Vinnare och förlorare

Ett nytt år har sett dagens ljus. Snön har lagt sig över hela landet (nästan iallafall) men egentligen har det ju inte hänt ett endaste dugg bara för att vi har bytt en siffra i almanackan.
Det mesta är precis som det var igår – eller hur? Det känns ungefär som om världen har stannat upp, ungefär som livet stannat upp trots att dagarna kommer och går, räkningarna dimper ner i brevlådan ungefär som innan. Ja, nu kommer de ju bara varannan dag förstås för PostNord har trots portohöjningar inte råd att dela ut post varje dag. Men bortsett från den lilla detaljen så…

Rapporterna om dödsfall pga COVID-19 fortsätter att lägga sordin på tillvaron och människorna bakom siffrorna har såklart drabbats mångfalt värre än vi som bara blir sorgsna över de negativa beskeden. Pandemin har också delat upp oss i vinnare och förlorare. En del av oss påverkas inte alls av Coronasmittan, eller iallafall i en ganska begränsad omfattning. Visst, vi måste alla skydda oss från smitta för ingen vet vem som drabbas med den yttersta konsekvensen – döden – eller vem som går symptomfri ur sjukdomen. Men för många rullar ändå vardagen på ungefär som vanligt. Man har sitt jobb, sin inkomst och möjligen är fritiden lite mer blek än den var för ett år sedan.
Andra har mist jobbet eller riskerar att mista det, framtiden är osäker. Krögare tvingas till konkurs och andra företagare likaså. De kan räkna sig till förlorarna.

Foto: Annika Persson, Precious People Photographer.

En bransch som sällan nämns är frisörbranschen. Frisörer är enligt min erfarenhet en kategori hantverkare som ses på lite med ett leende av många. ”Klippa lite hår – det är väl egentligen inte något riktigt jobb?” Jag har varit gift med en frisör, en frisörmästare i fyrtio år. Jag har lärt mig mycket under de här åren om yrkets villkor. Det är inte vem som helst som klarar av att jobba som frisör och ännu färre som gör det i mer än fyrtio år. Det är ett tufft jobb både fysiskt och psykiskt. Och det är närkontakt med människor, fysisk kontakt. Det är ju förutsättningen för jobbet.


”Håll ut, håll avstånd, undvik kontakt med andra människor”. Det är budskapet från allt från kungen själv till statsministern, till den numera med stjärnstatus behängda Tegnell. Men det kan inte en frisör leva upp till. Frisören måste ta i sina kunder, om han eller hon har några vill säga. Kunderna har ju fått uppmaningen att inte gå i butiker, på gym eller till frisören. Men också hos frisören rullar räkningarna in var och varannan dag. Hyror, löner och inte minst skatter ska ju betalas antingen det görs några klipp eller ej (ursäkta den gamla vitsen). Jo, men det finns ju jättemycket stödpaket till företagen. Det säger ju regeringen varje gång en företagare gnäller – och gnäller gör ju företagarna hela tiden eller hur?
NEJ! Det finns inga fungerande stödpaket som öser pengar över småföretagen. Jo, de finns i politikernas retorik men i praktiken fungerar de dåligt eller inte alls. Så nej, några pengar rullar inte in ens varannan dag, De rullar inte in alls för tillfället. Kanske kommer det något besked om när man kan söka vissa stöd efter den 15:e februari men då kan det vara försent, för frisören precis som för krögaren och alla anställda som skramlar med kastruller eller klipper med saxen i luften. Under tiden sitter statsministern och hans fru i statstelevisionen och pratar om köttgrytor. Inte så konstigt egentligen för de är ju runt dessa politiker trivs bäst. Men frisören, krögaren, caféägaren och butiksbiträdet har ingen köttgryta att se fram emot. De tillhör kategorien förlorare i spåren efter pandemin. Kanske blir följden av det att också statsministerns köttgryta blir magrare när skatteintäkterna gör en störtdykning pga av alla konkurser men det blir inte för allt annat först fått stryka på foten.

Vinnare eller förlorare – vilket lag tillhör du?

/Bosse

Hur går det nu då?

I morse den 18/12 stod finansminister Magdalena Andersson i TV och påstod Sveriges ekonomi står stark trots pandemin och att regeringen satt in kraftfulla stödåtgärder för företagen.
Några timmar senare håller statsministern och flera andra ministrar tillsammans med olika myndighetsföreträdare presskonferens och lägger fram hårdare restriktioner för att hejda smittspridningen av Coronaviruset.

COVID-19 är en allvarlig sjukdom som man bör känna respekt för. Inte minst i Sverige har många, alltför många drabbats av den yttersta konsekvensen av sjukdomen. Andra har blivit allvarligt sjuka och riskerar lång konvalescens eller t o m livslånga skador. Huruvida den svenska hanteringen av pandemin varit den rätta lämnar jag till var och en att bedöma men att vi gemensamt måste göra vårt yttersta för ta oss igenom denna svåraste kris vi upplevt i modern tid kan vi säkert vara överens om.

Hur ska det gå nu då? Hur ser vårt samhälle ut efter pandemin? Nu har vi ett vaccin på gång. Vaccinationer ska kunna komma igång redan den 27:e december och hela befolkningen (de som vill ta vaccinet) ska vara vaccinerad till sommaren. Jag tror och hoppas innerligt att det får smittspridningen att minska kraftigt och att vi kan börja leva någorlunda normalt igen under det kommande året.
Men Coronapandemin kommer att ha konsekvenser under mycket längre tid än 2021. Mängder med företag kommer att gå i konkurs med omfattande arbetslöshet som följd. Även de företag som inte tvingas till konkurs kommer att ha minskade möjligheter till nyanställningar, kompetensutveckling av personalen, investeringar, osv, osv.
När finansministern säger att kraftfulla stödåtgärder satts in är det i mina öron politisk retorik gränsande till ren och skär lögn. Att påstå att det är kraftfullt att erbjuda stöd till korttidspermitteringar (eg. korttidsarbete) för december 2020 och fram till den sista juni 2021 låter ju bra. Men en ansökan kan göras någon gång efter den 15 februari 2021, oklart exakt när. När ett eventuellt stöd betalas ut kan ingen veta idag. Företagen ska alltså skicka hem personalen men betala ut i princip samma löner som innan. Det rör sig om en minskning på mellan 2 och 8 %. Särskilt de minsta företagen har sällan sådana reserver att ta till under någon längre tid om ens alls.
Det samma gäller omställnings- och omsättningsstöd. För att komma ifråga för sådant stöd ska omsättningen sjunkit minst 50 %. I många fall är företaget då redan i konkurs.
Min uppfattning är att regeringens utspel med stödpaket mest är ett spel för gallerierna eller också är det en osedvanlig okunnighet som råder i regeringskansliet.

Nu kommer ytterligare restriktioner och jag kan inte annat än hoppas att de får en positiv effekt på smittspridningen men skulle samtidigt gärna se att restriktionerna kompletterats med effektiva och fungerande stöd för företagen så att arbetstillfällen kan räddas. Politikerna pratar om kickstart av näringslivet efter pandemin men så enkelt är det inte att starta upp igen. Det kommer bli tufft ändå att återta det som förlorats under den här krisen om man lyckas få företaget att överleva överhuvudtaget.

Så med all respekt för COVID-19 och alla de människor som drabbats, för vårdpersonalen som sliter ont så måste livet ändå gå vidare. Det gör det bäst om vår regering kan se ”the hole picture” och bekämpa pandemin parallellt med att man säkerställer ekonomin för företagen och dess anställda. Nu är risken stor att ett eventuellt stöd kommer alldeles försent.

Var rädd om dig, håll avstånd och tvätta händerna. Be till någon högre makt att de som styr det här landet kommer till insikt snarast.

Bosse

Enögd hantering

Nu har vi levt i nio månader med Coronapandemin. Nära nog dagligdags får vi olika larmrapporter om dödstal, smittotal och intensivvårdspatienter. Att COVID-19 slår olika mot olika individer gör det hela så mycket mer skrämmande. Ingen går säker, vemsomhelst kan drabbas och drabbas hårt. Människor dör. Det är verkligen ingen sjukdom att bagatellisera eller nonchalera.

Vår regering och Folkhälsomyndigheten (FHM) har under pandemin förmedlat rekommendationer om hur vi som medborgare ska skydda oss mot smitta. Tvätta händerna, använd handsprit och håll avstånd är huvudbudskapet kompletterat, inte minst de senaste veckorna om att avstå från besök i butiker, restauranger, caféer, frisören, massören, gym mfl.

Enligt min uppfattning är det enögda rekommendationer lämnade utan konsekvensanalys. Budskapet har definitivt gått fram och butiker och restauranger gapar tomma. Kommer det att minska smittspridningen? Ja, det är väl troligt att om man inte träffar en levande själ så är väl risken för att bli smittad ganska liten. Men är det här sättet det mesta effektiva? I vissa länder har man ju stängt ner samhället helt och hållet och ändå haft stor smittspridning. Och vilka konsekvenser får FHM:s ”rekommendationer” och de lagliga förbud som regeringen nu inför. Den konsekvensanalysen saknar jag. Man tycks betrakta detta allvarliga problem enögt.

Det finns med största sannolikhet ett liv efter Corona. Kanske blir världen sig inte riktigt lik den värld vi hade innan pandemin men det betyder inte nödvändigtvis är det är en dyster framtid vi går till mötes. Trots allt har vi lärt en hel del nyttiga saker tack vare eller på grund av Corona. Men den kan bli mer eller mindre dyster beroende på hur vi hanterar situationen.

Det jag efterlyser är en mindre enkelriktad hantering av smittspridningen. Med nuvarande hantering kommer många fler företag att gå i konkurs eller i bästa fall tvingas till nedskärningar av såväl personal som investeringar. Att det skulle gå att undvika till 100 % är inte troligt men omfattningen skulle kunna minimeras med en mer pluralistisk syn och stödjande hantering från såväl regeringens som FHM:s sida.
Exempelvis skulle FHM i kombination med restriktioner kunna ge stöd åt t ex konsumentinriktade företag avseende skyddsåtgärder, fungerande rutiner och information syftande till en säker hantering i kontakten med kunder istället för att bara avråda från besök i dessa företag. Det skulle kunna innebära fortsatt drift med liten risk för smittspridning.
Regeringen å sin sida skulle kunna vara betydligt snabbare på bollen när det gäller stödpaket av olika slag. Man behöver röja bort byråkratiskt krångel och verklighetsförankra stödpaketen. Att t ex ge en grundförutsättning för omställningsstöd som innebär att omsättningen ska ha minskat med 40 % i maj och 50 % i efterföljande månader innebär i princip att många företag i så fall, inte minst i tjänstesektorn är konkursmässiga och det får man inte heller vara för att komma i fråga.
Nu kan vi korttidspermittera igen fr o m december men ansökan kan göras först någon gång (oklart ännu när) efter 15:e februari nästa år. När beviljat stöd sedan utbetalas finns ingen information om i dagsläget. Då kan det vara försent. Situationen för många företag svänger betydligt snabbare än så. Vi pratar om från en vecka till nästa på samma sätt som det kommer nya larmrapporter och nya direktiv varje vecka eller ibland flera gånger under en och samma period. Likviditet i mindre företag (större också för den delen) är tillgång på tillgängliga betalningsmedel – det tycks inte regeringens ministrar och handläggare förstått. För övrigt frågar man sig var näringsministern är i dessa dagar? Ibrahim Baylan är fullständigt osynlig. Förmodligen vet inte han heller vad likviditet är.

Återigen upplever man att landets styrande politiker famlar i blindo och ledande företrädare för våra myndigheter har dålig verklighetsförankring. Man vaknar upp först kvart över tolv och då har tåget i många fall gått. Nyans och balans saknas. Man sitter med näsan pekande rakt ner i skrivbordet.

Tvätta händerna, ge f.. i att kramas och handla lokalt.

/Bosse

Jag kunde ju lagt in en bild på statsministern eller någon annan minister eller Tegnell eller grodan Boll men ingetdera hade tillfört något. Det blir därmed den mest rättvisande illustrationen.