Nu är det snart ett år sedan Corona-viruset visade sitt fula tryne första gången. Medvetenheten hos den svenska befolkningen blev väl egentligen inte riktigt tydlig förrän i början på mars månad när världen runt om oss började stänga ner.
Själv var jag tillsammans med min fru på resa i Sydafrika andra halvan av februari och där märkte vi inte mycket om ens något alls av den stundande pandemin. Om man följde svenska nyheter talades det visst det om Corona men i övrigt inte något speciellt.

Det blev andra tongångar när vi återvänt till Sverige. Då blev det uppenbart att det här inte var en vanlig influensaepidemi utan något som skulle komma att påverka våra liv i flera månader framåt. Ja, precis så gick tankarna, några månader framåt. Nu känns det mer som om denna pandemi kommer påverka oss för all framtid. Världen blir sig aldrig riktigt lik igen.
I vissa avseenden är det negativt, i andra fall kan det sannolikt komma något positivt ur detta. I vilket fall som blir det annorlunda än innan denna farsot drabbade oss. Vi har lärt oss bättre handhygien, det eviga kramandet av okända människor har upphört. Tyvärr blir det ju inte heller något kramande av de människor man verkligen vill krama. Men kanske kan det komma en tid framöver när man kan återuppta den vanan?
Antalet mänskliga kontakter har ju tyvärr minskat överlag. Sociala evenemang av olika slag ställs in och en del vänner och bekanta har försvunnit in i osynlighetens dimma. Det gör livet lite fattigare är jag rädd. Livet levs numera lite mer för dagen eftersom långsiktiga planer i stor utsträckning inte smids. Möjligheten till resor är begränsad men också reslusten är mindre eller obefintlig. På Facebook dyker minnen från tidigare år upp men de kommande åren kommer dessa minnen att vara lokaliserade till hemorten eller den nära omgivningen.

Nu är vi människor i de allra flesta fall ändå väldigt anpassningsbara. Det gäller att göra vardagen till fest som man brukar säga. Livsmedelshandeln har goda dagar när vi anstränger oss extra för att förgylla våra liv. Frågan är hur kommande storhelger kommer att te sig? Kommer julfirandet att ske i mindre enskilda sällskap och årets stora festkväll, nyårsafton? Blir det en liten intim familjetillställning? Det är nog så jag ser nyårsafton 2020 framför mig.
Det behöver i och för sig inte betyda att det blir sämre än andra nyårsaftnar med många vänner samlade och smokingen eller finkostymen avdammad. Men det blir lite annorlunda.

En annan fundering som i stort ligger helt utanför den egna kontrollen är hur det blir med världsekonomin, svensk ekonomi och samhällsutvecklingen i övrigt. Den svenska börsen föll som en sten i mars men har vid det här laget återhämtat sig. Samtidigt vet vi att det för många småföretag är fortsatt tufft. Eventföretag, artister och idrottsklubbar har det besvärligt och logiken i de restriktioner som är påbjudna är svår att förstå.
Privatekonomiskt påverkas vi såklart också. För vissa mer än för andra. Arbetslösheten stiger vilket för den drabbade kan vara en katastrof. Det innebär också en lägre köpkraft vilket i sin tur påverkar företagen, osv, osv. På det individuella planet har många ändrat sina köpvanor. Mer pengar läggs på livsmedel och byggvaru- och trädgårdshandel ser uppgångar medan resebranschen störtdyker liksom i många fall café- och restaurangnäringen.

Så frågan är då hur utvecklingen kommer att se ut när världen någon gång i framtiden blåser faran över? Jag vill tro att vi i någon mån återgår till gamla vanor t ex när det gäller resor. Inte minst det svenska folket vill gärna resa. Till varmare breddgrader för att fly undan den svenska vintern (och ibland den regniga sommaren) och till skidorter för att njuta av vintersport.
Men vi kommer sannolikt att ta med oss en högre grad av medvetenhet om vikten av hygien och kanske också att hålla avstånd till våra medmänniskor i högre grad. Kanske kommer vi att se fler munskydd också i vår del av världen i framtiden.
Våra styrande har i någon mån lärt sig att det måste finnas en beredskap för kriser. Den omedvetenhet som rått under de senaste decennierna har varit direkt skadlig. Frågan är hur länge det nyvaknade intresset för krisberedskap håller i sig? Man kan hoppas att lärdomarna gagnar oss väl för lång tid framöver.
Kanske kan de begränsningar vi alla mer eller mindre tvingats till också ge en del positiva effekter på jordens klimat. Minskad konsumtion och minskat slöseri med resurser ger rimligen klimatvinster. För oavsett vilken klimat- och miljöpolitik man förespråkar är väl de flesta av oss överens om att vi måste värna vår miljö.

Framtiden med Corona. Förhoppningsvis får vi bukt med pandemin inom en inte alltför lång framtid. Jag tror det krävs ett vaccin för att bromsa upp spridningen. Med oss tar vi en större medvetenhet. Inte minst i Sverige har vi insett att vi kan drabbas av kriser av svår art. En bredare krisberedskap gör oss också mera motståndskraftiga i vardagen. Vi har insett vår dödlighet och att vi är sårbara. Det tror jag är en nyttig erfarenhet även om många människor fått sätta livet till och ännu fler har drabbats av stort lidande.

Tvätta händerna, håll avstånd, hosta i armvecket och stanna hemma om du känner dig sjuk.

/Bosse