Elva minusgrader visade bilen strax innan åtta nu på morgonen. Vintern behåller sitt grepp om norra Europa. Det kan nog hålla i sig ganska långt fram i vår är jag rädd. Jag minns år då vi kört motorcykel i Januari, + 12 grader. Det lär knappast bli aktuellt 2011.

Pornografi för mc-entusiaster

Trots denna bistra kyla och meterhöga snövallar damp Bike Lines katalog för 2011 ner i brevlådan igår. I den hittar man allt från alternatorkit till växelstag. Skulle tro att man kan köpa allt som behövs för att bygga en motorcykel från grunden. Här finns ramar, gafflar, motorer, styren och reglage, osv. Själv är jag ingen mekaniker utan nöjde mig med att sätta på lite ”bolt-on-grejer” på min förra Harley. När jag tänker efter blev det en hel del genom åren. Nya fotplattor, handtag, ”fenderskirt”, ”oilpump cover”, kopplings- och bromshandtag, tändkablar, diverse krominlägg och mycket mycket mer. Redan innan hojen började rulla var så klart luftrenare och ljuddämpare bytta. Sedermera byttes också kamaxel och tändsystem ut i ett fåfängt försök att hänga med Berits Twin Cam 88 försedda Dyna. Utan framgång förstås.

Det var då, när man försökte hänga med i en omkörning som tankarna om ny motor började dyka upp i skallen. Visst, det går ju att trimma mer men så var det ju det här med chassit också. Softail-chassit från 1998 och den framgaffel som satt på min Heritage var väl inte optimalt för aktiv körning. Detb märktes inte minst på vår resa till Barcelona 2003. Vi åkte över Route Napoleone i Frankrike mot Antibes innan vi styrde mot Barcelona. I Gorge Verdun slingrar sig vägarna utmed bergssidorna. 180 graderskurvor är vanligare än 90 graders skulle man kunna säga. Samtidigt lutar det uppåt eller neråt. Motorcykeln väger 325 kg innan bensin och olja är påfyllt. Till det kan man lägga bagaget, ca 25 kg kanske och så klumpen som kör, knappt 80 kg. Berit på sin smidiga Dyna och kamraterna Lars och Ylva på en Road King tog sig både snabbare och smidigare runt de skarpaste svängarna. Nej, Hertigagen gör sig bättre på vanlig landsväg med långa svepande kurvor. På dessa franska serpentinvägar finns det andra motorcyklar som passar bättre. Otaliga var de Ducatis som svepte förbi oss och vinkade glatt med högerfoten när de passerat vår långsamma karavan.

Hur det skulle fungerat med min nya Street Glide vet jag så klart inte eftersom den inte fått sträcka ut i Europa ännu. Men efter 400 mil i sadeln på svenska vägar och inte minst i alla rondeller (förlåt, jag menar cirkulationsplatser) kan jag konstatera att trots 50 kg mer i torrvikt så svänger Street Gliden betydligt bättre än min förra maskin. Den har har också bättre markfrigång. Det behövdes inte särskilt häftig körning med den gamla hojen innan fotplattorna tog i och gnistorna sprutade.

Street Glide med låg ruta

Enda smolket i bägaren på Street Glide, så här långt, är rutan. Motorcykeln levereras med en låg rökfärgad ruta ovanpå kåpan – mycket snyggt. När jag hämtade hojen på Probike i Helsingborg i våras och styrde kosan söderut på E4/E6 mot Lund för att lämna dotterns deklarationsblanketter märkte jag genast att turbulensen i hjälmen skulle bli outhärdlig. Efter att ha provat olika hjälmar (jag har en uppsättning) fanns problemet kvar och jag fick låta fåfängan stå till sidan till förmån för funktion. Alltså beställde jag en ny, högre och fulare ruta. Redan vid köpet hade diverse delar bytts ut. Givetvis fanns nya ljuddämpare från Screami´n Eagle på plats tillsammans med modifierat insprutningskit. Fotplattor och handtag var utbytta liksom växelreglage och fotbromspedal. I övrigt har jag inte gjort något än. Modellen är ju väldigt ”clean” som man säger och jag vill gärna behålla den looken. Nytt för 2010 års modell är att ett fult stag över bakskärmen är borta och att bakbelysningen är integrerad i blinkersen samt att registreringsskylten är nerflyttad. Återstår bara att hoppas på att Transportstyrelsen låter tillverka en mindre skylt som passar bättre på motorcykel.