Det uppochnervända landet

Hej!

Dags för en fundering om det uppochnervända landet Sverige. Är det bara jag som inte hänger med i svängarna längre eller är det så att landet Sverige och de styrande i regering, riksdag och myndigheter ivrigt påhejade av massmedia och opinionsbildande dagsländor halkat in på en väg som allt fortare sluttar neråt?

Läste i dagarna om en fd sportjournalist, Bo Hansson som burit sig illa åt i USA och blivit dömd för sexuellt ofredande mot minderårig. Efter avtjänat straff är han nu utvisad från USA på livstid.

Moder Svea: – Jag har halkat på sned!

I min värld är detta enkelt att förstå. Vilket land vill med berått mod upplåta plats till brottslingar från andra länder som skadar det egna landets medborgare? Ja, ni vet ju svaret – Sverige. Hit kan man komma och begå våldtäkt på våldtäkt, få ett lindrigt straff (t ex samhällstjänst och skyddstillsyn) och sedan få stanna kvar i landet med möjlighet att fortsätta sin kriminella livsstil, trots att man inte är svensk medborgare. För mig är detta totalt ofattbart.

I Sverige tillåter vi kriminella ligor att resa in med lastbil, göra inbrottsturnéer och sedan i lugn och ro resa ut igen medan tullen står vid gränsen och vinkar adjö, välkommen tillbaka!
Lagen tillåter inte att man ingriper. Va? Men ändra på lagen då för f..! Efter terrordådet i Nya Zeeland ändrade man vapenlagarna på en dag eller två. I Sverige hade två år inte räckt.

Vad är det som gör oss så tafatta, så handlingsförlamade? Herman Lindqvist, den kontroversielle historikern har någon gång sagt att svensken är den fegaste av de fega. Kanske har han rätt? Kanske är vi konflikträdda och undfallande?
Hursomhelst med det så så kan jag väl knappast vara den ende svensken som tycker att måttet är rågat? Visst borde vi se om vårt hus innan det är plundrat totalt på alla de värden vi genom åren lyckats samla ihop. Visst borde det vara förhållandevis enkelt att se till det egna folket, invånarna i Sverige i första hand och sätta stopp för utifrån kommande våldsverkare, tjuvar, kvinnomisshandlare och annat pack. Släng ut dem helt enkelt och ge dem livstids inreseförbud. Vi behöver dem inte i vårt land. Det finns tillräckligt med busar som är svenska medborgare och som vi måste dras med oavsett.

Vänd Sverige på rätt köl igen!

Bosse

Annonser

Sverige, Sverige, Sverig, Sver, S, …

Hej!

Om man har levt ett tag i detta land, Sverige så räcker det med halvöppna ögon för att se att det här landet har förändrats i grunden. Vi har gått från landet Lagom till landet Extrem. Och i vissa stycken tvärtom.

På många områden har vi varit extremt bra i vårt land. Det är numera inte ens lagom utan snarare extremt dåligt. Jag ska fundera på vad som egentligen blivit bättre. Det finns säkert något.

  • Svensk sjukvård är numera otillräcklig, lider av överbyråkratisering och extremt långa vårdköer. Så långa i en del fall att människor dör i väntan på behandling som hade kunnat bota.

    Svensk sjukvård går på knäna.

  • Det svenska polisväsendet lider av bristande resurser och är ineffektivt. Polisen finns inte till hands för laglydiga medborgare. ”Skydda och ställa tillrätta” är extremt långt borta.
  • Det svenska försvaret nedrustades till ett minimum (vissa delar utraderades) i början av seklet när våra politiker med hjälp av politiserade generaler gjorde den grova felbedömningen att den eviga freden var här. Hur kan man vara så extremt historielös och naiv?
  • Den svenska skolan har inte kunnat möta nya förutsättningar. Redan på 80- och 90-talet nergraderades lärarnas auktoritet i om möjligt ännu snabbare takt än deras löneutveckling och status halkade efter. Eleverna spelade topp och de värsta busarna fick härja fritt medan lärarkåren och mobbade elever tvingades att backa eller flytta till annan skola. Allt fler lämnade grundskolan utan godkända betyg i basämnena. Situationen och skolresultaten blev snabbt extremt dåliga.
  • Den svenska skattepolitiken bygger på extremt höga skatter överlag. Inte minst skatten på arbete är hög. Momssatser och punktskatter likaså. Det ger låg självbestämmandegrad hos folket och många behöver bidrag. Det ger i sin tur tunga transfereringsapparater där ansenliga mängder av den ursprungliga skatteintäkten förbrukas innan den når slutanvändaren.
  • Sverige är det land i Europa som driver den utan konkurrens mest extrema migrationspolitiken. 2015 hade vi öppna spjäll medan andra länder inom EU satte lapp på luckan utan att ta emot några flyktingar att tala om. Den här välvilligheten kan man tycka är human och berömvärd men i förlängningen kommer konsekvenserna ifatt oss. Det handlar inte bara om pengar utan också om kulturkrockar, utanförskap, radikalisering och omfattande kriminalitet. Många flyktingar hamnar ur askan i elden, inte minst kvinnor. Vi har totalt misslyckats med integrationen av nyanlända och kommer sannolikt framgent fortsätta på den inslagna linjen med extrema följder för hela landet som följd.
  • Den svenska statsapparaten som under efterkrigstiden i stora stycken varit stabil och klok om än något tråkig och trög har nu utvecklats till en samling obetänksamma understundom okunniga och definitivt inkompetenta tjänstemän med naiva generaldirektörer i ledningen. För landet känslig, hemlig information flyter fritt på servrar runtom i världen, inte sällan i länder utan demokratisk politisk ledning. Medvetenheten om hur agendan ser ut i vissa andra länder tycks inte finnas utan man tror att alla, inklusive diktaturer är söndagsskolebarn i sin relation till oss. Extremt naivt.
  • Svenska politiker har historiskt varit ett tjänande släkte. Man har satt landets och folkets bästa i första rummet och sin egen vällevnad i andra hand (undantag finns såklart). Dagens politiker tycks sakna de grundläggande egenskaper man kan kräva av en folkvald. Allt tycks handla om det egna jaget och man är beredd till en hel del kohandel för att få sitta vid hedersbordet. Samtidigt har en total låsning rotat sig när det gäller den beröringsskräck man har gentemot ett parti på högerkanten i samma stund som man gör sig beroende av ett annat parti på yttersta vänsterkanten. Extremt svårt att förstå för en vanlig person som jag själv – en väljare.

Jan Björklund (L)

Annie Lööf (C

 

 

 

 

 

 

 

Listan kan göras längre, mycket längre. Men de flesta av er har säkert redan tröttnat på alla bokstäverna och mitt ”gnäll”. Är det verkligen så illa? Tja, men det kan absolut bli det om det får fortsätta.

Det kan alltid bli värre.

Bosse

Om vi väntar tillräckligt länge…

Hej!

Så här i midsommartider och när semestrarna är i full gång funderar jag över varför det blivit som det blivit med så mycket i vårt fina land. Under decennier har vi toppat många listor när det gäller välstånd i alla dess former. Vi har varit bäst på trygghet, skola, sjukvård, jämställdhet, trafiksäkerhet, anställningstrygghet, osv osv. Vi har varit de lyckligaste av folk och kunnat vara ett land som inspirerat andra, visat hur bra man kan ha det med idogt arbete, ärlighet och anständigt uppförande mot sina medmänniskor.
Nu har glorian halkat på sned och vi rasar i rating på område efter område. På något sätt har idogheten och inte minst ärligheten flagnat. Vi har slagit in på en annan linje. Den offentliga förvaltningen som finansieras av de skattepengar vi skickar in har trots att skatteuttaget är bland de allra högsta i världen bytt metodik. Nu verkar allt mer offentlig verksamhet köra efter principen att om jag skiter i något tillräckligt länge löser det sig självt.

Vad jag menar är att man låter sina respektive ansvarsområden förfalla under så lång tid så att när allt fallit samman eller nära nog gjort det så måste man, efter en omfattande utredning göra en gigantisk insats till mångdubbel kostnad för att försöka få rätsida på förfallet. Tyvärr inte alltid med helt lyckat resultat eftersom de resurser som krävs är så stora att de helt enkelt inte finns.
Man jobbar alltså efter de numera ofta använda uttrycket det måste bli sämre innan det blir bättre. Detta är inte minst uppenbart inom sjukvården. Vårdköerna har blivit så långa så folk de facto hinner dö innan de får adekvat behandling, trots att läkarna vet att behandling hade kunnat bota patienten eller i vissa fall åtminstone förlänga liv. Att behandla människor på detta sätt är inte värdigt en sk. välfärdsstat. Och även om patienten till sist får sin behandling och blir frisk så är det inte bara cyniskt utan också samhällsekonomiskt vansinne att låta personer som skulle kunna vara fullt fungerande i stället under månader eller ännu längre tid blir begränsade eller oförmögna att utföra sitt arbete, delta i familjeliv och andra sociala aktiviteter och kanske pga av detta faktiskt blir sämre både fysiskt och psykiskt för kortare eller längre tid, kanske för all framtid.

För att exemplifiera något helt annat men som bygger på samma korkade princip kan vi ta det svenska vägnätet.
Numera finns det få vägsträckor som är någorlunda anständiga att köra på. Det är lappat och lagat i bästa fall. Annars är det enorma potthål som om råkar köra i ett sådant kan bilen helt enkelt slås sönder. Kör man motorcykel kan man i värsta fall slå ihjäl sig. När vägen till slut inte längre är framkomlig måste omfattande åtgärder sättas in och resurser för normalt underhåll finns inte kvar till resten av vägnätet. Och så håller det på. Man har hamnat i ett ohjälpligt efterläge.

Så här verkar det vara i en stor del av den svenska förvaltningen. Man ligger i efterläge. Man har varken ekonomiska, personella eller kunskapsmässiga resurser för att på ett godtagbart sätt lösa sin uppgift.

Polisen kan inte lösa annat än de allra värsta brotten, dvs mord och några andra våldsbrott. Inte ens våldtäkter tycks det finnas resurser till. Otryggheten sprider sig och vissa sk. utanförskapsområden har man helt tvingats släppa. Den tidigare så självklara uppgiften att ”upprätthålla lag och allmän ordning” har polisen inte längre resurser att lösa. Man kan på sin höjd kapa toppar, dvs när någon ”jobbat sig upp” i den kriminella hierakin tillräckligt högt, först då slår lagens långa arm till. Istället borde vi mota Olle i grind och minimera antalet som får chansen att göra karriär inom det kriminella.

Försvaret har vi sedan några decennier skrotat men nu ska det byggas upp igen. Jag är helt för ett starkt försvar och är av den bestämda åsikten att om vi verkligen vill garantera skyddet av svensk territorium, befolkningen och svenska intressen från utländsk (läs: rysk) inblandning så måste vi gå med i NATO.
Väntar vi tillräckligt länge med det kommer det inte att lösa sig av sig självt. Då kommer det vara försent.

Detta var bara några exempel. Det tycks vara något av ett nationaldrag eller i alla fall en förvaltningskultur i Sverige att vänta tillräckligt länge för att det ska vara överspelat. På så sätt behöver man inte ta ställning eller stå för ett beslut. Egentligen är det ju konstigt för när det trots allt görs något och när detta något blir fullständigt galet så finns det ju ändå inga sanktioner.
När en generaldirektör genom oskicklighet t ex lämnar ut hemliga och i vissa fall kvalificerat hemliga handlingar till främmande makt och därmed äventyrar rikets säkerhet och också enskilda svenska medborgares säkerhet flyttas han eller hon bara till Regeringskansliet med bibehållen lön. Detta är ett exempel från såväl Transportstyrelsen som Rikspolisstyrelsen. Skrämmande. I det ena fallet förflyttning till Regeringskansliet i det andra ett nytt statligt toppjobb på MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). I folkmun kallat fallucka i taket.

Nu har våra folkvalda politiker misskött landet så länge och så gravt att allt fler väljare i desperation vänder sina blickar mot mer extrema partier och med en inte alltid så rumsren agenda. SD stiger i opinionsundersökningarna nu när bara några månader återstår till valet. Runt partiet finns ännu mer extrema falanger i Afs (Alternativ för Sverige), NMR (Nordiska motståndsrörelsen) som har antingen nazistiska förtecken eller är rent nazistiska sammanslutningar.
Om inte våra demokratiskt förankrade partier börjar titta upp ur sanden kommer vi se odemokratiska krafter få allt större inflytande och stöd från uppgivna och kränkta svenskar. En utveckling vi alla sannolikt kommer att ångra.

Det är min tro att våra  gamla riksdagspartier måste stå upp för det svenska, för svenska värderingar och svensk livsstil. Det betyder inte rasism eller oacceptans av människor från andra länder och kulturer. Men de är de, om de ska bo och leva i vårt land som till största delen ska anpassa sig till svenska förhållanden och inte tvärtom som det under decennier varit i vårt land. Vi har helt enkelt gjort dem en björntjänst. Den här insikten finns numera i ett sent uppvaknande hos många politiker men nu väntar de på att det ska lösa sig av sig självt medan de tror att fler poliser ska skapa ordning på gator och torg. Men det handlar ju inte om det. Det handlar om att vi alla ska gå mot samma mål – det goda samhället. Det gör vi inte nu, vi går i parallella  eller till och med divergerande spår.

Vi har väntat tillräckligt länge nu – det löser sig inte av sig själv!

Bosse

 

Kan vi hantera EU?

Hej!

EU lägger nytt budgetförslag. Måste erkänna att jag inte sett hur förslaget ser ut i sin helhet men i svensk media rapporteras det att Sverige kan räkna med en höjning av vårt bidrag till unionen med 40 % vilket motsvarar ytterligare 16 miljarder i ökade avgifter om budgeten går igenom.
Min spontana reflektion är att det inte känns som ett rättvist förslag. Sverige är sk. nettobetalare, dvs vi skickar mer pengar till EU än vad vi får tillbaka i form av olika stödpengar. Vissa andra länder får alltså vad vi kan kalla nettobidrag, dvs de får tillbaka mer pengar från EU än de betalar i avgift. Så måste det kanske vara men i vårt fall handlar det inte bara om att vi betalar till andra, vi tar också hand om en hel del annat som borde delats mera rättvist mellan medlemsländerna.

T ex finns det ett antal länder som mer eller mindre helt stängt sina gränser för flyktingar samtidigt som Sverige tagit emot en oproportionerligt hög andel av de flyktingar som sökt sig till Europa. Oftast är det samma länder som också är nettobidragsmottagare.
Till detta kan läggas att vi i Sverige ser oss nödgade att höja pensionsåldern för att klara av pensionsutbetalningarna till våra gamla. Och de pensioner som betalas ut är inget att yvas över. Antalet fattigpensionärer i Sverige stiger i antal trots att vi är bland de högst beskattade folket i världen. Parallellt med detta sänker man pensionsåldern i t ex Polen (en av nettobidragsmottagarna).

Nu vill alltså EU ta in ytterligare pengar från Sverige för att bl a täcka intäktsförlusten i samband med Brexit (Storbritanniens utträde ur EU). I skrivande stund skall dock påpekas att det är högst osäkert om budgetförslaget får gehör.
Oavsett vilket bör Sverige sätta tummen i ögat på EU och kräva att alla medlemmar anstränger sig hårdare och är solidariska i stället för att bara se till sitt eget – då finns ju ingen anledning att ha en union. Vissa länder vill bara ha men inte ge något själva.

Ska EU leva vidare med fri handel, fri rörlighet och strävan efter fred i Europa måste ALLA medlemmarna ställa upp på idén i stället för att bara försöka sko sig själva. Annars kommer unionen ganska snart att lösas upp och risken för konflikter mellan enskilda länder öka.

Olika stjärnor lyser olika klart i EU:s stjärnbanér

Bosse

Landet lagom

Hej!

Den här texten uttrycker en åsikt. Den bygger på hur jag uppfattar samhället och aspirerar inte på att vara en faktabeskrivning även om jag anser att det jag beskriver är baserat på fakta.

Lite vanvördigt kallas Sverige ibland för ”landet mellanmjölk” eller ”landet lagom”. Lagom, ett ord som är svårt att översätta till något annat språk.
I engelskan kan man kanske säga ”moderate” eller ”good enough” och på tyska ”genügend” vilket närmast betyder tillräcklig, det duger. Ingetdera beskriver riktigt den svenska betydelsen av lagom.
Men från att mycket har varit lagom i vårt land blir alltmer extremt åt det ena eller andra hållet.

Förr var vädret alltid lagom i Sverige, inte för varmt, inte för kallt och lagom mycket regn på sommaren liksom lagom mycket snö på vintern – för det mesta.
Förr var det lagom mycket trafik på våra vägar som var lagom stora. Nu är det mycket trafik på våra underdimensionerade och dåligt underhållna vägar.
Förr var det lagom många elever i våra skolklasser och alla, med enstaka undantag gick ut folkskolan och sedermera grundskolan med godkända betyg.
Förr var det lagom lång väntetid till sjukvården och det var lagom långt att resa för alla de som inte hade väldigt nära. Nu är det extremt långt för vissa – för långt för andra precis som väntetiden som blir så lång för en del att de faktiskt hinner dö innan de får adekvat behandling. Inget lagom med det.
Förr hade vi lagom mycket poliser i relation till den kriminalitet som fanns i landet. Mängden kriminella kan väl knappast att betrakta som lagom oavsett hur många de är men idag vet vi att de är avsevärt många fler grövre brottslingar än under lagomepoken.
Förr var försvaret (militärt och civilt) lagom stort. I alla fall i relativa termer och under en kort period efter WWII. Numera är det underdimensionerat och rent ut sagt skrotat. Att nå en rimlig nivå låter sig knappast göra med lagom ansträngning utan det krävs krafttag långt utöver vad svensk ekonomi ha förmåga till och om möjligt ännu längre från politisk vilja.
Förr hade vi en lagom nivå på antalet människor som kom hit från andra länder. Om någon tycker att svensk migrationspolitik är lagom eller t o m bra idag kan ni räcka upp handen nu och springa iväg och rösta på Miljöpartiet, Vänstern eller möjligen Centerpartiet.
Förr tror jag t o m att skatten var lagom även om de säkert var ytterst få som tyckte det. Men sannolikt var den lagom i förhållande till vad invånarna fick tillbaka per skattekrona. Idag är skatten istället orimligt hög samtidigt som samhällsservicen till skattebetalarna (som sannolikt utgör en allt mindre andel av befolkningen) blir sämre och sämre. Dessutom kommer skatten inte att räcka till de närmaste åren för vård, skola, infrastruktur, poliser, försvar, äldreomsorg och allt annat som samhället vill ge oss medborgare. Så antingen får man dra ner ytterligare på samhällsservicen eller höja skatten ännu mer. Det är i alla fall vad Konjunkturinstitutet säger i sin prognos för framtiden. Personligen tror jag att vi kommer att se både nerdragningar och skattehöjningar framgent.

Sverige är inte landet lagom längre och inte heller landet mellanmjölk. Vi är landet limbo – de förvirrades paradis som leds av ett gäng naiva och verklighetsfrånvända politiker. Och vi väljare, de förvirrade vet inte hur vi ska vända oss. Ska vi rösta på SD som vill strypa invandringen och tycks bestå av en ansenlig samling stollar med en hel del odemokratiska förtecken? Ska vi rösta på ett alliansparti? Alliansen som aldrig lyckas gå i takt utan motarbetar varandra och ibland också sig själva – lika förvirrade som svensken i allmänhet. Vänsterblocket då? Vänsterpartiet som egentligen är kommunister – inte ett dugg bättre än högerextrema. Socialdemokraterna nepotismens högborg, en högre stående ras – nomenklaturan. Och så Miljöpartiet, kanske de mest otroliga av de så kallade etablerade partierna. Mer naiva än något annat parti. Inte konstigt att man står frågande inför valet i september.

Hur ska det gå…?

Bosse

För lösa boliner

Hej!

Världen har sprungit ifrån Sverige. Det mesta verkar gå fel i vårt fantastiska land. Ett parti med rötter i nazismen är landets näst största och jag skulle inte bli förvånad om de blir störst i nästa val. Vi välkomnar IS-krigare ”hem” och naiva kommunala tjänstemän vill ge dem förtur i bostadskön, körkort och jobb i tron att dessa barnamördare ska bli goda svenska medborgare. Samtidigt har våra ungdomar en enorm uppförsbacke för att komma in på den svenska bostadsmarknaden. Duktiga invandrare som kommit hit med specialkunskaper utvisar vi däremot på någon teknikalitet med en missad försäkringspremie från någon arbetsgivare eller något annat ouppsåtligt misstag.

Religiösa skolor indoktrinerar ungarna från barnsben och det finns en uttalad ambition hos extremistgrupper (islamister) att skapa kalifat i svenska förorter – som ett första steg. Svensken tittar på, förfasar sig i vissa fall men vill ju samtidigt vara politiskt korrekt, välkomnande och alls inte fördomsfull. Men naiv och i vissa stycken rent ut korkad är helt ok. Man går med glatt mod till den egna stupstocken sedan man halat den svenska flaggan för att inte uppröra någon som föredrar en svart variant.

De människor som flytt hit från förtryck, krig och terror finner snart att förtryckarna följt efter och att svenska myndigheter inte förstår vad som pågår och ännu mindre gör något för att motverka förtrycket, misshandeln och kränkningarna. Det har givit ett utanförskap och statsmakten har ingen kontroll över många områden i vårt land. De kan knappast betraktas som svenskt territorium längre.

Men våra politiker fortsätter att hävda att ”det finns ingen anledning till oro”. Vi har världens högsta skatter i vårt land. Kanske finns det något land som har en skatt som är högre men i stort sett så… Ändå kan vi inte klara vården, skolan fungerar inte, polisen räcker inte till och det militära såväl som det civila försvaret är obefintligt. Vägarna är fulla med potthål och tågen går lite hur som. Det mesta går för lösa boliner.

Nu får vi skärpa oss innan hela landet går i bitar.

Bosse

Sluta stoppa huvudet i sanden.

Hej!

Dags igen. Tycker mig förnimma en viss förändring i tonläget i den svenska debatten och nyhetsbevakningen. Läste i morse en bra krönika i Svenska Dagbladet (SvD) skriven av Lotta Lundberg. Hon skriver (dessutom underfundigt) om hur våra västerländska eller europeiska värderingar har urvattnats medan andra kulturer brer ut sig över oss medan vi anstränger oss till yttersta för att vara snälla. Snälla mot kriminella, snälla mot våldtäktsmän, snälla mot fundamentalister och terrorister, mördare och alla andra människor som tar sig friheter och begår osannolika hemskheter mot vårt samhälle och enskilda människor. Ibland pratar vi om den svenska flatheten, ibland handlar det om  sk politisk korrekthet. Det är väl i stort samma sak och har nu nått den punkt då det är direkt destruktivt för vårt samhälle. Enskilda individer utsätts för oförrätter av det värsta slag medan samhället och medmänniskorna handfallet ser på. Förövaren görs till offer och offret lämnas åt sitt öde, osedd och övergiven.

Det är hög tid att vi sätter ner foten. Det är allas vårt ansvar. Pendeln är på väg att svänga men frågan är hur långt vi ”snälla” svenskar (och européer) vill att den ska svänga? Redan idag blåser det kraftiga högervindar i både Sverige och ute i Europa. Även om jag bekänner mig till borgerligheten vill jag inte stå i en brun stormby utan ser hellre en mera human syn på mänskligheten.
Men den synen ska enligt mig inte vara undfallande, kravlös och konturlös. Om man bryter mot landets lagar ska man lagföras och straffas i vederbörlig ordning. Om man vill bo i vårt land (född här eller invandrad) ska man anpassa sig till våra normer och följa våra lagar. Jag struntar fullständigt i vilken hudfärg man har, vilken sexuell läggning eller religion man bekänner sig till, osv, osv. Men kan man inte respektera vårt sätt att leva så har man förverkat sin rätt. Har man åkt för att kriga med IS eller någon annan terrororganisation ska man lagföras och sättas i fängelse om man vågar visa sitt fula tryne här igen. Är man inte svensk medborgare ska man utvisas, helst inte ens släppas in när man försöker återvända. Har man anslutit sig till en terrororganisation så borde minimistraffet vara livstid om man är svensk. Vi måste sluta dalta med mördare, pedofiler, våldtäktsmän, knarklangare, hustrumisshandlare och alla andra brottslingar.

För att återknyta till Lotta Lundbergs krönika så är det min åsikt att vi måste börja i den änden. Vi måste stå upp för våra värderingar och vara beredda att försvara dem. Sluta behandla symptomen och gå på orsaken. Var tydlig med ramarna, regelverket och beivra överträdelse. Frihet betyder inte att man får begå våld på samhället, människorna och värderingarna. Frihet betyder att man tillåts leva som man vill så länge det inte skadar andra. Och när man bryter den gränsen ska man förlora – inte tvärtom. Det är inte offret som ska straffas, det är förövaren.

Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister.

Brukar vara försiktig med att klanka på enskilda individer utan försöker mer att peka på åsiktsskillnader med bibehållen respekt för den som har en avvikande sådan. Därför försöker jag undvika att kalla meningsmotståndare för dumskallar, idioter eller värre. Men efter att ha sett gårdagens (12/3) Agenda på SVT har jag svårt att finna ord för den totala oförmåga som demokratiminister Alice Bah Kuhncke visade upp. Inkompetens är i sin egentliga mening benämningen på oförmåga att utföra en given uppgift. Det är inte liktydigt med ointelligents, dumhet eller dårskap. Demokratiministerns resonemang kring hur vi ska hantera återvändande sk terroristresenärer faller tyvärr utanför gränsen för inkompetens och är snubblande nära ren dumhet. Den sittande regeringen har alltför lätt att ignorera sitt ansvara för riket som helhet när man i för landet viktiga frågor hänvisar till det kommunala självstyret och lämnar till mer eller mindre kunniga kommunpolitiker att avgöra frågor som kan vara definierande för hela landets framtid.

Skärp er annars bor vi snart i ett samhälle som de flesta av oss inte vill ha!

Bosse

Finns Sverige?

Hej!

Förmodligen är du trött på allt tjafs om flyktingar och EU-migranter. Vi möts av det i alla nyhetssändningar, i alla debattprogram, på löpsedlar och nästan överallt. Dessutom sitter en del utanför ICA-butiken medan andra sitter i bussar de vägrar att överge.
Jag kan likafullt inte låta bli att ge luft åt mina funderingar kring detta. Just nu fullkomligt översvämmas vi av detta men egentligen är problemet gammalt. För det är ett problem på många olika sätt.
Låt mig först ännu en gång understryka att det är inte den enskilda flyktingen eller migranten, eller vad ni nu vill kalla vederbörande (invandrare, utlänning, nysvensk, immigrant, etc) som är problemet. Problemet är snarare allas vår förmåga att hantera invandringen till Sverige som skett under de senaste 20 åren eller mer. Det har kommit människor från andra länder hit under många år. De har ”importerats” som arbetskraft och blivit en del av vårt land. Med sig har de haft sin kultur i olika avseenden som i vissa delar har blivit vår kultur. Samtidigt har en del av vår ursprungliga kultur smittat av sig på ”de nya svenskarna”. Sverige har utvecklats till att bli ett av världens bästa länder att leva i. Men de senaste tjugo åren har invandringen inte fungerat på det sätt som beskrivs ovan. Istället har människor kommit, förvisso i behov av skydd i de allra flesta fall, men ändå stannat kvar i den kultur de flytt ifrån. Här i Sverige har de mötts av ett batteri av rättigheter men få skyldigheter om ens några. Många har ändå varit starka och valt att integrera sig med vårt samhälle (jag vill inte utrycka det i termer av ”att integreras” för jag tror att det handlar om att det gjorts med egen kraft till största del) medan andra har valt att leva i utanförskap. Vi har 55 områden i Sverige som kan sägas inte tillhöra vårt land längre. Här talas inte svenska, här lever man efter egna lagar och regler i stor omfattning. Viljan att vara en del av det svenska samhället tycks överhuvudtaget inte finnas.

Vad beror det då på att utvecklingen har tagit denna vändning? Det finns säkert många förklaringar och teorier. Min uppfattning är att vi har en tendens att skylla allt på yttre omständigheter, inget på de som kommit hit och relativt lite på ansvariga myndigheter och ännu mindre på våra politiker. Rejält underblåst av journalistkåren har politikerna valt att stryka alla utifrån kommande medhårs. Konflikträdsla, valfiske och politisk korrekthet tillsammans med oförmåga att lägga örat mot marken har gjort att det finns två sanningar i det svenska samhället. En som råder i riksdagskorridorerna och kommunhusen och en som råder bland vanligt folk (skattebetalare), inte minst småföretagare.
Nu kommer säkert många tycka att jag är en gnällig gammal gubbe – och det kanske jag är? Jag har trots allt levt ett tag och har något som kallas erfarenhet, har gått i livets hårda skola, osv. Det väger lätt idag, jag vet. Idag finns ju Google och annan klokskap, ”hard facts” och ung kreativitet och miljömedveten medmänsklighet.
Jag vill trots det hävda att min generation misslyckats totalt i vår ”fria uppfostran”. Vi har också varit konflikträdda, vi har inte ställt tillräckliga krav och det har inneburit att vårt samhälle, oavsett om det handlar om invandring eller något annat, har förflackats.
Idag cyklar man på trottoaren (bötesbrott á 500 kr) och det är det ingen som beivrar. Idag kör man över på vänster sida av vägen med bilen och parkerar mot körriktningen, man kör mot enkelriktad, osv, osv.
Men vad snackar jag nu om? Har det någon betydelse? Är det en katastrof? Nej, självfallet inte. Det är bagateller. Det är en cykelstöld också eller hur? Ett inbrott? Det drabbar säkert ingen fattig och man är väl försäkrad. Det är i alla fall relativt riskfritt. Mindre än 10 % av alla inbrott klaras upp om jag minns rätt. Den drabbade talas det tyst om och förövaren behöver vård, det är i alla fallsynd om honom (eller henne).
De allt grövre våldsbrott som sker är man bättre på att beivra. Man jobbar från toppen och neråt syns det. Tar det värsta först och sedan får resten bero. Småtjuvar och allmän laglöshet får jobba sig upp i lugn och ro.

Det här kan man så klart inte skylla på invandringen utan just på vår egen oförmåga att ställa krav. Vi har heller inte kunnat förmedla svenska normer och sedvänjor varken till våra egna barn eller till inflyttade från andra kulturer. Det enda vi lyckats förmedla är att ”du är ett offer och därmed får du göra som du vill – om du vill. Vi ställer upp med bostad, med pengar, vad du vill, bara du tycker att Sverige och svenskarna är snälla.” När det gäller våra unga så kan ni vara ganska säkra på att ungefär det samma gäller möjligen med det undantaget att vi dessutom är dumma. Att våra ungdomar däremot ska få en bostad, komma in på bostadsmarknaden är svårare. Priserna skjuter i höjden och lånevillkoren är svåra för en ung att klara.

För mig är det obegripligt att en kontingent med sk EU-migranter kan bosätta sig på en privat tomt, skapa en sanitär olägenhet för sig själv och för omgivningen och sedan hävda att någon annan ska ta ansvar och att man utan egen insats ska få, få, få. Lika obegripligt är det att det finns politiker som stillatigande ser på och ger sitt tysta medgivande. I vissa fall t o m stödjer detta. Skulle jag helt frankt ockupera någon annans mark skulle det garanterat inte ta lång stund (timmar eller enstaka dagar) innan jag blev avhyst och dessutom straffad.  Det är skillnad på skit och pannkaka och det är inte jag som är pannkakan.

Genom vår slapphet har Sverige också lyckats med att toppa statistiken när det gäller skjutningar och dödande med skjutvapen. Övriga nordiska länder kan inte tillsammans nå upp i de dystra siffror som redovisas för Sverige. Vad skyller vi på? En polischef i Västra Götaland vill ge sken av att det beror på de ”socioekonomiska” problemområden som finns i vårt land. Må så vara men i Danmark har betydligt strängare straff för vapenbrott och det tycks ha effekt. Förmodar att vi i Sverige ska ”gulla” bort vapnen från gatorna. Lycka till!

Jag har helt avstått från ekonomiska beräkningar i detta inlägg. Det behövs inte för att man ska förstå det olyckliga i att vi som utgör det etablerade samhället måste stå för kontinuitet, erfarenhet, upprätthållande av rättssamhället och överföring av kultur och normer. Om vi lyckas med det kan vårt samhälle utvecklas i en hanterlig takt och i rätt riktning. Med det avser jag ökat välvärd, humanism, fred och trygghet. Jag tror att det finns en framkomlig väg med fortsatt humanitärt synsätt (inte säker på att det vi håller på med nu är så f-baskat humanitärt mot någon) och det är att ställa krav på ALLA som bor i vårt land, som avser att bosätta sig här eller som är på besök av en eller annan anledning. När du fullgör dina skyldigheter har du också kvalificerat dig för dina rättigheter. Att helt kravlöst ge alla rättigheter utan motprestation är i min värld totalt kontraproduktivt.

Och så vill man ju ha sylt till pannkakan också – och grädde!

/Bosse

Hur ska det gå?

Hej!

Den helt övergripande rapporteringen i våra media idag handlar om den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. Och att det är den värsta katastrofen behöver vi inte tvivla på. En liten andel av alla dessa flyktingar söker sig till Europa och till Sverige och det finns en stor opinion i Sverige för att ta emot de som kommer och att också ta emot ännu fler.
För mig är det en självklarhet att vi måste hjälpa människor som flyr för sina liv. Men det finns också argument emot och det är inte heller så svårt att förstå. Ett sådant är att det kommer med terrorister och kriminella i floden av flyktingar och att dessa slinker igenom kontrollerna. Så är det kanske men då är det en olägenhet som får passera för att hanteras i ett senare skede.
Jaha, tänker ni. Vad är det du vill säga då? Jo, det jag lite vänder mig emot är ett par saker.

All rapportering handlar om att flyktingmottagning, akuta åtgärder och att vi ska ”öppna våra hjärtan”. Däremot ser man väldigt lite, för att inte säga ingenting om vad som händer sedan? Hur ska vi kunna ta hand om alla dessa flyktingar i det lite längre perspektivet? Hur ska vi kunna ge dem att bra liv här i Sverige och hur ska vi kunna bibehålla det goda livet för oss som redan finns här med den belastning som det trots allt kommer att innebära att dra försorg om alla dessa arma människor?
Enligt vad jag kunnat läsa mig till kommer det i storleksordningen femton flyktingar per tusen invånare i vårt land. En jämförelse med Danmark ger vid handen att där kommer ca 3,5 flyktingar per tusen invånare medan det i Tyskland, som är det land i Europa som tar emot flest flyktingar totalt, kommer det ca 2,5 flyktingar per tusen invånare.
Det säger sig självt att vårt land kommer att se en större påverkan än t ex Danmark och Tyskland. Om inget annat blir det dyrare per invånare för oss än för danskarna eller tyskarna och det kommer såklart att påverka på många olika sätt. Vad ska vi då göra åt detta? Ska vi göra något åt det? Ja, jag anser att vi måste göra något för att inte alla, såväl vi som redan finns här som de som kommer hit ska få ett sämre liv än vad man kan begära.

Först och främst måste det ske en jämnare fördelning mellan länder inom EU. Det är inte säkert att det minskar trycket mot Sverige i någon nämnvärd utsträckning. Det är ju trots allt så att de allra flesta flyktingarna från Syrienkonflikten och från Nordafrika flyr till närliggande länder och aldrig kommer in i EU. Risken finns emellertid att trycket mot EU ökar ytterligare. Då är det viktigt att talet 15 inte ökar ytterligare utan att andra länder tar ett större ansvar.

De som kommer hit måste integreras på ett bättre sätt. Det har förvisso varit ett behov redan tidigare. Det finns redan idag ett stort segregationsproblem i vårt land. Det visar inte minst det opinionssiffror som SD (Sverigedemokraterna) får i mätning efter mätning.
Vi måste förstå att det handlar inte bara om flyktingar eller andra invandrare till vårt land. Det handlar lika mycket om svenskar. Det måste vara tillåtet att vara svensk. Det måste vara tillåtet och rumsrent att ha svenska traditioner, oavsett vilka dessa är, religösa (vi är ett kristet land), hedniska vikingatraditioner eller på något kommersiellt påfund för att det ska köpas mer godis (jag vet att vi äter ohälsosamt mycket godis i Sverige). Vi måste sluta smyga efter husväggarna och försöka gömma den svenska flaggan längst ner i byrålådan.
Självklart ska ingen tvingas till en viss religon eller till att äta kräftor och surströmming. Självklart ska ingen tvingas gå till en svensk kyrka om man inte vill men det ska heller inte vara förbjudet att leva efter svensk tradition, den ska inte gömmas undan av någon sorts missriktad hänsyn mot flyktingar och invandrare.

Däremot tycker jag inte att vi ska acceptera rasistiska eller andra främlingsfientliga yttringar i vårt samhälle. Det tror jag vi motverkar bäst genom att bedriva en stringent och human invandrings- och flyktingpolitik. Vi ska ställa krav på alla invånare som finns i vårt land och vi ska också behandla alla på ett rättvist sätt. Det är inte godkänt att utvisa människor efter åratal i landet. Å andra sidan har man förverkat sin rätt om man begår brott eller åker till andra länder för strida med terrorgrupper.

Den kursändring som jag förordar måste ske skyndsamt. Våra politiker talar (visserligen med väldigt små bokstäver i de flesta fall) om att det är ett krisläge i landet. Det kan man hålla med om. Jag frågar mig hur det ser i Sverige om ett år, om fem år?Hur ser skolan ut för mina barnbarn och deras jämnåriga kamrater? Hur ser sjukvården ut och hur tar vi hand om våra gamla. Redan idag går det lite på lösa boliner. Pengarna räcker inte till. Hur ska vi då ha råd med den ökade belastningen i dessa och alla andra sektorer som påverkas?
Ja, sossarna och deras partners (mp och v) förordar så klart skatter. Vem är det som betalar in dessa skatter? Jo, det privata näringslivet. Alltså beskattar man detta för att få större resurser till det offentliga.
Höjda skatter i näringslivet betyder mindre investeringar, färre anställningar och faktiskt också sänkt ambition – inte minst i de minsta företagen där ökade kostnader betyder lägre inkomst för ägarna. Priserna måste höjas vilket innebär lägre efterfrågan. Lägre produktion som blir följden betyder i förlängningen mindre beskattningsbara intäkter och då måste skatten höjas, osv, osv.
Vi befinner oss redan på ett sluttande plan på väg mot ett systemsammanbrott. Om politiken läggs om, om näringslivet tillåts blomstra, göra vinster och utvecklas blir skatteintäkterna däremot högre (med bibehållna skattesatser från tidigare budget) och utvecklingen för landet kan vändas. Då blir det kanske bättre råd att hjälpa tillströmmande flyktingar och verkligen erbjuda dem ett drägligt liv.

Med nuvarande politik kommer ekonomin för såväl den enskilde som för landet i sin helhet att ta stryk. Motsättningar mellan invandrare/flyktingar (”dom och vi”) kommer att öka ytterligare med katastrofala följder för oss alla. Vi kommer inte längre att bo i välfärdsstaten ”trygga Sverige” längre.

Heja Sverige – bättre kan vi!

Bosse

Det här är i högsta grad ett politiskt färgat inlägg även om jag här inte redovisar någon politisk färg. Sanningen är att jag är betalande medlem i Moderaterna men alls inte längre är säker på att det är min politiska hemvist. Dock vill jag understryka att jag inte kan ställa mig bakom ett parti som SD även om någon åsikt här ovan kan sammanfalla med uttalanden från detta parti