Vi är mitt i november, årets mörkaste månad enligt vissa. Fast egentligen är det väl lika mörkt i december men då tänder vi ju diverse adventsljus som lyser upp tillvaron. Det skingrar den värsta svärtan och förebådar vändningen mot ljusare tider den 21:a. Julen är i antågande med festmåltider och umgänge med nära och kära.
Hur blir det med det i år, 2020? Detta skitår som bara bjuder på elände, isolering och död. Ja, det är ju i december så det hör inte till detta inlägg. Den som lever får se.
Bild: pixabay
Namnet november kommer från latinet och betyder egentligen den nionde månaden så det är ingen ordning med det heller. Det beror på att romarna tidigarelade nyåret redan år 152 före Kristus. Men en sak vet jag i alla fall. Året 1953 den 20 november gjorde jag själv min entré i denna världen. Minns inte ett dugg från den tilldragelsen men min mor har säkert sagt vilket klockslag det hände. Mödrar brukar komma ihåg sådant men jag gör det alltså inte. Förmodligen var det mörkt, grått och kallt denna dag som så många andra novemberdagar. Jag kan dock glädja mig åt att många dagar efter denna första dag i livet varit ljusa och positiva trots att jag alltså i skrivande stund upplever min sextiosjunde novembermånad. När jag kollar med Wikipedia kan jag konstatera att jag delar årsdag med den Mexikanska revolutionen som började 1910 och höll på fram till 1916 med efterverkningar till 1920. En ny konstitution antogs 1917. Förmodar att det är en ljus händelse i Mexicos historia för man firar det i vilket fall varje år om allt stämmer som jag läser på Wikipedia. Själv har jag ingen anknytning till Mexico förutom en och annan försvenskad taco jag inmundigat. Ärligt talat inte mycket att skriva om – om sanningen ska fram.
November har inte så mycket annat att bjuda på heller. I Danmark som ju känns mera nära än Mexico i alla avseenden kallades november förr för ”slagtemåned”. Det var förvisso positivt för vissa men dötrist för andra. I år har november bjudit på en massiv rapportering från det amerikanska presidentvalet som jag nämnde i förra bloggen. Därtill en hel del negativa nyheter om Corona. Positivt dock att ett vaccin tycks vara inom räckhåll framåt årskiftet. Jag håller tummarna och funderar kring hur man gör när man ”knyter tummarna” som en programledare på TV4 uttryckte det en mörk morgon denna november.
Återstår att härda ut, tända ljus och se framtiden an. Och så får man vara glad att det är som det är. Det kan ju som bekant alltid bli värre. Roligare än så här blir det inte denna gång.
Nu har vi under snart en vecka följt utvecklingen av presidentvalet i USA. Det har varit rafflande och svensk TV-media har haft bevakning dygnet runt. Vi kan nog alla vara överens om att valet av president i USA påverkar oss alla, inte bara det amerikanska folket utan också inte minst oss som lever i Europa. Så valet är viktigt. I skrivande stund vet vi att det är Joe Biden som vunnit över sittande president Donald Trump. Det är nära nog bombsäkert att Joe Biden installeras i Vita Huset den 20 januari tillsammans med USA:s första kvinna, Kamala Harris som vicepresident.
Joe Biden
Min avsikt med detta inlägg är dock inte att göra någon analys över de olika kandidaterna eller föralldel spå i hur den kommande administrationen kommer att fungera i Vita Huset. Nej, jag har mer funderingar om hur vi i Sverige har upplevt presidentvalskampanjandet och valet här hemma i Sverige. Bevakningen av och debatten kring valet har lagt en ganska så tät dimma över andra viktiga händelser både här hemma och ute i världen. Och visst är som jag påstod tidigare valet av president i USA viktigt för oss alla. Men det finns trots detta mycket påtagliga problem på hemmaplan som vi behöver hantera skyndsamt.
Vi liksom resten av världen befinner oss i den största krisen på mannaminne – Coronapandemin. De senaste veckorna har vi också fått uppleva flera grymma islamistiska terrordåd i Europa. Här i Sverige fortsätter skjutningar och sprängningar i en till synes oförminskad omfattning. Det här är några exempel på händelser som mera direkt påverkar oss i vår vardag. Utfallet av en ny president i Vita Huset kommer tids nog att visa sig men kanske inte just nu idag eller nästa vecka.
Häromdagen gick Folkhälsomyndigheten (FHM) utan med nya sk rekommendationer som väl av de flesta uppfattas som regelrätta restriktioner. Man avråder för besök i butiker, på gym och hos bl a frisörer. I princip innebär det ett näringsförbud för dessa verksamheter. Det fick också en direkt effekt och flödet av kunder sinade som i en torrlagd brunn. Det är emellertid något förvånande att en myndighet kan gå ut med sådana direktiv utan att det är samordnat med övriga offentliga verksamheter inklusive regeringen. Ingen konsekvensanalys krävs av FHM. Man ser enögt till smittspridningen av Corona. Men allt annat förväntas fungera som vanligt. Med det menar jag bl a att Skatteverket förväntar sig att få in sina skatter nu den 12 november som vanligt och alla därpå följande månader. Det är ju förutsättningen för att det offentliga ska fungera, det är från näringslivet pengarna kommer. Personalen ska naturligtvis ha sin lön den 25:e och företagaren kanske också behöver en liten slant till mat och potatis om hon eller han ska jobba sina femtio, sextio timmar i veckan. Fast nu när det inte finns så mycket kunder behöver det väl inte jobbas så mycket tycker kanske du? Jo, nu ska det skickas in redovisningar till höger och vänster och så ska man ju pussla med de återstående resurserna för att minimera skadeverkningarna. Det gäller också att vidta ännu mer skyddsåtgärder (om det finns fler?) för att skydda de få kunder som dyker upp, personalen och sig själv.
Han borde se mer bekymrad ut
Vad gör då regeringen? Stefan Löfven har skickat gratulationstelegram till president-elect JoeBiden. Det är bra. Det är anständigt. Det hade också varit klädsamt om samme Stefan kraftigt hade fördömt illdåden i Paris, Nice och Wien och ännu bättre om han drivit på för effektiv bekämpning av islamism i Sverige. Men i den frågan händer inte ett dyft. Om man tittar lite längre fram än den kommande månaden hade det varit klokt om regeringen i likhet med andra länders regeringar snabbt kommer fram med nya stödåtgärder för företagen så att sysselsättningen i landet kan räddas. Vi har redan nu i spåren efter den första smittvågen fått en kraftigt ökad arbetslöshet och många konkurser. Nu när den andra vågen är över oss riskerar vi en fördubbling av nuvarande siffror – eller värre. Det är alls inte säkert att de företag som tvingats till konkurs trots en i grunden livskraftig verksamhet orkar komma igen och därmed erbjuda arbetstillfällen när det här eländet är över. Men har vi hört något konkret från regeringen? Nej, egentligen inte en stavelse utom att man i elfte timmen omfattar enskilda näringsidkare i stödpaketen. Istället ägnar man sig att föreslå en sk familjevecka finansierad med skattepengar. Ha, ha! Är ni helt ute i det blå? Det kommer inte in några skattepengar när företagen går i konkurs i en aldrig skådad takt. Och innan ni ger bort en massa pengar som inte finns kan ni väl ta er en funderare på pensionärerna. Vi har de sämsta pensionerna i Norden.
Nej, istället för att se till Sveriges många problemområden fortsätter man att analysera presidentvalet i USA. Allehanda ministrar och andra politiker i alla läger presenterar den ena mer eller mindre underbyggda analysen efter den andra och media är med på noterna medan man glömmer viktiga frågor här hemma. Ingen president i USA är lösningen på våra egna problem. Sedan spelar det ingen roll vem som sitter i Ovala rummet. Vi behöver kloka och handlingskraftiga ledare i Rosenbad.
Halvlek i mandatperioden, mitt i en katastrofal kris och en regering som tappat verklighetsanknytningen.
bojohnny 