Profilbilden visar ett intresse.

Nu har jag laddat upp en profilbild. Den visar en Harley-Davidson Street Glide 2010-år modell. Den får stå för en del av mig. Köra mc är en befriande känsla och ett sätt för mig att ladda batterierna. Just nu känns den aktiviteten avlägsen med en halv meter snö ute. Harleyn har stått stadigt parkerad i garaget med batteriladdaren inkopplad sedan slutet på september. Jag hann köra 400 mil med hojen innan säsongen var över för min del.

Årets ambition att köra 800 mil kom alltså på skam. Det blev mest korta turer runt Hässleholm. En sväng till Lisas Café i Hurva med Bojje. Lisas – en klassisk mc-träffpunkt. Vi hann också med ett besök vid Tydingesjön. En sillmacka är ett obligatorium, likaså regnet verkar det som. Höll på att råka i svårigheter med den nya hojen. Dryga femtio kilo tyngre och min ovana i kombination med leriga gräsmattor kunde slutat i en pinsam vurpa men som tur var gick allt bra. Nu med några fler mil i ryggen är jag bekväm med den något större maskinen.

Berit och jag tog några dagars semester med våra motorcyklar och bestämde oss för att åka en sväng nordväst ut. Berit på sin Harley-Davidson Dyna Super Glide T-Sport från 2001 och jag på min nya Street Glide. Första etappen gick från Hässleholm till Hjo via Markaryd och sedan på småvägar upp mot Värnamo. Solsken och behaglig temperatur och endast en älg som kom ut på vägen i Småland. Älgkon dök upp ca 150 meter framför oss så det fanns god tid att få ner farten. Jag tutade några gånger i förhoppningen att hon skulle kliva tillbaka in i skogen men hon stod lugnt kvar och glodde på oss en lång stund. Sedan fnös hon, vände på klacken och försvann in i skogen igen. Vi rullade vidare med skärpt uppmärksamhet.

Hjo var en charmig bekantskap, Vi tog in på stadens vandrarhem och insåg att vår rutin som ”vandrarhemsgäster” är obefintlig. Lakan hade vi inga med oss så dem fick vi hyra. Tillsammans med rumshyran blev det lika mycket som att ta ett rum på ett medelklasshotell. Fast då får man så klart gå ut i korridoren för att duscha eller besöka toaletten. Frukost får man fixa själv – eller som vi gjorde, gå ut på stan och köpa frukost.

Dag 2 åkte vi vidare mot Dalsland, ett landskap som jag aldrig besökt tidigare. Efter en glass på torget i Mellerud åkte vi vidare mot Håverud och den unika akvedukten. Planen var att sova över där, i Håverud alltså, men vi är nog för urbana och tyckte att ännu en natt i i ett påvert rum inte riktigt var vad vi villa ha på vår kortsemester. Vi gränslade hojarna igen och körde mot civilisationen.

En glass i Mellerud

Jag gillar att sitta på motorcykeln och kan köra långa sträckor på en dag. Längsta dagsetapp för min del är 80 mil. Så långt var det dock inte från Håverud till Strömstad som blev slutmål andra dagen. Vi checkade in på stadens mest välrenommerade hotell, Hotell Laröd, beläget på en klippa. Jag ringde en kollega på NyföretagarCentrum och fick tips om en bra restaurang. Räkor på västkusten är ett måste och på Rökeriet fick vi de allra godaste. En liten välkomponerad ostbricka avslutade måltiden. På brickan fanns det lokala ostar från Dalsland, bla en getost. Både Berit och jag ogillar getost i allmänhet men den här var riktigt god.

Den tredje dagen började vi med att besöka min kollega, Ingela och hennes familj. Kaffe och nybakade bullar i trädgården innan vi styrde kosan söderut. Vi körde längs kusten i strålande solsken. Fjällbacka, Hamburgsund passerades innan vi nådde Smögen. Ännu ett spartanskt rum erbjöds för dyra pengar. Vi tackade nej och åkte vidare mot Lysekil. Där är det väl kul? Tja, vi fick rum på ett hotell vid hamnen, längst upp med utsikt. Trevligt! Stan var tom och utbudet av restauranger i klass med Hässleholm, dvs begränsat.

Utsikt från ett hotellfönster

Fjärde dagen fortsatte vi söderut och hamnade så småningom i Varberg. Man kan säga att vi körde rakt på ett trevligt Bed & Breakfast mitt i stan alldeles intill järnvägsstationen. Ett par  drev etablissemanget och vi valde ett rum längst upp – puh vilka trappor. Nyrenoverat och mycket charmigt. Motorcyklarna fick vi parkera på grannens tomt. Där stod dem säkert inlåsta på natten. Skönt!

Vi spenderade kvällen i Brunnsparken med Chuck Berry Mania Rock ´n Roll Festival. Dem spelade hellre än bra som brukar säga men vad gör det när solen skiner och maten är god?

Underhållning i Varberg

Sista dagen på resan gick via Tylösand hem till Hässleholm. Bra väder hela tiden. Det regnade lite på natten när vi var i Strömstad men det gjorde ju inget. på dagarna var det uppehåll. Riktigt bra motorcykelväder.

Street Gliden efterträdde en Heritage Softail Classic från 1998 som hann rulla nästan 6.000 mil innan jag bytte den. Några veckor senare var den krockad och numera såld som skrot har jag hört. Lite sorgligt faktiskt.

Heritage Softail Classic

HD Heritage Softail Classic

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s