvinssås samt rotfruktsgratäng
BARAS SKOMAKARLÅDA 195:-
En saftig grillad hängmörad oxfilémedaljong som på klassiskt vis serveras i låda med en bädd av gratinerad hemlagad duchessepotatis. Till detta serveras knaperstekt bacon, saltgurka och en smakrik rödvinssås
 

Vi tar en kvällspromenad från krogen via Mosebacke till Hotel Anglais där vi ska sova under våra två nätter i Stockholm. Innan vi gav oss iväg tidigare på kvällen lyckades vi slå oss fram till bardisken på alltid lika välbesökta Anglais. After Work-folket flockas här. Berits Mojito består till största delen av is, undrar om den kvinnliga bartendern glömde en del av ingredienserna – spriten t ex? En Bloody Mary måste väl ändå vara hälsosam, tomater ska ju vara nyttigt? Wow! Den var det drag i – här snålas det inte med pepparn. Fast det gillar jag, så jag är nöjd.
Vi bor i rum 205, ett standardrum med utsikt mot Humlegården och Kungliga Biblioteket. Rummet fyller sin funktion men det är ju värst vad det är mörkt. Ett fåtal ljuskällor utrustade med energisparlampor som tycks stamma från den första generationen orkar inte lysa upp den mörka inredningen mer än till svag mysbelysning. Ljudet av luftkonditioneringen förmår nästan att överrösta TV-ljudet från den ålderstigna apparaten. Men annars är det OK. Tre urtvättade frottéhanddukar av fem möjliga för Scandic Hotel Anglais.

Mer om showen på Hamburger Börs inom kort.

Fireball eller glögg – det är frågan?

Bosse

* Fireball, enligt uppgift senaste innedrycken i Stockholm. Smakar av ingefära och kanel och ”biter till” efter en stund. Ca 30 % alkoholhalt.

Den har inte allt – men det mesta.

Hej!

Hässleholm får ofta kritik för att ”det händer inget” eller ”här finns inget att göra”. Det är en sanning med modifikation. Förra veckan hände en hel del positivt men så klart också någon minuspost. Det senare får jag återkomma till.

Fish & Chips och en öl på Bishops Arms

I fredags var det dags för snabbyggda Bishops Arms att slå upp portarna för hässleholmarna. Särskilt inbjudna fick se den nybyggda puben på Första Avenyen. Här finns det hundratals ölsorter att välja på och ännu fler whiskysorter. Dock ett mindre utbud av vin men det är väl öl man förväntas dricka på en pub. På Bishops Arms ska man inte ha högljudd musik utan mötet mellan människor ska komma i första hand. Man ska kunna prata med varandra, även om man passerat femtioårsstrecket.

En liten pubmeny finns också så att den hungrige ska kunna stilla sitt sug. På fredagens invigning serverades alla en och samma rätt. Alls inget fel på den. I söndags valde hustrun och jag själv att återvända och inta söndagsmiddag på puben efter ett prövande besök på nya IKEA i Älmhult.
Vi valde varsin Fish & Chips, en engelsk klassiker. Fisk och pommes frites smakade utmärkt. Rätten görs på kolja och serveras i ”tidningspapper”, precis som det ska vara. Själv valde jag en Brooklyn Lager att dricka till medan hustrun fick en Bombardier som måltidsdryck. Tack vare Facebook anslöt ganska snart goda vänner och gjorde oss sällskap.
Intresset från andra gäster var också gott på söndagen. Det kom folk hela tiden och man kan bara hoppas att intresset håller i sig.

Söndagens eskapader hade föregåtts av premiären på Allt eller inget, ”the Full Monty”, en musikal av Terrence McNally och David Yasbeck. Musikalen har visats på scener över hela världen och också gjorts som film.
Storyn handlar om några arbetslösa industriarbetare som kommer på idén att göra en stripshow á la Chippendales och de förvecklingar som de drabbas av på vägen till premiärdagen.
Uppsättningen i Hässleholm, regisserad av Bengt Larsson och Billy Nilsson, är en utmärkt underhållning med överlag goda prestationer av aktörerna. Föreställningen är drygt tre timmar med paus och ska man ha någon kritik så skulle det vara att en begravningsscen skulle kunna tas bort. Personligen tycker jag att den egentligen inte för handlingen framåt utan snarare drar ner tempot något. Men som sagt, en mycket sevärd uppsättning som lockade till många skratt. Tidningen Norra Skåne kallar premiären för en fullträff och ger fem lejon (eller vad det är för figur?) i dagens tidning. Allt är ju relativt och Allt eller inget på Hässleholm Kulturhus är verkligen sevärd men når inte Broadway-klass vilket är lätt att förstå. Så det får bli fyra och halv starka herrkalsonger i omdöme från min sida.

Allt eller inget visas till den 16 december

Uppsättningen har föregåtts av en hätsk debatt bland kultureliten i Hässleholm men bl a uppmaningar att bojkotta musikalen. På lördagens premiär fanns också en och annan tom stol i Röda salongen. Ryktet säger att ca 2.500 biljetter av knappt 10.000 är sålda. Jag hoppas att publiken besinnar sig och tar tillfället i akt att se en utmärkt musikal i Hässleholm. Kultursnobbarna och de som vill göra politik av allt kan ju avstå och kolla något av reklamkanalernas tävlingsprogram istället, gäsp!

Köp en biljett och njut av underbar spelglädje på kulturhuset i Hässleholm!

Bosse

Jag kanske är ute och cyklar?

Hej!

På regeringens uppdrag har en utredare föreslagit nya regler för cyklande. Intressant tycker jag. Vad är det egentligen han, för det är en han, en Kent Johansson har utrett? Hans förslag till regeringen är enligt media att cyklister ska få cykla mot enkelriktat och barn under åtta år ska få cykla på trottoaren samt att cyklister ska ha företräde på sk cykelövergångar. Däremot ska det vara förbjudet att köra mot rött ljus och att inte stanna vid stopplikt.
Hela syftet med förslaget är att fler ska välja cykeln – för miljöns skull och den egna hälsan.

OK??? Jag tycker det är bra att barn under åtta ska få cykla på trottoaren, deras föräldrar gör det redan nu nämligen, tillsammans med pensionärer, finniga ungdomar och ett och annat medelålders kommunalråd.
Att köra mot enkelriktat eller föralldel där fordonstrafik förbjuden råder är inget som bekymrar cyklister i allmänhet. De flesta tycks tro att cykeln inte är ett fordon och därmed inte heller omfattas av dessa regler. Utredarens förslag legaliserar alltså bara allmän praxis
Är det någon som sett en cyklist stanna vid stopplikt och sätta ner foten sedan någon gång på tidigt sextiotal? Rött ljus? Är jag i ”the Red Light District”, bäst att trampa på.

I samma veva som denna bekräftelse på att anarki ska råda i trafiken avseende var cyklar ska finnas och inte finnas föreslår ett statligt verk eller nå´t liknande att åldern för att få körkort ska höjas till tjugofem med hänvisning till att den mänskliga hjärnan inte är färdigutvecklad innan dess. Det finns säkert vetenskapliga bevis för detta. Själv undrar jag om det inte vore enklare att införa importförbud på ett specifikt tyskt bilmärke som stavas med tre bokstäver,

Jag skiter i varmt, jag skiter i kallt, jag skiter ta mig f-n i allt… (efter G. Fröding)

inte sällan utrustade med decimetertjocka avgasrör och en uppsättning fälgar som kostar mer än själva bilen. Fordonet är utrustat med en förare som har bakvänd keps och stelopererat högerben. Dessa fordon tillämpar samma körstil och regler som cyklisterna för övrigt. Skylten fordonstrafik förbjuden uppfattas som en konstinstallation och rött ljus betyder höj farten. Trottoaren kan framgent delas med cyklande åttaåringar. Gågator är särskilt trevliga gator att köra på. Där är biltrafiken oftast mindre och då kan man ju hålla mycket högre fart.
Detta gäller dock inte Vattugatan i Hässleholm, den delen som är gågata. Den är en av stadens mest biltrafikerade gator. Här råder för övrigt fri parkering om du ska satsa pengar på dobbel och spel eller har något annat viktigt ärende. Är det fullt på gatan kan du med fördel parkera på Stortorget – om det inte redan är fullt av rostiga skåpbilar.

Ska du nu ut och cykla i vintermörkret glöm inte att se till att all belysning på cykeln är släckt och att du själv är klädd i svarta kläder. Cykelhjälmar sorteras i deponi eller kan det vara brännbart?

Kör så det ryker!

Bosse