Höstmörker

Nu är det över oss – höstmörkret. Vi har ställt om klockorna till vintertid, mörkertid och jag undrar om det inte är mörkare i år än på mycket, mycket länge.
Det är inte bara det fysiska mörkret jag tänker på. Det är mer en bekräftelse på att mörka moln hänger över oss också bildligt. Runt omkring oss pyr oroshärdar och direkt öppna strider eller uppror som det dagligdags rapporteras om. Det finns en diskrepans mellan den breda allmänheten och olika länders ledning men också mellan olika grupper i samhället. Det är en dyster utveckling på många håll.

Det återstår bara dagar till det amerikanska presidentvalet. Utfallet av det kommer påverka också oss i Europa och i Sverige. Hur är det inte lätt att göra en analys av oavsett vem som går segrande ur kampen mellan Trump och Biden. Jag kan bara konstatera att jag finner det något förvånande att ett land som USA inte lyckats vaska fram mer kvalificerade kandidater.

I Sverige böljar det fram och tillbaka i LAS-frågan. Ska det bli regeringskris eller inte? Kommer Jonas Sjöstedt (V) att göra allvar av sitt hot om misstroendeförklaring mot Stefan Löfven och regeringen om statsministern håller fast vid januariöverenskommelsen? Ska jag våga mig på en gissning så viker C och L ner sig om arbetsmarknadens parter inte når en överenskommelse. Och så rullar den handlingsförlamade regeringen vidare.
Det i sin tur betyder att det mest blir lama symbolåtgärder när det gäller gängvåld och annan kriminalitet från denna regering. Och i rättvisans namn får man ju säga att det inte bara är nuvarande regering som bär skuld till det elände vi dragit på oss. Det är ett riktigt mörker faktiskt.

Naturen visar upp en vacker sida inför vintern och vackra färger lyser upp höstmörkret.

Det går knappast att prata om mörker i dessa tider utan att nämna Corona och COVID-19 fast man är så f-bannat trött på denna eländiga pandemi. Det är jag inte ensam om såklart och vissa tycks förtränga det helt. Nu ökar smittan också här i Sverige. Efter att Uppsala har haft en påtaglig ökning är det nu vi i Skåne som har kraftig spridning i hela länet. Det är mest unga sägs det men här i Hässleholm har också ett äldreboende drabbats. Jag vet bara vad jag läst i lokalpressen men det förefaller som man är sen i sina reaktioner och att personalen är dåligt utbildad i kombination med otydliga beslutsvägar. Man kan tycka att vi borde lärt oss under tiden från mars månad och fram till nu.

Finns det då inget ljus i tunneln? Jo, det kommer såklart en tid efter Corona och det är ju hoppingivande. När den tiden kommer är däremot mera osäkert. Det talas om att det redan efter årsskiftet kanske ska finnas ett godkänt vaccin och att vaccinering ska kunna starta. Om så är fallet borde väl ändå pandemin avklinga någorlunda snabbt. Den som lever får se.

Helt vid sidan om Corona så infaller vintersolståndet den 21 december i år. Det är årets kortaste dag, dvs den dag då det är ljust kortats tid på dygnet. Sedan vänder det och dagarna blir längre och längre. Mörkret viker. Det inger hopp på många sätt även om februari är en otroligt lång månad för att vara så kort. I år var den ju dessutom en dag längre eftersom det är skottår i år. Vi hade tack och lov två sköna veckor i Sydafrika – innan ”all hell brooke loose”.
Så blir det inte i år. Allt resande är pausat och med utökade restriktioner för Skåne är frågan om tänkta arrangemang som trots allt så sakteliga har kommit igång ska avbokas och vi återigen ska undvika all mänsklig kontakt utom den allra mest nödvändiga? Det är ett riktigt mörker.

Nu måste man repa mod och försöka vara uthållig till våren gör sin entré. På samma gång som man längtar dit vill man ju samtidigt ta tillvara varje dag och göra den meningsfull. Livet är alltför kort för att slösas bort på längtan till morgondagen.
Så nu under höst- och vintermörkret får man tända ljus, elda i öppna spisen, laga goda maträtter och njuta av umgänge med framförallt sin livspartner. Naturen finns ju också tillgänglig, inte minst om man som vi bor i en mindre ort med bara några minuter till vackra omgivningar. Det är välgörande för både kropp och själ.

Lova att du är rädd om dig själv och om andra!

/Bosse

Förbannad kanske

Frågar mig när svensken ska bli förbannad. Jo, jag vet att svensken är ett lite ospecifikt uttryck. Jag tänker på det som numera kallas etniska svenskar och inflyttade som lever med en svensk livsstil om ni är med på vad jag menar. Jag tänker på alla vi som går till jobbet varje morgon, betalar vår skatt och följer svenska lagar och regler efter bästa förmåga. När ska vi bli tillräckligt förbannade för att ställa oss upp och på allvar kräva förändring i ett land som tycks tappat kontrollen fullständigt?

Förraförra söndagen (11/10) använde jag dryga två timmar till att lyssna på partiledardebatt i SVT. Åtta partiföreträdare för våra riksdagspartier inklusive landets statsminister Stefan Löfven (S) drabbade samman. Tja, drabbade var kanske att ta i. Det var en förhållandevis blek tillställning med luddiga formuleringar. Tror det var Jonas Sjöstedt (V) som kallade det lurvigt. Men jag kallar det luddigt så inte någon radikal vänsterfeminist hoppar på mig för sexism.
Hursomhelst med det så gav debatten inga tydliga besked om någonting.

I detta inlägg kommer jag att koncentrera mig på kriminalitet, gängvåldet och integrationen. Min slutsats av den politiska retoriken är att det inte kommer att bli ett dugg bättre utan snarare värre.
Senast på nyhetshimlen är att gäng i Tensta utfärdar ”utegångsförbud” för de boende i området. Man hotar med våld om de boende går utanför bostaden efter klockan 18 på kvällen. Ursäkta språket men vad f-n är det för något? Tidigare, för ett par veckor sedan fick vi höra att gängkriminella upprättade vägspärrar i en förort till Göteborg. Sanslöst, obegripligt. Är det inbördeskrig eller revolution i vårt land?

Statens främsta uppgift är att skydda sin befolkning och att hävda nationens territorium. Det är så att säga grundfundamentet. Den uppgiften löser den svenska staten i dagsläget inte. Gängen breder ut sig och tar över mer och mer och vi låter det ske mitt framför våra ögon. De som kan drar sig undan och segregationen ökar.
Den här utvecklingen borde politikerna och ansvariga tjänstemän kunnat förutse. Vi vanliga medborgare anade vad som komma skulle även om jag får erkänna att jag inte trodde det skulle bli så illa, så snabbt.

Vad göra åt eländet då? Går det att göra något åt det? Det måste vi väl ändå tro? Men det kräver dådkraft av våra politiker, mod att ta till extraordinära åtgärder för det är en extraordinär situation vårt land är försatt i.
Men när man lyssnar på framförallt regeringens företrädare så är det lama ministrar som med luddiga kommentarer försöker framställa situationen som under kontroll. Men det är den inte och felet är att politikerna inte riktigt prickar problemet. Man fokuserar på politisk strategi för att försöka värva röster för fortsatt maktposition istället för att adressera sakfrågan. Det kommer att öka avståndet mellan folket och politikerna. Beröringsskräcken är påtaglig.

Vad är då den konkreta lösningen på gängvåld och segration? Det vore såklart förmätet av mig att påstå att jag har den ultimata lösningen, Columbi ägg. Men några idéer har jag trots allt.
Något som ofta hörs i debatten är att det behövs fler poliser och det kan säkert stämma men det är inte lösningen på problemet. Man kan inte börja med att lägga takpannor när man ska bygga ett hus. Man måste börja med grunden.
Vi måste börja med att erkänna var problemens orsak är. Min uppfattning är att vi i ivern att hjälpa tagit på oss en alltför stor börda när det gäller invandring parat med en kravlöshet gentemot de människor som vi ger en fristad i vårt land. Vi har heller inte säkerställt att vår lagstiftning följt med utvecklingen i världen och därmed kunnat säkra vårt land, vår befolkning och vår livsstil. Också etniska svenskar är bovar och banditer och ska såklart behandlas som sådana. Här har domstolarna en del att slipa på.

Det blir alltså steg 1. Tillskapa verktyg för att ta kontroll och upprätthålla lag och ordning. Dvs lagstiftning som ger polis och domstolar mandat att agera på ett fungerande sätt både preventivt och ingripande när brott sker samt att domstolarna utnyttjar lagrummet på effektivare sätt utan att tumma på rättssäkerheten.
Steg 2 blir att begränsa invandringen tillsvidare. Lite slarvigt uttryckt kan man säga att vi måste städa inom gränserna innan vi kan ta hand det som finns utanför.
Steg 3 kan lämpligen bli att ta tag i bidragsbrotten. Genomför en folkräkning (som regeringen inte vill av någon outgrundlig anledning) och ta tag i missbruket av samordningsnummer.
Steg 4 innebär tillskott av poliser och fängelseplatser så att dömda låses in och inte går fria på gatorna i väntan på att det ska finnas plats på våra fängelser. Bygg också ut antalet förvarsplatser för de som fått beslut om utvisning. Denna åtgärd kan ev eventuellt kompletteras med att vissa individer förses med fotboja som ett alternativ även om det inte är en idiotsäker metod.
Steg 5 är en följd av steg 4 avseende fängelseplatser. Utvisningsbara personer ska ut ur landet med snabbast möjliga lägenhet. Antalet fängelse- och förvarsplatser är begränsat.

Det här är enklare sagt än gjort. Vi har skrivit på ett antal internationella konventioner som gör det svårt att utvisa till vissa länder pga risken för repressalier. Vissa länder vill heller inte ta emot sina egna medborgare. Här måste EU verkar för att dessa konventioner måste ta hänsyn till det drabbade landet, i vårt fall alltså Sverige. I rimlighetens namn måste man fråga sig vilka som ska lida mest? Förövaren eller offret? För mig är svaret givet.
Vi måste också överväga vår biståndspolitik. De länder som inte samarbetar ska heller inte ha något bistånd. Att vi skickar miljarder till skurk- och terroriststater är för mig obegripligt. Sluta med det omedelbart.

Menar jag då att det är invandrarna som är orsaken till våra problem. Nej, men de utgör en oproportionerligt stor del av kriminaliteten och det i sin tur beror på att vi totalt misslyckats med integrationen av alla de människor som kommit hit. De fortsätter i alltför stor utsträckning att leva på samma sätt som de gjorde i sina hemländer och som de kände att det inte ville stanna kvar i. En logik som är svår att förstå.
Om bara de människor som befinner sig legalt i landet finns här bör det också finnas resurser att dels ta hand om inhemska kriminella, dels skapa förutsättningar för en fungerande integration.

Nu är det väl säkrast att påpeka att det är mina högst egna idéer om hur man ska komma tillrätta med de problem som Sverige otvivelaktigt dragit på sig. Jag tror dock inte att det är lösningen på alla problem. Sannolikt behövs andra åtgärder men mitt tankesätt bottnar i att man måste börja från grunden, inte skrapa på det översta lagret.
Jag tror t ex att den metod man tog till i New York på 90-talet och som brukar refereras till som nolltolerans, dvs kännbara straff även för mindre förseelser skulle kunna vara framgångsrik också hos oss. Det förtjänar att påpekas att man i New York parade detta med mjuka värden som bättre arbetsvillkor och förbättrade karriärmöjligheter bl a. Nu ser ju arbetsvillkor och välfärdssystem annorlunda ut i Sverige jämfört med USA men det finns nog ändå ett och annat man kan skruva på även här.

Att vända utvecklingen som är på väg att gå fullständigt över styr i vårt land är ingen enkel sak och om vi ger oss i kast med det kommer det oavsett hur energiska vi är att ta mycket lång tid. Vi pratar om år, kanske till och med generationer. Så ju förr vi sätter in kraftfulla åtgärder ju bättre. Och det gäller att inte tänka i mandatperioder utan kontinuerlig uthållighet över tiden. För det krävs politiker av en betydligt kraftigare kaliber än de vi såg i den senaste partiledardebatten.

Det är dags att stå upp för Sverige och svensk livsstil.

/Bosse

PS. Tyvärr har jag ingen bra bild för att illustrera texten denna gång. Bilder från t ex partiledardebatten finns på nätet men är upphovsrättsskyddade.

Corona och framtiden

Nu är det snart ett år sedan Corona-viruset visade sitt fula tryne första gången. Medvetenheten hos den svenska befolkningen blev väl egentligen inte riktigt tydlig förrän i början på mars månad när världen runt om oss började stänga ner.
Själv var jag tillsammans med min fru på resa i Sydafrika andra halvan av februari och där märkte vi inte mycket om ens något alls av den stundande pandemin. Om man följde svenska nyheter talades det visst det om Corona men i övrigt inte något speciellt.

Det blev andra tongångar när vi återvänt till Sverige. Då blev det uppenbart att det här inte var en vanlig influensaepidemi utan något som skulle komma att påverka våra liv i flera månader framåt. Ja, precis så gick tankarna, några månader framåt. Nu känns det mer som om denna pandemi kommer påverka oss för all framtid. Världen blir sig aldrig riktigt lik igen.
I vissa avseenden är det negativt, i andra fall kan det sannolikt komma något positivt ur detta. I vilket fall som blir det annorlunda än innan denna farsot drabbade oss. Vi har lärt oss bättre handhygien, det eviga kramandet av okända människor har upphört. Tyvärr blir det ju inte heller något kramande av de människor man verkligen vill krama. Men kanske kan det komma en tid framöver när man kan återuppta den vanan?
Antalet mänskliga kontakter har ju tyvärr minskat överlag. Sociala evenemang av olika slag ställs in och en del vänner och bekanta har försvunnit in i osynlighetens dimma. Det gör livet lite fattigare är jag rädd. Livet levs numera lite mer för dagen eftersom långsiktiga planer i stor utsträckning inte smids. Möjligheten till resor är begränsad men också reslusten är mindre eller obefintlig. På Facebook dyker minnen från tidigare år upp men de kommande åren kommer dessa minnen att vara lokaliserade till hemorten eller den nära omgivningen.

Nu är vi människor i de allra flesta fall ändå väldigt anpassningsbara. Det gäller att göra vardagen till fest som man brukar säga. Livsmedelshandeln har goda dagar när vi anstränger oss extra för att förgylla våra liv. Frågan är hur kommande storhelger kommer att te sig? Kommer julfirandet att ske i mindre enskilda sällskap och årets stora festkväll, nyårsafton? Blir det en liten intim familjetillställning? Det är nog så jag ser nyårsafton 2020 framför mig.
Det behöver i och för sig inte betyda att det blir sämre än andra nyårsaftnar med många vänner samlade och smokingen eller finkostymen avdammad. Men det blir lite annorlunda.

En annan fundering som i stort ligger helt utanför den egna kontrollen är hur det blir med världsekonomin, svensk ekonomi och samhällsutvecklingen i övrigt. Den svenska börsen föll som en sten i mars men har vid det här laget återhämtat sig. Samtidigt vet vi att det för många småföretag är fortsatt tufft. Eventföretag, artister och idrottsklubbar har det besvärligt och logiken i de restriktioner som är påbjudna är svår att förstå.
Privatekonomiskt påverkas vi såklart också. För vissa mer än för andra. Arbetslösheten stiger vilket för den drabbade kan vara en katastrof. Det innebär också en lägre köpkraft vilket i sin tur påverkar företagen, osv, osv. På det individuella planet har många ändrat sina köpvanor. Mer pengar läggs på livsmedel och byggvaru- och trädgårdshandel ser uppgångar medan resebranschen störtdyker liksom i många fall café- och restaurangnäringen.

Så frågan är då hur utvecklingen kommer att se ut när världen någon gång i framtiden blåser faran över? Jag vill tro att vi i någon mån återgår till gamla vanor t ex när det gäller resor. Inte minst det svenska folket vill gärna resa. Till varmare breddgrader för att fly undan den svenska vintern (och ibland den regniga sommaren) och till skidorter för att njuta av vintersport.
Men vi kommer sannolikt att ta med oss en högre grad av medvetenhet om vikten av hygien och kanske också att hålla avstånd till våra medmänniskor i högre grad. Kanske kommer vi att se fler munskydd också i vår del av världen i framtiden.
Våra styrande har i någon mån lärt sig att det måste finnas en beredskap för kriser. Den omedvetenhet som rått under de senaste decennierna har varit direkt skadlig. Frågan är hur länge det nyvaknade intresset för krisberedskap håller i sig? Man kan hoppas att lärdomarna gagnar oss väl för lång tid framöver.
Kanske kan de begränsningar vi alla mer eller mindre tvingats till också ge en del positiva effekter på jordens klimat. Minskad konsumtion och minskat slöseri med resurser ger rimligen klimatvinster. För oavsett vilken klimat- och miljöpolitik man förespråkar är väl de flesta av oss överens om att vi måste värna vår miljö.

Framtiden med Corona. Förhoppningsvis får vi bukt med pandemin inom en inte alltför lång framtid. Jag tror det krävs ett vaccin för att bromsa upp spridningen. Med oss tar vi en större medvetenhet. Inte minst i Sverige har vi insett att vi kan drabbas av kriser av svår art. En bredare krisberedskap gör oss också mera motståndskraftiga i vardagen. Vi har insett vår dödlighet och att vi är sårbara. Det tror jag är en nyttig erfarenhet även om många människor fått sätta livet till och ännu fler har drabbats av stort lidande.

Tvätta händerna, håll avstånd, hosta i armvecket och stanna hemma om du känner dig sjuk.

/Bosse