Nu är hon hemma

Hej!

Jaha, nu står hon där. Efter en riktigt tråkig april sett ur väderperspektiv hämtade jag hem nya hojen den 4 maj. Så, som sagt, nu står hon där. Om man nu kan kalla en Harley-Davidson Road King för en hon? Borde väl rimligen vara en han. Fast i dessa tider kan man inte så säkert veta, kanske är det en hen eller någon annan könsdefinition. Möjligen är det en den – en tingest utan särskilt genus. Strunt samma, det är en motorcykel med två hjul, en motor, ett styre och en bensintank.

Tanklogga_2

Jag har kört den från återförsäljaren, Probike i Helsingborg och hem till Hässleholm. Och i skrivande stund har jag inte hunnit med någon mer tur. Första intrycket är att den (han, hon) kommer att passa mig väl så bra som min förra hoj, en Street Glide – 10. Road King är något högre och det stör mig inte. Det finns ingen kåpa utan en ruta i stället. Bättre tycker jag för det ger mig inga problem med turbulens i hjälmen som jag brottades med hela tiden på Street Glide.
Det finns heller ingen radio och det är lika bra det för jag lyssnar aldrig på radio när jag kör motorcykel. I stället för sex instrumentklockor så finns det en stor hastighetsmätare på tanken och nedanför den en rad med indikatorlampor för neutralläge, körriktningsvisare och oljevarning. Inte optimalt eftersom man måste flytta blicken ganska långt ner för att se allt detta. I hastighetsmätaren finns dessutom ett litet fönster där man med hjälp av en knapp vid vänster handtag kan välja kilometer- och trippmätare, växelindikator kombinerat med varvtal eller räckvidd med aktuell bränslemängd. Dessutom klocka. Allt man behöver med andra ord och lite till.

Tankpanel

Road King är ”bestyckad” med en 103 cubic inches (1690 kubikcentimeter) stor 45-graders V2-motor med sex växlar framåt. Effekten är i originalutförande 91 hk (67 kW). Motorcykeln väger 369 kg med oljor och nästan (90 %) full tank. Förarens vikt, passagerare och packning tillkommer. Max får ekipaget väga 617 kg (totalvikt) så det är ingen liten ”klump” som kommer åkande om det är fullastat.
Trots vikten känns inte Road King särskilt klumpig eller svårmanövrerad. Det beror så klart på balans och tyngdpunkt. Låg tyngdpunkt och en välbalanserad cykel gör den lätt att hantera.
Som alltid med Harley gör man vissa grundläggande justeringar redan från början. Det innebär att man byter ljuddämpare eller avgassystem, sätter på en ny luftrenare som släpper in mer luft till  motorn och ”mappar om” insprutningen (på äldre förgasarmodeller justerade man förgasaren). Med detta klart går maskinen som den ska och får också det rätta ”Harley-ljudet”.

Road_K_3

Sedan återstår bara att göra sin motorcykel lite mera personlig genom att byta ut delar, lägga till eller dra ifrån annat eller helt bygga om maskinen. Möjligheterna är oändliga och det är upp till var och en att välja stil och omfattning efter tycke och smak – och den egna plånboken.

Kör du motorcykel, kör försiktigt! Kör du bil, se dig för och var rädd om oss som kör mc!

Bosse

Lång väntan

Hej!

Vintermånaderna tycks bli längre för varje år som går. Det tycker jag är lite märkligt med tanke på att tiden går allt fortare ju äldre man blir. Den här vintern är alls inte slut trots att vi skriver den 1 mars idag. Våren känns avlägsen minst sagt. Mer snö är utlovad av någon TV-meteorolog i ett morgonprogram.

Ett vårtecken är dock att motorcykelmässorna har kommit och faktiskt också gått. Nu har lusten till motorcykelkörning vaknat på allvar. Återstår att invänta varmare väder, mindre grus på vägarna (om det finns resurser att sopa efter vinterns halka) och gärna lite lagning av alla potthål, vissa meterstora och skrämmande djupa.
Förra säsongen bestod min motorcykelkörning av två provkörningar. Min 2010 års Harley-Davidson Street Glide såldes till en tekniker på F 17 året innan så 2015 var det första året sedan 1995 som jag inte hade motordriven tvåhjuling i min ägo. Kändes verkligen inte som jag gjort ett klokt val när jag bestämde mig för att inte ha mc längre. Men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.

Så någon gång i november (tror jag att det var) bestämde jag mig för att jag nog skulle köra motorcykel ett tag till. Man lever ju bara en gång – sägs det.
Har väl egentligen inte haft några funderingar kring vilket märke jag ska välja. Harley-Davidson är något av en passion även om det finns andra motorcyklar som också fascinerar. Triumph, Ducati och Moto Guzzi är ett par exempel. Dock är Harley nummer ett.

En kaxig Moto Guzzi. Ser riktigt spännande ut och ska provköras till våren.

En kaxig Moto Guzzi. Ser riktigt spännande ut och ska provköras till våren.

Så frågan är då vilken Harley-modell det skulle bli? Mina tankar kring detta har jag berättat om i en tidigare blogg (25 oktober 2015). Valet föll alltså på en Road King ur familjen Touring. Mina förhoppningar på Road Kingen är att jag ska slippa turbulensen som var ett bekymmer på förra hojen, Street Gliden, men aldrig något problem på min Heritage Softail Classic. Möjligen måste jag lägga till vindavvisare på gaffelbenen och en sk. ”baffle” under styrhuvudet men det återstår att se när jag väl kan ge mig ut på vägarna.

"This is the machine!"

”This is the machine!”

Road King har inte heller någon radio, en finess jag aldrig använde på Street Glide. Det är inte så jag njuter av motorcykelkörning så någon radio kommer jag inte att sakna. I de nya modellerna i Touring-familjen finns också navigator (möjligen som tillval?) med Road King har ingen skärm utan bara en enkel instrumentering bestående av en hastighetsmätare och några indikatorlampor. Därför planerar jag att fixa en hållare för Iphone och använda en app när behovet av navigator dyker upp. Jag tänker använda appen Sygic GPS som inte behöver någon anslutning till internet för att fungera.

Road Kingen har fått nya ljuddämpare, öppnare luftrenare och anpassad insprutning. En standardåtgärd på de flesta Harleys som säljs i Sverige. Funderar lite på fortsatt modifiering av motorn, exakt vad vet jag inte i dagsläget. Harley-Davidson har motorprogram i flera steg för att få motorkaraktären som man vill ha den för den körstil man själv har.
Ett par nya handtag har också monterats hittills. Vad som ska följa i ”kosmetika” återstår att se. Det är lättare att se när man har maskinen framför sig och kan granska detaljerna närmare. Det här är ju också en del av glädjen med att äga en Harley – man kan alltid ändra på något, lägga till något eller ta bort något.

Så nu återstår väntan. Väntan på varmare väder, rena vägar och gärna lite sol. Tiden går sakta och samtidigt så oerhört fort.

Ride hard!

Bosse

Funderar på en ny Harley

Hej!

Sålde som en del av er vet min Harley förra våren. Det var lite oklokt eftersom jag nu saknar en motorcykel. Om jag behållt min första Harley, en Heritage Softail Classic från 1998 så hade det varit det bästa alternativet egentligen. Visst, det har hänt mycket med Harleys maskiner sedan 98. Numera är det bränsleinsprutning, motorerna är större och det finns låsningsfria bromsar. Dessutom är alla chassin förbättrade. Samtidigt har den där känslan som alltid fanns i Heritagen försvunnit. Det är lite bättre, lite mer harmoniskt, lite mer BMW helt enkelt. Inte lika mycket Harley-vibbar längre.

Heritage Softail Classic

HD Heritage Softail Classic årsmodell 1998

Har nyligen provkört några av de nya modellerna. Började med en maskin ur Touring-familjen, nämligen Road Glide i uppdaterad version. Road Glide säljs för första gången i Sverige. En del tycker att den är gräsligt ful med sin chassimonterade jättelika kåpa. Lite ”Gold Wing-varning” faktiskt men jag tycker den är fulsnygg och inte så lite kaxig. Trots sin storlek är den lättkörd, har bra knuff i motorn som är 103 cubic inches (1688 kubik) och sex växlar.
Nästa modell för provkörning blev just en Heritage Softail Classic, en nyare variant av min första Harley-modell. Efter tvåhundra meter kommer jag till en rondell (cirkulationsplats) och svänger vänster i den. Tyckte jag höll låg fart, det är ju en

Harley-Davidson Street Glide årsmodell 2010

Harley-Davidson Street Glide årsmodell 2010

lånemaskin så man tar det försiktigt. Likafullt tar fotplattorna i asfalten. Jag skickar en kaskad av gnistor bakom hojen. I sadeln är det odramatiskt, jag har gjort det hur många gånger som helst så det är bara att räta upp lite och åka ur rondellen. Får ta det lite lugnare. Heritagen har samma motor som Road Glide, 103 cubic inches (1688 kubik). Den gamla 98:an var på 1340 kubik (80 cc).
Min senaste Harley, en Street Glide från 2010 hade i princip samma chassi som Road Gliden och tål mer nerläggning. Heritagen är lägre och svänger sämre. Det gäller uppenbart fortfarande.

16-hd-road-glide_72

Road Glide 2016 års modell (Foto: HD)

Rimligen borde då Road Gliden vara att föredra om ny hoj ska införskaffas, eller en ny Street Glide igen? Ska jag vara helt ärlig kom jag aldrig riktigt överens med Street Glidens ruta. Som jag skrivit om här på bloggen tidigare byttes det till flera olika rutor med tvivelaktigt resultat varje gång. Tror jag spenderade närmare åttatusen kronor innan det blev någorlunda. Så Street Glide går bort. Har ju dessutom haft en redan.
Ok, Road Glide alltså. Nej, tror inte det. På den där jättekåpan sitter en liten ruta, ungefär som på Street Glide. Vid min provkörning blev det samma tokiga turbulens i hjälmen som jag hade på förra hojen så fort jag nådde motorvägsfart (eller strax över!). Alltså ska den rutan också bytas. Dessutom finns det radio, navigator och en hel uppsättning mätare. Jag behöver inget av det. Lyssnade aldrig på Street Glidens radio. Är inte min körstil. Sitter hellre ”inne i min hjälm” med mina egna tankar när jag kör mc.

Tillbaka till Heritage då? Nja, den har sin charm – absolut. Men ”been there, done that” så jag spetsar på en Road King. 2016 års modell finns nu med hårda väskor som det var när modellen först introducerades. Den har Touring-chassit med den körbarhet som det innebär och så har den ingen kåpa utan liknande ruta som Heritage, dessutom numera enkelt avtagbar. De bästa av två världar så att säga. Radio finns inte och man får nöja sig med en hastighetsmätare. Och något annat behövs ju egentligen inte. Bara att åka för allt vad tygen håller.

Road King 2016 års modell

Road King 2016 års modell (Foto: HD)

Jo, det så klart! Man måste byta ljuddämpare och släppa in mer luft och så mappar man om insprutningen så att allt lirar (som Jerry W skulle uttryckt det) ihop. Lägg på tio tusenlappar på prislappen. Det är smällar man får ta! Harley-Davidson ger varje år ut en tillbehörskatalog tjock som en klassisk telefonkatalog (för dem av er som sett en sådan) och ur den kan man göra ett litet urval av tillbehör och vips är ögonstenen en halv gång till så dyr som originalet. Nu är mitt sug inte lika stort som det var för femton år sedan. Jag nöjer mig med ett par bra handtag utöver ”luft & buller” (se ovan) och sedan är jag klar för ”the open road”.

Ride hard!

Bosse

Den riktiga våren har kommit – bilden vecka 15

Hej!

Vadå, den riktiga våren? Det har väl varit vår länge enligt meteorologerna? Jo, men det är först nu man börjar se motorcyklar ute på vägarna. Visst har det synts en och annan men nu är det fler än enstaka. Själv har jag inte tagit någon premiärtur ännu. Med åren har kravet på temperatur haft en tendens öka. Förr kunde man åka när det var +5 eller så, sedan blev det +10. Nu är det snarare uppemot +15 eller 18 för att jag ska tycka att det är behagligt. Man blir bekväm med åren i alla fall har jag blivit det.

Harley-Davidson Heritage Softail Classic 1998

Harley-Davidson Heritage Softail Classic mod 1998, när det begav sig.

Den stora frågan (äh, så himla stor är den väl inte egentligen) är hur mycket det ska bli kört denna sommar. Nu har ju frun sålt sin motorcykel sedan snart ett år tillbaka. Ska det göras en utflykt så får det väl bli med bil kan jag tänka. Inte så kul att åka bakpå en motorcykel och det kan man ju förstå, särskilt om kört själv i många år. Det får bli soloturer för min del då. Får passa på när golfbanan lockar frun.

Street Glide - bagger.

Harley-Davidson Street Glide, mod 2010

Min första Harley var en Heritage Softail Classic, inköpt ny 1998. Modellen finns fortfarande i Harleys sortiment om än i uppdaterad version. Laser Red Pearl var färgen och den var ”bestyckad” med en Evolutionmotor på 1340 kubik. Motorn skruvad direkt i ramen så att de rätta ”Harleyvibbarna” fortplantade sig i hela motorcykeln. Numera har Harley hemfallit åt balansaxlar och modernare lösningar i allmänhet. På gott och ont. Själv rullar jag numera på en Street Glide från 2010. Större motor, ett annat chassi och låsningsfria bromsar. Dessutom finns farthållare och stereo med CD-spelare (redan förlegat) som jag aldrig använder. Förgasaren på den gamla hojen har ersatts av insprutning på den nya. Ljudet är lägre och mindre ettrigt. Låter inte alls lika fräckt som Heritagen men är vilsammare för öronen. Även det ett utslag av ökad bekvämlighet och en tendens till ständigt öronsus, delvis orsakat av många mils motorcykelåkande utan hörselskydd och olagligt ljud. Brott och straff på en och samma gång kan man säga.
Nu är det väl ändå snart dags att rulla ut Street Gliden (en del tycker nog det borde varit gjort för länge se´n)? Idag t ex, när solen skiner och allt. Nix, jag väntar ett tag till. En mindre blåsig dag när kvicksilvret krupit upp över 15 grader – i skuggan.

Ni som inte är lika mesiga som jag kan ju passa på och sticka ut och frysa lite redan nu!

GLAD PÅSK!

Bosse

Är sommaren slut…?

Är sommaren slut? Har den kommit än? Jag tillhör dem som tycker att den gångna sommaren varit bedrövlig, minst sagt. Det blev liksom aldrig någon riktig sommar här i norra Skåne. Mycket regn i långa sammanhängande perioder och när väl solen dök upp blev det ändå inte särskilt varmt. Baden i poolen är lätt räknade för min del och den där somriga känslan infann sig aldrig.
Mina ben är fortfarande så vita att jag kvalificerar mig som infödd på engelska sydkusten. Hustrun säger att kortbyxor hade ökat chansen till viss solbränna. -För kallt, replikerar jag.

Street Glide med windsplitter och frustrerad ägare.
Foto: Johan Funke

Påfallande många förknippar mig (och frun) som motorcyklister. Det är lite ”Jesus-känsla” med det; ”Många har hört talas om det men ingen har sett det”. I år är det mer sanning än på länge. Vädret har inte inbjudit till att åka motorcykel – inte i min värld i alla fall. Till detta kan läggas att den f-bannade rutan på min Harley har spökat. Den minnesgode kommer ihåg att den höga fula rutan sprack och jag beställde en ny som skulle vara lägre, snyggare (marginellt skulle det visa sig) och effektivare, en sk ”windsplitter”. Det visade sig att den gav så störande optiska effekter att det blev direkt obehagligt att köra.
Rutan skruvades av och originalet, den superlåga och lika supersnygga rutan kom på igen. Tillbaka på ruta 1 – om vitsen tillåts.

Turbulensen är besvärande och motorcykelåkningen blir oskön. Jag har resignerat och rullat in hojen i garaget, kopplat på underhållningsladdningen, larmat och betraktar säsongen som avslutad. TRIST!

Till saken hör att en ny medlem har fogats till fordonsfamiljen. Hustrun tar sig för pannan. Ännu ett fordon. Denna nya medlem är en MB SL 350. Jaha, kan man ana att det sägs på sina håll. Har dem vunnit på Lotto?
Tyvärr har vi inte det. Denna lyxbil har några år på nacken, närmare bestämt åtta stycken. Den är alltså från 2004 och som alla andra bilar så faller värdet som en sten. Ju dyrare bil ju värre blir fallet. Förhoppningsvis har det värsta redan varit och stenen omvandlats till ett stilla fallande löv, hoppas jag.
I vilket fall som helst är bilen en trevlig bekantskap. Den har ett nerfällbart plåttak som på tjugo sekunder försvinner ner i kofferten och kommer upp lika snabbt igen om regnet hotar.

Mercedes-Benz SL 350 på väg till Öland.

Det har blivit en och annan mil med denna bil i sommar. Ett par besök på Öland har garanterat sol och därmed nedfällt tak. Med sin V6:a på 245 hk glider bilen fram komfortabelt och har härlig kraft när det behövs (en miljon husbilar som ska köras om). En tur till goda vänner på Marstrand har vi också hunnit med.
Vi hoppas på många trevliga resor med denna bil – hur många fler det blir med motorcykel är i skrivande stund osäkert.

Ha en fortsatt trevlig sommar – det ska bli fint väder sägs det!

Bosse

Nya rutan

Så var den äntligen på plats – den nya rutan som ska hålla vinden borta och samtidigt ge fullgod sikt vid regn. Originalrutan, den låga nästan svarta plexibiten, som sitter på Street Glide är utan konkurrens den allra snyggaste tycker jag. Funktionen är emellertid usel, åtminstone för en förare med min längd. Turbulensen i hjälmen gjorde åkandet outhärdligt. Alltså åkte en högre och betydligt fulare ruta på. Som jag nämnt tidigare här på bloggen så är tillbehörsrutorna betydligt tunnare än de som är originalmonterade. Varför är en obesvarad fråga. Min nya ruta sprack i alla fall ganska snart. Kanske hade jag spänt den för hårt. Själv vill jag tro att jag kört för fort…!

Ny ruta (10 tum) blev i vilket fall beställd och nu är den på plats. Är den bra då? Den fick sitt elddop på resan hem från Probike i Helsingborg. Först lite motorväg i skaplig fart och sedan en rejäl regnskur mellan Klippan och Perstorp.
Turbulensen var inget problem och jag kunde titta över rutan och fick därmed bättre sikt i regnet. I gengäld fick jag mer vatten i ansiktet. Inga problem då, eller…

De optiska effekterna kan skönjas i träpanelen.

Nja, om det vore så väl. Rutan är inte plan utan har diverse böjningar och vecka för att vara aerodynamisk och föra undan vinden. Det fungerar utmärkt som sagt men ger en del optiska effekter, vilket kan anas på bilden här intill. För min del betyder det att jag behöver ”sträcka” på ryggen för att siktlinjen inte ska hamna mitt i böjen överst på rutan. Jag skulle nog behövt vara ett par centimeter längre, i alla fall det sk A-måttet, dvs avståndet mellan studs och toppen på huvudet hade behövt vara längre.
Så hur gör jag nu? Ska köra lite med rutan annars blir det till att byta till den lägre varianten (7 tum). Det här blir dyrt i längden. En ruta kostar ett par tusen och detta är ruta nummer tre.

Vid dagens verkstadsbesök kom också en sk Dashboard på plats. Det är en skinnklädd panel som monteras ovanpå den ganska plastiga instrumentbrädan. Ger lite ”Mercedes-känsla”. Street Glide, som ju tillhör Harley-Davidsons Touring-familj, har samma kåpa och instrumentpanel som Elektra Glide modellerna. Ja, Street Glide är en Elektra Glide som man ”stippat”. Själva instrumentpanelen är, som sagt plastig och innehåller förutom hastighetsmätare och varvräknare också oljetemperatur-, ladd-, bränsle- och yttertemperaturmätare. Den senare graderad i Fahrenheit. Lite nonchalant kan tyckas att leverera en motorcykel till den europeiska marknaden utan att ha en mätare i Celsius. Panelen fullbordas med en stereoanläggning med CD-spelare och radio. Något jag aldrig använder. I motsats till musik i bilen blir det direkt oskönt att spela musik eller lyssna på radio ackompanjerat av vindbrus och motorsång tycker jag. Funkar kanske på en Honda Goldwing?

Bosse

Den där rutan…

Anledningen till att jag var ute och ”gled” häromdagen, då jag nästan blev överkörd av en butter ung dam i rondellen vis Grönängsplan, var att jag varit på Probike i Helsingborg för att provköra deras Street Glide med en 7″ ruta. Hojen är precis som min fast med den nya 103 cui motorn istället för min ”ynkliga” 96 cui. Mer pulver alltså. Kan inte säga att jag märkte någon större skillnad faktiskt – lite kanske?
Fast sadeln var bättre än min, bekvämare med bättre svankstöd – nice. Kan tänka mig att byta faktiskt. Men först ska ju den spruckna rutan bytas ut.

Sjutumsruta – lätt turbulens!

Som sagt, 7″-rutan provkördes. Från Probike, ut på motorvägen, full rulle mot Hyllinge, runt i rondellen där och så tillbaka. Testade olika hastigheter, 90, 110, 120, 140 och lite till (aja baja). Inte jättemycket turbulens men en del skakningar i hjälmen. Det kan man stå ut med i några få kilometer men ska man åka långt blir det jobbigt.
Bestämde mig för att beställa den högre varianten på samma tema. Den är 10″ och ”tillknycklad” på samma sätt som 7-tummaren. Ska bli spännande att se om det fungerar tillfredsställande eller om man kastat dryga tvåtusen surt förvärvade slantar i sjön?
Återkommer med rapport när den nya rutan är på plats.

Tydingesjön – första sillamackan i år
Tog en tripp till Tydinge-sjön igår kväll tillsammans med hustrun som körde på sin lila (Purple Concord) Harley-Davidson Dyna Super Glide T-Sport, årsmodell 2001. Tror att det är den enda T-sporten i den färgen som finns i Sverige. Totalt lär det ha registrerats 35 st totalt i landet. Riktigt go hoj att köra. Absolut ingen ”damhoj” – vad det nu skulle vara?
Vi kom sent och många var redan på väg hem. Väl där sprang vi på Staffan, som varit mekaniker på Oves Motor och i Helsingborg. Mötte också en gammal medlem i Black Mountains Chapter, saligen avsomnat chapter som jag var med och startade i början av 2000-talet. Denne man (som jag tyvärr tappat bort namnet på) har övergivit Harley till förmån för Victory. Hm, funderar själv på att åka till Bromölla i morgon då det är Victory-dag hos Claessons Motor. Kan ju alltid vara kul att testa…
Trist var en västförsedd uppgörelse där någon fick en smäll och en spark. Har inte sett dylika element vid Tydingesjöns tisdagsträffar tidigare och hoppas att de uteblir i framtiden. Annars dör nog snart en mångårig tradition ut.
Sillmackan var i alla fall god och solen sken på både onda och goda – mest på oss goda 🙂

Hoppas på fint väder i helgen!

Bosse

Man är väl ”cool”!

”Äntligen!”, som Fylking brukar utropa när Svenska Akademien annonserar årets nobelpristagare i litteratur. Ja, det är väl några år sedan han blev portad men det har ändå blivit en klassiker.
Efter ett kallt och regnigt april är det så här på månadens sista dag – Valborgsmässoafton – riktigt skönt ute, soligt, nästan ingen vind och närmare 15 grader när jag på förmiddagen äntrar Street Gliden för en tur. Nu är jag ingen ”runt torget-åkare” utan vill gärna ha något mål. Det ska finnas ett syfte med hojåkning, utöver den härliga känslan.

Jag ställer kosan mot Kristianstad. Frun har ”tjatat” hela året om dahlior. Hon vill ha dahlior i trädgården. Och så har hon nämnt en plantskola som hon tror är välsorterade på just dahlior. Så istället för att åka till närmsta plantskola åker jag till den utpekade dito, ca tre mil från Hässleholm. Väl där parkerar jag motorcykeln bland ”sossecointainrar” och släpvagnar.
En optimistisk herre vill gärna ”hjälpa” mig och erbjuder sin varuvagn i ett fåfängt försök att slippa gå tillbaka med den själv. Jo, det är väl troligt att jag ska fylla vagnen med några påsar jord, en thuja och lite trädgårdskonst i betong. Nej du, gubbe du får allt släpa dig tillbaka till vagnsskjulet själv.

Främmande fågel på plantskolan.

Väl inne på plantskolan frågar jag först en i personalen om dahlior men han verkar inte vara bekant med denna växt. Han rycker på axlarna och jag blir nästan besviken när han inte säger: I´m from Barcelona!
I kassan är man inte heller helt säker på var det kan finnas dahlior så jag ger upp, tar min Harley och åker till en annan plantskola i Kristianstad. Där vet man bättre besked och jag köper några olika sorter. Jag väljer endast efter bilden på påsen med lökarna, eller är det knölar det heter? Betalar i kassan medan övriga kunder tittar på mig som om jag just landat i en farkost från Mars.
Nej, jag vet man ska väl inte köra till plantskolan på en Harley – det är ju så uncool. På en Harley kör man till Systemet, till Gibraltar och dricker en öl innan man kör hem igen eller möjligen till en Harley-träff där man slår sönder en Honda med slägga. Man kör inte till plantskolan och köper dahlior.
Därför glodde alla mina, i ”Foppatofflor” iförda medmänniskor som var kunder på plantskolan denna Valborgsmässoafton på mig som om jag kom från Mars. Det gav jag f-n i. Glo ni så mycket ni vill så köper jag dahlior till min fru och fraktar hem dem på min Harley-Davidson Street Glide. Den är svart som synden och har en dödskalle på tanken. På parkeringen stod det japanska kombibilar i rader, en och annan Volvo och några pösiga tyskar prestigevagnar men bara en Harley-Davidson – skit på er!
OK, jag håller med om att min hoj inte är den mest praktiska shoppingvagn man kan ha men det var den jag hade valt idag och dahliorna fick plats i vänstra sadelväskan. Jag krängde på mig hjälmen satte mig på motorcykeln samtidigt som jag hela tiden försökte se cool ut och sedan körde jag hem. Väl ute på vägen kunde ingen misstänka min ocoola last! Man är cool igen!

Bosse

Open House på HD

Våren tog en paus lagom till det var dags för Open House på Probike i Helsingborg. Efter att veckan inletts med strålande väder och försommarvärme förbyttes helgen till någon enstaka grad och isande vindar. Typiskt när det är provkörningshelg hos Harley-Davidson i Helsingborg!
Jag hade ju tänkt att ta en provtur på en av Probikes provkörningshojar av samma modell som min egen men med den tidigare nämnda rutan (se bild). En titt på termometern avgjorde saken. Jag beslutade att ta bilen till Helsingborg för en titt. ”Provkörning” av rutan får vänta till våren har återvänt.

Vindavisande ruta?

Harley-trucken var på plats och en lång rad motorcyklar stod på linje och väntade på att få bli provkörda. Kön var inte lång! Inne i butiken var det mesta sig likt men med lite mer folk än vanligt. Representanter för HOG (Harley Owners Group) och HDCS (Harley-Davidson Club Sweden) fanns också på plats för att värva medlemmar. Själv är jag med i bägge klubbarna men numera en väldigt passiv medlem. Tidigare har jag varit Editor (informationsansvarig) och sekreterare i HOG Malmoe Chapter. Var också med och startade HOG Black Mountains Chapter och fungerade som Director (ordförande) där tills chaptert flyttades till Växjö. Nu för tiden är jag inte medlem i något chapter men väl sk Life Member i HOG och också, som sagt medlem i HDCS.

Hos Probike i Helsingborg finns en, i mitt tycke, fantastiskt läcker Harley-Davidson CVO Ultra Classic Electra Glide i citrongul (Crystal Citron & Diamond Dust/Big City Lights Graphics) lack. CVO är Harley-Davidsons Custom-program och betyder Custom Vehicle Operation och kom till 1999. Hojarna byggs med omsorg och har all tänkbar utrustning inklusive GPS-navigering. Just det här exemplaret har en 110 cubic inches motor (1802 kubik) och väger 404 kg.

Det finns en hel del andra hojar hos Probike. På andra våningen hittar man begagnade maskiner i långa rader. Det är bara att välja, det finns något för alla smaker. Jag fortsätter dock min rundvandring på nedre plan och spanar in Harleys nykomling Dyna Switch Back, ett försök till kompromiss. Switch Back är byggd på Dyna-chassit och Harley själva säger att du ena dagen kan åka touring och nästa dag åka ”power cruiser”. Väskor och ruta är enkelt avtagbara vilket ska medge att du kan få en ”cleen” hoj när du inte vill ha packning med dig. Utseendemässigt tycker jag dock att den här modellen ser ut som en kompromiss mer än varken en touring- eller customhoj. Tror att väskorna är för små för touring men det är klart att man kan, som alltid med Harley, komplettera med en löstagbar sissy för passageraren och på ryggstödet kan man ju dessutom hänga en extra väska om man kopplat på en pakethållare. Allt finns att köpa till en Harley.

Custom-looken är jag inte heller helt bekväm med. Switch Back har ett kohuvud och djup skärm fram. Det får hojen att se tung ut. Bättre då att köpa två cyklar – en touring och en custom, eller…?

Sportster 72

En annan ny modell för året är Sportster 72. Efter succén med Sportster 48, som för övrigt är en riktig läckerbit och superkul att köra, arbetar Harley vidare på familjen Sportster med denna 70-talsinspirerade motorcykel i tidsenlig flakelack, apehangers och smalt framhjul. Har ingen aning om hur den är att köra men en nostalgikick ger den i alla fall.

Harley-Davidson spottar ut modeller i en takt så de inte ens hinner få med dem i katalogen för 2012. Sportster 72 finns inte med och inte heller Softail Slim, en bobbad Softail. Den har 103 cc (1690 kubik) luftkyld V-twinmotor liksom de flesta av Harleys motorcyklar. Det är Sportster som har andra motorer liksom V-Rod. Den senare har ju vattenkyld motor utvecklad i samarbete med Porsche medan Sportster säljs med 883 kubiksmotor eller 1200 kubik, bägge lyftkylda V-motorer.

Någon provkörning blev det som sagt inte. Vädergudarna ville annat. Nu återstår att vänta in våren, omgång 2.
Då blir det åter dags att rulla ut Street Gliden, fixa rutan, ge sig ut på vägarna och känna vinden i ansiktet.

/Bosse

Premiär

Mina planer på premiärtur i söndags kom på skam. Det blev för många andra åtaganden som skulle uppfyllas. Men igår, måndagen den 26 mars var det dags. Efter att ha suttit en god stund på kontoret och tagit hand om bokföringen, följt av ett besök hos Inger, tandhygienisten beslöt jag att låta resterande bokföring bero och rullade ut Street Gliden från vinteridet.

Underhållsladdaren har visat två gröna lampor hela vintern, jag kollar varje gång jag går förbi. Två tryck på startknappen behövdes och så mullrade motorn igång. Nåja, något riktigt muller är det inte längre. Kraven på ljuddämpning har skärpts så min stora Harley ger bara ifrån sig ett diskret ”bludder”. Ganska konstigt att det är så viktigt att just motorcyklar måste vara tysta när arbetsmaskiner tydligen får låta hur mycket som helst?

Min förra Harley, en Heritage Softail Classic från 1998 röt till ordentligt, strax över 110 db och hade fått bilbesiktningen att se rött om man inte bytt dämpare varje gång det var dags för besiktning. Det blev ett ganska enerverande ljud i längden ärligt talat. Jag som tycker om att köra lite längre sträckor satt ju i det ljudet i timmar emellanåt. Hörselskydd eller inte så blir man ganska trött i skallen efter en dags åkande. Det var skälet till att jag valt ett diskretare ljud idag. Fast det låter lite mesigt det måste jag medge. Trots det undrar jag om det klarar en besiktning. Gränsvärdet är 86 db vid 2625 varv. Ska bli spännande att se vid första besiktningen som väl är nästa år gissar jag.

Det tar en stund att komma iväg på första turen. Först ska termometern kollas, 15,3 grader. Säkrast att ta underställ i alla fall. Mina skinnbyxor har några år på nacken och är inte direkt värmande. Färgen har blekts av sol och vind och frågan är om inte skyddsvärdet sedan länge upphört. Borde förmodligen köpa nya. Stövlar, jag använder ett par gamla flygkängor från min tid i Flygvapnet och som blev kvar i min ägo när jag slutade för mer än tio år sedan – vete f-n hur det gick till. Bekväma är dem i alla fall, går högt upp på benet och med dubbla snörningar är de också ett gott skydd för skenbenen mot humlor modell större. Fångade en Gore-Tex-jacka från Harley-Davidson för två säsonger sedan. Ett riktigt fynd med innerjacka och en mängd fickor anpassade för alla prylar man ska ha med sig. Harleys kläder är dyra men otroligt välsydda. Fungerar väldigt bra. Man kan ju passa på när det är REA.

Efter första turen för säsongen.

Hjälmen är en Davida, öppen hjälm som jag haft några år nu. Dags att byta till en nyare. Hjälmar har som bekant begränsad livslängd och min måste nog tyvärr falla för åldersstrecket nu. Den ser fräsch ut så det är inte det som är problemet. Jag är extremt försiktigt med säkerhetsutrustning – den ska ju skydda mig om något händer. Men hjälmar åldras, materialet försvagas och dess egenskaper förändras med tiden. Dessutom är min hjälm en sk. jethjälm, dvs den är öppen och har inget skydd för hakpartiet. I ärlighetens namn är det smartare att köra med integralhjälm som skyddar ansiktet även om det inte är lika skönt och inte ser lika fräckt ut.

Nu när alla prylar var på plats inkl ett par solglasögon bar det äntligen iväg. Bestämde mig för att köra en enkel runda över Hästveda, vika av mot Glimminge för att fortsätta ner mot Kristianstad. Tog det lugnt och njöt av att sitta i sadeln igen. Allt kändes ok. Började turen med att tanka och kolla ringtryck.

Trafiken var måttlig och jag kunde köra i egen takt utan bilister som ska om eller är bromsklossar. Vägarna var torra och fria från grus på de flesta ställen. Såg inte många potthål heller faktiskt. När jag kom ner till Kristianstad och Härlöv hade det dykt upp två ny köptempel, Media Markt och Jula. Jag tog höger i rondellen och körde på 21:an mot Hässleholm. Körde om ett par bilar innan Önnestad och hamnade i en kö med bilar. Körde om dessa strax innan Vinslöv och sedan var det dags att svänga av mot Hässleholm. Trippmätaren stannade på 8,5 mil när jag gled in på uppfarten. Klockan var knappt sex på kvällen och temperaturen började falla. Perfekt runda. Nu börjar planeringen för sommarens turer. kanske blir det Gotland, kanske blir det Skagen, kanske blir det Rügen?

Om du är bilist; se upp för motorcyklister! Om du är motorcyklist; akta dig för bilar!

Bosse