Kan vi hantera EU?

Hej!

EU lägger nytt budgetförslag. Måste erkänna att jag inte sett hur förslaget ser ut i sin helhet men i svensk media rapporteras det att Sverige kan räkna med en höjning av vårt bidrag till unionen med 40 % vilket motsvarar ytterligare 16 miljarder i ökade avgifter om budgeten går igenom.
Min spontana reflektion är att det inte känns som ett rättvist förslag. Sverige är sk. nettobetalare, dvs vi skickar mer pengar till EU än vad vi får tillbaka i form av olika stödpengar. Vissa andra länder får alltså vad vi kan kalla nettobidrag, dvs de får tillbaka mer pengar från EU än de betalar i avgift. Så måste det kanske vara men i vårt fall handlar det inte bara om att vi betalar till andra, vi tar också hand om en hel del annat som borde delats mera rättvist mellan medlemsländerna.

T ex finns det ett antal länder som mer eller mindre helt stängt sina gränser för flyktingar samtidigt som Sverige tagit emot en oproportionerligt hög andel av de flyktingar som sökt sig till Europa. Oftast är det samma länder som också är nettobidragsmottagare.
Till detta kan läggas att vi i Sverige ser oss nödgade att höja pensionsåldern för att klara av pensionsutbetalningarna till våra gamla. Och de pensioner som betalas ut är inget att yvas över. Antalet fattigpensionärer i Sverige stiger i antal trots att vi är bland de högst beskattade folket i världen. Parallellt med detta sänker man pensionsåldern i t ex Polen (en av nettobidragsmottagarna).

Nu vill alltså EU ta in ytterligare pengar från Sverige för att bl a täcka intäktsförlusten i samband med Brexit (Storbritanniens utträde ur EU). I skrivande stund skall dock påpekas att det är högst osäkert om budgetförslaget får gehör.
Oavsett vilket bör Sverige sätta tummen i ögat på EU och kräva att alla medlemmar anstränger sig hårdare och är solidariska i stället för att bara se till sitt eget – då finns ju ingen anledning att ha en union. Vissa länder vill bara ha men inte ge något själva.

Ska EU leva vidare med fri handel, fri rörlighet och strävan efter fred i Europa måste ALLA medlemmarna ställa upp på idén i stället för att bara försöka sko sig själva. Annars kommer unionen ganska snart att lösas upp och risken för konflikter mellan enskilda länder öka.

Olika stjärnor lyser olika klart i EU:s stjärnbanér

Bosse

Underliga tider

Hej!

Det är sannerligen underliga tider vi lever i. Världen ”tuffar på” skulle man kunna säga. Det sker utveckling på alla håll och kanter. Många gånger till gagn för människa och miljö men ofta tar vi också sjumilakliv bakåt eller åt sidan.

Nu när vi skriver 2016 pågår det en rad konflikter runtom på vårt numera ganska lilla klot. Med det menar jag att det som händer på andra sidan jordklotet inte sällan påverkar oss också på motsatta sidan. Det behöver inte nödvändigtvis handla om miljöfrågor även om det naturligtvis också är fallet. Det kan lika gärna handla om ekonomi, mänskliga rättigheter eller något annat. För övrigt hänger det mesta ändå ihop i vår moderna globaliserade värld.

Huruvida denna globaliserade värld är logisk är jag dock mera tveksam till. Att världen och livet alltid är orättvist råder däremot inget som helst tvekan om, om du frågar mig. Ett exempel är ju jämställdhetsfrågan. Ingenstans i världen är män och kvinnor jämställda. I vissa delar av vår värld är orättvisorna inte lika många eller lika flagranta men ingenstans är vi jämställda. OBS! Man kan inte vara mer eller mindre jämställd – eller hur?
Man frågar sig då om vi inom överskådlig framtid kommer att bli jämställda och samtidigt vad är definitionen på jämställd?
Svaret på den första frågan har jag såklart inte men jag har en åsikt. Den åsikten är att nej, det tror jag inte. Vi kommer inte att bli jämställda de närmaste tre till fyra generationerna. Det här med kvinnans position i förhållande till mannen är djupt rotade strukturer såväl i vårt västerländska samhälle som i andra kulturer och inte minst i många religoner. Inte ens inom västerlandet är vi lika från land till land eller region till region.

FN - en världsomspännande sammanslutning av 193 stater. Men kan FN göra något?

FN – en världsomspännande sammanslutning av 193 stater. Men kan FN göra något?

Ett fullständigt absurt exempel på hur tokig vår värld ibland kan vara är det faktum att i FN:s råd för mänskliga rättigheter finns en asiatisk grupp representerad av bl a Kina, Iran och Saudi-Arabien. Syrien fick vid senaste valet i september 2015 inte längre vara med. Ingen av de nämnda länderna har ju gjort sig kända för att ta tillvara några mänskliga rättigheter, allra minst kvinnors rättigheter. I min värld placerar det en organisation som FN i hörnet för de mindre trovärdiga och pålitliga organisationerna som finns. Hyckleri är ett ord som ganska väl beskriver vad detta är. Och inte bara det, tilliten till en sådan organisation liksom respekten blir ju obefintlig. FN har ju också visat sig vara ganska tandlös i många avseenden de senaste decennierna.

Kan vi hålla ihop EU?

Kan vi hålla ihop EU?

Här hemma upplever vi i dagarna en ny ordning. Sextio års passunion mellan de nordiska länderna har gått i graven i och med införandet av id-kontroller vid inresa från Danmark till Sverige. Egentligen skulle problemet med en okontrollerad migration eller flyktingvåg aldrig uppstått  om allt skötts rätt från början. FN skulle haft muskler att hantera de konflikter som är den direkta orsaken till den veritabla folkvandring vi nu upplever. FN skulle haft muskler, vilja och mod att ta tillvara mänskliga rättigheter i de värsta områdena på vår jord där människor lider mest.
När det nu inte fungerar, vilket inte är förvånande med ovan sagda, så blir det ju bl a EU och dess medlemsstater som får ”ta smällen”. Hade EU fungerat optimalt hade vi tagit ett gemensamt ansvar för de flyktingar (människor med skyddsbehov) som söker sig till den relativa säkerhet som Europa erbjuder.
När inte heller det fungerar sitter vi samtidigt med en av de svagaste regeringar vi haft i modern tid och som har svårt att tänka efter före och att skapa sig ett mera långsiktigt perspektiv på tingens ordning. För övrigt en sjuka som många politiker lider av. Att tänka i termer av mandatperioder och den egna utsikten för omval är sällan förenligt med det allmännas intresse.
Jag frågar mig hur denna regering skulle klara att hantera ett ytterligare upptrappat läge i vårt närområde? Hur klarar man en konflikt mellan NATO och Ryssland? Relationerna mellan dessa två aktörer är i dagsläget nog så ansträngt. Nu seglar en konflikt mellan Saudi-Arabien och Iran upp och där vill Ryssland medla. Turkiet, som är medlemmar i NATO har redan ett ansträngt läge gentemot Ryssland.
Det har pågått en debatt om Sveriges vara eller inte vara i NATO under många år nu. Regeringen har framhärdat och menar att vår alliansfrihet ”gagnar oss väl” och att vi därför ska stå utanför NATO. Samtidigt ska vi ha ett nära samarbete med organisationen. Jag frågar mig om man tror att det i dagens värld går att spela under täcket på samma sätt som vi gjorde under andra världskriget? Ska vi tillåta ryska överflygningar av vårt territorium samtidigt som NATO-styrkor baserar på svensk mark och hur har man tänkt sig att man ska komma undan med detta?
Hur ska man då hantera frågan framgent. På söndag (10 januari) samlas landets toppfigurer i försvarsfrågan i Sälen för den årliga konferensen Folk & Försvar. Socialdemokratiska Folkbladet skriver inför denna konferens i sitt senaste nummer:

”Mer pengar till försvaret behövs också för att hålla liv i planerna på ett framtida medlemskap i Nato. Inget ont om några tusen värnpliktiga repgubbar/gummor. De behövs och de kommer att göra nytta. Men hur vi än vrider och vänder på saker och ting så är ett Nato-beslut det mest rationella för ett öppet, marknadsekonomiskt, frihandlande och demokratiskt land som Sverige.”

Det kan man tolka som om att det finns NATO-vänliga grupper inom socialdemokratin och inte bara det utan också att man vågar säga det högt. Det bådar gott för framtiden – undrens tid är kanske ändå inte förbi?

Men nog är det underliga tider vi lever i och det är slående hur snabbt saker och ting förändras i vår omvärld. Det är som enskild människa inte alltid lätt att varken hänga med eller veta vad som är det rätta för en själv och ens närmaste.
Efter att ha växt upp i efterkrigstidens 50-och 60-tal med växande välstånd, trygghet och en relativ social rättvisa står vi nu inför större utmaningar än på mycket länge, en hotfullare omvärld och ökade sociala orättvisor. Det känns verkligen underligt och inte så lite oroande.

Jag har sagt det tidigare – det kan alltid bli värre! Låt oss hoppas att det inte blir så.

Bosse

Hur gör man rätt i migrationspolitiken?

Hej!

Migrationsverkets senaste prognos säger att det kan komma upp till 190.000 asylsökande till Sverige i år. Med tanke på tidigare prognoser kanske det blir ännu fler.

Låt mig först klargöra att jag anser det nödvändigt, anständigt och önskvärt att Sverige hjälper människor på flykt. Däremot är jag tveksam till om vi verkligen gör det på rätt sätt. Har Sverige kapacitet att välkomna flyktingar i den omfattning som vi gör nu. Av alla EU:s medlemsstater tar vi, utan jämförelse emot allra flest flyktingar per capita. Siffror som 15 flyktingar per 1000 invånare har redovisats. Jag har i föregående blogg redovisat detta närmare.
Kostnaderna skenar enligt Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson. Enligt uppgift kostar boendet för en asylsökande 1.900 kr per dag (man skulle kunna tro att de bor på Sheraton men i själva verket bor många på en madrass på golvet i en gammal skola eller industrilokal). 190.000 flyktingar x 1.900 kr = 361 miljoner kronor per dag. Jag är osäker på hur många dagar i snitt flyktingen bor på sådant transitboende men låt oss anta att det är sju dagar. Då kostar bara detta boende 361 miljoner x 7 dagar = 2.527.000.000 kr. Migrationsverket räknar dock med kostnader i storleksordningen dryga 50 miljarder i år, mer än 60 miljarder 2016 och 70 miljarder 2017.
Trycket mot våra myndigheter är dessutom ohållbart stort. Det vittnar både ansvariga chefer om såväl som personalen ”på golvet”. Långsiktiga konsekvenser för vårt samhälle är svåra, för att inte säga omöjliga att överblicka. Våra politiker tycks inte ha någon känsla för vad deras väljare upplever och oroar sig för. Det är ett fatalt misstag tror jag. Att tro sig veta bättre än allmänhetens sunda förnuft är att grovt underskatta valmanskåren.

Det är ju lätt att gnälla men finns det några konkreta förslag på hur man skulle kunna göra? Jo, det finns ju en hel del förslag. Vissa mer galna än andra och de förtjänar inte ens att nämnas.
Jag sällar mig till följande:

  1. Slå näven i EU-bordet och meddela att Sverige nått gränsen för vad vi kan hantera. Det handlar om att värna den egna befolkningen. Det handlar om att motverka segregation och andra motsättningar i samhället. Det handlar om att säkerställa skola, vård och omsorg. Det handlar också om att kunna erbjuda de som ska stanna i Sverige rimliga chanser till ett framtida gott liv enligt de normer vi har i vårt land.
  2. Det finns gott om utrymme i andra EU-länder. Även Tyskland som tar flest flyktingar sett till numerären är inte i närheten av att ta emot lika många flyktingar per capita som vi gör i Sverige.
  3. EU med sina palats i både Bryssel och Strasbourg och alla tjänstemän och politiker som finns där bör mellan kafferasten och lunchen ganska enkelt kunna räkna ut hur mängden flyktingar ska fördelas mellan respektive medlemsland. Beräkningen kan ske grundat på folkmängd och BNP i respektive land. Hänsyn bör tas till vilka konsekvenser man kan räkna med även i kulturellt hänseende. Vi vill alla ha ett så bra liv som möjligt. Vem vill leva i ett segregerat samhälle?

Oavsett vad våra politiska partier (SD exkluderade) nu kommer överens om vid de förhandlingar som pågår så måste något ske omgående. Den systemkollaps som talas om på flera håll är nära förestående om inte politikerna kastar prestigen och tar på sig den pragmatiska hatten. Är det månne ett misstag att exkludera SD? De har trots allt ca 20 % av valmanskåren på sin sida. Genom den utfrysning som övriga partier lagt så stor vikt vid och den oförmåga att diskutera migrationspolitiken de också visat tror i alla fall jag att stödet till SD kommer att öka ytterligare.

Sist men inte minst. Det är tragiska öden som dessa flyktingar möter. Barn lider, kvinnor våldtas och män mördas. Alla går en oviss framtid till mötes när de ger sig på flykt. Men valet finns oftast inte. Att stanna kvar kan ofta betyda en säker död. Naturligtvis finns det en medmänsklig skyldighet att hjälpa. Den vilar på oss alla. Därför måste vi vara stenhårda mot de som inte visar denna medmänsklighet, mot de som inte tar sitt ansvar. Att Sverige ska ta över det ansvaret från samvetslösa stater och enskilda individer gagnar ingen i det långa perspektivet. Vår självpåtagna roll som ”världens samvete” kommer att stå oss dyrt.
Det finns de som hävdar att ”vi har som en av världens rikaste länder råd att ta emot ett par hundratusen flyktingar”. Det är naturligtvis sant. Förmodligen har vi råd att ta emot en miljon människor. Det kommer ändå inte att innebära att vi ramlar ner bland världens fattigaste länder. Men det är väl heller inte det vi strävar efter. De människor som söker sin framtid här ska väl få del av den välfärd vi har i dagsläget, inte ett tynande samhälle såväl ekonomiskt som kulturellt och intellektuellt.
Antalet flyktingar bör enligt min mening alltså stå i proportion till vår befolkning, vår ekonomiska förmåga och vår tänkta framtida utveckling.

Det förtjänar också att påpekas att jag anser det skandalöst att vår statsminister ställer sig på en scen (projektet Sverige tillsammans) där det på väggen i eldskrift står: ”Det finns ingen inhemsk svensk tradition”

Se inte flyktingar – se människan!

Bosse 

Anm. Sverige håller idag en femtonde plats på rankingen över världens rikaste länder.

Hur går det för EU?

Hej!

Allt som ofta beskyller vi oss själva för att vara flata i det här landet. Det må vara sant men frågan är om vi inte delar denna egenskap med vissa av våra övriga EU-kamrater?
Just nu översvämmas Europa av tiggare, företrädesvis från Rumänien.  Att anklaga den enskilda tiggaren ser jag ingen anledning till. Trots rykten om sk ”tiggarligor” framstår det ändå som om de allra flesta av de människor vi ser tigga på gator och torg lever i stor misär. Det undandrar sig min bedömning huruvida det är ”äkta tiggeri” för överlevnad eller kvalificerat bedrägeri.

Tältläger72

Bosättning i Tivolibacken – augusti 2014

Problemet ligger inte hos den enskilda tiggaren utan snarare på regeringsnivå i Rumänien. Rumänien, EU-medlem sedan 1 januari 2007 och med drygt 20 miljoner invånare kan eller vill inte ta ansvar för sin fattiga befolkning. Det har resulterat i att vi överallt i Europa ser tiggare på våra gator och de allra flesta, som sagt, från just Rumänien.
Detta måste få ett slut. Det framstår inte som en utveckling vi vill se i vår tid. Det stämmer inte med vår (svensk) syn på välfärd, humanism och mänskliga rättigheter. I ett första steg måste det vara Rumänien som tar ansvar för sitt eget folk. Den fria rörligheten inom EU gör det ju möjligt att resa fritt. Detta måste hanteras om friheten missbrukas, i detta fall av ett land. EU bör lägga ett ovillkorligt krav på Rumänien att ta hand om sina invånare. Sker inte detta mer eller mindre omedelbart måste kännbara sanktioner sättas in. Skulle inte heller detta ge resultat får man ta nästa steg, begränsa tillträdet till övriga medlemsstater eller helt enkelt stänga gränsen mot övriga EU eller helt enkelt utesluta landet. Just nu skiter Rumänien oss bokstavligt talat på näsan.

De senaste dagarna har en diskussion figurerat på Norra Skånes debattsida. Socialistiska partiet hotar med att göra Hässleholm till ”Tiggarstaden”. Man ska manifestera tiggarnas ”rätt”, bl a genom att översvämma staden med tiggare i samband med främst ”långlördagar”. Detta som en protest mot Sverigedemokraternas motion om att förbjuda tiggeri i Hässleholm.
Jag tänker inte rangordna någondera förslagen på galenskapsskalan. Vad avser Sverigedemokraternas förslag anser jag att den inte hör hemma på kommunal nivå. Det är mer en nationell fråga och framförallt ett problem på EU-nivå. Jag har dock förståelse för frustrationen.

Cecilia Malmström

Cecilia Malmström

Socialistiska partiets hot om att ”förlama” Hässleholm med tiggare, företrädesvis på vad man benämner som ”långlördagar” (det som officiellt heter citylördag) betraktar jag som direkt kontraproduktivt för det syfte man vill uppnå, nämligen att stödja tiggeriet. Om man aktivt minskar attraktiviteten i centrum och försvårar handel och besöksnäring kommer staden att avfolkas, butiker försvinna (fallhöjden är låg för många butiker, caféer, mfl) och samhället avlövas. Det kommer i sin tur att minska ”marknaden” för tiggarna. Det blir mao en ”lose – lose-situation” Alla förlorar. Men det är kanske det som anarkister går igång på? Sverigedemokraterna blir kanske nöjda för tiggarna lär snabbt dra till bättre jaktmarker.

Har jag då lösningen? Columbi ägg i tiggarproblemet? Knappast – tyvärr. Som tidigare sagts tror jag att det krävs stor politisk dådkraft på EU-nivå. Frågan är inte specifikt svensk utan verkligen en övergripande EU-fråga. Vår kommissionär, Cecilia Malmström har redan agerat i frågan men något synbart resultat kan i alla fall jag inte se ännu. Men likafullt tror jag att det är här frågan löses på ett värdigt sätt.
Lyckas inte det i närtid fruktar jag att lösningen eller snarare försök till lösning kan bli betydligt mer extrem. Det finns ett uttalat missnöje med tingens ordning och i skuggorna lurar de som har betydligt mer handfasta sätt att lösa missnöje på. Nuvarande förhållande underblåser mörka krafter och den utveckling som så många av oss fruktar.

Jag är inte nöjd!

Bosse