Saga eller sanning? Ja, det vet jag och du får gissa. Nu står i vilket fall som julen 2020 för dörren. Det ska firas runtom i världen, i Sverige och i var mans hem. Ja, hos de av oss som firar jul vill säga. Det gör ju inte alla ens i Sverige längre. Men ska jag vara ärlig så struntar jag i det för vi firar jul på vårt sätt. En lätt sekulariserad jul som det med åren blivit i min familj.

Numera är det en jul i miniformat. Föräldrarna har sedan ganska många år flyttat sitt julfirande till högre höjder. Det hoppas jag i alla fall. Hoppas att de sitter på ett moln där den ursprungliga anledningen till vårt julfirande också befinner sig. Fast det kan man ju inte riktigt veta förstås. Kanske bekände de sig i hemlighet till troll och vättar? Som bekant bor vättar under våra hus. De känns lätt igen eftersom de är småväxta och nästan alltid klär sig i grått. Vättar är tjuvaktiga så håll ordning på dina tillhörigheter och pass upp för de kan förvända synen på oss människor. Ett sätt att blidka dessa småfolk är att sätta ut mat, sk vättehögar. Vätten eller hustomten kan också bo under ett träd på tomten, ett vårdträd. Med dagens moderna byggteknik är det inte alltid så lockande att bo under huset.

Våra barn, numera vuxna är utspridda runtom i världen. En i Stockholm, en i Helsingborg och en i Boston. Man kan hoppas på att de svenskbaserade kan pallra sig hit under helgerna tillsammans med de två barnbarn vi begåvats med – så här långt. Fast i skrivande stund är det inte alltför hoppfullt med rådande pandemi och galloperande smittspridning, överfulla SJ-tåg och COVID-19 i skolor och i köpcentrum.

Julen har som sagt blivit allt mindre omfattande, smalare kan man säga. Mindre mat förbereds och dukas upp. Det finns helt enkelt botten också i fattigt folk. På senare år blir i alla fall jag fort mätt. Redan när sillen inmundigats börjar det ta emot. Då återstår det kallskurna och det småvarma innan risgrynsgröten och gottebordet. Det är ju stört omöjligt att få i sig med bibehållet välmående. Inte ens matsmältningssupar hjälper, snarare tvärtom.
Juldekorationerna har också blivit färre. Julgardinerna är ett minne blott precis som de virkade tomtarna, julkrubban, kyrkan och julbocken. Nu är det LED-belysningar som skapar stämning, en liten godisskål och julgranen som återstår. Ernst Kirchsteigers olika julprojekt har inte lyckats nästla sig in i det Carlssonska hemmet till dags datum. Någon sillinläggning har dock hustrun gett sig på men jag föredrar Brantevikssill, stekt inlagd strömming, en sardin och currymajonäs efter min salig mors recept.
Annars har vi sedan många år en flæskesteg på danskt manér på julafton för att på juldagen hänge oss till ett mera traditionellt svenskt julbord. Så kan det bli när man gift sig med en utlänning.

Julklapparna är nuförtiden inriktade mot barnbarnen i första hand. Vid pass sextiosju är behovet av prylar för egen del kraftigt begränsat. Det är umgänge, avkoppling och något gott att äta som är det som hägrar. Att julgåvorna kallas för klappar härstammar från den tid då det knackades (klappades) på husets dörr och ett paket kastades in. Det hela började som ett busstreck där ungdomar gick runt och knackade på i stugorna. När dörren öppnades slängdes något in, t ex ett vedträ och med en lapp fäst på. På lappen stod en vers, ofta något elakt eller grovt. Denna sed är förlagan till julrim på klapparna. Numera blir rim allt ovanligare i vårt stressade samhälle. Kanske kan årets begränsade rörelsefrihet innebära en renässans för rimmandet.

På denna lapp får du ett rim om din klapp
Paketet döljer vad det är för en sak
Ska i alla fall inte användas på din bak
Och det går inte heller att lista ut med en app

Det mesta är mindre med julen nuförtiden i vår familj men det finns fortfarande de som går ”all in”. Det görs korv, sillar läggs in, fisk lutas, knäck kokas och hus och hem pyntas med allt ifrån blinkande renar och pingviner till tomtar och änglar. Julsångerna ljuder över nejden så hälften kunde räcka. Nu är den förbannade julen här igen med andra ord. Som svensk tycker man såklart att lagom är bäst och våra jultraditioner är de rätta. Allt annat är överdrivet, för lite eller bara helt enkelt totalt fel.

Och så svenskens förhållande till sprit. En alkoholfri jul rekommenderas – för barnens skull. Under detta år har vi dock lärt oss att svensken bara följer rekommendationer till en viss del och andra rekommendationer gäller ju förstås bara andra och inte mig. Så till julbordet hör såklart en snaps eller två, kanske tre och fyra också innan sången börjar.

Nu är det jul igen
och far är full igen
och hela granen står i lågor
stryk det har du fått
och det har gjort dig gott
och mera får du innan kvällen
Melodi: Nu är det jul igen.

En vacker och stämningsfull julsång som vi brukar sjunga i vår familj – kanske eller vad tror ni?
Innan julbordet ska avätas så där strax efter att Kalle Ankas jul på TV har tittats på för femtioelfte gången i ordningen ska det drickas glögg och ätas pepparkakor, ibland med grönmögelost (ett modernt påfund utan någon som helst koppling till genuina jultraditioner). På senare år har utbudet av julglögg antagit enorma proportioner. Annat var det på 50- och 60-talet då det såldes Vinglögg på Systembolaget. Tror det var den enda varianten. Klassificerades som starkvin men det räckte oftast inte utan det tillsattes lämplig mängd Renat (eg. Absolut Renat Brännvin som inte ska förväxlas med dagens Absolut från Åhus).
En traditionell svensk sup är 6 centiliter, inte en fyra. Det kan lätt uppfattas som snålt. Danska snapsar däremot är en eller två centiliter vilket innebär att när dansken har dragit i sig tre snapsar har han eller hon fått i sig samma mängd som svensken får på en sup fast under längre tid. Svensken som petat i sig tre ransoner är har vid detta laget tämligen påstruken. Talet blir förvillande likt danskan, lite grötigt, otydligt och med något högre volym.
Det finns nu förutsättningar för att en viss irritation infinner sig i det svenska julfirandet. Anledningen till detta är Karl-Bertil Johnsson som varje julafton begår hiskeliga brott i Robin Hoods anda. Denna uppmaning till socialism och moraliskt förfall envisas statstelevisionen med att upprepa i oförminskad styrka varje julafton medan midjemåttet sväller hos svensken.

Nu återstår bara nötterna, Yatzy och någon svartvit film från 1958 innan julafton övergår i juldagen. I år ska vi i alla fall gå på julottan. Vi skulle ju gått på julottan säger vi vid frukostbordet vid kvart över nio, det får bli nästa år.

Ännu en jul har kommit och gått. I år 2020 något rumphuggen av COVID-19. Mindre umgänge, färre julfester, inga alls faktiskt. Inga julbord på krogen. Olyckligt för krogbranschen, bra för kroppsvikten. Men jul blir det ju oavsett pandemier, krig, missväxt eller vilket djävulstyg det än må vara som visar sitt fula tryne.
Årets julklapp är inget vedträ utan istället ett stormkök. Kommer ta upp en plats i garderoben eller förrådet för de flesta, användas av betydligt färre och ganska snart glömmas bort av många. Nästa år blir det något annat, kanske en kurs i umgänge för de som legat av sig under pandemin. Kom ihåg var ni läste det först.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

/Bosse