Månad: mars 2020

Vem ska betala?

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Hela världen kämpar nu med Corona-utbrottet som tycks vara en nära nog övermäktig fiende. Hela länder är lamslagna och skräcken har slagit sina klor i människorna. Det är verkligen en nära nog surrealistisk situation med folktomma metropoler. Gator, restauranger, butiker och kollektiva färdmedel är tomma. Många människor vågar helt enkelt inte gå ut och vill inte ha kontakt med sina medmänniskor.
Det är ärligt talat inte så svårt att förstå. Enligt alla experter som hela tiden uttalar sig i media ska vi hålla social distans för att hindra smittspridning. Tillhör vi en riskgrupp ska vi isolera oss helt i vår bostad och undvika all mänsklig kontakt, ja fysisk då.
Att argumentera emot dessa direktiv låter sig så klart inte göras. Därtill har man inte kunskap.

Vad man däremot kan kosta på sig är att spekulera i konsekvenser av detta vad avser samhällets utveckling på det ekonomiska planet och kanske också lite funderingar kring sociala återverkningar.

Regeringen har enligt egen utsago satt in ”kraftfulla” åtgärdspaket för att rädda företag från konkurs. Det är en rad åtgärder i flera olika paket som knappast har undgått någon gissar jag.
Kommer detta då att rädda några företag? Alldeles säkert. Några kommer med nöd och näppe överleva, andra kommer kanske till och med att tjäna på möjligheten att få sänkta arbetsgivaravgifter och sätta över vinster i periodiseringsfond för framtida kvittning mot förluster t ex.
Men för många företag kommer det inte att räcka. Inte minst i tjänsteproducerande småföretag är det extra tufft. Intäkterna är noll eller nära noll medan fasta kostnader fortsätter att rulla in. Hyror ska betalas, löner likaså och en hel del annat. Även om man korttidspermitterar (kallas numera korttidsarbete) så ska halva lönekostnaden betalas. Och när får företaget tillbaka den del av lönekostnaden som staten erbjudit sig att betala. Hur långa handläggningstider blir det på Tillväxtverket som ska administrera det hela? Risken för likviditetskris är uppenbar.

Magdalena Andersson – finansminister.

Så slutsatsen blir att en hel del företag kommer att tvingas till konkurs eller likvidation. Det här är inte företag med komplicerade ägarkonstruktioner, koncerner, dotterbolag eller annat som kan användas för skatteplanering utan vanliga enkla småbolag och enskilda firmor med några få arbetstillfällen men som varje månad skickar in en stor del av sin omsättning i form av moms, arbetsgivaravgifter och preliminär skatt till Skatteverket – till statskassan. Ägarna har ingen reglerad arbetstid utan har under tio, tjugo eller trettio år jobbat långt mer än fyrtio timmar i veckan för att göra företaget bärkraftigt. Nu tar det slut och det beror inte på att man plötsligt börjat missköta sitt företag eller att de anställda är oskickliga. Kunderna har enkelt låst in sig och köper inget.

Nu till rubrikens fråga. När nu dessa företag har försvunnit och tagit arbetstillfällen med sig vem ska då skicka alla de skattemiljoner de här företagen normalt varje månad levererar? Det enkla svaret är såklart INGEN. Självfallet kommer några att starta om men det kostar som bekant en del att starta upp ett nytt företag så det kan ta tid att få lönsamhet, få råd att anställa, osv.
Jag undrar om regeringen överhuvudtaget gjort någon kalkyl på hur mycket skatteintäkterna de närmaste åren kommer att sjunka? Och med lägre skatteintäkter vad ska strykas i kommande budgetar. I Sverige är vi drygt fem miljoner förvärvsarbetare. Med stigande arbetslöshet blir det ännu färre som ska betala för ännu fler. Redan innan Corona hade vi uppenbarligen svårt att få resurser till bl a vård och omsorg, polis, försvar och skola. Vår civilförsvarsberedskap var nära nog obefintlig efter nedrustning på 1990-och 2000-talet. Det finns ingen överkapacitet.
Nu ska vi med öppna ögon sänka en ansenlig del av de företag som betalar för vår välfärd. Som den humanistiska stormakt vår regering definierar oss som har vi tagit på oss ett stort ansvar för människor som inte kan dra försorg om sig själv, ännu mindre kan bidra till det gemensamma och i många fall aldrig kommer att kunna göra det. Vem ska betala för dem? Och vem ska betala för min familj när företaget inte längre finns? Är det Volvo, Scania, SSAB eller är det Myntverket (finns det numera?)? Kanske kan bankerna ösa in de miljarder som småföretagen gjorde före Corona? Fast de får väl svårt nu med alla som går i personlig konkurs. Det blir många fastigheter på exekutiv auktion och kanske inte så många hugade spekulanter. Och bolånen är ju en kassako för bankerna än så länge men det blir kanske lite magrare framöver med kreditförluster.

De sociala aspekterna på denna värsta kris vi sett i modern tid är heller inte lätta att överblicka. Men jag är ganska säker på att i Coronans spår kommer social utslagning att öka. Brottsligheten kommer också att öka när människor inte längre hittar möjligheter att ens få mat för dagen och hopplösheten sprider sig i samhället. Många människor kommer se sina livsverk slås i spillror och vi vet från tidigare depressioner i historien att självmordstalen stiger. Familjetragedierna kommer att fylla TV-kanalernas livsstilsprogram för lång tid framöver. En föga uppbygglig underhållning.

Undrar om regeringen tänkt i tingens förlängning när man presenterat sina enligt min mening lama åtgärdspaket som riskerar att falla platt till marken inom en snar framtid om Corona fortsätter att hålla mänskligheten i ett fast grepp. Det här är inte en normal avmattning där företag som inte hängt med i utvecklingen, som inte längre är livskraftiga i kapitalismens namn förtjänar att försvinna från marknaden till förmån för nya innovationer, trender och nytänkande företagare. Det här är en händelse utom kontroll som slår lika hårt mot livskraftiga företag som hade levt vidare i högönsklig välmåga om det inte vore för Corona.
Man ska fråga sig om vi vill ha restauranger att besöka efter Corona. Vill vi ha kvar vår frisör och vill vi kunna köpa vårt favoritmärke i vår klädbutik? Om en eller ett par månader kan vi kanske inte det om inte företagen ges en rimlig chans att överleva detta elände vi lever i just nu. Har regeringen tänkt på det? Och har de tänkt på vilka sociala konsekvenser det får?

Gynna dina lokala butiker, restauranger, frisörer och andra småföretag så mycket du bara kan. Det kommer du tjäna på i det långa loppet.

/Bosse

Annons

Det går för sakta

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Hoppas ni alla mår bra och är rädda om er i dessa bistra coronatider.

Hässleholm 2020-03-25

Småföretagen skriker efter åtgärder som kan rädda företagen och arbetstillfällen. Men inget händer. Regeringen har fortfarande inte förstått att det inte handlar om månader, inte ens om veckor utan om dagar – ja, snart om timmar innan det är försent. I vissa fall har den kritiska punkten redan passerats. Ett antal företag har redan gått i konkurs och av dessa kommer vissa aldrig att komma tillbaka.

Vi lever helt enkelt i olika tempon, statsförvaltningen och det offentliga i allmänhet och småföretagen å andra sidan. I det lilla företaget finns inte tidsutrymme för långa omfattande utredningar och beredningar av vad det än handlar om. Man måste som företagsledare fatta omedelbara beslut och det måste bli så rätt det bara går från början. Det finns sällan möjlighet att göra om. Man kan inte kosta på sig att leva efter det gamla talesättet ”vi har inte tid att göra rätt men vi har tid att göra om”. Det skulle vara förödande. I dagsläget finns dock inte något beslutsunderlag, inga besked om eventuella åtgärder som skulle kunna rädda verksamheten. Då hamnar man till slut i ett läge då man måste utgå från ”better safe than sorry”. Dvs avveckla verksamheten innan det blir ännu värre. För det kan ju som bekant alltid bli värre.

Men vår regering tycks i dessa kristider tro att man kan famla sig fram i mörkret fast man borde veta var strömbrytaren till strålkastaren sitter. Personligen tror jag att bägge regeringspartier lever efter en socialdemokratisk dogm om att skatt är det allena saliggörande i varje given situation. Men alltför för tung skattebörda gör handlingsutrymmet för den enskilde snävt. Där är vi idag när många företag upplever vikande eller helt utebliven kundtillströmning. Inflödet av pengar understiger utflödet. Man har fasta kostnader som inte täcks helt enkelt och då står konkursen för dörren. Med de strikta regler för företagande som vi har i Sverige får man verkligen passa sig som småföretagare så man inte råkar riktigt illa ut med personlig konkurs och kanske livslång skuldsättning som följd.

I skrivande stund finns ännu inget konkret från regeringen om ytterligare åtgärder för de minsta företagen, de som inte kan låna pengar för sin överlevnad. Förslag i stil med det som Moderaterna presenterade häromdagen med bl a efterskänkta arbetsgivaravgifter tror jag inte kommer från regeringen till den kategorien av företag. Därvidlag är den socialdemokratiska dogmen om skatteuppbörd alltför djupt rotad.

Var försiktiga därute

/Bosse

Den totala oförmågan

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Det framgår nu med all önskvärd tydlighet att Sveriges regering, svenska myndigheter men också riksmedia inte har förmågan att förstå de konsekvenser som väntar i spåren efter Coronapandemin.

Sveriges hundratusentals småföretag kommer falla som furor i stormen Gudrun med massarbetslöshet och oräkneliga personliga tragedier som resultat. Regering och riksdag förstår inte under vilka betingelser småföretagen existerar. Det gör inte media heller utan beklagar hellre att Eurovision Song Contest och diverse sportevenemang ställs in än ägnar sig åt undersökande journalistik och beskriver vilka konsekvenser som väntar Sveriges småföretagare.
Regeringen slår sig för bröstet och berömmer sig för att ha ett kraftfullt stödprogram till Sveriges företag. Man tror (kan man verkligen göra det?) alltså att ett företag med någon eller några anställda kan låna sig ur krisen och om det gäller regeringens förslag om uppskjuten skatt dessutom till en väl tilltagen ränta.

På någon vecka har det blivit tomt i butiker, restauranger, caféer och frisersalonger. Det landar inga pengar i kassalådan helt enkelt. Däremot finns de fasta kostnaderna kvar, hyror, löner, mm och inte minst skatter.
Då tycker regeringen med stöd av Centerpartiet (som kallar sig företagsvänliga) och Liberalerna att entreprenören ska ansöka om anstånd med skatten hos Skatteverket. Om – om det beviljas efter handläggning kan man få uppskov med tre månaders inbetalningar. Därefter ska återbetalning ske inom tolv månader parallellt med den vanliga skatteuppbörden, dvs femton månaders skatter ska betalas in på tolv jämte ränta vilken kan uppgå till 6,6 %. Vilken planet kommer dessa ministrar, riksdagsledamöter och generaldirektörer ifrån?

Om ett par dagar, någon vecka börjar de första företagen falla för att aldrig mer se dagens ljus.
Ett annat förslag från samma verklighetsfrånvända regering är korttidspermittering. Ansökan ska ske hos Tillväxtverket tillsammans med dokumentation och motivering. Normal handläggningstid ca två veckor. Man kan räkna med lite längre handläggningstid i dessa tider gissningsvis. Innan man skickar in ansökan ska man förhandlat med det lokala facket såklart. Efter någon månad kan det nog vara klart om man inte är bankrutt innan. Herregud hur tänker man? Tänker man överhuvudtaget eller blicken är fast förankrad i mahognyskrivbordets skinnklädda underlägg?

Som företagare i mer än 35 år har vårt företag punktligt varje månad skickat en ansenlig summa pengar till Skatteverket. Det har varit moms, arbetsgivaravgifter, preliminär inkomstskatt och bolagsskatt. Genom åren har det blivit många miljoner, hur många har jag sedan länge tappat räkningen på. Inte en enda gång har inbetalningarna fallerat och vi är i gott sällskap med många andra småföretagare. Nu är det dags för staten att ställa upp och hjälpa till när vi drabbats en helt oförutsedd kris som riskerar att slå ut stora delar av svenskt småföretagare. Det kommer inte bara att drabba företagarna och deras anställda utan också landets skatteintäkter med stora återverkningar på vår gemensamma välfärd.

Sveriges regering – gör om, gör rätt!

/Bosse

Vår beredskap är god – eller…?

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Efter bara ett par veckor börjar det ropas efter utrustning och materiel till sjukvården med anledning av den rådande krisen med coronasmitta. Sverige har inga beredskapslager utan förlitar sig på import från andra länder – som ju också har kris pga sagda smitta. Vi har uppenbarligen inte ens en beredskap för inhemsk produktion. Från att tidigare haft väl tilltagna lager med drivmedel, sjukvårdsmateriel, livsmedel, osv står vi numera mer eller mindre med byxorna nere i ett krisläge.

Det är egentligen ingen ny företeelse utan något som borde varit känt i decennier vid det här laget. I slutet av 1990-talet hade svenska politiker och en hel del myndighetsledningar fått för sig att den eviga freden inträtt. Det var frukten av Warszawapaktens sammanbrott och Sovjetunionens sönderfall.
Ett intensivt arbete, inte minst inom Försvarsmakten satte igång med avveckling av materiel, förråd, regementen och flottiljer. Också personal avvecklades.

I min glans dagar. Bilden tagen 1972 eller 73.

Vid den tiden var jag själv officer i Flygvapnet sedan 1971 men jag, tillsammans med flera andra kollegor trodde inte att den eviga freden kommit, tyvärr. Det var också en av de avgörande faktorerna för att jag år 2000 sa upp min anställning och lämnade Försvaret den 31 december samma år. Det var inget enkelt beslut, mitt hjärta finns än idag hos Flygvapnet men jag kände inte att jag trodde på den verksamhet man förespeglade.

Avvecklingen fortsatte i Försvarsmakten parad med ett stort mått av förvirring. Men också det civila försvaret, den organisation som ska ta hand om, försörja och skydda civilbefolkningen raderades i princip ut. Mängder av utrustning skrotades eller gavs bort. Något såldes till osannolika underpriser. Det gällde såväl fastigheter och mark såväl som allsköns utrustning. Allt från spadar till sjukvårdsutrustning och fordon.

Sedan en tid tillbaka har omvärldsutvecklingen så sakta givit insikten att vi behöver återta såväl militär förmåga och materiel både för militären och för civilbefolkningen. Coronapandemin är en händelse som visar oss att vi drivit avvecklingen för långt och det kommer kosta oss mångfalt mer än om vi haft en mer sansad syn på vår omvärld och de scenarier vi kan tänkas möta i framtiden. COVID-19 är inte den sista svårigheten vi kommer att drabbas av.

Mikael Odenberg (M), försvarsminister 2006 – 2007.

Mycket kan såklart skyllas på våra politiker som i sitt ivriga röstfiske satt egna intressen framför landets och befolkningens. Men också ansvariga myndighetschefer kan ifrågasättas som inte haft kraft att stå emot galna politiska vägval. En säger en minister tog sitt ansvar. Nämligen dåvarande försvarsministern, Mikael Odenberg (M) som 2007 meddelade sin avgång som statsråd såväl som riksdagsledamot med anledning av den budget som lades fram och där bl a försvaret fick otillräckliga anslag enligt Odenberg.

Nu har vi en brant uppförsbacke framför oss. I det akuta läget med COVID-19 kan det bli riktigt besvärligt och i ett mer långsiktigt perspektiv krävs stora resurser. I vissa avseende blir det sannolikt ekonomiskt omöjligt att nå hela vägen fram.

Sverige och svenskarna är värda att försvara – med alla till buds stående medel.

/Bosse

COVID-19 en uppdatering

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

(Jag tar inte i hand, det får ni ursäkta!)

När jag slog upp mina ögon denna morgon, den 12 mars 2020 möts jag av nyheten att mr Trump beslutat att stoppa resor från Europa (utom UK?!) till USA i 30 dagar fr o m midnatt på fredag.
Det gör det enkelt för vår del som planerat och bokat resa till New York den 23:e denna månad. Den är ju nu helt enkelt inte genomförbar och får skjutas på framtiden.

President Trump stoppar resor från Europa till USA.

Runt om i världen sprider sig nu paniken och som jag antydde i förra bloggen är frågan om världens ledare och ansvariga myndigheter har förmågan att hitta rätt nivå på de åtgärder som sätts in. Det gäller att ta till ordentligt men samtidigt inte för mycket. Vad händer t ex när skolor och daghem (det heter kanske förskolor) stängs? Vem tar hand om barnen? Ja, det blir ju föräldrarna som får stanna hemma och är det t ex vårdpersonal av olika kategorier så finns det ingen som tar hand om de äldre eller de som behöver sjukhusvård. Även poliser har barn, osv, osv. Det gäller alltså att hitta nivån och att ha förmågan att tänka i flera steg.

Det visar sig ju också att olika länders ledning gör olika bedömning av vilka åtgärder som är effektiva och förmodar jag också vilka olika konsekvenser det kommer att få. Dels kommer vi se direkta konsekvenser som t ex rena förbud men också den psykologi olika åtgärder medför.
Italiens regering har beslutat att stänga ner all butiksverksamhet utom livsmedelsbutiker och apotek. Konsekvensen av det kan man bara ana men det är väl ganska säkert att det kommer att innebära en mängd konkurser och det är framförallt de minsta aktörerna som kommer att drabbas.

Och så är det då frågan om allmänhetens reaktioner. Med all rapportering kring coronasmittan, som i sig är viktig information påverkas människor olika och många kommer att dra sig undan, förändra sitt vanliga livsmönster. Det är förvisso en del av avsikten men som den danska statsministern, Mette Fredriksen säger utan att samhället ”går i stå”.
För om friska människor inte vågar gå ut, gå till jobbet, vara kunder, osv så stannar hela samhället med enorma konsekvenser i en lång kedjereaktion som är nära nog oöverskådlig.

Det finns de som spår att COVID-19 ska klinga av efter ungefär en månad vilket det tycks finns indikationer på i Kina och Sydkorea. Låt oss hoppas att det i vilket fall inte varar längre.

Vad tror du? Rösta här.

Ta hand om er!

/Bosse

Ett mellanstick

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Sticker emellan med ett inlägg om COVID-19 och lite tankar kring hur vi påverkas som människor av sådan här speciella händelser och svårigheten med att veta vad som är rätt och vad som är fel.

Plötsligt fanns den bara där – paniken. Först var det ju bara ett utbrott i Kina men ganska snart insåg de flesta av oss att det skulle spridas i hela världen. Vi lever ju i en global era. Inte minst vi svenskar reser kors och tvärs på hela klotet. Har man någon gång befunnit sig på en internationell flygplats som Heathrow i London, John F Kennedy eller Newark i New York, Kastrup i Köpenhamn eller Bangkoks Suvarnabhumi International så inser man att mängden och blandningen av människor från världens alla hörn ger goda förutsättningar för exempelvis smittspridning.
Många gånger tvingas man också att ta i olika handtag eller andra ytor som många människor har kontakt med samtidigt som man inte hela tiden kan tvätta händerna. Därtill petar vi oss själva i ansiktet otaliga gånger varje dag. Det ökar risken för att vi ofrivilligt för in bakterier och virus genom t ex ögonen eller näsa och mun.

Slutsatsen borde bli att inte besöka bl a flygplatser den närmaste tiden. Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi sa för någon dag sedan på ett inslag i SVT att man nog inte bör resa utanför Sveriges gränser det närmaste året – åtminstone inte på nöjesresor. Det är måhända ett klokt råd men låter sig förmodligen inte göras. I förlängningen betyder det ju dessutom att ingen bör resa till Sverige heller. Det betyder om världen följer hennes råd att världens hela turistnäring skulle upphöra under minst ett år. Det skulle som var och en förstår få enorma negativa konsekvenser för såväl enskilda som för hela nationer, ja hela världsekonomin.
Å andra sidan om COVID-19 utvecklas till en global pandemi med miljontals sjuka så får ju också det oöverskådliga konsekvenser helt bortsett från mänskligt lidande.

Det krävs alltså fingerspitzengefühl från myndigheter runt om i världen för att minimera effekterna av coronasmittan. Begränsa spridningen maximalt på samma gång som de ekonomiska effekterna minimeras. Alls ingen enkel uppgift med andra ord. Man kan fråga sig om världens ledare och de ansvariga experterna har förmågan eller ens viljan att samordna på det mest effektiva och kloka sättet?
Därtill måste var och en av oss ta ett eget ansvar och för det har vi olika förutsättningar. Vi har inte alla samma information, inte alltid rätt information och i ärlighetens namn inte alla likvärdig omdömesförmåga.

Ett förhållandevis folktomt Kastrup, Copenhagen Airport den 10 mars 2020.

Det vore förmätet av mig att uttrycka någon åsikt om i vilken riktning denna globala kris kommer att utvecklas. För det har jag otillräckliga kunskaper. Jag står själv inför valet att ställa in en resa till New York om någon dryg vecka eller att åka som vi planerat. Ärligt talat är jag villrådig. Jag vill såklart genomföra resan som vi sett fram emot på samma gång som det kanske vore klokare att stanna hemma och inte konfronteras med större anhopningar av människor från världens alla hörn.
Å andra sidan reser människor redan mycket mindre. Halvfulla flygplan och nästan öde flygplatser minskar ju också risken för att frotteras med smittbärare.  T ex har SAS ställt in tvåtusen flygningar den närmaste tiden och Norwegian meddelade igår att man ställer tretusen flygningar under samma period.

Beslut om resa eller inte fattas dagen före avresan och kommer att grundas på hur läget ser ut då och vilka rekommendationer svenska och amerikanska myndigheter lämnar vid tillfället.

Var rädda om er och tvätta händerna noga och ofta!

/Bosse

Sydafrika 2020 – matresan

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Facebook, Instagram och andra sociala medier är fulla av matbilder av varierande kvalité. Jag är själv skyldig till en hel del – det är bara att erkänna. Matpornografi kallas det ibland. Vår resa till Sydafrika denna gång marknadsfördes som en mat- & vinresa anförd av Tareq Taylor, erkänt skicklig kock och krögare i Malmö med många meriter på sin lista. Och ska sanningen fram så var det väl också hans namn som avgjorde att vi beslutade oss för ett återbesök i Sydafrika. Egentligen hade vi tänkt oss en annan resa. Inte för att vi inte tyckte om landet vid vårt första besök utan för att det finns så många spännande resmål i vår fantastiska värld.
Men det lät spännande att få träffa denna entusiastiska person som alltid är så positiv i de TV-program han figurerar. Framför oss såg vi spännande matupplevelser.

Berit och Tareq diskuterar mat. Kanske är det koktiden på det perfekta ägget?

Och vi blev inte besvikna. Det blev både annorlunda smaker, nya smaker, nya rätter och understundom överdådigt. Det gällde att nöja sig med smakbitar om man skulle hänga med till ”the bitter end” – som alls inte var bitter.
Här blir det en kort sammanfattning med några bilder. Det blir inga recept eller ingående beskrivningar av olika maträtter även om Tareq var frikostig med information om allt som serverades. Vill ni ha mer ingående uppgifter om tillagning och ingredienser får ni ta kontakt med mästerkocken själv.

Redan någon timme efter incheckning på vårt hotell i Kapstaden bjöds vi på vinprovning med några trevliga sydafrikanska viner.  Därtill några smakliga tilltugg förfärdigade av sagda mästerkock.
Chardonnay är en stor druva i Sydafrika men Sauvignon Blanc (uttalas blank i landet) och Chenin Blanc är populära druvor. När det gäller rödvin har Sydafrika sin egen druva, nämligen Pinotage men det odlas även Cabernet Sauvignon, Merlot, mfl. Utbudet av bra viner är stort.

En smakfull förrätt på restaurangen Kunjani Wines i Stellenbosch

Tareq gästspelar sedan på olika restauranger i Kapstaden och i Stellenbosch där han tillsammans med ordinarie chefkock komponerar nya och egna rätter utifrån lokala råvaror som vi bjuds på. En av dagarna har Tareq fått ledigt och kan följa med oss på utflykt till Godahoppsudden och Bolders Bay. På kvällen ser vi en lokal show i Kapstaden och bjuds på buffé med lokala specialiteter.

Tareq Taylor är en passionerad matkonstnär som med stor passion ger sig i kast med såväl de lokala råvarorna som landets mattradition. Till detta läggs en genuin kunskap om hur olika råvaror ska hanteras och kan användas, en personlig touch ger nya smaker.
En basföda för många i Sydafrika men också i många andra afrikanska länder är pap, en sorts gröt gjord på majsmjöl. Vi möter den vid flera tillfällen i form av tillbehör till andra maträtter som vi bjuds på vår restaurangodyssé. Ska sanningen fram lämnar pap mig oberörd. En ganska smaklös vit pasta helt enkelt. Sorry!

Anka är inte min favorit men den här var mycket god. Här serverad med bl a pap på restaurang 6 On Spin.

Den ena smakupplevelsen avlöser emellertid den andra. Om pap inte smakar något speciellt så är det annat som smakar desto mer.
Vid ankomsten till Asara bjuds vi på vingårdens egna mousserande vin. Vinet görs med champagnemetoden som i Sydafrika heter MCC.
Asara Wine Estate ligger vackert i ett område som är fullständigt översvämmat av vingårdar och kooperativ. Från vårt rum med en rymlig balkong har vi en bedårande utsikt mot vingårdens odlingar och bergen i bakgrunden.

Vy från en balkong

Dagarna i Stellenbosch fylls med besök på olika vingårdar med lunch i det fria, vinprovningar och möjlighet till inköp av såväl viner som souvenirer. På kvällarna bjuds på storslagna middagar på såväl Asara som på andra restauranger. Vi hinner också med ett besök i Asaras ginbar som har mer än 450 olika sorters gin att välja på kompletterat med ett sortiment av olika tonic som kan kombineras i ett otal drinkar.

Skaka, skaka!

Vår sista kväll på Asara får vi också en lektion i drinkblandning. Shakers finns framställda till oss och efter en instruktion är det en skakande upplevelse med efterföljande provsmakning.

Nu går resan vidare nordost ut. Vi lämnar Asara och Tareq Taylor för att bege oss ut i bushen och jaga vilda djur – med kameran. Från Stellenbosch återvänder vi till Kapstaden och Cape Town International Airport. Härifrån flyger vi till Sydafrikas största flygplats, O.R Tambo i Johannesburg. Detta är Sydafrikas största och mest trafikerade flygplats med drygt 21 miljoner passagerare om året.

Häng med ut i bushen – nästa blogg berättar om det.

/Bosse

Till slut – ett litet bildgalleri.

Sydafrika 2020 – ett besök i Langa

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

På vår resa i Sydafrika har det nu blivit dags att lämna Kapstaden. Bagaget hämtas på vårt rum och när vi checkar ut från hotellet pekar vi ut väskorna så vi vet säkert att de kommer med i bussen. All bagagehantering sköts smidigt och säkert med Flygmäklarnas organisation. Inget släpande på väskor under semestern.

Vi ska denna dag resa österut mot Stellenbosch, ett av Sydafrikas mer kända vinområden. Men innan vi når dit gör vi ett stopp i Langa, Kapstadens äldsta kåkstad. Vi besökte samma kåkstad redan för tolv år sedan och vi ser med spänning fram emot att återse Langa och förhoppningsvis få se en positiv utveckling för människorna som bor där.

En Xhosakvinna diskar grytor i den spartanska köket.

Langa betyder sol på Xhosa, ett av Sydafrikas många officiella språk och det är också Xhosa-folket som dominerar befolkningen i Langa, övriga befolkningsgrupper utgör tillsammans mindre än 1 %. Xhosa är det språk som utmärker sig genom de många klickljuden när det talas. Många minns säkert Miriam Makeba (1932 – 2008) och hennes sång The Click Song a.k.a Qongqothwane.
Langa etablerades 1927 som ett resultat av Urban Areas Act från 1923 och var avsedd för svarta afrikaner. Det här var före apartheidtiden och Langa kom sedermera att utgöra ett aktivt motståndsområde.  Den 21 mars 1960 dödades här ett flertal personer, samma dag som the Sharpeville massacre.
Idag bor det ca 55.000 människor i Langa, ett område som är drygt tre kvadratkilometer stort.

Vår entusiastiska guide berättar om förhållanden och förutsättningarna i Langa.

Vid vår ankomst till Langa möts vi av de guider som visar turistgrupper runt i området. Turister är en god inkomstkälla och bidrar till samhällets utveckling så vi är välkomna och alls ingen ovanlig syn i kåkstaden.
Vi promenerar in i området med vår guide. Idag är det prydligare än för tolv år sedan och alltfler av invånarna har riktiga hus att bo i. Dock är trångboddheten fortfarande ett stort problem och de sanitära förhållandena är på sina håll undermåliga. Dock har alla mobiltelefon. Vi besöker något hostel där flera familjer kan dela på ett fåtal kvadratmeter och ett gemensamt kök. En uttalad uppgivenhet kan man inte undgå att märka. De här människorna har inte kraften att hålla rent och städat kring sig.
Vid förra besöket kunde vi se grupper av män som över öppen eld grillade fårhuvuden, sk Smileys. Det beskrevs för oss som de fattigas ”snacks”, dvs de billigaste delarna av djuret efter slakt. Denna gång ser vi inget sådant men vi kommer heller inte längst in i området. Denna gång gör vi inget besök i något skjul av korrugerad plåt och wellpapp som vi gjorde för tolv år sedan. Men de här skjulen finns kvar, numera har de elförsörjning och alla är också försedda med parabolantenn. Att kunna se fotboll på TV är prioriterat.

I´m a winner! Jag är en vinnare säger flickan som just gjort tio high five med mig.

Efter att ha besökt olika bostäder och dess invånare kommer vi så småningom till ett dagis. Jag kallar det så. Kanske ska det heta förskola eller något annat, det är i alla fall en plats där de mindre barnen vistas under dagarna medan föräldrarna arbetar. Även detta dagis besökte vi förra gången vi var här. Här kan vi se rejäla förbättringar. Det finns gungor och andra redskap på gården. Allt är rent och snyggt och barnen sprudlande glada. Alla vill göra ”high five” med oss ”vitingar” som kommer på besök och barnen sjunger sånger för oss. Vi återgäldar med Imse Vimse Spindel och barnen tittar förundrat på oss.

Berit har väckt de minsta barnens intresse. Vilken konstig näsa hon har den här bleka kvinnan. Sitter den fast eller är det en sådan där lösnäsa som clowner brukar ha? Bäst att kolla.

Vi avslutar vårt besök i Langa vid ett center med lokala konstnärer och hantverkare. Här finns konst, keramik och konsthantverk till salu. Man kan också få en djupare insikt i kulturlivet, bl a ges trumkurser.
Vi hittar en tavla gjord i sand med en zebra som motiv. Perfekt för vårt nyligen renoverade sovrum. Det blir affär. För ett rimligt pris får vi tavlan och ett vackert leende på köpet.

Ett vackert leende ingår i affärsuppgörelsen.

Nu går färden vidare mot Stellenbosch.

/Bosse

Sydafrika 2020

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Vi gör en resa till Sydafrika. Det är vårt andra besök i detta vackra land. Vårt första besök var för tolv år sedan och vi reser med samma researrangör denna gång som då. Den här gången är det dock ett annat upplägg. Första veckan ska den välkände kocken Tareq Taylor göra oss sällskap under den första veckan i Kapstaden och Stellenbosch.

Vår resa börjar inte på bästa sätt. Stormen Dennis härjar i norra Europa och vårt flyg från Köpenhamn till London/Heathrow är flera timmar försenat. Det får till följd att vi missar vår flight vidare till Kapstaden. På Heathrow är det lite kaosartat och British Airways som vi är bokade på verkar ha dålig pejl på läget.
Så småningom kommer vi dock iväg med nästa flight till vår destination. Det är en elva och en halv timme lång flygning i en gammal 747:a. Trångt och British Airways excellerar verkligen inte med någon aptitlig flygmat heller. England är ju inte känt som något matmecka överhuvudtaget så det förvånar inte att maten ombord lämnar en del övrigt att önska.

Det är långt till Sydafrika.

Vårt flyg hittar i alla fall till rätt destination och vi får en mjuk och fin landning. Det får vi ge ett litet plus för trots allt. Vårt bagage kommer snart på bandet och vi tar oss snabbt genom tullen. I ankomsthallen möter Heather från Flygmäklarna med en svensk flagga i handen. Vi är tvättäkta svenska turister.
Nu är det slut på släpandet av väskor, de tas omhand av bärare och av Neels, vår busschaufför. Han är en alltid lika glad och positiv man som har satt en ära i att göra ett oklanderligt jobb och kommer under vår tid i Sydafrika att vi flera tillfällen visa sin körskicklighet.

Från flygplatsen åker vi direkt till Waterfront i Kapstaden. Det är ett shopping- och restaurangområde i hamnområdet. Här är folklivet i fullgång med gatumusiker, turister och lokalbefolkning. Nu kan vi ta till oss av den behagliga temperaturen, solen och ljuset. Månader av regn hemma i Sverige byts mot drägligt väder, ja underbart väder faktiskt.
I Waterfront möts vi av Lena Ström, vår guide under resan. Hon hälsar oss på bred malmöitiska och leder oss med raska steg till en restaurang där lunch väntar. Här väntar också de resenärer i gruppen som kommit med andra flyg och inte varit försenade. Sammanlagt är vi trettiosex personer som är med på denna resa. Vår första resa i grupp var just första trippen till Sydafrika, tolv år tidigare. Jag får erkänna att jag den gången var lätt skeptisk just till att resa i grupp med vilt främmande människor. Det visade sig emellertid inte alls vara särskilt besvärligt, tvärtom blev det nya möten med människor och deras erfarenheter.

Afrikanska rytmer möter i hotellfoajén.

Efter en stadig lunch i Waterfront beger vi oss till vårt hotell i området Sea Point. På Hotel President möts vi av afrikanska rytmer och bubbel i glasen medan bagaget lastas av och tas till vårt rum. En liten svit med vardagsrum och separat sovrum möter oss. Utsikt över poolområdet. Här ska vi bo tre nätter innan resan fortsätter till Stellenbosch.

Det här är en resa med mat och vin som inledande tema. Den från TV kända malmökocken Tareq Taylor gör oss sällskap första veckan. Tareq har bland annat deltagit och tagit hem segern i TV-programmet Kockarnas kamp. Han har också stått för matinslagen i ett annat populärt program, Trädgårdsdags med Pernilla Colt Månsson som programledare. På vår resa gästspelar han på olika restauranger som vi besöker och vi avnjuter hans anrättningar framtagna i samarbete med respektive krogs egen kock. Det blir nya kreationer med inspiration från det afrikanska. Det är Tareqs första besök i Sydafrika.
Du som sett Tareq på TV vet att han alltid är en glad och positiv person i rutan med glimten i ögat. När vi umgås med Tareq under vår första vecka i Sydafrika visar det sig att det är precis så han är även utanför rampljuset. Och han lägger ner sin själ i sin matkonst.

Under veckan undfägnas vi diverse delikatesser men också traditionella sydafrikanska maträtter om än med en twist av Tareq Taylor. Landet erbjuder ett stort utbud av kvalitetsviner så någon brist på den varan råder inte heller. Vinproduktion sker främst i regionen Western Cape där Stellenbosch kanske är det mest kända området. Också Paarl och Constantia är kända områden.

Men allt är inte mat och vin. Vi gör en utflykt till den botaniska trädgården, Kirstenbosch, en vacker plats nedanför Taffelberget redan nästa morgon. Det blir en skön promenad i den vackra trädgärden som avslutas med trevlig lunch på en av parkens restauranger.
På kvällen besöker vi restaurangen 6 On Spin i centrala Kapstaden där Tareq tillsammans med tre stabila damer förberett kvällens middag. Han kan berätta att han inledningsvis

Tareq får godkänt på potatisskalning på 6 On Spin.

fick bevisa sin kompetens inför dessa bestämda kvinnor genom att börja skala potatis. En uppgift han lyckades få godkänt på.

Det är nu fjärde dagen på vår resa och vi beger oss till Godahoppsudden för den obligatoriska gruppbilden och den mödosamma vandringen upp till fyren. Lunchen äter vi i Boulders Bay nära Simonstown och kan samtidigt titta på pingvinkolonien.
Kvällen tillbringar vi på Rockwell där vi bjuds på en lokal show som till del handlar om Kapstadens historia. Tareq har fått en ledig dag och har kunnat följa med på vår utflykt tillsammans med sin familj.

Återbesök på Godahoppsudden.

Innan vi lämnar Kapstaden den femte dagen gör vi ett besök i Langa, stadens äldsta kåkstad. Mer om det i en kommande blogg.

Vi hinner också bestiga (med linbana) Taffelberget (Table Mountain) innan resan går vidare till Stellenbosch och vingården Asari.

Bosse

Lite fakta om Sydafrika:
Befolkning: ca 57 miljoner. 80 % är afrikaner/svarta, 10 % vita, 9 % färgade 1 % asiater.
Sydafrika har tre huvudstäder, Kapstaden (3,7 milj), Pretoria (1,7 milj) och Bloemfontein (600.000).
Sydafrika har en yta på 1 219 090 kvadratkilometer och är därmed världens 25:e största land till ytan.