Härom morgonen när jag hjälpte min min frun att öppna frisersalongen gick en dam förbi med sin lilla hund. Jag såg det genom ett skyltfönster. Men det dröjde innan hon passerade entrédörren. När jag kom ut på vår lilla entrétrappa hade damen (och nu är jag frestad att kalla henne kärring men min goda uppfostran förbjuder mig) hunnit en bit ner på gatan. På trappan fanns en pöl med urin, hundens får man förmoda. Jag vet inte varför jag inte sprang efter henne och frågade varför hon lät hunden göra så – eller varför hon inte gav sig tillkänna om olyckan var framme? Ibland misströstar man om mänskligheten!
Hoppas ingen pissar på din dörr idag och att dagen blir riktigt god!
bojohnny 