Ett omodernt intresse

Hej!

Kanske är det inget konstigt? När man kommit en bit på vägen i livet så blir man omodern på något sätt. Man blickar bakåt allt oftare även om jag personligen vill hävda att jag ser framtiden an med tillförsikt.
Men allt oftare är det likafullt så att jag ser med saknad på företeelser som försvinner, går ur tiden. I skrivande stund rasar miljödebatten som våldsammast. Klimatkrisen gör sig påmind i alla läger och nu används den till och med i reklamen – för flygresor.

Själv har sedan ett drygt år tillbaka en sk laddhybrid som jag färdas med. En ganska konstig bil egentligen. Det är en Volvo XC60 med modellbeteckningen T8. Den har en bensinmotor med fyra cylindrar som driver på framhjulen och en elmotor som driver på bakhjulen, enkelt förklarat. Batterierna till elmotorn räcker till ca fyra mils körning så är man lätt på gaspedalen kan man ta sig runt i stan på bara el men när man kommer ut på landsvägen eller trampar lite för hårt på gaspedalen i stan går bensinmotorn igång.
Det här är ingen liten långsam bil. Allt som allt genererar motorerna 430 hästkrafter, jag har (föga PK-mässigt) låtit Polestaroptimera bilen. Är den rolig att köra då? Tja, det är en SUV, den är bekväm, säker, lyxig och hyfsat rymlig men rolig? Nej, det kan man nog inte säga. Man kan göra den lite roligare genom att ändra körläge till ”Power”. Då blir den lite råare, bilen sänker sig en aning och gasresponsen är snabbare. Inte så miljövänligt men lite roligare som sagt. Då är det bensin som gäller. Med ovan sagt kan jag tillägga att detta betraktas som en supermiljöbil (skattebefriad i fem år). F-n tro´t!

Ska det vara roligt att köra bil har jag förmånen att kunna välja en annan bil. Den sk ”sommarbilen”, en Mercedes SL63 AMG. Det är en tvåsitsig cabriolet med nedfällbart plåttak. Under den långa motorhuven huserar en bensindriven V8-motor med dubbla turboaggregat (bi-turbo) som ger 537 hästkrafter. Bilen accelererar från 0 – 100 km/tim på dryga 4 sekunder om f-n skulle flyga i en.
De enda elektriska motorer som står att finna är en flock för att öppna och stänga bakluckan, ställa in stolarna, fälla ner och upp taket och så alla andra små motorer som behövs för diverse funktioner men ingen för att driva bilen framåt. Det klarar V8:an utan hjälp.
Den här bilen är så politiskt inkorrekt den kan vara men den är rolig att köra även om det finns värre nördar än jag som hävdar att Mercedes är och förblir en gubbig bil, oavsett modell. Nu betraktar väl den större delen av befolkningen under femtio års ålder mig som ”gubbe” i vilket fall som helst så det må vara hänt, det där med gubbig bil. Jag kan lova att den är mindre gubbig än de allra flesta andra bilar som belackarna åker runt i. Det är faktiskt en av de allra roligaste bilar jag har haft förmånen att äga.

SL63 AMG

Nu återstår då frågan hur länge den överhuvudtaget får användas på svenska vägar? Förvisso ska vi nog ta klimathotet på allvar och med tiden kommer vi såklart att ta oss fram på annat sätt än med bensin- och dieseldrivna bilar. Kanske kan ekvationen elbil komma att fungera om vi kan producera tillräckligt mycket miljövänlig el. Kanske kommer framtidens infrastruktur och transportsystem erbjuda bättre, bekvämare och mer pålitlig kollektivtrafik. Tills dess njuter jag av mitt omoderna intresse för motorstarka bilar. Hoppas jag blir förlåten i himlen och inte hamnar i hel…

Hej vad det går!

Bosse

Twizy

Hej!

Hade ärende till Volvo (Göinge Bil i Hässleholm) häromdagen. Utanför entrén stod ett annorlunda fordon, en udda bil. Visst har jag sett den innan men inte intresserat mig närmare för den. Bilen jag pratar om är en Twizy från Renault.
Du kör ca tio mil på en laddning för det här är en elbil som följaktligen drivs av en elmotor och batteriet laddas på tre timmar ungefär. Kostnad ca 8 kr per laddning.
Lite tekniska data: Bilens elmotor har 17 hk, 57 Nm. Twizy är bakhjulsdriven, automatväxlad och har en toppfart på 80 km/tim. Accelerationen är väl inte direkt blixtrande 0 – 45 på 6, 1 sek (enligt Auto Motor & Sport). Pris: ca 75.000 kr med dörrar. Hyra av batteri tillkommer med ca 500 kr per mån. Skatten lär vara 180 kr per år. Försäkring? Kostnad per mil bör bli ungefär 1 kr.

Twizy - en elektrisk upplevelse.

Twizy – en elektrisk upplevelse. Foto: Berit Randahl-Carlsson, Iphone

Den drar blickarna till sig. Parkerad framför entrén till Göinge Bil med ena dörren öppen, ja snarare uppfälld för bilen har nämligen vad jag skulle vilja kalla Lambodörrar – precis som på en Lamborgini. Man fäller upp dörrarna rakt framåt. Och det finns två dörrar trots att man sitter i tandem. Ett litet nödsäte finns bakom föraren.
När jag tar bilen på en provtur ner till Hässleholms centrum blir jag uttittad som aldrig förr. Nog har jag framfört fordon, på både två och fyra hjul, som får folk att vrida på huvudet flera gånger tidigare men i Twizyn tar det priset. Gammal som ung stannar och stirrar oblygt när jag glider fram med ett svagt surr i sakta mak. Vid gaspådrag (eller vad det heter när man ökar effekten på en elbil?) surrar det desto värre. Ett hårt och kraftigt ljud är ingen njutning för en motorälskare (förbränningsmotor). Lite skumpigt är det också. Enligt Göinge Bils säljare är det ”omöjligt” att välta men jag väljer att inte provocera den lilla Twizyn.

Vem ska ha den här bilen då? Ja, den gör sig bäst i stadstrafik förstås. Den begränsade toppfarten och räckvidden gör den ointressant för pendling utanför stadsgränsen. Storhandlar gör du inte heller. Två matkassar är väl ungefär vad som ryms i baksätet, något bagage finns inte. Inte värme heller så det kan bli kyligt på vintern men lite bekvämare än en skoter är den väl så om man behöver förflytta sig korta sträckor med lite eller inget bagage så är den nog inte så dum – och miljövänlig dessutom. Rolig, nja! En kort stund kanske.

Kör försiktigt och se upp för tysta fordon!

Bosse

Provkörning av Volvo V60 Polestar

Fick chansen att provköra Volvo V60 T6 AWD Polestar under en helg. Tror kanske att den också kallas Black R? Den säljs i vilket fall i en version med diverse lull-lull (återkommer till det) och du kan välja vilken färg du vill – bara du väljer svart metallic. Lite som på T-Fordens tid. Den tillverkades och såldes också bara i en färg, nämligen svart. I ärlighetens namn hade jag fördragit några fler färgalternativ på Volvon. Och kanske några detaljer som sticker ut från versioner med mindre motorer. Nu är bilen, som vanligt med Volvo, lite väl diskret. Man kan säga att den är ”jante-stylad”.
Däremot har man inte varit blyg när det gäller prestanda. Bilen har en rak, tvärställd 6-cylindrig motor med turbo, 329 hk i Polestar-utförande. Polestar är för övrigt den samarbetspartner till Volvo som tar fram de bilar som man tävlar med – och inte utan framgång heller. Fyrhjulsdrift borgar för att kraften kommer ner i vägen på ett effektivt och behagligt sätt.

Volvo V60 T6 AWD Polestar

På åttiotalet körde jag SAAB Turbo, en superhäftig bil på den tiden. I 16-ventilsutförande vill jag minnas att den lämnade 175 hk och var framhjulsdriven. Det gällde att hålla hjulen rakt vid acceleration annars blev det ingen behaglig upplevelse. Samma sak var det med den Volvo S80 T6 jag också ägt. 272 hk och framhjulsdrift var oharmoniskt. Inget av detta förnimmer man i V60:n. Den ligger fint på vägen även vid lite mer aktiv körning. Chassit känns fast utan att vara alltför stötigt. Bilen var utrustad med Continental däck i dimensionen 235/40 18. På  min egen bil (Volvo S80 V8 AWD) sitter det 245/40 18 däck. Den är trots liknande däck betydligt mjukare i chassit och känns mindre stötig vid stadstrafik. Å andra sidan känns den inte lika fast på landsväg i höga farter.
Prestandamässigt är V60:n snabbare. 0 – 100 km/t på 5,8 sek enl fabriken medan S80:n behöver 6,5 sekunder. Den är å andra sidan tyngre och har färre hästkrafter (315). Bägge bilarna når en topphastighet på 250 km/tim. Så fort har jag inte kört V60:n men en bit över 200 kunde jag prova på härför lämplig plats och det kändes helt odramatiskt och mycket stabilt.

Det diskreta blåa Polestar-emblemet skvallrar om att här finns det resurser. ”Jantestyling”!

Massor med finesser
V60:n har massor med finesser. Volvo har ju säkerhet som sitt varumärke. Den här bilen har sk City Safety, dvs den ska bromsa för att undvika att gångtrafikanter som kommer i vägen ska bli överkörda. Den adaptiva farthållaren håller avståndet till framförvarande bil och i en bilkö bromsar bilen till stopp när trafiken står stilla för att sedan börja rulla automatiskt när kön börjar röra på sig igen. Bilen kan också varna om du korsar en målad linje på vägen, Lane Assist tror jag det heter och i backspeglarna finns Volvos system för ”döda-vinkelnvarning”, BLIS. Själv tyckte jag det blinkade i tid och otid oavsett om det fanns någon bil snett bakom eller inte.
Jag vande mig snabbt vid ”Keyless Go”. Du har nyckeln i fickan och behöver bara röra dörrhandtaget så låses bilen upp, funkar på alla fyra dörrar och bakluckan. Låser gör du genom att vidröra dörrhandtaget med handen. Start och stopp av motor sker med en knapp på instrumentbrädan.

”Sval nordisk” interiör – kunde varit lite roligare.

Inredningen är som vanligt ”nordiskt sval”, lite trist om jag får tycka något. På en prestandabil som trots allt kostar en hel del pengar hade det gott kunna finnas lite extra lull-lull. Någon snygg trälist i svart pianolack kanske eller klatschig färg på sömmarna i skinnklädseln. Stolarna kan för övrigt inte heller fås med ventilerat skinn tyvärr.
Ratten gillar jag, lite tjockare och behaglig att hålla i. Jag tycker att ratten i S80:n är för tunn, på gränsen till vass. Navigation och övriga funktioner visas i en integrerad skärm högst upp på mittkonsollen. Det är en snyggare lösning än den skärm som glider upp ur instrumentbrädan på äldre Volvo-bilar. Dessutom är V60:ns navigationslösning enklare att hantera än den modell som sitter i min S80. Med den tar det en kvart att programmera in ett resmål och att manövrera den under färd är förenat med livsfara, oerhört klumpig.

Sammantaget var Volvo V60 T6 AWD Polestar en mycket trevlig bekantskap som gav ”vill ha-känsla”. I valet mellan Volvo S80 och Volvo V60 är frågan komfort eller sport?

Bosse