COVID-19

En titt i kristallkulan

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

För en vecka sedan idag bockade jag av min 68:e födelsedag. Sextioåtta år är ur en människas perspektiv en förhållandevis lång tid men sett genom historiens förstoringsglas endast en blinkning. Ändå kan jag se tillbaka på ett händelserikt liv där samhällsutvecklingen verkligen tagit gigantiska kliv dock inte alla gånger i en positiv riktning. Snarare har det vinglats både hit och dit och allt emellanåt också bakåt. Men visst har det blivit mycket bättre på de allra flesta sätt även om sådan mogna människor som jag själv, inte minst män ofta hävdar att det var bättre förr. Fast sammantaget var det nog inte det. Människan har ju faktiskt förmågan att söka bättre lösningar på det mesta. Vår nyfikenhet har lett fram till många för vår egen del gynnsamma upptäckter även om kostnaden ibland kan tyckas hög.

Hur ter sig då vår framtid? Hur blir resten av en sextioåttaårings liv i det lilla och mänsklighetens i det större perspektivet? Ja, den första frågan kan jag ju spekulera i och ge uttryck för egna önskningar om medan det andra ledet i frågan väl vore förmätet att tro sig kunna sia om. Men även i detta avseende kan ju önskningar och förhoppningar sättas på pränt.

Snart har vi levt två år i skuggan av COVID-19. Det har satt en stor prägel på allt vi gör och upplever så det är omöjligt att inte utgår från det faktum att en pandemi håller ett stadigt grepp om våra liv oavsett vilken inställning vi har till detta gäckande virus. Själv fick jag dos 3 i vänster axel häromdagen. Det resulterade i en viss ömhet på stickstället men i övrigt har jag inte fått några märkbara biverkningar. Sedan födsel har jag fått otaliga vaccinationer mot alla möjliga sjukdomar och tillhör den grupp som tror att det har varit till gagn för min hälsa. Sett ur det globala perspektivet har dessa mänskliga uppfinningar räddat miljoner liv och besparat ännu fler människor lidande. Exempelvis har smittkoppor nära nog utrotats och polio är på god väg att gå samma öde till mötes.
Så det var verkligen inte bättre förr när människor dog i smittkoppor, influensor och andra sjukdomar som idag betraktas som nära nog ofarliga – rätt hanterade.

Första kramen på femton månader

För en dryg vecka sedan kunde jag sätta mig på ett flygplan på Kastrups flygplats och låta mig flygas till New York. USA har sedan den 8:e november öppnat sina gränser för resenärer från EU (egentligen Schengen). För inresa krävdes full vaccination (2 doser) och ett PCR-test inte äldre än 72 timmar. Jag uppfyllde kraven och hade därtill på sedvanligt sätt fyllt i och fått godkänt en ESTA-ansökan som alltid krävs för resa till USA.
Resan tar åtta timmar och var ungefär lika upphetsande som vanligt. Kontrollen i U.S Border & Customs Protection gick smidigt och ovanligt snabbt och med bagaget i hand gick jag ut till en väntande bil. Trafiken inne på Manhattan var minst sagt tung och resan från Newark på Jersey-sidan via Manhattan till Green Point i Brooklyn tog två timmar mot normala en. När jag kom fram kunde jag efter femton månader äntligen krama vår dotter som numera bor på andra sidan Atlanten.

Är detta en av framtidsutsikterna 68-åringen har framför sig? Långa tider av stängda gränser och komplicerade och dyrbara procedurer för att kunna träffa nära och kära som bor i andra delar av världen. Jag vill gärna hoppas att vi får bukt med COVID-19 och att världen kan återgå till ett mera normalt tillstånd men fruktar att det kan ta ansenlig tid, kanske tiotals år eller mer. Vaccin i all ära men långt ifrån alla får tillgång till det, andra vill inte ta det av olika skäl. Det är min tro att vaccintäckningen måste bli betydligt större innan vi vågar blåsa faran över.

Nu håller jag tummarna för att den senaste mutationen, Omicron som upptäckts i Sydafrika kan begränsas i omfattning och därmed inte sätta käppar i hjulen för stundande familjehelger. Men f-n tro’t som man säger.

Fortsätt kämpa med handsprit, avstånd och ta din spruta!

/Bosse

Annons

Den som väntar

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Efter snart ett år med COVID-19 dristar jag mig till att påstå att vi lever i pandemins tidevarv. Nu har vi nått nästa fas i denna farsots gäckande av våra liv. Ännu ser vi inte slutet men vi väntar. Nu är det vaccinet många av oss vill åt. Aldrig har väl en spruta i armen varit så efterlängtad som nu. Det är en annan väntan.

Men när kommer den då, sprutan? När kommer brevet från sjukvården, från någon av landets regioner som ger dig rätt att boka tid för din vaccination? Sverige har per den 25 januari i år vaccinerat 1,92 per 100.000 invånare. I Danmark har man lyckats ungefär dubbelt så bra med 3,69 medan Israel utklassar de flesta länder med en siffra 46,71. I Storbritannien är siffran 11,38. Allt enligt Oxford University som sammanställer vaccinationstakten i olika länder. Sverige har en lägre takt än EU-länderna i genomsnitt.
Senaste nytt här i Region Skåne är att man är osäker på leveranserna av vaccin och därför avvaktar med utskick av brev till nästa grupp (70+) som står i tur för vaccination. Breven ligger färdiga på tryckeriet, klara att skickas ut men… Vi väntar.
Man frågar sig varför vi inte tycks lyckas särskilt bra med något i vårt land just nu? Vi släpar efter medan andra länder uppvisar betydligt effektivare hantering och därmed sannolikt skyddar sin befolkning bättre.

Nja, säger du. Det hävdas ju att vi har en eftersläpning i rapporteringen av vaccinationerna medan andra länder har en snabbare rapportering. Det skulle betyda att vi egentligen vaccinerar lika snabbt och omfattande som de flesta jämförbara länder.
Då vill jag påminna om att när det gäller dödstal i denna förskräckliga sjukdom har man haft ett liknande resonemang i Sverige – fast tvärtom. Vi har hävdat att andra länder har haft en eftersläpning i rapporteringen av döda medan vi har haft en snabb rapportering av dödstalen. Slutsatsen av det skulle vara att vi haft liknande antal döda i förhållande till folkmängd som andra länder. Så är det som bekant inte. Vi har betydligt sämre utfall än t ex våra nordiska grannar. Men som bekant kan man bevisa det mesta med statistik.

Ju längre vi måste upprätthålla strikta restriktioner ju mer hämmas vi som individer och samhälle. Det ger i sin tur långsiktiga effekter av pandemin som är svåra att överblicka men det finns anledning att tro att de kommer att påverka samhället i många år framöver, decennier gissar jag.
Exempel på orosmoln är hur distansutbildning av våra unga påverkar kunskapsnivåer och hur möjligheter till högre studier eventuellt försvåras av detta med minskad tillgång till rätt utbildad arbetskraft i framtiden som följd.
Annat som kommer att ge negativa effekter är konkurser i främst småföretag och tillhörande arbetslöshet. I förlängningen kommer det att ge minskade skatteintäkter och därmed minskad välfärd. Våra politiker kommer såklart att ropa på höjda skatter men det kommer i sin tur att ge minskade investeringar i det privata näringslivet och i förlängningen sämre tillväxt.
Någon ljusning när det gäller politikernas förmåga att sätta sig in i näringslivets villkor och hur det fungerar i verkligheten är tyvärr inte att hoppas på.

Det pratas också allt oftare om den psykiska hälsan och hur den påverkas av isolering. Antalet kontakter med andra människor har minskat kraftig för de flesta av oss. Människan är som bekant ett socialt djur och eremitliv är inte för de flesta av oss. Det är ändå det vi just nu ska ägna oss åt för att begränsa virusets härjningar. För oss som lever tillsammans med någon går det väl ändå an men jag tänker på alla som lever singelliv. I Sverige är det en ansenlig andel av alla hushåll som är just singelhushåll. Enligt SCB:s senaste statistik (sept 2020) är det närmare bestämt 18 % (knappt 1,9 miljoner) av befolkningen (ensamstående utan barn). 51 % av dessa är kvinnor.
Fysisk beröring är en viktig del i samvaron med andra människor och det är ju inte heller att rekommendera i dessa tider. Vi skakar inte hand, vi kramas inte, inte ens våra nära och jag förmodar att dating inte är så lockande heller. Vilka konsekvenser denna uteblivna kontakt med medmänniskor får på sikt tror jag egentligen inte att någon i dagsläget med säkerhet kan uttala sig om. Men på vissa håll befaras ökad psykisk ohälsa och fler självmord. Bägge tragiska effekter som också kommer att ge avtryck i samhällsutvecklingen. Här kan vi alla säkert bidra till att minska effekterna. Med dagens moderna teknik kan man ändå ta kontakt med vänner och släktingar med hjälp av t ex Face Time eller om den man vill kontakta inte är tekniskt bevandrad eller utrustad så är ett gammaldags telefonsamtal bättre än ingenting. Tror inte någon blir störd av en fråga om hur det står till. Medmänsklighet är viktigare än någonsin och inte bara till nära vänner ut så långt ut i bekantskapskretsen som möjligt.

I veckan lyckades jag i alla fall träffa några kamrater under betryggande former, utomhus och med behörigt avstånd. Vi var allt som allt sex stycken av åtta i kamratkretsen som sågs under ett par timmar på eftermiddagen. Vi har under mer än trettio år träffats regelbundet, först som Round Table-medlemmar och efter att vi alla fyllt fyrtio i en konstellation som kallas PM (Past Member). Det är viktiga vänner i mitt liv och våra träffar är alltid livgivande energiinjektioner. Under pandemin har vi bara träffats vid något enstaka tillfälle mot månatliga träffar i normala tider. Det är något som gjort livet torftigare och nu väntar vi på att vi ska kunna återgå till vår normala mötesrutin.

Det är många som väntar och det är många saker att vänta på. Hela livet väntar och gör det runtom i hela världen. Vi är många som är trötta på att vänta men jag tror att någon rivstart blir det inte. Livet kommer att smyga sig på oss så sakteliga efterhand som pandemin ebbar ut. Den som väntar…

Vänta inte med att tvätta händerna och hålla avstånd.

/Bosse

Round Table. En internationell sammanslutning för unga män från olika yrkesgrupper mellan 22 och 40 år gamla. Det finns en motsvarande sammanslutning för kvinnor, Ladies Circle.

Vinnare och förlorare

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Ett nytt år har sett dagens ljus. Snön har lagt sig över hela landet (nästan iallafall) men egentligen har det ju inte hänt ett endaste dugg bara för att vi har bytt en siffra i almanackan.
Det mesta är precis som det var igår – eller hur? Det känns ungefär som om världen har stannat upp, ungefär som livet stannat upp trots att dagarna kommer och går, räkningarna dimper ner i brevlådan ungefär som innan. Ja, nu kommer de ju bara varannan dag förstås för PostNord har trots portohöjningar inte råd att dela ut post varje dag. Men bortsett från den lilla detaljen så…

Rapporterna om dödsfall pga COVID-19 fortsätter att lägga sordin på tillvaron och människorna bakom siffrorna har såklart drabbats mångfalt värre än vi som bara blir sorgsna över de negativa beskeden. Pandemin har också delat upp oss i vinnare och förlorare. En del av oss påverkas inte alls av Coronasmittan, eller iallafall i en ganska begränsad omfattning. Visst, vi måste alla skydda oss från smitta för ingen vet vem som drabbas med den yttersta konsekvensen – döden – eller vem som går symptomfri ur sjukdomen. Men för många rullar ändå vardagen på ungefär som vanligt. Man har sitt jobb, sin inkomst och möjligen är fritiden lite mer blek än den var för ett år sedan.
Andra har mist jobbet eller riskerar att mista det, framtiden är osäker. Krögare tvingas till konkurs och andra företagare likaså. De kan räkna sig till förlorarna.

Foto: Annika Persson, Precious People Photographer.

En bransch som sällan nämns är frisörbranschen. Frisörer är enligt min erfarenhet en kategori hantverkare som ses på lite med ett leende av många. ”Klippa lite hår – det är väl egentligen inte något riktigt jobb?” Jag har varit gift med en frisör, en frisörmästare i fyrtio år. Jag har lärt mig mycket under de här åren om yrkets villkor. Det är inte vem som helst som klarar av att jobba som frisör och ännu färre som gör det i mer än fyrtio år. Det är ett tufft jobb både fysiskt och psykiskt. Och det är närkontakt med människor, fysisk kontakt. Det är ju förutsättningen för jobbet.


”Håll ut, håll avstånd, undvik kontakt med andra människor”. Det är budskapet från allt från kungen själv till statsministern, till den numera med stjärnstatus behängda Tegnell. Men det kan inte en frisör leva upp till. Frisören måste ta i sina kunder, om han eller hon har några vill säga. Kunderna har ju fått uppmaningen att inte gå i butiker, på gym eller till frisören. Men också hos frisören rullar räkningarna in var och varannan dag. Hyror, löner och inte minst skatter ska ju betalas antingen det görs några klipp eller ej (ursäkta den gamla vitsen). Jo, men det finns ju jättemycket stödpaket till företagen. Det säger ju regeringen varje gång en företagare gnäller – och gnäller gör ju företagarna hela tiden eller hur?
NEJ! Det finns inga fungerande stödpaket som öser pengar över småföretagen. Jo, de finns i politikernas retorik men i praktiken fungerar de dåligt eller inte alls. Så nej, några pengar rullar inte in ens varannan dag, De rullar inte in alls för tillfället. Kanske kommer det något besked om när man kan söka vissa stöd efter den 15:e februari men då kan det vara försent, för frisören precis som för krögaren och alla anställda som skramlar med kastruller eller klipper med saxen i luften. Under tiden sitter statsministern och hans fru i statstelevisionen och pratar om köttgrytor. Inte så konstigt egentligen för de är ju runt dessa politiker trivs bäst. Men frisören, krögaren, caféägaren och butiksbiträdet har ingen köttgryta att se fram emot. De tillhör kategorien förlorare i spåren efter pandemin. Kanske blir följden av det att också statsministerns köttgryta blir magrare när skatteintäkterna gör en störtdykning pga av alla konkurser men det blir inte för allt annat först fått stryka på foten.

Vinnare eller förlorare – vilket lag tillhör du?

/Bosse

Den kluvna tungan

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Gör inte som jag gör, gör som jag säger. Känns det igen eller är det möjligen tvärtom?
Svenska ministrar excellerar i att uppmana oss medborgare till återhållsamhet och isolering medan de själva gör tvärtom. När det gäller ministrarna själva gäller inte restriktioner och solidaritet för att begränsa smittspridning av COVID-19. De står över oss vanliga. Det är en slående likhet med den forna Sovjetunionens nomenklatura – samhällets elit.

Statsministern själv ansåg sig behöva besöka ett köpcentrum i centrala Stockholm någon dag innan jul. Det tyckte Morgan Johansson, justitieminister också att han behövde och tog en inköpsrunda på köpcentrat Nova Lund. Finansminister Magdalena Andersson drog på skidsemester till Sälen och myndighetschefen för MSB, Dan Eliasson ville ha lite sol i vintermörkret och tog flyget till Kanarieöarna. Också Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni har varit på inköpsrunda i vimlet.

Det blir svårt för Stefan Löfven att hålla några presskonferenser framöver och predika om att ”nu är det slut på festandet, gå inte i butiker och på gym”. Han får väl lägga till att det gäller alla utom nomenklaturan, dvs han själv och hans ministrar och kanske några till få utvalda. Och därmed har han diskvalificerat sig själv och sin regering, hans myndighetschefer åker med i samma svep. Brukar inte ta till svordomar i mina texter men Fck´m! De är inte mina ledare. De har inte mitt förtroende. Jag har aldrig sympatiserat med den socialistiska tanken men har ändå kunnat känna förtroende för regeringsföreträdare som kompetenta, omdömesgilla personer även om vi haft olika politiska synsätt. Men för de här anhanget känner jag bara förakt. De är odugliga, fulla med lögn och saknar såväl kompetens som omdöme. Kretiner rätt och slätt.

Nu lägger vi 2020 bakom oss och går in 2021. Det börjar lika illa som 2020 slutar men jag vill ändå tro att det sakta men säkert kommer att bli bättre under året. Om myndigheterna inte sjabblar bort vaccinationerna kommer vi framåt sensommaren och början på hösten kunna återgå till ett mer normalt liv. Vi kommer dock att vandra på ett slagfält med många offer. Alltför många av dessa offer är sannolikt helt onödiga och det kan vi till stor del tacka ovan nämnda kretiner för. Jag säger det igen – Fck´m!

I skrivande stund återstår det en dag av detta djävulska år. För egen del kommer jag tillsammans med min fru försöka att göra denna sista dag på året till något positivt, en god matbit, ett gott vin och positiva förhoppningar om ett kommande gott år. Önskar er alla allt gott!

GOTT NYTT ÅR!

/Bosse

Hur går det nu då?

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

I morse den 18/12 stod finansminister Magdalena Andersson i TV och påstod Sveriges ekonomi står stark trots pandemin och att regeringen satt in kraftfulla stödåtgärder för företagen.
Några timmar senare håller statsministern och flera andra ministrar tillsammans med olika myndighetsföreträdare presskonferens och lägger fram hårdare restriktioner för att hejda smittspridningen av Coronaviruset.

COVID-19 är en allvarlig sjukdom som man bör känna respekt för. Inte minst i Sverige har många, alltför många drabbats av den yttersta konsekvensen av sjukdomen. Andra har blivit allvarligt sjuka och riskerar lång konvalescens eller t o m livslånga skador. Huruvida den svenska hanteringen av pandemin varit den rätta lämnar jag till var och en att bedöma men att vi gemensamt måste göra vårt yttersta för ta oss igenom denna svåraste kris vi upplevt i modern tid kan vi säkert vara överens om.

Hur ska det gå nu då? Hur ser vårt samhälle ut efter pandemin? Nu har vi ett vaccin på gång. Vaccinationer ska kunna komma igång redan den 27:e december och hela befolkningen (de som vill ta vaccinet) ska vara vaccinerad till sommaren. Jag tror och hoppas innerligt att det får smittspridningen att minska kraftigt och att vi kan börja leva någorlunda normalt igen under det kommande året.
Men Coronapandemin kommer att ha konsekvenser under mycket längre tid än 2021. Mängder med företag kommer att gå i konkurs med omfattande arbetslöshet som följd. Även de företag som inte tvingas till konkurs kommer att ha minskade möjligheter till nyanställningar, kompetensutveckling av personalen, investeringar, osv, osv.
När finansministern säger att kraftfulla stödåtgärder satts in är det i mina öron politisk retorik gränsande till ren och skär lögn. Att påstå att det är kraftfullt att erbjuda stöd till korttidspermitteringar (eg. korttidsarbete) för december 2020 och fram till den sista juni 2021 låter ju bra. Men en ansökan kan göras någon gång efter den 15 februari 2021, oklart exakt när. När ett eventuellt stöd betalas ut kan ingen veta idag. Företagen ska alltså skicka hem personalen men betala ut i princip samma löner som innan. Det rör sig om en minskning på mellan 2 och 8 %. Särskilt de minsta företagen har sällan sådana reserver att ta till under någon längre tid om ens alls.
Det samma gäller omställnings- och omsättningsstöd. För att komma ifråga för sådant stöd ska omsättningen sjunkit minst 50 %. I många fall är företaget då redan i konkurs.
Min uppfattning är att regeringens utspel med stödpaket mest är ett spel för gallerierna eller också är det en osedvanlig okunnighet som råder i regeringskansliet.

Nu kommer ytterligare restriktioner och jag kan inte annat än hoppas att de får en positiv effekt på smittspridningen men skulle samtidigt gärna se att restriktionerna kompletterats med effektiva och fungerande stöd för företagen så att arbetstillfällen kan räddas. Politikerna pratar om kickstart av näringslivet efter pandemin men så enkelt är det inte att starta upp igen. Det kommer bli tufft ändå att återta det som förlorats under den här krisen om man lyckas få företaget att överleva överhuvudtaget.

Så med all respekt för COVID-19 och alla de människor som drabbats, för vårdpersonalen som sliter ont så måste livet ändå gå vidare. Det gör det bäst om vår regering kan se ”the hole picture” och bekämpa pandemin parallellt med att man säkerställer ekonomin för företagen och dess anställda. Nu är risken stor att ett eventuellt stöd kommer alldeles försent.

Var rädd om dig, håll avstånd och tvätta händerna. Be till någon högre makt att de som styr det här landet kommer till insikt snarast.

Bosse

Enögd hantering

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Nu har vi levt i nio månader med Coronapandemin. Nära nog dagligdags får vi olika larmrapporter om dödstal, smittotal och intensivvårdspatienter. Att COVID-19 slår olika mot olika individer gör det hela så mycket mer skrämmande. Ingen går säker, vemsomhelst kan drabbas och drabbas hårt. Människor dör. Det är verkligen ingen sjukdom att bagatellisera eller nonchalera.

Vår regering och Folkhälsomyndigheten (FHM) har under pandemin förmedlat rekommendationer om hur vi som medborgare ska skydda oss mot smitta. Tvätta händerna, använd handsprit och håll avstånd är huvudbudskapet kompletterat, inte minst de senaste veckorna om att avstå från besök i butiker, restauranger, caféer, frisören, massören, gym mfl.

Enligt min uppfattning är det enögda rekommendationer lämnade utan konsekvensanalys. Budskapet har definitivt gått fram och butiker och restauranger gapar tomma. Kommer det att minska smittspridningen? Ja, det är väl troligt att om man inte träffar en levande själ så är väl risken för att bli smittad ganska liten. Men är det här sättet det mesta effektiva? I vissa länder har man ju stängt ner samhället helt och hållet och ändå haft stor smittspridning. Och vilka konsekvenser får FHM:s ”rekommendationer” och de lagliga förbud som regeringen nu inför. Den konsekvensanalysen saknar jag. Man tycks betrakta detta allvarliga problem enögt.

Det finns med största sannolikhet ett liv efter Corona. Kanske blir världen sig inte riktigt lik den värld vi hade innan pandemin men det betyder inte nödvändigtvis är det är en dyster framtid vi går till mötes. Trots allt har vi lärt en hel del nyttiga saker tack vare eller på grund av Corona. Men den kan bli mer eller mindre dyster beroende på hur vi hanterar situationen.

Det jag efterlyser är en mindre enkelriktad hantering av smittspridningen. Med nuvarande hantering kommer många fler företag att gå i konkurs eller i bästa fall tvingas till nedskärningar av såväl personal som investeringar. Att det skulle gå att undvika till 100 % är inte troligt men omfattningen skulle kunna minimeras med en mer pluralistisk syn och stödjande hantering från såväl regeringens som FHM:s sida.
Exempelvis skulle FHM i kombination med restriktioner kunna ge stöd åt t ex konsumentinriktade företag avseende skyddsåtgärder, fungerande rutiner och information syftande till en säker hantering i kontakten med kunder istället för att bara avråda från besök i dessa företag. Det skulle kunna innebära fortsatt drift med liten risk för smittspridning.
Regeringen å sin sida skulle kunna vara betydligt snabbare på bollen när det gäller stödpaket av olika slag. Man behöver röja bort byråkratiskt krångel och verklighetsförankra stödpaketen. Att t ex ge en grundförutsättning för omställningsstöd som innebär att omsättningen ska ha minskat med 40 % i maj och 50 % i efterföljande månader innebär i princip att många företag i så fall, inte minst i tjänstesektorn är konkursmässiga och det får man inte heller vara för att komma i fråga.
Nu kan vi korttidspermittera igen fr o m december men ansökan kan göras först någon gång (oklart ännu när) efter 15:e februari nästa år. När beviljat stöd sedan utbetalas finns ingen information om i dagsläget. Då kan det vara försent. Situationen för många företag svänger betydligt snabbare än så. Vi pratar om från en vecka till nästa på samma sätt som det kommer nya larmrapporter och nya direktiv varje vecka eller ibland flera gånger under en och samma period. Likviditet i mindre företag (större också för den delen) är tillgång på tillgängliga betalningsmedel – det tycks inte regeringens ministrar och handläggare förstått. För övrigt frågar man sig var näringsministern är i dessa dagar? Ibrahim Baylan är fullständigt osynlig. Förmodligen vet inte han heller vad likviditet är.

Återigen upplever man att landets styrande politiker famlar i blindo och ledande företrädare för våra myndigheter har dålig verklighetsförankring. Man vaknar upp först kvart över tolv och då har tåget i många fall gått. Nyans och balans saknas. Man sitter med näsan pekande rakt ner i skrivbordet.

Tvätta händerna, ge f.. i att kramas och handla lokalt.

/Bosse

Jag kunde ju lagt in en bild på statsministern eller någon annan minister eller Tegnell eller grodan Boll men ingetdera hade tillfört något. Det blir därmed den mest rättvisande illustrationen.

Presidentvalet i Sverige

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Nu har vi under snart en vecka följt utvecklingen av presidentvalet i USA. Det har varit rafflande och svensk TV-media har haft bevakning dygnet runt. Vi kan nog alla vara överens om att valet av president i USA påverkar oss alla, inte bara det amerikanska folket utan också inte minst oss som lever i Europa. Så valet är viktigt. I skrivande stund vet vi att det är Joe Biden som vunnit över sittande president Donald Trump. Det är nära nog bombsäkert att Joe Biden installeras i Vita Huset den 20 januari tillsammans med USA:s första kvinna, Kamala Harris som vicepresident.

Joe Biden

Min avsikt med detta inlägg är dock inte att göra någon analys över de olika kandidaterna eller föralldel spå i hur den kommande administrationen kommer att fungera i Vita Huset.
Nej, jag har mer funderingar om hur vi i Sverige har upplevt presidentvalskampanjandet och valet här hemma i Sverige. Bevakningen av och debatten kring valet har lagt en ganska så tät dimma över andra viktiga händelser både här hemma och ute i världen. Och visst är som jag påstod tidigare valet av president i USA viktigt för oss alla. Men det finns trots detta mycket påtagliga problem på hemmaplan som vi behöver hantera skyndsamt.

Vi liksom resten av världen befinner oss i den största krisen på mannaminne – Coronapandemin.
De senaste veckorna har vi också fått uppleva flera grymma islamistiska terrordåd i Europa.
Här i Sverige fortsätter skjutningar och sprängningar i en till synes oförminskad omfattning.
Det här är några exempel på händelser som mera direkt påverkar oss i vår vardag. Utfallet av en ny president i Vita Huset kommer tids nog att visa sig men kanske inte just nu idag eller nästa vecka.

Häromdagen gick Folkhälsomyndigheten (FHM) utan med nya sk rekommendationer som väl av de flesta uppfattas som regelrätta restriktioner. Man avråder för besök i butiker, på gym och hos bl a frisörer. I princip innebär det ett näringsförbud för dessa verksamheter. Det fick också en direkt effekt och flödet av kunder sinade som i en torrlagd brunn.
Det är emellertid något förvånande att en myndighet kan gå ut med sådana direktiv utan att det är samordnat med övriga offentliga verksamheter inklusive regeringen. Ingen konsekvensanalys krävs av FHM. Man ser enögt till smittspridningen av Corona. Men allt annat förväntas fungera som vanligt. Med det menar jag bl a att Skatteverket förväntar sig att få in sina skatter nu den 12 november som vanligt och alla därpå följande månader. Det är ju förutsättningen för att det offentliga ska fungera, det är från näringslivet pengarna kommer.
Personalen ska naturligtvis ha sin lön den 25:e och företagaren kanske också behöver en liten slant till mat och potatis om hon eller han ska jobba sina femtio, sextio timmar i veckan. Fast nu när det inte finns så mycket kunder behöver det väl inte jobbas så mycket tycker kanske du? Jo, nu ska det skickas in redovisningar till höger och vänster och så ska man ju pussla med de återstående resurserna för att minimera skadeverkningarna. Det gäller också att vidta ännu mer skyddsåtgärder (om det finns fler?) för att skydda de få kunder som dyker upp, personalen och sig själv.

Han borde se mer bekymrad ut

Vad gör då regeringen? Stefan Löfven har skickat gratulationstelegram till president-elect JoeBiden. Det är bra. Det är anständigt. Det hade också varit klädsamt om samme Stefan kraftigt hade fördömt illdåden i Paris, Nice och Wien och ännu bättre om han drivit på för effektiv bekämpning av islamism i Sverige. Men i den frågan händer inte ett dyft.
Om man tittar lite längre fram än den kommande månaden hade det varit klokt om regeringen i likhet med andra länders regeringar snabbt kommer fram med nya stödåtgärder för företagen så att sysselsättningen i landet kan räddas. Vi har redan nu i spåren efter den första smittvågen fått en kraftigt ökad arbetslöshet och många konkurser. Nu när den andra vågen är över oss riskerar vi en fördubbling av nuvarande siffror – eller värre. Det är alls inte säkert att de företag som tvingats till konkurs trots en i grunden livskraftig verksamhet orkar komma igen och därmed erbjuda arbetstillfällen när det här eländet är över. Men har vi hört något konkret från regeringen? Nej, egentligen inte en stavelse utom att man i elfte timmen omfattar enskilda näringsidkare i stödpaketen.
Istället ägnar man sig att föreslå en sk familjevecka finansierad med skattepengar. Ha, ha! Är ni helt ute i det blå? Det kommer inte in några skattepengar när företagen går i konkurs i en aldrig skådad takt. Och innan ni ger bort en massa pengar som inte finns kan ni väl ta er en funderare på pensionärerna. Vi har de sämsta pensionerna i Norden.

Nej, istället för att se till Sveriges många problemområden fortsätter man att analysera presidentvalet i USA. Allehanda ministrar och andra politiker i alla läger presenterar den ena mer eller mindre underbyggda analysen efter den andra och media är med på noterna medan man glömmer viktiga frågor här hemma. Ingen president i USA är lösningen på våra egna problem. Sedan spelar det ingen roll vem som sitter i Ovala rummet. Vi behöver kloka och handlingskraftiga ledare i Rosenbad.

Halvlek i mandatperioden, mitt i en katastrofal kris och en regering som tappat verklighetsanknytningen.

/Bosse

Som en gummiboll…

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Så studsade den tillbaka som en gummiboll. Med full kraft kom den åter Coronabollen. Det började i Skåne och sprider sig nu över landets olika regioner som en löpeld – smittspridningen. Media rapporterar om kraftigt ökande antal som läggs in för vård. Tegnell på Folkhälsomyndigheten oroar sig för att sjukvården ska nå sin maximala kapacitet om inte kurvan planar ut. Paniken sprider sig bland allmänheten. Ja, fläckvis då förstås. I livsmedelsbutiken och på Systembolaget är det full kommers tycks det men i klädbutiker och på caféer glesar det ut. Ganska folktomt på gator och torg men som sagt svårt att hitta parkeringsplats vid köpcentrum.

Offentliga inrättningar som bibliotek och simhallar stänger liksom fritidsgårdar och museer. Det innebär väl inga egentliga problem utöver att en redan coronatrött allmänhet hittar färre rekreationsmöjligheter. Inrättningarna kommer med största sannolikhet att finnas kvar när vi kommit ut på andra sidan av denna förhatliga pandemi.
Värre då med de mindre företagen, butikerna, caféerna, frisersalongerna och andra mindre privata serviceinrättningar när kunderna inte vågar sig dit. Omsättningen har sedan pandemin slog till i början på mars månad varit avsevärt lägre än ett normalt år. Nu skärps restriktionerna åter och det innebär att många människor då blir ännu mer rädda och isolerar sig igen. Det kommer att innebära fler konkurser, ökad arbetslöshet och i förlängningen minskat utbud i framtiden.

Bild av HenkieTenk från Pixabay

Jag säger inte att man ska negligera COVID-19, tvärtom. Däremot tror jag att man ska lära sig att hantera situationen på ett pragmatiskt sätt med så hög säkerhet som möjligt utan att bli förlamad. De flesta verksamheter har gjort stora anpassningar för att erbjuda en coronasäker miljö. Det desinficeras på alla utsatta ytor, händer spritas och munskydd används tillsammans med andra åtgärder beroende på verksamhetens art.
Om den enskilde också tänker på att hålla avstånd och vara noga med handhygienen så kan vi rimligen ändå bibehålla en någorlunda frihet och samhället kan fortsatt vara öppet. Väljer vi att stänga ner eller om våra kunder väljer att isolera sig så kommer de när de vågar sig ut igen att göra det till ett öde och betydligt fattigare samhälle. Det är en grannlaga balansgång att begränsa smittspridningen och att hålla hjulen snurrande på samma gång men det är en nödvändig balansgång. Det kommer ett liv efter Corona.

En logik jag finner svår att förstå är att man är rädd för den lilla butiken men utan betänkligheter trängs i den stora livsmedelsbutiken och i gigantiska köpcentrum. Det är förmodligen under de omständigheterna man löper störst risk att springa på någon som bär på viruset.
Kanske borde vi förstärka vår kamp mot COVID-19 med munskydd på dessa platser liksom i kollektivtrafiken. Resten av världen gör så. Jag är väl medveten om att effekten är ifrågasatt. Men nu har ju all vårdpersonal i Region Skåne fått besked att bära munskydd vid patientnära kontakter. Då kan det väl ändå inte skada att bära munskydd när man är i butiker och i kollektivtrafiken?

Bild av Mammiya från Pixabay

Nu går vi mot en lång mörk vinter. Det gäller att vi tar tillvara de glädjeämnen som står till buds. Det är inte bara covidinfektion som hotar utan också depressioner och tyvärr för många ekonomisk oro eller värre när arbetslöshet hotar eller blir verklighet.

Så min uppmaning till dig kära läsare är att hålla avstånd, tvätta händerna men tänk också på att handla hos dina lokala butiker, besök dina lokala caféer och restauranger och gå och klipp dig.

/Bosse

Höstmörker

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Nu är det över oss – höstmörkret. Vi har ställt om klockorna till vintertid, mörkertid och jag undrar om det inte är mörkare i år än på mycket, mycket länge.
Det är inte bara det fysiska mörkret jag tänker på. Det är mer en bekräftelse på att mörka moln hänger över oss också bildligt. Runt omkring oss pyr oroshärdar och direkt öppna strider eller uppror som det dagligdags rapporteras om. Det finns en diskrepans mellan den breda allmänheten och olika länders ledning men också mellan olika grupper i samhället. Det är en dyster utveckling på många håll.

Det återstår bara dagar till det amerikanska presidentvalet. Utfallet av det kommer påverka också oss i Europa och i Sverige. Hur är det inte lätt att göra en analys av oavsett vem som går segrande ur kampen mellan Trump och Biden. Jag kan bara konstatera att jag finner det något förvånande att ett land som USA inte lyckats vaska fram mer kvalificerade kandidater.

I Sverige böljar det fram och tillbaka i LAS-frågan. Ska det bli regeringskris eller inte? Kommer Jonas Sjöstedt (V) att göra allvar av sitt hot om misstroendeförklaring mot Stefan Löfven och regeringen om statsministern håller fast vid januariöverenskommelsen? Ska jag våga mig på en gissning så viker C och L ner sig om arbetsmarknadens parter inte når en överenskommelse. Och så rullar den handlingsförlamade regeringen vidare.
Det i sin tur betyder att det mest blir lama symbolåtgärder när det gäller gängvåld och annan kriminalitet från denna regering. Och i rättvisans namn får man ju säga att det inte bara är nuvarande regering som bär skuld till det elände vi dragit på oss. Det är ett riktigt mörker faktiskt.

Naturen visar upp en vacker sida inför vintern och vackra färger lyser upp höstmörkret.

Det går knappast att prata om mörker i dessa tider utan att nämna Corona och COVID-19 fast man är så f-bannat trött på denna eländiga pandemi. Det är jag inte ensam om såklart och vissa tycks förtränga det helt. Nu ökar smittan också här i Sverige. Efter att Uppsala har haft en påtaglig ökning är det nu vi i Skåne som har kraftig spridning i hela länet. Det är mest unga sägs det men här i Hässleholm har också ett äldreboende drabbats. Jag vet bara vad jag läst i lokalpressen men det förefaller som man är sen i sina reaktioner och att personalen är dåligt utbildad i kombination med otydliga beslutsvägar. Man kan tycka att vi borde lärt oss under tiden från mars månad och fram till nu.

Finns det då inget ljus i tunneln? Jo, det kommer såklart en tid efter Corona och det är ju hoppingivande. När den tiden kommer är däremot mera osäkert. Det talas om att det redan efter årsskiftet kanske ska finnas ett godkänt vaccin och att vaccinering ska kunna starta. Om så är fallet borde väl ändå pandemin avklinga någorlunda snabbt. Den som lever får se.

Helt vid sidan om Corona så infaller vintersolståndet den 21 december i år. Det är årets kortaste dag, dvs den dag då det är ljust kortats tid på dygnet. Sedan vänder det och dagarna blir längre och längre. Mörkret viker. Det inger hopp på många sätt även om februari är en otroligt lång månad för att vara så kort. I år var den ju dessutom en dag längre eftersom det är skottår i år. Vi hade tack och lov två sköna veckor i Sydafrika – innan ”all hell brooke loose”.
Så blir det inte i år. Allt resande är pausat och med utökade restriktioner för Skåne är frågan om tänkta arrangemang som trots allt så sakteliga har kommit igång ska avbokas och vi återigen ska undvika all mänsklig kontakt utom den allra mest nödvändiga? Det är ett riktigt mörker.

Nu måste man repa mod och försöka vara uthållig till våren gör sin entré. På samma gång som man längtar dit vill man ju samtidigt ta tillvara varje dag och göra den meningsfull. Livet är alltför kort för att slösas bort på längtan till morgondagen.
Så nu under höst- och vintermörkret får man tända ljus, elda i öppna spisen, laga goda maträtter och njuta av umgänge med framförallt sin livspartner. Naturen finns ju också tillgänglig, inte minst om man som vi bor i en mindre ort med bara några minuter till vackra omgivningar. Det är välgörande för både kropp och själ.

Lova att du är rädd om dig själv och om andra!

/Bosse

Vem ska betala?

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Hela världen kämpar nu med Corona-utbrottet som tycks vara en nära nog övermäktig fiende. Hela länder är lamslagna och skräcken har slagit sina klor i människorna. Det är verkligen en nära nog surrealistisk situation med folktomma metropoler. Gator, restauranger, butiker och kollektiva färdmedel är tomma. Många människor vågar helt enkelt inte gå ut och vill inte ha kontakt med sina medmänniskor.
Det är ärligt talat inte så svårt att förstå. Enligt alla experter som hela tiden uttalar sig i media ska vi hålla social distans för att hindra smittspridning. Tillhör vi en riskgrupp ska vi isolera oss helt i vår bostad och undvika all mänsklig kontakt, ja fysisk då.
Att argumentera emot dessa direktiv låter sig så klart inte göras. Därtill har man inte kunskap.

Vad man däremot kan kosta på sig är att spekulera i konsekvenser av detta vad avser samhällets utveckling på det ekonomiska planet och kanske också lite funderingar kring sociala återverkningar.

Regeringen har enligt egen utsago satt in ”kraftfulla” åtgärdspaket för att rädda företag från konkurs. Det är en rad åtgärder i flera olika paket som knappast har undgått någon gissar jag.
Kommer detta då att rädda några företag? Alldeles säkert. Några kommer med nöd och näppe överleva, andra kommer kanske till och med att tjäna på möjligheten att få sänkta arbetsgivaravgifter och sätta över vinster i periodiseringsfond för framtida kvittning mot förluster t ex.
Men för många företag kommer det inte att räcka. Inte minst i tjänsteproducerande småföretag är det extra tufft. Intäkterna är noll eller nära noll medan fasta kostnader fortsätter att rulla in. Hyror ska betalas, löner likaså och en hel del annat. Även om man korttidspermitterar (kallas numera korttidsarbete) så ska halva lönekostnaden betalas. Och när får företaget tillbaka den del av lönekostnaden som staten erbjudit sig att betala. Hur långa handläggningstider blir det på Tillväxtverket som ska administrera det hela? Risken för likviditetskris är uppenbar.

Magdalena Andersson – finansminister.

Så slutsatsen blir att en hel del företag kommer att tvingas till konkurs eller likvidation. Det här är inte företag med komplicerade ägarkonstruktioner, koncerner, dotterbolag eller annat som kan användas för skatteplanering utan vanliga enkla småbolag och enskilda firmor med några få arbetstillfällen men som varje månad skickar in en stor del av sin omsättning i form av moms, arbetsgivaravgifter och preliminär skatt till Skatteverket – till statskassan. Ägarna har ingen reglerad arbetstid utan har under tio, tjugo eller trettio år jobbat långt mer än fyrtio timmar i veckan för att göra företaget bärkraftigt. Nu tar det slut och det beror inte på att man plötsligt börjat missköta sitt företag eller att de anställda är oskickliga. Kunderna har enkelt låst in sig och köper inget.

Nu till rubrikens fråga. När nu dessa företag har försvunnit och tagit arbetstillfällen med sig vem ska då skicka alla de skattemiljoner de här företagen normalt varje månad levererar? Det enkla svaret är såklart INGEN. Självfallet kommer några att starta om men det kostar som bekant en del att starta upp ett nytt företag så det kan ta tid att få lönsamhet, få råd att anställa, osv.
Jag undrar om regeringen överhuvudtaget gjort någon kalkyl på hur mycket skatteintäkterna de närmaste åren kommer att sjunka? Och med lägre skatteintäkter vad ska strykas i kommande budgetar. I Sverige är vi drygt fem miljoner förvärvsarbetare. Med stigande arbetslöshet blir det ännu färre som ska betala för ännu fler. Redan innan Corona hade vi uppenbarligen svårt att få resurser till bl a vård och omsorg, polis, försvar och skola. Vår civilförsvarsberedskap var nära nog obefintlig efter nedrustning på 1990-och 2000-talet. Det finns ingen överkapacitet.
Nu ska vi med öppna ögon sänka en ansenlig del av de företag som betalar för vår välfärd. Som den humanistiska stormakt vår regering definierar oss som har vi tagit på oss ett stort ansvar för människor som inte kan dra försorg om sig själv, ännu mindre kan bidra till det gemensamma och i många fall aldrig kommer att kunna göra det. Vem ska betala för dem? Och vem ska betala för min familj när företaget inte längre finns? Är det Volvo, Scania, SSAB eller är det Myntverket (finns det numera?)? Kanske kan bankerna ösa in de miljarder som småföretagen gjorde före Corona? Fast de får väl svårt nu med alla som går i personlig konkurs. Det blir många fastigheter på exekutiv auktion och kanske inte så många hugade spekulanter. Och bolånen är ju en kassako för bankerna än så länge men det blir kanske lite magrare framöver med kreditförluster.

De sociala aspekterna på denna värsta kris vi sett i modern tid är heller inte lätta att överblicka. Men jag är ganska säker på att i Coronans spår kommer social utslagning att öka. Brottsligheten kommer också att öka när människor inte längre hittar möjligheter att ens få mat för dagen och hopplösheten sprider sig i samhället. Många människor kommer se sina livsverk slås i spillror och vi vet från tidigare depressioner i historien att självmordstalen stiger. Familjetragedierna kommer att fylla TV-kanalernas livsstilsprogram för lång tid framöver. En föga uppbygglig underhållning.

Undrar om regeringen tänkt i tingens förlängning när man presenterat sina enligt min mening lama åtgärdspaket som riskerar att falla platt till marken inom en snar framtid om Corona fortsätter att hålla mänskligheten i ett fast grepp. Det här är inte en normal avmattning där företag som inte hängt med i utvecklingen, som inte längre är livskraftiga i kapitalismens namn förtjänar att försvinna från marknaden till förmån för nya innovationer, trender och nytänkande företagare. Det här är en händelse utom kontroll som slår lika hårt mot livskraftiga företag som hade levt vidare i högönsklig välmåga om det inte vore för Corona.
Man ska fråga sig om vi vill ha restauranger att besöka efter Corona. Vill vi ha kvar vår frisör och vill vi kunna köpa vårt favoritmärke i vår klädbutik? Om en eller ett par månader kan vi kanske inte det om inte företagen ges en rimlig chans att överleva detta elände vi lever i just nu. Har regeringen tänkt på det? Och har de tänkt på vilka sociala konsekvenser det får?

Gynna dina lokala butiker, restauranger, frisörer och andra småföretag så mycket du bara kan. Det kommer du tjäna på i det långa loppet.

/Bosse