Årets mc-selfie

Hej!

Fick för mig idag att jag skulle ta en tur på motorcykeln fastän termometern visade långt under min bekvämlighetstemperatur som är +20 grader.
Sagt och gjort. Krånglade på mig underställ, motorcykelkläder, kängor och hela faderullan. Road Kingen startade utan prostester förmodligen glad att äntligen få rulla några mil. Det är ganska exakt ett år sedan jag satt på motorcykeln sist. I maj 2018 var jag en sväng till Kivik och bestämde mig sedan för att sälja motorcykeln. Nu var det ingen som vill köpa så hojen har stått i garaget med underhållsladdning i ett helt år.

Man kan ju tycka att förra sommaren med det bästa vädret på mannaminne skulle varit perfekt för mc-åkning eller föralldel borde det funnits en hel del spekulanter. Men icke. Jag kände inget sug efter att köra mc en enda dag förra året och uppenbarligen var intresset för att investera i en tvåhjuling inte heller på topp.

Premiärtur och obligatorisk mc-selfie

Men som sagt, idag fick jag för mig att lufta Harleyn och jag hann nog en sådär trehundra meter innan de första regndropparna föll. Har ju döpt hojen till ”Regnmagneten”. Nu ska det sägas att dropparna var små och efter bara ytterligare några hundra meter gav de upp. Jag kunde fortsätta årets premiärtur torrskodd.
Det blev en lugn tur. Man ska vara ödmjuk när man rullar de första milen för säsongen, inte minst om man som jag föregående år nästan inte kört alls. Att sedan ge sig ut en söndag gör det ju knappast bättre med alla söndagsbilister.  Det är klokt att vara defensiv. De flesta bilister idag har ju heller varken fungerande backspegel eller körriktningsvisare.
Nåja, allt gick väl och bortsett från ytterligare några regnstänk som välkomsthälsning när jag återvände till Hässleholm var det en alltigenom trevlig tur. Inte allt för kallt och blåsten var också uthärdlig. Hade bara en närkamp med en kylslagen humla som i sin iver att hitta lä och värme råkade frontalkrocka med min panna. Också den, pannan alltså var bedövad av kylan varför smärtförnimmelsen var försumbar. Harleyn gick som ett schweiziskt kvalitetsur och så kunde jag då ännu ett år med gott samvete ta den obligatoriska mc-selfien.

Kör du bil – använd körriktningsvisare och backspegel.
Kör du mc – se upp för alla bilister utan backspegel och körriktningsvisare.
Och vad du än kör – kör försiktigt!

Bosse

Parkerat

Hej!

Nu har jag parkerat henne (tror det är en hon fast hon heter Road King). Denna sommar, 2018 har ju haft alla förutsättningar för att köra motorcykel. Jag har däremot inte kört en meter sedan mitten på maj. Har inte känt suget, lusten eller behovet av att sätta mig på hojen.

Osvuret är som bekant alltid bäst men i skrivande stund är jag ganska övertygad om att mina dagar som aktiv motorcyklist är förbi. Maskinen är lika vacker som någonsin, ljudet är underbart att lyssna till och känslan av att glida fram genom landskapet på två hjul, känna motorns vibrationer och uppleva flytet i körningen tröttnar man väl egentligen aldrig på. Åtminstone inte om man en gång fått det i blodet. Trots det känner jag inte att jag behöver uppleva det igen. ”Been there – done that!” Så kan man kanske uttrycka det?

Harley-Davidson Road King

Den slutsatsen är på sitt sätt definierande för hur jag fungerar med många saker i livet jag har provat på eller ägnat mig åt. Man blir färdig med vissa saker.
I motsats till det synsättet finns det ju människor som i unga år engagerar sig i något och brinner för det hela livet ut. Ihärdiga, envisa och med tiden auktoriteter på sitt område. Det är något man understundom kan bli lite avundsjuk på.

Hursomhelst med det, nu tror jag ändå att jag är färdig med motorcykelåkandet. Det får lämna rum för andra engagemang helt enkelt. Vad det är ännu en öppen fråga och möjligen kan jag återkomma till det när saker och ting fallit på plats – om de faller på plats.

Och när ni nu kör vidare – ”Ride Safe”!

Bosse

En Harley är alltid en Harley eller är det en Honda?

Hej!

Med risk för att trampa några eller kanske alla verkliga Harley-entusiaster på tårna dristar jag mig till att framföra lite kritik eller kalla det ifrågasättande av det mytomspunna varumärket Harley-Davidson.
Det är alls inget allvarligt och min egen passion för Harley-Davidson är på inget sätt minskad. Nej, det handlar mer om detaljer som på inget avgörande sätt påverkar produkten – motorcykeln. Det har ju onekligen skett en hel del med Harleys motorcyklar sedan den första hojen såg dagens ljus 1903. Motorerna har blivit större och bättre. Chassi och bromsar har utvecklats och blivit säkrare och effektivare. Och en hel massa mer saker har förbättrats, belysning, däck, osv, osv.
Men det finns också sådant som blivit sämre. Har kanske inte så mycket med funktion att göra men väl med den där berömda Harley-känslan. Den där känslan som infann sig första gången man satte sig på en Harley-Davidson. Känslan som inte riktigt gick att beskriva när man körde den där Heritage Softail Classic som sedan blev den första egna Harleyn.
Vad är det jag tänker på? Jo, idag finns det så mycket mer plast på en Harley än tidigare. Billigare, lättare och f u l a r e. Jämför modellbeteckningen på min första Heritage Softail Classic och min nuvarande Road King. Loggorna sitter på framskärmen.

Den högra loggan på Road King är plastig och näst intill oläslig.

Två generationer logos. Till vänster Heritage Classic från 1998. Till höger Road King från 2016

Läste för övrigt ett inlägg på en amerikansk Facebook-sida som starkt ifrågasatte Harley-Davidsons kvalité och företagets affärsverksamhet med klädförsäljning och en stor verksamhet med allehanda prylar baserade på Harley-Davidsons varumärke. Skribenten räknade upp ett antal japanska mc-tillverkare men även de amerikanska konkurrenterna Victory och återupplivade Indian som bättre alternativ till Harley-Davidson. Han (tror det var en han?) menade att Harleys storhetstid är över. Företaget har vänt sig bort från sin traditionella kundkrets, sk ”blue collars” och idag är det mer ”yuppiebikers” (min benämning) som kör Harley under en period i sitt liv.
Jag kan hålla med om att det finns säkerligen fog för den spekulationen. Det är säkert mer påtagligt i USA än i Sverige men visst är det väl så att det under 90-talet blev en explosion med motorcykelåkning generellt här hemma. Och när det gäller Harley-Davidson specifikt har marknadsföringen förfinats och verksamheten koncentrerats till speciella Harley-butiker. Man jobbar utifrån ett marknadskoncept.

För övrigt är jag själv inte någon ”äkta” biker. Jag tycker om att köra motorcykel, speciellt Harley-Davidson men har knappast något annat gemensamt med den sk. bikerkulturen. Numera kör jag inte ens tillsammans med någon annan eller i någon grupp. Är en typisk ensamåkare. Förmodligen skulle jag lika gärna kunna åka på något annat men nu råkar det ha blivit Harley.

Kommer nog att hålla fast vid Harley, trots allt!

Bosse

 

Resan har börjat

Hej!

Har väl hunnit med en sisådär hundra mil på Road Kingen. Har ju varit fint väder så egentligen hade det kunnat bli så mycket mer. Men det är alltid något annat som kräver uppmärksamhet och tid och då får motorcykelåkandet stå tillbaka – tyvärr!

Idag har jag i alla fall skruvat av de hiskeliga passagerarfotplattorna och monterat dit betydligt smäckrare fotpinnar i krom med en ”Bar & Shield-logga” i gummit. Blev mycket snyggare och dessutom slipper man klämma sig och få blåmärken på vaderna.
Så nu har resan börjat för att göra hojen lite mer personlig. Det kommer mest att bli lite små detaljer som ska fixas till att börja med. En del fula hål ska täckas, likaså fula skruv/bulthuvuden, osv. På lite längre sikt vet jag inte ännu vilken väg jag ska välja. Får återkomma om det.

Lite snyggare med krom.

Lite snyggare med krom.

Idag hade jag egentligen planerat att köra till Tydingesjön och delta i en kortege in till Hässleholm till förmån för Prostatacancerförbundet. Blev inte så av olika skäl. Är dessutom inte så glad att köra i korteger numera. Långsamt och ryckigt och man vet inte riktigt vem man har framför och bakom sig. Är inte riktigt den typ av körning jag gillar men det hade ju föralldel varit för en god sak. Men som sagt…
Så dagens totala körsträcka blev väl ungefär 2,5 meter (!), dvs ut från garaget och in i carporten. Där vidtog demontering av originalfotplattorna och montering av de nya fotpinnarna. Ett enkelt jobb om man har de rätta vertygen, dvs insexor med tum-mått. De där jänkarna ni vet.

Hoppas på fortsatt fint mc-väder!

Bosse

Nu är hon hemma

Hej!

Jaha, nu står hon där. Efter en riktigt tråkig april sett ur väderperspektiv hämtade jag hem nya hojen den 4 maj. Så, som sagt, nu står hon där. Om man nu kan kalla en Harley-Davidson Road King för en hon? Borde väl rimligen vara en han. Fast i dessa tider kan man inte så säkert veta, kanske är det en hen eller någon annan könsdefinition. Möjligen är det en den – en tingest utan särskilt genus. Strunt samma, det är en motorcykel med två hjul, en motor, ett styre och en bensintank.

Tanklogga_2

Jag har kört den från återförsäljaren, Probike i Helsingborg och hem till Hässleholm. Och i skrivande stund har jag inte hunnit med någon mer tur. Första intrycket är att den (han, hon) kommer att passa mig väl så bra som min förra hoj, en Street Glide – 10. Road King är något högre och det stör mig inte. Det finns ingen kåpa utan en ruta i stället. Bättre tycker jag för det ger mig inga problem med turbulens i hjälmen som jag brottades med hela tiden på Street Glide.
Det finns heller ingen radio och det är lika bra det för jag lyssnar aldrig på radio när jag kör motorcykel. I stället för sex instrumentklockor så finns det en stor hastighetsmätare på tanken och nedanför den en rad med indikatorlampor för neutralläge, körriktningsvisare och oljevarning. Inte optimalt eftersom man måste flytta blicken ganska långt ner för att se allt detta. I hastighetsmätaren finns dessutom ett litet fönster där man med hjälp av en knapp vid vänster handtag kan välja kilometer- och trippmätare, växelindikator kombinerat med varvtal eller räckvidd med aktuell bränslemängd. Dessutom klocka. Allt man behöver med andra ord och lite till.

Tankpanel

Road King är ”bestyckad” med en 103 cubic inches (1690 kubikcentimeter) stor 45-graders V2-motor med sex växlar framåt. Effekten är i originalutförande 91 hk (67 kW). Motorcykeln väger 369 kg med oljor och nästan (90 %) full tank. Förarens vikt, passagerare och packning tillkommer. Max får ekipaget väga 617 kg (totalvikt) så det är ingen liten ”klump” som kommer åkande om det är fullastat.
Trots vikten känns inte Road King särskilt klumpig eller svårmanövrerad. Det beror så klart på balans och tyngdpunkt. Låg tyngdpunkt och en välbalanserad cykel gör den lätt att hantera.
Som alltid med Harley gör man vissa grundläggande justeringar redan från början. Det innebär att man byter ljuddämpare eller avgassystem, sätter på en ny luftrenare som släpper in mer luft till  motorn och ”mappar om” insprutningen (på äldre förgasarmodeller justerade man förgasaren). Med detta klart går maskinen som den ska och får också det rätta ”Harley-ljudet”.

Road_K_3

Sedan återstår bara att göra sin motorcykel lite mera personlig genom att byta ut delar, lägga till eller dra ifrån annat eller helt bygga om maskinen. Möjligheterna är oändliga och det är upp till var och en att välja stil och omfattning efter tycke och smak – och den egna plånboken.

Kör du motorcykel, kör försiktigt! Kör du bil, se dig för och var rädd om oss som kör mc!

Bosse

Den riktiga våren har kommit – bilden vecka 15

Hej!

Vadå, den riktiga våren? Det har väl varit vår länge enligt meteorologerna? Jo, men det är först nu man börjar se motorcyklar ute på vägarna. Visst har det synts en och annan men nu är det fler än enstaka. Själv har jag inte tagit någon premiärtur ännu. Med åren har kravet på temperatur haft en tendens öka. Förr kunde man åka när det var +5 eller så, sedan blev det +10. Nu är det snarare uppemot +15 eller 18 för att jag ska tycka att det är behagligt. Man blir bekväm med åren i alla fall har jag blivit det.

Harley-Davidson Heritage Softail Classic 1998

Harley-Davidson Heritage Softail Classic mod 1998, när det begav sig.

Den stora frågan (äh, så himla stor är den väl inte egentligen) är hur mycket det ska bli kört denna sommar. Nu har ju frun sålt sin motorcykel sedan snart ett år tillbaka. Ska det göras en utflykt så får det väl bli med bil kan jag tänka. Inte så kul att åka bakpå en motorcykel och det kan man ju förstå, särskilt om kört själv i många år. Det får bli soloturer för min del då. Får passa på när golfbanan lockar frun.

Street Glide - bagger.

Harley-Davidson Street Glide, mod 2010

Min första Harley var en Heritage Softail Classic, inköpt ny 1998. Modellen finns fortfarande i Harleys sortiment om än i uppdaterad version. Laser Red Pearl var färgen och den var ”bestyckad” med en Evolutionmotor på 1340 kubik. Motorn skruvad direkt i ramen så att de rätta ”Harleyvibbarna” fortplantade sig i hela motorcykeln. Numera har Harley hemfallit åt balansaxlar och modernare lösningar i allmänhet. På gott och ont. Själv rullar jag numera på en Street Glide från 2010. Större motor, ett annat chassi och låsningsfria bromsar. Dessutom finns farthållare och stereo med CD-spelare (redan förlegat) som jag aldrig använder. Förgasaren på den gamla hojen har ersatts av insprutning på den nya. Ljudet är lägre och mindre ettrigt. Låter inte alls lika fräckt som Heritagen men är vilsammare för öronen. Även det ett utslag av ökad bekvämlighet och en tendens till ständigt öronsus, delvis orsakat av många mils motorcykelåkande utan hörselskydd och olagligt ljud. Brott och straff på en och samma gång kan man säga.
Nu är det väl ändå snart dags att rulla ut Street Gliden (en del tycker nog det borde varit gjort för länge se´n)? Idag t ex, när solen skiner och allt. Nix, jag väntar ett tag till. En mindre blåsig dag när kvicksilvret krupit upp över 15 grader – i skuggan.

Ni som inte är lika mesiga som jag kan ju passa på och sticka ut och frysa lite redan nu!

GLAD PÅSK!

Bosse

Är sommaren slut…?

Är sommaren slut? Har den kommit än? Jag tillhör dem som tycker att den gångna sommaren varit bedrövlig, minst sagt. Det blev liksom aldrig någon riktig sommar här i norra Skåne. Mycket regn i långa sammanhängande perioder och när väl solen dök upp blev det ändå inte särskilt varmt. Baden i poolen är lätt räknade för min del och den där somriga känslan infann sig aldrig.
Mina ben är fortfarande så vita att jag kvalificerar mig som infödd på engelska sydkusten. Hustrun säger att kortbyxor hade ökat chansen till viss solbränna. -För kallt, replikerar jag.

Street Glide med windsplitter och frustrerad ägare.
Foto: Johan Funke

Påfallande många förknippar mig (och frun) som motorcyklister. Det är lite ”Jesus-känsla” med det; ”Många har hört talas om det men ingen har sett det”. I år är det mer sanning än på länge. Vädret har inte inbjudit till att åka motorcykel – inte i min värld i alla fall. Till detta kan läggas att den f-bannade rutan på min Harley har spökat. Den minnesgode kommer ihåg att den höga fula rutan sprack och jag beställde en ny som skulle vara lägre, snyggare (marginellt skulle det visa sig) och effektivare, en sk ”windsplitter”. Det visade sig att den gav så störande optiska effekter att det blev direkt obehagligt att köra.
Rutan skruvades av och originalet, den superlåga och lika supersnygga rutan kom på igen. Tillbaka på ruta 1 – om vitsen tillåts.

Turbulensen är besvärande och motorcykelåkningen blir oskön. Jag har resignerat och rullat in hojen i garaget, kopplat på underhållningsladdningen, larmat och betraktar säsongen som avslutad. TRIST!

Till saken hör att en ny medlem har fogats till fordonsfamiljen. Hustrun tar sig för pannan. Ännu ett fordon. Denna nya medlem är en MB SL 350. Jaha, kan man ana att det sägs på sina håll. Har dem vunnit på Lotto?
Tyvärr har vi inte det. Denna lyxbil har några år på nacken, närmare bestämt åtta stycken. Den är alltså från 2004 och som alla andra bilar så faller värdet som en sten. Ju dyrare bil ju värre blir fallet. Förhoppningsvis har det värsta redan varit och stenen omvandlats till ett stilla fallande löv, hoppas jag.
I vilket fall som helst är bilen en trevlig bekantskap. Den har ett nerfällbart plåttak som på tjugo sekunder försvinner ner i kofferten och kommer upp lika snabbt igen om regnet hotar.

Mercedes-Benz SL 350 på väg till Öland.

Det har blivit en och annan mil med denna bil i sommar. Ett par besök på Öland har garanterat sol och därmed nedfällt tak. Med sin V6:a på 245 hk glider bilen fram komfortabelt och har härlig kraft när det behövs (en miljon husbilar som ska köras om). En tur till goda vänner på Marstrand har vi också hunnit med.
Vi hoppas på många trevliga resor med denna bil – hur många fler det blir med motorcykel är i skrivande stund osäkert.

Ha en fortsatt trevlig sommar – det ska bli fint väder sägs det!

Bosse

Motorcykeldags

Den minnesgode kommer ihåg att jag beklagade mig över rutan på Street Gliden. Den sprack förra säsongen. Jag skrev om det den 9 oktober här på bloggen. Tyckte att rutan som hade fått ersätta originalet, den jättelåga lilla plastbiten, var mycket tunnare än de rutor som levereras originalmonterade. Och det stämmer. Tillbehörsrutorna är tunnare, trots att de kommer från Harley själva.

HD-katalogen 2012

På Probike i Helsingborg får jag följande val. Tillbehörsruta, som då blir tunnare, i 10″ eller en låg sk wind deflector i ny utformning som ska splittra vinden bättre än den variant som var originalmonterad på min hoj. Det tredje alternativet är att beställa en 10″ ruta som reservdel. Den blir då av den tjockare modellen. För min del är två av alternativen tänkbara; wind deflectorn om den fungerar eller reservdelsrutan. Konstigt att det finns två kvalitéer på rutor. Varför är inte tillbehörsrutorna och reservdelsrutorna desamma?

Nästa helg är det ”Open House” på Probike i Helsingborg. Då kommer provkörningshojarna ut. Bland dessa finns en Street Glide med wind deflector som jag då kan provköra och se hur det funkar. Det är det snyggaste alternativet som är mest likt originalhojen. Skulle det trots allt ge turbulens i hjälmen får det bli alternativ 2; 10″ reservdelsruta – som säkert är mycket dyrare än tillbehörsalternativet.

Passade på att ta med ett ex av 2012 års tillbehörskatalog när jag ändå var på HD-butiken. Samma format, samma tjocklek som vanligt. Katalogen kan sysselsätta vilken Harley-Davidsonentusiast som helst i timmar, ja i dagar faktiskt. Fast jag ha glott i varenda katalog sedan sedan 1998 är det lika roligt varje år att upptäcka nyheter eller en liten detalj som man inte noterat innan och som ger det där lilla extra till just min motorcykel. Det förtjänar kanske att påpeka att det inte finns någon tillhörande prislista. Den chocken får man när man står i butiken och ska beställa.

I morgon ser det i alla fall ut att bli premiär för säsongen. Då ska vi rulla ut motorcyklarna, Street Gliden och T-sporten. Förhoppningsvis blir vädret bra och vägarna inte alltför överbelamrade med bilister som aldrig sett en motorcykel förr. Ser fram emot premiärturen.

Se upp för motorcyklar!

/Bosse