Fredag – X2000 till Stockholm. Biljetten kostar 149 kronor i 1:a klass och frukost ingår. Är det någon som fattar SJ:s prissättning? Vi är i alla fall glada åt den billiga biljetten.

Vi – det är frun och jag. Vi ska till huvudstaden och fira. Vi ska fira att vi varit gifta i 30 år. TRETTIO ÅR! Herregud, det är ju en evighet. Hur kan man stå ut med varandra så länge, frågade någon vi berättade om det stundande firandet för häromsistens. Vadå stå ut? Det är ju det som är hela grejen. Ju längre man lever med samma människa ju mer får man reda på och ju mer vågar man bjuda på – lojaliteten stärks, tilliten likaså. Prestige behöver man inte ägna sig åt. Missförstånden är få och därmed osämjan också. Vissa olater har ju både hon och jag men dem har man lärt sig att fördra. Så det blir bara bättre kan man säga.

I planen låg att vi skulle se Romeo & Julia som spelas på Göta Lejon på söder i Stockholm. Vi hade valt en eftermiddagsföreställning på lördagen för att sedan i lugn och ro äta en riktigt trevlig bröllopsmiddag på tu man hand på kvällen. Men än så länge var det bara fredag och vi satt på tåget. Härligt avkopplande att åka tåg när man inte har någon tid att passa och dessutom är i sällskap med den man trivs allra bäst med.

Väl framme i Stockholm tog vi en taxi till vårt hotell, Hotell Stureplan på Birger Jarlsgatan. Det hade varit lite besvärligt att hitta hotell denna helg eftersom Lidingö-loppet gick samtidigt och dessutom var det tydligen någon läkarkongress. Med hjälp av American Express Travel Service hade det dock ordnat sig. Hotellet hade svårt att hitta vår bokning så för en kort stund var vi uteliggare ofrivilligt. -Vi har ett så dåligt datasystem, förklarar portiern. Efter ett stund ordnade det sig emellertid och vi blev till och med uppgraderade till ett bättre rum – Hurra! Och det var minsann ett riktigt trevligt rum som anstår ett brudpar – även om det var ett 30-årigt sådant.

Vi packade snabbt upp och begav oss ut på sta´n. En promenad längs Birger Jarl mot Nybroviken kan bli kostsam. Här ligger butiker som Louis Vitton, Gucci och andra namnkunniga varumärken. Bla en butik som säljer Christian Louboutin-skor. Fel storlek sparade sex tusenlappar i ett nafs. Runt hörnet vid Berzeli park ligger Hallwylska Muséet, en vacker våning med samlingar som stått orörda sedan – ja sedan när? Det har jag glömt. Borde kanske varit mer alert när vi var där men jag är mer för bilmuséer om sanningen ska fram. Vi tog en taxi till Fotografiska Muséet på Stadsgårdskajen. Här kunde vi betitta bilder av bl a Robert Maplethorpe. Det var mest kukar, om ni ursäktar. Och en del blommor. Allt i svart/vitt. Men visst, fototekniken var det inget att klaga på. Vi passade på att fika på översta våningen. Fräscht och gott! Rekommenderas. Och det fanns annat att titta på än manslemmar så jag klagar inte.

Snygga skor från Christian Louboutin

Vi tog en promenad från Stadsgårdskajen tillbaka till hotellet i det vackra vädret. Gick genom Gamla Stan och valde Stora Nygatan i stället för Västerlånggatan. På Stora Nygatan finns för övrigt en trevlig cykelaffär om man är lagd åt det hållet så att säga. Vidare förbi Riksdagshuset och in på Drottninggatan som är ganska charmlös tycker jag. Så vi sneddade upp på Brunkebergstorg och slank igenom Gallerian och ner på Hamngatan. En härlig promenad i solskenet.

Efter lite uppfräschning och ombyte tog vi T-banan till Medborgarplatsen på söder och begav oss till hörnet av Folkungagatan och Östgötagatan. Här ligger Bara Bistro Bar, ett favoritställe för min son Nicklas. Strax efter oss kom Nicklas och vi bänkade oss vid förbeställt bord i den fullsatta restaurangen. Trångt, stojigt och trevlig personal. Käket är helt ok och servicen, som sagt, utmärkt. Vi käkade Toast Skagen och själv tog jag Skomakarlåda till huvudrätt. Nicklas åt någon fisk och Berit åt lamm – med vitlök – eller var det vitlök med lamm? Har varit här någon gång tidigare och blev inte besviken då heller. Inte gourmet men gott och trevlig stämning. Hyfsade priser. Ja, det var den dagen. Har man varit gift med samma kvinna i trettio år så blir sådana här dagar aldrig tråkiga, även om en och annans skoaffär ska besökas.

Lördag morgon. Jag överraskade frun med en liten ”morgongåva” kanske man kan säga. En liten ask som gjorde henne både förvånad och glad. Hon är verkligen värd innehållet. Frukost på hotellet som lämnade en del övrigt att önska, tyvärr så det behöver vi inte prata mer om fast det var förmodligen fel på datasystemet. En ny tur på sta´n resulterade i ett besök hos Karen Millen, en av fruns absoluta favoriter. Passande storlekar fanns, jag säger inte mer. Framåt lunchtid blev vi sugna på, just lunch så vi begav till Gamla Stan och uppsökte Sallys på Västerlånggatan. Låter som en turistfälla, eller hur? Och det kanske det är men vi fick i alla fall ett bord för två och en Bellini och en Dry Martini – mitt på blanka förmiddagen. Man firar förmodligen bara 30-årig bröllopsdag en gång i livet? Bellini och Martini följdes av en gudomlig pasta och en flaska Chianti som slank ner så lätt, så lätt. Nu var man i prima form för en god kopp kaffe – och en liten grappa. SKÅL för oss!

Mitt i lunchen ringde vårt hotell som uppenbarligen hade större problem med sitt datasystem än vi hade insett och undrade hur vi tänkte göra med vår utcheckning? Vilken utcheckning? Vi har bokat två nätter. Oj, nu hade hotellet problem kunde man höra men i mitt goa tillstånd lät jag det förbli just deras problem.

Lagom mätta och fulla (lätt berusade) tog vi en promenad till T-banan i Gamla Stan och åkte åter till Medborgarplatsen. Vi kom fram i lagom tid och gick in på Göta Lejon. Här spelades Romeo & Julia upp för oss med Måns Zelmerlöv i titelrollen. Även Loa Falkman hade hittat hit tillsammans med flera skådespelare som alla gjorde sitt bästa för att roa oss. Och dem lyckades. Frun var nöjd efter föreställningen och jag hade inte somnat en enda gång. Då är det bra! Jag har sovit en halv akt på Phantom of the Opera på Broadway i New York en gång för många år sedan efter ett maratonlopp i hotellbaren i kombination med jet lag. För övrigt hann vi med ett glas vin i pausen på Göta Lejon.

På väg till Göta Lejon

Åter på hotellet för ombyte innan vår middag har vi blivit utlåsta från vårt rum. -Oj, förlåt vi har sådant problem med vårt datasystem – det är så dåligt, förklarar man i receptionen.

Kvällen var vigd (ursäkta vitsen) till Restaurang Gotland som ligger på Brunnsgatan, bara hundra meter upp för backen från hotellet. Vi gick dit klockan åtta. Extra blommor var beställda och stod på bordet. Restaurangen hade för övrigt också ringt under vår lunch på Sallys och bekräftat vår beställning, för andra gången. Nu var vi här. Stämningen var lugn men inte snobbig. Jag hatar restauranger som är så fina att man känner sig som den fattige kusinen från landet som inget begriper om mat. Så är det inte på Restaurang Gotland. Vi tog en drink till att börja med medan vi bestämde vad vi ville äta. Här finns  två menyer, Lilla Gotland och Stora Gotland och dessutom á la Carte. Efter viss tvekan valde Lilla Gotland med pastan från Sallys i färskt minne.

Det började med en liten soppa på jordärtskocka toppad med gotländsk tryffel – mums! Torsk från Lofoten, kolgrillad fänkålspuré, rödbetor i brynt smör, avrugakaviar, rostade hasselnötter och fänkålsfrön. Därefter Gotländskt KRAV-Lamm: Tunnbringa, lägg och filé, pumpacréme, lammbuljong med rosmarin,
syrade vinbär samt variationer på udda skogsvampar. En liten hålgörare följt av gotländska ostar från Stafva Gårdsmejeri och Häftings Mejeri, fikon, päron och nötter. Ja, nu är risken för en plågsam svältdöd ganska liten. Men det är inte slut med detta för in kommer nu Hösthallon från Stenhuse Gård Vanilj och saffransglass, kladdkaka med havssalt, havtornscoulie samt honeycomb på gotlandshonung. Till den ”lilla” menyn har vi beställt ett dryckespaket som är matchat till kan man säga. Alla rätter var gudomliga och i precis lagom storlek så vi beställde kaffe och – just det en grappa till lilla mig, en Restu från Gotland. Finns att beställa på Systemet och är riktigt god tycker jag. Återstår att rulla ner för backen och gå och lägga sig. Just det, notan. Man vill inte gärna ta en springnota en sådan här kväll – det får ju vara lite stil. 3000 spänn, lika mycket som en sko med röd sula – det var det värt!

Vi har packat och ska checka ut. På vår nota står det 800 för en flaska champagne. Vi har inte druckit någon champagne och särskilt inte den 21 september, vi kom ju inte hit förrän den 23:e. -Oj då, det är vårt datasystem så är så dåligt, förklarar portiern.

Vi har bestämt med Nicklas att vi ska äta brunch tillsammans på Berns Asiatiska på söndagsförmiddagen. Har du aldrig varit där kan jag rekommendera det. Här serveras asiatiskt inspirerade sallader, sushi och varma rätter som dumplings, mm. Hela brunchen kan man avsluta med dessertbordet som är minst fem meter långt och fullt med sötsaker av alla de slag. Jag tar så lite jag kan av många men inte alla olika rätter och nu är jag proppmätt. Det kan bli för mycket av det goda och tre dagars excesser tar ut sin rätt. Känner mig nästan yr när vi lämnar Berns – men gott var det.

Återstår hemresan med ett InterCity tåg denna gång. Det tar en timme extra och kostar 149 kronor i 1:a klass. Någonstans mellan Nässjö och Alvesta ringer min telefon. Det är hotellet. -Ni har ju checkat ut idag. Ja, vi har ju det. Det var en flaska champagne. Er vän hade beställt den till er men vi hade satt den på fel rum – ursäkta! Det är vårt datasystem som är så dåligt. Jaså!

Tack, älskling, för 30 härliga år och en härlig helg i Stockholm! Champagne dricker vi för övrigt bara vid enklare tillställningar – häpp!

Bosse